Skolavslutningar

Från Svenska kyrkans webbsida hittar jag följande artikel med anledning av skolavslutningar>>

Skolavslutningar i kyrkan

[2012-11-26 11:40]

Ärkebiskop Anders Wejryd har de senaste dagarna intervjuats av ett flertal olika medier angående frågan kring skolavslutningar i kyrkor, som i söndags blev extra aktuell efter Skolverkets debattartikel om att Gud inte får vara med när skolan samlas i kyrkan.

Skolverkets debattartikel i söndagens DN, Gud får inte vara med när skolan samlas i kyrkan, undertecknad av verkets generalsekreterare Anna Ekström och undervisningsrådet Claes-Göran Aggebo, har väckt stor debatt. Ärkebiskop Anders Wejryd har de senaste dagarna medverkat i flera intervjuer i frågan. Han menar att det är svårt att låta skolorna fira advent i kyrkan om man inte samtidigt får berätta vad julen handlar om.

Artikeln har även skapat debatt på Svenska kyrkans facebooksida.

Här kan du läsa mer om Svenska kyrkans syn på barns rätt till kyrkligt kulturarv.

Foto: Magnus Aronson

Barn har rätt att få uppleva kyrkligt kulturarv

Den återkommande debatten om skolavslutningar i kyrkan kan ge sken av att kyrkobyggnaden nästan är farlig för barn. I själva verket är den en viktig del av vårt gemensamma kulturarv, ett kulturarv som alla barn och unga faktiskt har rätt att få uppleva. Det menar prästen Boel Hössjer Sundman och Henrik Lindblad, Svenska kyrkans kulturarvsamordnare.
Läs mer

 Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

ÄBs möte rapport tre - så här kunde vi också gjort!

Jag har nu funderat lite vidare på ÄBs möte om barn och unga. De korta rapporterna som jag har lämnat har du kanske redan läst.

Det var en väldigt bra möte. Oerhört välorganiserat och väloljat. Mycket matnyttigt i föredrag och seminarier.

Framförallt estradprogrammen fungerade super. (Där hade tydligen tagit ett proffs som hjälpt till att klocka allt, så det skulle flyta på. Och det gjorde det - utan problem. En kyrkoherde sa längtansfullt - "Tänk om våra gudstjänster fungerade så här…")

…men, det var något som jag saknade (mer än barnen).

Det var delandet av oss som var där. Vi var 1100 personer som kom från församlingarna, som, de allra flesta, jobbar dagligdags med barn och ungdomar. Som besitter en enorm erfarenhet, som har idéer och tips som de säkert vill dela med sig av.

Detta fanns det ingen arena för alls. Inget erfarenhetsutbyte, inget delande. Inget "-vad bra att du kommer hit, kan inte du tala om vad du gör i din församling!".

Jag pratade med några personer som också hade gjort samma reflektion.

Jag tror att det hade varit bra om åtminstone en del av mötet hade varit en så kallad "unconference". Det vill säga - inget program alls bestämt. Utan vem som helst får lov att berätta om sitt. I pass om 20 minuter eller 40 minuter.

Jag har varit på några sådan här konferenser. Då går till så här:

Alla samlas på första kvällen. Vi har två dagar framför oss. Ingen vet vilka föredrag som finns att tillgå. På väggen sitter ett gigantiskt stort rutschema som delar in dagarna i 20-minuterspass. På ett givet klockslag får den som vill gå fram och boka en tid och en lokal med en föreläsning på 20- eller 40 minuter som man vill hålla. (man gör det genom att sätta upp ett A4 för 40 minuter eller en A5 för 20 minuter där det står vad man vill göra). Föreläsningen kan vara en ren föreläsning, det kan vara en workshop, det kan vara en debatt. Du bestämmer och allt framgår av pappret du sätter upp. Ämne och form.

Och sen kan jag som besökare gå på det som intresserar mig mest. Alla deltagare är med på ett eller annat sätt och bidrar till programmet.

Första gången jag var med om det här trodde jag inte det skulle fungera - jag såg det stora tomma pappret som satt där på väggen och hade ingen förhoppning om att det skulle bli fullt. Men döm om min förvåning. Vid det givna klockslaget så rusade folk fram med sina lappar och bokade upp tiderna och lokalerna - för de ville dela med sig av sina erfarenheter, hålla workshops och föreläsningar med och för varandra.

Det är helt enkelt ett helt lysande koncept!
Används bland annat på SSWC och på Webcoast.

Ett annat sätt att göra är att hålla en Peacha Kucha -föreläsning. Ett koncept som kommer från Japan.

Det går till så att du gör i ordning ett bildspel med 20 bilder. Varje bild visas i 20 sekunder. Du talar till varje bild och berättar. Varje föreläsning tar därmed 6.40 minuter. Varken mer eller mindre.

Fullständigt lysande också! (Tänk om våra predikningar kunde göras på detta vis! Vilket lyft på många ställen).

Det finns säkert flera sätt att dela erfarenheter. Men vi i Svenska kyrkan är en organisation med människor som är kvalificerade, utbildade och besitter enorm kunskap och erfarenhet. Hjälp oss att få dela med oss av detta!

ÄBs möte dag 2

En superkort rapport om dag två på ÄBs möte. Vi har egentligen gruppmöte nu, så jag ska inte bli lång alls.

Det har varit en mycket bra dag, idag också. Vi började med seminarier och jag var på ett som handlade om "Vad får barn kosta". Ett panelsamtal diskuterade olika aspekter av detta och det var mycket intressant. En pedagog (tror jag det var) uppmanade alla till anarki. "Det är lättare att få förlåtelse än tillåtelse". Vet inte om jag tycker att det är det bästa rådet, men det är ju esplanaden tanke.

Det gemensamma programmet var väldigt bra upplagt, som igår. Annika Borg och Morgan Alling ledde med fast och klok hand programpunkterna som flöt på alldeles utmärkt.

Barnen kom in på slutet, då 80 barnkörbarn kom och sjöng för oss. Och sen hade vi gemensam avslutningsgudstjänst i en fullsatt domkyrka, 150 barnkörbarn och nyskriven musik (tack för det, Kyrkosångsförbundet) och en mässa som firades enligt handboksförslaget.

Nu sitter hela POSKs kyrkomötesgrupp och diskuterar kyrkomötesfrågor.

För dig som undrar lite vad som hänt under Ärkebiskopens möte kan följa på Twitter #äbmöte

www.svenskakyrkan.se/äbmöte

En kort rapport om ärkebiskopens möte dag 1

Det här får bli en kort rapport om ärkebiskopens möte om barn och unga som startade idag i Uppsala.

Vi är drygt 1100 människor i Uppsala konsert och kongress som idag har samtal om barn och unga.
När vi kom allihopa stod ärkebiskop Anders och generalsekreterare Heléne och hälsade oss alla i hand.

Under förmiddagen hade vi gemensamt seminarium med olika panelsamtal, sånginslag, filminslag och tal som leddes med fast hand av Morgan Alling och Annika Borg. Morgan Alling var fullständigt lysande, där han med berättelser från sin egen trasiga uppväxt, kunde visa på händelser som hade förändrat honom. När vuxna människor lyssnade - verkligen lyssnade och såg honom.

Och han berättade om den gången han återvände till gatan där ett av hans fosterhem låg. Och grannarna kom ut och hälsade och var så trevliga. Och sen var det någon som sa "-Ja, vi hörde ju hur ni skrek där inne, men vi visste inte vad vi skulle göra…"

Det är inte OK - våga fråga istället, sa Morgan Alling.

Hela dagen började med orgelspel av 10-åriga Alma Faxén som spelade fantastiskt. Och Uppsalas domkyrkas ungdomskör underhöll flera gånger.

…men sen får man nog säga att det kanske är en av de sakerna som kommer till korta i det här mötet. Vi saknar barnen. Det finns inga barn. Vi talar om att vi måste ge rum för barnen. Vi talar om deras rättigheter. Vi talar om att vi måste se barnen, att vi måste lyssna på barnen. Men… där finns inga barn.

Å andra sidan… det är inte lätt hur det skulle gått till rent konkret. Det hade inte varit roligt att ha ett gäng barn med på scen som "gisslan" som skulle gett oss svar på våra frågor. Men… kanske hade det varit kul med något sådant inslag.

Oavsett detta - mycket proffsigt upplägg på dagen hittills. Fantastiskt ordnat, väldigt bra program på förmiddagen med bra paneler och föreläsare.

Så var det ju det här med utställningen… Vi fick ju inte stå med och ställa ut. Nu finns det flera våningar med utställare. Och enligt uppgift innan mötet så ska alla utställare ha "direkt anknytning till barn och unga".

Det är väl en sanning med modifikation kan jag väl tycka när jag ser vissa av utställarna. Men de har det inte lätt. Utrymmena är små och trånga där de står. Kanske gör vi det bättre med att bara finnas med våra tröjor och dela ut våra foldrar till de vi pratar med.

På eftermiddagen var jag på ett föredrag om kyrkan och kulturen och livsgnistan. Mycket bra panel som delade tankar, minnen och idéer.

Om en stund är det mingelmiddag på kongresshallen och sedan avslutas dagen med mässa i domkyrkan kl 21.00

Kyrkans Tidning: Barn har rätt till religion>>
Dagen: Ärkebiskopen bjuder in till möte om barn>>
Svenska kyrkan: ÄB möte 2012>>

Uppdaterad 2012 11 17
SVT Dags att göra barnkonventionen till Svensk lag>>

ÄBs möte och strukturerna

Sitter nu på en buss på väg till Uppsala. Det är Göteborgs stift som har ordnat en gemensam buss för alla anställda som är på väg till Ärkebiskopens möte för barn och unga. Och eftersom jag också ska med på mötet (även om vi inte fick informera om POSK, se tidigare blogginlägg), så fick jag åka med bussen.

Det blev en stressig förmiddag när allt skulle packas med för en vecka i Uppsala. Först ÄBs möte, sedan gruppmöte med POSKs kyrkomötesgrupp och sedan kyrkomöte i tre dagar.

