Var med på ÄBs möte om Barn och Unga

För dig som inte hade möjlighet att vara med på Ärkebiskopens möte om barn och unga (eller om du var med men vill se igen) så finns det nu möjlighet att se många av de programpunkter som erbjöds under dagarna.

Det är estradprogram och valbara seminarier. Allt ligger på http://play.svenskakyrkan.se/ under fliken Evenemang och sedan fliken Barn och unga - ärkebiskopens möte 2012.

Då har du möjlighet att se, för att nämna något, den fullständigt lysande Morgan Alling, Dogge Doggelito rappa en bön, ungdomar som sjunger sina egna psalmer, samtal om barns situationer och filmer från Svenska kyrkans internationella arbete.

Skolavslutningar

Från Svenska kyrkans webbsida hittar jag följande artikel med anledning av skolavslutningar>>

Skolavslutningar i kyrkan

[2012-11-26 11:40]

Ärkebiskop Anders Wejryd har de senaste dagarna intervjuats av ett flertal olika medier angående frågan kring skolavslutningar i kyrkor, som i söndags blev extra aktuell efter Skolverkets debattartikel om att Gud inte får vara med när skolan samlas i kyrkan.

Skolverkets debattartikel i söndagens DN, Gud får inte vara med när skolan samlas i kyrkan, undertecknad av verkets generalsekreterare Anna Ekström och undervisningsrådet Claes-Göran Aggebo, har väckt stor debatt. Ärkebiskop Anders Wejryd har de senaste dagarna medverkat i flera intervjuer i frågan. Han menar att det är svårt att låta skolorna fira advent i kyrkan om man inte samtidigt får berätta vad julen handlar om.

Artikeln har även skapat debatt på Svenska kyrkans facebooksida.

Här kan du läsa mer om Svenska kyrkans syn på barns rätt till kyrkligt kulturarv.

Foto: Magnus Aronson

Barn har rätt att få uppleva kyrkligt kulturarv

Den återkommande debatten om skolavslutningar i kyrkan kan ge sken av att kyrkobyggnaden nästan är farlig för barn. I själva verket är den en viktig del av vårt gemensamma kulturarv, ett kulturarv som alla barn och unga faktiskt har rätt att få uppleva. Det menar prästen Boel Hössjer Sundman och Henrik Lindblad, Svenska kyrkans kulturarvsamordnare.
Läs mer

 Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Utställning om kyrkohandboken

Pressmeddelande från Svenska kyrkan:

Stadsbiblioteket öppnar utställning om ny kyrkohandbok för Svenska kyrkan

2012-11-26 10:18

Uppsala Stadsbibliotek öppnar en ny utställning Ny kyrkohandbok på väg… Gudstjänst i Svenska kyrkan. Release den 28 november kl 15.00  med ärkebiskop Anders Wejryd som talare. Utställningen visas på Stadsbiblioteket i Kerstin Ekmansalen från den 27 november till den 16 december.
BAKGRUNDFrån första advent i år till domssöndagen nästa år kommer många församlingar i landet att pröva gudstjänstordningar i ett förslag till en ny kyrkohandbok. En kyrkohandbok innehåller ordningar för kyrkans olika gudstjänster, till exempel högmässa, dopgudstjänst och vigselgudstjänst.
Mer information om utställningen:
Stadsbiblioteket, kultursekreterare Maria Björk, 0730 711 258

ÄBs möte rapport tre - så här kunde vi också gjort!

Jag har nu funderat lite vidare på ÄBs möte om barn och unga. De korta rapporterna som jag har lämnat har du kanske redan läst.

Det var en väldigt bra möte. Oerhört välorganiserat och väloljat. Mycket matnyttigt i föredrag och seminarier.

Framförallt estradprogrammen fungerade super. (Där hade tydligen tagit ett proffs som hjälpt till att klocka allt, så det skulle flyta på. Och det gjorde det - utan problem. En kyrkoherde sa längtansfullt - "Tänk om våra gudstjänster fungerade så här…")

…men, det var något som jag saknade (mer än barnen).

Det var delandet av oss som var där. Vi var 1100 personer som kom från församlingarna, som, de allra flesta, jobbar dagligdags med barn och ungdomar. Som besitter en enorm erfarenhet, som har idéer och tips som de säkert vill dela med sig av.

Detta fanns det ingen arena för alls. Inget erfarenhetsutbyte, inget delande. Inget "-vad bra att du kommer hit, kan inte du tala om vad du gör i din församling!".

Jag pratade med några personer som också hade gjort samma reflektion.

Jag tror att det hade varit bra om åtminstone en del av mötet hade varit en så kallad "unconference". Det vill säga - inget program alls bestämt. Utan vem som helst får lov att berätta om sitt. I pass om 20 minuter eller 40 minuter.

Jag har varit på några sådan här konferenser. Då går till så här:

Alla samlas på första kvällen. Vi har två dagar framför oss. Ingen vet vilka föredrag som finns att tillgå. På väggen sitter ett gigantiskt stort rutschema som delar in dagarna i 20-minuterspass. På ett givet klockslag får den som vill gå fram och boka en tid och en lokal med en föreläsning på 20- eller 40 minuter som man vill hålla. (man gör det genom att sätta upp ett A4 för 40 minuter eller en A5 för 20 minuter där det står vad man vill göra). Föreläsningen kan vara en ren föreläsning, det kan vara en workshop, det kan vara en debatt. Du bestämmer och allt framgår av pappret du sätter upp. Ämne och form.

Och sen kan jag som besökare gå på det som intresserar mig mest. Alla deltagare är med på ett eller annat sätt och bidrar till programmet.

Första gången jag var med om det här trodde jag inte det skulle fungera - jag såg det stora tomma pappret som satt där på väggen och hade ingen förhoppning om att det skulle bli fullt. Men döm om min förvåning. Vid det givna klockslaget så rusade folk fram med sina lappar och bokade upp tiderna och lokalerna - för de ville dela med sig av sina erfarenheter, hålla workshops och föreläsningar med och för varandra.

Det är helt enkelt ett helt lysande koncept!
Används bland annat på SSWC och på Webcoast.

Ett annat sätt att göra är att hålla en Peacha Kucha -föreläsning. Ett koncept som kommer från Japan.

Det går till så att du gör i ordning ett bildspel med 20 bilder. Varje bild visas i 20 sekunder. Du talar till varje bild och berättar. Varje föreläsning tar därmed 6.40 minuter. Varken mer eller mindre.

Fullständigt lysande också! (Tänk om våra predikningar kunde göras på detta vis! Vilket lyft på många ställen).

Det finns säkert flera sätt att dela erfarenheter. Men vi i Svenska kyrkan är en organisation med människor som är kvalificerade, utbildade och besitter enorm kunskap och erfarenhet. Hjälp oss att få dela med oss av detta!

ÄBs möte dag 2

En superkort rapport om dag två på ÄBs möte. Vi har egentligen gruppmöte nu, så jag ska inte bli lång alls.

Det har varit en mycket bra dag, idag också. Vi började med seminarier och jag var på ett som handlade om "Vad får barn kosta". Ett panelsamtal diskuterade olika aspekter av detta och det var mycket intressant. En pedagog (tror jag det var) uppmanade alla till anarki. "Det är lättare att få förlåtelse än tillåtelse". Vet inte om jag tycker att det är det bästa rådet, men det är ju esplanaden tanke.

Det gemensamma programmet var väldigt bra upplagt, som igår. Annika Borg och Morgan Alling ledde med fast och klok hand programpunkterna som flöt på alldeles utmärkt.

Barnen kom in på slutet, då 80 barnkörbarn kom och sjöng för oss. Och sen hade vi gemensam avslutningsgudstjänst i en fullsatt domkyrka, 150 barnkörbarn och nyskriven musik (tack för det, Kyrkosångsförbundet) och en mässa som firades enligt handboksförslaget.

Nu sitter hela POSKs kyrkomötesgrupp och diskuterar kyrkomötesfrågor.

För dig som undrar lite vad som hänt under Ärkebiskopens möte kan följa på Twitter #äbmöte

www.svenskakyrkan.se/äbmöte

En kort rapport om ärkebiskopens möte dag 1

Det här får bli en kort rapport om ärkebiskopens möte om barn och unga som startade idag i Uppsala.

Vi är drygt 1100 människor i Uppsala konsert och kongress som idag har samtal om barn och unga.
När vi kom allihopa stod ärkebiskop Anders och generalsekreterare Heléne och hälsade oss alla i hand.

Under förmiddagen hade vi gemensamt seminarium med olika panelsamtal, sånginslag, filminslag och tal som leddes med fast hand av Morgan Alling och Annika Borg. Morgan Alling var fullständigt lysande, där han med berättelser från sin egen trasiga uppväxt, kunde visa på händelser som hade förändrat honom. När vuxna människor lyssnade - verkligen lyssnade och såg honom.

Och han berättade om den gången han återvände till gatan där ett av hans fosterhem låg. Och grannarna kom ut och hälsade och var så trevliga. Och sen var det någon som sa "-Ja, vi hörde ju hur ni skrek där inne, men vi visste inte vad vi skulle göra…"

Det är inte OK - våga fråga istället, sa Morgan Alling.

Hela dagen började med orgelspel av 10-åriga Alma Faxén som spelade fantastiskt. Och Uppsalas domkyrkas ungdomskör underhöll flera gånger.

…men sen får man nog säga att det kanske är en av de sakerna som kommer till korta i det här mötet. Vi saknar barnen. Det finns inga barn. Vi talar om att vi måste ge rum för barnen. Vi talar om deras rättigheter. Vi talar om att vi måste se barnen, att vi måste lyssna på barnen. Men… där finns inga barn.

Å andra sidan… det är inte lätt hur det skulle gått till rent konkret. Det hade inte varit roligt att ha ett gäng barn med på scen som "gisslan" som skulle gett oss svar på våra frågor. Men… kanske hade det varit kul med något sådant inslag.

Oavsett detta - mycket proffsigt upplägg på dagen hittills. Fantastiskt ordnat, väldigt bra program på förmiddagen med bra paneler och föreläsare.

Så var det ju det här med utställningen… Vi fick ju inte stå med och ställa ut. Nu finns det flera våningar med utställare. Och enligt uppgift innan mötet så ska alla utställare ha "direkt anknytning till barn och unga".

Det är väl en sanning med modifikation kan jag väl tycka när jag ser vissa av utställarna. Men de har det inte lätt. Utrymmena är små och trånga där de står. Kanske gör vi det bättre med att bara finnas med våra tröjor och dela ut våra foldrar till de vi pratar med.

På eftermiddagen var jag på ett föredrag om kyrkan och kulturen och livsgnistan. Mycket bra panel som delade tankar, minnen och idéer.

Om en stund är det mingelmiddag på kongresshallen och sedan avslutas dagen med mässa i domkyrkan kl 21.00

Kyrkans Tidning: Barn har rätt till religion>>
Dagen: Ärkebiskopen bjuder in till möte om barn>>
Svenska kyrkan: ÄB möte 2012>>

Uppdaterad 2012 11 17
SVT Dags att göra barnkonventionen till Svensk lag>>

ÄBs möte och strukturerna

Sitter nu på en buss på väg till Uppsala. Det är Göteborgs stift som har ordnat en gemensam buss för alla anställda som är på väg till Ärkebiskopens möte för barn och unga. Och eftersom jag också ska med på mötet (även om vi inte fick informera om POSK, se tidigare blogginlägg), så fick jag åka med bussen.

Det blev en stressig förmiddag när allt skulle packas med för en vecka i Uppsala. Först ÄBs möte, sedan gruppmöte med POSKs kyrkomötesgrupp och sedan kyrkomöte i tre dagar.

I dagens Kyrkans Tidning var temat barn och unga. Du kan läsa flera av artiklarna på nätet här>>

Men där stod också en del artiklar om strukturutredningen. Bland annat har Elisabeth Sandberg skrivit om församlingsbegreppet under rubriken Kultur och teologi. Dessa artiklar finns tyvärr inte med på Kyrkans Tidnings webbsida.

Där tar, i två olika artiklar, Sandberg upp farhågorna att det inte kommer att firas gudstjänst i de församlingar som ingår i ett pastorat. Eftersom detta inte regleras i kyrkoordningen.

Det kan vara en relevant farhåga - om det sitter människor i fullmäktige och kyrkoråd som inte själva firar gudstjänst eller ser vikten av att fira gudstjänst varje vecka. Men när de som är förtroendevald också är sprungna ur den gudstjänstfirande församlingen så finns det en helt annan inställning till gudstjänsten.

För POSK är det fullständigt självklart att det ska firas regelbunden (minst varje vecka) gudstjänst i alla våra församlingar. Och gärna i alla våra kyrkor också. Med det förslag som ligger på kyrkomötes bord så ges det stora möjligheter för att själv ta på sig ansvar för att se till att det blir gudstjänst.

Ett församlingsråd behöver minst bestå av fyra personer och en präst. Uppdraget för ett församlingsråd är att se till att det firas regelbunden gudstjänst. (Sen kan församlingsrådet vara betydligt större och ha betydligt fler uppgifter - men detta är minimum).

Så finns det fyra personer som vill gå in och ta ansvar - så är det fullt möjligt att fira gudstjänst varje vecka i församlingen. Det kan vara lekmannaledda gudstjänster, lekmannaledd musik, textläsning. Om prästen bara kan komma 1 gång i månaden eller varannan söndag - så går det ändå att fira gudstjänst varje vecka.

Så jag ser istället möjligheterna med strukturutredningens förslag. Jag tror att vi istället kan få betydligt fler gudstjänster i våra kyrkor istället för färre.

För det finns en törst och en önskan om Guds ord och att få be och lovsjunga tillsammans.

Ur POSK vision och program:

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Återigen utestängs nomineringsgrupperna

En debattartikel som inte kom in i Kyrkans Tidning. Då får jag publicera den här istället…

Återigen utesluts nomineringsgrupperna från ett arrangemang ordnat av nationella nivån.

Nu är det ärkebiskopens möte om barn och unga i Uppsala den 16-17 november som på sin utställningsyta inte har plats för några nomineringsgrupper.

Enligt utställningsansvarig så är utrymmet avsett för "utställare med direkt anknytning till arbete med barn och unga". Och dit räknas tydligen inte de förtroendevalda och nomineringsgrupperna.

Och återigen så slängs också rättviseaspekten upp "säger vi ja till en så måste vi också ge alla kyrkopolitiska grupperingar möjlighet att ställa ut". (samma argument som användes när vi vägrades att ställa ut vid Världens fest i Malmö).

Varför är Svenska kyrkan så rädd för oss som är förtroendevalda? Varför är Svenska kyrkan så rädd att låta nomineringsgrupperna berätta vad man vill med Svenska kyrkan? Mindre än ett år före kyrkovalet - mindre än ett halvår kvar till alla nomineringar ska vara färdiga - och de som är ansvariga får inte vara med och stå till svars för sin kyrkopolitik? Varför?

Ärkebiskopen skriver på sin blogg (16 okt) med anledning av en kommentar att de politiska partierna finns i kyrkopolitiken "Ytterst bestämmer medlemmarna allt och kan också bilda precis vilka nomineringsgrupper som helst, vilket man ju gör i ökande grad, och rösta på vilka som helst. Jag tycker det är ett bättre system än något annat jag kan komma på (…)"

Trots detta får alltså inte dessa medlemmar och kyrkopolitiker vara med och ställa ut och berätta vad de vill med barn och ungdomar vid ärkebiskopens möte.

Varför?

Carina Etander Rimborg
(POSK Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan)
Kyrkomötesombud Göteborgs stift
Förtroendevald i Göteborg

"…jag är ingen häst…"

"-På det hela taget är jag inte en häst, jag tror att det är en verkligt viktigt poäng att föra fram" skriver GP att den kommande ärkebiskopen i anglikanska kyrkan säger på Twitter.

Detta med anledning av att Justin Welby förstått att vadhållningsfirmorna har haft spel på hans person inför ärkebiskopsvalet.

Han ska också ha sagt att han tycker att alla de som har tjänat pengar på att satsa på hans person borde skänka dessa pengar till sin lokala kyrka.

3 dagar sedan

Wikipedia (Svenska): Justin Welby 
Wikipedia (engelska) Justin Welby

Den nya ärkebiskopen har ett förflutet som oljedirektör.

Dag Sandahl har skrivit om nya ärkebiskopen
Churchills privatsekreterare blev med barn>>
Smugglarkungens son blev ärkebiskop>>
Johan Dalman har skrivit om nya ärkebiskopen: En ny ärkebiskop>>

Uppdaterad kl 16.25
Kyrkans Tidning: Skänk spelvinster till kyrkan>> 
Kyrkans Tidning: Han blir ny ärkebiskop av Canterbury>>

Skogen intar Uppsala domkyrka

I samband med ärkebiskopens möte och kyrkomötet genomförs en konstinstallation i Uppsala domkyrka. Det är arkitekturmuseets konstnärer/forskare Monica Sand och Ricardo Atienza som installerar ett skogstjärn mitt i kyrkan, med vatten och ljud.

Detta kan vi läsa i ett pressmeddelande från Svenska kyrkan>>

Glänta i Uppsala domkyrka – pressvisning 13 november

2012-11-09 10:00

En liten tjärn ska byggas i konstinstallationen Glänta i Uppsala domkyrka 13-21 november.
Inför Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012, den 16-17 november, förvandlas det innersta av Uppsala domkyrka till en skog med en glänta och en liten tjärn. Runt vattenspegeln blir det vindsus och lövprassel, och ljudet stiger och faller med antalet personer som rör sig i kyrkan. Katedral, natur och människa möts på ett lekfullt och mystiskt sätt.
Konstinstallationen Glänta har skapats av Arkitekturmuseets konstnärer/forskare Monica Sand och Ricardo Atienza. Den kommer att byggas upp inför ärkebiskopens möte och finns i Uppsala domkyrka den 13-21 november.
– Konstverket utgår från barnet, och barnets privilegium och rättighet att fråga, försöka och fantisera, säger konstnären Monica Sand. I domkyrkans glänta får man göra just det – eller helt enkelt glädja sig åt upplevelsen av en skog inne i en katedral!
Välkommen till pressvisning/invigning av installationen Glänta tisdag 13 november kl 10.45, tillsammans med inbjudna skolbarn. Fotografering är tillåtet.
Plats: Uppsala domkyrka, mellan högkoret och centralaltaret.
Medverkande/program: Ärkebiskop Anders Wejryd och konstnären Monica Sand introducerar installationen, därefter ges möjlighet att följa upplevelsevandringen för inbjudna skolbarn (åk 2) från Sverkerskolan i Uppsala. Eventuella intervjuer ges direkt efter vandringen.
Anmälan: till ewa.almqvist@svenskakyrkan.se eller tfn 0705-469677, senast måndag 12 november. 

Upplevelser i projektet Glänta/Uppsala domkyrka
Tisdag-fredag 13-16/11: Inbjudna skolbarn i Uppsala deltar i upplevelseprogram, guidade av konstnärerna själva och domkyrkans pedagoger. Med t ex speglar och prismor får barnen undersöka domkyrkans ljus och djup, och i ljudexperiment lyssna in arkitekturen.
Söndag 18/11 kl 15-17: Skogsimprovisationer av blockflöjtsensemblerna Flauto Alba och Flauto Sera under ledning av Heidi Rohlin Westin. Publiken vandrar omkring, kommer och går medan musikerna, utspridda i rummet, skapar en förtätad stämning av skogens ljud: vind, regn, löv och steg.
Tisdag 20/11 kl 14-16: Pröva rummet. Öppet konst- och forskarseminarium där vi prövar rumsliga förhållanden med ljud, ljus, speglingar och rörelser och samtalar med konstnärerna/forskarna Monica Sand och Ricardo Atienza.

Läs mer om ”Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012” på www.svenskakyrkan.se/abmote2012

Så kan man alltid fundera över om detta är vad vi i Svenska kyrkan ska hålla på med. I vilket fall som helst ska det bli intressant att se installationen.

Uppdaterad 2012 11 14
Kyrkans Tidning: Skogsglänta uppförd i domkyrkan>>

ÄB avgår

Ärkebiskop Anders Wejryd har för avsikt att avgå som ärkebiskop i juni 2014.

Det innebär att en ny ärkebiskop ska väljas hösten 2013 - alltså med de nuvarande förtroendevalda.

Detta har meddelats mig från två oberoende källor. Jag har inte hittat någon officiell tidplan ännu, men jag skulle gissa att den kommer ganska snart.

Visst vore det väldigt roligt om vi kunde få en lika öppen och genomskinlig diskussion om den kommande ärkebiskopen som vi hade inför valet av Skaras biskop.

Vilka kriterier är viktiga för en ärkebiskop? Vad förväntar vi oss?

De som är röstberättigade i ett ärkebiskopsval regleras i KO 8kap §14

• alla domkapitels och stiftsstyrelsens ledamöter i samtliga stift
• alla ledamöter i kyrkostyrelsen
• de som är anställda tills vidare eller minst sex månader i Uppsala stift eller någon av dess församlingar
• särskilt utsedda elektorer för Uppsala stift

Rösterna från Uppsala stift delas sedan med 10 innan de räknas. (KO 8kap §9)

Foto: IKON

Släpp twittrarna fria

Kyrkans Tidning uppmanar idag, så sidan 3, "Släpp kyrkans medarbetare fria på Twitter". Detta med anledning av den diskussion som förts efter det falska twitter-kontot som Jacob Sunnliden (först anonymt - men sedan "avslöjade") satte upp för ärkebiskopen (ÄB) för att visa på potensialen som finns i att ha ÄBs röst i ett socialt medie.

Nu har ÄB börjat blogga igen, efter ett uppehåll sedan påsknatten. Det är roligt.

Kyrkans Tidning skriver:

I strategidiskussionerna på kyrkokansliet behöver man nå fram till en lösning där medarbetare - inte minst på kyrkokansliet - får den frihet att twittra och facebooka personligt som behövs för att det ska leda till samtal med verklig substans och kvalitet. Tyngden av att vara "representativ" kan annars få den mest entusiastiske att krokna".

Det ligger något i det här. Jag kan personligen tycka att just ÄB:s röst är viktig att den finns med. Det finns en särskild poäng med att faktiskt få höra den högste ledare i den största kyrkan i Sverige.

Men sen, som Jacob Sunnliden också sa under panelsamtalet förra fredagen i Malmö, så är vi mitt i ett paradigmskifte. Det är inte bara en som kan (eller ska) tala. Vi alla medlemmar har samma möjlighet att höras och vara kyrkans röst. Och detta kan inga riktlinjer eller policys ändra på.

Jag har just varit med på två utbildningsdagar, Webbdagarna. En av programpunkterna var en intervju med VisitSweden Maria Ziv som administrerar och delar ut twitterkontot @visitsweden.
(här kan du se samtalet)
http://bambuser.com/v/2973250#t=242s

Man startade alltså twitterkontot och låter en person under en vecka i taget att skriva på kontot. De har tre regler - men annars är det helt upp till den som skriver. Och det har fått genomslagskraft, även utanför Sveriges gränser.

Genas (under den intervjun) kom det upp en fråga på twitterflödet - tänk om Svenska kyrkan skulle låna ut sitt officiella twitterkonto till sina medlemmar. En vecka i taget. Följ Svenska kyrkan - folkkyrkan genom sina medlemmar. Olika röster, mångfalden… Det vore verkligen att släppa kyrkans medarbetare fria på twitter!

Ja du, sug på den karamellen en stund…

Timeouten är slut - välkommen tillbaka!

Det visade sig att ärkebiskopen endast tagit en längre timeout från bloggen, och inte alls lagt ner bloggen, vilket jag nästan fick uppfattningen om i söndags.

Jag är den första att säga att jag är glad över att bloggen återigen väckts till liv. Det ska bli spännande att följa med i ärkebiskopens olika blogginlägg, som jag hoppas nu kommer med större regelbundenhet.

Ärkebiskopens blogg: Ut ur idet framåt hösten>>

Jag har idag och kommer i morgon att vara med på Webbdagarna i Göteborg. Två dagar där över 500 personer har samlats och pratar om internet, webb och sociala medier. Hur, vad och också varför. Vad som fungerar, inte fungerar, hur man kan tjäna pengar, hur man har tänkt.
Och det nätverkas genom kontakter under fikapauserna. Och under seminarierna genom twitter och andra sociala medier. Det delas, funderas, kommenteras och utvecklas. Diskussioner kan ha startat på internet som leder till ett möte över en kaffekopp på webbdagarna. Kanske är det första gången vissa människor ses - fast de har haft kontakt under en lång tid.

Och när jag i det här sammanhanget funderar över var Svenska kyrkan är - så inser jag att vi är så långt efter. Trots att det är precis det här som vi i kyrkan egentligen håller på med hela tiden. Att nätverka, att gilla, att kommentera, diskutera och fånga upp tankar, att lyssna och få människor intresserade.

En föreläsare sa idag "om man har en riktigt bra berättelse så behöver man ingen reklam" - med det menar han att det går att sälja en vara utan reguljär reklam om man har en bra berättelse istället.

Och jag tänker givetvis på att vi sitter inne med världens bästa berättelse - den om Jesus Kristus som vår frälsare. Vi behöver inte göra särskilda tidningsannonser för att berätta om vårt budskap -men vi behöver och måste berätta berättelsen. Vi, du och jag, på alla de arenor där vi befinner oss. Mun till mun, i alla de sociala sammanhang vi befinner oss.

Låt oss finnas överallt där det finns människor. Och välkommen tillbaka till den digitala arenan biskop Anders!

Här är hela listan med biskopar och domprostar som bloggar.
Biskop Antje (Lund) och biskop Jan-Olof (Växjö) finns på twitter.

Biskopar och domprostar bloggar

• Ärkebiskopen

  Ut ur idet framåt hösten
  

  6 timmar sedan
• Domprost Tor Frylmark (Härnösand)

  En vecka värd att minnas
  

  2 dagar sedan
• Domprost Mats Hermansson (Visby)

  Fest så det duger!
  

  2 dagar sedan
• Domprost Johan Dalman (Strängnäs)

  Ett folk och en människa
  

  2 dagar sedan
• Biskop Åke Bonnier (Skara)

  Polyamori eller fördjupad parrelation?
  

  6 dagar sedan
• Biskop Tuulikki (Härnösand)

  Stort fungerar utmärkt i Lappo stift
  

  1 vecka sedan
• Biskop Esbjörns tankar (Karlstad)

  När vi som mest behövs
  

  5 veckor sedan
• Domprost Annica Anderbrant (Uppsala)

  Doputställning, dopinställning eller dopföreställning
  

  2 månader sedan
• Domprost Tomas Petersson (Växjö)

  Det var mycket tal om Gud
  

  2 månader sedan
  
  Uppdaterad 13 september kl 8.45
  Kyrkans Tidning: ÄB aktiv bloggare igen - med en känga åt falsk twittrare>>

Tänk om Natan Söderblom haft ett twitterkonto…

Kyrkans Tidning gjorde en specialtidning om Världens fest som du kan bäddra i här:

http://www.mypaper.se/show/kyrkanstidning/show.asp?pid=345229895565483&initpage=12

Sen ska jag för ärlighetens skull säga att ärkebiskopen faktiskt figurerar i de sociala medierna när han under ett par timmar deltog i en chatt som Sydsvenska Dagbladet anordnade. Det kan du läsa om här>>

Men, jag skulle ändå vilja utmana ärkebiskopen att börja använda twitterkontot som nu finns. Där finns redan 259 följare. Fler lär det bli ganska snart så fort biskop Anders börjar använda kontot.
https://twitter.com/AndersWejryd

140 tecken, korta tankar. Ord för dagen. Ett sätt att dela den kristna tron och Svenska kyrkans värderingar och tankar.

Biskop Antje har 1057 följare, biskop Jan-Olof har 324 följare. Vi är många som vill följa biskoparna. Vi är många som gärna tar emot tips på bibelord, artiklar, tankar som de vill dela med sig.

Och är man ärkebiskop så är det något annat än personen Anders Wejryd.

Låt mig ta ett exempel från en TV-serie som jag är mycket förtjust i, Vita huset. Serien handlar om presidenten i USA och hans stab i Vita huset. Presidenten står inför ett svårt dilemma och har kallat till sig sin familjepräst, som han känner mycket väl. De träffas i ovala rummet. Prästen frågar "Vad ska jag kalla dig? Jed eller mr President?" Presidenten svarar "Mr President - så jag kommer ihåg i vilken roll jag är". Alltså - det här handlade inte om personen utan om ämbetet som han blivit vald till.

