Vidare i Livet!
Sommaren är över! OS är över! Ja, inte när jag skriver detta men förmodligen när du läser. Klagomålen har varit många. För mycket regn, för lite sol. För få guld eller andra medaljer! Ekonomierna i sydeuropa hotar hela eurosamarbetet – men vi vill gärna åka på semester dit där det är varmt och soligt. Presidentkandidater i ”de stora länderna” lovar runt men håller tunt!Syrien brinner!
Här hemma går Tillväxtverket på fest! Kallar det förmodligen personalutveckling. I Båstad sprutade ungdomarna fortfarande champagne för tiotusentals kronor tros att det är förbjudet. Det kallas kanske idrottskultur!
De spännande bilderna från OS virvlar förbi i rutan. Människor med olika ursprung gråter av glädje eller besvikelse. Vår dom över misslyckanden är hård. Varför? Inte för att vi själva skulle lyckats bättre! Kanske anser vi oss kunna kräva omöjliga prestationer av dem som vi själva ”anställt” för den skatt vi betalar. Och så var det ju Jan Gunnarsson som tycker att det går för lite pengar till tennisen – de går ju i stället till somaliska flyktingar. Eller hur var det nu han sa?
Facebook bjöd på en tänkvärd händelse. Lilla syster A var hemma hos en romsk familj i går och en av de små killarna frågade henne: Är du helsvensk? A svarade: VAD är det? En sundare reaktion än vad som hörs från regeringshåll och Migrationsverk!
Kanske är det bara kantarellerna som är helsvenska? Om du inte köper dem på Hötorget – då är de ofta från Balticum. Man kan aldrig vara säker!
Syrien brinner fortfarande! Och i delar av Afrika är det hungerkatastrof - igen!
Men här hemma går livet vidare som om inget hänt! Ibland saknar jag verkligen det stora engagemang som fanns på 1960-talet. Då brann vi! Då kämpades det på barrikaderna. Ibland naivt och dumt – men det fanns ett engagemang! Och i kyrkorna var det väckelse och Jesusrörelsen.
Jag har varit på konfirmandläger. Där blev Sanningssången:
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.
Jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinlig, grå blir jag utan dina andetag.
Vad vore jag utan dina andetag?
För oss handlade det om Guds närhet i oss. Gud som vill förändra oss och världen! Tack ungdomar för att ni lärde mig den sången!
Det finns mycket och många att kämpa för i denna världen. Tillsammans kan vi göra skillnad! Gud, ge oss mod och inspiration till det!
En annan vän på fb ger följande visdom. Använd den när det känns hopplöst:
Solen skiner starkt genom det piskande regnet!
(Tack Knut och Anna för era inspirationer på fejjan)
Anders Roos
Kyrkoherde i Sollentuna församling
ledamot av POSKs riksstyrelse
Ur POSKs vision och program:
POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar