Har du kommit på en bra present?

Läser i Kyrkans Tidning - de skriver mest om upplysning (vill att vi ska välja rätt glödlampa).

Läser i tidningen Dagen - de skriver mest om adventsuppropet de tagit initiativ till. Ska skolorna vara i kyrkan vid advent? Ska det vara frivilligt eller inte, för eleverna? Ska kyrkan bestämma eller ska skolan? Ja, dessa frågor är många.

Men jag tänker inte skriva något om detta just nu.

Jag bryr mig stället om julklappar - vad ger man till alla dem som redan har allt. Eller hur gör man när man inte har så mycket pengar, men ändå vill ge något som betyder något för många.

Jo, då kan man satsa på julklappar från Svenska kyrkans webbutik.
http://webbshop.svenskakyrkan.se/

Du kan köpa en matkasse, en gris, en brunn eller rent vatten. Där finns presenter i alla prisklasser och dessa presenter ger glädje till många, många människor!

Och DU - glöm inte att anmäla dig till POSKs kyrkodagar den 12-13 januari i Sollentuna. Anmälan och information hittar du här>>

Nåden gäller även mig

Med tillstånd av Kyrkans Tidning och artikelförfattaren publicerar vi här Hannah Krokssons krönika i Kyrkans Tidning nr 48/12.

Nåden gäller även mig

Synd. Det tog många år innan jag överhuvudtaget ville befatta mig med det ordet. Jag begrep det inte. Runt omkring mig på ungdomsläger blev det viktigare och viktigare för mina nära men jag, jag begrep ingenting.

Överhuvudtaget var jag nog ett naivt barn. Mina medmänniskor gjorde väl sitt bästa i sin givna situation? Kunde Gud begära mer? När det blev fel så fick vi lära oss och göra bättre i framtiden, det var väl inte hela världen? Synden, den tror jag inte ens att jag ville förstå eftersom den mest verkade såra folk.

Länge har jag varit rädd för det som gör ont. Och vad var egentligen en synd?
Brita skriver att Barnkonsekvensanalysen blir en påminnelse för remissarbetet. Visst är det så. Det är också en påminnelse i vartenda annat beslut som fattas i församlingen. Det är en påminnelse om att en gång så ville jag inte förstå vad synden är. Om att vi måste se världen som ett barn.

I dag tror jag att jag har en lite mer modig syn på livet. Kanske utspelar den sig dock på samma sätt. Jag får pröva min Gudsbild och be om förlåtelse för de gånger jag inte mäktar med, då jag inte lyckas trots mina försök att göra gott. De gånger som jag ville väl, men det bara blev helt fel. Jag får överlåta mig åt något större och gå vidare, trots min osmidighet. Nåden gäller även mig. Och det är väl just det som är poängen med syndabekännelsen?
Blir det enklare att förklara vad nåd är om vi räds synden? Är det bara en pedagogisk utmaning – eller är vi inte tillräckligt modiga i vår överlåtelse?

Hannah Kroksson

Hannah Kroksson är vice ordförande i Svenska Kyrkans Unga. Hon var också med som en av programledarna i Kyrkomötestv.se

Bibelläsningsplan

Det stod mycket spännande i Kyrkans Tidning idag.
Vi kunde läsa en massa om kyrkomötet förra veckan - vilka beslut som togs och vilka förslag som avslogs.
Detta kan du läsa sidan 4-5 i tidningen. Jag har inte hittat dessa artiklar på webben - men du kan läsa dem på denna faximil.

Läste också att det idag är sista chansen att rösta på Sveriges Lucia. Jag rekommenderar att du röstar på Amanda Carlshamre som sitter i Svenska Kyrkans Ungas riksstyrelse och, som låter pengarna som samlas in när du röstar, gå till Världens barn och Svenska kyrkans internationella arbete. Rösta på Amanda>>

Men det som jag speciellt fastnade för i tidningen var artikeln på sidan 20 om en bibelläsningsplan för Svenska kyrkan. Denna plan har utarbetats på uppdrag av biskopsmötet av LarsOlov Eriksson, Anna Karin Hammar, Sven Hillert och Hanna Stenström. Ett förord av biskopen är på gång.

Jag har letat efter någon information på Svenska kyrkans webbsida om det här, men hittar ingenting. Det står också i Kyrkans Tidning att hela materialet ska finnas på deras webbplats - det var bara att klicka på Bibeln till vardags. Men det hittar jag inte heller. Kanske någon av mina läsare kan hjälpa mig.

Men annars är det en väldigt bra idé.

Uppdateras kl 16.00
Kyrkans Tidning: Bibelläsningsplan ska inspirera till läsning i församlingarna>>
Här är hela planen:

Open publication - Free publishing - More bibel

Återigen utestängs nomineringsgrupperna

En debattartikel som inte kom in i Kyrkans Tidning. Då får jag publicera den här istället…

Återigen utesluts nomineringsgrupperna från ett arrangemang ordnat av nationella nivån.

Nu är det ärkebiskopens möte om barn och unga i Uppsala den 16-17 november som på sin utställningsyta inte har plats för några nomineringsgrupper.

Enligt utställningsansvarig så är utrymmet avsett för "utställare med direkt anknytning till arbete med barn och unga". Och dit räknas tydligen inte de förtroendevalda och nomineringsgrupperna.

Och återigen så slängs också rättviseaspekten upp "säger vi ja till en så måste vi också ge alla kyrkopolitiska grupperingar möjlighet att ställa ut". (samma argument som användes när vi vägrades att ställa ut vid Världens fest i Malmö).

Varför är Svenska kyrkan så rädd för oss som är förtroendevalda? Varför är Svenska kyrkan så rädd att låta nomineringsgrupperna berätta vad man vill med Svenska kyrkan? Mindre än ett år före kyrkovalet - mindre än ett halvår kvar till alla nomineringar ska vara färdiga - och de som är ansvariga får inte vara med och stå till svars för sin kyrkopolitik? Varför?

Ärkebiskopen skriver på sin blogg (16 okt) med anledning av en kommentar att de politiska partierna finns i kyrkopolitiken "Ytterst bestämmer medlemmarna allt och kan också bilda precis vilka nomineringsgrupper som helst, vilket man ju gör i ökande grad, och rösta på vilka som helst. Jag tycker det är ett bättre system än något annat jag kan komma på (…)"

Trots detta får alltså inte dessa medlemmar och kyrkopolitiker vara med och ställa ut och berätta vad de vill med barn och ungdomar vid ärkebiskopens möte.

Varför?

Carina Etander Rimborg
(POSK Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan)
Kyrkomötesombud Göteborgs stift
Förtroendevald i Göteborg

Kyrkomötet behöver inte tänka mer - men oj, vilket mod och stöd som krävs lokalt!

Med tillåtelse av Kyrkans Tidning och artikelförfattaren publicerar vi här Hannah Krokssons krönika från Kyrkans Tidning v 44.

Över är tiden då det gick att tänka om huruvida kyrkomötet tänkte besluta sig för förändringarna i Närhet och samverkan. Vissa mindre förändringar kommer att diskuteras, men jag är övertygad om att vi nu har det förslag som går igenom framför oss..

Jag tycker, precis som jag skrivit tidigare, att det är ett välarbetat och spännande förslag. Jag tror på det. Men visst går det att dra paralleller till andra. Varningen från ungdomsorganisationen var redan i remissen att förenklingar alltid är lockande – inte behöver väl vi på nationell nivå besluta om det här och det?

Roligare är det om den lokala församlingen själva gör det. Förenklingarna i kyrkoordningen kan, precis som kyrkostyrelsen vill, ge enorma möjligheter för pastoratets församlingar – men det kan också sluta med att ingenting händer. Inga nya strukturer, inga lokala viljor hörs.

Ibland står vi som lamslagna för att ingen frågar vad vi tycker. Risken är att den förlamningen sker i församlingarna när det inte finns tydliga riktlinjer om vilka råd som ska fyllas, vilken organisation som krävs för starkt medlemsinflytande.

I Svenska kyrkans unga valde vi att förenkla. Ibland är jag rädd att vi förenklade för mycket. Genom att föreslå andra demokratiska sätt att styra än den traditionella styrelsen så riskerar lokalavdelningarnas demokrati att förenklas så att den ibland tycks rinna ut i sanden. Det är farligt.

Samtidigt är det ju just detta som är så fantastiskt! I en församling som ges frihet att delegera till de råd och de grupper som vill vara med och forma kyrkans framtid och nutid så får det plats.

Det finns inget som hindrar att stora församlingar återgår till sina mindre församlingar – och reder sig administrativt med hjälp av smidiga pastorat.

Kyrkomötet behöver inte fundera mer – men oj, vilket mod och stöd som krävs lokalt!

Hanna Kroksson
vice ordförande i Svenska Kyrkans Unga
_______________________________
Hannah Kroksson tar upp något väldigt centralt i själva strukturutredningen. Det kommer att krävas att man tar ansvar lokalt. Det kommer att krävas att man tänker själv. Och det kommer att krävas stöd bland annat från stiften, som har som sin främsta uppgift att främja församlingarna.

Jag tror, precis som Hannah Kroksson att det i grunden är ett bra förslag som ligger på kyrkomötets bord i november. Det finns vissa delar som kan bli ännu bättre - tillexempel valet av församlingsråd.

Men jag tror att just mångfalden har en stor chans att leva och blomstra i Svenska kyrkan. Och vi som är valda för POSK kommer att ta vårt ansvar för att det kommer att bli just så. Mångfalden är viktig.

Ur POSKs vision och program:

En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är självfallet inte en homogen åsiktsgemenskap. Bland oss som är engagerade i kyrkan finns det en mångfald av uppfattningar. Inom ramen för den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för finns det avsevärt utrymme att tolka och konkretisera vad kristen tro och kristet liv innebär i ord och handling. Hela församlingen har del i ansvaret för kyrkans lära. Det är fråga om ett gemensamt uppdrag att förkunna det kristna budskapet. Ett särskilt ansvar har de förtroendevalda, liksom de som är vigda till tjänst inom kyrkan.

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom ödmjukheten hos dem som gör anspråk på att stå för den enda sanna uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar. POSK har idéer för framtiden och vill leda utvecklingen mot en kyrka som karaktäriseras av mångfald och respekt. 

Därför är också kyrkohandboksarbetet så viktigt i Svenska kyrkan. Det är gudstjänsterna som binder oss samman. Det är kyrkohandboken som manifesterar grunden för vår tro. Vi i POSK kommer att ta ansvar på alla de nivåer som vi finns på, för att handboksarbetet ska bli bra, genomarbetat och förankrat.

Ahlberg: den nuvarande konstruktionen med sitt urusla valdeltagande på elva procent en simulerad demokrati.

Anders Ahlberg slutar på Kyrkans Tidning från och med torsdag när det sista nummer han medverkar i kommer ut.
POSKvalblogg: Anders Ahlberg avgår från Kyrkans Tidning>>

Redan nu finns hans ledare på webben:

Kyrkans Tidning: Det har varit tre, rika, spännande år!>>

Anders Ahlberg jämför tidningsbranschen och kyrkans värld och ser att det finns många likheter, han kallar dem krisbranscher.

Kurvorna går neråt: läsning och prenumerationer för pressen; medlemstal, gudstjänstbesök och de kyrkliga handlingarna för kyrkan. Dock är utförslöpan brantare för dagspressen de senaste åren.

Och han fortsätter:

Kyrkan har låtit sig föras bort från offentligheten och accepterat en avsides position i samhället där tron inte får tränga sig på, ta plats, höras eller synas. Religionsfrihet ekvivalent med frihet från religion – ett förhållningssätt som gör mission i vardagen nästintill omöjlig. Det sekulära som en tvångströja.

Och senare tar han upp demokratin i Svenska kyrkan och kyrkovalet:

Ska det allmänna prästadömet återvinnas utmanas bland annat hur kyrkan styrs. I sammanhanget är det demokratiska underskottet en böld som inte kommer att självläka. De facto innebär den nuvarande konstruktionen med sitt urusla valdeltagande på elva procent en simulerad demokrati. Att låta det förhållandet råda i val efter val är att underkänna också diskussionen inom kyrkan. Den som betraktar kyrkan från sidan måste fråga sig: Är det ingen som bryr sig, är det ingen som ser att kejsaren är naken?

Jag tror att Anders Ahlberg har flera poänger i sin ledare som är väl värda att fundera vidare på.

Och för att hålla mig kvar vid kyrkopolitiken just nu, så tror jag att ett system där vi inför indirekta val på alla nivåer utom de lokala vore det absolut bästa för Svenska kyrkan och dess demokrati.

Ur POSKs vision och program:

En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till ansvarstagande och tjänst i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet. POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige. Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

Foto: Kyrkans Tidning

Anders Ahlberg avgår från Kyrkans Tidning

Anders Ahlberg, chefredaktör för Kyrkans Tidning slutar med omedelbar verkan efter torsdagens nummer skriver Kyrkans Tidning och Medievärlden.
Kyrkans Tidning: Kyrkans Tidnings chefredaktör avgår>>
Medievärlden: Anders Ahlberg lämnar Kyrkans Tidning>>

Anledningen till att Anders Ahlberg slutar förklarar Ahlberg i Kyrkans Tidning så här:

- Som VD och chefredaktör har jag haft det fulla ansvaret inför ägarna, både för ord och för pengar. Nu har styrelsen beslutat att dela på uppgifterna och jag har tackat nej till att vara enbart chefredaktör. Det känns rätt att kliva av under de omständigheterna, säger Anders Ahlberg.

I Medievärlden står:

Anders Ahlberg blev chefredaktör på Kyrkans Tidning i mars 2010. Innan var han chefredaktör på Pressens Tidning och Medievärlden mellan 2006 och 2009. Han har också bland annat varit chefredaktör på Land Lantbruk och huvudredaktör på VLT.

Jag kan bara beklaga att Anders Ahlberg slutar. Jag tycker att Anders har fört med sig ett nytt och spännande sätt att se på kyrkliga nyheter som har varit präglat av en större oräddhet för vad som är rätt och fel, än tidningen hade innan Anders.

Jag hoppas bara att den som tar över ansvaret på samma sätt vågar täcka och bevaka alla kyrkliga nyheter – inte bara de som är politiskt korrekta inom Svenska kyrkan.

Ny struktur gör mig hoppfull

Med tillåtelse av artikelförfattaren och Kyrkans Tidning publicerar vi här Hannah Krokssons artikel från 18 oktober.

Kanske  borde jag vara en av de stora skeptikerna till Strukturutredningen? En del menar ju att det är vi – engagerade, men ovalda, medlemmar som kommer i kläm. Maktlösa, förutom i kyrkovalet. Det sägs att det kommer att toppstyras över våra huvuden, och att jag aldrig mer kommer att kunna känna mig som tillhörig eller inkluderad i en församlingsgemenskap.

SIGNERAT Att vi maktlösa dessutom tycks bli fler bäddar väl för tragedi – ja, för så blir det väl nu när kyrkoråden ska basa över större geografisk yta? Att färre får vara med och bestämma?
Dessutom har jag nu i tio års tid engagerat mig i en organisation som känt hur illa det kan gå när det bildas större enheter, större församlingar. ”Jaha, ni ville ha tre lokalavdelningar här i församlingen? Men vi har ju bara två pedagogtjänster kvar nu. Ni borde nog gå samman till en. Hur ska de annars veta vem de ska prata med om Svenska kyrkans unga?”. Ur ekonomi- och självständighetssynpunkt är det förödande.

Men jag är ju inte skeptisk. Inte ett dugg. Jag är nyfiken och hoppfull om att det kommer en utmanande tid där vi allihop behöver fundera över vad vi egentligen vill i vår församling. Och vad är en församling? Ibland får jag frågan hur många som är det minsta antalet medlemmar för en aktiv lokalavdelning – vi har bestämt att det är fem stycken. Men vad är egentligen minsta antalet för en församling? Där två eller tre är samlade står det i Bibeln. Spännande, eller hur?
Några har förstått redan att det är i församlingsinstruktionen det händer. Det är där församlingen får formulera visioner, instruktioner och drömmar. Men det räcker inte! ropar en del – för vad händer om pastoratet säger nej?

Jag önskar mig smidiga och trygga pastorat. Enförsamlingspastorat eller flerförsamlings spelar ingen som helst roll. Svenska kyrkan behöver kyrkoherdar och kyrkoråd som låter församlingarna få utvecklas dit de vill, med stor och tydlig delegation så att de också vågar ta för sig. Våga vara frikostiga med makten och framförallt med att släppa in alla medarbetare i processen. Vi är ju många som väljer att tillhöra Svenska kyrkan. Många som arbetar för den varje vecka – avlönat eller ideellt. Nu är tid för utmaning – det kan hända stora saker om vi vill.

Jag önskar också att vi för den sakens skull inte glömmer att saker får ta tid. Omställningsprocesser är tufft och måste förankras. Svenska kyrkans unga ska diskutera framtiden nu i helgen – vem vet vart vi är på väg? Men förhoppningsvis färdas vi dit som ett enat folk.

Hanna KrokssonVice ordförande i Svenska Kyrkans Unga

Svenska Kyrkans Unga Ett enat folk - demokratiprojekt>>
I helgen träffas Svenska Kyrkans Unga och diskuterar demokrati.

Storpastorat i Göteborg eller inte?

Med anledning av diskussionen om ett storpastorat i Göteborg eller inte så har argumentens vågor gått höga. För och emot. Bra eller dåligt. Förkastligt eller genomförbart.

Själv har jag, efter att ha funderat fram och tillbaka, fastnat för att det bästa för Göteborg vore just att genomföra ett storpastorat. Mina argument är framförallt de solidariska och att kunna behålla "Svenska kyrkan i Göteborg" som numera är ett begrepp som har börjat rota sig och som stärkt kyrkan i Göteborg.

Tre ledamöter i Göteborgs stiftsstyrelse skrev i Kyrkans Tidning (nr 38/2012) en debattartikel där de pläderade just för att stiftsstyrelsen skulle besluta om ett pastorat och inte dela upp i 6-9 pastorat, som har varit på förslag och utredningar från stiftet.

Kyrkans Tidning: Flera pastorat är inte modellen>>

Nu har stiftets biskop Per Eckerdal, skrivit en debattartikel där han svarar och framför sina argument.

Kyrkans Tidning: Storpastorat riskerar underminera stiftsarbete>>

Biskop Per avslutar sin debattartikel med:

Det är min förhoppning att stiftsstyrelsen i Göteborg tar sitt ansvar som hela stiftets organ och fattar de beslut som krävs för att inrätta ett klokt antal pastorat i Göteborg. Om man istället väljer modellen med ett pastorat får man också ta ansvaret för konsekvenserna:
1.  Kyrkoordningens intention skadeskjuts när det gäller möjligheten för den formellt tillsatta kyrkoherden att i praktiken ta det ansvar som lagts på henne/honom.
2 Man öppnar för att ett stort antal komministrar (25-30) i praktiken kommer att fungera som församlingskyrkoherdar utan att man prövar behörigheten för kyrkoherdetjänst enligt Kyrkoordningen.
3 Ett demokratiskt problem som ligger i att nära 300 000 medlemmar får ett enda demokratiskt valt kyrkoråd.
4  Solidariteten blir en solidaritet mellan göteborgsförsamlingarna och man bygger en mur mot resten av stiftet som ställs utanför.
5 Göteborgs stift kommer efterhand att undermineras och omöjliggöras som stiftsgemenskap.

Jag skulle vilja bemöta dessa argument.
1. Vad är en kyrkoherde?
Jo, en kyrkoherde ska leda alla verksamhet i en församling. Ska gemensamt med kyrkorådet ansvara för att den grundläggande uppgiften blir utförd. Kyrkoherden har också ansvar för tillsyn att all verksamhet utifrån Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. (KO 5 kap)
Hur blir detta skadeskjutet bara för att en kyrkoherde har ett ansvarsområde stort som en biskop? Är det rädslan för en "konkurrent"? Eller är det bara ovanan att tänka i nya banor?

2. Biskopen är rädd att det kommer komministrar som blir församlingherdar som inte skulle klara av behörigheten som kyrkoherdar. Det är ett argument jag inte riktigt förstår. Vi ställer väl inte särskilda krav på kyrkoherden som präst som vi inte ställer på en komminister? Idag ska kyrkoherdarna ha genomgått en särskild utbildning - varför skulle det bli någon skillnad? Oavsett vad tjänsten heter? Och jag tror faktiskt inte att det räcker med 25-30 församlingsherdar. Vi har 62 kyrkor i Göteborg. Vi skulle kunna ha 62 församlingar!

3. Jag håller med om att det är ett demokratiskt problem med valet. Å andra sidan… varje församling får ett församlingsråd. Med minst fyra personer. Den övre gränsen för hur mågna som kan vara med i församlingsrådet är inte satt.
Det rådet ska tillsättas (enligt organisationsutskottets och kyrkostyrelsens förslag) efter hörande av ett medlemsmöte. För att säkerställa att församlingen har inflytande över de som kommer att leda verksamheten. Det blir en större närhet och en bättre närdemokrati på den lokala nivån.

4. Den solidaritet som idag finns inom Göteborgs kyrkliga samfällighet (och som har funnits sedan starten i mitten på 1800-talet. Svenska kyrkan i Göteborg har alltid haft samfällighet och delat på det ekonomiska och har inte haft enskilda starka församlingar) bygger på en gemensam vilja att dela uppgifterna inom Göteborg.
Möjligheten att dela den solidariteten med övriga delar av stiftet tror jag inte på något sätt kommer att öka om det blir fler pastorat. Snarare tvärtom. Och de murar som biskopen talar om har stiftet själva varit med att bygga upp genom de under lång tid ganska frostiga relationerna mellan stiftet och samfälligheten.

5. Det sista argumentet att en stiftsgemenskap skulle undermineras och omöjliggöras förefaller mig tagit ur luften. Det ligger väl på biskopen att hålla ihop stiftet? Och varför det skulle omöjliggöras genom ett stort pastorat med 30-60 små församlingar är för mig en gåta.

Stiftet uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingslivet. Församlingslivet! Inte pastoratet. Utan just församlingen. Om det i Göteborg då finns 30-60 församlingar så är väl inte det något problem.

Jag kan lova att vi i POSK kommer att ta ansvar för att Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära kan fortsätta att gestaltas i gudstjänst och liv och att församlingarna tar ansvar för den grundläggande uppgiften (efter sin lokala förmåga).

(illustrationen från Per Eckerdals debattartikel)

Dag Sandahl: Till Tro>>

Kyrkan portade från kyrkogården

I Kyrkans Tidning står att läsa att församlingarna runt Skogkyrkogården har fått nej till att stå utanför kyrkogården i samband med allhelgonahelgen.
Kyrkans Tidning: Kyrkan portad från Skogskyrkogården>>

Kyrkogårdarna sköts inte av Svenska kyrkan i Stockholm utan av Stockholms stad. Och enligt tidningen så säger de:

Från kyrkogårdsförvaltningens sida säger man att trängseln är orsak till att man sagt nej till kyrkan.
−Vi vill ha så lite som möjligt kring kyrkogårdsingångarna. Det är jättemycket folk och tingeltangel på allhelgona, så vi har avrått dem från att stå där, säger Peter Östlund, enhetschef på avdelningen för kapellvärdar på kyrkogårdsförvaltningen.
− Säger vi ja till dem måste vi släppa in vartenda religiöst samfund att dela ut tidningar och pamfletter här. Det går inte, det blir kaos, säger han.

Jag har alltid hävdat att jag tycker att Svenska kyrkan ska släppa kyrkogård- och begravningsväsendet. Det är inget som vi behöver driva som huvudmän. Däremot så kan vi driva det på entreprenad.

Men den här reaktionen fick mig att fundera en gång till.

Jag kan förstå den praktiska invändningen. Det är viktigt att flödet till och från kyrkogården fungerar och att det inte blir stopp och köer. Men det kan inte vara så att religionen inte ska få plats vid en kyrkogård. Det borde vara självklart att kristna och andra religioner ska kunna finnas när deras högtider firas.

För det kan väl inte vara rädslan för religionen som har stoppat kyrkogårdsförvaltningen från att låta dem finnas där? Eller…?

Ur POSK vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Erik Eckerdal till POSKs möte i januari

Kyrkans Tidning har i dag en debattartikel av komminister Erik Eckerdal från Knivsta pastorat.

Kyrkans Tidning: Så kan biskopen utveckla lokalkyrkan>>

Han avslutar sin debattartikel:

Svenska kyrkans ekonomiska förvaltning behöver effektiviseras och tydligare göras till ett redskap för kyrkans andliga liv och växt. Ovan föreslagna modell gynnar både kyrkans monetära ekonomi såväl som frälsningsekonomi och lägger grunden för expansion och evangelisation. Förutsättningen för detta är samtidigt ett teologiskt grundat arbete som vitaliserar kyrkan inifrån i gemenskap med den uppståndne Herren Jesus Kristus.

Det är spännande för oss i POSK att vi har bjudit in Erik Eckerdal att vara en av huvudtalarna på POSKs kyrkodagar den 12-13 januari 2013. Mer information om våra kyrkodagar kommer på vår webbsida.

Den andra talaren är Jonas Bromander. Han ska med hjälp av sina siffror hjälpa oss att ta ett kliv in i framtiden.
Erik Eckerdal ska prata om Svenska kyrkans sociala roll.

Vi ser fram emot många spännande samtal och möten under de två dagarna.
12-13 januari 2013 i Sollentuna församling.

POSK på Världens fest

Nu befinner jag mig i Malmö. Här kommer Världens fest att äga rum i morgon fredag till söndag den 9 september. Jag ska försöka rapportera vad som händer.

Det är alltså Svenska kyrkans internationella arbete som har fest. Här kommer att vara en mängd olika aktiviteter och gudstjänster och seminarier och föreläsningar och utställningar…

Ja, på tal om utställningar så fick ju inte POSK vara med och betala en utställarplats och finnas med och berätta om vad vi vill med Svenska kyrkans internationella arbete. Det har jag ju skrivit om här>>

Men jag kommer att finnas på plats. Jag kommer att vara synlig och flera POSKare med mig. Om ni har några frågor om vad POSK vill med det internationella arbetet så fråga gärna oss!

Kyrkans Tidning skriver idag om Svenska kyrkans internationella arbete. Missionärerna har halverats jämfört med för några år sedan.
Svenska kyrkans missionärskår har halverats på tre år>>
Några vill inte kalla sig missionärer. De ser sig som något annat. Enligt wikipedia är en mission:

Mission (lat. missio) har ursprungsbetydelserna "sändning, beskickning, uppdrag, kall, kallelse". Termen har främst använts inom och om kristna samfund och kyrkor för att beteckna kyrkans eller de kristnas uppdrag, men används även om andra religioners spridning av sina budskap. Olika tolkningar av begreppet har förekommit i olika tider och olika urkunder har ansetts vägledande.

Erik Lysén, chef för det internationella arbetet, svarar Kyrkans Tidning:

Kan man med ett så begränsat antal utsända hävda att Svenska kyrkan bedriver mission?
– Det beror på vad du lägger i ordet mission. Jag menar att vi alla i en viss mening är missionärer, vi har alla ett uppdrag i Guds mission. Traditionellt innebär mission att syssla med sjukvård, undervisning och att föra ut evangelium. Vi sänder fortfarande ut präster och sjukvårdspersonal. Men i dag har vi även andra typer av tjänster. Det har blivit mer mångfasetterat.

Vissa vill att vi skall bedriva mission som innebär att vi faktiskt vinner själar för Kristus. Omvänder folk. Får människor att bekänna sig som kristna. Andra ser att mission och diakoni innebär att vi finns till, hjälper, stöttar och bygger upp. Utan att avkräva något trohetslöfte till Jesus. Vad är rätt och vad är fel?

Kanske får kan vi få lite klarhet i detta under helgen?

Sen kan man alltid fundera över varför det heter Världens fest. Vaddå världens fest? Att vi ska leva i världen men inte av världen vet vi ju. Men… ska det då heta världens fest? När det internationella arbetet hade undertiteln "Hela jorden" så föll det ju sig naturligt med "Världens fest". Men nu "Internationella arbetet" - "Världens fest"?

POSK säger i sin Vision och program:

Arbetet med opinionsbildning är viktigt och bör fortsätta, liksom stödet att rekrytera och utbilda internationella ombud i församlingarna och stödet till vänförsamlingsprojekt. POSK anser att pastoraten bör anslå medel till internationell diakoni och mission. Det är angeläget att lära av och stödja internationella kontakter.

(…)

POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges Kristna Råd. Det görs även genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete för att stärka den kristna gemenskapen. Det sker också internationellt inom Kyrkornas världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

POSK menar att anslagen till dessa organisationer bör prioriteras och att ett närmare samarbete mellan KV och LVF bör eftersträvas. Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valt att stå utanför det ekumeniska arbetet. Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.

Den ökade integrationen inom Europa kräver förstärkta resurser framförallt till den europeiska kyrkogemenskapen (KEK) för bevakning av och påverkan på det arbete som EU bedriver inom framför allt det sociala området och i invandringsfrågor

Kyrkans Tidning: Missionen måste också vittna om tron>>
Kyrkans Tidning: Det är en konst att våga lita på nåden>>
Kyrkans Tidning: Utbilda för mission i Sverige>>

Ny biskop i Svenska kyrkan

I söndags vigdes Åke Bonnier till Skara stifts nya biskop. Som jag skrev i mitt blogginlägg i fredags så går det att se hela biskopvigningen på SVK Play.
http://play.svenskakyrkan.se/?mid=BF04B82F

Åke Bonnier verkar, genom de artiklar man kan läsa i Kyrkans Tidning och tidningen Dagen, mycket nöjd.

Jag tycker det ska bli spännande med Åke Bonnier i biskopskollegiet. Jag undrar hur han kommer att hantera blogg och sociala medier. Kanske kan det äntligen bli en reell diskussion men någon som har lite erfarenhet i ämnet - och som då kan se fördelar och nackdelar med biskopar i sociala medier.

Jag kan ju inte låta bli att lägga upp bilden från tidningen Dagen. Men är den inte för underbar?
Där står biskop Åke, uppsträckt och fin. Ordning och reda och ser så glad ut. Där är kronprinsessan i en hatt som… tja… vad ska man säga? Nje… jag tror inte jag säger något.
Och sen har vi ärkebiskop Anders. Som har mössan på sne, skruden på sne och plirar över glasögonen. Ser ut som en liten buspojk.

Kyrkans Tidning: Åke Bonnier biskopsvigd>>
Dagen: Åke Bonnier har nu blivit biskop i Skara>>
Svenska kyrkan: Åke Bonnier; Glädjs oerhört>>

Foto: Tidningen Dagen, Leif R Jansson

 Från Kyrkans Tidning har vi fått lov att publicera Hanna Krokssons krönika. Hanna Kroksson är vice ordförande i Svenska Kyrkans Unga.

Kyrkans Tidning: Ge oss hopp så röstar vi>>

Ge oss hopp så röstar vi

SIGNERAT Mitt under semestern, på en bar med gratis wifi i Barcelona, började jag diskutera begreppet normkritik med en vän som satt hemma i Sverige.

Envist försökte jag formulera något om nyfikenhet, medvetenhet och ett självreflekterande – för det är grunden för mig. Normkritik, att vara lite queer. Att våga ifrågasätta det som vi bara gör av farten utan att reflektera är det enda sättet att röra sig framåt. Det enda sättet att röra sig alls.

Nu är jag hemma igen. Veckan har inletts med tre fantastiska dagar på Sigtuna folkhögskola där Svenska kyrkans unga, Svenska kyrkan och Sensus har tagit stora steg för att hitta verktyg mot främlingsfientlighet. För att hitta nyfikenheten för andra människor, oavsett varifrån de kommer och oavsett vad de tror på. Det slår mig så hårt. Aldrig blir jag lika konfronterad med mitt jag som i mötet med den andre.

Veckan fortsätter att handla om det mötet, religionsdialog. I helgen bjuder Fryshuset in.  Religion – problem eller möjlighet? Jag ligger här på kvällarna och läser ur Biskopsbrevet De kyrkliga handlingarna i en mångreligiös kontext. Vilka möjligheter! Vilka krav på mig att våga möta mig själv. Precis som när min vän och jag diskuterade normkritiken så ser jag nu hur trött man kan bli – behöver jag alltid vara så där pigg på att utvecklas? På att röra mig? Kan jag inte bara stå still, en stund?

Kyrkan får aldrig stå still, och vi får aldrig glömma att kyrkan det är vi. Det är du, det är jag och det är väldigt många fler. Visst är det en utmaning, visst kan det vara tufft att ompröva sig själv och sitt agerande – men när något bryter mot vår värdegrund då måste vi ta det på allvar.

Snart är det val igen. Arbetet kring kyrkovalet har börjat och väljarna här liksom i andra val behöver få lite kött på benen. Vilka nomineringsgrupper kommer att våga tala om sina drömmar och visioner? Jag lovar att hjälpa er så mycket jag förmår i fråga om att få iväg folk till valurnorna – men vill samtidigt ruska om lite grann. Det måste bli en kampanj som ger oss hopp.

Vi som vill att Svenska kyrkan ska vara starka och stolta företrädare i frågor om människovärde. Vi som vill leva i vår kyrka och tas i anspråk för att vi är en del av Guds skapelse och bär på ett stort värde. Vi som vågar se oss själva i spegeln och gör upp med hat och förtryckande strukturer. Vilka ska vi rösta på? Du som vill något med Svenska kyrkan och ställer upp i ett demokratiskt val för att få leda den – glöm inte att berätta varför och hur. Jag tror att vi som delar den kristna värdegrunden utgör en stor del av medlemsbasen så om ni ger oss hopp så röstar vi.

Hanna Kroksson

 

Foto: Kyrkans Tidning Frida Lenholm

Helgen(s) kyrkoforum

I helgen samlades 250 socialdemokrater för ett kyrkoforum. På fredagen presenterades deras valprogram inför kyrkovalet 2013. En av punkterna som det twittrades om var att socialdemokraterna vill att alla 16-åringar som konfirmerar sig ska få sommarjobb i tre veckor.

Ännu finns ingen information om detta på deras webbsida. Men det kanske kommer.

Kyrkans Tidning har skrivit om mötet
Löfven gav starkt stöd till S kyrkopolitiker>>

Och tidningen Dagen har också skrivit om mötet
Kyrkopolitisk debut för Stefan Löfven>>

I Dagens artikel kan vi läsa att Löfven, som partiordförande, är ytterst ansvarig för (S) kyrkopolitik och deras program. Och att han döptes när han skulle konfirmeras.

Han inledde sitt tal med att tala om sitt förhållande till Svenska kyrkan. Han säger sig själv inte vara aktivt troende, men menar att det många gånger i hans liv uppstått situationer då han reflekterat över existentiella frågor.

- Jag har stor respekt och förståelse för de människor som verkar genom sin gudstro. Vi kan göra mycket tillsammans, troende och icke-troende, sa Stefan Löfven i sitt tal.

Det är Stefan Löfvens fru, Ulla, som är kyrkopolitisk ombudsman för kyrkovalet. Hon sitter också i stiftsstyrelsen i Stockholm.

Christina Meltin Westerlund (s) och kyrkomötesledamot skriver på sin blogg om mötet och om socialdemokratin och kristendomen.

Att just S-politik är det som kristendomen bygger på är självklart. Jag har alltid hävdat att Jesus var den förste socialisten/socialdemokraten. Den kristna läran bygger på människors lika värde och solidaritet. Så enkelt är det.

Nu visste inte jag att socialdemokratin var bakgrunden till kristendomen. Men det kan kanske finnas en och annan som har en annan historieskrivning.

Jag har inget som helst problem med att socialdemokrater är med och vill ta ansvar i kyrkan. Alla som kristna och vill vara med och ta ansvar i Svenska kyrkan ska få göra det. Mitt problem är att det är socialdemokratiska partiet som är grunden för deras aktivitet.

Varför ställer inte socialdemokratiska partiet upp i alla andra samfund, som parti? Varför hävdar inte socialdemokraterna att de också, som parti, måste vara med och bestämma i Gemensam framtid? Eller i de muslimska kyrkorna? Eller judiska? Eller katolska? Varför är det just Svenska kyrkan som socialdemokraterna, som parti, vill vara med och styra?

Ur POSKs Vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är en demokratisk riksorganisation för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda i Svenska kyrkan utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti. POSK är den klart största grupp som förser kyrkan med beslutsfattare och samtidigt står helt självständig från de politiska partiorganisationerna. POSK bidrar på alla nivåer aktivt till utvecklingen av Svenska kyrkan.

Uppdaterad kl 11.25
Areopagen bloggar: Partipolitik och Svenska kyrkan>>

Dagens ledarblogg: Ingen klokare kyrkopolitik med Löfven>>

…bottna i nåden och skapa i världen

Det var Jacob Sunnliden som var mannen bakom twitterkontot @anderswejryd som har skapat ett sådan rabalder i sociala medier och på kyrkokansliet.

Han berättar själv i Kyrkans Tidning idag hur han tänkte och vad som ligger bakom hans agerande.
Kyrkans Tidning: Jag är den falske Wejryd>>

Responsen lät inte vänta på sig. Under samma timme började människor följa kontot. Vissa tyckte det var en rolig grej och uppskattade det uppenbara låtsaskontot. Andra var oroliga och hoppades att kontot skulle skötas snyggt. Min avsikt var redan från början att överlämna kontot till ärkebiskopen själv under Världens fest och att skriva mina inlägg som om jag hade honom själv framför mig. Det tog inte lång tid innan kontot hade flera hundra följare.

Twitterkontot @anderswejryd stoppades av twitter (på kyrkokansliets uppmaning) och går inte att följa idag. Men enligt Jacob Sunnliden så kommer kontot att överlämnas till ärkebiskopen. Han kommer också att lämna över de tio (!) andra biskopskonton som han har registrerat till respektive stift. Så får vi se om något stift hakar på biskop Antje och biskop Jan-Olof och börjar twittra.

Jacob Sunnliden har med sin aktion lyft en mycket viktigt fråga för kyrkokansliet och stiftskanslierna. Dels det viktiga i att registrera namn och personer som är officiella. Dels en fundering över hur man bör kommunicera.

Att kontot @anderswejryd bara på några timmar hade flera hundra följare borde vara ett incitament för att det är en viktig kanal. Och ärkebiskopens blogg - hur många är det inte som följer den? (Därför är det pinsamt att han inte bloggat sedan 8 april!) Jämför detta sedan med hur många personer ärkebiskopen träffar om dagen eller predikar för när han firar gudstjänst.

Och nej… det ena är inte bättre än det andra. Det personliga mötet kan aldrig slå ut flera hundra följare i något socialt medie - men… här har vi kanaler som når ut. Använd de då! WWJD?

Kyrkans Tidning: Hallå där Jacob Sunnliden>>

Ur POSKs Vision och program:

Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan och i gemenskapen på internet.

Nomineringsgrupper är inte välkomna

Nomineringsgrupper inte välkomna

I Växjö, på Världens fest 2010, hyrde Posk Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, en plats bland utställarna. Vi hade ett bord, fanns till hands och delade ut material till dem som var intresserade av oss och hur vi ställer oss i frågor som rör Svenska kyrkans internationella arbete.

Inför Världens fest i Malmö 2012 ansökte vi återigen om att få hyra ett bord bland utställarna. Men fick meddelandet att några nomineringsgrupper inte tillåts ställa ut. Ingen förklaring gavs.

Vi har sedan, efter förfrågan, fått reda på att man eventuellt planerar att göra ett demokratiskt torg och inbjuda alla nomineringsgrupper. Men detta först vid Världens fest i Karlstad 2014. Ett år efter kyrkovalet.

Detta betyder att nomineringsgrupper som vill vara med och träffa förtroendevalda och ombud och andra intresserade inte får möjlighet att göra detta, på ett av Svenska kyrkan officiella arrangemang.

Hur tänker Svenska kyrkan att nomineringsgrupperna ska få möjlighet att berätta hur de tänker om internationella frågor – eller andra frågor som rör Svenska kyrkan? Vilka arenor ska nomineringsgrupperna använda – om de inte får vara med på Svenska kyrkans egna arrangemang? Hur ska vi möta alla de intresserade som kanske vill ställa upp och ta ansvar i Svenska kyrkans demokratiska organisation?

Med ett år kvar till kyrkovalet så vore det väl högintressant att de nomineringsgrupper som är intresserade av internationella frågor får en möjlighet att tala om hur man kommer att driva de frågor som är aktuella för ombud, förtroendevalda och den verksamhet som Svenska kyrkan driver i de internationella frågorna?

Frågan som vi ställer oss är vilka arenor nomineringsgrupperna ska få möjlighet att vara på om vi inte kan få finnas med på Svenska kyrkans officiella arrangemang? Var ska vi driva våra frågor? Var ska de som röstar på oss få en möjlighet att ställa oss till svars och veta vad vi tycker?

Carina Etander Rimborg

Posk, informatör och kyrkomötesledamot.

Kyrkans Tidning: Nomineringsgrupper inte välkomna>>

POSKs vision och program>>

Sollentuna kyrka, vändpunkt i marathon

Sollentuna församling kommer under lördagen 14 juli att agera vändpunkt. Då genomförs 100-årsjublieet av 1912 års marathon som genomfördes under olympiaden.

På lördag går det att springa igen och 10000 löpare är anmälda till loppet.

Starten är i Stockholms stadion och loppet vänder alltså vid Sollentuna kyrka.

Församlingen var inte sen att haka på det här fantastiska tillfället och där kommer att bjudas på fika, musik och guidade visningar (jag gissar att visningarna i första hand är för besökarna och inte för löparna.)

Under tävlingen kommer de löpare som är uppklädda som löparna var 1912 att delta i en särskild "kläd"tävling med möjlighet att vinna en särskild guldmedalj. Även publiken uppmanas att klä ut sig. Den som är uppklädd i kläder från 1912 får bland annat köpa fika för 1 krona vid Sollentuna kyrka.
Vissa löpare kommer att personifiera löpare från 1912 och springa på deras tider. Det gäller löparna Kennedy McArthur som vann och Sigge Jacobsson som blev bästa svensk på sjätte plats. Nu kommer deras lopp att göras om.

Sollentuna församling: Jubileumsmarathon i Sollentuna>>
Sollentuna.nu: Jubileumsmarathon - Stockholm 1912>>
Officiell webbplats: Jubileumsmarathon>>
Kyrkans Tidning: 1912-marathon sätter fart på Sollentuna församling>>

Jag tycker det är utmärkt att församlingen tar tillfället i akt och är delaktiga i den här folkfesten. Att vara en del av samhället och passa på att visa upp sin fina kyrka och sprida information om sin verksamhet.

