En debattartikel som inte kom in i Kyrkans Tidning. Då får jag publicera den här istället…
Återigen utesluts nomineringsgrupperna från ett arrangemang ordnat av nationella nivån.
Nu är det ärkebiskopens möte om barn och unga i Uppsala den 16-17 november som på sin utställningsyta inte har plats för några nomineringsgrupper.
Enligt utställningsansvarig så är utrymmet avsett för "utställare med direkt anknytning till arbete med barn och unga". Och dit räknas tydligen inte de förtroendevalda och nomineringsgrupperna.
Och återigen så slängs också rättviseaspekten upp "säger vi ja till en så måste vi också ge alla kyrkopolitiska grupperingar möjlighet att ställa ut". (samma argument som användes när vi vägrades att ställa ut vid Världens fest i Malmö).
Varför är Svenska kyrkan så rädd för oss som är förtroendevalda? Varför är Svenska kyrkan så rädd att låta nomineringsgrupperna berätta vad man vill med Svenska kyrkan? Mindre än ett år före kyrkovalet - mindre än ett halvår kvar till alla nomineringar ska vara färdiga - och de som är ansvariga får inte vara med och stå till svars för sin kyrkopolitik? Varför?
Ärkebiskopen skriver på sin blogg (16 okt) med anledning av en kommentar att de politiska partierna finns i kyrkopolitiken "Ytterst bestämmer medlemmarna allt och kan också bilda precis vilka nomineringsgrupper som helst, vilket man ju gör i ökande grad, och rösta på vilka som helst. Jag tycker det är ett bättre system än något annat jag kan komma på (…)"
Trots detta får alltså inte dessa medlemmar och kyrkopolitiker vara med och ställa ut och berätta vad de vill med barn och ungdomar vid ärkebiskopens möte.
Varför?
Carina Etander Rimborg
(POSK Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan)
Kyrkomötesombud Göteborgs stift
Förtroendevald i Göteborg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar