Bloggen har flyttat!

Nu har bloggen flyttat in på POSKs webbsida www.posk.se

Du kan också använda www.posk.se/blogg

Varmt välkommen att följa med oss in på vår uppdaterade webbsida!

I morgon byter vi utseende på webben!

I morgon kommer vi att byta utseende på vår webb. Och vi kommer att flytta in bloggen på webben - så att allt blir på ett ställe.

Eftersom det är den 12 i 12 2012 så tänkte jag att vi släpper upp sidan kl 12 - så blir det lätt att komma ihåg =)

Allt är inte perfekt från början och vi hoppas att ni ska ha överseende med detta. Men vi kommer att jobba på att det ska bli en innehållsrik och bra information på webbsida.

Adressen är samma www.posk.se
Bloggen hittar du också på den sidan - eller så söker du på
www.posk.se/blogg
Men inte förrän kl 12 121212!

Kyrkan och sociala medier

Att sociala medier är här för att stanna på ett eller annat sätt tror jag vi kan vara överens om. Och säkert kommer det att förändras ganska snart. Snabbare än vi kan tro.

Som informatör tycker jag det är självklart att kyrkan ska vara med och finnas på de nya arenorna som hela tiden poppar upp. Precis som kyrkan har valt att finnas på arbetsplatser, på bänkar i shoppingcentra, i skolor och vårdinrättningar så ska vi självklart också finnas med på sociala medier.

Det finns givetvis olika sidor av detta.
På SvD.se Brännpunkt skriver idag Joacim Hillervik att svenskarna är aningslösa ute på sociala medier.
SvD.se Svenskar är naiva på nätet>>

Oavsett vad man tycker om artikeln och skribentens synpunkter så är det viktigt att kyrkan finns där. Både som samtalspartner och för att missionera - berätta om Jesus. Och det behöver givetvis ske samtidigt och inte vara på samma sak.

Emanuel Karlsten som är en av Sveriges bästa sociala medie-expert valde att förra veckan hålla en helt gratis föreläsning om hur kyrkor kan nå ut i sociala medier. Föreläsningen höll han för att visa sin farmor vad det är han håller på med i sitt arbete.
Dagen: Twitterexperten till kyrkan - för farmors skull>>

Vilket var ditt huvudbudskap?
- Huvudbudskapet var att vi lever i en tid där många vänt sig till nätet för att vara sociala, och då måste även kyrkan vara där. Nätet är den nya kyrkbacken, och för att nå folk måste kyrkan flytta dit. Det finns mycket att vinna på att vara där, men jag tror att det finns en rädsla, så sådana här träffar tror jag är viktiga för att folk ska våga ta det första steget.

Emanuel Karlsten säger att han redan fått flera förfrågningar från kyrkor om att föreläsa i ämnet, och kanske väntar en stundande kyrkoturné, för att göra fler kristna aktiva i sociala medier.

- Sent ska syndaren vakna, säger han med glimten i ögat om kyrkors sena reaktion att haka på de nya mötesplatserna på nätet.

Ytterligare en röst som säger något om hur kyrkans syns i de sociala medierna:
Brygubben: We had something going and we blew it>>

Hela Emanuels föreläsning kan du se på bambuser här:

Välkommen som bloggare, biskop Ragnar

Ytterligare en biskop har börjat blogga. Det läser jag på facebook att Mattias Hallberg skriver.  (tipstack!)

Det är Uppsalabiskopen Ragnar Persenius som lagt upp sitt första blogginlägg.
(Foto: Kyrkans Tidning)

Biskop Ragnar: Längtan möter närvaro>>

Härligt och hjärtligt välkommen till internetvärlden - en del av samhället, säger jag!

Nu är det fem biskopar och fem domprostar som bloggar.
Och sen har vi biskop Antje (Lund) och biskop Jan-Olof (Växjö) på twitter. Så det finns hopp!
Nu kan vi ju se att flera av dem inte är så väldigt duktiga på att uppdatera sina bloggar. Men vi får hoppas att det blir bättre.

Biskopar och domprostar bloggar

• Biskop Ragnar Persenius (Uppsala)

  Längtan möter närvaro

  50 minuter sedan 

   
• Domprost Johan Dalman (Strängnäs)

  Äppel päppel pirum Päron

  9 timmar sedan 

   
• Ärkebiskopen

  Utan tradition inget uppbrott

  2 dagar sedan 

   
• Biskop Åke Bonnier (Skara)

  Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer…

  2 dagar sedan 

   
• Domprost Mats Hermansson (Visby)

  Lyssna i tro

  3 dagar sedan 

   
• Biskop Tuulikki (Härnösand)

  Ny handbok har högsta prioritet

  1 vecka sedan 

   
• Domprost Annica Anderbrant (Uppsala)

  Samverkar närheten?

  2 veckor sedan 

   
• Domprost Tor Frylmark (Härnösand)

  Korsmässomarknaden

  3 veckor sedan 

   
• Biskop Esbjörns tankar (Karlstad)

  När vi som mest behövs

  2 månader sedan 

   
• Domprost Tomas Petersson (Växjö)

  Det var mycket tal om Gud

  3 månader sedan

Missionera med hjälp av telefonen

Tidningen Dagen skriver den 4 oktober om The Jesus Film Projects nya app till smartphonen. Det är en app där man ska kunna se Jesusfilmer och kunna använda dessa när man är ute och missionerar och talar om Jesus.
Dagen: Lättare evangelisera med Jesus-app>>



Du kan läsa mer om det på Jesusfilm.org

Det här är givetvis ett stort amerikanskt projekt, med allt vad det innebär. Jag tycker det är intressant att se hur organisationer använder sig av nya och gamla medier och uttryckssätt för att sprida ordet om Jesus Kristus till sina medmänniskor.

Även Svenska kyrkan vill använda sig mer av den nya teknologin. Det är samordnare Monika Eckerdal som till radio Kalmar säger att jourhavande präst också borde finnas på internet.
Dagen: Jourhavande präst behövs på nätet>>

Jag tycker det är alldeles självklart att kyrkan ska använda alla de olika medier som står till buds samt där människor befinner sig för att vara närvarande med samtal och information. Det ska gå att bli sedda var jag än befinner mig.

Från POSK vision och program:

Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan och i gemenskapen på internet.

Släpp twittrarna fria

Kyrkans Tidning uppmanar idag, så sidan 3, "Släpp kyrkans medarbetare fria på Twitter". Detta med anledning av den diskussion som förts efter det falska twitter-kontot som Jacob Sunnliden (först anonymt - men sedan "avslöjade") satte upp för ärkebiskopen (ÄB) för att visa på potensialen som finns i att ha ÄBs röst i ett socialt medie.

Nu har ÄB börjat blogga igen, efter ett uppehåll sedan påsknatten. Det är roligt.

Kyrkans Tidning skriver:

I strategidiskussionerna på kyrkokansliet behöver man nå fram till en lösning där medarbetare - inte minst på kyrkokansliet - får den frihet att twittra och facebooka personligt som behövs för att det ska leda till samtal med verklig substans och kvalitet. Tyngden av att vara "representativ" kan annars få den mest entusiastiske att krokna".

Det ligger något i det här. Jag kan personligen tycka att just ÄB:s röst är viktig att den finns med. Det finns en särskild poäng med att faktiskt få höra den högste ledare i den största kyrkan i Sverige.

Men sen, som Jacob Sunnliden också sa under panelsamtalet förra fredagen i Malmö, så är vi mitt i ett paradigmskifte. Det är inte bara en som kan (eller ska) tala. Vi alla medlemmar har samma möjlighet att höras och vara kyrkans röst. Och detta kan inga riktlinjer eller policys ändra på.

Jag har just varit med på två utbildningsdagar, Webbdagarna. En av programpunkterna var en intervju med VisitSweden Maria Ziv som administrerar och delar ut twitterkontot @visitsweden.
(här kan du se samtalet)
http://bambuser.com/v/2973250#t=242s

Man startade alltså twitterkontot och låter en person under en vecka i taget att skriva på kontot. De har tre regler - men annars är det helt upp till den som skriver. Och det har fått genomslagskraft, även utanför Sveriges gränser.

Genas (under den intervjun) kom det upp en fråga på twitterflödet - tänk om Svenska kyrkan skulle låna ut sitt officiella twitterkonto till sina medlemmar. En vecka i taget. Följ Svenska kyrkan - folkkyrkan genom sina medlemmar. Olika röster, mångfalden… Det vore verkligen att släppa kyrkans medarbetare fria på twitter!

Ja du, sug på den karamellen en stund…

Timeouten är slut - välkommen tillbaka!

Det visade sig att ärkebiskopen endast tagit en längre timeout från bloggen, och inte alls lagt ner bloggen, vilket jag nästan fick uppfattningen om i söndags.

Jag är den första att säga att jag är glad över att bloggen återigen väckts till liv. Det ska bli spännande att följa med i ärkebiskopens olika blogginlägg, som jag hoppas nu kommer med större regelbundenhet.

Ärkebiskopens blogg: Ut ur idet framåt hösten>>

Jag har idag och kommer i morgon att vara med på Webbdagarna i Göteborg. Två dagar där över 500 personer har samlats och pratar om internet, webb och sociala medier. Hur, vad och också varför. Vad som fungerar, inte fungerar, hur man kan tjäna pengar, hur man har tänkt.
Och det nätverkas genom kontakter under fikapauserna. Och under seminarierna genom twitter och andra sociala medier. Det delas, funderas, kommenteras och utvecklas. Diskussioner kan ha startat på internet som leder till ett möte över en kaffekopp på webbdagarna. Kanske är det första gången vissa människor ses - fast de har haft kontakt under en lång tid.

Och när jag i det här sammanhanget funderar över var Svenska kyrkan är - så inser jag att vi är så långt efter. Trots att det är precis det här som vi i kyrkan egentligen håller på med hela tiden. Att nätverka, att gilla, att kommentera, diskutera och fånga upp tankar, att lyssna och få människor intresserade.

En föreläsare sa idag "om man har en riktigt bra berättelse så behöver man ingen reklam" - med det menar han att det går att sälja en vara utan reguljär reklam om man har en bra berättelse istället.

Och jag tänker givetvis på att vi sitter inne med världens bästa berättelse - den om Jesus Kristus som vår frälsare. Vi behöver inte göra särskilda tidningsannonser för att berätta om vårt budskap -men vi behöver och måste berätta berättelsen. Vi, du och jag, på alla de arenor där vi befinner oss. Mun till mun, i alla de sociala sammanhang vi befinner oss.

Låt oss finnas överallt där det finns människor. Och välkommen tillbaka till den digitala arenan biskop Anders!

Här är hela listan med biskopar och domprostar som bloggar.
Biskop Antje (Lund) och biskop Jan-Olof (Växjö) finns på twitter.

Biskopar och domprostar bloggar

• Ärkebiskopen

  Ut ur idet framåt hösten
  

  6 timmar sedan
• Domprost Tor Frylmark (Härnösand)

  En vecka värd att minnas
  

  2 dagar sedan
• Domprost Mats Hermansson (Visby)

  Fest så det duger!
  

  2 dagar sedan
• Domprost Johan Dalman (Strängnäs)

  Ett folk och en människa
  

  2 dagar sedan
• Biskop Åke Bonnier (Skara)

  Polyamori eller fördjupad parrelation?
  

  6 dagar sedan
• Biskop Tuulikki (Härnösand)

  Stort fungerar utmärkt i Lappo stift
  

  1 vecka sedan
• Biskop Esbjörns tankar (Karlstad)

  När vi som mest behövs
  

  5 veckor sedan
• Domprost Annica Anderbrant (Uppsala)

  Doputställning, dopinställning eller dopföreställning
  

  2 månader sedan
• Domprost Tomas Petersson (Växjö)

  Det var mycket tal om Gud
  

  2 månader sedan
  
  Uppdaterad 13 september kl 8.45
  Kyrkans Tidning: ÄB aktiv bloggare igen - med en känga åt falsk twittrare>>

Hur möter vi dem som söker?

