Hur möter vi dem som söker?

Två intryck stannar kvar. Religion på nätet är på inget sätt ytligare eller mindre berörande än i det lokala mötet hemma i kyrkan eller moskén. Men oerhört mycket spretigare. Högt och lågt i en salig blandning.
Vilka konsekvenser ”medialiseringen” av religion får vet ingen idag. Men ”vinnarna” bland kyrkor och samfund är sannolikt de som inser att de inte kan ha kontroll över budskapet, utan istället utrustar och uppmuntrar sina medlemmar till att vara kreativa på nätet.   

Så skriver Dag Tuvelius i Kyrkans Tidning under rubriken Världskonferens: Vildvuxen religion tar över på nätet.

Att det finns en stort andligt sökande, särskilt på internet är inget nytt. Många är de kyrkor som gör mycket för att möta behovet.

Svenska kyrkan var med på det stora mötet ECIC i Rom i början av juni.ECIC är European Christian Internet Conferene, ett nätverk för att kommunicera kristendom på webben. De träffades för sjuttonde gången.

Kyrkokansliet skrev om konferensen här på utvecklingsbloggen>>

I Finland har de exempelvis arbetat i ett projekt och utbildat tusentals kyrkoanställda i att använda sociala medier i tjänsten så att exempelvis präster finns på Facebook, där de också kopplat in en säker chatfunktion. Där har de också projekt att vidareutveckla kriskommunikationen för att på ett naturligt sätt kunna finnas på webben då en katastrof inträffar, både för media och som stöd till människor. I Schweiz har de haft själavård på nätet sedan i slutet av 1980-talet seelsorge.net, i Bayern var de tidiga med kartor och Googlemaps, på Ireland har Jesuiterna en världsomfattande bönesajt sacredspace.ie där de medvetet inte vidareutvecklar designen till fördel för enkelheten. På Facebook finns en bibelsida med extremt många följare. Detta är ett samarbetsprojekt där Anders Orsander bidrar från Skandinavien.

POSK skriver i sin vision och program:

Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.
(…)
Svenska kyrkan bör eftersträva ökad öppenhet på internet. POSK anser att alla ska ha tillgång till en större del av den information som man i dag måste vara anställd eller förtroendevald för att komma åt.

Uppdaterad 2012 07 12
Martin Garlöv skriver ett inspirationsbrev för kommunikatörer på Svenska kyrkans intranät. För dig med inloggning kan du läsa mer om ECIC och få en massa mer tips.
Nyhetsbrev om kommunikation (Svenska kyrkans intranät>>)

Ord av Theresa av Avila har inspirerat amerikanske Meredith Gould till tänkvärda meningar, som väl fångar en insikt från konferensen.

Christ Has No Online Presence but Yours 
Christ has no online presence but yours,
No blog, no Facebook page but yours,
Yours are the tweets through which love touches this world,
Yours are the posts through which the Gospel is shared,
Yours are the updates through which hope is revealed.
Christ has no online presence but yours,
No blog, no Facebook page but yours.

Globala veckan i november

Globala veckan som ordnas av SKR (Sveriges Kristna Råd) äger i år rum den 18-25 november.
Under Kyrkornas globala vecka uppmärksammar församlingar och organisationer gemensamt rättvisefrågor i gudstjänster, aktiviteter och i samtal.

Tips och idéer på vad ni kan göra i just er församling hittar du på globala veckans egen webbsida.
Läs mer på www.globalaveckan.se eller se deras YouTubekanal
http://www.youtube.com/user/globalaveckan/


 Ur POSKs vision och program:

POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges Kristna Råd. Det görs även genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete för att stärka den kristna gemenskapen. Det sker också internationellt inom Kyrkornas världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

Globala veckan infaller samma vecka som Kyrkomötet har sin andra session och kyrkomötet ska besluta om Svenska kyrkans organisation och alla motioner.

Nya ordförande i SKR och hos Stadsmissionerna

De senaste dagarna har SKR (Sveriges Kristna Råd) och Sveriges Stadsmissioner fått nya ordförande.

Hos Sveriges Stadsmissioner, som är riksorganisationen för de stora stadsmissionerna i Göteborg, Kalmar, Linköping, Skåne, Stockholm, Uppsala och Västerås heter den nya ordföranden David Sundén.
Riksföreningen Sveriges Stadsmissioner>>

Hos SKR heter den nya ordföranden Pelle Hörnmark. Han valdes på SKRs årsmöte förra veckan.
Kyrkans Tidning: Pelle Hörnmark ny ordförande för Sveriges Kristna Råd>>
SKR: Pelle Hörnmark ny ordförande för SKR>>

Årsmötet beslutade även att anta en idégrund och inriktning för SKR:s verksamhet under åren 2013-2015 med devisen "Lär känna varandra på djupet — för att världen ska tro och leva". Under denna period inriktas verksamheten på det inbördes samtalet bland medlemskyrkorna, den fördjupade gemenskapen och det gemensamma uppdraget. I detta betonas behovet av en stärkt kristen röst i samhällsdebatten. Några av fokusområdena för de tre kommande åren är andlig vård och omsorg, religionsmöten och religionsdialog samt dialog och mångfald.

Ur POSKs vision och program:

POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges Kristna Råd. Det görs även genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete för att stärka den kristna gemenskapen. Det sker också internationellt inom Kyrkornas världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

Bokrecension av biskopsböcker

Jag har läst biskoparnas brev "De kyrkliga handlingarna i ett mångreligiöst samhälle" samt biskop Jan-Olofs herdabrev.

Du kan läsa mina recensioner på min bokblogg.

Biskop Jan-Olof Johansson "Glädje för hela folket"

Biskopsmötet "De kyrkliga handlingarna i ett mångreligiöst samhälle"

Biskopsbrev om hur vi möter andra andra religioner i kyrkliga handlingar

Biskoparna har skrivit ett nytt biskopsbrev meddelas det från kyrkokansliet. Så här skriver kansliet i ett pressmeddelande:

Svenska kyrkans biskopar skriver i ett nytt biskopsbrev om hur kyrkans representanter kan vara öppna i möten med människor i ett mångreligiöst sammanhang, och samtidigt förankrade i sin egen identitet. Biskopsbrevet ”De kyrkliga handlingarna i en mångreligiös kontext” skickas nu ut till alla Svenska kyrkans församlingar och präster.

Biskopsbrevet ersätter det 20 år gamla brevet ”De kyrkliga handlingarna i mötet med invandrare” (1992). Fokus ligger på de trossamfund som kommit till Sverige med de senaste decenniernas invandring. Äktenskap över religionsgränserna har blivit vanligare, dopbarn kan ha föräldrar som tillhör olika traditioner etc, och innebär allt fler möten med människor som är förankrade i andra trostraditioner och kulturmönster.

Biskoparna konstaterar att riten är stark och betydelsefull, men att människors tolkning av det som sker i riten varierar. När någon av dem som den kyrkliga handlingen berör har en annan religiös tradition kommer nya frågeställningar in i samtalet. Därför är det nödvändigt med ett varsamt och pastoralt handlande från kyrkans sida, menar biskoparna:

”Vid de kyrkliga handlingarna i en mångreligiös kontext behöver vi som företräder Svenska kyrkan vittna om vår tro, utföra det som är förenligt med vår kyrkas bekännelse, visa öppenhet och omsorg om de människor som kommer ur en annan trostradition samt vara gränsöverskridande men inte gränslösa” (ur slutordet).

