Att satsa på ungdomarna

I Kyrkans Tidning läser jag idag två stora artiklar om konfirmandundervisning och om unga ledare i konfirmandundervisningen. Det har varit en stor Nordisk konfirmandledarkonferens den 21-23 september och den hölls i Vadstena i Linköpings stift. 120 personer var närvarande.

Kyrkans Tidning: Unga konfaledare lockar fler konfirmander>>

Den andra artikeln "Konfirmation ger många medlemmar" där Jonas Bromanders seminarium refereras, finns däremot inte på webben.
I den artikeln står det bland annat:

Men när Jonas Bromander parade ihop det som konfirmanderna ville prata om med det som gav konfirmationen mening, trädde ett annat svar fram. - Då visade det sig att det är pratet om Gud som gör tiden meningsfull. Vi måste alltså vara bra på kärnfrågorna. Vi ska inte vara rädda för att prata om Gud, säger han.

Talare på konfirmandledarkonferensen var bland annat Niclas Grahn och Jonas Eek som tillsammans med Britt-Marie Firsell har skrivit en rapport om konfirmandarbete. Jag recenserade den rapporten här>>

Det finns några problem med att ha många ungdomsledare. Jonas Ek tar upp några i artikeln:

Men det finns problem med att ha unga konfirmandledare, det visar också forskningsprojektet. Till exempel säger var fjärde ung ledare att de har medverkat i undervisningen under konfirmationen. Det är Jonas Eek kritisk till.
– Det är förstås härligt att ungdomarna får vara med i undervisningen men det är viktigt att notera att den alltså bedrivs i allt större grad av icke-teologer, säger han.
I undersökningen säger vidare hälften av de unga ledarna att de har hjälpt en kompis som har mått dåligt.
– Det kan man så klart ifrågasätta. För vilken utbildning får ledarna i att bedriva kompis-själavård? säger Jonas Eek.

Nicklas Grahn pekar på ytterligare ett problem:

Dessutom visade det sig att på en del håll är de unga ledarna fler än konfirmanderna.
– Vissa församlingar är överrumplade. De anställda vet inte vad de ska göra med alla ledare. När de är så många blir det också svårt för konfirmanderna att hitta varandra och bli en grupp, säger Niclas Grahn.
– Här har stiften en viktig uppgift att hjälpa församlingarna och många börjar också ta frågan på allvar.

Egentligen så kan jag känna att detta är små problem och de är fullständigt lösbara problem. Jag ser istället en mycket spännande utmaning för alla församlingar och för Svenska kyrkan.
Jonas Eek pratar om en flerårskonfirmation;

Jonas Eek vill införa begreppet flerårskonfirmation. Med det menar han ett konfirmandarbete som pågår under flera år, både före och efter konfirmationen, och att ha unga ledare är ett sätt att dra ut på konfirmandtiden. I undersökningar har man också sett att de som har en tidig relation till kyrkan väljer konfirmation.
– Den tidiga relationen till kyrkan spelar roll senare. Vi måste därför se till att vi bygger den här relationen långt före årskurs åtta, säger Jonas Eek.

Det här ligger ju också helt i linje med det stora projektet som Svenska kyrkan driver just nu och som det också har motionerats om på kyrkomötet. Nämligen arbetet med barn och ungdomar 0-18 år.

Här gäller det alltså att ta tillvara på alla goda krafter.

Ur POSKs handlingsprogram:

Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang. POSK menar att en stark barn- och ungdomsrörelse är viktig för kyrkan och stöder Svenska Kyrkans Unga.

Jag tänker på ett TV-program jag såg med Oprah Winfrey. Hon talade i det programmet om Freedom riders. Det var framförallt unga människor, svarta och vita, som 1961 satte sig på bussar för att åka till Södern i USA och med ickevåldsmetoder kämpa för människors lika värde. De var beredda att dö för sin sak. En del var så unga som 19 år när de gav sig iväg på bussen, nu var de runt 70 år allihopa. Och de hade varit med och gjort skillnad.

Det är sådan ungdomar vi möter i våra kyrkor idag också! Det är ungdomar som vill vara med och göra skillnad, som vill vara med och ta ansvar, som vill ha en uppgift. Därför skall vi möta dem, lyssna på dem, tala med dem och guida dem.

____________________
Niclas Grahn sitter för POSK i Karlstads stift i kyrkomötet.