Två intryck stannar kvar. Religion på nätet är på inget sätt ytligare eller mindre berörande än i det lokala mötet hemma i kyrkan eller moskén. Men oerhört mycket spretigare. Högt och lågt i en salig blandning.
Vilka konsekvenser ”medialiseringen” av religion får vet ingen idag. Men ”vinnarna” bland kyrkor och samfund är sannolikt de som inser att de inte kan ha kontroll över budskapet, utan istället utrustar och uppmuntrar sina medlemmar till att vara kreativa på nätet.   

Så skriver Dag Tuvelius i Kyrkans Tidning under rubriken Världskonferens: Vildvuxen religion tar över på nätet.

Att det finns en stort andligt sökande, särskilt på internet är inget nytt. Många är de kyrkor som gör mycket för att möta behovet.

Svenska kyrkan var med på det stora mötet ECIC i Rom i början av juni.ECIC är European Christian Internet Conferene, ett nätverk för att kommunicera kristendom på webben. De träffades för sjuttonde gången.

Kyrkokansliet skrev om konferensen här på utvecklingsbloggen>>

I Finland har de exempelvis arbetat i ett projekt och utbildat tusentals kyrkoanställda i att använda sociala medier i tjänsten så att exempelvis präster finns på Facebook, där de också kopplat in en säker chatfunktion. Där har de också projekt att vidareutveckla kriskommunikationen för att på ett naturligt sätt kunna finnas på webben då en katastrof inträffar, både för media och som stöd till människor. I Schweiz har de haft själavård på nätet sedan i slutet av 1980-talet seelsorge.net, i Bayern var de tidiga med kartor och Googlemaps, på Ireland har Jesuiterna en världsomfattande bönesajt sacredspace.ie där de medvetet inte vidareutvecklar designen till fördel för enkelheten. På Facebook finns en bibelsida med extremt många följare. Detta är ett samarbetsprojekt där Anders Orsander bidrar från Skandinavien.

POSK skriver i sin vision och program:

Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.
(…)
Svenska kyrkan bör eftersträva ökad öppenhet på internet. POSK anser att alla ska ha tillgång till en större del av den information som man i dag måste vara anställd eller förtroendevald för att komma åt.

Uppdaterad 2012 07 12
Martin Garlöv skriver ett inspirationsbrev för kommunikatörer på Svenska kyrkans intranät. För dig med inloggning kan du läsa mer om ECIC och få en massa mer tips.
Nyhetsbrev om kommunikation (Svenska kyrkans intranät>>)

Ord av Theresa av Avila har inspirerat amerikanske Meredith Gould till tänkvärda meningar, som väl fångar en insikt från konferensen.

Christ Has No Online Presence but Yours 
Christ has no online presence but yours,
No blog, no Facebook page but yours,
Yours are the tweets through which love touches this world,
Yours are the posts through which the Gospel is shared,
Yours are the updates through which hope is revealed.
Christ has no online presence but yours,
No blog, no Facebook page but yours.

Berättartips

Storytelling - hur man berättar en berättelse eller förpackar ett budskap, är en av de stora förmågorna som många reklambyråer lever på.

Och vi, som kyrka, har ju världens bästa budskap att berätta. Om Jesus Kristus och en personlig Gud.

Bibeln är en skatt och ledstjärna att ösa ur.

Från USA prenumererar jag på ett nyhetsbrev som heter Chuch Relevance. I senaste nyhetsbrevet skickade de med tips på Storytelling enligt Pixar (filmbolaget som bla gjort "Hitta Nemo" och "Toy Story")

Så här skriver de (min översättning med hjälp av google translate)

Teamet på Pixar anses vara några av de största berättarna i denna tid. Med framgångar som Toy Story, Cars och Hitta Nemo, har de lärt sig vad som fungerar och inte.

En Pixar storyboardartist som heter Emma Kappor (@lawnrocket) delade nyligen med sig på Twitter några av de största berättande insikter hon lärt sig genom åren.

Vi har anpassat sju av våra favoriter för kyrkor och predikanter.

Sju Storytelling tips från Pixar

• Du måste tänka på vad som är intressant (och har mest värde) till din målgrupp, inte vad är roligt att göra som författare. Det kan vara mycket olika.
• Olika temat är viktigt, men du kommer inte se vad berättelsen egentligen handlar om, tills du är i slutet av den. Skriv om.
• Skriv din avslutning innan du räknat ut allt du ska ha med i mitten. Allvarligt. Bra slut är svåra, se till att arbeta med helheten framför dig.
• Avsluta din berättelse, låt gå även om det inte perfekt. I en perfekt värld har du båda, men gå vidare. Gör bättre nästa gång.
• Dra isär historierna som du gillar. Vad du gillar och vill i dem är en del av dig, du har att erkänna det innan du kan använda den.
• Om du var din karaktär i denna situation, hur skulle du känna? Ärlighet ger trovärdighet till oanade situationer.
• Inget arbete är någonsin bortkastat. Om det inte funkar, låt gå och gå vidare - du kan komma tillbaka till det senare och finna det användbart, eller ändra det.
• Glöm inte, tro kommer genom att höra Guds ord och evangeliet predikas. Detta är grundläggande viktigt för den Helige Ande som förändrar liv. Utan skriften och evangeliet, spelar designen roll hur stor berättare du är. Men med evangeliet, bra berättat, så kan locka fler att höra Skriften.

Att bibeln innehåller de stora berättelserna vet vi. Vi måste bara bli bra på att tala om dem. Att låta berättelserna leva, få eget liv och genomsyra vårt och andras liv.
Den historielöshet som idag finns i samhället - där de stora berättelserna försvunnit ur människornas medvetande är ett stort problem. Vi kan vara en del av lösningen genom att bli än bättre på att berätta.

Ur POSKs vision och program:

POSK verkar för den för nationell nivå, stiften och församlingarna gemensamma och långsiktiga satsningen på lärande och undervisning i alla åldrar. 

Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land vilket betyder att många människor saknar ett språk för en andlig längtan och för religiösa erfarenheter. POSK vill att församlingarna ska vara öppna och välkomnande för alla som söker sig dit. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingarna kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande undervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap. På detta sätt rustas människor att leva sin tro i vardagen.
(…)
Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och uppmuntrar därför samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan. För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar för att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt. 

Areopagen.se Bryt tystnaden - tala om tro!>>
Sydsvenskan: Antje Jackélen, Sverige har ett samtalsklimat om religion som inte gagnar tillväxt>>
Dagen: Lundabiskopen: Troende mobbas

Överläggningar

Idag ska Göteborgs kyrkomötesgrupp träffa biskop Per och diskutera frågorna som ska upp på kyrkomötet i höst.
Vi börjar med lunch i biskopshuset och sedan blir det diskussion. Förslaget om Närhet och samverkan kommer givetvis att vara en viktig fråga.

Förhoppningsvis samlar även övriga biskopar sina kyrkomötesledamöter för överläggningar.

Jag skrev för några dagar sen om en församling som hade gjort reklam med hjälp av lokaldelen. Jag skrev om det här>> Jag hittar ytterligare en församling som har använt sig av lokaldelen.


Det är Borgsjö-Haverö församling i Ånge som gör reklam.

Men jag ställer mig ganska undrande till den här reklamen. Vem som har bestämt bilderna (det är bara stillbilder) och vem som har skrivit texten som läses?

När det gäller texten så är det nog församlingen. Det talas vackra ord om närvarande och hoppingivande gemenskap. Om att ge hjälp och information. Om att vara öppna och så vidare.

Och det enda jag ser är tomma kyrkor. Kyrkor med stängda dörrar. Tomma lokaler och kyrktorn. Inte en människa så långt ögat ser.

Alltså - jag tycker inte det här är bra. Jag är ledsen, men jag tycker det här förfelar sitt syfte totalt.
Det är mycket bättre att göra en egen reklamfilm, intervjua människor som är med i församlingen, visa en gudstjänstbild när det faktiskt är människor i kyrkan. Det har nog aldrig varit den här församlingens intention att visa sina tomma kyrkor som saknar människor.

I princip kan vem som helst göra en film idag med hjälp av sin telefon. Möjligheterna är oändliga. Det är bara att våga försöka. 

Kyrka Ånge Svenska Kyrkan - Borgsjö-Haverö... by lokaldelen02

Och på tal om internet så var det i början av juni en stor konferens för kyrkor och internet i Rom. Från Sverige var det 12 medarbetare från olika delar av landet som var där. Ulrika Wippel skriver en rapport om konferensen på Svenska kyrkans utvecklingsblogg>>

Det stora med ECIC är dock inte gästföreläsarna utan nätverkandet mellan deltagarna. Detta var fjärde gången jag deltog och det börjar verkligen kännas som jag har kollegor runt om i Europa. Det händer oftare och oftare att jag hör av mig till någon av dem som har erfarenheter jag gärna tar del av inför egna uppgifter. Eller att jag rekommenderar mina kollegor på Svenska kyrkan att kontakta människor jag träffat via detta nätverk. I Finland har de exempelvis arbetat i ett projekt och utbildat tusentals kyrkoanställda i att använda sociala medier i tjänsten så att exempelvis präster finns på Facebook, där de också kopplat in en säker chatfunktion. Där har de också projekt att vidareutveckla kriskommunikationen för att på ett naturligt sätt kunna finnas på webben då en katastrof inträffar, både för media och som stöd till människor. I Schweiz har de haft själavård på nätet sedan i slutet av 1980-talet seelsorge.net, i Bayern var de tidiga med kartor och Googlemaps, på Ireland har Jesuiterna en världsomfattande bönesajt sacredspace.ie där de medvetet inte vidareutvecklar designen till fördel för enkelheten. På Facebook finns en bibelsida med extremt många följare. Detta är ett samarbetsprojekt där Anders Orsander bidrar från Skandinavien. 

Så här kan man också göra

Det gäller att synas. Många församlingar är bra på det. De annonserar i den lokala tidningen, ringer i sina kyrkoklockor, finns på facebook (eller andra sociala medier) och sätter upp affischer på de lokala anslagstavlorna.

Här är en församling i Halmstad som har gjort en reklamfilm och lagt upp på lokaldelen på nätet.

Barn Och Ungdomsverksamhet Halmstad Svenska... by lokaldelen02

Lever digitalt efter döden

Kyrkans Tidning och Dagen rapporterar om att det i USA och Norge finns möjlighet att på gravstenen få en kod som går till en minnessida på nätet. Ett sätt att få veta mer om den avlidne, kanske läsa dess egna tankar och funderingar.

Möjligheten att få en sådan kod även på gravstenar i Sverige ska diskuteras i höst när Begravningsbyråernas förbund träffas med sitt etiska råd.
En person, rapporterar tidningarna, har redan gjort detta. Det är Jesper Snieve som satt upp en qr-kod på sin brors gravsten, som går till en minnessida på internet.

Kyrkans Tidning: Digital minnessida vid grav>>
Dagen: "Elektronisk gravsten" snart verklighet>>

En av mina vänner skrev på sin facebooksida för ett litet tag sedan:

Många far illa av att de digitala spåren av en avliden person inte försvinner med personens död, dvs egna hemsidor, sidor på FB och liknande. Det gör inte jag.
Ibland letar jag upp min, sedan över tre år avlidne, tvillingbrors webbplats. Senast den uppdaterades är nästan åtta år sedan (innan sjukdom började ta alltför djupa tuggor av hans liv). Fastän det är många år sedan abonnemanget avslutades, är webbplatsen inte borttagen.

Och min vän har fått flera kommentarer från vänner som gör likande erfarenheter. Det finns ett behov av att få återvända. Det kan röra sig om ett fotoalbum, brev - eller text och bilder på internet.

Det finns en annan sida av det här också. Det är de spår vi lämnar efter oss när vi dör. De fysiska spåren kan sorteras och plockas ihop i en låda. Men de digitala spåren är svårare. Det finns företag som idag erbjuder möjligheter till "digitala testamente" - som talar om vad som ska göras med mitt facebook-konto, twitter-konto, blogg och så vidare, när jag dör. En "digital kyrkogård".

Det vore något för Svenska kyrkan att tänka på också tycker jag. Hur kan vi hjälpa människor att tänka när det gäller de digitala spåren efter en människa, inte bara de "vanliga" minnena?

(en qr-kod är bild som du kan scanna med din smartphone som gör att telefonen kommer direkt till en speciell webbsida. Läs om qr-kod här>>)
Här är qr-koden till posks webbsida.

"Mitt ibland er", men fiskar inte på nätet

GP har i dag en intervju med biskop Per Eckerdal och ställer lite olika frågor.

GP: Hallå eller! Biskop Per Eckerdal>>

Reportern Erik Nordin ställer en högst relevant fråga:

Ditt valspråk är "Mitt ibland er". Vad innebär det?
- Det har flera dimensioner. Dels är det en anspelning på ett bibelord som handlar om att när vi som kyrka går över en tröskel och in i ett annat sammanhang så finns Kristus redan där och vår uppgift är att visa Kristus närvaro i världen och alla olika sammanhang. Sedan handlar det om att jag vill fungera som en biskop som finns nära vanliga människors verklighet. Det är där, mitt i verkligheten, som den kristna tron ska fungera.
Jag hör dig. Men du har inte Facebook. Varför är du inte "Mitt ibland er" på nätet?
- (skratt) Det stämmer att jag inte är där. Dels litar jag inte riktigt på hur det som hamnar på nätet används i olika sammanhang. Debatten om säkerheten kopplat till Facebook finns och pågår.
Mer än fyra miljoner svenskar är på Facebook och ditt valspråk är "Mitt ibland er". Borde du inte släppa säkerhetsnojan?
- Jag har funderat på det och finns de i min omgivning som tycker jag ska vara på Facebook, twitter och blogga. Jag har inte gjort det hittills. Det handlar även om tid och i nuläget ser jag inte att jag skulle kunna sköta det på ett vettigt sätt. Men man ska aldrig säga aldrig.

Det är tre av dagens biskopar som bloggar. (du hittar länkarna till höger)
Det är ärkebiskopen, som gjorde sitt senaste inlägg efter påsk, för över en månad sedan. Sen är det biskop Esbjörn (senaste inlägg 2 dagar sedan) och biskop Tuulikki (senaste inlägg 3 veckor sedan).

Fem domprostar bloggar (Annika i Uppsala, Tor i Härnösand, Mats i Visby, Åke i Stockholm, Johan i Strängnäs). Snart borde det väl bli fyra bloggande biskopar (när Åke Bonnier blir biskop i Skara).

Två biskopar hittar jag på twitter. Det är biskop Antje (Lund) och biskop Jan-Olof (Växjö).

Förhoppningsvis kommer frågorna om biskoparnas närvaro i de sociala medierna att lyftas när Åke Bonnier kommer med i biskopskollegiet. För det är ju mycket riktigt så att väldigt, väldigt många människor befinner sig på internet och i de sociala medierna. Och som jag läste på twitter i morse "man kan inte vara en trovärdig folkkyrka och samtidigt ha beröringsskräck för sociala medier".

Ur POSKs vision och program:

Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan att vara relevant i samhället och i omvärlden. 
(…)
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt.
(…)
Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Många teologiska röster

Det ropas ibland på teologiska arenor där man kan debattera teologiska frågor och ämnen. En arena där frågor kan blötas och stötas och där man på ett konstruktivt sätt kan möta olika ställningstagande.

Jag tycker mig nu se att det ordnas allt fler sådana arenor. På olika platser framförallt i cyberrymden. Och det är inte Svenska kyrkans arenor - utan oberoende arenor med koppling till Svenska kyrka eller teologi på något sätt.

Seglora smedja:
Säger sig vara "en mötesplatsen för andlighet, kultur och samhälle". Har startats av Helle Klein och Eva Lindqvist Hotz och säger om sig själva "Seglora smedja är en oberoende röst som verkar i kritisk solidaritet med Svenska kyrkan. Vi vill inspirera medarbetare i stift och församlingar och uppmuntra till både tanke och handling. Det är vårt sätt att värna Svenska kyrkans öppna folkrörelseidentitet.

Dagens Kyrka:
En portal med tolv kyrkliga bloggare som säger sig vara "En ingång till svenskkyrkliga skribenter - vid sidan av ledarsidor och opinionsbildare". Startades av Sofia Lilly Jönsson, Gabriel Fjellander & Mattias Thurfjell.

Tankesmedjan Areopagen:
Säger sig vara "en teologisk röst i det offentliga samtalet." Har startats av Sara Blom och Olof Bäckersten. Säger "Vi vill vara en kristen röst, grundad i evangeliet, som lyfter frågor av existentiell betydelse, som inte räds de svåra frågorna, och som vågar tala både om det många talar om och om det ingen annan talar om. Tankesmedjan räknar sig till Svenska kyrkans tradition och sammanhang."

Kristen opinion
Blogg som drivs av Annika Borg, Christer Hugo och Johanna Andersson.  Säger sig vara "Forum för frihet och kritik"

Svenska kyrkans bloggportal
Här samlas anställda inom Svenska kyrkan som bloggar.  Allt från ärkebiskopen till utrikeschefer och pedagoger. En sorts bredd inom Svenska kyrkan.

Churchmill
Blogg/webbsida som drivs av Kristen opinions grundare Annika Borg och Christer Hugo. "Sanningen finns därute". Skriver om sin sida "Vi bryr oss inte om vilken kyrklig eller politisk hemvist du har, utan om vad Du säger. Bidrar Du till att höja, bredda, spetsa eller fördjupa debatten om kyrka, religion och samhälle vill vi publicera Dig. Vi har saknat en sajt för OLIKA uppfattningar. "

Nätverket Livet i Svenska kyrkan
Startades av Martin Garlöv för att ge en plattform för det som händer i Svenska kyrkan. "Livet i Svenska Kyrkan. Om det som gör församlingen vardagshel och söndagsglad"

Religionsvetenskapliga kommentarer
Om bloggen står det "På Religionsvetenskapliga kommentarer (RVK) erbjuds religionsvetenskapliga perspektiv på aktuella händelser som på olika sätt rör religion. Vi som skriver på RVK är alla forskare verksamma vid olika svenska universitet och högskolor. Bloggen har ingen huvudadministratör, utan varje skribent ansvarar själv för sina inlägg. RVK kommentarer är en religiöst och politiskt obunden blogg."

Kyrkans Tidning
"Kyrkans Tidning bevakar och analyserar bättre än någon annan det som händer i Svenska kyrkan. Varje vecka, året runt, levererar Kyrkans Tidning avgörande information och inspiration till dig, så att din församling upplevs som viktig och kan relatera till sina medlemmar. Sveriges främsta samfundsjournalister ger dig viktiga nyheter och analyser av händelser i kyrka och samhälle, i Sverige och ut över världen."

Dagen
"Dagen är en politiskt oberoende dagstidning på kristen grund. Visionen är ett samhälle som är genomsyrat av kristen tro och kristna värderingar."

Världen idag
"Världen idag är en rikstäckande och fristående nyhetstidning på kristen grund och startade som veckotidning i september 2001 och blev tredagarstidning i maj 2004. Den kommer på måndagar, onsdagar och fredagar och publicerade redan under första året avslöjande artiklar som nominerades till Stora journalistpriset och vann Guldspaden."

Så detta är några få av de arenor där man kan möta teologiska diskussioner och debatter.
För att inte glömma POSKs egen blogg. :-)

Den allra senaste och en av de största grupperna jag sett är den som startade på Facebook igår. Diskussionsgrupp om kyrkohandboken .
En öppen grupp för alla som vill diskutera förslaget till ny kyrkohandbok som jag skrev om igår. Jag hoppas det blir bra teologiska diskussioner i den gruppen.

Ur POSKs vision och program:

Mångfald – en möjlighet

En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är självfallet inte en homogen åsiktsgemenskap. Bland oss som är engagerade i kyrkan finns det en mångfald av uppfattningar. Inom ramen för den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för finns det avsevärt utrymme att tolka och konkretisera vad kristen tro och kristet liv innebär i ord och handling. Hela församlingen har del i ansvaret för kyrkans lära. Det är fråga om ett gemensamt uppdrag att förkunna det kristna budskapet. Ett särskilt ansvar har de förtroendevalda, liksom de som är vigda till tjänst inom kyrkan.

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom ödmjukheten hos alla som gör anspråk på att stå för den enda sanna uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar. POSK har idéer för framtiden och vill leda utvecklingen mot en kyrka som karaktäriseras av mångfald och respekt.

När kyrkan kommunicerar

Bilden lånad från Kyrkans Tidning. Fotomontage Johannes Frandsen.

Brita Häll skriver på ledarsidan i Kyrkans Tidning>> om kommunikationen i Svenska kyrkan. Och hon sätter tummen på några punkter som är ömma punkter och som vi som är aktiva i en församling måste fortsätta fundera på.

Ny kyrkslogan uppsnappad på nätet: ”Har ni frågorna, vi har fikat”. Låt oss hoppas att det är ett skämt, en satir över kyrkans valhänta tilltal. Men säker kan man inte vara. Denna slogan lyckas i vart fall fånga den kombination av von oben-attityd och vilsenhet som kyrkan signalerar i sina mörkaste stunder.
(…)
Mikael Hansson, kommunikatör vid Infotech Umeå, berättade om en spännande utveckling i BRIS kommunikation.
Efter många års erfarenhet av att bli uppringda av olyckliga barn, har telefonkontakterna sedan 2005 sjunkit drastiskt. Nu mejlar barnen. Men det som vuxit enormt är chatten, där barn via BRIS hemsida pratar med andra barn. ”Tala med någon vuxen” har i stor utsträckning bytts ut mot ”tala med någon jämnårig”.

Detta kan man ha invändningar mot men, som BRIS säger, det är barnen som väljer kommunikationskanal. Och det de väljer är i allt större utsträckning den jämställda kontakten, människa-till-människa, där man delar erfar-enheter och stärker varandra.
Här finns en ledtråd till vad som skulle kunna revolutionera kyrkans kommunikation.
(…)
Det är den mellanmänskliga relationen som drar det längsta strået, varje gång.
Svenska kyrkans framtida genomslagskraft hänger på i vilken grad man lyckas omvandla den vetskapen till fungerande kommunikation.

Har Brita Häll rätt? Är det så här det fungerar även i din församling? Hur når Svenska kyrkan ut? Hur ska vi nå ut? Är vi intresserade av att få fler människor att komma till tro? För de är väl egentligen det som är vår uppgift? Inte bara att få dem att komma till kyrkan, gå på våra gudstjänster och betala sin kyrkoavgift.

Ur POSKs vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska
•    erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
•    förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
•    se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
•    respektera individen och glädjas åt mångfalden
•    vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
•    vara en brobyggare mellan kyrkor
•    sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Hur ska jag hitta min gudstjänst?

Jag är på landet. Har äntligen städat ur huset och bott över för första gången i år. Härligt. Men nu vill jag gå på gudstjänst. Eftersom jag inte har med mig dagens tidning så vet jag inte när kyrkorna i närheten firar sina gudstjänster.

Men det är ju inga problem - jag har ju Kyrkguiden, ett app till min smartphone. I den hittar jag alla kyrkor i min närhet och jag kan se när de firar gudstjänst och så vidare.

En blå prick talar om var jag är - jag trycker sedan på närmaste röda prick som berättar vilken kyrka det är och trycker mig vidare till vilken tid gudstjänst firas. Jodå, jag får reda på att det firas en högmässa kl 10.00 i den näst närmaste kyrkan och  kl 11.00 söndagsgudstjänst i den närmaste kyrkan. Bra så - men inget om vilken präst som predikar. Ja, ja, det kanske inte spelar så stor roll.

Men kl 16.00 ser jag att de firar en "livsnära gudstjänst". Vad är det, tänker jag och trycker mig vidare för att läsa mer. Men… där står inget mer! Så kl 16 kan jag gå på en "livsnära gudstjänst" - jaha… och vad är skillnaden med en högmässa (detta kyrkiska ord!) och en söndagsgudstjänst? Och är de inte livsnära? Utan det kan jag fira först kl 16.00?

Ingen förklaring, ingen hjälp att förstå. Detta är för de bara redan invigda, alltså? (För att inte tala om den Fiskgudstjänst församlingen ska fira senare i veckan. Fiskgudstjänst? Men hallå… vad är det???)

Jag ser att det ligger ytterligare två kyrkor nära mig - ute på en av öarna i närheten. Så jag klickar mig vidare. Men… här får jag ingen information alls. En mycket kyrklig ö, med mycket turister och med stora kyrkliga konferenser på sommaren. Men har dessa besökare laddat ner kyrkguiden så får de inte veta något om Svenska kyrkan på ön. Ingen bild, ingen almanacka, ingen information om när det firas gudstjänst i de två kyrkorna.

Bilden lånad från utvecklingsbloggen och visar hur det kan se ut. 

En misstanke slår mig och jag pekar med mitt finger upp för kusten för att undersöka Åh stiftsgård, i Göteborgs stift. En gård med mycket konferenser och många ungdomsläger. Vem leder gudstjänsten där idag? Jag letar dock förgäves. Kyrkan finns inte ens med i kyrkguiden och givetvis inte heller någon kalender…

Jag tycker att kyrkguiden är en ypperlig app till telefonen - men det kräver att församlingarna fyller i den gemensamma kalendern och att kyrkan finns med.

Här har Svenska kyrkan givit oss ett förträffligt verktyg som underlättar för alla som kan vara intresserade av att nå Svenska kyrkan att få information. Men det gäller att vi, i församlingarna ser till att det funkar!

Prata med ditt stift eller din samfällighet om du är osäker. Se till att just din kyrka finns med - att det finns ett foto, att ni har en kalender som är uppdaterad (och med beskrivningar vad det är för gudstjänst). Kalendern behöver bara uppdateras på ett ställe - sen har ni information som länkar direkt till appen, ni har en kalender som ni kan lägga på er egen webbsida. Ett ställe - all information, många kanaler! Tänk också på att du berättar för en som (kanske) inte vet vecka efter vecka!

Nu ska jag ta och åka iväg till högmässan kl 10.00!

Svenska kyrkans utvecklingsblogg: Hitta till gudstjänsten med mobilen>>
Ladda hem appen till din telefon>>

Instruktionsfilmer på SVK Play

På Svenska kyrkans intranät hittar jag följande:

Nu finns fler filmer på Svenska kyrkan Play. Senare tillskottet är ett antal instruktionsfilmer. Filmer som beskriver bland annat beskriver de kyrkliga handlingarna och tjänsten "jourhavande präst".

Använd gärna filmerna
http://play.svenskakyrkan.se/?mid=BF04B82F
(här är filmen för Jourhavande präst)
Det finns fler filmer att se om vigsel, dop och begravning. Kan vara bra filmer att lägga upp på era lokala församlingssidor?

Komsi, komsi konfirmander

Nu håller stift och församlingar för fullt på med sina olika aktiviteter och kampanjer när det gäller att locka konfirmander till sig.

Skara stift har gjort en konfirmandfilm som de lagt ut på YouTube


I Göteborg genomför Svenska kyrkan i morgon en stor konfirmandkampanj som heter "Framtiden är ljus". I morgon ska ingen kunna undgå att märka att kampanjen om man befinner sig mitt i Göteborg.

Läs mer i Svenska kyrkan i Göteborgs pressmeddelande>>

Västerås stift har jobbat aktivt med sin konfirmationssatsning i flera år. "Inte som du tror" heter deras satsning>>

I Härnösands stift har konfirmander och ledare spelat in "Herre hör vår bön" Den kan hitta på deras webbsida här (spalten till höger)>>

Förra året fick Richard Bonnevier och Fredrik Beverhjelm pris som årets förnyare, för sitt arbete med konfirmander i Lunds stift. Läs här>>

Bara ett litet axplock från all den goda verksamheten som görs.

Konfirmandarbetet är en viktig kontaktpunkt som Svenska kyrkan har med unga människor. Både när de går och läser själv och sedan fortsätter många som ledare på ett eller annat sätt.

Ur POSK program:

Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang.

Levling som konfirmandarbete

Från Dan Sarkar, komminister i Östra Broby och Emmislöv har vi fått lov att publicera denna artikel som varit publicerad i SPT nr8/12. Dan Sarkar sitter också i kyrkomötet för Frimodig kyrka.

Levling – en tävling i lärande för vanliga veckoläsningar

Konfirmandläsningen i Broby ser ut som många andra församlingars veckoläsning: vi börjar med fika när konfirmanderna kommer från skolan för att få upp blodsockerhalten, sen har jag och någon av ledarna några undervisningspass i storgrupp varvat med någon lek och med bibelläsning och samtal i smågrupper innan vi avslutar med andakt.

Inget märkvärdigt. Men i all ödmjukhet kan jag bara konstatera min genialitet. För några år sen kom jag på en metod för lärande som har förändrat veckoläsningarna på ett väldigt positivt sätt.

Istället för att ge konfirmanderna läxa har jag med inspiration från TV-spelsvärlden introducerat ett system av levlar (dvs ”nivåer” - era dataspelsspelande konfirmander använder det här svengelska ordet varje dag.)

Varje level är ett papper som innehåller några fakta om tron som man kan ha hjälp av vid kommande levlar, samt ett uppdrag (kallat quest). När konfirmanden klarat sin quest har han/hon fått fram ett lösenord som skall läsas upp utantill för att konfirmanden skall få gå vidare till nästa level. Krångligt? Låt mig ge några exempel:

*”I dopfunten i Broby kyrka finns en kod för en särskild person. Räkna upp 7 namn eller titlar på den personen.”

För att lösa denna quest måste konfirmanden efter gudstjänsten titta efter i dopfunten och skriva upp ”koden” IHS och sedan gå hem och googla fram vad det betyder. Hade jag gett konfirmanderna i läxa att lära sig en massa namn eller titlar på Jesus, hade hälften inte brytt sig om det. Nu står de i kö för att få redovisa vad de kan så att de kan gå vidare till nästa level.

*”På altartavlan i Broby kyrka finns ett årtal. Lägg ihop den siffran med antalet ljus på predikstolen så får du numret på en psalm i Psalmboken. De tre sista orden i den psalmen är samma som de tre sista orden i lösenordet ”Kristen är den som är döpt och med församlingen tror och bekänner att _____ __ _____.”

Hade jag gett konfirmanderna i läxa att lära sig katekesförklaringar utantill hade hälften av dem tyckt att det var för svårt. Nu tävlar de om att så snabbt som möjligt lära sig det för att kunna gå vidare.

*”Vad står det för bibelord på bönboken vid ljusbäraren i Broby kyrka? Lär dig versen utantill och tänd sen ett ljus och be för någon som står dig nära.” Hade jag gett konfirmanderna i läxa att lära sig ett bibelord utantill hade de suckat och stönat. Nu både ber de en bön och ber om att få berätta att de har lärt sig ett bibelord.

*”Vilken bibelvers sammanfattar hela den kristna tron? ”Lilla Bibeln”, som du hittar i den bok i Nya Testamentet som är numret på antalet altare i Broby kyrka plus 1, i det 3:e kapitlet och den 16:e versen.” Hade jag bara låtit dem stryka under versen i sina biblar på läsningen hade hälften inte haft med sig pennor (och andra hälften inte sina biblar…) Nu har det blivit en utmaning för dem att själva hitta i sin Bibel och lära sig versen utantill.

Andra questar kan innebära att de skall söka efter svaret på t.ex. varför inte alla kommer till himlen på http://www.credo.nu/skolelev/fragorochsvar eller att sms:a mig de två bokstäverna som finns på deras dopljus och få ett sms tillbaka där det står vad sakrament betyder, vilket är lösenordet till nästa level. Och så vidare – bara fantasin sätter gränser för hur konfirmanden skall komma fram till lösenordet som skall läras in.

Som extra morot ger vissa levlar extraliv som kan växlas in mot ord som man inte lyckats lära sig utantill. Dessutom ger var femte level en bonus (t.ex. kexchoklad, ikon, tillåtelse att gå upp i kyrktornet). Den ultimata bonusen är att den som klarar alla levlarna innan konfirmationen slipper det skriftliga provet (konfirmanden har ju redan visat att han/hon har lärt sig allt utantill!)

Ni inser poängen: Gör lärandet till lek och tävling så går det som en dans. På köpet får konfirmanderna med sig erfarenheter utöver själva utantillärandet: de får kyrkokunskap, de får tips på var de kan få svar på livsfrågor, de får praktisk erfarenhet av bön, psalmboken, Bibeln, osv och de upplever konfirmationslärandet som något som engagerar hela kroppen, inte bara huvudet.

De tar kyrkvärdarna till hjälp med att hitta i kyrkan, de hjälper varandra och de engagerar sina föräldrar – flera föräldrar har hjälpt sina barn att leta efter stolar med ljus på och trott att altartavla och psalmtavla är samma sak: här ger vi flera generationer samtidigt kyrklig allmänbildning!

Nackdelar då?
Självklart fuskar de – varför skulle dagens konfirmander vara annorlunda än vad vi var? Men eftersom lösenorden skall redovisas muntligt tvingas även fuskarna lära sig saker utantill någorlunda hjälpligt.

Självklart är det alltid någon som inte gitter levla. Men för de flesta – och inte minst för de killar som aldrig skulle få för sig att plugga – blir det en sport att så snabbt som möjligt levla till sig extraliv, bonusar och möjligheten att slippa göra ett prov. Och de lata brukar inse att de valde fel när de till provet måste råplugga in samma kunskap som deras kompisar har lekt in.

Självklart är dyslektikerna bekymrade innan vi börjar: att tävla i lärande är inte vad de brukar känna sig trygga med. Men faktum är att förra året var den gravaste dyslektikern den konfirmand som klarade alltihop först. Gissa om hennes självförtroende växte med minst en och en halv kilometer!

Och självklart tar det här tid. Att konstruera questar som så ofta som möjligt har anknytning till lokala förhållanden kräver mer arbete än att följa en standardiserad lärobok, och att varje vecka sammanställa hur långt varje konfirmand har nått tar tid. Men å andra sidan har jag alltid något att samtala med varje konfirmand om som både är relaterat till just den konfirmanden och till den kristna tron.

Så fördelarna med levlingssystemet uppväger överlägset nackdelarna: Kunskapsmässigt upplever jag att de flesta konfirmander lär sig mer under lästiden nu än innan vi började med levling.
Statistiskt har vi ökat de sista åren: konfirmander som berättar för sina kompisar att det är roligt att gå och läsa är de bästa PR-människor vi kan få.

Närvaromässigt har det betytt att konfirmanderna inte gärna missar vare sig veckoläsningarna eller gudstjänstdeltagande, eftersom de då också missar möjligheten att levla den veckan.
Dessutom har konfirmandmedhjälparna fått ytterligare en konkret uppgift på läsningarna genom att de ansvarar för ”sina” konfirmanders levlande. Sedan flera år tillbaka har vi ungefär lika många konfirmandmedhjälpare som vi har konfirmander, och det gäller att dessa har meningsfulla uppgifter.

Och sist men inte minst kan vi ledare fokusera på att göra själva undervisningen mindre kateketisk och mer förkunnande, levande, berättande och varierad nu när vi slipper lägga tid på att lära dem saker – lärandet sköter de ju alldeles utmärkt själva!

Nämnde jag att det här är genialiskt?

Dan Sarkar, komminister i Ö Broby och Emmislöv


Ur POSKs program:
POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Broby webbsida: Levling - en tävling i lärande för konfirmander>>

Ansikte mot ansikte

Martin Garlöv, kommunikatör med lång erfarenhet av sociala medier och kommunikation har skrivit en artikel till Liv & Längtan, en tidning från Svenska kyrkan i Linköping.

Internet är som en kniv, varken ond eller god i sig. Digitaliseringen av kommunikationen sänker priset för kommunikation på långa distanser och med stora informationsmängder. Medierna är sinnenas och kroppens förlängning. Vi sträcker oss för att se och bli sedda, för att höra och
bli hörda. Medier värda att kallas sociala är de som likt sociala människor är öppna, intresserade, lyssnande, berättande, förstående, respektfulla, nyfikna...

Människan blir människa i mötet med den andre. Utan ett du finns inget jag. Mötet med en annan människas blick är inte riskfritt. Det öppna ansiktet är oskyddat.

Läs hela artikeln på Martins blogg: Brygubben Ansiktsboken>>

Läs hela Liv & Längtan Nr 3 2012

Open publication - Free publishing - More ansikte