ÄBs möte rapport tre - så här kunde vi också gjort!

Jag har nu funderat lite vidare på ÄBs möte om barn och unga. De korta rapporterna som jag har lämnat har du kanske redan läst.

Det var en väldigt bra möte. Oerhört välorganiserat och väloljat. Mycket matnyttigt i föredrag och seminarier.

Framförallt estradprogrammen fungerade super. (Där hade tydligen tagit ett proffs som hjälpt till att klocka allt, så det skulle flyta på. Och det gjorde det - utan problem. En kyrkoherde sa längtansfullt - "Tänk om våra gudstjänster fungerade så här…")

…men, det var något som jag saknade (mer än barnen).

Det var delandet av oss som var där. Vi var 1100 personer som kom från församlingarna, som, de allra flesta, jobbar dagligdags med barn och ungdomar. Som besitter en enorm erfarenhet, som har idéer och tips som de säkert vill dela med sig av.

Detta fanns det ingen arena för alls. Inget erfarenhetsutbyte, inget delande. Inget "-vad bra att du kommer hit, kan inte du tala om vad du gör i din församling!".

Jag pratade med några personer som också hade gjort samma reflektion.

Jag tror att det hade varit bra om åtminstone en del av mötet hade varit en så kallad "unconference". Det vill säga - inget program alls bestämt. Utan vem som helst får lov att berätta om sitt. I pass om 20 minuter eller 40 minuter.

Jag har varit på några sådan här konferenser. Då går till så här:

Alla samlas på första kvällen. Vi har två dagar framför oss. Ingen vet vilka föredrag som finns att tillgå. På väggen sitter ett gigantiskt stort rutschema som delar in dagarna i 20-minuterspass. På ett givet klockslag får den som vill gå fram och boka en tid och en lokal med en föreläsning på 20- eller 40 minuter som man vill hålla. (man gör det genom att sätta upp ett A4 för 40 minuter eller en A5 för 20 minuter där det står vad man vill göra). Föreläsningen kan vara en ren föreläsning, det kan vara en workshop, det kan vara en debatt. Du bestämmer och allt framgår av pappret du sätter upp. Ämne och form.

Och sen kan jag som besökare gå på det som intresserar mig mest. Alla deltagare är med på ett eller annat sätt och bidrar till programmet.

Första gången jag var med om det här trodde jag inte det skulle fungera - jag såg det stora tomma pappret som satt där på väggen och hade ingen förhoppning om att det skulle bli fullt. Men döm om min förvåning. Vid det givna klockslaget så rusade folk fram med sina lappar och bokade upp tiderna och lokalerna - för de ville dela med sig av sina erfarenheter, hålla workshops och föreläsningar med och för varandra.

Det är helt enkelt ett helt lysande koncept!
Används bland annat på SSWC och på Webcoast.

Ett annat sätt att göra är att hålla en Peacha Kucha -föreläsning. Ett koncept som kommer från Japan.

Det går till så att du gör i ordning ett bildspel med 20 bilder. Varje bild visas i 20 sekunder. Du talar till varje bild och berättar. Varje föreläsning tar därmed 6.40 minuter. Varken mer eller mindre.

Fullständigt lysande också! (Tänk om våra predikningar kunde göras på detta vis! Vilket lyft på många ställen).

Det finns säkert flera sätt att dela erfarenheter. Men vi i Svenska kyrkan är en organisation med människor som är kvalificerade, utbildade och besitter enorm kunskap och erfarenhet. Hjälp oss att få dela med oss av detta!

En kort rapport om ärkebiskopens möte dag 1

Det här får bli en kort rapport om ärkebiskopens möte om barn och unga som startade idag i Uppsala.

Vi är drygt 1100 människor i Uppsala konsert och kongress som idag har samtal om barn och unga.
När vi kom allihopa stod ärkebiskop Anders och generalsekreterare Heléne och hälsade oss alla i hand.

Under förmiddagen hade vi gemensamt seminarium med olika panelsamtal, sånginslag, filminslag och tal som leddes med fast hand av Morgan Alling och Annika Borg. Morgan Alling var fullständigt lysande, där han med berättelser från sin egen trasiga uppväxt, kunde visa på händelser som hade förändrat honom. När vuxna människor lyssnade - verkligen lyssnade och såg honom.

Och han berättade om den gången han återvände till gatan där ett av hans fosterhem låg. Och grannarna kom ut och hälsade och var så trevliga. Och sen var det någon som sa "-Ja, vi hörde ju hur ni skrek där inne, men vi visste inte vad vi skulle göra…"

Det är inte OK - våga fråga istället, sa Morgan Alling.

Hela dagen började med orgelspel av 10-åriga Alma Faxén som spelade fantastiskt. Och Uppsalas domkyrkas ungdomskör underhöll flera gånger.

…men sen får man nog säga att det kanske är en av de sakerna som kommer till korta i det här mötet. Vi saknar barnen. Det finns inga barn. Vi talar om att vi måste ge rum för barnen. Vi talar om deras rättigheter. Vi talar om att vi måste se barnen, att vi måste lyssna på barnen. Men… där finns inga barn.

Å andra sidan… det är inte lätt hur det skulle gått till rent konkret. Det hade inte varit roligt att ha ett gäng barn med på scen som "gisslan" som skulle gett oss svar på våra frågor. Men… kanske hade det varit kul med något sådant inslag.

Oavsett detta - mycket proffsigt upplägg på dagen hittills. Fantastiskt ordnat, väldigt bra program på förmiddagen med bra paneler och föreläsare.

Så var det ju det här med utställningen… Vi fick ju inte stå med och ställa ut. Nu finns det flera våningar med utställare. Och enligt uppgift innan mötet så ska alla utställare ha "direkt anknytning till barn och unga".

Det är väl en sanning med modifikation kan jag väl tycka när jag ser vissa av utställarna. Men de har det inte lätt. Utrymmena är små och trånga där de står. Kanske gör vi det bättre med att bara finnas med våra tröjor och dela ut våra foldrar till de vi pratar med.

På eftermiddagen var jag på ett föredrag om kyrkan och kulturen och livsgnistan. Mycket bra panel som delade tankar, minnen och idéer.

Om en stund är det mingelmiddag på kongresshallen och sedan avslutas dagen med mässa i domkyrkan kl 21.00

Kyrkans Tidning: Barn har rätt till religion>>
Dagen: Ärkebiskopen bjuder in till möte om barn>>
Svenska kyrkan: ÄB möte 2012>>

Uppdaterad 2012 11 17
SVT Dags att göra barnkonventionen till Svensk lag>>

Återigen utestängs nomineringsgrupperna

En debattartikel som inte kom in i Kyrkans Tidning. Då får jag publicera den här istället…

Återigen utesluts nomineringsgrupperna från ett arrangemang ordnat av nationella nivån.

Nu är det ärkebiskopens möte om barn och unga i Uppsala den 16-17 november som på sin utställningsyta inte har plats för några nomineringsgrupper.

Enligt utställningsansvarig så är utrymmet avsett för "utställare med direkt anknytning till arbete med barn och unga". Och dit räknas tydligen inte de förtroendevalda och nomineringsgrupperna.

Och återigen så slängs också rättviseaspekten upp "säger vi ja till en så måste vi också ge alla kyrkopolitiska grupperingar möjlighet att ställa ut". (samma argument som användes när vi vägrades att ställa ut vid Världens fest i Malmö).

Varför är Svenska kyrkan så rädd för oss som är förtroendevalda? Varför är Svenska kyrkan så rädd att låta nomineringsgrupperna berätta vad man vill med Svenska kyrkan? Mindre än ett år före kyrkovalet - mindre än ett halvår kvar till alla nomineringar ska vara färdiga - och de som är ansvariga får inte vara med och stå till svars för sin kyrkopolitik? Varför?

Ärkebiskopen skriver på sin blogg (16 okt) med anledning av en kommentar att de politiska partierna finns i kyrkopolitiken "Ytterst bestämmer medlemmarna allt och kan också bilda precis vilka nomineringsgrupper som helst, vilket man ju gör i ökande grad, och rösta på vilka som helst. Jag tycker det är ett bättre system än något annat jag kan komma på (…)"

Trots detta får alltså inte dessa medlemmar och kyrkopolitiker vara med och ställa ut och berätta vad de vill med barn och ungdomar vid ärkebiskopens möte.

Varför?

Carina Etander Rimborg
(POSK Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan)
Kyrkomötesombud Göteborgs stift
Förtroendevald i Göteborg

ÄBs möte om barn och unga

Kyrkokansliet i Uppsala skickar ut ett pressmeddelande att nu har den öppna anmälan till ärkebiskopens möte om barn och unga öppnat.
Mynewsdesk: Öppen anmälan till ärkebiskopens möte om barn och unga>>

Öppen anmälan till ärkebiskopens möte om barn och unga

2012-09-04 09:40

Den 16–17 november i år bjuder ärkebiskop Anders Wejryd in till kraftsamlingen Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 i Uppsala. Anmälan är nu öppen för alla intresserade, via mötets webbplats www.svenskakyrkan.se/abmote2012.
Mötet kommer att handla om hur Svenska kyrkan tillsammans med andra kan arbeta för barnets rättigheter. Några ämnen som tas upp är barns hälsa, skola och kultur. Medverkar gör bland andra barn- och äldreminister Maria Larsson, integrationsminister Erik Ullenhag, barnombudsmannen Fredrik Malmberg, BRIS generalsekreterare Kattis Ahlström, och Skolverkets generaldirektör, Anna Ekström. Drottning Silvia och kronprinsessan Victoria kommer att delta.
Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 är uppbyggt kring tre teman, hämtade ur barnkonventionen:

• Barns kraft och förmåga.
• Barn i utsatta situationer.
• Barnets rätt till andlig utveckling.

Alla intresserade är välkomna att delta i mötet, som beräknas samla omkring 1100 personer i Uppsala Konsert & Kongress. Särskilt inbjudna är medarbetare och förtroendevalda från Svenska kyrkans församlingar och stift, samt företrädare för myndigheter, barnrättsorganisationer och andra organisationer.
Läs mer på www.svenskakyrkan.se/abmote2012. Där finns också länk till anmälningssidan.
Presskontakt: ärkebiskopens pressekreterare Ewa Almqvist, ewa.almqvist@svenskakyrkan.se, telefon 0705-469677.

På webbsidan för mötet kan vi läsa:

Möte om barn och unga

Den 16-17 november 2012 bjuder ärkebiskop Anders Wejryd in till möte om och med barn och unga i Uppsala. Mötet ställer frågor om hur Svenska kyrkan tillsammans med andra aktörer i samhället kan främja barnets rättigheter.

Foto: IKON

En utgångspunkt för Barn och unga - ärkebiskopens möte 2012 är FN:s barnkonvention, som slår fast att varje barn har rätt till liv, hälsa och utveckling. Mötet ställer frågor om hur Svenska kyrkan tillsammans med andra aktörer i samhället kan främja barnets rättigheter. Hur kan vi bli bättre på att samverka och hitta nya vägar?

Från ord till handling
Svenska kyrkans arbete med barn och unga är omfattande, involverar flera yrkesgrupper och många frivilliga. Vid Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 vill vi lyfta fram det viktiga arbete som sker inom kyrkan. Hur kan kyrkans verksamhet utvecklas, så att det blir en ännu starkare resurs i barns och ungas liv?

Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 handlar också om förändring. Hur går vi från ord till handling? Hur kan vi rent praktiskt arbeta för att barnkonventionens formuleringar om barns värde och delaktighet ska bli verklighet - i samhället och kyrkan, i Sverige och världen? 

Jag kommer, som POSKs informatör, att vara med på mötet. Frågan som jag har ställt mig flera gånger (och fler med mig, bla Dag Sandahl>>) är för vem detta möte egentligen är för. Och vad förväntar vi oss att få ut av det?

Jag kommer som sagt att vara där. Sen får vi se vad som kommer ut av det här. Det projekt som pågått under tre år i Svenska kyrkan 0-18 projektet sätter punkt (eller avstamp?) om jag förstått det rätt med det här mötet.

Ur POSK vision och program:

Barn och ungdomar

Svenska kyrkan har ett ansvar för dopuppföljning och POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Arbetet med konfirmander behöver stärkas och de unga ledarna lyftas fram.

Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan och i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet behöver erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan behöver föryngras och använda många olika former för att göra barn och ungdomar delaktiga. POSK menar att starka barn- och ungdomsrörelser är viktiga för kyrkan och vill lyssna till och stärka Svenska Kyrkans Unga, Salt, Credo, Kriss med flera.

Lärande för alla åldrar

POSK verkar för den för nationell nivå, stiften och församlingarna gemensamma och långsiktiga satsningen på lärande och undervisning i alla åldrar.

Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land vilket betyder att många människor saknar ett språk för en andlig längtan och för religiösa erfarenheter. POSK vill att församlingarna ska vara öppna och välkomnande för alla som söker sig dit. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingarna kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande undervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap. På detta sätt rustas människor att leva sin tro i vardagen.

ÄBs möte Barn och Unga i november

Ärkebiskop Anders har kallat till ett möte i november. Jag försöker hitta information om det på Svenska kyrkans webbsida. Men det gick inte. Så jag googlade och då hittade jag däremot en sida, Möte om barn och unga>> där det står att läsa:

Möte om barn och unga

Den 16-17 november 2012 bjuder ärkebiskop Anders Wejryd in till möte om och med barn och unga i Uppsala. Mötet ställer frågor om hur Svenska kyrkan tillsammans med andra aktörer i samhället kan främja barnets rättigheter.

Foto: IKON

En utgångspunkt för Barn och unga - ärkebiskopens möte 2012 är FN:s barnkonvention, som slår fast att varje barn har rätt till liv, hälsa och utveckling. Mötet ställer frågor om hur Svenska kyrkan tillsammans med andra aktörer i samhället kan främja barnets rättigheter. Hur kan vi bli bättre på att samverka och hitta nya vägar?

Från ord till handling
Svenska kyrkans arbete med barn och unga är omfattande, involverar flera yrkesgrupper och många frivilliga. Vid Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 vill vi lyfta fram det viktiga arbete som sker inom kyrkan. Hur kan kyrkans verksamhet utvecklas, så att det blir en ännu starkare resurs i barns och ungas liv?

Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 handlar också om förändring. Hur går vi från ord till handling? Hur kan vi rent praktiskt arbeta för att barnkonventionens formuleringar om barns värde och delaktighet ska bli verklighet - i samhället och kyrkan, i Sverige och världen?
  
Tre teman ur barnkonventionen
Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 är uppbyggt kring tre teman, som är hämtade ur barnkonventionen. Barns kraft och förmåga speglar konventionens grundläggande idé om barnet som huvudperson i sitt eget liv. Barn i utsatta situationer bygger på det faktum att barnets rättigheter kränks genom våld, övergrepp och försummelse. Mötets tredje tema utgår från barnkonventionens formuleringar om barnets rätt till andlig utveckling. Vad betyder andlig utveckling? Hur ska begreppet förstås i relation till barnets rätt till tanke- och religionsfrihet? Till religionskritik? Till välbefinnande, mening, och hopp?
Genom Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 återkommer frågan om hur kristen tro kan stärka barns livsmod och förmåga att hantera sina liv. 

Ärkebiskopen bjuder alltså in till detta möte. Men jag blir liksom inte riktigt klok på vem det är som är målgruppen. Tydligen har det gått ut en riktad inbjudna först (oklart till vem) och de kan anmäla sig nu. Vi andra som inte har fått den här inbjudan kan anmäla oss senare i höst. När jag hörde av mig till kyrkokansliet för att höra hur det skulle gå till fick jag meddelandet att detta skulle gå genom stiftet.

Ja, ja… Som förtroendevald och beslutsfattare så tycker jag ju att dessa frågor är oerhört viktiga. Det gäller att ha tydliga målsättningar och att avsätta pengar så att satsningar går att genomföra.

Barn och ungdomsfrågorna är mycket viktiga. Barnen är vårt nu och de är vår framtid.

POSK säger i sin vision och sitt program:

Barn och ungdomar

POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Svenska kyrkan har ett ansvar för dopuppföljning. Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Arbetet med konfirmander behöver stärkas och de unga ledarna lyftas fram.

Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet behöver erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan behöver föryngras och använda många olika former för att göra barn och ungdomar delaktiga. POSK menar att starka barn- och ungdomsrörelser är viktiga för kyrkan och vill lyssna till och stärka Svenska Kyrkans Unga, Salt, Credo, Kriss med flera.

Lärande för alla åldrar

POSK verkar för den för nationell nivå, stiften och församlingarna gemensamma och långsiktiga satsningen på lärande och undervisning i alla åldrar. 

Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land vilket betyder att många människor saknar ett språk för en andlig längtan och för religiösa erfarenheter. POSK vill att församlingarna ska vara öppna och välkomnande för alla som söker sig dit. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingarna kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande undervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap. På detta sätt rustas människor att leva sin tro i vardagen.

I tidningen FÖR, som ges ut av Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation, står en artikel i nr 3, om mötet i november. Du kan läsa hela artikel nedan.

Är barn religiösa?
– Ja, svarar ärkebiskopen, om alla människor är religiösa så är barn det också. Men när varken skolan eller familjen hjälper barnen att se vad en kristen tro kan betyda, så tappas det perspektivet bort. Och det är inte det som är religionsfrihet. Det är bra att veta vad man väljer bort, om man gör det. 

– Vi lever i ett motflyt idag, det är mer naturligt att inte tro än att göra det. Men vi blir inte fler kristna om inte vi, som tron är viktig för, tar på oss att vägleda. Om vi inte lever ut vår tro i seder och samtal, så kan ingen rädda hem det här, betonar Anders Wejryd.

Open publication - Free publishing - More 2012

Uppdaterad 2012 06 26
Kyrkans Tidning: Ärkebiskopen bjuder in till möte om barns rättigheter>>
Mynewsdesk: Ärkebiskopen bjuder in till möte om barns rättigheter och livsmod>>
Uppdaterad 2012 06 27
Dagen: Ärkebiskopen bjuder in till stort möte om barns rättigheter>>

Kort summering av dagen hos Jesusmanifestationen

Nu sitter jag på tåget tillbaka hem till Göteborg igen.

Hur ska man summera den här dagen då? Regnig och ganska kall kan vara en etikett. Jag är väldigt glad jag tog regnkappan, extra fleecetröja samt handskar med mig. Som tur var hade Roland även med varmt te och varm choklad.

Mer då? Jo, väldigt roligt att vara i Kungsträdgården, träffa en massa härliga människor och flera intressanta samtal.
Ett särskilt stort tack till Johan, Roland och Anders som hjälpt till vid vårt bord idag!

Sen kan man fundera över själva företeelsen med Jesusmanifestationen. Kanske har den spelat ut sin roll? Kanske borde man göra ett uppehåll några år för att sedan komma tillbaka igen? Akta sig så att det inte bara blir ett inomkyrkligt arrangemang i en publik miljö. Som publikanen som står i gathörnet och ber för att alla ska se.
Samtidigt är det en härlig känsla att få känna att vi är många.
Mmm, ja, det tål att tänka på, det här.

Men så länge Jesusmanifestationen håller på kommer POSK att vara där.

Vi tycker också Jesus är viktig. Och vi tycker människor som tycker Jesus är viktig är viktiga. För de kanske oxå vill vara med och ta ansvar i Svenska kyrkan. Som väljare eller som kandidater. Till olika förtroendeuppdrag.

På tal om förtroendeuppdrag och kyrkoval. Under dagen idag har FISK (folkpartister i Svenska kyrkan) haft extra stämma. Och enligt välunderrättad källa kommer de inte gå med borgerligt alternativ och de byter namn till fria liberaler i Svenska kyrkan.

Då återstår att se vad dessa "nya" grupper kommer att betyda i kommande kyrkoval.

Uppdaterad 15 maj:
Kyrkans Tidning, Lång Jesusmarsch i ösregn>> 
Dagen: Regn och bön i fokus under manifestationen>>
Världen idag: Bön för landet>>
Aftonbladet: 15000 demonstrerade för Jesus>>

POSK: Öppet brev till Jesusmanifestationen>>

Förberedelser

Jag håller på att förbereda. Styrelsen ska ha möte i morgon lördag och besluta bland annat om förslaget till vision och program för POSK inför den kommande mandatperioden.

Remissen har varit ute i organisationen och jag har gjort en sammanställning som styrelsen ska diskutera. Det ska bli spännande och jag tror att vi får många intressanta diskussioner.

Sen är det ju alla de där praktiska arrangemangen med sovplatser och mat som ska ses över också.

Så jag tänker inte blogga mer idag (tror jag) utan koncentrera mig på att få färdigt allt till styrelsen.

Och du POSKare! Glöm inte att anmäla dig till årsmötet det 5 maj i Linköping! Det är då vi tar beslut om visionen och programmet.
Anmäl dig här>>

Vad tänker du på, Manilla?

Manilla Bergström, präst i Torslanda-Björlanda församling på Hisingen, Göteborg skriver i den lokala tidningen, Torslanda-tidningen>>


Vi kommer att mötas här ibland, du och jag. Min tillvaro och mina möten i livet kommer att möta din tillvaro och kanske kommer vi att känna igen oss i varandra? Vi är ju människor. En kollega frågade mig för ett tag sedan om vad jag brinner för. Och jag svarade ”mötet”. Mötet mellan människor, där vi ser varandra och bekräftar varandra. Det händer någonting där och det är inte alltid vi vet hur det kommer sig eller vad det kommer att bli av det.
(…)

Jag är en trettionioårig trebarnsmamma, hustru, präst, lillasyster, klassförälder, storasyster, väninna, kollega, moster, körsångare, ex-fotomodell, föreningsmänniska, krönikör med mera som har lärt mig ett och annat av livet och som känner mig trygg i stort sett var jag än hamnar, utom möjligtvis på ett gym. Annars kan jag berätta om möten både här och där, hemifrån eller varhelst jag kan ha hamnat när jag bott och arbetat i olika hörn av världen innan jag kom så långt att jag började jobba i kyrkan i Torslanda.

Läs hela artikeln här>>

(Manilla är också POSKare och satt i kyrkoråd innan hon blev präst.)

Runt i Sverige

Igår, söndag, ägnade jag förmiddagen åt att åka till Kalmar - för att där vara med på ett höstmöte med en stor skara av POSKare i St Birgitta kyrka.

Det var som sagt en stor skara människor som hade tagit sig tid att en strålande eftermiddag komma och lyssna och diskutera om POSK, om strukturutredningen, om Svenska kyrkan och det kommande kyrkovalet.

Jag är alltid lika glad och lycklig när jag är ute och träffar grupper på det här viset. Jag ser att det finns en sådan potential för Svenska kyrkan. Här finns människor som vill vara med och ta ansvar. Här finns människor som bryr sig och som vill sätta sig in i frågorna. Här finns människor som vill använda sin yrkesskicklighet också för att göra en insats i kyrkan.

Det var väldigt roligt och jag var väldigt glad och väldigt upplyft när jag gick från det mötet.

Nu befinner jag mig i Uppsala, tog ett tidigt plan från Kalmar i morse. I eftermiddag har vi bokat in ett möte med det företag där vi har vår webbplats. I morgon tisdag drar hela kyrkomötet igång igen. Då kan du följa alla våra förhandlingar på din dator om du vill.

Då har jag också fått med en del praktiska frågor när det gäller strukturutredningen som jag skall ställa till lämpliga personer, som jag hoppas kan svara på dem.
Frågorna rör bland annat hur kansliet kommer att hantera alla remissvaren, är alla svaren lika viktiga eller kommer de att "viktas" i förhållande till om man är församling, stift, samfällighet osv.
Det skall jag ta reda på och återkommer med ett svar på bloggen så snart jag kan.

5000 som gillar

Hittade det här blogginlägget på Svenska kyrkan som jag lånar rätt av>>

Facebook – kyrka hemma hos dig

20Okt

Skapat av sigurhaf

Idag firade vi på arbetsplatsen att den facebooksida som vi jobbar med, Svenska kyrkan, har fått över 5000 följare eller ”gillanden”. I praktiken innebär det att någotsånär 5000 personer har valt att på sina personliga fb-sidor, få upp det material som vi administratörer för Svenska kyrkans fb-sida, lägger upp.

Jag märker att det finns en avfärdande attityd hos en del av dem jag pratar med: ”det var väl gulligt”, men tycker knappast att gillanden på Facebook utgör en viktig milstolpe.

Mot det vill jag invända! Svenska kyrkans fb-sida visst är en viktig sak som bör uppmärksammas! Det handlar om flera tusen människor som har en önskan att mötas på en kyrklig arena. Som vill följa och delta i diskussioner om tro och liv och ta del av det som sker i Svenska kyrkan.

När vi firar gudstjänst samlas vi i kyrkobyggnaden. När vi diskuterar på Facebook samlas vi, diskuterar och blir kyrka hemma hos dig, vi besöker dig på din arbetsplats, på pendeltåget och tunnelbanan. Din gästfrihet är ett förtroende som vi måste bli medvetna om och förvalta.

Gilla Svenska kyrkan på Facebook och delta, du med!

Självklart skall Svenska kyrkan finna på Facebook. Självklart är det bra att finnas där. Väldigt många av våra medlemmar befinner sig där och om vi menar allvar med att "finnas där människorna är" så är internet en viktigt del av människors liv idag.

Lika självklart är det att vi också erbjuder något helt annat. Att vi erbjuder gudstjänster där man kan få tända ljus, sjunga psalmer, få förbön och handpåläggelse, dela bröd och vin. Men… det är lika verkligt att få göra detta virtuellt, för den som inte, av olika anledningar, kan vara med. Ett samtal kan börja i ett medie för att sedan fortsätta i ett annat, eller leda till ett fysiskt möte.

Grattis till 5000 gilla, säger jag!

Konfirmander, Dawit och medlemsmöten

Jag läser Jonas Lindbergs blogg idag - där han gör en, som han skriver,
" diasynkron fallstudie, det vill säga ett begränsat exempel, sett över tid, men som kan ge ledtrådar till något mer generellt"

Det handlar om konfirmander de senaste 15 åren och vad som har förändrats i det personliga förhållningssättet hos konfirmanderna. Till lägret, till närvaron och till undervisningen. Mycket spännande iakttagelser från Lindberg. Är det någon mer som känner igen sig?

jonas lindberg: Trender bland konfirmander - en egen fallstudie över sisådär 15 år>>

Sen uppmärksammas det under bokmässan att den 23 september är det 10 år sedan den svensk/eritreanske journalisten Dawit Isaak fängslades. Han sitter fortfarande fängslad, utan rättegång och dom. Detta är fullständigt horribelt!
Läs mer om vad bokmässan gör här: 10 år sedan Dawit fängslades>>

I helaHälsingland.se finns en insändare från Andreas Holmberg i Bollnäs. Han skriver att han saknar medlemsmöten i Svenska kyrkan.
helaHälsningland.se: Inför medlemsmöten i Svenska kyrkan>>

Det råder akut brist på vanliga medlemsmöten i Svenska kyrkan. Förutom gudstjänster, andakter och konserter tycks församlingarna bara ha styrelsemöten och personalmöten.
(…)
Så i avsaknad av vettigt församlingsforum begär jag härmed att Svenska kyrkans församlingar regelbundet ska erbjuda medlemsmöten för samtal och diskussion. Eller att kyrkofullmäktige/kyrkoråd inbjuder församlingarnas medlemmar till frågestund i början av varje sammanträde.
(…)
För övrigt bör politiska partier förklaras obehöriga att ställa upp i nästa kyrkoval.

Håller du med? Saknas det vettiga församlingsmöten i våra församlingar?

Vad händer sen…?

I tidningen Dagen finns en artikel "Till dig som får hem dem">>. Artikeln handlar om alla de ungdomar som kommer hem till vardagen efter att ha varit med om kristna festivaler eller läger. Där det har skett gudsmöten, bibelstudier, samtal, där man knutit vänskapsband för livet. Artikeln tar upp vad som händer när man får hem ungdomar från den festivalen som avslutades i söndags "Frizon". Men det gäller även för andra läger och möten.

Men först behövs en rejäl frizon! En plats där frågorna ställs och upplevelserna landar. Om inte en sådan plats ges i en ung människas liv, i någon form, kan hon förr eller senare vakna upp med en trons baksmälla.

Du som inte tror mig kan läsa närmaste frikyrkas församlingsmatrikel. De finns där nära nog alltid, de som brann och som gav järnet i "verksamheten". Men som försvann. Ofta finns de kvar i matrikeln, men inte i kyrkbänken. De passerade aldrig Frizon - och då talar vi inte nödvändigtvis om festivalen på Närkesslätten. De fick aldrig prövande frågor om sina lägerupplevelser, bara pepp som avsåg att hålla dem kvar i upplevelsens yra. De fick inga seriösa samtal om tron i mötet med skolgård, klassrum och egen mognadsprocess.

Förr eller senare kommer frågorna om lägerupplevelsen. Kan de då inte återknyta till ledare som ställt samma sorts frågor har de ingenstans att ta vägen. Vad annat kan de då göra än att lämna det de uppfattar som förljuget? Som kanske, i ärlighetens namn, i detta stycke är förljuget.

Carl-Henric Jaktlund tar upp detta i sina två böcker "Jesus gick vidare men kyrkan står kvar>>" och "Vägen är smal men livet är brett>>". Och han tar upp det i sina bloggposter "Inte över 30?>>" och "Lägga ner ungdomsverksamheten? Kanske.>>" Där skriver han:

Något oerhört centralt och viktigt går förlorat om unga och äldre hamnar för sig, i synnerhet om det i praktiken blir två församlingar som kanske möts i samma kyrka men aldrig egentligen träffas.

Ungdomsverksamhet - eller barnverksamhet för den delen - får aldrig bli en ersättning för det gemensamma eller för föräldrarnas viktiga roll. Det får aldrig bli mer än ett komplement, då tycker jag också att det börjar kännas obibliskt.

Jag har tänkt mycket på detta med ungdomarna i vår kyrka sedan jag var med på Svenska Kyrkans Ungas årsmöte i Uppsala i början av augusti.

Vi måste få mötas där vi är, på vårt eget språk och i vår egen kultur. Men det får inte bli ett hinder för att vi skall kunna mötas över generationsgränserna och dela varandras erfarenhet. Vi måste våga mötas. Och vill vi att ungdomarna skall komma till våra gudstjänster - så får vi gå på deras! Om vi vill att ungdomarna skall lyssna och höra vad vi vuxna säger - så måste vi lyssna och höra vad ungdomarna säger.

Ur POSKs handlingsprogram:

Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang. POSK menar att en stark barn- och ungdomsrörelse är viktig för kyrkan och stöder Svenska Kyrkans Unga.

Vi måste bli ännu bättre på att möta varandra!

Himmelsk ambassad

Biskop Sven-Berhard Fasth, biskop i Visby stift och med ansvar för Svenska kyrkan i utlandet har inlett morgonen i det stora tältet. Han pratade om de himmelska ambassaderna, utlandskyrkorna, där man kan få vila, prata och gå på gudstjänst.

Sen pratade han om att kyrkans dörrar måste vara breda - så att kyrkan folk kan gå ut!

Nu håller Svenska kyrkans egen Lasse Berghagen, det vill säga Per Harling, på att sjunga med oss och det är ett riktigt tältmöte med frälsarsånger som ljuder på Sigtuna folkhögskola.

Igår var en spännande dag med mycket intressanta seminarier som handlade om olika aspekter av utlandskyrkans arbete. Jag vet att flera seminarier har spelats in och sänds över webben. Jag skall ta reda på var man kan hitta dem och återkommer med den uppgiften.

Det som slagit mig och några till är att det är så många unga människor här. Medelåldern är betydligt lägre än på de andra kyrkliga tillställningar har befunnit mig på (nu tänker jag inte på Svenska Kyrkans Ungas årsmöte förra helgen - där var "problemet" det motsatta).

Det är härligt att se alla dessa unga människor och efter att ha pratat med personalavdelningen så har jag förstått att de har satsat på att också rekrytera yngre personal till de olika uppdragen i utlandskyrkan. I eftermiddag blir det en sändningsgudstjänst i Mariakyrkan, där de nya medarbetarna skall sändas ut i världen.

Morgonen började med att hälsningen från Svenska Kyrkans Ungdoms årsmöte lästes upp och fick en varm applåd. Gott!

Svenska kyrkan i utlandet sommarkonferens

Nu sitter jag på lokalbussen, på väg mot Sigtuna, för att vara med på de två avslutande dagarna av Svenska kyrkan i utlandets sommarkonferens. Det skall bli spännande att höra vad de har varit med om under den gångna veckan. Lite har jag kunnat följa med i den facebook-grupp som startades inför sommarkonferensen. Du hittar den här>>

Svenska kyrkan i utlandet gör en strålande insats överallt där de finns med. De möter unga, äldre, bofasta, turister, glada och ledsna besökare. De finns som en trygg punkt i världen. Läs om Svenska kyrkan utlandsarbete här>>

Ur POSKs handlingsprogram:

Svenska kyrkan i utlandet, är en betydelsefull del av kyrkan som vänder sig till alla de svenskar som av olika anledningar vistas utanför Sverige en längre eller kortare tid. Arbetet utomlands har mycket olika förutsättningar inte minst när det gäller juridisk status och finansiering. Verksamheten finansieras med lokalt insamlade medel, genom anslag från kyrkan på nationell nivå och genom insamlingar i Sverige.

Det är angeläget att utlandskyrkans arbete knyts närmare kyrkan i Sverige och ekumeniskt till de kyrkor som finns där verksamheten är förlagd. Visby stift har ett särskilt ansvar för församlingar och präster i utlandet, och viss rösträtt tillkommer utlandsförsamlingarna vid valet av biskop i Visby stift. POSK anser att utlandsförsamlingarna ska bli representerade i kyrkomötet och i utlandskyrkans styrelse.

Lunds stiftsPOSKs kyrkodag

I lördags var jag på besök i Höör, Lunds stift, och POSKs kyrkodag som de ordnade på vackra stiftsgården Åkersberg.

Jag missade tyvärr första programpunkten, pga mina tågtider, där Ulf Kullenbok berättade om kyrkokansliets förslag till hur classifieringen skall delas upp i statistikdatabasen.

Jag förstod efteråt att det var många frågetecken till vad kyrkokansliet egentligen hade hittat på. För det nya systemet kommer att påverka församlingarna och dess arbete. Man kan ju undra om kyrkokansliet har haft någon dialog med församlingar och samfälligheter innan detta förslag skickades ut.

När jag kom fram hade Lena Petersson (bilden), lärare på pastoralinstitutet i Lund precis börjat berätta boken med ny mässmusik, Gudstjänstsång, där hon varit projektsekreterare.
Du kan se och höra en del av presentationen här. (Ber om ursäkt för den usla kvaliteten)


För dig som vill höra mer om den nya mässmusiken och hur remissen skall se ut, kan komma till Kyrkodag Väst den 9 april i Skövde. Läs hela programmet här>>

Sen pratade jag om POSK och om sociala medier och vad som är på gång under resten av mandatperioden. Vi har 902 dagar kvar till nästa kyrkoval (räknat från 28 mars)!

Under eftermiddagen kunde man få välja olika grupper och få mer fördjupning och dagen avslutades med mässa i det vackra Frihetens kapell, där vi också fick tillfälle att återigen använda oss av den nya mässmusiken.

Så bra och så viktigt att få träffas tillsammans så här! Dela erfarenheter, dela glädjeämnen och funderingar. Få information om vad som är på gång. För alla aktiva POSKare, oavsett hur aktiv man är, så är det guld värt att åka på dessa gemensamma dagar som ordnas.