Och så tror jag att alla våra kyrkliga ledare - och särskilt biskoparna - också måste tänka. De har fått ett uppdrag att vara en röst, ett ämbete, utanför sin person. Så visst - man kan tycka att det är tråkigt att blogga. Man kan tycka att twitter är konstigt. Men - i kraft av sitt ämbete måste rösten höras. Och då ska man ta alla chanser som finns. Med hjälp av de medier som finns till hands.

Förr fanns inte de digitala medierna. Då fick man skriva brev och artiklar. Biskop Natan Söderblom, har jag fått berättat för mig, hade tre sekreterare för att de skulle hinna med att skriva alla brev han ville författa. Tänk vad han hade gjort om han hade haft en blogg och ett twitterkonto.

Efterdyningar från Världens fest

Det går ju inte riktigt att släppa Världens fest. Vill faktiskt dela vad som hände under inledningen igår. Jag pratade ju om trumpetarna som övade. Och så här blev det när de gjorde det live. Från tre håll kommer det trumpetare med en procession och leder präster, diakoner och utdelare till tre altare.

(När biskop Antje sedan bad nattvardsbönen så gjordes detta parallellt ute vid två altaren till - så kunde man också gå dit och få nattvarden under gudstjänsten.)

Med anledning av min kritik mot ärkebiskopen (att det var så svårt att hitta hans tal) så har hans pressekreterare Ewa Almqvist skrivit på bloggen och meddelat hur det hänger ihop med ärkebiskopen och hans tal och webbsidan.

Ärkebiskopens tal och predikningar ligger på www.svenskakyrkan.se/arkebiskopen, där de senaste syns på startsidan. Tidigare tal/predikningar nås via länken "Sagt och skrivet" i vänsterkanten.
Ärkebiskopens tal vid fredsmanifestationen i Malmö i lördags finns på Världens fests webbplats, www.svenskakyrkan.se/varldensfest.
Ibland dröjer det innan talen läggs ut, av praktiska skäl, och ibland finns inget skrivet manus - och då läggs talet inte ut alls, av uppenbara skäl.
/Ewa Almqvist, ärkebiskopens pressekreterare

 Det är bra - då får vi hoppas att även ärkebiskopen hittar till denna sidan. =)

Jag fick förslaget när jag twittrade om ÄB ovilja till att blogga att just twitter vore väl ett bra och lagom medie i så fall. Korta meddelande. Lätta att skicka iväg. Precis som biskop Jan-Olof från Växjö säger i den här radiointervjun i P4>> 

På tal om Världens fest kan du hitta en massa klipp på deras Facebooksida tänk@framtid

Uppdaterad 14.40
Martin Garlöv bloggar på Brygubben: Biskopen som tappade lusten>>

...det är inget roligt...

...så sa ärkebiskopen när jag talade med honom i morse.

Vi sprang på varandra på torget och jag frågade varför talet inte låg på hans blogg. "nej, jag har slutat, det är inget roligt". Och han sa att det var få som läste och att det alltid var samma som kommenterade. Så han slutade. Han trodde bloggen var borttagen...

Tja, vi talade vidare om bloggar och twitter och att vara kyrkans röst. Och det är väl bara att konstatera att vi inte är riktigt överens om sakernas tillstånd. Det här kommer vi att behöva prata betydligt mer om!

Nä, jag blev helt enkelt lite matt. Inte av att ha pratat med ärkebiskopen, utan av han inte förstod hur viktig hans roll som ÄB är. Och att den måste synas och höras, på många sätt.

På tal om talet så sa han att dessa brukar läggas på webben, fast han visste inte var, det var svårt att hitta!!! Tablå!

Tja... Jag ska inte orda mer om detta.

Nu gör jag mig färdig för den stora gudstjänsten på Stortorget. Jag hörde blåsarna öva förut. De kommer från olika håll in på torget, det lät fantastiskt när de övade, kommer att bli ännu bättre på gudstjänsten. Och jag ska få sjunga psalmer högt på torget. Blir nog helt OK det här!

Rapport från en dag på Världens fest

En tillställning som Världens fest är ju givetvis mycket speciell. Man kan fundera över om det är en bra idé att försöka samla ihop så mycket människor och göra något tillsammans.

Och för oss som är med så är det lätt att tänka "Varför gjorde de så här? Varför gjorde de inte så här istället? Varför är den med och varför är den inte med?" Och visst - de frågorna ska vi ställa. Men sen tänker jag att det också är viktigt att tänka efter - hur skulle jag gjort för att det skulle blivit bättre?

Idag har jag som jag redan berättat varit på morgonbön i form av en orgelmeditation. Sedan var jag och lyssnade på Marika Griehsel som hade en panel från kyrkokansliet och de pratade om "På vems villkor bryr sig världen?". De pratade alltså om hur svårt det är att få medierna intresserade av alla de katastrofer som existerar i världen. För medierna bidrar till att öka insamlandet och hjälpen till dessa områden. De berättade hur de gör och hur det fungerar. Ett mycket intressant samtal. Grunden för Svenska kyrkans insamlingsarbete bygger på hur den barmhärtige samarien agerade. Mycket bra liknelse!

Sen var jag och lyssnade på Mattias Hallberg från kyrkokansliets webbavdelning som pratade om "Sociala medier, hur funkar det?" och vi fick fundera över hur vi kan använda sociala medier för att öka förståelsen och intresset för internationella frågor och insamling.

Sen gick jag och lyssnade på Margot Wallström som varit FNs särskilda representant i frågor som rör sexuellt våld i konfliktområden. Hennes berättelser var fullständigt förfärliga. Men det finns lite hopp. Och kyrkan finns med och stöttar kvinnorna - men det finns massor mer att göra. Och att påverka opinion och ställa männen inför rätta. Och som Margot sa - detta har alltid pågått under krig. Men det är ingen kultur - det är kriminellt!

Under hela eftermiddagen pågick det program på Stora torget, med olika musikaliska inslag. Jag lyssnade bland annat på Anders Nyberg och hans ensemble. Därefter kom Sarah Riedel och Tobias Helldin som har spelat in en speciell jazzCD där alla pengar oavkortat går till Svenska kyrkans internationella arbete på Afrikas horn.

Och sen klockan 18 började festkvällen… Doreen Månsson ledde oss genom kvällen. Några korta tal om freden hölls av biskop Stephen Dokolo, prästen Albin Tanke, Fulata Moyo från kyrkornas världsråd samt ärkebiskop Anders Wejryd.
Här kan du se biskop Anders tal:
(jag försökte hitta det på hans blogg, men där ligger fortfarande sista inlägget från 8 april 2012 kvar! Vilket är otroligt med tanke på vad som står i programmet på första sidan där biskop Anders och biskop Antje inbjuder till möte och undertecknar med "Var aktiv och engagera dig i att tänk@framtid!" och sen står deras båda namn och under biskop Antje står hennes twitterkonto. Och under biskop Anders står adressen till hans blogg… som alltså är uppdaterad 8 april 2012. Jamen… skärpning! Däremot fanns talet på Världens fest webbsida här>>)
Det var lite svårt att tända ljusen som skulle ingå i ljusmanifestationen för fred. Det blåste för mycket. Men om man gick ihop flera stycken så kunde man tända tillsammans! Det var allt lite symboliskt det.

Jag var tyvärr inte så imponerad av det gemensamma torgprogrammet. En ung duktig sångerska/låtskrivare Sara Thuresson imponerade mest. Östblocken spelade baltisk musik (jodå - de var duktiga också), Behrang Miri (rappare och muslim) var duktig, men jag förstod inte riktigt varför han var där. Cirkör Event underhöll också med dikter, akrobatik och ballonger. Samt svärdslukning… kan väl i och för sig passa om vi ska prata om fred?

Tja, det lämnar en del övrigt att önska just det där.

Det är aldrig lätt att få till det så att alla blir nöjda med allt. Och det allra mesta är väldigt, väldigt bra. Såklart. Men inte så bra att det inte kan bli bättre.

Jag har funderat vidare på det där med vem mötet är till för och alla de anställda som är där. Om de inte hade varit där… då hade jag nog skrivit om det också.
Världens fest skriver på sin webbsida om vilka de vänder sig till:

Det övergripande syftet för Världens fest 2012 är att, med Svenska kyrkans internationella arbete i fokus, manifestera Svenska kyrkans samhörighet med den världsvida kyrkan. Festen ska synliggöra och väcka intresse för Svenska kyrkans internationella arbete för en bred allmänhet. Världens fest riktar sig till alla som är intresserade av internationella frågor, församlingarnas internationella grupper, förtroendevalda och medarbetare.

Jag sprang på två bekanta när jag stod på Stora torget. Ett par som är mycket kyrkliga. Går i kyrkan varje söndag. Är mycket aktiva i sin församling. De såg lite förvånade ut över ståhejet och sa "vi har inte hört någonting om det här. Vi bor 9 km bort… Hade vi vetat detta hade vi kanske kommit".
Tja… det här med kommunikation är inte så enkelt som det kan verka. Men helt klart är att alla församlingar inte har tagit sitt ansvar och informerat HELA församlingen om mötet.

Nu är det hög tid för mig att sova. Försöka smälta intrycken från den här långa dagen.

ÄBs möte om barn och unga

Kyrkokansliet i Uppsala skickar ut ett pressmeddelande att nu har den öppna anmälan till ärkebiskopens möte om barn och unga öppnat.
Mynewsdesk: Öppen anmälan till ärkebiskopens möte om barn och unga>>

Öppen anmälan till ärkebiskopens möte om barn och unga

2012-09-04 09:40

Den 16–17 november i år bjuder ärkebiskop Anders Wejryd in till kraftsamlingen Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 i Uppsala. Anmälan är nu öppen för alla intresserade, via mötets webbplats www.svenskakyrkan.se/abmote2012.
Mötet kommer att handla om hur Svenska kyrkan tillsammans med andra kan arbeta för barnets rättigheter. Några ämnen som tas upp är barns hälsa, skola och kultur. Medverkar gör bland andra barn- och äldreminister Maria Larsson, integrationsminister Erik Ullenhag, barnombudsmannen Fredrik Malmberg, BRIS generalsekreterare Kattis Ahlström, och Skolverkets generaldirektör, Anna Ekström. Drottning Silvia och kronprinsessan Victoria kommer att delta.
Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 är uppbyggt kring tre teman, hämtade ur barnkonventionen:

• Barns kraft och förmåga.
• Barn i utsatta situationer.
• Barnets rätt till andlig utveckling.

Alla intresserade är välkomna att delta i mötet, som beräknas samla omkring 1100 personer i Uppsala Konsert & Kongress. Särskilt inbjudna är medarbetare och förtroendevalda från Svenska kyrkans församlingar och stift, samt företrädare för myndigheter, barnrättsorganisationer och andra organisationer.
Läs mer på www.svenskakyrkan.se/abmote2012. Där finns också länk till anmälningssidan.
Presskontakt: ärkebiskopens pressekreterare Ewa Almqvist, ewa.almqvist@svenskakyrkan.se, telefon 0705-469677.

På webbsidan för mötet kan vi läsa:

Möte om barn och unga

Den 16-17 november 2012 bjuder ärkebiskop Anders Wejryd in till möte om och med barn och unga i Uppsala. Mötet ställer frågor om hur Svenska kyrkan tillsammans med andra aktörer i samhället kan främja barnets rättigheter.

Foto: IKON

En utgångspunkt för Barn och unga - ärkebiskopens möte 2012 är FN:s barnkonvention, som slår fast att varje barn har rätt till liv, hälsa och utveckling. Mötet ställer frågor om hur Svenska kyrkan tillsammans med andra aktörer i samhället kan främja barnets rättigheter. Hur kan vi bli bättre på att samverka och hitta nya vägar?