Utöver ett kapitel vardera för respektive kyrklig handling innehåller biskopsbrevet också två kapitel med rubrikerna ”Förändringar i det religiösa landskapet” och ”Övergripande teologiska och pastorala resonemang” – bl a kriterier till vägledning för gott pastoralt handlande – samt tips för vidare läsning.

Biskopsbrevet, som finns i sin helhet (pdf) på www.svenskakyrkan.se/biskopsmotet, trycks i 12 000 exemplar och skickas till alla Svenska kyrkans församlingar samt präster. Det skickas dessutom till ekumeniska och interreligiösa kontakter.

Men du behöver inte vänta på att få brevet till din församling. Du kan läsa det redan nu här:

Open publication - Free publishing - More begravning

Jag har inte hunnit läsa det ännu, men ska försöka göra det så snart som möjligt.

Ut POSK program:

Svenska kyrkan är en episkopal kyrka, det vill säga är indelad i stift med biskopar som ledare. I Svenska kyrkan har biskopen en särskild funktion för enheten inom stiftet och som förbindelselänk mellan stiftet, Svenska kyrkan på nationell nivå och den världsvida kyrkan. Tillsynen över att församlingar, präster och diakoner verkar i enlighet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära ligger på biskop och domkapitel.

Biskop och stiftsstyrelse har att främja församlingarna i deras uppgift. POSK vill verka för att stiften lyhört uppfattar församlingarnas behov och främjar deras liv. Stiften ska inspirera till uthållighet i vår tid med en vikande traditionell kyrklighet men ett ökat andligt intresse. Församlingarnas självklara närvaro i människors viktiga livssituationer är betydelsefull.

(…)

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa kontaktpunkter med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter och delaktighet i samhället. Centrum i kyrkans liv är alltid gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Uppdaterad 2012 05 02
Kyrkans Tidning: Öppenhet gäller i mötet med invandrare>>

Ny trosbekännelse

Måste medge att jag helt hade missat att detta var på gång. Det är utskickat en remiss till Svenska Kyrkans Unga, stiftsstyrelserna och domkapitlen, samt fyra församlingar i varje stift med ett nytt förslag på trosbekännelse. Nja, kanske inte en helt ny trosbekännelse, men förändring av några ord.

Jag har de senaste dagarna varit inne ganska mycket på Svenska kyrkan webbsida och även på intranätet, så man kan ju tycka att jag borde stött på informationen om den här remissen. Men det stod om remissen i kyrkostyrelsens protokoll i december som jag missat att läsa.

Nu får jag läsa om det i Kyrkans Tidning istället Och sedan får jag veta att Socialdemokraterna (!) har lagt upp informationen på sin webbsida den 16 januari. (alltså inte Tro och Solidaritet, utan Socialdemokraternas webbsida!)
Socialdemokraterna: Trosbekännelsens nya översättning>>
Där finns också en länk till remissbrevet från kyrkokansliet.

Nu ska vi inte fördjupa oss mer i mina tillkortakommanden. Kontentan är i alla fall att trosbekännelsen är ute på remiss!

Remissen är utskickad 13 december från kyrkokansliet. Det är två frågor som remissen ställer.

Kyrkostyrelsen vill i första hand ha svar på följande frågor:
Fråga 1. Tillstyrker ni att kyrkostyrelsen föreslår kyrkomötet att anta de ekumeniska trosbekännelserna från 1996 med den ekumeniskt förankrade ändringen "allsmäktig Fader" i stället för "den allsmäktige Fadern" i den apostoliska trosbekännelsen och med formuleringen "universell" beträffande kyrkan?

Fråga 2. Om svaret är "nej" på fråga 1. Vilka förändringar anser ni vara nödvändiga för att ni ska vara beredda att tillstyrka att kyrkostyrelsen föreslår kyrkomötet att anta de ekumeniska trobekännelserna från 1996?

Bakgrunden till varför remissen är ute är det arbete som gjordes i samband med kyrkohandboksarbetet 1996. Då låg det ett förslag till en ekumenisk godkänd trosbekännelse, men Svenska kyrkan valde att inte anta den. Arbetet med den trosbekännelsen hade gjorts i Sveriges Kristna Råd.

2008 skickar Ola Isacsson (POSK) in en motion där han förslår att Svenska kyrkan ska godkänna de översättningar som tagits fram och att de ska börja användas i Svenska kyrkans gudstjänster.

Motion 2008:20 Nyöversättning av trosbekännelserna>>
Dagen (2008) Svenska kyrkan ska bearbeta trosbekännelsen>>
Motion 2009:19 Nyöversättning av trosbekännelserna>> (med hela argumentationen för varför kyrkostyrelsen ska fortsätta med ärendet!)

Kyrkostyrelsen backar inför uppdraget - man tycker det är för svårt. Men kyrkomötet säger att det ska göras ändå. Och nu är alltså förslaget ute på remiss. Och så här skriver kyrkokansliet, underskrivet av Cristina Grenholm:

Frågan om nyöversättningar av den apostoliska och nicenska trosbekännelsen har varit aktuell inom Svenska kyrkan under lång tid. Svenska kyrkan medverkade aktivt i tillkomstprocessen bakom de ekumeniskt förankrade nyöversättningar som lades fram av Sveriges Kristna Råd (SKR) 1996 och som SKR enhälligt rekommenderade sina medlemskyrkor att använda. Översättningarna har sända varit ute på remiss vid två tillfällen, dels 1996 dels i anslutning till handboksremissen 2000. Frågan har därefter varit uppe i kyrkomötet 2008 och 2009.
(…)
Svenska kyrkan har väckt frågan om en för kyrkorna gemensam översättning i SKR. En arbetsgrupp har tillsatts med deltagande från Svenska kyrkan. Det har konstaterats att det är ett mycket gediget och kompetent arbete bakom översättningarna från 1996 och att det är angeläget att detta tas till vara. Det har dessutom konstaterats att SKR inte har egna resurser för att driva ett förnyat översättningsarbete och att detta inte heller bedöms nödvändigt.

Kyrkomötet har understrukit att det är angeläget att nå fram till gemensamma översättningar. I en ny remissomgång vill kyrkostyrelsen därför ha synpunkter på hur stiften och andra remissinstanser ser på ett antal formuleringar där de tidigare remissomgångar kommit fram synpunkter på de ekumeniska översättningarna.

Remisstiden är satt till den 15 mars. Ola Isacsson är intervjuad i Kyrkans Tidning (tyvärr fanns den artikeln inte ännu på webbsidan, men nedan är en faximil) där han säger:

- Jag vill att det ska hända något eftersom man gjort arbetet.

Sen måste man väl få fnissa lite åt dagens Parsmo i Kyrkans Tidning…

Uppdaterad 2012 01 24
Tidningen Dagen: Trosbekännelsen kan få ny språkdräkt>>

Vad gör din församling under ekumeniska böneveckan?

Idag startar ekumeniska böneveckan som årligen infaller 18-25 januari.

Temat är Kristi seger förvandlar och den ekumeniska böneveckan handlar om att bli enliga i Kristus.

Själv kan jag inte låta bli att vara lite missmodig. Det är en rar tanke - men det räcker väl att vi går till våra egna församlingar för att se hur lätt djävulen har att slå split mellan oss och våra medmänniskor, grannar och grannförsamlingar?

Då är det kanske bra att vi i alla fall minst en vecka om året gör ett försök att hitta någon enighet. Och sen kan vi väl låta de övriga 51 veckorna på året bli böneveckor för Svenska kyrkans enhet. Att vi ber för att vi ska våga tillåta mångfalden i Kristus för att bli enade i Kristus.

Under böneveckan infaller också bibelns dag som firas på söndag. Temat är "Skäms inte för evangeliet". Du kan läsa mer här>> och ladda ner material.

Så här står det på Sveriges Kristnas Råds webbsida>>

Böneveckan för kristen enhet

Varje år 18-25 januari infaller Böneveckan för kristen enhet.
- Tema: Kristi seger förvandlar

Materialet inför Ekumeniska böneveckan och Bibelns dag har skickats ut till lokala församlingar och ekumeniska råd runt om i landet. Böneveckan är - som alltid - 18-25 januari och Bibelns dag den 22 januari. Årets tema för Ekumeniska böneveckan är Kristi seger förvandlar och tar sin utgångspunkt i 1 Korintierbrevet, kap 15. Sveriges Kristna Råd och Svenska Bibelsällskapet arrangerar som vanligt Böneveckan och Bibelns dag tillsammans.

En ekumenisk referensgrupp från Järfälla Kristna Råd har bearbetat materialet tillsammans med Sveriges Kristna råd. Materialet har översatts till svenska av Per-Magnus Selinder.

Kontaktperson på SKR:
Olle Kristenson, direktor för ekumenisk teologi, 08-453 68 10, 0706-660246, olle.kristenson@skr.org

I det material som skickats ut (med gudstjänster för varje dag i veckan) finns bakgrunden till årets tema "Kristi seger förvandlar". (Du hittar allt det materialet på SKR:s webbsida>>)

Så här står det:

Kristi seger förvandlar
(Jfr 1 Kor 15:51-58)

Materialet till Böneveckan för kristen enhet 2012 har förberetts av en arbetsgrupp som består av representanter för Romersk-katolska kyrkan, Ortodoxa kyrkan, Gammalkatolska kyrkan och de protestantiska kyrkor som är aktiva i Polen.

Efter intensiva diskussioner, som representanter för skilda ekumeniska grupper i Polen deltog i, beslöt man att fokusera på ett tema om den förändringens kraft som finns i tron på Kristus, särskilt i förhållande till vår bön om den synliga enheten i kyrkan, Kristi kropp. Grunden för detta är Paulus ord till kyrkan i Korinth, vilka talar om den tillfälliga karaktären av våra nuvarande liv (som visar sig genom ”seger” och ”nederlag”) jämfört med vad vi får ta emot genom Kristi seger i påskmysteriet.

Varför detta tema?
Polens historia har präglats av en serie segrar och nederlag. Vi tänker på de många gånger som Polen har invaderats, delats och förtryckts av främmande makter och fientliga system. De oupphörliga försöken att få slut på förslavningen samt önskan om frihet är ett grundläggande drag i Polens historia, något som har lett till radikala förändringar i nationens liv. Ändå – där det finns seger finns det också förlorare som inte delar vinnarnas glädje och triumf.

Denna speciella historia hos den polska nationen ledde den ekumeniska grupp som skrivit detta års material för den ekumeniska böneveckan att reflektera djupare över innebörden av att ”vinna” respektive att ”förlora”, särskilt som segerns språk så ofta tolkas i triumfalistisk mening.

År 2012 kommer EM i fotboll att hållas i Polen och Ukraina. Detta skulle inte ha varit möjligt under en tidigare epok. För många är detta ett tecken på ”nationell seger” då hundratals millioner fans ivrigt väntar på nyheterna om vinnande lag bland dem som spelar i denna del av Europa. Detta exempel kan leda oss till att fundera över smärtan hos dem som inte vinner – inte bara i idrottssammanhang, utan också i deras liv och samhällen: Vem vill ägna en tanke åt förlorarna, åt dem som alltid lider nederlag, eftersom de förnekats segern på grund av skilda villkor och omständigheter? Rivalitet är ett ständigt kännetecken, inte bara inom idrotten, utan också inom politiken, affärslivet, kulturlivet och till och med inom det kyrkliga livet.

När Jesu lärjungar hade ”tvistat om vem av den som var den störste” (Mark 9:34) blev det tydligt att denna drivkraft var stark. Men reaktionen från Jesus var mycket enkel: ”Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare” (Mark 9:35). Dessa ord beskriver seger genom ömsesidig tjänst, att hjälpa, att uppmuntra självförtroendet hos dem som är de sista, de glömda, de utanförstående. För varje kristen är det bästa uttrycket för en sådan ödmjuk tjänst Jesus Kristus, hans seger genom döden och hans uppståndelse. Det är från hans liv, gärning, undervisning, lidande, död och uppståndelse vi vill hämta inspiration för ett modernt segerrikt trosliv som tar sig uttryck i socialt engagemang med en känsla av ödmjukhet, tjänande och trohet mot evangeliet. Och så som han var på väg mot lidande och död bad han att hans lärjungar skulle bli ett för att världen skulle tro. Denna ”seger” är bara möjlig genom en andlig förvandling, en omvändelse. Detta är bakgrunden till att temat blev dessa ord från hedningarnas apostel. Poängen är att uppnå en seger som drar in alla kristna i tjänst för Gud och för medmänniskan.
När vi ber om och arbetar för kyrkans synliga enhet kommer vi – och de traditioner till vilka vi hör – att bli förändrade, förvandlade och alltmer lika Kristus. Den enhet vi ber om kräver förnyelse av de former för kyrkans liv som vi är invanda med. Detta är en uppfordrande vision, men den kan också fylla oss med en del farhågor. Den enhet vi ber om handlar inte om en bekväm attityd av vänlighet och samverkan. Det kräver en vilja att utesluta konkurrens mellan oss. Vi behöver öppna oss själva för varandra, så att vi ärligt kan inträda i det nya livet i Kristus, vilket är den enda sanna segern.

Det finns plats för alla i Guds frälsningsplan. Genom sin död och uppståndelse omfamnar Kristus alla, vare sig man är vinnare eller förlorare, ”för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv” (Joh 3:15). Också vi kan delta i hans seger! Det räcker att tro på honom så kommer vi att finna det lättare att övervinna det onda med det goda.

Tidningen Dagen: Idag börjar ekumeniska böneveckan>>

På väg till Falun och prata struktur

Sitter på tåget på väg till Falun. Skall i eftermiddag träffa POSKare där och prata om strukturutredningen, Närhet och Samverkan. Det är faktiskt väldigt roligt att vara ute och prata om strukturutredningen och få höra frågor och funderingar på det lokala planet.

De allra flesta är nöjda med utredningen (om man har hunnit sätta sig in i den) men det är klart at det finns farhågor också.

Det som är viktigt, tycker jag, är att man i så fall är tydlig i remissvaren med vad det är som är problemet och hur man ser att det kan lösas. För trots att det är kloka människor som har suttit och funderat och diskuterat ihop strukturutredningen, så är de trots allt bara en liten hop människor. Kanske är det just DU som har en ännu bättre idé.

All information, frågor och underlag när det gäller strukturutredningen hittar du här>>

Tyvärr missar jag ju söndagsgudstjänsten idag eftersom jag är på resande fot. Men igår var jag med på stiftsmässan i Visby domkyrka, där biskop Sven-Bernhard Fasth predikade. Och han berättade att nu börjar diakonins månad. Idag är söndagens tema medmänniskan. Ett alltid lika super- och högaktuellt ämne.

Diakoni betyder omsorg. Varje år i september sätter därför kyrkorna i Sverige fokus på just denna del av sitt arbete.
Diakonins månad är ett årligen återkommande ekumeniskt samarbete mellan kyrkor och samfund inom SKR, Sveriges Kristna Råd.

Ur POSKs handlingsprogram:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och måste innebära att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Flyktingar, alkohol- och drogberoende, ensamma, sörjande, människor med relationsproblem, arbetslösa – nöden är skiftande och behoven är stora och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra.

Svenska kyrkan - storasyster, brokyrka eller…?

På Brygubbens blogg hittar jag följande spännande blogginlägg som jag återger i fullhet här;

Är Svenska Kyrkan internationell eller isolerar hon sig?

I senaste numret av en av Svenska Kyrkans tidskrifter, Svensk Pastoraltidskrift medverkar prästen och stiftsadjunkten Bertil Murray. Han skriver om en Lyssnarkonferens som hölls i Lund när Lutherska Världsförbundet firade 60 år. Bertil Murray var en av delegaterna och han är ledamot av Kyrkomötet i Svenska Kyrkan. Hans artikel är en sammanfattning av innehållet i konferensen och han avslutar med att ställa några angelägna frågor. Tänkbart är väl att Murray använder sig av möjligheten att ställa frågor till Kyrkostyrelsen när kyrkomötet samlas i september.

Reflektion med anledning av Lyssnarkonsultationen i Lund 2007

Bakgrund
I mars 2007 firades i Lund 60-årsjubileet av Lutherska världsförbundets skapande. Svenska kyrkan tog då initiativ till att i anslutning till firandet förlägga en så kallad lyssnarkonsultation. Man ville under ett par dagar (den 27 – 28 mars) få lyssna till vänkyrkors reflektion kring de utmaningar som möter Svenska kyrkan i dess framtida samverkan med andra lutherska kyrkor. Överläggningen ville vara ett uttryck för den ömsesidighet som Svenska kyrkan önskar ska prägla relationerna.

Överläggningen hölls samman av biskop Ragnar Persenius, Internationella nämnden, och Margareta Grape, chef för Svenska kyrkans internationella arbete. Båda har senare lämnat sina dåvarande uppdrag för Svenska kyrkans internationella arbete. Inför överläggningen hade Svenska kyrkan arbetat fram ett eget dokument ”Åtta steg på väg mot ömsesidighet” (Eight steps towards reciprocity) som underlag för reflektionen.

Tre kyrkoledare hade ombetts att förbereda en första respons på dokumentet. Därefter delades deltagarna in i sju grupper vilka var för sig fick samtala om dokumentet och ge en återkoppling. Samtalet i respektive grupp skedde under ledning av en svensk vars uppdrag var att lyssna, inte tala. Varje grupp skulle redovisa två viktiga frågeställningar eller synpunkter vid den gemensamma redovisningen påföljande dag.

En rapport från överläggningen publicerades senare med syfte att återkalla atmosfären från konsultationen och summera de internationella kyrkoledarnas budskap. Det betonas att överläggningen skedde i en atmosfär av öppenhet och ömsesidighet. Vidare understryks att ett syfte med rapporten är att understödja en fortsatt dialog mellan medlemskyrkorna i LWF.

Låt mig på en gång få uttrycka min djupa uppskattning över initiativet och över uppriktigheten i rapporten. Den som möjligen upplever att Svenska kyrkan hyser en viss ovilja att ta del av kritiska synpunkter, om än nästan alltid diplomatiskt och försiktigt framförda, från våra lutherska systerkyrkor och från andra kristna kyrkor, får sig här en tankeställare. Svenska kyrkan inte bara lyssnade, man bjöd aktivt in till kritik.

Och ett sådant gensvar man fick! Synpunkterna som gavs har i rapporten redovisats under åtta olika rubriker. En tiosidig rapport har av kyrkokansliet sammanställts på engelska (och spanska) och tillställts de medverkande kyrkorna. Någon svensk version har inte tagits fram. Här följer därför ett sammandrag i egen översättning.

Synpunkter från våra lutherska systerkyrkor


Ekumenik
Vad betyder ekumenik i Svenska kyrkans dokument? De lutherska kyrkorna står redan i gemenskap med varandra. För oss från mindre kyrkor är kyrkorelationer viktigare än ekumenik. Ekumeniska relationer kan vara enkla för en majoritetskyrka, men svåra för en liten kyrka.

Om (ekonomiska) resurser
Att tala om överförande av ekonomiska resurser leder till att man inte ser varandra som delar av samma kropp. Det handlar i stället om att dela de sammantagna resurserna. Pengar är en resurs bland många. De behöver användas till att förändra villkoren i världen med utgångspunkt i en gemensam strategisk nord-syd-diskussion. De förändringar som åstadkoms måste vara hållbara. Vi i syd behöver mer feedback på vårt arbete efter det att vi lämnat ekonomisk rapport från ett projekt, annars uttrycks Svenska kyrkans intresse bara som en fråga om pengaredovisning.

Ansvarighet och transparens
Ansvarigheten måste vara ömsesidig. Syd kan också fråga nord: Vad gör ni med era pengar? Er kyrkas pengar är blodet från våra martyrer. Resurser har flödat från syd till nord i 500 år. Nord-kyrkorna är inte transparenta. Ömsesidighet förutsätter ömsesidigt lärande och delande. Attityden att ni ska hjälpa oss är utslag för eurocentrism. Samtidigt är vi aldrig i ett läge där vi kan säga nej till denna ”hjälpism”.

Bilaterala relationer och följeslagare
Små kyrkor behöver gemenskap med de stora kyrkorna i världen. Det är viktigt att något sägs, inte alltid vad som sägs. Vi ska stå i solidaritet och älska varandra som Kristus kallade oss att göra. Vi behöver simma mot tidvattnet för att bli profetiska och ge röst åt de röstlösa. Ömsesidigt lärande är nödvändigt.
Hur kan vi lära oss att gå tillsammans?

Andlighet
Svenska kyrkans måste fokusera mer på andlighet. Den behöver stärka sitt andliga engagemang, inte bara stödja projekt men också evangelisation, utbyte av personal och att stödja partnerns andliga växt. Jämfört med utvecklingsprojekt får dessa andliga projekt ofta väldigt lite ekonomiskt stöd av nord-partners. Större andlighet är vad de stora och mäktiga kyrkorna behöver. Ju rikare ni är desto mer måste ni fasta!

I Europa och USA är tron mycket praktisk, inte så andlig. När ni kommer hem efter utlandsarbete, är ni förändrade och har ni stärkts i tron? Det är nödvändigt att Svenska kyrkan fortsätter att vara en missionerande kyrka och inte förvandlas till en utvecklingsagentur. En kyrkas styrka ligger inte alltid i antalet medlemmar men i att vara en vittnande kyrka. Om vi lyssnade till varandras missionserfarenheter skulle vi antagligen se att varje kyrka, rik eller fattig, i nord eller syd, öst eller väst, är ömsesidigt beroende av de andra.

Ömsesidighet
Är Svenska kyrkan villig att be missionärer komma från andra kyrkor för att hjälpa dem i Guds rikes växande i Sverige eller på annat håll? Svenska kyrkan saknar strukturer för att ta emot och för ömsesidigt medberoende.

Delad reflektion och information
Om Svenska kyrkan genom sitt demokratiskt valda kyrkomöte och styresorgan fattar beslut i teologiska frågor som kan resa frågor i en ekumenisk kontext runt om på jorden, hur uttrycks samhörigheten med andra kyrkor? Borde man inte åtminstone informera och kommunicera bättre? Svenska kyrkan borde dra in sina systerkyrkor i syd och på andra håll när man formulerar teologi. Teologi är inte bara lokal men också universell. Ömsesidighet innebär att vi skapar fora där teologiska frågor inte längre är en angelägenhet för Svenska kyrkan ensam. Men den traditionella demokratiska strukturen i Svenska kyrkan tycks inte passa för detta.

Sammanfattning
Vid överläggningen deltog företrädare för evangelisk luterhska kyrkor i Argentina, Brasilien, Colombia, El Salvador, Eritrea, Etiopien, Indien, Lettland, Liberia, Malawi, Malaysia, Nicaragua, Palestina, Peru, Slovakien, Sydafrika, Tanzania, Venezuela, och Zimbabwe.

Rapporten bör givetvis läsas i sin helhet. Där finns även det ursprungliga dokumentet formulerat av Svenska kyrkan, det som alltså ledde fram till ovanstående reaktioner och synpunkter. Lämpligen beställs rapporten ”The Listening Consultation in Lund” från informationsservice på kyrkokansliet i Uppsala.

Med anledning av ovanstående är några reflektioner på sin plats:

1. Den bitvis skarpa kritiken från våra systerkyrkor är ett starkt hälsotecken och i sig uppmuntrande. Svenska kyrkan har, Gud vare lovad, mist positionen som den storasyster ingen kan kritisera.

2. Det som sägs från våra systerkyrkor är sannolikt varken överraskande eller chockerande för SPT:s läsekrets, men inte desto mindre kvarstår att budskapet är mycket allvarligt.

3. Vi har all anledning att känna tacksamhet för den öppenhet Svenska kyrkan visade genom att låta denna överläggning komma till stånd.

4. Vi har också all anledning att ta till oss av kritiken, inte bara som något som gäller andra i kyrkan utan som något som gäller ett sammanhang vi själva är delaktiga i.

5. Vi behöver till oss själva ställa frågan vad vi omedelbart och på längre sikt kan göra med anledning av kritiken.

6. Illavarslande är att rapporten efter fyra år inte fått större spridning. Nog har Svenska kyrkans ledning i andra sammanhang visat att man har resurser att sprida material man anser angeläget.

7. Frågan måste alltså ställas även till Svenska kyrkans lednings- och styrorgan vilka åtgärder man avser att vidta med anledning av framförda synpunkter.

Eftersom jag deltog som representant för Uppsala stift vid överläggningen har jag rimligen ett medansvar för att rapporten inte fått större uppmärksamhet. Detta har jag i någon mån försökt gottgöra genom det inlägg som härmed publicerats.

Bertil Murray
Stiftsadjunkt, internationell samordnare, Uppsala stift

_______________________________
I POSKs handlingsprogram står det:

POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges kristna råd, bland annat genom överläggningar med andra kristna kyrkor och samfund samt genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete. Det sker också internationellt inom Kyrkornas Världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

POSK menar att anslagen till KV och LVF bör prioriteras och att ett närmare samarbete mellan KV och LVF bör eftersträvas. Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valt att stå utanför det ekumeniska arbetet. Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.

Den ökade integrationen inom Europa kräver också förstärkta resurser framförallt till den europeiska kyrkogemenskapen (KEK) för bevakningen av och påverkan på det mångfasetterade arbete som bedrivs inom EU:s många organ.

Församlingarnas medarbetare måste vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga värdegrund och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det alltmera mångkulturella och mångreligiösa samhället vi lever i har vi som kyrka också ett ansvar att mötas i religionsdialog.

Wejryd svarar etiopiska Mekane Yesus-kyrkan

Från Svenska kyrkans webbsida hämtar jag följande text:

Ärkebiskopen svarar på kritik från etiopisk systerkyrka

[2011-06-13 19:55]

I ett brev till ärkebiskop Anders Wejryd riktade i vintras Svenska kyrkans etiopiska systerkyrka kritik mot beslutet att acceptera öppen homosexualitet och att utvidga synen på äktenskapet till att även gälla par av samma kön. Ärkebiskopen har nu svarat på kritiken.

Brevet från Svenska kyrkans systerkyrka, Mekane Yesus-kyrkan, i Etiopien skickades i vintras och är undertecknat kyrkans president. Ärkebiskopen har nu svarat på kritiken, och betonar i sitt svar att kyrkan i luthersk tradition hålls samman av tron på den Treenige Guden och frälsningen i Jesus Kristus, men att man både inom och mellan kyrkor kan ha olika ställningstaganden i många frågor.

Läs också ärkebiskop Anders blogg där han kommenterar brevet>>

Tidning Dagen skriver om brevet: Wejryd till Mekane Yesus-kyrkan: Vi grundas på bibelns autoritet>>

Ledarskribent Elisabeth Sandlund Dagen kommenterar på sin blogg: Svaret till Etiopien>>

Kyrkans Tidning har ännu inte skrivit om brevet.

Läs brevet från Mekane Yesus-kyrkan till ärkebiskop Anders Wejryd.
Läs ärkebiskop Anders Wejryds svar till Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien.

POSK skriver i sitt handlingsprogram:

Liksom de stora kyrkorna ute i världen rymmer Svenska kyrkan många andliga traditioner. Arvet från väckelserörelserna under 1800-talet, liberalteologin från förra sekelskiftet, folkkyrkligheten i början av 1900-talet, de lågkyrkliga och högkyrkliga traditionerna, det sociala engagemanget sedan 1960-talet, befrielseteologi, feministisk teologi, skapelseteologi, karismatisk förnyelse, mystik och så vidare – rörelserna är många och mycket ryms inom Svenska kyrkans tradition.

POSK ser mångfald som en rikedom och vill verka för respekt, förståelse och möten mellan olika traditioner. POSK-grupperna lokalt, i stiften och på riksnivå vill vara mötesplatser i kyrkan där en förtroendefull dialog kan föras och en stark gemenskap kan uppstå trots skilda bakgrunder och traditioner.

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och uppmuntrar därför samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan.

För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar för att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

(…)

För POSK är det självklart att alla, oavsett sexualitet, ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan och i POSK. Partnerskapslagens tillkomst gjorde att Svenska kyrkan påskyndade arbetet med reflektionen kring homosexuell samlevnad. Därefter infördes en ordning i Svenska kyrkan för välsignelsegudstjänst för samkönade par som ingått partnerskap. Det fanns en betydande majoritet i kyrkomötet bakom detta beslut.

(…)

Inom Svenska kyrkan, och även inom POSK, finns olika uppfattningar om kyrklig vigsel. POSK menar att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande.

Det fortsatta arbetet med samlevnadsfrågor bör också innefatta ekumeniska konsultationer med andra kyrkor, särskilt kyrkorna inom Borgågemenskapen och Sveriges kristna råd. POSK vill arbeta för att samtal om samlevnad förs på alla nivåer i Svenska kyrkan och med respekt för olika uppfattningar. Utgångspunkten är att föra kontinuerlig dialog och fatta beslut på ett sådant sätt att kyrkosplittring inte uppstår.

Evangelium kan inte lagras

Innan långhelgen så kom det ett brev på posten från kyrkokansliet. Det innehöll information om kyrkomötet till hösten och tre publikationer samt en del av kyrkostyrelsens skrivelser. Du hittar information om detta här>>

Det var Årsredovsningen 2010 i klädsam lila färg - boten och fastans färg. Sedan var det två små häften - den ena var Martin Luthers Lilla Katekes i översättning, inledning och kommentarer av Carl Axel Aurelius och Margareta Brandby-Cöster. Sist var det en bok från Sveriges Kristnas Råds skriftserie nr 16 - Äktenskap där religioner möts, redaktör Cajsa Sandgren och Katrin Åmell OP.

Årsberättelsen börjar med en artikel av ärkebiskopen med rubriken "Förkunna evangelium." och fortsätter "Det glada budskapet, evangelium, kan inte lagras. Det kan inte förkunnas en gång för alla. Det måste bli berättat gång på gång och hört gång på gång. Att förkunna evangelium är i alla tider kyrkans pågående uppdrag."

Ja, så börjar ärkebiskopen och jag tycker blir glad. Det här är verkligen den kristna kärnan - detta är verkligen Svenska kyrkans verkliga budskap och djupaste mening.

Ärkebiskopen avslutar sin artikel med meningen "Men utan inriktning på vad tron kan betyda för enskilda människor, på den plats där man finns, så är det nationella uppdraget rätt meningslöst." Så sant, så sant! Låt oss bara hoppas att varje församling, varje stift och den nationella nivån också kommer att omsätta detta i praktiken.

Nästa artikel i årsredovisningen är skriven av generalsekreteraren. Ja, det vill säga, den tf generalsekreteraren Helén Ottosson Lovén. Hon skriver också mycket bra saker, bland annat;
"Verksamheten blir självklart mångfacetterad när så många människor bär sina erfarenheter av tro och liv in i Svenska kyrkans sammanhang. Det är en utmaning för oss alla att både stimulera mångfalden och hålla samman som en enhet."
Hon skriver också om analys, om samtal med alla stiftsstyrelser och om det riktade församlingsbidraget.

Sen finns det en artikel med en massa sifferfakta om Svenska kyrkan.
1 467 församlingar, 45 utlandsförsamlingar (2010), 6,6 miljoner medlemmar (70% av befolkningen), 430 000 gudstjänster med mer än 17 miljoner deltagare. 40 000 konfirmander, 5 500 körer med 100 000 körmedlemmar. 23 000 anställda och 35 000 förtroendevalda. Plus alla ideellt engagerade.

Det finns också en förvaltningsberättelse i årsberättelsen. Där står det;
Den nationella nivån tar ansvar för kyrkans gemensamma angelägenheter i fråga om inomkyrklig normgivning, överprövning av beslut, gemensam information, utbildning, samråd samt ekumeniska relationer, internationell diakoni och mission. Till uppgiften hör också att vara kyrkans röst utåt såväl i det svenska samhället som internationellt.

Hmm… tänker jag… inomkyrklig normgivning? Vad är det? Vad menas med det? Normgivning? Blir kanske något att ställa fråga om på kyrkomötet.

Med EN mening nämns de stora chefsrokaderna på kyrkokansliet. Det står "I slutet av året har generalsekreterare Lars Friedner lämnat sin tjänst". Det är allt som står. Inget mer. Inget om de andra chefer som slutat.

Men det står en massa saker som har gjorts. Om betänkanden och remissvar som har lämnats. Företrädesvis till samhället men även inomkyrkliga svar. Det ekumeniska relationerna har uppehållits genom att Svenska kyrkan har besök och fått besök. Svenska kyrkan har också varit värd vid flera olika tillställningar, bland annat Borgåöverläggningar och ECIC - European christian internet conference.

Jag blir glad och stolt när jag läser att som Svenska kyrkan är med och driver eller på annat sätt medverkar i. Men jag blir också lite fundersam över varför jag inte visste om flera av dessa aktivitet. Jag trodde att jag hade hade ganska bra koll på vad som är på gång i Svenska kyrkan - men tydligen inte. Jag får läsa det i årsberättelsen istället. Tur att den finns. Jag saknar den dock på internet.
(Den här texten kan du också läsa på vår webbsida www.posk.se)

Liv och död

I tidningen Dagen har det den senaste tiden varit flera artiklar om foster och aborter. Ämnet engagerar givetvis läsarna.

I den senaste artikeln vill professorn i medicinsk rätt, Elisabeth Rynning, att socialminister Göran Hägglund skall tillsätta en utredning för att klargöra hur foster skall hanteras i samband med en abort.
Dagen: Föds foster levande är det som ett barn>>

Jag vill här tydliggöra att abort handlar inte bara om när kvinnan själv väljer att göra en abort. Abort kallas det också när det är missfall (så kallad spontan abort) och man kan då behöva göra en skrapning efteråt för att det inte skall bli infektioner.
I alla dessa fall handlar det om ett värdigt omhändertagande av fostret.

När jag satt i kyrkomötet första året, 1998, var jag med och skrev en motion om just det här.
Mot 1998:4 Värdigt omhändertagande och gravsättning av foster>>

Svenska kyrkan har sedan producerat en publikation som heter "När livet inte blir som vi tänkt oss" där dessa frågor behandlas.

Hur vi behandlar människor i livet början och i livets slut är någonting som vi kristna ständigt behöver lyfta upp.

Jag läste om de protestantiska kyrkorna i EU, CPCE, som tillsammans givit ut en rapport "Time to live, time to die" som är ett vägledande dokument om dödshjälp och livshjälp.
Du kan läsa och bläddra i dokumentet här:


Svenska kyrkan är enligt Kyrkans Tidning (nr 20/11) inte med i CPCE som fullvärdig medlem utan har bara observationsstatus. Detta innebär att Svenska kyrkan inte har varit aktiva i framtagandet av detta dokument.

Ulla Gudmundson skriver om svårigheten vid livets slut i Kyrkans Tidning 20/11 i sin krönika "Nybrutalismen och respekten för livet">>. Dag Tuvelius har också i tidigare nummer berört ämnet flera gånger.

Vid livets början, vid livets slut - när livet verkligen ställs på sin spets - där har vi som kristna mycket att bidra med. Och vi måste som kyrka göra det! Utifrån Jesus människosyn, utifrån teologin, med Jesus ögon - så ska vi vara med i debatten.

Det är verkligen inga enkla frågor, det inser jag. Det finns heller inga enkla svar. Men vi måste vara en röst och vi måste kunna lyssna och delta.
Livets början och livets slut är ingen icke-fråga som kan tigas ihjäl!

Ur POSK:s handlingsprogram:

POSK vill att Svenska kyrkan ska vara en fri kyrka som vågar tala klarspråk i vårt samhälle och i världen.

Kyrkan mitt i affärscentra

I tidningen Dagen läser jag att Frälsningsarmen har varit fyra dagar i Nordstan - ett stort shoppingcentrum mitt i Göteborg. Jag såg dem själv när jag var inne i stan förra veckan.
Dagen: Frälsningsarmén invaderade Nordstan>>

Svenska kyrkan har också vid flera tillfällen varit i Nordstan. Det har också funnits motioner i samfällda kyrkofullmäktige, om att ha en permanent plats för kyrkan där, eller annan regelbunden verksamhet. Men det har inte blivit så.

Dagen har ställt en fråga till sina läsare:
Borde kyrkorna synas mer på gator och torg?>>

Just nu tycker 89 % ja, 7 % nej och 3% vet inte. Resultatet är väl inte så konstigt med tanke på den troliga läsekretsen - men visst vore det underbart om kyrkan var mer än ett pittoreskt inslag i ett shoppingcentrum.

Från POSKs handlingsprogram:

POSK vill att Svenska kyrkan ska vara en fri kyrka som vågar tala klarspråk i vårt samhälle och i världen.
(…)
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa kontaktpunkter med så stora delar av befolkningen som möjligt.

Bilden lånad av Dagen.

Idag avslutades den elfte generalförsamlingen med Lutherska världsförbundet. Den hölls i Stuttgart och temat var
"Give us today our daily bread"

Martin Garlöv har skrivit en utmärkt sammanfattning med massor av länkar till den svenska delegationen till webbsidor, facebook, twitter och YouTube. Den hittar du på Brygubbens blogg>>

Nils Gårder (POSK) var en av ledamöterna från kyrkostyrelsen som varit i Stuttgart och kanske kan vi få lite ögonblicksbilder från honom så småningom.

Per Harling, som har varit gudstjänstkoordinator, berättar


POSK skriver i sitt handlingsprogram:

POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges kristna råd, bland annat genom överläggningar med andra kristna kyrkor och samfund samt genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete. Det sker också internationellt inom Kyrkornas Världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

POSK menar att anslagen till KV och LVF bör prioriteras och att ett närmare samarbete mellan KV och LVF bör eftersträvas. Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valt att stå utanför det ekumeniska arbetet. Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.

Den ökade integrationen inom Europa kräver också förstärkta resurser framförallt till den europeiska kyrkogemenskapen (KEK) för bevakningen av och påverkan på det mångfasetterade arbete som bedrivs inom EU:s många organ.

Församlingarnas medarbetare måste vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga värdegrund och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det alltmera mångkulturella och mångreligiösa samhället vi lever i har vi som kyrka också ett ansvar att mötas i religionsdialog.

Mission - igår, idag, imorgon

Läser i tidningen Dagen>> om den förestående stora Missionskonferensen i Edinburgh, hundra år efter den första konferensen som hade som syfte att dra upp riktlinjer för hur hela världen skulle höra om Jesus. Resultatet blev bland annat att man 1948 startade Kyrkornas världsråd>>.
Läs också artikeln i Kyrkans Tidning om konferensen>>

På Sveriges Kristna råds webbsida hittar jag en artikel i ett nyhetsbrev 1/2009 att de skriver om konferensen och att de skall lägga upp material när det närmar sig. Men jag kunde inte hitta något sådant när jag var inne och sökte på deras webbsida nu>>

Den 2-6 juni blir det en ny samling i Edingburgh 2010 för att dra upp nya riktlinjer för missionen.
Du kan läsa mer om samlingen och historien bakom här på Svenska missionsrådets webbsida>>
(bilden är lånad från deras webbsida)

Vad mission är och hur det skall tolkas är något som diskuteras ständigt i Svenska kyrkan. Det är ett av de fyra grundläggande områdena som kyrkoordningen säger att kyrkan skall arbeta med.

På Svenska kyrkans webbsida står det om bland annat om mission;

Gud helar, upprättar, skapar och försonar världen. Vi uppmanas att delta i det arbetet, och får vara redskap i Guds mission för en kärleksfull relation till hela skapelsen och för en värld där människor kan leva fullvärdiga liv. Denna syn breddar kyrkans uppdrag.

Svenska kyrkan arbetar både i och utanför Sverige för att ge sitt bidrag. Det handlar inte längre om att grunda nya kyrkor, utan om samarbete med och stöd till kyrkor och organisationer i hela världen, för att tillsammans bidra till att världen helas.

Du kan också läsa mer om mission på Svenska kyrkans webbsida här>>

I organisationen Kyrkliga samling har man gjort ett upprop för missionen i Sverige. En debattartikel om detta stod i tidningen Dagen den 21 maj 2010. Läs här>>.

På POSKs webbplats skriver vi om mission och Kyrkornas världsråd:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge vidare sin tro i varje tid och behöver en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan måste församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap.

Invandrartäta områden i storstäderna med sin mångkulturella och mångreligiösa befolkning är en stor utmaning för Svenska kyrkan. Som ”minoritetskyrka” måste Svenska kyrkan utveckla nya arbetsformer för diakoni, undervisning, gudstjänst, ekumenik och mission. Bland våra invandrare finns många kristna grupper. Dessa kan vara en tillgång som inte får glömmas bort. Med sina skilda erfarenheter kan de berika och inspirera församlingarnas gudstjänstliv och övriga verksamheter.

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och uppmuntrar därför samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan.

POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges kristna råd, bland annat genom överläggningar med andra kristna kyrkor och samfund samt genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete. Det sker också internationellt inom Kyrkornas Världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

POSK menar att anslagen till KV och LVF bör prioriteras och att ett närmare samarbete mellan KV och LVF bör eftersträvas. Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valt att stå utanför det ekumeniska arbetet. Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.

Den ökade integrationen inom Europa kräver också förstärkta resurser framförallt till den europeiska kyrkogemenskapen (KEK) för bevakningen av och påverkan på det mångfasetterade arbete som bedrivs inom EU:s många organ.

Församlingarnas medarbetare måste vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga värdegrund och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det alltmera mångkulturella och mångreligiösa samhället vi lever i har vi som kyrka också ett ansvar att mötas i religionsdialog.

Jag hoppas att Svenska kyrkan finns med på något sätt på denna konferens och att man bloggar - precis som man gjort när man varit på klimatmöte eller Haiti - för att berätta vad kristenheten diskuterar om när det gäller mission.

Någon som känner någon som skall dit?

Uppdaterad kl 16.00

Hittar nu en artikel på Dagen där de berättar att Marika Palmdahl, stiftsadjunkt i Göteborg, skall vara med på konferensen och berätta om sitt interreligiösa arbete. Läs här>>
(bilden lånad från http://farm4.static.flickr.com/3172/2842957750_e0c806aaf3.jpg?v=0)

Uppdaterad kl 9.15 den 3 juni
Frimodig kyrka skriver på sin blogg om mission. Dag Sandahl har ett program på nio punkter hur Svenska kyrkan skulle kunna hantera frågan.
Läs här>>
Dag S program påminner mycket om det Fredrik Modéus skriver i sin bok "Levande församling" och som jag också man kan finns i POSKs handlingprogram.