Nästa chans har du alltså den 9 april när det är kyrkodag Väst i Skövde. Passa på att höra mer om den nya mässmusiken samt få den första rykande färska rapporten om vad strukturutredningen kommer att presentera för förslag! Läs hela programmet här>>

Samtal och gruppmöten inom POSK

Igår, lördag var jag i Tysslinge församling och träffade Strängnäs stiftsPOSK när de hade årsmöte och utbildning. Jag var där och höll ett föredrag. Dagen startade med gemensam mässa i Tysslinge nyrenoverade kyrka och där hade de inrett med stolar - för stora och små.

Tysslinge altartavla såg ut så här. Ganska traditionell och vacker på sitt sätt.

Det är väldigt spännande att besöka olika kyrkor - för idag har jag varit i Uppsala stift och besökt Söderala POSK, som höll sitt möte i Mo. (Jag var alltså inte med i Uppsala domkyrka, när de två biskoparna vigdes idag.)

Efter POSKmötet firade vi gemensam högmässa kl 14.00 i Mo kyrka. Deras altartavla såg ut så här. Det var en freskmålning från 1964 av Uno Vallman. Mycket speciell. (Läs ännu mer om Uno Vallman här>>)

Vid mitt möte med POSK i Söderala hade jag med mig ordförande i stiftsPOSK för Uppsala, Martin Garlöv. Det är extra roligt när jag får tillfälle att arbeta tillsammans med den lokala stiftsgruppen på olika sätt. Idag kunde jag och Martin berätta om POSK och svara på olika typer av frågor som den lokala gruppen hade.

Alla dessa grupper som jag har träffat har gjort precis så som vi skriver i vårt handlingsprogram - nämligen haft samtal och gruppmöten inom POSK.

Det gäller nämligen att man träffas - på alla möjliga sätt - för att diskutera de frågor som är aktuella för den egna lokala församlingen, men också för att diskutera sådant som är på gång i stiftet eller i Svenska kyrkan. Och det gäller att göra detta med respekt för varandras åsikter och ha högt i tak. Det är endast på det sättet vi kan utvecklas och växa som organisation och som människor.

Jag är oerhört tacksam för det roliga jobb som jag har, vilket innebär att jag får möta alla dessa fantastiska människor runt om i Sverige. Människor som vill vara med och ta ansvar i Svenska kyrkan, människor som precis som jag anser att vi inte skall ha partipolitik i Svenska kyrkan. Det är något att vara tacksam för en fastlagssöndagskväll.

Besök i Linköping

Igår var jag hos Linköpings POSK-grupp. De är flera församlingar som har en gemensam POSK-grupp och igår hade de årsmöte.
Vi höll till i Johannelunds församling och var i samma sal där POSKs stiftsförening startade sin stiftsförening. Historisk mark alltså.

Det var härligt att träffa alla dessa duktiga POSKare och jag fick prata om POSK - den partipolitiskt obundna rörelsen, om hur vi tänker oss fortsättningen på den här mandatperioden och hur vi planerar inför valet 15 september 2013.

En sak är helt säker - röstar du på en POSKare så röstar du på en person som är beredd att ta sitt ansvar! Våra kandidater är förankrade i verksamheten och rötter i minst en, ibland flera, församlingar. Vi kommer med våra olika gåvor och våra olika erfarenheter, som vi vill vara med och använda i Svenska kyrkan.

En av de viktiga punkterna vi pratade om igår (och som jag alltid talar om när jag är ute och träffar grupper) är just samtalet och mötena. Hur viktigt det är att mötas och prata om de olika frågorna som är uppe på de olika nivåerna.

Huvudsyftet med detta är inte att vi skall bli fullt eniga och att alla skall rösta likadant. Utan huvudsyftet är just att få lyfta synpunkter, fakta och funderingar - så att de som sedan sitter förtroendevalda på olika nivåer skall ha en bred bakgrund och många synpunkter med sig när de sedan skall ta ett beslut. Frågor måste ibland få stötas och blötas och det kan var sunt att få höra andras erfarenheter.

Det är på den lokala nivån som vi har vår bas - det är också där vi hämtar vår erfarenhet.

I Linköping stift kommer man denna veckan att avtacka biskop Martin II och på söndag vigs biskop Martin III till ny biskop för stiftet. (Man kan ju lite skämtsamt fundera över om det är ett av kriterierna att man måste heta Martin för att få bli biskop i Linköping).

I Visby stift har biskop Lennart lämnat ifrån sig biskopsstaven. Visbys nya biskop Sven-Bernhard vigs också på söndag.

Det kommer att bli en full kyrka i Uppsala. Då får vi väl hoppas att reparationerna är klara i katedralen. För även om ärkebiskop Anders gillar när det är trångt i kyrkan kan det nog bli lite för mycket av det goda…

Träff med informationsgruppen

Just nu sitter jag på tåget på väg till Sollentuna där POSKs informationsgrupp skall samlas för ett dagsmöte. Vi skall prata om POSKs grafiska profil, vår samlade information, hur vi kan hjälpa de lokala grupperna, webbsida och allt däremellan.

Det skall bli ett spännande möte och det skall bli roligt att träffa alla de ledamöter som ingår i gruppen.

Så småningom ska ni ute i de lokala grupperna få mer information om vad som är på gång.

Mänskliga församlingar kommunicerar bäst som familjer

Med tillåtelse av Martin Garlöv publicerar vi här han text från hans blogg 13 januari 2011>>
Den här texten är beställd av Strängnäs stift i Svenska Kyrkan och till stiftstidningen Portalen. Där finns den med i nummer 7/2010.

Den Kommunicerande Församlingen väljer kommunikation på mest mänskliga sätt, i direkta möten så snart det går, där två eller tre är församlade. Och där många samlas, är ändå strävan att mötas på ögonhöjd.

Liksom en familj tar tekniken till hjälp för kontakten med varandra, då det inte är möjligt för alla familjemedlemmar att alltid vara i samma rum vid samma tid, så gör den Kommunicerande Församlingen: Meddelandet skrivs och sätts upp på anslagstavlan i församlingshemmet, brevet postas eller mejlas, en medlem ringer och får svar.

Vissa sätt att kommunicera är mer sociala än andra, därför att underlättar ett ömsesidigt utbyte av information, då “röret är lika brett i båda ändar”. Och mer sociala när innehållet är många samlade bidrag. De rätta medierna känns igen på att de är förlänger kropp och sinnen utan att förvränga.

Paulus bild av församlingen som en kropp med många lemmar är något som den kommunicerande församling tar på allvar och hämtar kraft ifrån.

Aldrig har en enda kanal fungerat för att nå alla människor. Några olika kanaler har dominerat församlingskommunikation och ändrats med tiden. Vilka har styrts av ekonomi, organisation och värderingar. Det rimliga är att församlingens ledare och styrande förstår att byta kanal om det erbjuds nya som bättre sätt, som bättre stämmer överens med den kristna synen på människan - hon som har kapacitet till fritt skapande och ansvarigt handlande - ställs emot ett gammalt medium för kommunikation, då kommer alla som sätter tro före kontroll att byta.

Digitaliseringen innebär främst en demokratisering av kommunikation på distans. När tillgängligheten ökar och kostnaderna minskar kan allt fler få mer information, få fler kontakter som skapar fler relationer. En gång var masskommunikation ekonomiskt nödvändigt, men inte nu. En personligt riktad kommunikation blir därför förstahandsvalet.

Den Kommunicerande Församlingen involverar många medlemmar i att söka information, värdera, sortera och fördela. Här har man tänkt igenom den digitala närvaron och kommit fram till att medarbetarnas ska sträva efter att vara lika integrerade i sin personlighet på nätet som i mötet med människor i den “verkliga vardagen”.

Vintern 2011 känns den Kommunicerande Församlingen igen på att många aktiva medlemmar som räknar sin närvaro på Facebook som en del av församlingstjänsten. Där hittar de varandra och når egna kontaktnät, direkt och i flera led. Församlingens webbplats är öppen och det märks på att många människor skrivit och bidragit med bilder. Webbsidorna fylls på av kommentarer och man länkar in från andra webbsajter.

Här behövs inget intranät. När varje medlem är en ideell kraft att hoppas på, som gott kan all få ta del av det mesta. Mejladresser och mobilnummer i Kboks register är guld värda för nyhetsbrev och andra utskick, men alltmer info hämtar medlemmarna själva - för de vet vad de vill ha och behöver. Det mesta bygger på transparens och tilltro. Det är sinnesrikt och samstämt. Glada budskap och glada budbärare.

Martin Garlöv
Ordförande i POSKs stiftsförening i Uppsala stift
Texten finns också på Martins blogg Brygubben 13 januari 2011>>

Texten finns också på www.posk.se

Kyrkan och framtiden

Dan Bernspång har lånat ut sin text från sin blogg till vår webbsida på www.posk.se.

Jag kontaktades av en journalist på Tv4 Göteborg. Hon gjorde ett reportage om ”Krisen i kyrkan” och syftade på vår krympande ekonomi.

(För er som vill se reportaget så finns det på www.nyhetskanalen.se/goteborg.)

Anledningen till att hon gjorde reportaget var att hon insett att om människor fortsätter gå ur kyrkan så kommer det att få konsekvenser. Hon kontaktade därför bl.a. mig för att göra ett inslag i de lokala nyheterna.

Intervjun varade i 1,5 timma, men reportaget var 1,40 minuter långt.

Hur som helst så fick detta mig att återigen fundera på kyrkans framtid. Och jag blir mer och mer övertygad om några saker för vår ”överlevnads skull”.

1. Vi måste inse att om vi skall kunna bedriva samma verksamhet som nu, även i framtiden, så kommer vårt behov av frivilliga insatser bara öka. Vi tillsammans som är Kristi församling på jorden måste arbeta tillsammans. Allas våra gåvor behövs. Det går inte längre för oss anställda att tro att vi klarar oss bra utan frivilliga, och alla de som är frivilliga måste förstå att de inte hjälper de anställda. Istället är det så att vi ”bygger” tillsammans.

2. Vi som kristna måste försöka återta initiativet i samtalet. Allt för ofta reagerar vi snarare än agerar. Vi är för defensiva och vågar inte alltid sticka ut hakan och berätta vad vi verkligen tror. Detta gäller allt från mänskliga relationer till vår tro på Jesus Kristus som hela världens frälsare. Om vi inte vågar tala om vad vi tror, så undrar jag hur vi skall kunna motivera någon att vara med. Vem vill vara med i ett sammanhang som inte tydligt tycker något och står för något? Jag vet att mycket görs här, men mer behöver göras.

3. Vi som kyrka måste bli bättre på att tala om vad vi faktiskt gör. De som är medlemmar i Svenska kyrkan är det av olika anledningar. Några för sin tro på Jesus Kristus, några för det kulturarv vi står för, någon för vårt sociala ansvarstagande m.m. Oavsett vilken anledning människor har, så behöver vi berätta vad vi gör och vara stolta över det.

4. Vi behöver ännu mer vara där människor faktiskt befinner sig. Leva livet där andra lever sina liv, och i de sammanhangen berätta om vår tro på Jesus. Vi kan inte sitta och vänta på att människor kommer till oss, eller räkna med att människor vet vad vi som kyrka står för. Vi måste ut och berätta om det. Om vi vågar möta människor där de är, så kommer fler samtal om livets mening komma. Och vi kommer få möjligheten att berätta om vår tro. Självklart skall vi inte möta människor med en baktanke, utan öppet och ärligt vara människor som alla andra. Men att inte skämmas för och be om ursäkt för vår tro i de sammanhang vi befinner oss, det är centralt.

5. Vi behöver företrädare som kan nå ut med vad kyrkan vill och tror. Detta gäller nationellt, stiftsvis och i församlingarna.

Detta är något av det vi behöver för att möta framtiden.

Mellan 70-75% av alla svenskar är med i Svenska kyrkan, och jag är säker på att de allra flesta har gjort ett medvetet val.

Om vi visar att vi är relevanta, kommer fler stanna kvar och fler nya kommer. Det är jag helt övertygad om.

Läget är allvarligt, men inte katastrofalt ännu. Vi, tillsammans med Gud, kan vända detta. Det är jag helt övertygad om. Bara vi inte sticker under stolen med vilka vi är och vad vi tror på.

/Dan Bernspång

Kyrkoherde i Backa församling, Göteborg

Läs Dan´s blogg här>>