Så här säger Charlotte Jigin:

- Kyrkan ska vara en aktiv del i samhället och vi vill vara en del av denna historiska dag, på samma sätt som kyrkan var för hundra år sen säger Charlotte Jigin, distriktschef i församlingen och projektledare för församlingens insats vid maratonloppet.
- Vi har fått så mycket kontakter som vi inte hade förut med människor i närområdet - det är ett mervärde av vår medverkan, säger hon.

(Kyrkoherde i Sollentuna församling är Anders Roos som sitter i kyrkomötet för POSK. Han är också ledamot i utskottet för Svenska kyrkan i utlandet.)

Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt.

Uppdaterad 2012 07 12
Upplev 1912 års marathon på lördag>>

Hur möter vi dem som söker?

Två intryck stannar kvar. Religion på nätet är på inget sätt ytligare eller mindre berörande än i det lokala mötet hemma i kyrkan eller moskén. Men oerhört mycket spretigare. Högt och lågt i en salig blandning.
Vilka konsekvenser ”medialiseringen” av religion får vet ingen idag. Men ”vinnarna” bland kyrkor och samfund är sannolikt de som inser att de inte kan ha kontroll över budskapet, utan istället utrustar och uppmuntrar sina medlemmar till att vara kreativa på nätet.   

Så skriver Dag Tuvelius i Kyrkans Tidning under rubriken Världskonferens: Vildvuxen religion tar över på nätet.

Att det finns en stort andligt sökande, särskilt på internet är inget nytt. Många är de kyrkor som gör mycket för att möta behovet.

Svenska kyrkan var med på det stora mötet ECIC i Rom i början av juni.ECIC är European Christian Internet Conferene, ett nätverk för att kommunicera kristendom på webben. De träffades för sjuttonde gången.

Kyrkokansliet skrev om konferensen här på utvecklingsbloggen>>

I Finland har de exempelvis arbetat i ett projekt och utbildat tusentals kyrkoanställda i att använda sociala medier i tjänsten så att exempelvis präster finns på Facebook, där de också kopplat in en säker chatfunktion. Där har de också projekt att vidareutveckla kriskommunikationen för att på ett naturligt sätt kunna finnas på webben då en katastrof inträffar, både för media och som stöd till människor. I Schweiz har de haft själavård på nätet sedan i slutet av 1980-talet seelsorge.net, i Bayern var de tidiga med kartor och Googlemaps, på Ireland har Jesuiterna en världsomfattande bönesajt sacredspace.ie där de medvetet inte vidareutvecklar designen till fördel för enkelheten. På Facebook finns en bibelsida med extremt många följare. Detta är ett samarbetsprojekt där Anders Orsander bidrar från Skandinavien.

POSK skriver i sin vision och program:

Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.
(…)
Svenska kyrkan bör eftersträva ökad öppenhet på internet. POSK anser att alla ska ha tillgång till en större del av den information som man i dag måste vara anställd eller förtroendevald för att komma åt.

Uppdaterad 2012 07 12
Martin Garlöv skriver ett inspirationsbrev för kommunikatörer på Svenska kyrkans intranät. För dig med inloggning kan du läsa mer om ECIC och få en massa mer tips.
Nyhetsbrev om kommunikation (Svenska kyrkans intranät>>)

Ord av Theresa av Avila har inspirerat amerikanske Meredith Gould till tänkvärda meningar, som väl fångar en insikt från konferensen.

Christ Has No Online Presence but Yours 
Christ has no online presence but yours,
No blog, no Facebook page but yours,
Yours are the tweets through which love touches this world,
Yours are the posts through which the Gospel is shared,
Yours are the updates through which hope is revealed.
Christ has no online presence but yours,
No blog, no Facebook page but yours.

Jämn fördelning

Kyrkans Tidning uppmärksammar idag kyrkomötes skrivelse 2012:4 Jämställdheten i Svenska kyrkan.
Kyrkans Tidning: Allt färre kvinnor i kyrktoppen>>
Hitta hela skrivelsen här>>

Skrivelsen skickas till kyrkomötet en gång per mandatperiod och är bland annat tänkt att vara en fingervisning till nomineringsgrupperna när de ska sätta samman sina kandidatlistor.

Enligt skrivelsen så är det mest män i tungt ledande positioner i kyrkan - trots att majoriteten förtroendevalda är kvinnor.

Jag ska inte bry mig om att utveckla det här ytterligare just nu, mer än det är gjort i skrivelsen och i artikeln.

Jag vet hur svårt det är att överhuvudtaget få de duktiga och kunniga personer som finns i våra församlingar att ställa upp som förtroendevalda. Ju fler variabler vi lägger till i urvalsprocessen, ju svårare blir det.

För att inte tala om den förändring som sker efter ett val när alla personkryss räknas och den noga sammanvägda och balanserade listan nomineringsgruppen satt samman helt förändras.

Jag tycker det är viktigt med en bra mix, både bland kvinnor och män, men också ur andra aspekter. Unga och äldre, pensionärer och arbetande, olika typer av yrken, olika typer av annan erfarenhet. Det ska inte bara vara könet som ska vara det viktigaste.

SOM-undersökningarna som har presenterats de senaste åren ger oss också information om att det är flest kvinnor som är med i kyrkan, det är mer kvinnor som tror på Gud och det är mest kvinnor som ber.

SOM-undersökningen: Lycksalighetens ö 2011, Fyra perspektiv på religion>>
SOM-undersökningen: I framtidens skugga 2012, Världsreligionerna>>

Hur ska vi förhålla oss till det här? Ska vi inrikta oss än mer och utveckla det vi gör, så att fler kvinnor kommer? Eller ska vi förändra vår inriktning och vår verksamhet så att fler män blir intresserade av religion och andliga frågor? Eller ska vi bara säga "Jaha… det är så här det är!"

Ur POSKs vision och program:

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

POSK strävar efter att våra representanter ska vara kunniga och kompetenta. De har ambitionen att leda utvecklingen av Svenska kyrkan, drivs av sitt engagemang för kyrkan och har förmåga att stimulera andra att stiga fram och ta ansvar. POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs.

Uppdaterad 2012 07 06
Sveriges Radio: Få kvinnor i kyrkotoppen>>

Uppdaterad 2012 07 11
Kyrkans Tidning: Kyrkan har inte råd med slösaktig ojämlikhet>>