101 idéer för konfirmandarbetet

 Rickard Bonnevier och Fredrik Beverhjelm utsågs till årets förnyare i Svenska kyrkan år 2011, prisade för konfirmandarbetet ”De 24 äventyren” i Lunds domkyrkoförsamling. I centrum för det arbetet står tilliten till ungdomarna och med hjälp av nutida referenser som musik och film bildas bryggor från konfirmanden till kyrka och tro. Fredrik och Rickard ligger också bakom Verbums konfirmandbibel ”Gummibibeln” och ”Guide till konfirmandbibeln”.

Nu i dagarna utkommer vår nästa bok, ”101 idéer för konfirmandarbetet”. Boken är en riktig plocklåda för dig som jobbar med konfirmander. En del idéer är mer övergripande, andra mer konkreta. Från församlingens prioriteringar, teologi eller människosyn till upplägg av upplevelsevandring eller utrustningslista för läger.

Fredrik och Rickard har delat med sig av ett av de 101 idéerna till POSK valbloggs läsare, köp boken hos Verbum förlag för att läsa de resterande 100!

# 55 Bron

Om musikens kraft

”Like a bridge over trouble water” (Simon & Garfunkel “Bridge over troubled water”)

Få saker är så kraftfulla som musik. Ända sedan de första tonåringarna dök upp har musiken varit en viktig del av ungdomars identitet och livstolkning. Musiken har en kraft som få andra redskap har. Tänk själv – har du någon speciell låt som är knuten till en speciell händelse? En låt som är förstörd av en trasig relation?

Det första många ungdomar gör när de vaknar och det sista de gör innan de somnar är att lyssna på musik. Musiken finns ständigt kring ungdomarna, i datorn, mobilen, i-poden. Självklart ska den också finnas med i våra sammanhang i kyrkan.

I och med den digitala revolutionen har sättet vi lyssnar på musik förändrats. Tidigare generationer lyssnade på hela plattor, där det ofta fanns en röd tråd från den första till den sista låten på varje sidan av LP-skivan. Ungdomar idag lyssnar på enstaka låtar, som ett ständigt pågående blandband. Tidigare generationer gick till skivaffären och köpte en fysik produkt (LP eller cd), medan ungdomar idag lyssnar på musik digitalt. Nästan all musik finns tillgänglig, en ny låt kan vara från förra månaden men också vara 40 år gammal. Idag är det inte relevant vad som ligger på listorna utan det som styr är de tips du får från andra – eller vad du själv letar upp.

Vår entydiga erfarenhet är att det är lättare att börja i det bekanta (se # 12), det vill säga i musiken, och sedan ta steget in till bibelns texter. Lyssna på en låt och ha texten tillgänglig för konfirmanderna. Texten söker du fram på Internet, sök efter låtens titel och ordet lyrics (text på engelska). Fundera sedan i mindre grupper över vad låten betyder och vad texten vill säga. Precis som vi betraktar en tavla kan vi betrakta musik. Tolkningen är alltid fri. Vissa låtar har en väldigt tydlig kristen koppling, andra mindre. Frågan är om det spelar någon roll så länge låten är ett redskap för evangeliet.

På många sätt är låtarna moderna liknelser. Om Jesus berättade om senapskorn kan kanske en låt vara dagens senapskorn. Precis som Jesus började i det bekanta är det en pedagogisk poäng att börja i det som är bekant idag – musiken. Man behöver inte ha hört låten för att den ska vara bekant, saker som stil, ljudbild, ”kändisskap” räcker för att bygga bron mellan lyssnare och budskap. Troligtvis har vi inget redskap i konfirmandarbetet som populärmusiken. Det är inte att sälja sig, tvärtom. Kent, Ozzy Osbourne, Regina Spektor arbetar lätt tillsammans med bibelns texter och budskap.

Vilka låtar man väljer är upp till smak, tycke och tema. Mellan vad som fungerar eller inte är det ofta en hårfin gräns. För att vara helt säker bör du kolla med dina unga ledare. Musik som kan tyckas låta likadant kan uppfattas väldigt olika av konfirmanderna.

Börja i det bekanta – använd musiken som bron mellan unga och tron.

Fundera vidare!
Vilken musik gillar du? Finns det något du kan använda där?
Fråga 10 unga ledare om deras tips på musik utifrån ett visst tema.
Öppna ett konto åt församlingen på en digital musiktjänst.

Rickard Bonnevier

Rickard har suttit i kyrkomötet för POSK i Lund stift.

Läs Fredrik Beverhjelms krönika på Verbums webbsida här>>

Verbums förlag>>

Vidare i Livet!

Från Anders Roos, kyrkoherde i Sollentuna har vi fått lov att publicera följande krönika som också har publicerats i församlingens tidning Kyrkporten.

Vidare i Livet!

Sommaren är över! OS är över! Ja, inte när jag skriver detta men förmodligen när du läser. Klagomålen har varit många. För mycket regn, för lite sol. För få guld eller andra medaljer!  Ekonomierna i sydeuropa hotar hela eurosamarbetet – men vi vill gärna åka på semester dit där det är varmt och soligt. Presidentkandidater i ”de stora länderna” lovar runt men håller tunt!

Syrien brinner!

Här hemma går Tillväxtverket på fest! Kallar det förmodligen personalutveckling. I Båstad sprutade ungdomarna fortfarande champagne för tiotusentals kronor tros att det är förbjudet. Det kallas kanske idrottskultur!

De spännande bilderna från OS virvlar förbi i rutan. Människor med olika ursprung gråter av glädje eller besvikelse. Vår dom över misslyckanden är hård. Varför? Inte för att vi själva skulle lyckats bättre! Kanske anser vi oss kunna kräva omöjliga prestationer av dem som vi själva ”anställt” för den skatt vi betalar. Och så var det ju Jan Gunnarsson som tycker att det går för lite pengar till tennisen – de går ju i stället till somaliska flyktingar. Eller hur var det nu han sa?

Facebook bjöd på en tänkvärd händelse. Lilla syster A var hemma hos en romsk familj i går och en av de små killarna frågade henne: Är du helsvensk? A svarade: VAD är det? En sundare reaktion än vad som hörs från regeringshåll och Migrationsverk!

Kanske är det bara kantarellerna som är helsvenska? Om du inte köper dem på Hötorget – då är de ofta från Balticum. Man kan aldrig vara säker!

Syrien brinner fortfarande! Och i delar av Afrika är det hungerkatastrof  - igen!

Men här hemma går livet vidare som om inget hänt! Ibland saknar jag verkligen det stora engagemang som fanns på 1960-talet. Då brann vi! Då kämpades det på barrikaderna. Ibland naivt och dumt – men det fanns ett engagemang! Och i kyrkorna var det väckelse och Jesusrörelsen.

Jag har varit på konfirmandläger. Där blev Sanningssången:

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.
Jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinlig, grå blir jag utan dina andetag.
Vad vore jag utan dina andetag?

För oss handlade det om Guds närhet i oss. Gud som vill förändra oss och världen! Tack ungdomar för att ni lärde mig den sången!

Det finns mycket och många att kämpa för i denna världen. Tillsammans kan vi göra skillnad! Gud, ge oss mod och inspiration till det!

En annan vän på fb ger följande visdom. Använd den när det känns hopplöst:

Solen skiner starkt genom det piskande regnet!

(Tack Knut och Anna för era inspirationer på fejjan)

Anders Roos
Kyrkoherde i Sollentuna församling
ledamot av POSKs riksstyrelse

Ur POSKs vision och program:

POSK vill att Svenska kyrkan ska

•    erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
•    förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
•    se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
•    respektera individen och glädjas åt mångfalden
•    vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
•    vara en brobyggare mellan kyrkor
•    sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Vuxenkonfirmation - att få var följeslagare och medvandrare

Jag talade med en Kvinna A idag, som är aktiv i en församling utanför Göteborg. I hennes kyrka hade det börjat en Kvinna B i 25-årsåldern, eftersom Kvinna B var tillsammans med en man i församlingen.

Det visade sig att Kvinna B inte var konfirmerad, men blev så småningom ändå intresserad av kristen tro. Kvinna A var med i en smågrupp och de bjöd in Kvinna B till sin grupp och gjorde om den till en alpha-grupp för att hjälpa Kvinna B.

Förhållandet till mannen hade tagit slut men Kvinna B stannande ändå kvar i församlingen. Och igår kväll konfirmerades hon vid kvällmässan i församlingen. Detta berättade Kvinna A med tårar i ögonen.

Och jag blir lika berörd. Visst är det härligt när man får följa med och vara följeslagare på en andlig och kristen resa.

Tänk så många sådana fantastiska kristna följeslagare vi har i våra församlingar, som den här Kvinna A och hennes hemgrupp. Tänk så många personliga möten som får påverka och vara avgörande i människors liv.

Precis som Jesus sa åt oss att gå ut och döpa och berätta, för över 2000 år sedan, så håller vi fortfarande på. De stora berättelserna, den personliga tron, den stora gemenskapen, gudstjänsten och bönen.

Ur POSK vision och program:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Det är aldrig försent att konfirmera sig!

En rolig artikel hittade jag i GP.
Den handlar om Astrid Johansson som konfirmerades i Hotings kyrka i Jämtland. Och det är inte så konstigt. Det roliga är att Astrid är 83 år gammal.

När Astrid Johansson var ung var det för långt att cykla de två milen till konfirmationsläsningen i Hoting som pågick varje dag under flera veckor. Men skam den som ger sig.
I höstas erbjöd församlingen äldre, som av någon anledning inte konfirmerat sig när de var unga, att börja läsa. Och Astrid Johansson nappade.

Nyheten står att läsa i många tidningar.

Svenska kyrkan skriver om konfirmation på sin webbsida>>

Det är aldrig för sent att prata om kristen tro eller erbjuda möjlighet till undervisning och eventuell konfirmation. Riten kan vara mycket viktig för att få chansen att offentliggöra sin tro.

1. 1. 83-åring konfirmerar sig

      Göteborgs-Posten‎ - 2 dagar sedan

      Astrid Johansson har länge önskat att vara konfirmerad. På söndagen blir det äntligen av för 83-åringen som konfirmeras i Hotings kyrka i Jämtland.
   1. 83-åring konfirmerar sig

      Svenska Dagbladet‎ - 2 dagar sedan

2. Sveriges äldsta konfirmand? - DN.SE

   www.dn.se/nyheter/sverige/sveriges-aldsta-konfirmand

   2 dagar sedan – På söndag konfirmeras äntligen 83-åriga Astrid som i många år velat ... Astrid Johansson har länge tänkt på att hon skulle vilja konfirmera sig.

3. Här blir 83-åriga Astrid äntligen konfirmerad | Nyheter | Expressen ...

   www.expressen.se/.../har-blir-83-ariga-astrid-antligen-konfirmerad/

   1 dag sedan – Förra städerskan och hemsamariten Astrid Johansson, 83, ... 1942 skulle Astrid – då 14 år – egentligen ha blivit konfirmerad i Hotings kyrka i ...

4. 83-åring konfirmerar sig - Nyheter P4 Jämtland

   sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel...

   2 dagar sedan – Det blev en lång väntan på konfirmation för 83-åriga Astrid Johansson i ... och till och med varit kyrkvärd under flera år, säger Maria Kihlberg.

5. Astrid Johansson konfirmerades vid 83-års ålder - TV4 Play

   www.tv4play.se/.../nyhetsmorgon?...astrid_johansson_konfirmerades...

   Astrid Johansson har länge jobbat inom kyrkan och varit kyrkovärd i tio år. ... fick chansen att konfirmeras under sin ungdom tog hon istället chansen som 83-åring.

6. 83-åring konfirmerar sig

   www.bt.se/nyheter/83-aring-konfirmerar-sig(3296783).gm

   Astrid Johansson har länge önskat att vara konfirmerad. På söndagen blir det äntligen av för 83-åringen som konfirmeras i Hotings kyrka i Jämtland. ... vanligast att man påbörjar konfirmationen när man är 14 år och avslutar den när man är 15, ...

7. 83-åring konfirmerar sig - Sverige - www.gp.se - Göteborgs-Posten

   www.gp.se/nyheter/sverige/1.964304-83-aring-konfirmerar-sig?m...

   2 dagar sedan – Astrid Johansson har länge önskat att vara konfirmerad. På söndagen blir det äntligen av för 83-åringen. ... Hon har varit med i kyrkan hela livet och till och med varit kyrkvärd under flera år, säger Maria Kihlberg. Förra året ...

8. 83-åring konfirmerade sig | Inrikes | SvD

   www.svd.se/nyheter/inrikes/83-aring-konfirmerade-sig_7251283.svd

   83-åring konfirmerade sig. På söndagen blev det äntligen 83-åriga Astrid Johansson tur att konfirmera sig. 3 juni 2012 kl 15:44, ... Per Morberg är en av alla kändisar som släppt viner i eget namn i år. Därför vill alla kändisar ha eget vin ...

9. 83-åring konfirmerade sig - Nyheter | SVT.se

   svt.se/nyheter/sverige/83-aring-konfirmerade-sig

   1 dag sedan – 83-åring konfirmerade sig. På söndagen blev det äntligen 83-åriga Astrid Johansson tur att konfirmera sig. .... Den kallaste dagen – på 84 år ...

10. 83-åring konfirmerade sig - Strömsund - op.se

    op.se/lanet/stromsund/1.4771270-83-aring-konfirmerade-sig

    1 dag sedan – För 40 år sedan gjorde multikonstnären Beppe Wolgers ... I dag blev det äntligen 83-åriga Astrid Johansson tur att konfirmera sig. "Jag trodde ...

Niklas Grahn och Jonas Eek skriver i Svensk Pastoraltidskrift 12/5 2012 om unga konfirmandledare
 
En erfarenhet för livet – unga konfirmandledare i Svenska kyrkan.

Fattigdom i världens rikaste kyrka

Svenska kyrkan är en av världens rikaste kyrkor. Aldrig tidigare har Svenska kyrkan haft så många anställda, så många väl underhållna kyrkor och församlingslokaler, som idag.  Trots de goda materiella och personella förutsättningarna så pekar de ”relationella” siffrorna nedåt. Antalet konfirmander, dop, vigslar och begravningar i Svenska kyrkans ordning sjunker. Allt färre av kyrkans medlemmar upplever att de har en relation till sin församling och många väljer att lämna sitt medlemskap i Svenska kyrkan. Kyrkan upplevs i allt större utsträckning vara en institution som ”ägs” och drivs av anställda och förtroendevalda. Utan att romantisera det ekonomiska armod som många av världens kyrkor lever i, inte minst många lutherska kyrkor i Europa, är det relevant att fråga: Vad är fel i världens rikaste kyrka? Var finns människorna? Hur kommer det sig att världens rikaste kyrka, gång på gång uttrycker, att det största hindret i församlingsarbetet är brist på ekonomiska resurser?

I relationell mening har Svenska kyrkan blivit fattigare. Det är inte bara de kyrkliga handlingarna som tappat mark. Allvarligast för självbild och självkänsla är förmodligen den kris som församlingarnas huvudgudstjänster genomgår. Allt färre deltar och en betydande andel av gudstjänstdeltagarna uppger att gudstjänsterna inte handlar om dem själva och deras liv. Genom en ökad professionalisering av kyrkans verksamhet har människors engagemang i hög utsträckning ersatts av anställd personal.

Det är en ödesfråga för Svenska kyrkan att utveckla ett församlingsliv där människors engagemang och ansvarstagande utgör utgångspunkt. Ett församlingsliv där människors engagemang går hand i hand med behovet av andlig växt och fördjupning. Svenska kyrkan behöver återerövra en identitet som evangelisk-luthersk folkkyrka genom att förstärka ideella medarbetares plats och mandat. En förutsättning för att detta ska ske är en fördjupad reflektion kring församlings och kyrkosyn, kallelsesyn, syn på medarbetarskap och ledarskap.

Unga konfirmandledare

En av de största kontaktytorna som kyrkan fortfarande har med sina medlemmar är konfirmandverksamheten. En tredjedel av landets 15 åringar deltar i den 60-timmars kurs i kristen tro som konfirmandverksamheten innebär. Ingen annan organisation, utöver skolan, möter en så stor andel av en åldersklass i samtal om livsfrågor. I vår tid då kyrkan inte längre kan räkna med skola och familj som bundsförvanter i dopundervisningen är denna i hög grad ett ansvar för kyrkan själv. Utan dopundervisning – ingen kyrka. Svenska kyrkans konfirmandarbete utgör en unik plattform för denna dopundervisning.

Det råder en delvis ny situation i kyrkans konfirmandverksamhet. Samtidigt som antalet deltagande tonåringar blir allt färre, stannar allt fler konfirmander kvar i verksamheten efter konfirmationen som unga konfirmandledare.

Antalet unga konfirmandledare i Svenska kyrkan har under perioden mellan år 2001-2010 totalt ökat med 75 % vilket innebär i genomsnitt 8 % per år. Detta har skett samtidigt som rekryteringsunderlaget för unga konfirmandledare har minskat i och med att antalet konfirmander i Svenska kyrkan under perioden har gått från 45 482 till 35 483.  Det är inga överord att benämna unga konfirmandledare som det snabbast växande ungdomsarbetet i Svenska kyrkan. Samtidigt som Svenska kyrkan möter en allt mindre andel av ungdomsgenerationen i sitt konfirmandarbete, pågår mötet med allt fler av dem kyrkan möter under en betydligt längre tid än tidigare. Detta ger möjligheter till fördjupad relation, ökad församlingsidentitet och ökat lärande.

Varför unga konfirmandledare?

Det finns flera motiv för Svenska kyrkan att utveckla verksamhet med unga konfirmandledare. Ett är att unga konfirmandledare ger förutsättningar för kvalitetsutveckling av konfirmandarbetet genom att de bidrar med sina gåvor samt med ungt perspektiv.

Ett annat motiv är att unga konfirmandledare fungerar som förebilder för konfirmanderna. De unga ledarna är gränsöverbryggande mellan konfirmander och konfirmandarbetslag. Genom närhet i tid till sin egen erfarenhet av att ha varit konfirmander samt genom att de befinner sig nära konfirmanderna i ålder utgör de personer som konfirmanderna kan identifiera sig med.

Ett tredje motiv är synsättet att unga konfirmandledare är ett ungdomsarbete i sig själv. I en tid när många församlingar uppger att det är svårt att samla ungdomar till ”traditionellt” kyrkligt ungdomsarbete visar arbetet med unga konfirmandledare på en möjlig väg. Även i små församlingar, med begränsade resurser, kan ett antal ungdomar finnas med som ledare i konfirmandarbetet. Unga konfirmandledare är ett ungdomsarbete att lyfta fram, utveckla och vara stolt över.

Ett fjärde motiv är unga konfirmandledare som en modell för ”ideellt” engagemang i Svenska kyrkan. Unga människor får i ledaruppgiften stöd i växt och ansvarstagande i församlingen.

En verksamhet med potential

I de omfattande enkätundersökningar som årligen genomförts bland Svenska kyrkans konfirmander det senaste decenniet instämmer en tredjedel av konfirmanderna i påståendet: Jag skulle kunna tänka mig att bli ung konfirmandledare. Detta trots att de allra flesta konfirmander aldrig möter en ung konfirmandledare. År 2010 saknade en majoritet av Svenska kyrkans pastorat modeller för unga konfirmandledare i sitt konfirmandarbete. Det innebär att det finns en stor potential för ett ökat antal unga konfirmandledare i Svenska kyrkan om fler församlingar väljer ett sådant arbetssätt.

En erfarenhet för livet

För att utveckla församlingarnas verksamhet med unga ledare krävs det kunskap om deras motiv och upplevelse. År 2010 tog Karlstads stift initiativ till en undersökning om unga konfirmandledare. Tio av Svenska kyrkans stift samverkade i undersökningen.

Undersökningen omfattade sex delstudier. Två av dessa genomfördes som enkätundersökningar bland två kategorier unga konfirmandledare. Den första gruppen utgjordes av förstaårsledare och den andra gruppen av unga konfirmandledare som var ledare för tredje året eller mer. Sammanlagt besvarade 720 unga ledare enkäter som genomfördes så nära konfirmationen som möjligt.

Resultaten från undersökningarna har presenterats i boken En erfarenhet för livet – unga konfirmandledare i Svenska kyrkan, utgiven av Karlstads stift år 2011. I boken jämförs de unga ledarnas enkätsvar med resultatet från tidigare genomförda konfirmandenkäter.  Det är uppenbart att ett engagemang som ung konfirmandledare för de flesta innebär växt. För det första växer man som människa. Man tas i anspråk och får prova på olika uppgifter. Man upplever gemenskap, får nya vänner, lär sig nya saker och får ökat självförtroende. Motiven bakom engagemanget är en samverkan av lust, längtan efter sociala kontakter och en vilja att få göra en insats.

För det andra växer den unge ledaren som kristen. Unga ledare skiljer sig från konfirmander i det att de har mer frekventa bönevanor och tenderar att i högre utsträckning definiera sig själva som kristna. Dessutom har de unga ledarna betydligt mer positiva attityder till kristen tro och har mer positiva upplevelser till kyrkans gudstjänst. Det är tydligt att konfirmationens initiering i kyrkans tro och liv bär frukt i arbetet med de unga ledarna.

Slutligen, för det tredje, som ung konfirmandledare växer man som kyrkomedlem. Förtroendet för de som arbetar inom kyrkan och viljan att förbli kyrkomedlem i kyrkan ökar avsevärt från det att en individ är konfirmand till att man är ung ledare.

Det torde finnas få andra verksamheter som utifrån pastorala och medlemsvårdande perspektiv är en så tydlig växtplats för de som deltar som verksamheten med unga konfirmandledare.  Det är en utmaning för Svenska kyrkan att kraftsamla kring arbetet med unga konfirmandledare som en naturlig fortsättning på konfirmandtidens kateketiska arbete

Sedd, bekräftad och tagen i anspråk

För flertalet av Svenska kyrkans konfirmander är konfirmandtiden en period som pågår under ett halvt till ett år. Men genom det ökande antalet unga konfirmandledare pågår ”konfirmandtiden” för allt fler i två år eller mer. Svenska kyrkan går, enligt denna syn på ledaruppdraget, mot en flerårskonfirmation, något som inte är ovanligt i andra europeiska kyrkor t.ex. i Tyskland.

Om konfirmandtidens evangelium är att bli bekräftad som tillhörig och tillräcklig, utgörs dess fortsättning i att bli tagen i anspråk. Att bli tagen i anspråk och räknad med i ett ledaruppdrag; ett uppdrag där den kristna initiationen tar fart; ett uppdrag av praktisk tillämning av konfirmandtidens mer teoretiska initiation.

Det underliggande mönstret i denna process verkar vara att ungdomarna får ut mer och ju längre de stannar i kyrkans verksamhet: flerårsledarna uppvisar mer positiva upplevelser och attityder än förstaårsledarna, som i sin tur är mer positiva än konfirmanderna. Flerårsledarna drivs också i högre utsträckning av ledarskapets andliga motiv, att få berätta för andra om sin tro, att finna svar på livsfrågor, samt att lära sig mer om Gud, bibel och bön.

Arbetet med unga ledare kan illustrera ett pedagogiskt skifte där ungdomen går från att vara objekt till att bli subjekt, från att bli ledd och tagen i besittning till att bli sedd och tagen i anspråk. Arbete med en flerårskonfirmation innebär att unga människor växer som människor, kristna och kyrkomedlemmar, vilket väcker flera frågor: Är det pastoralt rimligt att neka någon som vill bli ung ledare att bli det? Borde inte alla som vill erbjudas möjligheten att vara ledare? Även om ledaruppdraget inte passar alla borde åtminstone möjligheten att få prova eller erfarenheten av att bli tagen i anspråk vara allmän? Om inte måste kanske flerårskonfirmationens ianspråktagande identifiera fler uppgifter i församlingen än att bli ung ledare?

Flerårskonfirmationens pastorala strategi handlar om en folkkyrklig ansats kring ledorden fördjupning, utveckling och renodling. Fördjupning innebär att som kyrka försöka göra mer av de pastorala möten som man redan har; man fördjupar konfirmandrelationen. Utveckling handlar om att göra annorlunda och förändra och förbättra verksamheten, till exempel så att alla kan bli ledare, fler erbjuds ledarutbildning, andra och mer varierade uppgifter identifieras, etc. Exempel på kyrkor som utvecklat och i grunden förändrat sitt arbete är Finska kyrkan där antalet unga ledare markant har ökat de senaste decennierna; antalet unga ledare är så stort att alla inte kan praktisera sitt ledarskap.  Renodling sker när kyrkan i sitt kateketiska arbete och sin ungdomsverksamhet pekar in mot sin egen kärnverksamhet som är undervisning och gudstjänst; då blir ungdomsarbetet inte en påklistrad subverksamhet i församlingshemmets källare utan något som har bäring för församlingens huvuduppgifter.

Det har skett stora satsningar för att utveckla konfirmandarbetet i Svenska kyrkan det senaste decenniet. Erfarenheter från detta utvecklingsarbete har gett Svenska kyrkan kunskap om vad som är fruktbart i kyrkans möte med unga människor. Att utveckla modeller för unga människor att tas i anspråk som ledare i kyrkans kateketiska arbete är en sådan framgångsfaktor. Att det samtidigt är en fråga som kyrkan själv förfogar över och som står henne själv fritt att utveckla ger hopp och tillförsikt. Utifrån det vi vet om unga konfirmandledare bör det enligt vår mening vara självklart för varje församling att utveckla strukturer för hur unga människor ska erbjudas att tas i anspråk.  Både för konfirmandernas, de unga ledarnas, och församlingens skull. Unga konfirmandledare utgör en pastoral winwin.

Niklas Grahn
Stiftsadjunkt
Karlstads stift

Jonas Eek
Stiftsteolog
Göteborgs stift

____________________
Niklas sitter i kyrkomötet för POSK från Karlstads stift. Han sitter också i nämnden för utbildning, forskning och kultur.

Läs en recension av boken En erfarenhet för livet>>

Biskopsbrev om hur vi möter andra andra religioner i kyrkliga handlingar

Biskoparna har skrivit ett nytt biskopsbrev meddelas det från kyrkokansliet. Så här skriver kansliet i ett pressmeddelande:

Svenska kyrkans biskopar skriver i ett nytt biskopsbrev om hur kyrkans representanter kan vara öppna i möten med människor i ett mångreligiöst sammanhang, och samtidigt förankrade i sin egen identitet. Biskopsbrevet ”De kyrkliga handlingarna i en mångreligiös kontext” skickas nu ut till alla Svenska kyrkans församlingar och präster.

Biskopsbrevet ersätter det 20 år gamla brevet ”De kyrkliga handlingarna i mötet med invandrare” (1992). Fokus ligger på de trossamfund som kommit till Sverige med de senaste decenniernas invandring. Äktenskap över religionsgränserna har blivit vanligare, dopbarn kan ha föräldrar som tillhör olika traditioner etc, och innebär allt fler möten med människor som är förankrade i andra trostraditioner och kulturmönster.

Biskoparna konstaterar att riten är stark och betydelsefull, men att människors tolkning av det som sker i riten varierar. När någon av dem som den kyrkliga handlingen berör har en annan religiös tradition kommer nya frågeställningar in i samtalet. Därför är det nödvändigt med ett varsamt och pastoralt handlande från kyrkans sida, menar biskoparna:

”Vid de kyrkliga handlingarna i en mångreligiös kontext behöver vi som företräder Svenska kyrkan vittna om vår tro, utföra det som är förenligt med vår kyrkas bekännelse, visa öppenhet och omsorg om de människor som kommer ur en annan trostradition samt vara gränsöverskridande men inte gränslösa” (ur slutordet).

Utöver ett kapitel vardera för respektive kyrklig handling innehåller biskopsbrevet också två kapitel med rubrikerna ”Förändringar i det religiösa landskapet” och ”Övergripande teologiska och pastorala resonemang” – bl a kriterier till vägledning för gott pastoralt handlande – samt tips för vidare läsning.

Biskopsbrevet, som finns i sin helhet (pdf) på www.svenskakyrkan.se/biskopsmotet, trycks i 12 000 exemplar och skickas till alla Svenska kyrkans församlingar samt präster. Det skickas dessutom till ekumeniska och interreligiösa kontakter.

Men du behöver inte vänta på att få brevet till din församling. Du kan läsa det redan nu här:

Open publication - Free publishing - More begravning

Jag har inte hunnit läsa det ännu, men ska försöka göra det så snart som möjligt.

Ut POSK program:

Svenska kyrkan är en episkopal kyrka, det vill säga är indelad i stift med biskopar som ledare. I Svenska kyrkan har biskopen en särskild funktion för enheten inom stiftet och som förbindelselänk mellan stiftet, Svenska kyrkan på nationell nivå och den världsvida kyrkan. Tillsynen över att församlingar, präster och diakoner verkar i enlighet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära ligger på biskop och domkapitel.

Biskop och stiftsstyrelse har att främja församlingarna i deras uppgift. POSK vill verka för att stiften lyhört uppfattar församlingarnas behov och främjar deras liv. Stiften ska inspirera till uthållighet i vår tid med en vikande traditionell kyrklighet men ett ökat andligt intresse. Församlingarnas självklara närvaro i människors viktiga livssituationer är betydelsefull.

(…)

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa kontaktpunkter med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter och delaktighet i samhället. Centrum i kyrkans liv är alltid gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Uppdaterad 2012 05 02
Kyrkans Tidning: Öppenhet gäller i mötet med invandrare>>

Konfirmander och ideella

Två nyheter från Göteborg.

1. Konfirmandkampanjen i Göteborg "Framtiden är ljus" startade på allvar i lördags. Nu kan du se alla filmer och höra låten (nedan två exempel). Och framför allt kan du som har en 14-åring i din närhet berätta om att alla församlingar, runt om i landet, nu erbjudes olika former av konfirmationsläsning för alla som är det minsta intresserade av tro och livet.





2. I Göteborg har man låtit göra en SCOP-undersökning av medlemmarnas vilja att engagera sig ideellt i kyrkan.

Kyrkans Tidning skriver om undersökning här Sex av tio göteborgare kan tänka sig arbeta ideellt>>

Det är en mycket spännande undersökning som visar att Göteborgaren mycket väl kan tänka sig att arbeta ideellt med framförallt socialt arbete. Det man inte är lika intresserad av är gudstjänster.
Det finns mycket spännande lärdom av den här undersökningen som vi säkert får anledning att återkomma till.
I sammanfattningen står det:

SKOP har intervjuat 500 personer i åldern 18 till 84 år som är bosatta i Göteborgs stad.

Två av tre intervjupersoner (64 procent) anser att de tillhör Svenska kyrkan. Yngre personer uppger i mindre utsträckning än äldre att de tillhör Svenska kyrkan.

När de som bor i Göteborg får välja mellan fem av kyrkans verksamheter anser de att det viktigaste är kyrkans sociala arbete, t.ex. med hemlösa, flyktingar, äldre, ensamma samt stöd vid kriser och katastrofer. Två av tre anser att det är mycket viktigt.

Näst viktigast bland kyrkans verksamheter är internationellt arbete, t.ex. bistånds- och utvecklingsprojekt och att finnas för svenskar i utlandet.

På tredje plats bland kyrkans verksamheter kommer kultur och musik, t.ex. körsång, konserter och vård av kyrkor och konstföremål. Ungefär lika många anser att traditioner vid dop, konfirmation, bröllop och begravning är viktigt.

Minst viktig av kyrkans verksamheter är andlighet, t.ex. gudstjänst och samtal om liv och tro.

Två av fem intervjupersoner har de senaste 10 åren bedrivit ideellt arbete. Svenska kyrkans medlemmar har gjort det i ungefär samma utsträckning som andra.

Tre av tio personer svarar att det inte är aktuellt för dem att engagera sig ideellt i Svenska kyrkan.

Barn- och ungdomsarbete är populärast bland göteborgarna om de skulle göra en ideell insats i Svenska kyrkan.

Det viktigast skälet för engagemang är att ”Känna att jag är med och bidrar till att göra världen lite bättre”.

En av tre personer skulle om de engagerade sig vilja göra det någon gång i månaden eller oftare.

Ur POSKs program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa kontaktpunkter med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter och delaktighet i samhället. Centrum i kyrkans liv är alltid gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka
(…)I Svenska kyrkan finns det och behövs många frivilliga, som tar ansvar och gör ideella insatser inom olika områden – diakoni, musik, barn- och ungdomsverksamhet, studiearbete, gudstjänst, information, administration, stöd till internationellt arbete och så vidare. Betydelsen av frivilliga insatser i församlingslivet är stor både för den enskilde och för församlingen och kommer att öka än mer. POSK vill värna om det ideella engagemanget och ta till vara de frivilligas olika kompetenser, samt stimulera och utveckla engagemanget genom utbildning, delaktighet, inflytande och ansvar.

Uppdatering 2012 04 23
Tidning Dagen: Svenskar jobbar gärna ideellt för en bättre värld>>

Komsi, komsi konfirmander

Nu håller stift och församlingar för fullt på med sina olika aktiviteter och kampanjer när det gäller att locka konfirmander till sig.

Skara stift har gjort en konfirmandfilm som de lagt ut på YouTube


I Göteborg genomför Svenska kyrkan i morgon en stor konfirmandkampanj som heter "Framtiden är ljus". I morgon ska ingen kunna undgå att märka att kampanjen om man befinner sig mitt i Göteborg.

Läs mer i Svenska kyrkan i Göteborgs pressmeddelande>>

Västerås stift har jobbat aktivt med sin konfirmationssatsning i flera år. "Inte som du tror" heter deras satsning>>

I Härnösands stift har konfirmander och ledare spelat in "Herre hör vår bön" Den kan hitta på deras webbsida här (spalten till höger)>>

Förra året fick Richard Bonnevier och Fredrik Beverhjelm pris som årets förnyare, för sitt arbete med konfirmander i Lunds stift. Läs här>>

Bara ett litet axplock från all den goda verksamheten som görs.

Konfirmandarbetet är en viktig kontaktpunkt som Svenska kyrkan har med unga människor. Både när de går och läser själv och sedan fortsätter många som ledare på ett eller annat sätt.

Ur POSK program:

Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang.

Levling som konfirmandarbete

Från Dan Sarkar, komminister i Östra Broby och Emmislöv har vi fått lov att publicera denna artikel som varit publicerad i SPT nr8/12. Dan Sarkar sitter också i kyrkomötet för Frimodig kyrka.

Levling – en tävling i lärande för vanliga veckoläsningar

Konfirmandläsningen i Broby ser ut som många andra församlingars veckoläsning: vi börjar med fika när konfirmanderna kommer från skolan för att få upp blodsockerhalten, sen har jag och någon av ledarna några undervisningspass i storgrupp varvat med någon lek och med bibelläsning och samtal i smågrupper innan vi avslutar med andakt.

Inget märkvärdigt. Men i all ödmjukhet kan jag bara konstatera min genialitet. För några år sen kom jag på en metod för lärande som har förändrat veckoläsningarna på ett väldigt positivt sätt.

Istället för att ge konfirmanderna läxa har jag med inspiration från TV-spelsvärlden introducerat ett system av levlar (dvs ”nivåer” - era dataspelsspelande konfirmander använder det här svengelska ordet varje dag.)

Varje level är ett papper som innehåller några fakta om tron som man kan ha hjälp av vid kommande levlar, samt ett uppdrag (kallat quest). När konfirmanden klarat sin quest har han/hon fått fram ett lösenord som skall läsas upp utantill för att konfirmanden skall få gå vidare till nästa level. Krångligt? Låt mig ge några exempel:

*”I dopfunten i Broby kyrka finns en kod för en särskild person. Räkna upp 7 namn eller titlar på den personen.”

För att lösa denna quest måste konfirmanden efter gudstjänsten titta efter i dopfunten och skriva upp ”koden” IHS och sedan gå hem och googla fram vad det betyder. Hade jag gett konfirmanderna i läxa att lära sig en massa namn eller titlar på Jesus, hade hälften inte brytt sig om det. Nu står de i kö för att få redovisa vad de kan så att de kan gå vidare till nästa level.

*”På altartavlan i Broby kyrka finns ett årtal. Lägg ihop den siffran med antalet ljus på predikstolen så får du numret på en psalm i Psalmboken. De tre sista orden i den psalmen är samma som de tre sista orden i lösenordet ”Kristen är den som är döpt och med församlingen tror och bekänner att _____ __ _____.”

Hade jag gett konfirmanderna i läxa att lära sig katekesförklaringar utantill hade hälften av dem tyckt att det var för svårt. Nu tävlar de om att så snabbt som möjligt lära sig det för att kunna gå vidare.

*”Vad står det för bibelord på bönboken vid ljusbäraren i Broby kyrka? Lär dig versen utantill och tänd sen ett ljus och be för någon som står dig nära.” Hade jag gett konfirmanderna i läxa att lära sig ett bibelord utantill hade de suckat och stönat. Nu både ber de en bön och ber om att få berätta att de har lärt sig ett bibelord.

*”Vilken bibelvers sammanfattar hela den kristna tron? ”Lilla Bibeln”, som du hittar i den bok i Nya Testamentet som är numret på antalet altare i Broby kyrka plus 1, i det 3:e kapitlet och den 16:e versen.” Hade jag bara låtit dem stryka under versen i sina biblar på läsningen hade hälften inte haft med sig pennor (och andra hälften inte sina biblar…) Nu har det blivit en utmaning för dem att själva hitta i sin Bibel och lära sig versen utantill.

Andra questar kan innebära att de skall söka efter svaret på t.ex. varför inte alla kommer till himlen på http://www.credo.nu/skolelev/fragorochsvar eller att sms:a mig de två bokstäverna som finns på deras dopljus och få ett sms tillbaka där det står vad sakrament betyder, vilket är lösenordet till nästa level. Och så vidare – bara fantasin sätter gränser för hur konfirmanden skall komma fram till lösenordet som skall läras in.

Som extra morot ger vissa levlar extraliv som kan växlas in mot ord som man inte lyckats lära sig utantill. Dessutom ger var femte level en bonus (t.ex. kexchoklad, ikon, tillåtelse att gå upp i kyrktornet). Den ultimata bonusen är att den som klarar alla levlarna innan konfirmationen slipper det skriftliga provet (konfirmanden har ju redan visat att han/hon har lärt sig allt utantill!)

Ni inser poängen: Gör lärandet till lek och tävling så går det som en dans. På köpet får konfirmanderna med sig erfarenheter utöver själva utantillärandet: de får kyrkokunskap, de får tips på var de kan få svar på livsfrågor, de får praktisk erfarenhet av bön, psalmboken, Bibeln, osv och de upplever konfirmationslärandet som något som engagerar hela kroppen, inte bara huvudet.

De tar kyrkvärdarna till hjälp med att hitta i kyrkan, de hjälper varandra och de engagerar sina föräldrar – flera föräldrar har hjälpt sina barn att leta efter stolar med ljus på och trott att altartavla och psalmtavla är samma sak: här ger vi flera generationer samtidigt kyrklig allmänbildning!

Nackdelar då?
Självklart fuskar de – varför skulle dagens konfirmander vara annorlunda än vad vi var? Men eftersom lösenorden skall redovisas muntligt tvingas även fuskarna lära sig saker utantill någorlunda hjälpligt.

Självklart är det alltid någon som inte gitter levla. Men för de flesta – och inte minst för de killar som aldrig skulle få för sig att plugga – blir det en sport att så snabbt som möjligt levla till sig extraliv, bonusar och möjligheten att slippa göra ett prov. Och de lata brukar inse att de valde fel när de till provet måste råplugga in samma kunskap som deras kompisar har lekt in.

Självklart är dyslektikerna bekymrade innan vi börjar: att tävla i lärande är inte vad de brukar känna sig trygga med. Men faktum är att förra året var den gravaste dyslektikern den konfirmand som klarade alltihop först. Gissa om hennes självförtroende växte med minst en och en halv kilometer!

Och självklart tar det här tid. Att konstruera questar som så ofta som möjligt har anknytning till lokala förhållanden kräver mer arbete än att följa en standardiserad lärobok, och att varje vecka sammanställa hur långt varje konfirmand har nått tar tid. Men å andra sidan har jag alltid något att samtala med varje konfirmand om som både är relaterat till just den konfirmanden och till den kristna tron.

Så fördelarna med levlingssystemet uppväger överlägset nackdelarna: Kunskapsmässigt upplever jag att de flesta konfirmander lär sig mer under lästiden nu än innan vi började med levling.
Statistiskt har vi ökat de sista åren: konfirmander som berättar för sina kompisar att det är roligt att gå och läsa är de bästa PR-människor vi kan få.

Närvaromässigt har det betytt att konfirmanderna inte gärna missar vare sig veckoläsningarna eller gudstjänstdeltagande, eftersom de då också missar möjligheten att levla den veckan.
Dessutom har konfirmandmedhjälparna fått ytterligare en konkret uppgift på läsningarna genom att de ansvarar för ”sina” konfirmanders levlande. Sedan flera år tillbaka har vi ungefär lika många konfirmandmedhjälpare som vi har konfirmander, och det gäller att dessa har meningsfulla uppgifter.

Och sist men inte minst kan vi ledare fokusera på att göra själva undervisningen mindre kateketisk och mer förkunnande, levande, berättande och varierad nu när vi slipper lägga tid på att lära dem saker – lärandet sköter de ju alldeles utmärkt själva!

Nämnde jag att det här är genialiskt?

Dan Sarkar, komminister i Ö Broby och Emmislöv


Ur POSKs program:
POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Broby webbsida: Levling - en tävling i lärande för konfirmander>>

Att satsa på ungdomarna

I Kyrkans Tidning läser jag idag två stora artiklar om konfirmandundervisning och om unga ledare i konfirmandundervisningen. Det har varit en stor Nordisk konfirmandledarkonferens den 21-23 september och den hölls i Vadstena i Linköpings stift. 120 personer var närvarande.

Kyrkans Tidning: Unga konfaledare lockar fler konfirmander>>

Den andra artikeln "Konfirmation ger många medlemmar" där Jonas Bromanders seminarium refereras, finns däremot inte på webben.
I den artikeln står det bland annat:

Men när Jonas Bromander parade ihop det som konfirmanderna ville prata om med det som gav konfirmationen mening, trädde ett annat svar fram. - Då visade det sig att det är pratet om Gud som gör tiden meningsfull. Vi måste alltså vara bra på kärnfrågorna. Vi ska inte vara rädda för att prata om Gud, säger han.

Talare på konfirmandledarkonferensen var bland annat Niclas Grahn och Jonas Eek som tillsammans med Britt-Marie Firsell har skrivit en rapport om konfirmandarbete. Jag recenserade den rapporten här>>

Det finns några problem med att ha många ungdomsledare. Jonas Ek tar upp några i artikeln:

Men det finns problem med att ha unga konfirmandledare, det visar också forskningsprojektet. Till exempel säger var fjärde ung ledare att de har medverkat i undervisningen under konfirmationen. Det är Jonas Eek kritisk till.
– Det är förstås härligt att ungdomarna får vara med i undervisningen men det är viktigt att notera att den alltså bedrivs i allt större grad av icke-teologer, säger han.
I undersökningen säger vidare hälften av de unga ledarna att de har hjälpt en kompis som har mått dåligt.
– Det kan man så klart ifrågasätta. För vilken utbildning får ledarna i att bedriva kompis-själavård? säger Jonas Eek.

Nicklas Grahn pekar på ytterligare ett problem:

Dessutom visade det sig att på en del håll är de unga ledarna fler än konfirmanderna.
– Vissa församlingar är överrumplade. De anställda vet inte vad de ska göra med alla ledare. När de är så många blir det också svårt för konfirmanderna att hitta varandra och bli en grupp, säger Niclas Grahn.
– Här har stiften en viktig uppgift att hjälpa församlingarna och många börjar också ta frågan på allvar.

Egentligen så kan jag känna att detta är små problem och de är fullständigt lösbara problem. Jag ser istället en mycket spännande utmaning för alla församlingar och för Svenska kyrkan.
Jonas Eek pratar om en flerårskonfirmation;

Jonas Eek vill införa begreppet flerårskonfirmation. Med det menar han ett konfirmandarbete som pågår under flera år, både före och efter konfirmationen, och att ha unga ledare är ett sätt att dra ut på konfirmandtiden. I undersökningar har man också sett att de som har en tidig relation till kyrkan väljer konfirmation.
– Den tidiga relationen till kyrkan spelar roll senare. Vi måste därför se till att vi bygger den här relationen långt före årskurs åtta, säger Jonas Eek.

Det här ligger ju också helt i linje med det stora projektet som Svenska kyrkan driver just nu och som det också har motionerats om på kyrkomötet. Nämligen arbetet med barn och ungdomar 0-18 år.

Här gäller det alltså att ta tillvara på alla goda krafter.

Ur POSKs handlingsprogram:

Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang. POSK menar att en stark barn- och ungdomsrörelse är viktig för kyrkan och stöder Svenska Kyrkans Unga.

Jag tänker på ett TV-program jag såg med Oprah Winfrey. Hon talade i det programmet om Freedom riders. Det var framförallt unga människor, svarta och vita, som 1961 satte sig på bussar för att åka till Södern i USA och med ickevåldsmetoder kämpa för människors lika värde. De var beredda att dö för sin sak. En del var så unga som 19 år när de gav sig iväg på bussen, nu var de runt 70 år allihopa. Och de hade varit med och gjort skillnad.

Det är sådan ungdomar vi möter i våra kyrkor idag också! Det är ungdomar som vill vara med och göra skillnad, som vill vara med och ta ansvar, som vill ha en uppgift. Därför skall vi möta dem, lyssna på dem, tala med dem och guida dem.

____________________
Niclas Grahn sitter för POSK i Karlstads stift i kyrkomötet.

Konfirmander, Dawit och medlemsmöten

Jag läser Jonas Lindbergs blogg idag - där han gör en, som han skriver,
" diasynkron fallstudie, det vill säga ett begränsat exempel, sett över tid, men som kan ge ledtrådar till något mer generellt"

Det handlar om konfirmander de senaste 15 åren och vad som har förändrats i det personliga förhållningssättet hos konfirmanderna. Till lägret, till närvaron och till undervisningen. Mycket spännande iakttagelser från Lindberg. Är det någon mer som känner igen sig?

jonas lindberg: Trender bland konfirmander - en egen fallstudie över sisådär 15 år>>

Sen uppmärksammas det under bokmässan att den 23 september är det 10 år sedan den svensk/eritreanske journalisten Dawit Isaak fängslades. Han sitter fortfarande fängslad, utan rättegång och dom. Detta är fullständigt horribelt!
Läs mer om vad bokmässan gör här: 10 år sedan Dawit fängslades>>

I helaHälsingland.se finns en insändare från Andreas Holmberg i Bollnäs. Han skriver att han saknar medlemsmöten i Svenska kyrkan.
helaHälsningland.se: Inför medlemsmöten i Svenska kyrkan>>

Det råder akut brist på vanliga medlemsmöten i Svenska kyrkan. Förutom gudstjänster, andakter och konserter tycks församlingarna bara ha styrelsemöten och personalmöten.
(…)
Så i avsaknad av vettigt församlingsforum begär jag härmed att Svenska kyrkans församlingar regelbundet ska erbjuda medlemsmöten för samtal och diskussion. Eller att kyrkofullmäktige/kyrkoråd inbjuder församlingarnas medlemmar till frågestund i början av varje sammanträde.
(…)
För övrigt bör politiska partier förklaras obehöriga att ställa upp i nästa kyrkoval.

Håller du med? Saknas det vettiga församlingsmöten i våra församlingar?

Nu kan du rösta på Bibeln

Nu är röstningen öppnad (5 sept-11 sept) så att du kan rösta fram Bibeln till Svenska Designpriset 2011. Det finns en facebook-grupp som du kan gå med här>>

Men framför allt skall du rösta på konfirmandbibeln här 1Ab Redaktionell Print-Bok>>

Jag skrev om nomineringen här>>

Förnyarna har fått sitt pris

I Kyrkans Tidning skriver idag Brita Häll på ledarsidan om Årets förnyare som fick sitt pris i Visby i veckan.

Hon skriver:

Dels är det stärkande med en ny påminnelse om att sekulariseringen inte är någon naturlag. Det behöver inte bli så att intresset för Gud och kyrka successivt minskar och att alla siffror sjunker år för år.
(…)
Liksom i fjol går priset Årets förnyare till ett nytt sätt att använda sig av frivilliga krafter. I konfirmandarbetet De 24 äventyren är ungdomsledarna inte till för att blanda saft och spela volleyboll. De är centrala för samtalen om tro och livsfrågor. Ansvar på riktigt är alltid mycket mer attraktivt för frivilligarbetare än ansvar på låtsas.
Beverhjelms och Bonneviers konfirmandarbete litar på teologins kraft. Det är samtalen om tro och liv som är konkurrensfördelen, inte ridhästar och segelbåtar.
Ska man satsa seriöst så kostar det. Bakom De 24 äventyren ligger en femdubblad konfirmand- och ungdomsbudget. Samt en resurskrävande coachning av ungdomsledarna.

Härligt tycker jag. Och jag tror det är precis så här man skall göra och agera när man till exempel läser Jonas Bromanders senaste medlemsrapport som damp ner i brevlådan förra veckan.

Nämligen - vi ser att det är så här siffrorna säger (nedåtgående trend) - men vi bestämmer oss för att satsa på teologin och undervisningen och ungdomarna, precis som man gjort i Lund.
Lägger man sedan till den undersökning som Grahn, Eek och Frisell gjort En erfarenhet för livet - så har vi en god grund för att fortsätta ett bra ungdoms och konfirmandarbete i Svenska kyrkan.

Kyrkans Tidning: Priset som hela kyrkan har glädje av>>
Kyrkan Tidning: Årets förnyare tog emot sitt pris>>
Bokrecension: En erfarenhet för livet>>
Kyrkans Tidning: De gör konfirmationen till ett äventyr med djup>>
Foto: Per Westberg

Ur POSKs handlingsprogram:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge vidare sin tro i varje tid och behöver en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan måste församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap.
(…)

Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang. POSK menar att en stark barn- och ungdomsrörelse är viktig för kyrkan och stöder Svenska Kyrkans Unga.

POSKare årets förnyare i Svenska kyrkan

Det blir Rickard Bonnevier och Fredrik Beverhjelm från Lund som blir årets förnyare. De får priset för sitt arbete med konfirmander och konfirmandmedhjälpare.

Rickard Bonnevier satt i kyrkomötet förra mandatperioden för POSK, Lunds stift.

Så här skriver Svenska kyrkan på sin webbplats>>

Präst och informatör får pris för banbrytande konfirmandarbete

Komminister Fredrik Beverhjelm och informatör Rickard Bonnevier är utsedda till Årets förnyare inom Svenska kyrkan genom sitt konfirmandarbete De 24 äventyren.

[2011-06-30 08:35]

Komministern Fredrik Beverhjelm och informatören Rickard Bonnevier i Lunds domkyrkoförsamling har utsetts till Årets förnyare i Svenska kyrkan 2011. Priset får de för sitt konfirmandarbete De 24 äventyren. De senaste sex åren har de brutit ny mark för Svenska kyrkans konfirmandarbete.

- Vi är jättestolta, glada och tacksamma, säger Rickard Bonnevier. Men ungdomarna i församlingen är de verkliga förnyarna. De har nyfiket och frimodigt gjort kristen tro levande 24 timmar om dygnet för konfirmanderna. Fredrik och jag har bara banat väg.

Antalet konfirmander har mångdubblats
De senaste sex åren har komministern Fredrik Beverhjelm och informatören Rickard Bonnevier brutit ny mark för Svenska kyrkans konfirmandarbete. I De 24 äventyren tas ungdomarna och deras tro på allvar.

Sedan man startade det nya konfirmandarbetet i Lunds domkyrkoförsamling så har antalet konfirmander ökat från 18 till 80. Arbetet engagerar ett 70-tal unga ledare som leder samtal och övningar på ett nytt sätt. De får rejäl coachning och blir viktiga förebilder för konfirmanderna.

"Det går att vända trenden"
”Genom De 24 äventyren har ett nytt hopp ingjutits inom Svenska kyrkan, om att det går att vända en trend och öka antalet konfirmander, om det sker genom unga ledare och på ungdomarnas villkor.” skriver juryn som utser Årets förnyare bland annat i sin motivering.

Juryn bakom priset 2011 är övertygad om att konceptet De 24 äventyren från Lunds domkyrkoförsamling kan användas också i andra församlingar.

-- Barn-och ungdomsarbetet i Svenska kyrkan har en viktig roll. Här har församlingen stått vid ett vägskäl och medvetet satsat, vilket ger resultat, konstaterar domprosten i Visby, Mats Hermansson som sitter i juryn.
redaktionen@svenskakyrkan.se

Ett stort grattis säger också vi från POSK till Rickard och Fredrik.

Uppdaterad kl 12.00
Har fått tag på Rickard som säger:

- det är roligt att juryn har belönat en verklig framtidsfråga för Svenska kyrkan. Konfirmandtiden är en fantastisk mötesplats där många kan fördjupa sin tro. Priset tillhör de unga ledarna, vi är alla otroligt stolta.

Kyrkans Tidning: Får pris för banbrytande konfirmandarbete>>
Tidningen Dagen: De är årets förnyare i Svenska kyrkan>>

Det här ligger ju helt i linje med den konfirmandarbetetsrapport En erfarenhet för livet som jag recenserade igår här>>

I POSK:s handlingsprogram:

Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

En erfarenhet för livet

En erfarenhet för livet
Unga konfirmandledare i Svenska kyrkan
Niklas Grahn, Jonas Eek & Britt-Marie Frisell
Svenska kyrkan, Karlstads stift
2011
96 sidor (+ bilagor)

Detta är en projektrapport som berättar om erfarenheterna av unga konfirmandledare och hur man kan arbeta med det. De tre författarna har stor erfarenhet av konfirmandarbete från tre olika stift.
Niklas Grahn, Karlstads stift, är stiftsadjunkt med ansvar för för ungdomsfrågor.
Jonas Eek, teol.dr och stiftsteolog i Göteborgs stift
Britt-Marie Frisell, Härnösands stift är konfirmandkonsulent.

Forskningsprojektet är ett led i utvecklingsarbetet Konfirmand-Kvalitet.

Boken presenterar flera olika undersökningar som ligger till grund för forskningsrapporten. Dessa presenteras av de tre författarna i var sina kapitel. Vi får en genomgång av historien i olika stift. Och vi får ta del av intervjuer och undersökningar.

På slutet gör författarna en konklusion och ställer frågan "Vad är fel i världens rikaste kyrka?" och försöker svara på den frågan genom att hänvisa till de många anställda och de ökade ekonomiska resurserna. Nu håller trenden på att vända - och författarna säger att det är en ödesfråga för Svenska kyrkan att åter utveckla former för människor engagemang och ansvarstagande i församlingarnas liv.
De skriver:

En av de största utmaningarna för världens rikaste kyrka är befrielse från synsättet att församlingarna är dess anställda som producerar verksamhet och tjänster åt andra. En sådan kyrkosyn är främmande för en evangelisk-luthersk kyrka.
(…)
Det finns behov av en omfattande reflektion i Svenska kyrkans församlingar kring vad en evangelisk luthersk församlingssyn innebär.

Det finns några saker som författarna tar upp som jag tycker är viktigt att fortsätta att fundera på.

Det ena är att de som rekryteras till ledare tillfrågas till 50% av en vuxen ledare om de vill vara med. Men så många som 46% frågar själva om de får vara med! Hur kommer det sig undrar jag - när vi ser hur viktig denna verksamhet är? Det kanske finns ännu fler som vill vara med?

Den andra är att det kateketiska lärandet börjar långt innan konfirmadtiden börjar - och håller på långt efter konfirmandtiden är slut. Eftersom många av konfirmanderna fortsätter som ledare så fördjupas undervisningen. Författarna pratar därför om flerårskonfirmation. Hur lägger man upp en sådan undervisning - och ändå ger tillräckligt för de som faktiskt bara går ett år?

Det tredje jag tänker på det som författarna skriver att många av hjälpledarna faktiskt också ansvarar för undervisningen. Men var finns strategierna och undervisningen av hjälpledarna? Det tar författarna upp och föreslår att det borde finnas en kursplan med minsta gemensamma nämnare för undervisningen. En kursplan som kanske skall tas fram på nationell nivå.

På slutet tar författarna upp åtta förslag på strategier på hur Svenska kyrkan kan fortsätta att arbeta med konfirmandledare och konfirmand och ungdomsverksamheten.

Jag hoppas att rapporten kommer att användas i det fortsatta arbetet och planeringen för ungdomsverksamheten och konfirmandplaneringen inom Svenska kyrkan. Här finns mycket intressant erfarenhet att dra nytta av.

Sommarläsningen räddad

De senaste dagarna har jag fått stora paket med posten, som innehållit böcker. Så nu vet jag vad jag skall göra i sommar…

Dels är det Närhet och samverkan - strukturutredningen som äntligen har kommit i bokform, med bilagsdelen. Du kan läsa mer om strukturutredningen här>>

Sen är det En erfarenhet för livet. Den handlar om unga konfirmandledare i Svenska kyrkan och är skriven av Niklas Grahn, Jonas Eek och Britt-Marie Frisell.

Läs Britt-Maries blogg om boken här>>

Att konfirmationen är nyckeln in i kyrkan stod det om i Kyrkans Tidning (nr 24/11) på sidan 6. Jag hittar tyvärr inte den artikeln på nätet.

Där finns också en intervju med Niklas Grahn från Karlstads stift som berättade om projektet Mersmak. Niklas sitter i kyrkomötet för POSK.

Niklas är stiftsadjunkt för ungdomsfrågor i Karlstads stift och berättar om projektet att nå konfirmander i Karlstads kyrkliga samfällighet.

Jesus gick vidare och kyrkan står kvar

Här är en bokrecension som jag lagt upp på min bokblogg>>

Jesus gick vidare och kyrkan står kvar
Carl-Henric Jaktlund
Marcus Förlag
160 sidor
2009

Detta är en bok som är lättläst. Jag brukar inte gilla andlig eller religiös litteratur, för jag tycker ofta att författarna staplar religiösa klyschor på varandra. Men den här boken var inte alls så utan istället var den mycket lättläst.

Carl-Henrik Jaktlund tar oss igenom funderingar över kyrkornas ungdomsarbete och vad som händer med de ungdomar som är med i verksamheten - och varför kyrkan då inte växer mer. Vart tar ungdomarna vägen?

Och det är naturligtvis helt logiskt och riktigt att satsa på barn och unga. 70-90 procent av alla beslut om tro tas före 20 års ålder brukar det påstås och jag ser ingen större anledning att ifrågasätta påståendet. Det räcker att göra en enkel handuppräckning i vilket kyrkligt sammanhang som helst för att se att det stämmer.
(…)
De allra flesta är någon annanstans idag. Den stora merparten av dem som gick till min barn- och ungdomkyrka finns inte där idag, inte heller i någon annan kristen gemenskap. Vissa gör det, men den stora andelen har lämnat eller har ett passivt förhållande till kyrkan.

Känns det igen? Detta är inte endast ett frikyrkoproblem som Jaktlund beskriver - vi är många även i Svenska kyrkan som känner igen oss i beskrivningen. Något hände när vi var ungdomar, när vi åkte på läger och var på gudstjänster. Men sen…?

Hur kyrkan satsar på ungdomarna, som vi så ofta säger är framtidens kyrka. Jaktlund beskriver själv hur han som 20-åring blev insatt som ungdomspastor, helt oerfaren att sköta ungdomsarbetet. Vilket kanske inte var det mest lämpliga egentligen.

Hela boken har en röd tråd, Emmausvandringen. När Jesus vandrar med de två lärjungarna, lyssnar till vad de har att säga, undervisar dem från bibeln och sedan bryter bröd med dem.

Jaktlund skriver:

Kyrkans uppdrag är att förmedla sanning - Gud själv- till människor. Det är ärendet, uppdraget. Att backa på det området är en katastrof, då förloras existensberättigandet, Kyrkan, Jesus lärjungar, ska vittna om sin tro på honom, lära ut det han lärde dem - ge som gåva det de själva fått som gåva - och göra människor till lärjungar.

Han pratar om problemet med att vi har delat upp så mycket verksamhet i olika generationer. De finns inga äldre som kan dela med sig till de yngre. Mentorskapet saknas. Berättelserna, erfarenheterna.

Detta är en bok som borde läsas av alla som sitter i ett kyrkoråd, arbetar med ungdomar eller på något annat sätt är på något sätt intresserade av församlingsarbete.

Jag rekommenderar den varmt!

Jag tänker på det jag hörde Jonas Eek berätta om sin bok "Stanna i vattnet" där han också använder Emmausvandringen som en pedagogisk modell. Återigen handlar det om ungdomarna!

Ur POSK:s handlingsprogram:

Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang. POSK menar att en stark barn- och ungdomsrörelse är viktig för kyrkan och stöder Svenska Kyrkans Unga.

Stanna i vattnet och var smittsam!

Idag har jag varit på spännande föreläsningar. Det började med en heldag på Göteborgs stift där Jonas Eek började med att berätta om sin prästmötesavhandling "Stanna i vattnet, Kateketikens syfte och sammanhang". På 1/2 timme gick han igenom vad han använde en hel dag för att gå igenom för prästerna.

Han sa att vi kristna skall vara smittbärarare, att få andra att bli nyfikna på vad vi har sett. Och en kyrka som inte berättar är ingen kyrka. Därför är konfirmationsarbetet så viktigt och en av de största kontaktytorna vi har i kyrkan idag med våra medlemmar - oavsett om statistiken går ner.

I Svenska kyrkan är vart femte gudstjänstbesök konfirmandrelaterat på något sätt (konfirmand, förälder eller annan släkting till konfirmanden).

Det finns framförallt en viktig verksamhet som har ökat de senaste åren och det är konfirmandmedhjälpare/konfirmandfaddrar. Vilket betyder att vi har kvar ungdomarna betydligt längre än vi om de bara varit med i konfirmandgruppen.

Jag tycker det här är superspännande. Som det står i POSKs handlingsprogram:

Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang. POSK menar att en stark barn- och ungdomsrörelse är viktig för kyrkan och stöder Svenska Kyrkans Unga.

Efter Jonas Eek tog Jonas Bromander över och berättade om undersökningen Medlem 2010. (Den boken kommer i juni).

Det är fortfarande 6,6 miljoner människor som är medlemmar i Svenska kyrkan. Alla bär de en berättelse om Svenska kyrkan - både positivt och negativt. Det Bromander kunde konstatera är att det inte sällan handlar om "ni" i Svenska kyrkan och inte "vi". Medlemmen ser sig alltså inte som en del av Svenska kyrkan. Det är endast tio procent som säger att de har en stark relation till Svenska kyrkan. (Min reflektion är att det är väl samma personer som också går och röster i kyrkovalet).

70 procent av våra medlemmar möter vi under ett år i våra kyrkliga handlingar (dop, konfirmation, vigsel och begravning). Och vi möter 50 procent av alla dem som inte är medlemmar. (Därför är de kyrkliga handlingarna viktiga mötesplatser med Gud och med medlemmarna, något som inte får gå på löpande band!)

Bromander sa också att det inte finns någon gräns för hur mycket kyrkan kan tala om Gud och Jesus - men det måste vara relevant! För är inte det vi säger om Gud och Jesus relevant så kommer det att gå åt pipsvängen.

Nu har statistik från 2010 släppts från Svenska kyrkan. Många av siffrorna visar en nedgående trend om än viss statistik har ökat.
Kyrkans Tidning: Fler deltar i kyrkans söndagsskola>>

Det som oroar mig är det minskade gudstjänstdeltagandet. I POSKs handlingsprogram står det:

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande församlingar är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse till alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras. Det är angeläget med ett brett utbud av gudstjänstformer för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Dag Sandahl (Frimodig kyrka) skriver på sin blogg Östrans Dagblogg :gudstjänstfri söndag>>

Av 24 000 anställda var hur många i gudstjänsten? Präster och diakoner är drygt 3000. Många var i tjänst och därmed i gudstjänst - men hur många lediga prioriterade något annat? Kanslipersonal, vaktmästare, barnledare, församlingspedagoger m fl - hur var det där? Och har vi 50 000 förtroendevalda - många med familjer. Hur var det med dem? Är det så att "firman" drivs runt på kontorstid men vad som egentligen gäller, det är vi oense om?

Jesus sa att den som inte församlar, förskringrar. Om de som står på lönelistan inte vill komma - varför ska vi vänta att andra skulle vilja komma då? Skulle väckelsen börja inte med dessa andra utan med dem som reser på kurser och konferenser och deltar i otaliga samtal - timmar och åter timmar! - om arbetet i kyrka och församling?

Så tillbaka till Jonas Eek och det han sa i morse, nämligen att vi kristna skall vara smittbärare, så att andra blir så nyfikna på vad vi har sett och hört att de vill vara med! Kan vi klara det - vi medlemmar i Svenska kyrkan?

Nolltolerans mot mobbning!

Miriam Wredén Klefbeck som skriver på bloggen "Storasyster i Vassen" har ett alldeles utmärkt blogginlägg med anledning av Kyrkans Tidnings artiklar om mobbning.

Storasyster i Vassen: Skyll dig själv!>>
Kyrkans Tidning:

• Mobbningsplaner saknas
• Mobbningsexpert: ”Kyrkan tar inte mobbning på allvar”
• Anna misshandlades av konfirmandledare
• ”Ungdomar kan ju vara lite hårda mot varandra”
  

Miriam reagerar på prästen som i artikeln uttrycker sig med citatet " – Den här flickan gjorde sig själv till ett offer och valde att inte interagera med de andra ungdomarna. Genom det förstörde hon för resten av gruppen, säger konfirmationsprästen."

Miriam skriver:

Vi kan alla känna så. Vi kan alla känna sympati för ungdomarna som stör sig på den som avviker och på något sätt förstå varför den som är utanför är utanför. Men de allra flesta av oss försöker, så gott vi kan, att sätta oss över de här känslorna. För vi vet att de är orättfärdiga och leder oss fel, eftersom de saknar kärlek.
(…)
Det är vårt uppdrag, därför att vi är vuxna, därför att vi är kristna och därför att vi har lovat att leva och verka med Kristus som förebild. Att gömma sig bakom ursäkter som citatet ovan, är inte bara fegt och oansvarigt. Det är ovärdigt en kristen kyrka, vars Herre närmast satte i system att umgås med dem som andra inte ens ville se i ögonen.

Tack Miriam för så sanna ord!

Mobbing - i alla former - är fullständigt uteslutet! Nolltolerans! Det gäller barn, ungdomar, vuxna - alla!

Min uppgift som kristen är att se min medmänniska med Jesus ögon och be om klokhet och tålamod.

Ur POSK:s handlingsprogram:

Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.
(…)
Svenska kyrkan har många anställda och ska vara en god arbetsgivare som erbjuder en god arbetsmiljö. Till en god arbetsmiljö hör en tydlig fördelning av ansvar och befogenheter.
(…)
Svenska kyrkan har uppdraget att ge vidare sin tro i varje tid och behöver en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan måste församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap.