Eva-Maria bloggar

En av våra POSKare i kyrkomötet, Eva-Maria Munck, bor i Sollentuna och har den senaste veckan gästbloggat på Sollentuna församlings egen blogg "Kyrkporten i Sollentuna"

Läs hennes blogginlägg här:
4 december: Sweet december>>
7 december: Vilken roll har kyrkan i Sollentunas integrationsarbete?>>
9 december: Ring klocka ring>>

Eva-Maria är en av alla POSKare som välkomnar oss andra till kyrkodagarna i ett av deras församlingshem.
Så glöm inte att anmäla dig till POSKs kyrkodagar den 12-13 januari 2012.

Gudstjänst

 Med tillåtelse från författaren har vi fått låna en text från Sollentunas församlingsblad.

Flera gånger i veckan är det gudstjänst i kyrkorna. Inte bara i Svenska kyrkan ut
an i alla kyrkor i Sollentuna, och i stockholmstrakten. Inne i stan dundrar kyrkklockorna ungefär på samma gång varje söndag.

De flesta tycker det är vackert, andra gillar det inte. Varje gång klockorna ringer – och det sker över snart sagt hela världen – påminner de oss om ”Nu är det gudstjänst”. När sedan gudstjänsten startar kan det vara väldigt olika.

Inte ens i Svenska kyrkan i Sollentuna är gudstjänsterna lika. Hur skulle de då kunna vara det i ett världsperspektiv eller ens i ett svenskt sammanhang? Rummen är olika, vi människor är olika, instrumenten är olika, de som leder gudstjänsterna är olika! Hur skulle då gudstjänsterna vara lika?

Gudstjänsterna har skiftat ansikte genom åren. Jag tror inte att vi skulle vara särskilt nöjda om vi firade gudstjänst som man gjorde på 1800-talet, eller på 1700-talet. Inte ens om vi gjorde det som på 1940-talet. Varje tid och varje plats och varje människa präglar gudstjänsten. För några veckor firade vi en gudstjänst med 130 ungdomar. Ibland var det alldeles tyst, men ibland fylldes kyrkorummet av ett högljutt sorl. Inte var det samma sånger som ”normalt” sjungs på en 11-gudstjänst en söndag. Men gudstjänst var det – en härlig gudstjänst!

Man känner igen sig. (Ja, det vill säga om det nu inte vara väldigt länge sedan man gick i kyrkan!) På något sätt finns det en ordning och ett centrum, sedan kan variationerna vara väldigt stora. En del säger kanske ”det vara bättre förr” men menar kanske att en gudstjänst ska vara tråkigt igenkännande. Men man vill känna igen sig. Det skapar trygghet. Samtidigt vill man ha en spänning, en överraskning, något som berör. Det får inte vara helt identiskt. Om man vet hur allt börjar och slutar blir det långt, tråkigt och utan värme.

Vi har funderat mycket över hur en gudstjänst borde vara – försökt hitta kärnord som kort uttrycker hur vi tror och vill att det ska vara. Det är nog inte alltid gudstjänsterna blir sådana det måste nog erkännas, men försöken är tappra och ärliga!

Några säger att man upplever Gud – eller något heligt – starkare i naturen eller på annat sätt. Det kan vara så. Men jag vill inte sätta den upplevelsen i motsats till det som vi får uppleva i gudstjänsten i kyrkorummet. Det är två sidor av samma mynt och det är nog klokt att titta på båda sidorna av ett mynt. De brukar se olika ut, men det är samma mynt! Så är det också i mötet med Gud. Det kan vara värt att pröva både i naturen (eller annan plats) och i kyrkan.

Under flera år har vi i Svenska kyrkan funderat över och försökt formulera hur vi på vår tids språk kan fira gudstjänst, berätta om Gud, lovsjunga Gud. Det är ett spännande och viktigt arbete. Nu har vi kommit så långt att vi vill pröva materialet i ”skarpt läge”. Vi gör det från början av december i år och ett år framåt!

Lugn!! Du kommer att känna igen dig. Ordningen är densamma, innehållet detsamma, men ibland blir orden och musiken litet annorlunda.

Du får gärna vara med att uppleva, tänka, säga din mening! En gudstjänst är inte en föreställning. Den är något vi firar tillsammans – ja, just firar. Inget man gör eller går till som vilken teater som helst. Det är Du och Jag och Gud som firar tillsammans.

Centrum i gudstjänsten är som alltid – JESUS!
Vi ses!

Anders Roos
Kyrkoherde i Sollentuna församling
Ombud för POSK i kyrkomötet

Erik Eckerdal till POSKs möte i januari

Kyrkans Tidning har i dag en debattartikel av komminister Erik Eckerdal från Knivsta pastorat.

Kyrkans Tidning: Så kan biskopen utveckla lokalkyrkan>>

Han avslutar sin debattartikel:

Svenska kyrkans ekonomiska förvaltning behöver effektiviseras och tydligare göras till ett redskap för kyrkans andliga liv och växt. Ovan föreslagna modell gynnar både kyrkans monetära ekonomi såväl som frälsningsekonomi och lägger grunden för expansion och evangelisation. Förutsättningen för detta är samtidigt ett teologiskt grundat arbete som vitaliserar kyrkan inifrån i gemenskap med den uppståndne Herren Jesus Kristus.

Det är spännande för oss i POSK att vi har bjudit in Erik Eckerdal att vara en av huvudtalarna på POSKs kyrkodagar den 12-13 januari 2013. Mer information om våra kyrkodagar kommer på vår webbsida.

Den andra talaren är Jonas Bromander. Han ska med hjälp av sina siffror hjälpa oss att ta ett kliv in i framtiden.
Erik Eckerdal ska prata om Svenska kyrkans sociala roll.

Vi ser fram emot många spännande samtal och möten under de två dagarna.
12-13 januari 2013 i Sollentuna församling.

Vidare i Livet!

Från Anders Roos, kyrkoherde i Sollentuna har vi fått lov att publicera följande krönika som också har publicerats i församlingens tidning Kyrkporten.

Vidare i Livet!

Sommaren är över! OS är över! Ja, inte när jag skriver detta men förmodligen när du läser. Klagomålen har varit många. För mycket regn, för lite sol. För få guld eller andra medaljer!  Ekonomierna i sydeuropa hotar hela eurosamarbetet – men vi vill gärna åka på semester dit där det är varmt och soligt. Presidentkandidater i ”de stora länderna” lovar runt men håller tunt!

Syrien brinner!

Här hemma går Tillväxtverket på fest! Kallar det förmodligen personalutveckling. I Båstad sprutade ungdomarna fortfarande champagne för tiotusentals kronor tros att det är förbjudet. Det kallas kanske idrottskultur!

De spännande bilderna från OS virvlar förbi i rutan. Människor med olika ursprung gråter av glädje eller besvikelse. Vår dom över misslyckanden är hård. Varför? Inte för att vi själva skulle lyckats bättre! Kanske anser vi oss kunna kräva omöjliga prestationer av dem som vi själva ”anställt” för den skatt vi betalar. Och så var det ju Jan Gunnarsson som tycker att det går för lite pengar till tennisen – de går ju i stället till somaliska flyktingar. Eller hur var det nu han sa?

Facebook bjöd på en tänkvärd händelse. Lilla syster A var hemma hos en romsk familj i går och en av de små killarna frågade henne: Är du helsvensk? A svarade: VAD är det? En sundare reaktion än vad som hörs från regeringshåll och Migrationsverk!

Kanske är det bara kantarellerna som är helsvenska? Om du inte köper dem på Hötorget – då är de ofta från Balticum. Man kan aldrig vara säker!

Syrien brinner fortfarande! Och i delar av Afrika är det hungerkatastrof  - igen!

Men här hemma går livet vidare som om inget hänt! Ibland saknar jag verkligen det stora engagemang som fanns på 1960-talet. Då brann vi! Då kämpades det på barrikaderna. Ibland naivt och dumt – men det fanns ett engagemang! Och i kyrkorna var det väckelse och Jesusrörelsen.

Jag har varit på konfirmandläger. Där blev Sanningssången:

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.
Jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinlig, grå blir jag utan dina andetag.
Vad vore jag utan dina andetag?

För oss handlade det om Guds närhet i oss. Gud som vill förändra oss och världen! Tack ungdomar för att ni lärde mig den sången!

Det finns mycket och många att kämpa för i denna världen. Tillsammans kan vi göra skillnad! Gud, ge oss mod och inspiration till det!

En annan vän på fb ger följande visdom. Använd den när det känns hopplöst:

Solen skiner starkt genom det piskande regnet!

(Tack Knut och Anna för era inspirationer på fejjan)

Anders Roos
Kyrkoherde i Sollentuna församling
ledamot av POSKs riksstyrelse

Ur POSKs vision och program:

POSK vill att Svenska kyrkan ska

•    erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
•    förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
•    se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
•    respektera individen och glädjas åt mångfalden
•    vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
•    vara en brobyggare mellan kyrkor
•    sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Sollentuna kyrka, vändpunkt i marathon

Sollentuna församling kommer under lördagen 14 juli att agera vändpunkt. Då genomförs 100-årsjublieet av 1912 års marathon som genomfördes under olympiaden.

På lördag går det att springa igen och 10000 löpare är anmälda till loppet.

Starten är i Stockholms stadion och loppet vänder alltså vid Sollentuna kyrka.

Församlingen var inte sen att haka på det här fantastiska tillfället och där kommer att bjudas på fika, musik och guidade visningar (jag gissar att visningarna i första hand är för besökarna och inte för löparna.)

Under tävlingen kommer de löpare som är uppklädda som löparna var 1912 att delta i en särskild "kläd"tävling med möjlighet att vinna en särskild guldmedalj. Även publiken uppmanas att klä ut sig. Den som är uppklädd i kläder från 1912 får bland annat köpa fika för 1 krona vid Sollentuna kyrka.
Vissa löpare kommer att personifiera löpare från 1912 och springa på deras tider. Det gäller löparna Kennedy McArthur som vann och Sigge Jacobsson som blev bästa svensk på sjätte plats. Nu kommer deras lopp att göras om.

Sollentuna församling: Jubileumsmarathon i Sollentuna>>
Sollentuna.nu: Jubileumsmarathon - Stockholm 1912>>
Officiell webbplats: Jubileumsmarathon>>
Kyrkans Tidning: 1912-marathon sätter fart på Sollentuna församling>>

Jag tycker det är utmärkt att församlingen tar tillfället i akt och är delaktiga i den här folkfesten. Att vara en del av samhället och passa på att visa upp sin fina kyrka och sprida information om sin verksamhet.

Så här säger Charlotte Jigin:

- Kyrkan ska vara en aktiv del i samhället och vi vill vara en del av denna historiska dag, på samma sätt som kyrkan var för hundra år sen säger Charlotte Jigin, distriktschef i församlingen och projektledare för församlingens insats vid maratonloppet.
- Vi har fått så mycket kontakter som vi inte hade förut med människor i närområdet - det är ett mervärde av vår medverkan, säger hon.

(Kyrkoherde i Sollentuna församling är Anders Roos som sitter i kyrkomötet för POSK. Han är också ledamot i utskottet för Svenska kyrkan i utlandet.)

Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt.

Uppdaterad 2012 07 12
Upplev 1912 års marathon på lördag>>

Gode Gud, hjälp oss att vara människor och medmänniskor

Igen och igen och igen ….

Så har det hänt igen! Det som de flesta kallar mord har blivit heder för andra. En ”flicka” som tvingats leva som vuxen hela sin tonårstid men bryter mönstret hotar familjens heder. Därför mördas hon. Hedersmord – nej – skamvåld och mord är väl riktigare. Finns det inget sätt att få stopp på det?

I ärlighetens namn ska vi säga att det inte är så länge sedan döttrar försköts från familjen, barn gjordes arvslösa, okontrollerade och för familjen oönskade graviditeter gömdes – av oss i vårt samhälle. Inte alls så länge sedan. Vi ska kanske inte förhäva oss. Man glömmer så lätt. Men att mörda unga kvinnor för att de umgås med ”fel personer” har vi slutat med. Tack gode Gud för det!

Men det är underligt att en socialförvaltning inte kan säga något om hur det är. Sekretess finns, men ibland har vi väldigt lätt att gömma oss bakom den för att kunna försvara oss och sedan glömma. Under tiden mördas fler!

Så har det hänt igen! Svenska statsråd har svårt att minnas och förklara vad som egentligen hänt. Men det är ju svårt att minnas detaljer i en flermiljardaffär! Särskilt om man inte har samma ”färg” som den som startade affären. Konstigt att ingen minns någonting! Tycker jag! Och inte minns man heller att man inte ska sälja vapen till länder i krig eller konflikt.

När sedan samma glömska finns på regional nivå (landstinget) blir mina undringar ännu större. Det borde inte vara så svårt att minnas att man sålt ut en vårdcentral eller ett sjukhus. Men som sagt man glömmer lätt! Pengar förorsakar blindhet sägs det. Och det verkar vara sant. Det gör nog politisk ideologi också.

Så händer det igen! Man säger att Sverige är det land som tar emot flest flyktingar. Då ljuger man riktigt ordentligt. Inte enligt någon parameter är det sant. Men vi vill gärna tro det. De som tar emot flest flyktingar och hemlösa är bland de fattigaste länderna i världen. Där får man riktigt eländiga villkor. Men vi utvisar med berått mod både till fattigdom, till fängelse och säker död! Precis som vi gjorde för 70 år sedan. Då vägrade vi ta emot förföljda judar och dömde dem så till döden. I dag är det andra som vi dömer till en säker fattigdom och död.

Det händer att jag skäms!

Den kristna rösten i samhället måste bli ett rop, ett skri efter ansvar, mänsklighet, rättvisa, sanning, barmhärtighet. Ett rop om förlåtelse! Det verkar som om anda har glömt medmänskligheten – och solidariteten. Måtte inte vi som vill kallas kristna glömma!

Bön på morgon, vid middag och på kvällen:

Gode Gud, hjälp oss att vara människor och medmänniskor!

Anders Roos, kyrkoherde i Sollenuna församling, Stockholm
kyrkomötesombud för POSK, Stockholms stift

(texten har också publicerats i Sollentunas församlings församlingsblad Kyrkporten maj 2012)

Ur POSKs vision:

POSK vill att Svenska kyrkan ska
vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet

Novelltävling med doptema

I Sollentuna församling i Stockholms stift har församlingstidningen Kyrkporten utlyst en novelltävling med tema dop. Så här står det på församlingens webbsida:

Novelltävling med doptema

Lämna ditt bidrag senast fredag 15/6

Gillar du att skriva skönlitterärt? Svenska kyrkan Sollentunas församlings-tidning Kyrkporten utlyser en novelltävling med temat dop. Du får själv välja hur du gestaltar temat. Längd: 2 000– 5 000 tecken inklusive mellanslag. Deadline: Vi vill ha ditt bidrag senast fredagen den 15 juni. Texten får inte ha varit publicerad tidigare. Pris: 1:a pris 3 000 kronor, 2:a pris 1 000 kronor och 3:e pris 500 kronor. De vinnande bidragen publiceras i Kyrkporten. Tävlingsbidragen skickas till helene.holmstrom@svenskakyrkan.se eller Svenska kyrkan Sollentuna, Kyrkporten, Box 13, 191 21 Sollentuna.

Gud som flytväst

I gårdagens Dagen fanns en stor artikel med Doreen Månsson, programledare och tv-producent. Hon är också kristen och har valt att engagera sig i Turebergskyrkan i Sollentuna församling.

Jag fastnade framförallt för ett citat där Doreen säger:

- Jag brukar säga att gudstron är min flytväst. Jag vet att när det går käpprätt åt skogen och hela havet börjar storma, då har jag åtminstone flytväst. Det betyder inte att jag slipper bli kall, livrädd och panikslagen. Men jag kommer inte drunkna.

Så bra och träffsäkert. Tyvärr hittar jag inte hela artikeln på Dagens webb.

Ansvar för de som vistas i församlingen…

Sollentuna församling har en mycket stort köpcenter precis bredvid Turebergskyrkan. Inför första advent gjorde kören en så kallad Flashmob - dvs helt plötsligt så händer något som ingen annan är beredd på. När det är klart, så återgår allt till vanligt.

Här börjar plötsligt 200 körsångare - utspridda i hela köpcentret att sjunga Hosianna!

Det är Karin Runow som är ansvarig för kören. Henne skrev jag om här, när hon fick Aulénpriset>>

Härligt!
Se framträdandet här http://vimeo.com/33369085

Karin Runow Aulénpristagare

I Kyrkomusikerna tidning 12/11 läser jag följande roliga notis om en av våra POSKare:

Karin Runow, kyrkomusiker i Sollentuna, är 2011 års Aulénpristagare. Hon får priset bland annat för att "henne musik präglas av sångglädje, med lång erfarenhet av hur barns röster fungerar, hennes texter visar god insikt i barns tänkande och har en begriplig teologi"

Gustaf Auléns prisfond instiftades i samband med Strängnäsbiskopen Gustaf Auléns (1879-1977) 80-årsdag och förvaltas av Sveriges kyrkosångsförbund, som vartannat år utser en pristagare. Prisfondens ändamål är att "belöna den som gjort särskilt goda insatser i fråga om nykomposition av sakral körmusik eller på annat framstående sätt främjat kyrklig körverksamhet". Priset på 10 000 kronor delades ut i samband med förbundets stämma i Stockholm den 28 oktober.

Grattis säger jag till Karin Runow!

Ur POSKs handlingsprogram:

Musiken i kyrkan ska vara ett redskap att utforska, förmedla och fördjupa tron. Detta ska ske med hjälp av en musikalisk bredd från dåtid till nutid. Musiken har en stor roll i vårt gudstjänstliv. Den tillför det talade ordet ytterligare en dimension som kan förstärka och förtydliga evangeliet om Jesus Kristus. Svenska kyrkan är en betydande aktör i det offentliga kultur- och musiklivet i landet och POSK menar att detta arbete är viktigt även i framtiden.

Magasinet del 2

Se Kyrkans Tidnings magasin där temat denna gång är
psalmsång, situationen på Afrikas horn och kyrkliga äldreboende.

Det är Sollentuna församling, tillsammans med missionsförsamlingen i Sollentuna, som vill bygga ett äldreboende inom församlingen. Ett högaktuellt ämne med tanke på diskussionen om de privata äldreboenden och deras kvalitet. Roland Johansson (POSK) berättar mer.



Detta är Kyrkans Tidnings satsning, tillsammans med Svenska kyrkan, på ett webbmagasin som sänds en gång i veckan. Du kan se tidigare magasin här>>
Nästa magasin sänds 9 december.

Åthutning

Så har jag läst och bläddrat igenom dagen Kyrkans Tidning. Några saker vill jag peka på.

Överklagandenämnden ger av någon anledning Ulla Karlsson en ny chans och river upp domkapitlet i Västerås beslut om att ge henne tre års prövotid.
Kyrkans Tidning: Domkapitlet får bakläxa om Ulla Karlsson>>

Stiftsjurist Göran Broås konstaterar att domkapitlet fått kritik för att det gått för fort fram med sitt beslut i juni. Det är en typ av kritik som domkapitlet sällan får.
– Vi har kallat Ulla Karlsson vid vårt nästa domkapitelmöte i oktober. Det hade vi bestämt redan innan överklagandenämndens beslut kom.
– Det som då ska diskuteras är innehållet i de debattartiklar Ulla Karlsson skrivit i Kyrkans Tidning i våras.
I debattartiklarna tog hon frispråkigt upp sin syn på synd och skuld.

När domkapitlet fattade sitt beslut i juni kom Ulla Karlsson inte till det möte hon var kallad till. Hon svarade heller inte på de frågor som ställts till henne. Det var två saker om låg bakom domkapitlets beslut att ge henne en treårig prövotid.

Hur sådana beslut fattas kan du läsa mer om i kyrkoordningen, Svenska kyrkans eget regelverk.

Utan att vara mer insatt i ärendet än det jag kunnat läsa mig till på nätet så måste jag säga att jag är förvånad över överklagandenämndens beslut. Men jag litar på att domkapitlet i Västerås går vidare med frågan och inte släpper taget.

När jag sedan läser på sidan 17 om filmen "Gud är inget lyckopiller" som handlar om Kristina Nielsens väg till att bli präst - så blir jag inte förvånad att vi har ett ärende som Ulla Karlssons i domkapitlet. Tyvärr hittar jag inte den recensionen på nätet. Men du kan se en faximil här bredvid.

I denna hennes tolkning vill hon inte tillbedja en "Herre" utan byter ut ordalydelsen i Välsignelsen mot Gud. En Gud som hon inte vill definiera utan som hon uppfattar finns i varje människas inre och som var och en måste hitta en väg för att finna.

Överlag vill hon göra annorlunda, enklare och på sitt eget vis. Det stöter på patrull i det arbetslag där hon skall tjänstgöra som pastorsadjunkt, men omfamnas av vänner, släkt och de sammanhang där hon kan göra på sitt sätt.
(…)
Hon blir kritiserad av sin handledare kyrkoherden för att hon inte följer kyrkohandboken och får byta arbetsplats till hon hittar en församling där hon får friare händer.

När jag läser det här så blir jag inte förvånad att vi får problem. Visst är det sunt med inomkyrklig kritik. Visst är det sunt med inomkyrklig debatt. Och vad hade hänt om Martin Luther på sin tid bara hade följt kyrkans alla påbud. Men det blir problematiskt när vi har en rad präster som gör helt egna tolkningar eller som inte vill följa handboken. Jag tror att alla domkapitlen behöver fundera över hur man skall hantera dessa frågor. Det handlar både om prästerna och deras kyrkoherdar!

Så till något helt annat. Utbildningsfrågorna. Det är något som Svenska kyrkan har utrett under många, många år. Nu ligger det äntligen ytterligare ett förslag på bordet.

Kyrkans Tidning: Församlingspedagog blir kvar>>

Vi i Svenska kyrkan behöver teologiskt, kompetenta och välutbildade medarbetare som kan vara ett stöd för alla förtroendevalda och frivilliga medarbetare. Hur grundutbildningarna skall se ut, för präst, diakon, församlingspedagog, kantor/organist och andra yrken inom kyrkan är viktiga frågor. Jag hoppas verkligen att vi kommer till vägs ende snart när det gäller utbildningsfrågorna.

Under hösten kommer förslaget att diskuteras runt om i stiften och vi kommer också att diskutera det inom POSK. Att ta ansvar för de kyrkliga utbildningarna är viktigt!

Ur POSKs handlingsprogram:

Utbildningarna till tjänst i kyrkan ska tillföra den kompetens som församlingarna behöver för att fullgöra sitt uppdrag att fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni och mission. Svenska kyrkans anställda måste ha en god teoretisk och praktisk utbildning. POSK anser att teori och praktik behöver integreras mer med varandra och delar av utbildningarna bör vara gemensamma. Diakonvigning är ett uttryck för viljan till livslång tjänst i kyrkan. Svenska kyrkans diakonutbildning bör öppnas för fler yrkesgrupper inom kyrkan.

Svenska kyrkan måste bli bättre på att rekrytera kandidater för tjänst inom kyrkan. Den gudstjänstfirande församlingen är den naturliga basen för rekrytering. Att finna blivande kyrkoarbetare är en viktig uppgift i alla församlingar och stift. Programmet Volontär i Svenska kyrkan är ett sätt att låta unga människor pröva tjänst. Det är avgörande för rekryteringen av kyrkomusiker att ungdomar tidigt uppmuntras och får möjligheter att musicera. Därför bör kyrkomusikernas tjänster också innefatta instrumentalundervisning. Rekryteringen måste förstärkas för att undvika att det uppstår brist på kvalificerade kyrkomusiker i Svenska kyrkan.

Varje församling behöver väl fungerande arbetslag där företrädare för de olika kompetensområdena måste ha en hög yrkeskompetens och kunna verka tillsammans för att församlingens grundläggande uppgift ska bli utförd på ett bra sätt.

Såväl kyrka som samhälle är stadda i ständig förändring och därför anser POSK att en ny utbildningsorganisation också bör innefatta möjligheter till kontinuerlig fortbildning för alla.

Sen till en rolig notis i Kyrkans Tidning

Det är Turebergskyrkan i Stockholms stift, Sollentuna församling som har blivit nominerad till priset Helgjutet av Svenska fabriksbetongföreningen. (Det låter nästan otroligt - men så är det tydligen…) POSK hade sitt årsmöte i Sollentuna församling i maj i år och firade mässa i Turebergskyrkan, som ligger precis vid Sollentuna köpcentrum. Altare, dopfunt och orgelfront är skapade av spillvirke. Mycket speciellt. Korset och nattvardskärl av återvunnit glas. Alla mässhakar är sydda av församlingen och är tänkta att användas tills de är utslitna. Då syr man nya.