Visar inlägg med etikett Gudstjänst. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gudstjänst. Visa alla inlägg

26 nov. 2012

Nu smäller det!

advent, strängnäs, högmässaTorvald Johansson, domkyrkoorganist i Strängnäs, berättar här om sin församlings arbete med den nya kyrkohandboken.
Torvald sitter också i kyrkomötet för POSK.

Nu smäller det!

Det var kanske att ta i, men åtminstone en liten puff blir det väl? Jag tänker på året som kommer med försöksordningar enligt förslaget till ny kyrkohandbok. Hur har detta tagits emot hittills? Ja, förmodligen väldigt olika. Efter vad jag hört kommer en del församlingar att pröva en till två musikserier, andra allihop.

Förslaget blev bekant i juni detta år, alldeles innan vi gick på semester, vilket kanske har betytt att arbetet med att sätta sig in i alla alternativ har forcerats fram från mitten och slutet av augusti. Mitt personliga första intryck i juni var: Va? blev det inte mera än så! Var finns allt nyproducerat i musikväg? Vismässan – känns den nyskapande och fräsch? Hur hade en genomkomponerad serie av S-D Sandström eller någon annan låtit?

I vår församling började en grupp förbered sig redan under vintern 2011-2012 med att läsa det som dittills hade publicerats om handboksarbetet, men även andra skrifter om liturgik. Vi bestämde oss sedan för att lägga upp en plan för att på bästa sätt förankra det som komma skulle. Gruppen utökades med KR:s och KF:s ordförande, som var intresserade. Vi fastslog också att den mässmusik som vi musiker i församlingen har komponerat och som församlingen hittills använt med domkapitlets tillstånd skall få vila under detta försöksår.

I början av hösten åkte vi till stiftsgården och gick igenom allt material under 1,5 dag. Vi sjöng igenom musikserierna B-E på längden och tvären. A-serien känner vi ju ganska bra sedan 1986. Redan dagen efter fick vi presentera materialet vid ett kontraktskonvent. Medarbetarlaget fick ett antal presentationer och fick ge sina synpunkter och det anordnades några församlingsaftnar där alla fick möjlighet att lufta sina åsikter, liksom kyrkorådet, som ju så småningom avger en remiss.

Vi testade dessutom att vid en medarbetarsamling sjunga igenom de nya serierna i kyrkan och med orgelackompanjemang för att få en mer autentisk upplevelse. Det gick förvånansvärt bra. Vid församlingsaftnarna fick vi bl. a. lära oss att det finns ett behov av tystnad för egen reflektion i gudstjänsten. Det behöver inte betyda att det blir longörer, som hindrar flödet. Vidare anordnade stiftet två studiedagar, som belyste förslaget från olika utgångspunkter.

Våra gudstjänstdeltagares erfarenheter måste under året tillvaratas. Vi tänker oss att vid några tillfällen intervjua vid kyrkkaffet direkt efter gudstjänsten men också sätta upp en brevlåda i domkyrkan och skapa ett formulär på hemsidan. Allt för att ge kyrkorådet underlag till remissen.

Nu, i början av oktober, var det dags att sätta ner foten! Vi kom fram till att vad gäller högmässan, (vi firar alltid högmässa på söndagar) behöver vi agendor och ordningar för advent, jul, fasta, påsk och två trefaldighetsserier. Två, för att få omväxling under den långa trefaldighetstiden.

Som tur var fick vi veta att man kan blanda och inte endast vara bunden till en enda musikserie i en t. ex. adventsserie. Å andra sidan bör ju stilarna inte sticka ut mot varandra. Man kan t. ex. enligt vår uppfattning, kombinera Lovsägelsens inledning (Sursum corda) i musikserie A med Sanctus enligt serie C. Det öppnar möjligheterna.

Vilka val har vi gjort då? Vi använder oss främst av musikserierna A-D. Högmässan i vår domkyrka, med dess akustiska förutsättningar, församlingsbornas ålder mm ställer vissa krav. Veckomässorna på olika platser i katedralen ger andra möjligheter, liksom ungdomsmässorna i högkoret. Inte helt förvånande vann musikserie D gehör hos våra yngre medlemmar.

Vi bestämde också att under året några gånger prova en musikserie genomgående, d.v.s. att inte blanda olika alternativ. Detta för att få en uppfattning om hur det upplevs och eventuellt håller.
Jag har hittills, av naturliga orsaker, mest uppehållit mig vid musiken i förslaget, men vi har också diskuterat böner, val av trosbekännelser mm. Nattvardsbönernas antal har ju ökat markant. Hos oss har vi stannat vid dem som har en tydlig bön om Andens närvaro i brödet och vinet (epikles).

Äntligen, ropar jag, har vi gjort oss av med den nuvarande Lovprisningen (Benedicamus) i slutet av gudstjänsten. Ett moment som inte bara orsakat celebranten frustration utan också de som tvingats lyssna till försök att hitta rätt melodi. Tänk så många olika melodier vi hört under tidernas lopp, melodier som inte står i mässboken och som vi inte trodde fanns!

Vi har också i våra val försökt öka delaktigheten genom att vid många moment skriva P/D/L (Präst, Diakon, Ledare). Har man t.ex. ingen sjungande präst kan ju D eller L sjunga prefationen, litanian etc. eller man kanske alltid skall ha en lekman som gör det?

Hos oss har vi bestämt att alla tjänstgörande utom diakonen går ut i procession under sista psalmen. Efter ”Avslutande musik” (vi kallar det inte längre postludium) uttalar diakonen sändningsorden och går sedan ner till de övriga. Våra diakoner är mycket glada över detta!

Vi kommer successivt att införa nya ordningar för de kyrkliga handlingarna. Direkt efter 1 advent börjar vi med ”nya” dopgudstjänstordningar, efter nyår följer begravningsgudstjänster o.s.v.
Eventuellt kan jag återkomma under året med reflektioner som vi i vår församling gör.

Gott Nytt Kyrkoår!
Torvald Johansson

Läs mer om kyrkohandboksförslaget här>>

1 nov. 2012

Svenska kyrkan 2030

Genom Carolina Johanssons blogg "Rambling toughts" hittar jag till Peter Hagmans blogg "frequently asked questions".

Peter Hagman är forskare och håller på att skriva en bok om folkkyrkan. I den boken skriver han ett tänkt framtidscenario om hur Svenska kyrkan kommer att se ut 2030. 
Peter Hagman: Kyrka 2030?>>

Så här skriver Peter: 
Den nedåtgående trenden när det gäller medlemmar och därmed inkomster har fortsatt och förstärkts under det senaste decenniet. Allt fler städer och kommuner ser att kyrkan helst inte besöker skolor för att hålla andakter och liknande, eftersom mindre än hälften av barnen numera är medlemmar i kyrkan. Det innebär att en generation unga människor växer upp där bara ett fåtal har kontakt med kyrkan.
Verksamheten i kyrkorna har förändrats på flera sätt. Eftersom kyrkans inkomster har minskat tvingas man prioritera. Genom att slå ihop församlingar har man i någon mån kunnat minska på byrokratin, men ökande krav på uppföljning och dokumentation har i stort sett ätit upp denna förändring. I praktiken betyder detta att kyrkans verksamhet allt mer koncentrerats till centralorter, och många kyrkor står stängda, åtminstone under vinterhalvåret.
Personalen i kyrkan har minskat. Det har varit en tung och konfliktfylld process. Präster och vaktmästare har drabbats minst, eftersom dessa är nödvändiga för begravningsväsendet som har fått allt större betydelse i kyrkans liv. Även kyrkvigslar är populära och på många större orter har kyrkan ordnat särskilda äktenskapsenheter som avlastar församlingarna och erbjuder närmast skräddarsydda vigslar enligt brudparens önskningar. Det är en omdebatterad fråga huruvida kyrkan borde ta betalt för denna service – konkurrerade aktörer anser att kyrkan snevrider konkurrensen.
Kyrkomusiker och diakoniarbetare finns kvar i alla församlingar, men få församlingar har fler än en kantor, och även diakoniarbetet har skurits ner i större församlingar.
Kraftigast har nedskärningarna varit bland barn- och ungdomsarbetare, och dessa förekommer idag egentligen bara i större städer. På många platser har diakoner kommit att få ta över arbetet, men i praktiken har arbetet med barn och unga minskat betydligt. Eftersom församlingarna inte kunnat avskeda präster och vaktmästare i någon större utsträckning, inte heller kanslipersonal, så var denna grupp den enda som fanns kvar att ta av.
Kyrkan satsade i mitten av 2010-talet stort på att skapa en nationell nätbaserad konfirmandundervisning, ”den största förändringen i kyrkans historia sedan tryckpressen” som vissa kallade den, som dels skulle möta ungdomarna i deras vardag och dels avlasta församlingarna. I början verkade det vara en framgång, men när pengarna som satsades på att sätta igång projektet tog slut och systemet blev mera statiskt minskade intresset rätt snabbt.
Gudstjänst firas fortfarande i varje församling varje söndag, men eftersom församlingarna är betydligt större innebär det att även antalet gudstjänster minskat. Kyrkan har försökt kompensera detta genom att sända olika typer av gudstjänster över nätet, och denna tjänst används flitigt främst av äldre personer.
Mängden som deltar i gudstjänsten har minskat totalt sett, men den genomsnittliga mängden besökare i en gudstjänst är i stort sett oförändrad.
De församlingar som klarar sig bäst är de som finns i stora städer, med centralt belägna domkyrkor som lockar mycket folk i form av turister och konsertbesökare. Speciellt vid jul har många det som tradition att besöka någon konsert eller dansuppvisning i kyrkan.
 Och jag tror inte alls att det blir så här som Peter målar upp.

Jag tror att Svenska kyrkan kommer att tappa fler medlemmar. Men jag tror vi kommer att stanna och pendla mellan 40-50 procent av befolkningen som medlemmar. Lägre än så blir det inte.

Ekonomin kommer att förändras och därför också antalet anställda. Det kommer att bli färre och de kommer att få delvis andra uppgifter. Och frivilliga och volontärer kommer att driva mycket av verksamheten. Både gudstjänster, verksamhet, diakoniverksamhet, musik.

Därför tror jag också att detta kommer att innebära att det inte på något sätt blir mindre verksamhet. Jag tror att det blir fler gudstjänster när fler får vara med och ta ansvar. Även i små församlingar så att man får fira gudstjänst på nära håll.
Därför tror jag inte heller att gudstjänstbesöken därför minskar. Jag tror istället att det kommer att öka - eftersom fler kommer att ta ansvar för att fira gudstjänst.

Vad tror du? Tror du det blir en väckelse? Vad vill Gud med Svenska kyrkan?

29 okt. 2012

Gudstjänstglädje

En av prästerna på Öland, Dag Sandahl, skriver på sin blogg i fredags om gudstjänstglädje. Det är en sån underbart fin beskrivning av gudstjänsten att jag tycker ni borde läsa det.
Dag sitter i kyrkomötet för Frimodig kyrka. 

BloggarDag: Gudstjänstglädje>>

Så här skriver Dag bland annat:
Allt som sägs i predikan behöver inte angå mig - men det kanske är bäst att lyssna innan man konstaterar det? Jag vet att det med predikningar är som med frukostar. Mitt livs flesta frukostar minns jag inte, men de gjorde vad de skulle med min kropp. Precis så är det med predikningar också. De flesta minns jag inte - men några. Alla byggde något i mig trots det.
(…)
Är det någon som undrar över varför jag vill fira gudstjänst? Svaret är: Därför att det är på riktigt. Gudstjänsten gör skillnad i mitt liv och i världens liv.
  Ur POSKs vision och program:
Levande församlingar
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

24 okt. 2012

Gudstjänst

 Med tillåtelse från författaren har vi fått låna en text från Sollentunas församlingsblad.

Flera gånger i veckan är det gudstjänst i kyrkorna. Inte bara i Svenska kyrkan ut
Vadstena klosterkyrkaan i alla kyrkor i Sollentuna, och i stockholmstrakten. Inne i stan dundrar kyrkklockorna ungefär på samma gång varje söndag.

De flesta tycker det är vackert, andra gillar det inte. Varje gång klockorna ringer – och det sker över snart sagt hela världen – påminner de oss om ”Nu är det gudstjänst”. När sedan gudstjänsten startar kan det vara väldigt olika.

Inte ens i Svenska kyrkan i Sollentuna är gudstjänsterna lika. Hur skulle de då kunna vara det i ett världsperspektiv eller ens i ett svenskt sammanhang? Rummen är olika, vi människor är olika, instrumenten är olika, de som leder gudstjänsterna är olika! Hur skulle då gudstjänsterna vara lika?

Gudstjänsterna har skiftat ansikte genom åren. Jag tror inte att vi skulle vara särskilt nöjda om vi firade gudstjänst som man gjorde på 1800-talet, eller på 1700-talet. Inte ens om vi gjorde det som på 1940-talet. Varje tid och varje plats och varje människa präglar gudstjänsten. För några veckor firade vi en gudstjänst med 130 ungdomar. Ibland var det alldeles tyst, men ibland fylldes kyrkorummet av ett högljutt sorl. Inte var det samma sånger som ”normalt” sjungs på en 11-gudstjänst en söndag. Men gudstjänst var det – en härlig gudstjänst!

Man känner igen sig. (Ja, det vill säga om det nu inte vara väldigt länge sedan man gick i kyrkan!) På något sätt finns det en ordning och ett centrum, sedan kan variationerna vara väldigt stora. En del säger kanske ”det vara bättre förr” men menar kanske att en gudstjänst ska vara tråkigt igenkännande. Men man vill känna igen sig. Det skapar trygghet. Samtidigt vill man ha en spänning, en överraskning, något som berör. Det får inte vara helt identiskt. Om man vet hur allt börjar och slutar blir det långt, tråkigt och utan värme.

Vi har funderat mycket över hur en gudstjänst borde vara – försökt hitta kärnord som kort uttrycker hur vi tror och vill att det ska vara. Det är nog inte alltid gudstjänsterna blir sådana det måste nog erkännas, men försöken är tappra och ärliga!

Några säger att man upplever Gud – eller något heligt – starkare i naturen eller på annat sätt. Det kan vara så. Men jag vill inte sätta den upplevelsen i motsats till det som vi får uppleva i gudstjänsten i kyrkorummet. Det är två sidor av samma mynt och det är nog klokt att titta på båda sidorna av ett mynt. De brukar se olika ut, men det är samma mynt! Så är det också i mötet med Gud. Det kan vara värt att pröva både i naturen (eller annan plats) och i kyrkan.

Under flera år har vi i Svenska kyrkan funderat över och försökt formulera hur vi på vår tids språk kan fira gudstjänst, berätta om Gud, lovsjunga Gud. Det är ett spännande och viktigt arbete. Nu har vi kommit så långt att vi vill pröva materialet i ”skarpt läge”. Vi gör det från början av december i år och ett år framåt!

Lugn!! Du kommer att känna igen dig. Ordningen är densamma, innehållet detsamma, men ibland blir orden och musiken litet annorlunda.

Du får gärna vara med att uppleva, tänka, säga din mening! En gudstjänst är inte en föreställning. Den är något vi firar tillsammans – ja, just firar. Inget man gör eller går till som vilken teater som helst. Det är Du och Jag och Gud som firar tillsammans.

Centrum i gudstjänsten är som alltid – JESUS!
Vi ses!

Anders Roos
Kyrkoherde i Sollentuna församling
Ombud för POSK i kyrkomötet

18 sep. 2012

Att leva i en sekulär stat

Jag läser på SVT.se debatt, där Christer Sturmark (Humanisternas ordförande) skriver om en alternativ samling till den ekumeniska gudstjänsten som firas idag med anledning av riksdagen öppnas.
Gudstjänsten i Storkyrkan visar att staten inte är sekulär>>

Christer Sturmark skriver:
Vi vill erbjuda en alternativ samling i samband med riksdagens öppnande, för alla de som känner sig mer befryndade med upplysningen och det sekulära projektet än med kristendomen och kyrkan.
Och han berättar att man kommer att samlingen äger rum i Bellmansrummet på Den Gyldene Freden, samma lokal som Svenska Akademien brukar sammanträda i. Och enligt artikeln så kommer programmet att bli följande:
De riksdagsledamöter och andra politiker som inte ser sig som kristna eller föredrar en sekulär högtidsstund, är således varmt välkomna till en samling i humanismens och upplysningens anda.
Professorn i astrofysik Ulf Danielsson kommer lägga ut texten om den vetenskapliga ”skapelseberättelsen”, hur universum kom till och hur vi människor är gjorda av stjärnstoft.
Tja… vad ska man säga om det här. Nä… jag tänker Christer Sturmarks sekulära och upplysande påhitt få tala för sig själv.

Jag vet heller inte med vilken rätt Sturmark påstår följande:
En majoritet av riksdagsledamöterna är inte kristna – därför blir det i förlängningen en smula absurt att domkyrkans samling är det enda alternativet i programmet.
Hur kan han veta det? Har han frågat alla ledamöterna? Jag trodde vi hade religionsfrihet i Sverige. Hur kan han påstå att en majoritet inte är kristna?

Nej, jag är ledsen. Det här får mig inte att få något förtroende för humanisternas agerande. Och gudstjänsten i Storkyrkan är vad jag förstår ett frivilligt inslag i riksdagens öppnande.

Riksdagens öppnande (Wikipedia)>>
Riksdagen>>

Personligen tycker jag det är utmärkt bra att riksdagens öppnande också inleds med en ekumenisk gudstjänst. Det visar på en stor ödmjukhet för att man är del av något mycket större. Och att de som är religiösa (kristna, muslimer, buddister osv) kan, tillsammans, få lämna sitt uppdrag för Sverige även i bön och lovsång till sin Gud.

Men jag går in på Storkyrkans webbsida för att titta på vilka gudstjänster som firas där. Storkyrkan är ju en kyrka som tar inträde när det inte är gudstjänst. Detta för att få inkomst till verksamheten i församlingen och underhåll av byggnaden.
Men jag upptäcker att det inte enkelt går att hitta några gudstjänster på webbsidan.
Domkyrkoförsamlingens webbsida>>
Där finns verksamheter, där finns musik, där finns en massa saker. Men inga gudtjänster, även om de skriver på sin webbsida att det firas flera gudstjänster i veckan i de olika kyrkorna. Det tycker jag inte var så bra.

Uppdaterad 20120918 kl 16.25
Kyrkans Tidning: Premiär för pingstpastor vid riksdagens öppnande>>

Ur POSKs vision och program:
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska
•    erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
•    förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
•    se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
•    respektera individen och glädjas åt mångfalden
•    vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
•    vara en brobyggare mellan kyrkor
•    sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

10 sep. 2012

Efterdyningar från Världens fest

Det går ju inte riktigt att släppa Världens fest. Vill faktiskt dela vad som hände under inledningen igår. Jag pratade ju om trumpetarna som övade. Och så här blev det när de gjorde det live. Från tre håll kommer det trumpetare med en procession och leder präster, diakoner och utdelare till tre altare.

(När biskop Antje sedan bad nattvardsbönen så gjordes detta parallellt ute vid två altaren till - så kunde man också gå dit och få nattvarden under gudstjänsten.)

Med anledning av min kritik mot ärkebiskopen (att det var så svårt att hitta hans tal) så har hans pressekreterare Ewa Almqvist skrivit på bloggen och meddelat hur det hänger ihop med ärkebiskopen och hans tal och webbsidan.
Ärkebiskopens tal och predikningar ligger på www.svenskakyrkan.se/arkebiskopen, där de senaste syns på startsidan. Tidigare tal/predikningar nås via länken "Sagt och skrivet" i vänsterkanten.
Ärkebiskopens tal vid fredsmanifestationen i Malmö i lördags finns på Världens fests webbplats, www.svenskakyrkan.se/varldensfest.
Ibland dröjer det innan talen läggs ut, av praktiska skäl, och ibland finns inget skrivet manus - och då läggs talet inte ut alls, av uppenbara skäl.
/Ewa Almqvist, ärkebiskopens pressekreterare
 Det är bra - då får vi hoppas att även ärkebiskopen hittar till denna sidan. =)

Jag fick förslaget när jag twittrade om ÄB ovilja till att blogga att just twitter vore väl ett bra och lagom medie i så fall. Korta meddelande. Lätta att skicka iväg. Precis som biskop Jan-Olof från Växjö säger i den här radiointervjun i P4>> 

På tal om Världens fest kan du hitta en massa klipp på deras Facebooksida tänk@framtid

Uppdaterad 14.40
Martin Garlöv bloggar på Brygubben: Biskopen som tappade lusten>>

9 sep. 2012

På väg hem

Gudstjänsten på Stora torget blev väldigt bra. Det är alltid svårt att göra ett bra arrangemang på en öppen plats.

Men, det var mulet, och därmed lagom varmt. Allt tekniskt fungerade bra. Alla visste vart de skulle och liturgin flöt på. Biskop Antje och biskop Anders var mycket bra och sa kloka saker. (Anders predikan kanske kan hittas på en hemlig webbsida någonstans).

En stor blåsorkester ledde oss i psalmsången. Vi fick tillsammans sjunga psalmer och läsa evangelietexten (allt fanns på storskärm). Jag fick vara delaktig.

Möjligen skulle jag önskat att få sjunga lovsånger under nattvarden (nu spelade blåsorkestern) så hade det inte blivit så mycket prat. Möjligen kunde jag önskat att någon mer musikstil hade varit representerad (typ Gospel) men det var ändå väldigt bra.

Har träffat fler gamla och nya bekanta som alla vittnar om att de är supernöjda med arrangemanget och de föreläsningar där de varit med.

Nu är jag på väg hem. Med nya erfarenheter i bagaget och kraft att gå vidare.

POSK har skrivit vad vi vill med Svenska kyrkans internationella arbete. Läs mer på vår webbsida. www.posk.se

Lunds stift lämnade också över bollen till Karlstad stift som ordnar Världens fest den 30 maj-1 juni 2014.

3 sep. 2012

Gudstjänsten i centrum - myt eller verklighet?

Gudstjänsten i centrum – myt eller verklighet?Gudstjänst, nattvard. Foto: IKON

  • ”Gudstjänsten är församlingens centrum, där vi möter Gud i Ordet och sakramenten.”
  • ”Gudstjänsten är centrum i församlingens liv, en mötesplats med Gud, människor och det egna livet.”
  • ”Vi vill att gudstjänsten är församlingslivets centrum, fungerar som kraftkälla och ger stöd åt vår bön.”
  • ”Gudstjänsten är den centrala mötesplatsen i Svenska kyrkan.”
  • ”Gudstjänsten är ett tecken på gemenskap. Den är själva kärnan i Svenska kyrkans liv och är öppen för alla, både troende och sökare.”
Det här var några exempel på vad jag hittade när jag googlade på gudstjänst och gudstjänsten i centrum. Citaten är hämtade från svenskkyrkliga församlingar som är spridda över hela landet, och när man läser den inledande meningen till kyrkoordningens 17:e kapitel, som handlar om gudstjänsten, så blir det tydligt varifrån man i de här församlingarna har fått sin inspiration: ”Gudstjänsten är kyrkolivets centrum, där församlingen möter Gud i Ordet och sakramenten.” Jag är ganska säker på att ni som läser detta dessutom skulle finna liknande formuleringar, om ni bläddrade i er egen församlings församlingsinstruktion.

För visst är det ord som vi alla kan skriva under på, som vi självklart håller med om. Gudstjänsten är centrum i vårt församlingsliv, den är kärnan i allt det vi gör, hjärtpunkten där vi andas in ny kraft för att kunna leva våra liv. Gudstjänsten är utgångspunkten för allt annat vi gör i våra församlingar.

Eller? Är det verkligen så? Vad betyder egentligen alla de fina orden som vi gärna säger om gudstjänsten? Hur ser tankarna bakom orden ut, om vi skrapar lite på ytan? Tål orden det skrapandet? Ibland tvivlar jag på det.

Ibland tvivlar jag faktiskt på att gudstjänsten är vårt centrum, att det är den centrala mötesplatsen, för att återvända till ett av de inledande citaten. För mig, personligen, är gudstjänsten livsluften, den rytm som mitt liv byggs kring. Jag känner mig inte riktigt hel om jag av någon anledning inte kan gå i mässan på söndagen, och jag firar gärna mässa flera gånger under en vecka om jag får möjlighet, men jag vet också, naturligtvis, att det här är någonting som jag långt ifrån delar med alla, så ibland funderar jag över vad som ligger i våra fina ord.

Fredrik Modéus skriver i sin bok Längta efter liv, om den grundton i synen på gudstjänst som han tycker sig finna i de församlingar han har undersökt när han har studerat församlingstillväxt i Svenska kyrkan. Han säger att gudstjänsten i dessa församlingar verkar vara något som är på liv och död, att man helt enkelt inte kan låta bli att gå dit, och jag frågar mig hur man når dit.

Hur kan vi alla komma dit att vi känner så, att gudstjänsten är livsnödvändig för oss alla, vare sig vi är lekfolk, förtroendevalda eller anställda? För om vi menar något med orden om att gudstjänsten är centrum i vårt församlingsliv, då måste väl det vara målet? Då måste väl gudstjänsten bli livsnödvändig, men är den det?

Utifrån min rubrik tänker jag också en hel del på hur vi ser på gudstjänsten, vi som på olika sätt befinner oss i positioner där vi kanske har viss makt i församlingarna, där det syns och märks vad vi tänker. För det är ju självklart, att våra tankar och attityder sprids vidare till dem vi möter. Signalerar vi, i ord och handling, att gudstjänsten är församlingens centrum?

Lyfter vi fram söndagens gudstjänst som något stort och viktigt? Visar vi att mässan är det bästa vi har, det festligaste och samtidigt det mest innerliga?

Ju mer jag tänker på det här, desto fler frågor dyker det upp i mitt huvud. Frågor som jag säkert inte är ensam om, och som jag tror måste besvaras på ett eller annat sätt för att vi ska kunna möta framtidens utmaningar på bästa sätt. Vi vet att det finns församlingar som verkligen lyckas ha gudstjänsten i centrum, som får den att blomstra och bli hela församlingens hjärtpunkt, så det är ju ingen omöjlighet, men jag tror att det kräver en hel del arbete.

Vi behöver vrida och vända på vad vi tänker, vi behöver dela funderingar, åsikter och upplevelser och vi behöver söka gemensamma svar på en mängd frågor. Vi behöver gå i samma riktning i det sammanhang där vi har vårt engagemang, och vi behöver ta i sådant som kan kännas svårt. Vad är gudstjänst egentligen?

Hur vill vi att vår gudstjänst ska vara? Hur kan vi komma dit? Grundläggande frågor måste få utrymme, tillsammans med allt det som handlar om vår ekonomiska verklighet, det som handlar om att prioritera. Vad händer då, när vi kanske måste ställa gudstjänsten mot församlingens olika verksamheter?

Frågorna är många, men svaret är inte ett, och jag hoppas att både frågorna och svaren ständigt får utrymme i våra församlingar. I en tid när många församlingar arbetar med förslaget till ny kyrkohandbok är det extra viktigt att ta tillfället i akt och låta gudstjänsterna – deras form och innehåll – vara hela församlingens angelägenhet.

Emma Hedlundh
Präst och kyrkomötesombud för POSK

Ur POSKs Vision och program:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.
(…)
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Foto: IKON

9 juli 2012

Nästan som ett svar…

Nästan som ett svar på mina egna frågor i förra blogginlägget "Vem är kyrkan till för?" får jag idag en länk från USA. Det är Churchrelevanse.com som svarar på frågan om varför människor väljer att komma till kyrkan.

(Min översättning med hjälp av Google translate)
FRÅGA: Har du någon statistik som visar de bästa 5 skälen till varför människor väljer att stanna eller ha kontakt med en kyrka?- Debbie; Kalifornien
SVAR: Nedan visas höjdpunkter från 4 studier som publicerades under de senaste 5 åren. Anledningen till att människor går till kyrkan (Forskning utförd av Gallup)

    
23% - för andlig tillväxt och vägledning
    
20% - håller mig fast i övertygelsen/vägledd
    
15% - det är min tro
    
15% - att dyrka Gud
    
13% - gemenskap med andra medlemmar (församlingen)
    
12% - tror på Gud / religion
    
12% - uppväxt på detta sätt (tradition)
Top 13 orsaker att "okyrkliga" människor väljer en kyrka (Forskning utförd av Thom Ranier)

    
90% - Pastorn / predikan
    
88% - Läran/trossatserna
    
49% - Gemenskapen i församlingen
    
42% - Övriga frågor
    
41% - Någon från kyrka har vittnat för mig
    
38% - Familjemedlem
    
37% - Känner Guds närvaro / atmosfären i kyrkan
    
25% - Förhållandet, annat än familjemedlem
    
25% - Söndagsskolan
    
25% - Barn / Ungdomsundervisningen
    
12% - Övriga grupper / verksamheter
    
11% - Lovsångsstil / Musik
    
7% - Läge

Top 6 saker som håller den tidigare "okyrkliga" aktiv i kyrkan
(Forskning utförd av Thom Ranier)

    
62% - Delaktighet i gudstjänsten
    
55% - Söndagsskolan
    
54% - Lydnad till Gud
    
49% - Gemenskapen i församlingen
    
38% - Pastorn / predikan
    
14% - gudstjänsterna

Topp 4 Anledningar som ges av ungdomar som väljer att fortsätta sina kyrkobesök
(Forskning utförd av Lifeway Reasearch)

    
65% - säga kyrkan är en viktig del av deras relation med Gud
    
58% - säger att de vill att kyrkan ska vägleda deras beslut i vardagen
    
50% - säger att de känner att kyrkan hjälper dem att bli en bättre människa
    
42% - delar kyrkans övertygelse och arbetet i kyrkan
Statistiken talar för sig själv. Sammantaget; läran, prästen och hans förkunnelse, samt vänlighet och gemenskapen i församlingen är de mest inflytelserika kvaliteter.För diskussion: Subjektivt sett vad tycker du är de främsta anledningarna till varför människor stannar eller har kontakt med en kyrka?
Ja, vad säger ni? Om vi jämför med SOM-institutets siffror bland Sveriges befolkning. 

Vad är viktigast? Hur ska Svenska kyrkan satsa? 

Att gudstjänsten faktiskt spelar stor roll är viktigt att tänka på. Särskilt nu när vi jobbar med den nya handboken. Att förkunnaren i församlingen är viktig, undervisningen, läran… Allt det där är grundstenarna i vår kyrka. Som all vår verksamhet, vårt sociala engagemang och allt annat bygger på.

Så att vi har en bra handbok, att vi har bra utbildning av våra präster och att vi har god fortbildning grunden för att vi kommer att ha en bra och relevant Svenska kyrka, som människor känner en samhörighet och en glädje att tillhöra.


Ur POSKs vision och program:
En kyrka som inte kräver personlig bekännelse av sina medlemmar behöver, för att behålla sin identitet, ha medarbetare som är förpliktigade till kyrkans lära genom vigning till biskop, präst eller diakon. Vigningstjänsten är ett uttryck för viljan till livslångt uppdrag i kyrkan under självständigt läroansvar.

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

Vem är kyrkan till för?

Vem är kyrkan till för?

 
SOM-institutet har i flera år frågat svenskarna om deras olika vanor. Bland annat har de frågat om människor ber, om de går på gudstjänst/möte och om de tillhör någon kyrka eller religiöst samfund.

Det är tydligt att medlemskap inte är det samma som religionsutövning. Särskilt tydligt blir detta hos de medlemmar som tillhör Svenska kyrkan.

35 procent av dem som tillhör Svenska kyrkan har besökt en gudstjänst eller ett möte under de senaste 12 månaderna. Det är en skillnad mot dem som tillhör frikyrkan inklusive katolska kyrkan. Där har 70 procent av deras medlemmar varit på gudstjänst eller möte de senaste året.

Mätningarna har gjorts under tjugo år och det går att se en generell nedåtgående trend hos gudstjänstbesöken. Det är framförallt ungdomarnas besök som minskar mest.
Bland de som är tillhör den äldre generationen märks en tydlig könsskillnad bland gudstjänstbesökare. Det är betydligt fler kvinnor än män, som går i kyrkan .

Gudstro och bön

Könsskillnaden visar sig även när det gäller Gudstro. Det är framförallt äldre kvinnor som svarar ja på om de har en gudstro och betydligt färre ungdomar.

Intressant, skriver SOM-undersökningen, är att 40 procent av de som sagt att de tror på Gud inte varit på någon gudstjänst eller möte.

Av de som tillhör Svenska kyrkan är det endast 52 procent som uppger att de tror på Gud.

Inte särskilt överraskande hänger Gudstro och bön samman. Men kanske inte så mycket som man tror. Det är fler som ber än som går i gudstjänst, men de är inte lika många som ber regelbundet som säger sig tro på Gud.

Låter det krångligt? SOM-institutet har gjort en religionstrappa.

Grunden är de som är medlemmar i en kyrka eller samfund, 77 procent. 45 procent säger sig tro på Gud. 21 procent ber en bön till Gud minst en gång i månaden. 11 procent säger att religionen är viktigt och 8 procent besöker en gudstjänst eller ett religiöst möte minst en gång i månaden.

Svenska kyrkan

Hur ska vi som Svenska kyrka förhålla oss till de här uppgifterna? 8 procent av befolkningen går i gudstjänst regelbundet och 11 procent tycker det är viktigt med religion. Det är också ungefär så många som röstar i kyrkovalet.

Kan vi med gott samvete fortfarande kalla oss för en folkkyrka? För vem bedriver vi verksamhet och våra gudstjänster om endast 11 procent av befolkningen finner detta relevant?

Det här tycker jag är relevanta frågor att ställa sig när vi som kyrka planerar vår verksamhet och lägger vår budget. Hur når vi de övriga 90 procenten av Svenska folket och hur blir vi angelägna även för dem?

/Carina Etander Rimborg
informatör

5 juli 2012

Svenskarnas ritualer

I år medverkar Svenska kyrkans forskare Jonas Bromander i SOM-undersökningen som heter I Framtidens skugga.

Jonas Bromander har undersökt Svenska folkets vanor när det gäller ritualer och manifestationer. Hans kapitel heter därför Ritualer, högtider och manifestationer. Du kan läsa hela kapitlet här.


Det är intressant med den klusterbild som han sätter samman där han jämför ritualers förhållande till religion och politik. (sidan 6 i artikeln)

Det går också att konstatera att 21 procent av de tillfrågade har varit på gudstjänst (eller möte) någon gång de senaste 12 månaderna (fördelar sig på 1 gång till flera gånger i veckan). Samtidigt som 35 procent har bett till Gud (fördelar sig på någon gång till flera gånger i veckan).

Det här är en trend som har hållit i sig under flera år (att fler ber än som går i kyrkan)

SOM-institutet undersöker regelbundet hur många som ber, hur många som går i kyrkan och om man är med i något religiöst samfund. Och de har skrivit flera artiklar om detta. Jag kommer nog att återkomma till det.

Ur POSKs Vision och program
POSK slår vakt om kyrkans närvaro i hela landet genom de territoriella församlingarna, som är ett uttryck för ansvaret för alla som tillhör kyrkan oavsett var de är bosatta. De territoriella församlingarna är basen för kyrkans verksamhet, vilket innebär ett ansvar för alla som vistas inom församlingens område. Samtidigt är den enskilde fri att delta i gudstjänst- och församlingsliv i vilken församling den vill. Det är också fritt att välja en annan kyrka än hemkyrkan för dop, konfirmation, vigsel och begravning.

17 juni 2012

Allsångsmässan på radio

Idag sändes Allsångsmässan på radio, den som jag berättade om här>>
Nu kan du också vara med och sjunga med i gudstjänsten (eller bara lyssna om du hellre vill det).

Så här står det på P1 webbsida>>

Allsångsmässa med Simon Ljungman

Gudstjänst (kl 11:03)
Det är tryck i allsången när Simon Ljungman från Augustifamiljen tar oss med – med kanske inte helt väntade ”psalmer” i Annedals kyrka i Göteborg. Musik av bl.a. Benny Andersson, Paul Simon och Mikael Wiehe möter här mässans sånger och koncept.
Mässan spelades in under Gudstjänstfestivalen i mars och leds av kyrkoherde Ewa Selin.

Sånger i tur och ordning
Älska mig (B Andersson, M Nilsson Lind).
Jag vet en dejlig rosa/Håll mitt hjärta (trad; P Hallström, L Andersson, B Skifs).
Fångad av en stormvind (S Berg).
Ps 777 Tacka Herren (J Berthier)..
Så länge du finns där (Stand by me av B E King; arr o sv. text S Ljungman)
Esmeraldas bön från Ringaren i Notre Dame (A Menken, S Schwartz; M Forsberg).
Ps 717 Innan gryningen (B Andersson, Y Eggehorn).
Ps 767 Möt mig nu som den jag är (J L Bell; V Rudebark) Ps 727 Ät mitt bröd (J Berthier).
Som en bro över mörka vatten (P Simon; Å Arenhill).
Mitt hjärtas fågel (M Wiehe).
Mässidé och textläsare: Carina Etander Rimborg.
Text ur Psaltaren 107:1‐9.

Musiker
Simon Ljungman, sångledare/gitarr/piano.
Helena Ljungman, bas.
Tobias Ljungman, trummor, klockspel.
Lisen Rylander, saxofon, flöjt.

Från gudstjänstfestivalen sänds även en lovsångsgudstjänst med Jenny Berggren m.fl. den 29 juli i P1.
Ljudtekniker: Henrik Henriksson och Thor Andersson.
Producent: Roger Blomqvist, Sveriges Radio Göteborg.
Lyssna: Gudstjänst

Det låter nästan som det är bara Simon som sjunger när man lyssnar på radion, men vi som var där vet att hela kyrkan vibrerade av sång. Alla sjöng så det kändes i varje por, i varje lem i kroppen. Hela kyrkan var proppfull av människor som bara sjöng och sjöng. Det var härligt. Eller som en av de som var med på gudstjänsten sa efteråt "det är nästan så man blir religiös"…

24 maj 2012

Kyrkohandboken

Så har kyrkostyrelsen beslutat att lämna ut det förslag till ny kyrkohandbok som arbetsgruppen har tagit fram.
Förslaget togs i styrelsen igår och idag ska det publiceras på webben. Längre ner publicerar jag musikdelen!


Här kan du läsa om hur kyrkohandboksförslaget har tagits fram.
Kyrkohandboken förnyas>>

Så här ser tidsplanen ut för kyrkohandboken:

Tidplan kyrkohandboken

2012
  • Mars: Kyrkohandboksförslaget i sin helhet behandlas i biskopsmötet. Information för stiftens gudstjänst- och musikhandläggare
  • April: Kyrkohandboksförslaget till Kyrkostyrelsens arbetsutskott.
  • Maj: Beslut om kyrkohandboksförslag i Kyrkostyrelsen. Kyrkohandboksförslaget webbpubliceras på www.svenskakyrkan.se/kyrkohandboken. Information för stiftens gudstjänst- och musikhandläggare.
  • September: Information i stiften om kyrkohandboksförslaget
  • Första söndagen i advent: Kyrkohandboksförslaget börjar prövas i församlingar som utsetts till försöksförsamlingar (detta ingår i kyrkohandboksförslagets remissomgång)
2013
  • Domssöndagen: Försöksverksamheten avslutas.
2014
  • 1 februari: Remissvar  om kyrkohandboksförslaget, från utsedda försöksförsamlingar och andra inbjudna remissinstanser, ska vara inkomna.
  • Våren: Slutförslag till ny kyrkohandbok utarbetas.
  • Hösten: Preliminärt slutförslag till ny kyrkohandbok sänds på remiss till domkapitlen.    
2015
  • Våren: Slutförslag till ny kyrkohandbok färdigställs till Kyrkostyrelsen
  • Hösten : Slutförslag till ny kyrkohandbok till kyrkomötet
Dag Sandahl (Frimodig kyrka) som sitter i kyrkostyrelsen har på sin blogg BloggarDag skrivit om beslutat i kyrkostyrelsen och sina funderingar om kyrkohandboken. Kyrkohandboken>>

Vad har vi kyrkohandboken till egentligen? Jo, den talar om hur vi ska fira våra gudstjänster. Gudstjänsten blir det synliga tecknet på vår tro. De ord vi delar, de böner vi ber, detta binder oss samman.

Vi i POSK brukar prata om hur viktigt det är att vi tar våra förtroendevalda från den gudstjänstfirande församlingen. De som går i våra gudstjänster är också de som ska vara med och besluta i våra kyrkoråd och andra beslutande organ. Varför det? Jo, för när jag vet att du går i gudstjänst så litar jag på dig. Det är garanten för att vi delar något djupare, något väsentligt som gör att jag kan tala med dig, att jag litar på dig och att jag kan diskutera med dig. Även om vi inte är överens i allt eller vi tycker lika.

Därför blir också kyrkohandboksförslaget viktigt. Hur vi ska fira våra gudstjänster, vilka texter som är viktiga, vilka moment som alltid ska vara med. Jag hoppas att det blir en bra, teologisk och saklig debatt om förslaget. Kanske borde det finnas en gemensam blogg för de som använder förslaget under provåret? Eller något annat sätt som alla kunde få dela sina erfarenheter på.

Så här skriver Svenska kyrkan i ett pressmeddelande:

I förslag till ny kyrkohandbok finns helt nyskriven musik med lovsångskaraktär och musik med drag från blues, jazz och konstmusik. Fyra av tio församlingar kommer att testa nya gudstjänstordningar under ett år med början från första advent i år.

Den 23 maj beslutade kyrkostyrelsen att godkänna förslaget till Kyrkohandbok för Svenska kyrkan del I. Förslaget ger rika möjligheter att forma gudstjänster utifrån församlingarnas behov. Det kan börja användas i församlingarna från första advent i år.

- En kyrkohandbok rymmer gudstjänstordningar för gudstjänster som vi firar tillsammans i Svenska kyrkan. I förslaget har en strävan varit att värna både gudstjänstens bredd och rikedom, bland annat genom ny musik, säger Boel Hössjer Sundman, präst och projektledare för arbetet med en reviderad kyrkohandbok. Förslaget innehåller musik med lovsångskaraktär och musik med drag från blues, jazz och konstmusik.

- Varje församling ska kunna hitta alternativ som fungerar i deras gudstjänstliv och att man samtidigt kan glädjas över att gudstjänsten i en annan församling kan ha ett annat uttryck.

Delar ur förslaget kommer översättas till de nationella minoritetsspråken finska, meänkieli, lulesamiska, nordsamiska, sydsamiska och teckenspråk. I flera av remissförsamlingarna kommer förslaget prövas på svenska och på de nationella minoritetsspråken.

FAKTA OCH BAKGRUND
Förslaget bygger på traditionen och den gudstjänst som är gemensam med kristna i världen. Tre gudstjänstordningar föreslås: högmässa och mässa (med nattvard) och gudstjänst (utan nattvard). Alla tre ordningarna har samma rytm eller struktur, där högmässa har fler fasta delar (som böner och bibelläsningar) och mässa och gudstjänst har fler frivilliga delar. I de kyrkliga handlingarna dop, bikt, konfirmation, vigsel och begravning föreslås en ordning för respektive gudstjänst med alternativa böner som fungerar utifrån olika familjesituationer. I dop, vigsel och begravning tillförs nya sjungna förböner.

Kyrkostyrelsens kyrkohandboksförslag kan börja användas i församlingarna från första advent. Försöksverksamheten, som pågår fram till domssöndagen 2013, kommer också att vara en del av kyrkohandboksförslagets remissomgång. Läs mer om arbetet på http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

Revideringen av kyrkohandboken har haft en projektledning, referensgrupp och expertgrupp. Arbetet hålls samman vid kyrkokansliets Sekretariat för teologi och ekumenik.

21 maj 2012

Kyrkklockor och fyllda gudstjänster

Vi vet att kyrkan växer snabbt i Kina och vi har flera studenter som är nykristna. Vi vet också att många av dessa nya kristna försöker hålla det hemligt av rädsla för att förlora förtroendet från familj och vänner eller för att det kan hindra dem i deras karriär. Trots detta väljer de livet med Kristus, för som en ung, framåt tjej sa till mig: ’Det är det viktigaste och bästa jag gjort.’

Så skriver Gunnel Hjort, utsänd av Svenska kyrkan i Chifeng i Inre Mongoliet (Kina) på bloggen "Svenska kyrkans internationella arbete"

Så här skriver hon:

För många Shanghaibor var detta en helt vanlig söndag i maj. Men för oss, min man Per-Martin och mig, var det en ovanlig söndag, dels för att vi befann oss i Shanghai och dels för att kyrkklockorna ringde. Det var första gången sen vi kom hit 2001 som vi hörde klangen av verkliga kyrkklockor i Kina. Det är möjligt att de brukar ljuda i Shanghai men i de provinser där vi arbetat (Fujian, Gansu och nu Inre Mongoliet) har det inte varit fallet. Inte ens Zhongwenmen-kyrkan i centrala Beijing som ofta med stolthet presenteras för utländska besökare brukar bjuda på klockklang.

Men är det så märkvärdigt med lite klockklang?
Ja, det är märkligt. Särskilt i en kommuniststat som Kina där många kyrkor stängdes under kulturrevolutionen och där kyrkklockorna liksom miljontals kristna definitivt tystades.

Och hon fortsätter sin berättelse om sina erfarenheter av olika gudstjänster i Kina och de olika församlingarna.

Gudstjänsten här i Chifeng i Inre Mongoliet kan se olika ut från gång till gång. De nio husförsamlingarna som slagits samman och lyckats bli registrerade som en församling inom Tre Självkyrkan kommer från olika traditioner och tycks lida av barnsjukdomar som ibland skapar oro i leden. Den kvinnliga församlingsföreståndaren arbetar energiskt med att få ordning på både teknik och åhörare i den långsmala lokalen som egentligen är en galleria som församlingen hyr av kommunledningen. Efter söndagsgudstjänsten skingras församlingen och försvinner in i mindre rum för Ungdomsgruppen, Bönegruppen eller Bibelstudiegruppen. Det senaste tillskottet är en Barngrupp som samlas under gudstjänsttid, vilket är ännu ett tecken på öppenhet eftersom det (så vitt jag vet) formellt sett fortfarande inte är tillåtet att samla barn på detta sätt.

Trots att de yttre förutsättningarna kan vara helt olika har jag noterat vissa gemensamma drag. Unison sång och bön är viktiga inslag och bibeln intar en central plats i förkunnelsen. På många håll har man flera samlingar varje söndag. Och kyrkan är alltid full.



Gunnel Hjort, utsänd av Svenska kyrkan till Chifeng i Inre Mongoliet (Kina)
Mer om kyrkan i Kina kan du läsa på www.hjortikina.dinstudio.se
Gunnel och hennes man Per-Martin arbetar som lärare i engelska vid högskolan i Kina, genom Svenska kyrkans partner Amity Foundation.

Det är helt andra förutsättningar än vad vi har i Sverige.

Men visst kan vi också känna igen glädjeämnena och svårigheterna. Vi har också kyrkor som är fulla i Svenska kyrkan. Där man funderar på hur man ska kunna fördubbla gudstjänsterna för att kunna få plats med alla som vill komma. Vi ska inte glömma av det.

Vi har glädjen att kunna använda våra kyrkklockor för att samla till gudstjänst - det ska vi göra med glädje och stolthet!

Men vi i Sverige står också inför svårigheterna med myndigheter och ett samhälle som inte vill att kyrkan ska ta plats. Där det finns en rädsla och en misstänksamhet mot religion och mot kristna.

Låt oss glädjas över hur våra utsända i världens hittar vägar till att fira gudstjänst och möta kristna i gudstjänst och andra samlingar och låt oss lära oss av detta och använda det även hos oss i Sverige.

/Carina Etander Rimborg
informatör

29 apr. 2012

Hur ska jag hitta min gudstjänst?


Jag är på landet. Har äntligen städat ur huset och bott över för första gången i år. Härligt. Men nu vill jag gå på gudstjänst. Eftersom jag inte har med mig dagens tidning så vet jag inte när kyrkorna i närheten firar sina gudstjänster.

Men det är ju inga problem - jag har ju Kyrkguiden, ett app till min smartphone. I den hittar jag alla kyrkor i min närhet och jag kan se när de firar gudstjänst och så vidare.

En blå prick talar om var jag är - jag trycker sedan på närmaste röda prick som berättar vilken kyrka det är och trycker mig vidare till vilken tid gudstjänst firas. Jodå, jag får reda på att det firas en högmässa kl 10.00 i den näst närmaste kyrkan och  kl 11.00 söndagsgudstjänst i den närmaste kyrkan. Bra så - men inget om vilken präst som predikar. Ja, ja, det kanske inte spelar så stor roll.

Men kl 16.00 ser jag att de firar en "livsnära gudstjänst". Vad är det, tänker jag och trycker mig vidare för att läsa mer. Men… där står inget mer! Så kl 16 kan jag gå på en "livsnära gudstjänst" - jaha… och vad är skillnaden med en högmässa (detta kyrkiska ord!) och en söndagsgudstjänst? Och är de inte livsnära? Utan det kan jag fira först kl 16.00?

Ingen förklaring, ingen hjälp att förstå. Detta är för de bara redan invigda, alltså? (För att inte tala om den Fiskgudstjänst församlingen ska fira senare i veckan. Fiskgudstjänst? Men hallå… vad är det???)

Jag ser att det ligger ytterligare två kyrkor nära mig - ute på en av öarna i närheten. Så jag klickar mig vidare. Men… här får jag ingen information alls. En mycket kyrklig ö, med mycket turister och med stora kyrkliga konferenser på sommaren. Men har dessa besökare laddat ner kyrkguiden så får de inte veta något om Svenska kyrkan på ön. Ingen bild, ingen almanacka, ingen information om när det firas gudstjänst i de två kyrkorna.

Bilden lånad från utvecklingsbloggen och visar hur det kan se ut. 



En misstanke slår mig och jag pekar med mitt finger upp för kusten för att undersöka Åh stiftsgård, i Göteborgs stift. En gård med mycket konferenser och många ungdomsläger. Vem leder gudstjänsten där idag? Jag letar dock förgäves. Kyrkan finns inte ens med i kyrkguiden och givetvis inte heller någon kalender…

Jag tycker att kyrkguiden är en ypperlig app till telefonen - men det kräver att församlingarna fyller i den gemensamma kalendern och att kyrkan finns med.

Här har Svenska kyrkan givit oss ett förträffligt verktyg som underlättar för alla som kan vara intresserade av att nå Svenska kyrkan att få information. Men det gäller att vi, i församlingarna ser till att det funkar!

Prata med ditt stift eller din samfällighet om du är osäker. Se till att just din kyrka finns med - att det finns ett foto, att ni har en kalender som är uppdaterad (och med beskrivningar vad det är för gudstjänst). Kalendern behöver bara uppdateras på ett ställe - sen har ni information som länkar direkt till appen, ni har en kalender som ni kan lägga på er egen webbsida. Ett ställe - all information, många kanaler! Tänk också på att du berättar för en som (kanske) inte vet vecka efter vecka!

Nu ska jag ta och åka iväg till högmässan kl 10.00!

Svenska kyrkans utvecklingsblogg: Hitta till gudstjänsten med mobilen>>
Ladda hem appen till din telefon>>


25 apr. 2012

1 maj får vi ny begravningslag

Den 1 maj införs en ny begravningslag i Sverige. Det har jag nämnt här förut på bloggen. Den lagen innebär bland annat att en begravning måste äga rum en månad efter dödsfallet - om inget uppskov har beviljats. Förut var den tiden två månader. Möjligheterna till uppskov skärps också.

Så här skriver Svenska kyrkan i ett pressmeddelande.

Kortare tid att planera begravning


Kortare tid att planera begravning
Foto: Magnus Aronson/IKON
Ny begravningslag träder i kraft vid månadsskiftet och innebär en kortare tid mellan dödsfallet och gravsättning eller kremering. En övervägande majoritet, 81 procent, av begravningsceremonier i Sverige är begravningsgudstjänster i Svenska kyrkan. Det visar färsk statistik från 2011.
Den 1 maj träder en ny begravningslag i kraft. Enligt den nya lagen ska gravsättning – jordbegravning eller kremering – ske inom 30 istället för 60 dagar efter dödsfallet.
-   Det går alltid att ordna en begravning inom den tid som lagen kräver, säger Lars Åstrand, ärkebiskopens kaplan i Uppsala.
-   Då man som anhöriga ofta har önskemål om veckodag och tid, kyrka, kanske präst eller musiker är det viktigt att planering börjar så snart som möjligt. Tidpunkten för begravning ska också gå ihop med almanackan för alla dem som vill vara med och ta farväl.
STATISTIK
Statistik om begravningar enligt Svenska kyrkans ordning finns att hämta på kommun, läns- och församlingsnivå i vårt pressrum.
HUR GÅR DET TILL?
Att planera en begravning är dödsboets ansvar. En enkel beskrivning om de olika delarna och svar på de vanligaste frågorna hittar du här.
OLIKA BEGRAVNINGAR
Begravningsgudstjänsten är en akt av kärlek och respekt för den som är död. Den är också något att hämta kraft ur för den dödes anhöriga. En begravningsgudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning äger i regel rum i en kyrka, ett kapell eller ett krematoriekapell. Jordbegravning, minnesstund, kremering etc. – läs mer om de olika alternativen här.
FAKTA
Svenska kyrkans församlingar och samfälligheter är huvudmän för begravningsverksamheten i hela landet, förutom i Stockholm och Tranås där kommunen är huvudman.

Hur kommer detta att påverka församlingarnas verksamhet och planering? Hur kan vi möta de önskemål om plats och tider som våra medlemmar har? För vems skull har vi begravningen och vad är det viktiga i den gudstjänsten? Det här tål att tänka på flera gånger tror jag.

Biskoparna har skrivit om begravningar i ett biskopsbrev. Det första kom ut 2006 och det uppdaterades 2008. Kanske är det dags att se över det igen? (Du kan hitta alla biskopsbrev här, i kolumnen till höger>>)

Ur POSKs program:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa kontaktpunkter med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter och delaktighet i samhället. Centrum i kyrkans liv är alltid gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

18 apr. 2012

Levling som konfirmandarbete

Från Dan Sarkar, komminister i Östra Broby och Emmislöv har vi fått lov att publicera denna artikel som varit publicerad i SPT nr8/12. Dan Sarkar sitter också i kyrkomötet för Frimodig kyrka.

Levling – en tävling i lärande för vanliga veckoläsningar

Konfirmandläsningen i Broby ser ut som många andra församlingars veckoläsning: vi börjar med fika när konfirmanderna kommer från skolan för att få upp blodsockerhalten, sen har jag och någon av ledarna några undervisningspass i storgrupp varvat med någon lek och med bibelläsning och samtal i smågrupper innan vi avslutar med andakt.

Inget märkvärdigt. Men i all ödmjukhet kan jag bara konstatera min genialitet. För några år sen kom jag på en metod för lärande som har förändrat veckoläsningarna på ett väldigt positivt sätt.

Istället för att ge konfirmanderna läxa har jag med inspiration från TV-spelsvärlden introducerat ett system av levlar (dvs ”nivåer” - era dataspelsspelande konfirmander använder det här svengelska ordet varje dag.)

Varje level är ett papper som innehåller några fakta om tron som man kan ha hjälp av vid kommande levlar, samt ett uppdrag (kallat quest). När konfirmanden klarat sin quest har han/hon fått fram ett lösenord som skall läsas upp utantill för att konfirmanden skall få gå vidare till nästa level. Krångligt? Låt mig ge några exempel:

*”I dopfunten i Broby kyrka finns en kod för en särskild person. Räkna upp 7 namn eller titlar på den personen.”

För att lösa denna quest måste konfirmanden efter gudstjänsten titta efter i dopfunten och skriva upp ”koden” IHS och sedan gå hem och googla fram vad det betyder. Hade jag gett konfirmanderna i läxa att lära sig en massa namn eller titlar på Jesus, hade hälften inte brytt sig om det. Nu står de i kö för att få redovisa vad de kan så att de kan gå vidare till nästa level.

*”På altartavlan i Broby kyrka finns ett årtal. Lägg ihop den siffran med antalet ljus på predikstolen så får du numret på en psalm i Psalmboken. De tre sista orden i den psalmen är samma som de tre sista orden i lösenordet ”Kristen är den som är döpt och med församlingen tror och bekänner att _____ __ _____.”

Hade jag gett konfirmanderna i läxa att lära sig katekesförklaringar utantill hade hälften av dem tyckt att det var för svårt. Nu tävlar de om att så snabbt som möjligt lära sig det för att kunna gå vidare.

*”Vad står det för bibelord på bönboken vid ljusbäraren i Broby kyrka? Lär dig versen utantill och tänd sen ett ljus och be för någon som står dig nära.” Hade jag gett konfirmanderna i läxa att lära sig ett bibelord utantill hade de suckat och stönat. Nu både ber de en bön och ber om att få berätta att de har lärt sig ett bibelord.

*”Vilken bibelvers sammanfattar hela den kristna tron? ”Lilla Bibeln”, som du hittar i den bok i Nya Testamentet som är numret på antalet altare i Broby kyrka plus 1, i det 3:e kapitlet och den 16:e versen.” Hade jag bara låtit dem stryka under versen i sina biblar på läsningen hade hälften inte haft med sig pennor (och andra hälften inte sina biblar…) Nu har det blivit en utmaning för dem att själva hitta i sin Bibel och lära sig versen utantill.

Andra questar kan innebära att de skall söka efter svaret på t.ex. varför inte alla kommer till himlen på http://www.credo.nu/skolelev/fragorochsvar eller att sms:a mig de två bokstäverna som finns på deras dopljus och få ett sms tillbaka där det står vad sakrament betyder, vilket är lösenordet till nästa level. Och så vidare – bara fantasin sätter gränser för hur konfirmanden skall komma fram till lösenordet som skall läras in.

Som extra morot ger vissa levlar extraliv som kan växlas in mot ord som man inte lyckats lära sig utantill. Dessutom ger var femte level en bonus (t.ex. kexchoklad, ikon, tillåtelse att gå upp i kyrktornet). Den ultimata bonusen är att den som klarar alla levlarna innan konfirmationen slipper det skriftliga provet (konfirmanden har ju redan visat att han/hon har lärt sig allt utantill!)

Ni inser poängen: Gör lärandet till lek och tävling så går det som en dans. På köpet får konfirmanderna med sig erfarenheter utöver själva utantillärandet: de får kyrkokunskap, de får tips på var de kan få svar på livsfrågor, de får praktisk erfarenhet av bön, psalmboken, Bibeln, osv och de upplever konfirmationslärandet som något som engagerar hela kroppen, inte bara huvudet.

De tar kyrkvärdarna till hjälp med att hitta i kyrkan, de hjälper varandra och de engagerar sina föräldrar – flera föräldrar har hjälpt sina barn att leta efter stolar med ljus på och trott att altartavla och psalmtavla är samma sak: här ger vi flera generationer samtidigt kyrklig allmänbildning!

Nackdelar då?
Självklart fuskar de – varför skulle dagens konfirmander vara annorlunda än vad vi var? Men eftersom lösenorden skall redovisas muntligt tvingas även fuskarna lära sig saker utantill någorlunda hjälpligt.

Självklart är det alltid någon som inte gitter levla. Men för de flesta – och inte minst för de killar som aldrig skulle få för sig att plugga – blir det en sport att så snabbt som möjligt levla till sig extraliv, bonusar och möjligheten att slippa göra ett prov. Och de lata brukar inse att de valde fel när de till provet måste råplugga in samma kunskap som deras kompisar har lekt in.

Självklart är dyslektikerna bekymrade innan vi börjar: att tävla i lärande är inte vad de brukar känna sig trygga med. Men faktum är att förra året var den gravaste dyslektikern den konfirmand som klarade alltihop först. Gissa om hennes självförtroende växte med minst en och en halv kilometer!

Och självklart tar det här tid. Att konstruera questar som så ofta som möjligt har anknytning till lokala förhållanden kräver mer arbete än att följa en standardiserad lärobok, och att varje vecka sammanställa hur långt varje konfirmand har nått tar tid. Men å andra sidan har jag alltid något att samtala med varje konfirmand om som både är relaterat till just den konfirmanden och till den kristna tron.

Så fördelarna med levlingssystemet uppväger överlägset nackdelarna: Kunskapsmässigt upplever jag att de flesta konfirmander lär sig mer under lästiden nu än innan vi började med levling.
Statistiskt har vi ökat de sista åren: konfirmander som berättar för sina kompisar att det är roligt att gå och läsa är de bästa PR-människor vi kan få.

Närvaromässigt har det betytt att konfirmanderna inte gärna missar vare sig veckoläsningarna eller gudstjänstdeltagande, eftersom de då också missar möjligheten att levla den veckan.
Dessutom har konfirmandmedhjälparna fått ytterligare en konkret uppgift på läsningarna genom att de ansvarar för ”sina” konfirmanders levlande. Sedan flera år tillbaka har vi ungefär lika många konfirmandmedhjälpare som vi har konfirmander, och det gäller att dessa har meningsfulla uppgifter.

Och sist men inte minst kan vi ledare fokusera på att göra själva undervisningen mindre kateketisk och mer förkunnande, levande, berättande och varierad nu när vi slipper lägga tid på att lära dem saker – lärandet sköter de ju alldeles utmärkt själva!

Nämnde jag att det här är genialiskt?

Dan Sarkar, komminister i Ö Broby och Emmislöv


Ur POSKs program:
POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Broby webbsida: Levling - en tävling i lärande för konfirmander>>

17 apr. 2012

Bön via SMS i radion

Kekke Paulsson, musiker på stiftsgården i Rättvik och en av POSKs ledamöter i kyrkomötet, har tillsammans med prästen Cecilia Redner tagit ett initiativ till att använda telefonen under radiogudstjänsten på söndag.

Alla som lyssnar på gudstjänsten kan medverka med sina böner eller synpunkter under gudstjänsten.

Kyrkans Tidning: Radiogudstjänst med aktiva lyssnare>>

Musiker Kekke Paulsson och präst Cecilia Redner vill att lyssnarna ber via sms under söndagens radiogudstjänst.

Radiogudstjänst med aktiva lyssnare

På söndag sänds radiogudstjänsten från Stiftsgården i Rättvik. Lyssnarna bjuds in att vara aktiva genom sms och facebook.

Prästen Cecilia Redner och musikern Kekke Paulsson beslöt att använda modern teknik för att få radiolyssnarna att bli mer delaktiga i den direktsända gudstjänsten på söndag. De hoppas på ungefär hundra deltagare i Enhetens kapell på stiftsgården och cirka 170 000 radiolyssnare. Via facebook har man sedan länge kunnat gå in och önska psalmer. Och under gudstjänsten kommer en mobiltelefon på altaret ta emot lyssnarnas böner via sms.

- Om vi på allvar tror att Gud hör alla böner så hör Gud också sms, säger Cecilia Redner i ett pressmeddelande.

Hanna Wallsten
010-199 34 71

Uppdaterad 2012 04 20
Dagen: Radiogudstjänst med facebook och sms-böner>>

10 apr. 2012

Tankar efter påsken

Så var påskens stora gudstjänster över. Jag har noterat att många av mina facebookvänner har varit på en mängd olika gudstjänster över helgen.

Själv har jag varit på gudstjänst i "min" församling, där jag är engagerad och där jag känner mig hemma.
Jag har medverkat som kyrkvärd, körsångare, "bibliska figurer-ställare" och vanlig församlingsdeltagare.

Det som slår mig varje påsk är det fantastiska i alla dessa gudstjänster. Ja, dels är det ju själv budskapet - men det är ju utlagt så många gånger och av så många teologer så det ska jag inte orda mer om. Det är bara att instämma i det härliga påskropet "JA - han är sannerligen uppstånden".

Nej, jag tänker mer på den dramaturgi som pågår under de här gudstjänsterna. Hur vi med så små och enkla medel iscensätter det stora fantastiska dramat som äger rum under påsken i gudstjänsten.

Hur vi under skärtorsdagens nattvardsgudstjänst befinner oss tillsammans med Jesus och hans lärjungar och firar den första nattvarden, känner allvaret och den täta stämningen. Hur vi klär av altaret släcker ner ljuset - vi befinner oss med Jesus i Getsemane och känner oron. På långfredagen lider. Det märks i sånger, texter och liturgi. Så enkelt, så subtilt - men så bra.

Och så explosionen på påskdagen, glädjen, lyckan och förvirringen när graven är tom. När Jesus har uppstått. Och vi bara vet att han finns här mitt ibland oss och delar sin frid med oss.
På annandagen får vi följa med till Emmaus, vara en av de lärjungar som kanske inte förstår att Jesus är där, som får lyssna när han lägger ut texten och sen ser Jesus i ett annat ljus.

Jag tycker det är fantastiskt. Hur vi i alla kyrkor lyckas varje år göra evangeliet så levande. För vi behöver använda våra sinnen, syn, hörsel, känsel, lukt - för att förstå och dela det glada budskapet om Jesus Kristus.

9 apr. 2012

Annandag påsk

Evangeliet enligt Lukas kapitel 24, vers 13 - 35
Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. De talade med varandra om allt det som hade hänt.

Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom.

Han frågade: ”Vad är det ni går här och talar med varandra om?” De stannade och såg sorgsna ut, och den ene, som hette Kleop
as, svarade: ”Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.” — ”Vad har hänt?” frågade han.
https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3Tl0N4h-8EKwhL0VbczGj3kuyVEdesAdGPLhxVYiIj58s1hdgJRr2GC3dtM798i9qDlbd5o6F3nGjrsQRV5imvNy74__Tf-LijUcgFz3Rk6JD3fBaVfvGKRGxO4BdYsY3FR4roBAyiw/s1600/emmaus.jpg

De svarade: ”Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade.

De var vid graven tidigt i morse men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte.
”

Då sade han: ”Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?”

Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna. De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, men de höll kvar honom och sade: ”Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.”

Då följde han med in och stannade hos dem. När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.

Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?” De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, och dessa sade: ”Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon.” Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.