Klimat, kyrka och bloggar

Dagen går att att förbereda och försöka strukturera POSKs kyrkodagar i januari. Och så försöker jag hänga med vad som skrivs i tidningar och bloggar.

På POSKs webbplats publicerade jag igår information om att Eva-Maria Munck, vårt kyrkomötesombud från Stockholm, Sollentuna - kommer att åka ner till Köpenhamn på fredag. Där skall hon tillsammans med Svenska kyrkan medverka i klimatmanifestationen som anordnas och hon kommer att lämna rapporter.
Svenska kyrkan klimatbloggar också här>>
Dagen klimatbloggar här>>
Eva-Maria bloggar här>>

Annars blir jag ledsen, men också glad, när jag ser Biörn Fjärsteds intervju i tidningen Dagen idag. Biskop Biörn är oroad över utvecklingen i Svenska kyrkan och vill att ledningen och ärkebiskopen avgår. Anledningen är att han tycker att ledningen raserar det som tagit årtionden att bygga upp i förtroende, ekumeniskt.

Jag blir ledsen för att han tycker det behövs så drastiska åtgärder, men glad eftersom jag vet att biskop Biörn, tillsammans med många, många andra, känner för Svenska kyrkan och vill den gott. Att det finns en vilja, en äkthet och ett hjärta för Svenska kyrkan.

Jag tycker det är bra att det blir debatt, att det blir diskussioner. För utan dem är kyrkan död. Utan engagerade människor, utan kärleken till Gud och till kyrkan, så är vi ingenting. Så låt oss fortsätta diskussionerna och debatten, där vi kan mötas med lyhördhet och öppet sinne för varandras åsikter och försöka sätta oss in i den andres position i frågan.

De bibliska figurerna binder samman vår tro

I min blogg den 30 september 2008 och den 12 oktober 2008 skrev jag om utställningen "Gränsland" som då startade på Röhsska museet. Som jag skrev så var utställningen ett projekt och ett samarbete mellan Svenska kyrkan (genom Göteborgs stift) muslimska församlingen och judiska församlingen. Pedagog Lena Forsberg har gjort alla figurerna och scenerna är från gamla testamentet, berättelser som är gemensamma för alla tre religionerna.

"Gränsland" är den enskilda utställning som varit längst utställd på Rösska muséet. Under denna tid har museet haft över 90 000 besökare. Även om inte alla sett "Gränsland" så har utställning har väldigt många besökare. Skolklasser, konfirmandgrupper, församlingsbesök har varit på guidade visning.

Men nu har utställningen flyttat till Pater Noster-kyrkan i Masthuggs församling. Där står utställningen permanent och det finns fortfarande möjligheter till guidade visningar.

Ett brev kom från England, fortsättning 5

Diskussionen om brevet fortsätter. Idag hänvisar jag till två artiklar i Östran.
Dels den artikel som stod 16 juli där Östran berättar om brevet samt om biskop Sven Thidevalls reaktion.
Dels en artikel som stod 17 juli där en Jonas Hellberg (s) inte vill att Svenska kyrkan skall ge efter för de ekumeniska påtryckningarna.
Och Östran har också en hänvisning till Dag Sandahls blogg, där han avslöjar att brevet kommit.

Vad säga om detta? Jo, jag skulle vilja reagera lite på Jonas Hellbergs (s) uttalanden. Det står:

Enligt Hellberg är det ett bekymmer att internationella kyrkor försöker påverka Sverige.
– Det är en orimlig påtryckning, de utländska kyrkorna har ingenting med det här att göra, det är Kyrkorådet och riksdagen som fattar beslut i frågan.

Men snälla Jonas Hellberg - det är väl självklart att vi måste höra vad de internationella kyrkorna säger. Vi lever i en kristen gemenskap, vi lever i en ekumenisk gemenskap.
Om vi inte skulle lyssna till andra kyrkor och bara göra som vi själv vill så är vi en sekt. Och Svenska kyrkan är ingen sekt! (NEJ, det är vi inte!)

Sen är det inte kyrkorådet som beslutar i frågan. Det är kyrkomötet - som beslutar om Svenska kyrkan skall ändra sin kyrkohandbok, så att det blir tillåtet att vigas även för samkönade par.

Riksdagen har redan tagit sitt beslut och det kunde inte kyrkan påverka. Så i Sverige är det redan tillåtet sedan den 1 maj 2009 för samkönade par att gifta sig.

Jag har sagt det förut, jag säger det igen - jag tror inte Svenska kyrkan skall behålla vigselrätten. Jag tror att vi skall välsigna alla ingångna äktenskap istället. Jag tror att detta är klokast för Svenska kyrkan och för ekumeniken. Och den ordningen finns ju redan i Svenska kyrkan, både för hetropar som för homopar.

Läs vad POSK säger om ekumeniken och om samlevnad i vårt handlingsprogram.

Sen tar Jonas Hellberg upp en viktig sak - nämligen lagförslaget i Litauern. Jag tycker det är ett fullständigt horribelt lagförslag som vi självklart skall protestera emot. Och som ordförandeland i EU så kan Sverige också med tyngd säga ifrån. Men varför det därför skulle vara extra viktigt att Svenska kyrkan tillåter kyrkliga vigslar förstår jag inte.

Läs mina tidigare inlägg här:
14 juli
15 juli
16 juli
17 juli #1
17 juli #2

Ett brev kom från England, fortsättning 4

Och diskussionen fortsätter.
På Svenska Dagbladets debattsida "Brännpunkt" skriver idag Jan-Anders Ekelund och Berit Simonsson om att Svenska kyrkan kan bli isolerade.
Karin Långström Vinge (fisk) undrar på sin blogg om vad som är viktigast och säger att den som leder en utveckling ofta blir ensam.
Bloggaren "In Your Face" tycker att Jan-Anders och Berit är galna.
Hans Wallmark (m) är på ekumeniskt möte med KEK. Och han skriver om hoppet.

Och då undrar jag, skall vi verkligen inte vara med i dessa ekumeniska diskussioner? Skall vi isolera oss så vi inte får vara med?

Det finns säkert många mer som tycker om detta. Vilket är bra. En diskussion och bra debatt gynnar ett klokt beslut i höst.

Ett brev kom från England fortsättning 3

Jag missade att även Aftonbladet hade skrivit om brevet från England och att Lennart Koskinen hade uttalat sig.
Biskop Lennart Koskinen säger att Svenska kyrkan måste göra en pudel, det vill säga, vända sig helt om och be om förlåtelse. Dock säger han också att hela biskopskollegiet står bakom samkönade äktenskap och att Svenska kyrkan inte kommer att ändra sig på den punkten.
Artikeln avslutas med:

– Eftersom vissa personer blir kära av personer av samma kön, och det finns en naturlig variation i skapelsen, vore det ett hån och ren diskriminering att inte låta dem gifta sig, säger Koskinen.

Nu är det ju så att i Sverige så får redan personer av samma kön gifta sig. Den 1 maj 2009 inrättade Sverige en könsneutral äktenskapslagstiftning. Så det är redan infört, Lennart.

Frågan var väl om vi skulle ändra kyrkohandboken, plötsligt - utan att ha pratat med våra ekumeniska kontakter. Och återigen säger jag - nej, det tycker inte jag! Jag kommer att rösta för att Svenska kyrkan skall släppa vigselrätten. Jag tror det är det enda kloka!