Från ord till handling
Svenska kyrkans arbete med barn och unga är omfattande, involverar flera yrkesgrupper och många frivilliga. Vid Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 vill vi lyfta fram det viktiga arbete som sker inom kyrkan. Hur kan kyrkans verksamhet utvecklas, så att det blir en ännu starkare resurs i barns och ungas liv?

Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 handlar också om förändring. Hur går vi från ord till handling? Hur kan vi rent praktiskt arbeta för att barnkonventionens formuleringar om barns värde och delaktighet ska bli verklighet - i samhället och kyrkan, i Sverige och världen? 

Jag kommer, som POSKs informatör, att vara med på mötet. Frågan som jag har ställt mig flera gånger (och fler med mig, bla Dag Sandahl>>) är för vem detta möte egentligen är för. Och vad förväntar vi oss att få ut av det?

Jag kommer som sagt att vara där. Sen får vi se vad som kommer ut av det här. Det projekt som pågått under tre år i Svenska kyrkan 0-18 projektet sätter punkt (eller avstamp?) om jag förstått det rätt med det här mötet.

Ur POSK vision och program:

Barn och ungdomar

Svenska kyrkan har ett ansvar för dopuppföljning och POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Arbetet med konfirmander behöver stärkas och de unga ledarna lyftas fram.

Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan och i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet behöver erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan behöver föryngras och använda många olika former för att göra barn och ungdomar delaktiga. POSK menar att starka barn- och ungdomsrörelser är viktiga för kyrkan och vill lyssna till och stärka Svenska Kyrkans Unga, Salt, Credo, Kriss med flera.

Lärande för alla åldrar

POSK verkar för den för nationell nivå, stiften och församlingarna gemensamma och långsiktiga satsningen på lärande och undervisning i alla åldrar.

Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land vilket betyder att många människor saknar ett språk för en andlig längtan och för religiösa erfarenheter. POSK vill att församlingarna ska vara öppna och välkomnande för alla som söker sig dit. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingarna kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande undervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap. På detta sätt rustas människor att leva sin tro i vardagen.

Ny biskop i Svenska kyrkan

I söndags vigdes Åke Bonnier till Skara stifts nya biskop. Som jag skrev i mitt blogginlägg i fredags så går det att se hela biskopvigningen på SVK Play.
http://play.svenskakyrkan.se/?mid=BF04B82F

Åke Bonnier verkar, genom de artiklar man kan läsa i Kyrkans Tidning och tidningen Dagen, mycket nöjd.

Jag tycker det ska bli spännande med Åke Bonnier i biskopskollegiet. Jag undrar hur han kommer att hantera blogg och sociala medier. Kanske kan det äntligen bli en reell diskussion men någon som har lite erfarenhet i ämnet - och som då kan se fördelar och nackdelar med biskopar i sociala medier.

Jag kan ju inte låta bli att lägga upp bilden från tidningen Dagen. Men är den inte för underbar?
Där står biskop Åke, uppsträckt och fin. Ordning och reda och ser så glad ut. Där är kronprinsessan i en hatt som… tja… vad ska man säga? Nje… jag tror inte jag säger något.
Och sen har vi ärkebiskop Anders. Som har mössan på sne, skruden på sne och plirar över glasögonen. Ser ut som en liten buspojk.

Kyrkans Tidning: Åke Bonnier biskopsvigd>>
Dagen: Åke Bonnier har nu blivit biskop i Skara>>
Svenska kyrkan: Åke Bonnier; Glädjs oerhört>>

Foto: Tidningen Dagen, Leif R Jansson

…bottna i nåden och skapa i världen

Det var Jacob Sunnliden som var mannen bakom twitterkontot @anderswejryd som har skapat ett sådan rabalder i sociala medier och på kyrkokansliet.

Han berättar själv i Kyrkans Tidning idag hur han tänkte och vad som ligger bakom hans agerande.
Kyrkans Tidning: Jag är den falske Wejryd>>

Responsen lät inte vänta på sig. Under samma timme började människor följa kontot. Vissa tyckte det var en rolig grej och uppskattade det uppenbara låtsaskontot. Andra var oroliga och hoppades att kontot skulle skötas snyggt. Min avsikt var redan från början att överlämna kontot till ärkebiskopen själv under Världens fest och att skriva mina inlägg som om jag hade honom själv framför mig. Det tog inte lång tid innan kontot hade flera hundra följare.

Twitterkontot @anderswejryd stoppades av twitter (på kyrkokansliets uppmaning) och går inte att följa idag. Men enligt Jacob Sunnliden så kommer kontot att överlämnas till ärkebiskopen. Han kommer också att lämna över de tio (!) andra biskopskonton som han har registrerat till respektive stift. Så får vi se om något stift hakar på biskop Antje och biskop Jan-Olof och börjar twittra.

Jacob Sunnliden har med sin aktion lyft en mycket viktigt fråga för kyrkokansliet och stiftskanslierna. Dels det viktiga i att registrera namn och personer som är officiella. Dels en fundering över hur man bör kommunicera.

Att kontot @anderswejryd bara på några timmar hade flera hundra följare borde vara ett incitament för att det är en viktig kanal. Och ärkebiskopens blogg - hur många är det inte som följer den? (Därför är det pinsamt att han inte bloggat sedan 8 april!) Jämför detta sedan med hur många personer ärkebiskopen träffar om dagen eller predikar för när han firar gudstjänst.

Och nej… det ena är inte bättre än det andra. Det personliga mötet kan aldrig slå ut flera hundra följare i något socialt medie - men… här har vi kanaler som når ut. Använd de då! WWJD?

Kyrkans Tidning: Hallå där Jacob Sunnliden>>

Ur POSKs Vision och program:

Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan och i gemenskapen på internet.