I dagens Kyrkans Tidning var temat barn och unga. Du kan läsa flera av artiklarna på nätet här>>

Men där stod också en del artiklar om strukturutredningen. Bland annat har Elisabeth Sandberg skrivit om församlingsbegreppet under rubriken Kultur och teologi. Dessa artiklar finns tyvärr inte med på Kyrkans Tidnings webbsida.

Där tar, i två olika artiklar, Sandberg upp farhågorna att det inte kommer att firas gudstjänst i de församlingar som ingår i ett pastorat. Eftersom detta inte regleras i kyrkoordningen.

Det kan vara en relevant farhåga - om det sitter människor i fullmäktige och kyrkoråd som inte själva firar gudstjänst eller ser vikten av att fira gudstjänst varje vecka. Men när de som är förtroendevald också är sprungna ur den gudstjänstfirande församlingen så finns det en helt annan inställning till gudstjänsten.

För POSK är det fullständigt självklart att det ska firas regelbunden (minst varje vecka) gudstjänst i alla våra församlingar. Och gärna i alla våra kyrkor också. Med det förslag som ligger på kyrkomötes bord så ges det stora möjligheter för att själv ta på sig ansvar för att se till att det blir gudstjänst.

Ett församlingsråd behöver minst bestå av fyra personer och en präst. Uppdraget för ett församlingsråd är att se till att det firas regelbunden gudstjänst. (Sen kan församlingsrådet vara betydligt större och ha betydligt fler uppgifter - men detta är minimum).

Så finns det fyra personer som vill gå in och ta ansvar - så är det fullt möjligt att fira gudstjänst varje vecka i församlingen. Det kan vara lekmannaledda gudstjänster, lekmannaledd musik, textläsning. Om prästen bara kan komma 1 gång i månaden eller varannan söndag - så går det ändå att fira gudstjänst varje vecka.

Så jag ser istället möjligheterna med strukturutredningens förslag. Jag tror att vi istället kan få betydligt fler gudstjänster i våra kyrkor istället för färre.

För det finns en törst och en önskan om Guds ord och att få be och lovsjunga tillsammans.

Ur POSK vision och program:

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Återigen utestängs nomineringsgrupperna

En debattartikel som inte kom in i Kyrkans Tidning. Då får jag publicera den här istället…

Återigen utesluts nomineringsgrupperna från ett arrangemang ordnat av nationella nivån.

Nu är det ärkebiskopens möte om barn och unga i Uppsala den 16-17 november som på sin utställningsyta inte har plats för några nomineringsgrupper.

Enligt utställningsansvarig så är utrymmet avsett för "utställare med direkt anknytning till arbete med barn och unga". Och dit räknas tydligen inte de förtroendevalda och nomineringsgrupperna.

Och återigen så slängs också rättviseaspekten upp "säger vi ja till en så måste vi också ge alla kyrkopolitiska grupperingar möjlighet att ställa ut". (samma argument som användes när vi vägrades att ställa ut vid Världens fest i Malmö).

Varför är Svenska kyrkan så rädd för oss som är förtroendevalda? Varför är Svenska kyrkan så rädd att låta nomineringsgrupperna berätta vad man vill med Svenska kyrkan? Mindre än ett år före kyrkovalet - mindre än ett halvår kvar till alla nomineringar ska vara färdiga - och de som är ansvariga får inte vara med och stå till svars för sin kyrkopolitik? Varför?

Ärkebiskopen skriver på sin blogg (16 okt) med anledning av en kommentar att de politiska partierna finns i kyrkopolitiken "Ytterst bestämmer medlemmarna allt och kan också bilda precis vilka nomineringsgrupper som helst, vilket man ju gör i ökande grad, och rösta på vilka som helst. Jag tycker det är ett bättre system än något annat jag kan komma på (…)"

Trots detta får alltså inte dessa medlemmar och kyrkopolitiker vara med och ställa ut och berätta vad de vill med barn och ungdomar vid ärkebiskopens möte.

Varför?

Carina Etander Rimborg
(POSK Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan)
Kyrkomötesombud Göteborgs stift
Förtroendevald i Göteborg

Skogen intar Uppsala domkyrka

I samband med ärkebiskopens möte och kyrkomötet genomförs en konstinstallation i Uppsala domkyrka. Det är arkitekturmuseets konstnärer/forskare Monica Sand och Ricardo Atienza som installerar ett skogstjärn mitt i kyrkan, med vatten och ljud.

Detta kan vi läsa i ett pressmeddelande från Svenska kyrkan>>

Glänta i Uppsala domkyrka – pressvisning 13 november

2012-11-09 10:00

En liten tjärn ska byggas i konstinstallationen Glänta i Uppsala domkyrka 13-21 november.
Inför Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012, den 16-17 november, förvandlas det innersta av Uppsala domkyrka till en skog med en glänta och en liten tjärn. Runt vattenspegeln blir det vindsus och lövprassel, och ljudet stiger och faller med antalet personer som rör sig i kyrkan. Katedral, natur och människa möts på ett lekfullt och mystiskt sätt.
Konstinstallationen Glänta har skapats av Arkitekturmuseets konstnärer/forskare Monica Sand och Ricardo Atienza. Den kommer att byggas upp inför ärkebiskopens möte och finns i Uppsala domkyrka den 13-21 november.
– Konstverket utgår från barnet, och barnets privilegium och rättighet att fråga, försöka och fantisera, säger konstnären Monica Sand. I domkyrkans glänta får man göra just det – eller helt enkelt glädja sig åt upplevelsen av en skog inne i en katedral!
Välkommen till pressvisning/invigning av installationen Glänta tisdag 13 november kl 10.45, tillsammans med inbjudna skolbarn. Fotografering är tillåtet.
Plats: Uppsala domkyrka, mellan högkoret och centralaltaret.
Medverkande/program: Ärkebiskop Anders Wejryd och konstnären Monica Sand introducerar installationen, därefter ges möjlighet att följa upplevelsevandringen för inbjudna skolbarn (åk 2) från Sverkerskolan i Uppsala. Eventuella intervjuer ges direkt efter vandringen.
Anmälan: till ewa.almqvist@svenskakyrkan.se eller tfn 0705-469677, senast måndag 12 november. 

Upplevelser i projektet Glänta/Uppsala domkyrka
Tisdag-fredag 13-16/11: Inbjudna skolbarn i Uppsala deltar i upplevelseprogram, guidade av konstnärerna själva och domkyrkans pedagoger. Med t ex speglar och prismor får barnen undersöka domkyrkans ljus och djup, och i ljudexperiment lyssna in arkitekturen.
Söndag 18/11 kl 15-17: Skogsimprovisationer av blockflöjtsensemblerna Flauto Alba och Flauto Sera under ledning av Heidi Rohlin Westin. Publiken vandrar omkring, kommer och går medan musikerna, utspridda i rummet, skapar en förtätad stämning av skogens ljud: vind, regn, löv och steg.
Tisdag 20/11 kl 14-16: Pröva rummet. Öppet konst- och forskarseminarium där vi prövar rumsliga förhållanden med ljud, ljus, speglingar och rörelser och samtalar med konstnärerna/forskarna Monica Sand och Ricardo Atienza.

Läs mer om ”Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012” på www.svenskakyrkan.se/abmote2012

Så kan man alltid fundera över om detta är vad vi i Svenska kyrkan ska hålla på med. I vilket fall som helst ska det bli intressant att se installationen.

Uppdaterad 2012 11 14
Kyrkans Tidning: Skogsglänta uppförd i domkyrkan>>

Panel om religion och skola och möten

Tankesmedja Areopagen i Göteborg kommer under hösten att medverka i två olika panelssamtal. Läs också här>>
Det ena samtalet är redan ikväll, på Interreligiösa centret i Göteborg.

Bör religion barnförbjudas?
Tisdagen den 11 september, 18-20.30 är det panelsamtal på Interreligiösa centret i Göteborg. Rubriken är ”Bör religion barnförbjudas?”. I programmet skriver man:

Kan vi låta våra barn besöka andra religioners helgedomar? Är det lämpligt att våra barn deltar i skolundervisning om andra religioner? Vad säger våra heliga skrifter, och hur tolkas de i dagens moderna samhälle när det gäller umgänge över religionsgränserna? Skall vi låta barnen växa upp utan religion tills de blir myndiga?

I panelen sitter Rabbi Peter Borenstein, Karolina Mikhail (Koptiska ortodoxa kyrkan), Imam Rashid Mohammed (Göteborgs moské), Julia Carlberg (Hare krishna). Och moderator är Sara Blom från Tankesmedjan Areopagen.
Interreligiösa centret ligger på Södra Kyrkogatan 25 i centrala Göteborg.


Gud, vetenskapen och skolan
Den 12 november 18.00 är det panelsamtal på Folkuniversitetet i Göteborg:

Har skolan ansvar för att förmedla en viss syn på relationen mellan religion och vetenskap? Vilken bör den synen i så fall vara? Är det önskvärt att nå konsensus om hur denna relation bör uppfattas?
Det pågår en angelägen debatt om relationen mellan religion och vetenskap såväl inom landet som internationellt och då inte minst utifrån skolans roll i sammanhanget. I den nya läroplanen för gymnasieskolan, GY11, har en analys av denna relation skrivits in som ett obligatoriskt innehåll i kursen Religionskunskap 1, vilken alla elever läser. Vilka utmaningar och möjligheter medför detta?

I panelen medverkar:  Fredrik Sjögren, fil dr i statsvetenskap vid Högskolan Väst, Jonna Bornemark, fil dr i filosofi vid Södertörns högskola och Sara Blom från Tankesmedjan Areopagen.
Kvällen är gratis, men man bör anmäla sig. Det gör du här.

ÄBs möte om barn och unga

Kyrkokansliet i Uppsala skickar ut ett pressmeddelande att nu har den öppna anmälan till ärkebiskopens möte om barn och unga öppnat.
Mynewsdesk: Öppen anmälan till ärkebiskopens möte om barn och unga>>

Öppen anmälan till ärkebiskopens möte om barn och unga

2012-09-04 09:40

Den 16–17 november i år bjuder ärkebiskop Anders Wejryd in till kraftsamlingen Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 i Uppsala. Anmälan är nu öppen för alla intresserade, via mötets webbplats www.svenskakyrkan.se/abmote2012.
Mötet kommer att handla om hur Svenska kyrkan tillsammans med andra kan arbeta för barnets rättigheter. Några ämnen som tas upp är barns hälsa, skola och kultur. Medverkar gör bland andra barn- och äldreminister Maria Larsson, integrationsminister Erik Ullenhag, barnombudsmannen Fredrik Malmberg, BRIS generalsekreterare Kattis Ahlström, och Skolverkets generaldirektör, Anna Ekström. Drottning Silvia och kronprinsessan Victoria kommer att delta.
Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 är uppbyggt kring tre teman, hämtade ur barnkonventionen:

• Barns kraft och förmåga.
• Barn i utsatta situationer.
• Barnets rätt till andlig utveckling.

Alla intresserade är välkomna att delta i mötet, som beräknas samla omkring 1100 personer i Uppsala Konsert & Kongress. Särskilt inbjudna är medarbetare och förtroendevalda från Svenska kyrkans församlingar och stift, samt företrädare för myndigheter, barnrättsorganisationer och andra organisationer.
Läs mer på www.svenskakyrkan.se/abmote2012. Där finns också länk till anmälningssidan.
Presskontakt: ärkebiskopens pressekreterare Ewa Almqvist, ewa.almqvist@svenskakyrkan.se, telefon 0705-469677.

På webbsidan för mötet kan vi läsa:

Möte om barn och unga

Den 16-17 november 2012 bjuder ärkebiskop Anders Wejryd in till möte om och med barn och unga i Uppsala. Mötet ställer frågor om hur Svenska kyrkan tillsammans med andra aktörer i samhället kan främja barnets rättigheter.

Foto: IKON

En utgångspunkt för Barn och unga - ärkebiskopens möte 2012 är FN:s barnkonvention, som slår fast att varje barn har rätt till liv, hälsa och utveckling. Mötet ställer frågor om hur Svenska kyrkan tillsammans med andra aktörer i samhället kan främja barnets rättigheter. Hur kan vi bli bättre på att samverka och hitta nya vägar?

Från ord till handling
Svenska kyrkans arbete med barn och unga är omfattande, involverar flera yrkesgrupper och många frivilliga. Vid Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 vill vi lyfta fram det viktiga arbete som sker inom kyrkan. Hur kan kyrkans verksamhet utvecklas, så att det blir en ännu starkare resurs i barns och ungas liv?

Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 handlar också om förändring. Hur går vi från ord till handling? Hur kan vi rent praktiskt arbeta för att barnkonventionens formuleringar om barns värde och delaktighet ska bli verklighet - i samhället och kyrkan, i Sverige och världen? 

Jag kommer, som POSKs informatör, att vara med på mötet. Frågan som jag har ställt mig flera gånger (och fler med mig, bla Dag Sandahl>>) är för vem detta möte egentligen är för. Och vad förväntar vi oss att få ut av det?

Jag kommer som sagt att vara där. Sen får vi se vad som kommer ut av det här. Det projekt som pågått under tre år i Svenska kyrkan 0-18 projektet sätter punkt (eller avstamp?) om jag förstått det rätt med det här mötet.

Ur POSK vision och program:

Barn och ungdomar

Svenska kyrkan har ett ansvar för dopuppföljning och POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Arbetet med konfirmander behöver stärkas och de unga ledarna lyftas fram.

Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan och i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet behöver erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan behöver föryngras och använda många olika former för att göra barn och ungdomar delaktiga. POSK menar att starka barn- och ungdomsrörelser är viktiga för kyrkan och vill lyssna till och stärka Svenska Kyrkans Unga, Salt, Credo, Kriss med flera.

Lärande för alla åldrar

POSK verkar för den för nationell nivå, stiften och församlingarna gemensamma och långsiktiga satsningen på lärande och undervisning i alla åldrar.

Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land vilket betyder att många människor saknar ett språk för en andlig längtan och för religiösa erfarenheter. POSK vill att församlingarna ska vara öppna och välkomnande för alla som söker sig dit. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingarna kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande undervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap. På detta sätt rustas människor att leva sin tro i vardagen.

ÄBs möte Barn och Unga i november

Ärkebiskop Anders har kallat till ett möte i november. Jag försöker hitta information om det på Svenska kyrkans webbsida. Men det gick inte. Så jag googlade och då hittade jag däremot en sida, Möte om barn och unga>> där det står att läsa:

Möte om barn och unga

Den 16-17 november 2012 bjuder ärkebiskop Anders Wejryd in till möte om och med barn och unga i Uppsala. Mötet ställer frågor om hur Svenska kyrkan tillsammans med andra aktörer i samhället kan främja barnets rättigheter.

Foto: IKON

En utgångspunkt för Barn och unga - ärkebiskopens möte 2012 är FN:s barnkonvention, som slår fast att varje barn har rätt till liv, hälsa och utveckling. Mötet ställer frågor om hur Svenska kyrkan tillsammans med andra aktörer i samhället kan främja barnets rättigheter. Hur kan vi bli bättre på att samverka och hitta nya vägar?

Från ord till handling
Svenska kyrkans arbete med barn och unga är omfattande, involverar flera yrkesgrupper och många frivilliga. Vid Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 vill vi lyfta fram det viktiga arbete som sker inom kyrkan. Hur kan kyrkans verksamhet utvecklas, så att det blir en ännu starkare resurs i barns och ungas liv?

Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 handlar också om förändring. Hur går vi från ord till handling? Hur kan vi rent praktiskt arbeta för att barnkonventionens formuleringar om barns värde och delaktighet ska bli verklighet - i samhället och kyrkan, i Sverige och världen?
  
Tre teman ur barnkonventionen
Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 är uppbyggt kring tre teman, som är hämtade ur barnkonventionen. Barns kraft och förmåga speglar konventionens grundläggande idé om barnet som huvudperson i sitt eget liv. Barn i utsatta situationer bygger på det faktum att barnets rättigheter kränks genom våld, övergrepp och försummelse. Mötets tredje tema utgår från barnkonventionens formuleringar om barnets rätt till andlig utveckling. Vad betyder andlig utveckling? Hur ska begreppet förstås i relation till barnets rätt till tanke- och religionsfrihet? Till religionskritik? Till välbefinnande, mening, och hopp?
Genom Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 återkommer frågan om hur kristen tro kan stärka barns livsmod och förmåga att hantera sina liv. 

Ärkebiskopen bjuder alltså in till detta möte. Men jag blir liksom inte riktigt klok på vem det är som är målgruppen. Tydligen har det gått ut en riktad inbjudna först (oklart till vem) och de kan anmäla sig nu. Vi andra som inte har fått den här inbjudan kan anmäla oss senare i höst. När jag hörde av mig till kyrkokansliet för att höra hur det skulle gå till fick jag meddelandet att detta skulle gå genom stiftet.

Ja, ja… Som förtroendevald och beslutsfattare så tycker jag ju att dessa frågor är oerhört viktiga. Det gäller att ha tydliga målsättningar och att avsätta pengar så att satsningar går att genomföra.

Barn och ungdomsfrågorna är mycket viktiga. Barnen är vårt nu och de är vår framtid.

POSK säger i sin vision och sitt program:

Barn och ungdomar

POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Svenska kyrkan har ett ansvar för dopuppföljning. Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Arbetet med konfirmander behöver stärkas och de unga ledarna lyftas fram.

Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet behöver erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan behöver föryngras och använda många olika former för att göra barn och ungdomar delaktiga. POSK menar att starka barn- och ungdomsrörelser är viktiga för kyrkan och vill lyssna till och stärka Svenska Kyrkans Unga, Salt, Credo, Kriss med flera.

Lärande för alla åldrar

POSK verkar för den för nationell nivå, stiften och församlingarna gemensamma och långsiktiga satsningen på lärande och undervisning i alla åldrar. 

Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land vilket betyder att många människor saknar ett språk för en andlig längtan och för religiösa erfarenheter. POSK vill att församlingarna ska vara öppna och välkomnande för alla som söker sig dit. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingarna kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande undervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap. På detta sätt rustas människor att leva sin tro i vardagen.

I tidningen FÖR, som ges ut av Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation, står en artikel i nr 3, om mötet i november. Du kan läsa hela artikel nedan.

Är barn religiösa?
– Ja, svarar ärkebiskopen, om alla människor är religiösa så är barn det också. Men när varken skolan eller familjen hjälper barnen att se vad en kristen tro kan betyda, så tappas det perspektivet bort. Och det är inte det som är religionsfrihet. Det är bra att veta vad man väljer bort, om man gör det. 

– Vi lever i ett motflyt idag, det är mer naturligt att inte tro än att göra det. Men vi blir inte fler kristna om inte vi, som tron är viktig för, tar på oss att vägleda. Om vi inte lever ut vår tro i seder och samtal, så kan ingen rädda hem det här, betonar Anders Wejryd.

Open publication - Free publishing - More 2012

Uppdaterad 2012 06 26
Kyrkans Tidning: Ärkebiskopen bjuder in till möte om barns rättigheter>>
Mynewsdesk: Ärkebiskopen bjuder in till möte om barns rättigheter och livsmod>>
Uppdaterad 2012 06 27
Dagen: Ärkebiskopen bjuder in till stort möte om barns rättigheter>>

Hjärntvätt och påverkan

Underbara Clara bloggar>> om en kommentar som hon fått efter ett inlägg. Hon skrev i helgen att hon skulle gå till kyrkan och hade lagt upp ett kort på sig och sin lilla son på bloggen. (bilden är hämtad från Claras blogg)

(Underbara Clara bloggar samt har varit med i P1 i radio om praktiska hushålls- och pysseltips. Hon var en av sommarvärdarna 2011)

En av läsarna var mycket bekymrad över att hon tog med sitt lilla barn till kyrkan, och Clara skriver:

Blir lite orolig över att ni tar med Bertil till kyrkan. Hjärntvätt i så ung ålder… Är det inte bättre att han får upptäcka kristendomen själv när han själv känner sig redo som du gjorde? Välja själv.Det här argumentet möter jag väldigt ofta från personer som själva inte tror på någon gud utan lever sekulariserat. Det är ett argument som utgår ifrån att ateism skulle vara neutralt. Det normala – och alla som tror på någon form av gud är extrema. Det är ett väldigt svenskt synsätt – i de flesta delar av världen skulle det vara precis tvärtom.

Clara skriver i sin blogg vidare:

Oftast får religiösa utövare av alla de slag höra att de borde visa på fler alternativ inför sina barn. Berätta att man inte alls behöver tro om man inte vill. Eller så att man kan tro på andra gudar. Allt för att inte ”hjärntvätta” barnen in på rätt bana. Jag kan inte låta bli att undra om inte sekulariserade föräldrar borde göra detsamma? Ta med sina barn till en synagoga och Jehovas vittnen. Till pingstkyrkan om söndagen och ibland till en moské. Och så testa lite kristaller och new age-prylar. Allt för att inte tvinga in dem på de sekulariserades bana? Men hur många föräldrar gör egentligen det?

På den här bloggposten finns sedan en lång, lång rad kommentarer och argument för och emot. Det är en mycket spännande och väldigt intressant diskussion. Väl värd att läsa. (och det är väl framförda argument, utan tråkiga påhopp!)

Rädslan som finns för religion i vårt samhälle är ofta skrämmande tycker jag. Och kunskapen om att allt faktiskt påverkar oss saknas (även avsaknaden av religion påverkar) precis som Clara påpekar. Att ateism eller ett sekulärt samhälle skulle vara "neutralt"… - hur då, tänker jag och i förhållande till vad då, kan man ju fundera på.

En sådan viktig uppgift vi kristna har att vara ljus och salt i samhället så att kristendomen inte skrämmer utan att vi istället hjälper alla att få upptäcka glädjen med Jesus.
Clara, genom sin blogg, gör det på sitt sätt. Vilket sätt är ditt?

Från POSKs program:

Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras. Det är angeläget med ett brett utbud av gudstjänstformer för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.
(…)
POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang. POSK menar att en stark barn- och ungdomsrörelse är viktig för kyrkan och stöder Svenska Kyrkans Unga.

Pengar till kultur som satsar på barn och ungdomar

Från Svenska kyrkans webbsida:

Årets kulturstipendiater valda
[2011-09-05 11:20]

Svenska kyrkan delar varje år ut 500 000 kronor till nyskapande kulturprojekt om livsfrågor. I år är det åtta projekt som tilldelas stipendier, med viss tyngdpunkt på barn. De två största summorna går till teater med och för barn och unga, och årets enda filmprojekt har barn i huvudrollen
Kerstin Andeby, musiker och konstterapeut vid Barnens Katedral i Karlstad, är en av årets kulturstipendiater.
Kerstin Andeby, musiker och konstterapeut vid Barnens Katedral i Karlstad, är en av årets kulturstipendiater. Foto: Barnens Katedral

Totalt hade 376 ansökningar om årets kulturstipendier kommit in, och av de utvalda projekten anknyter fler än vanligt till kyrkans tradition. Bland dem finns Bibelberättelsernas hus i Karlstad, ett projekt där Norrstrands församling och Västanå teater samarbetar kring sju bibliska berättelser.

Här finns också författaren Johanna Nilssons roman om en kvinnlig Messias, liksom Kristian Lundbergs lyriska svit om evangeliets språk, och Anna Nyhlins musikaliska föreställning om dödssynder och kardinaldygder.

Barn och unga i fokus
Flera av projekten har fokus på barn och unga. Ett av dem är Vad tror du på, som anknyter till mångkultur och integration, och är ett stort projekt med bidrag både från allmänna arvsfonden och från statens kulturråd. Ett annat är Bortkopplad i vilket dansaren och filmaren Anna Duell vill göra en kortfilm om livsval med barn och djur i rollerna.

För första gången går ett av kulturstipendierna till en designer. I Station 5 tänker Bea Szenfeld göra en utställning där hon gestaltar sorg och hur vi bär den.

Även fotografen Johan Willner förbereder en utställning. Han vill färdigställa sviten ”Boy Stories”, om människans förhållande till minnet. Verket kommer att visas på Fotografiska museet 2012.

Utdelning av kulturstipendierna sker i oktober under kyrkomötets andra session i Uppsala.

Läs mer om kulturpristagarna här>>

redaktionen@svenskakyrkan.se

Vill du hjälpa till? Sticka en mössa!

Det kom en vädjan om hjälp - om att sticka mössor och filtar till barn i Kongo.
Så här skriver Anna Braw:

Hej handarbetsvän!

Här kommer en hälsning från Libris förlag och Kyrkkaffebloggen – och den handlar inte om någon bok utan om en insamling som vi på förlaget gör tillsammans med tidningen Dagen och biståndsorganisationen PMU i sommar. Du är välkommen att vara med!

Såhär är det:
I inbördeskriget i Kongo är det många, många kvinnor som råkar illa ut. Våldtäkter har blivit ett massförstörelsevapen.
En del av de här kvinnorna får hjälp på Panzisjukhuset, som leds av dr Denis Mukwege och som har fått mycket stöd från Sverige genom åren.
På Panzisjukhuset föds också många barn, och det är dem vi vill hjälpa.

Barnen på Panzisjukhuset behöver mössor som skydd mot nattkyla och solsken, de behöver filtar och de behöver kläder i största allmänhet.
Dagen, Libris och PMU samlar in handstickade och handvirkade babymössor, babyfiltar och koftor hela sommaren. Vi ser till att de kommer direkt till Panzisjukhuset och kan lova att de verkligen blir till stor nytta där.

Vill du vara med och hjälpa till?
Sticka eller virka i storlekar från nyfödd och upp till ett år.
Sticka eller virka i garn som är lätt att tvätta för hand (inte ullgarn som filtar ihop sig) och tänk på att det inte riktigt är vinterkläder som behövs.
Sticka sådant som du gärna skulle ge bort till en ny liten människa i din närhet, så blir säkert en mamma i Kongo lika glad som en mamma här!

Posta det du (och eventuellt din grupp) gör till

Dagen – Värma liten
105 36 Stockholm

och lägg gärna en lapp med namn och adress. Vill du berätta något om dig eller er så blir vi glada!

Många hälsningar,

Anna Braw
Libris

P.S. Sprid gärna det här brevet till andra handarbetsvänner, och följ insamlingen under hela sommaren i tidningen Dagen, på Dagens webplats (http://www.dagen.se/) och på Kyrkkaffebloggen (http://kyrkkaffe.libris.se)! Mer inspiration i form av beskrivningar finns i böckerna Värma varandra, Värma en liten och Restvärme. D.S.
Dagen: En mössa kan rädda liv - var med i Dagens sticktävling>>
Dagen: Hjälmmössa till nyfödd (mönster)>>
Kyrkkaffebloggen svarar på frågor: Frågor och svar om Värma liten - insamling>>

Låt barnen komma och hindra dem inte

Genom nätverket "Livet i Svenska kyrkan" blir jag tipsad av Martin Garlöv om den familjegudstjänst som sändes på SVT 2 januari. Det är en familjegudstjänst från Själevads kyrka.
Se hela gudstjänsten här>>

Det var ett bra tips - jag har sett gudstjänsten nu! Och jag blev glad. En kyrka full med människor, i alla bänkar! En bra präst, ungar som sjunger och det som gjorde mig extra varm om hjärtat var när 10-åriga Ville Ågren spelade orgel till lovsången "Måne och sol". Det var också fler unga som spelade orgel.

I min morgontidning GP, stod det idag att i Göteborg är det babyboom. Det hade fötts över 11000 barn i Göteborg 2010. Så viktigt då med bra barn- och familjeverksamhet i våra kyrkor. Så viktigt då med familjegudstjänster där barnen är med och deltar aktivt i gudstjänsten. Även på TV.

Läs också här i internettidningen 7 om gudstjänsterna>>

Ska man inte krama sitt barn?

Biskop Antje har gjort det igen. Lyckats peka på det fullständigt ohållbara att försöka mota bort religionen i vårt samhälle.

Denna gång har hon skrivit en underbar krönika i Blekinge Läns tidning under rubriken "Ska man inte krama sitt barn?"
Biskopen skriver:

Så fort det talas om religion – och kristen tro i synnerhet – fruktar man indoktrinering och kränkning. Hur kan det bli så, när kristendomen manar till kärlek till medmänniskan, även när hon visar sig vara provocerande annorlunda? Varför är det sektvarning på all religion i Sverige numera?
(…)

Än galnare blir det om föräldrar drar slutsatsen: om skolan är neutral när det gäller trosfrågar så måste vi också vara det! Hur ska barn då ha en chans att rota sig i tro och tillit? Ibland intar föräldrar en roll när det gäller tro som de inte skulle drömma om när det gäller kärlek. För vem skulle på allvar säga: jag ska inte krama mitt barn tills det kan bestämma själv? Varför säger ändå många föräldrar så när det gäller att lära sina barn att be? Ett moget ställningstagande för eller emot något underlättas av att veta vad det handlar om.

Studentpräster oroas över ökande psykisk ohälsa bland unga människor. Bön och tro vaccinerar visserligen inte mot psykiska problem, men tro och bön är definitivt en tillgång – både när det blåser snålt och när livet är som vackrast. En del av de problem unga vuxna brottas med hänger samman med brist på andlig utveckling.

Min julönskan är att föräldrar vågar göra de stora andliga traditionerna, som berättelserna i bibeln, bön och gudstjänst, tillgängliga för sina barn. När skolan ser det som otillbörlig påverkan när barn i en kyrka får ta del av den bibelöversättning som Sveriges riksdag beslutat, då är det egentligen bara föräldrarna som kan se till att barnkonventionens hela artikel 27 uppfylls. Det finns en visdom i den som det vore lättsinnigt att nonchalera.

Amen till det säger jag!

Och jag kan bara hänvisa till det vi säger i POSKs handlingsprogram

POSK vill att Svenska kyrkan ska vara en fri kyrka som vågar tala klarspråk i vårt samhälle och i världen.

Tipstack till Martin Garlöv!

En bättre söndagsskola

Jag prenumererar på ett nyhetsbrev från USA som heter Church Relevance. De kommer med tips och idéer om olika saker som rör kyrklig verksamhet. Idag kom det ett brev som rörde söndagsskolan. De hade fyra olika förslag på hur man skulle göra för att skapa en relevant söndagsskola.

Det är inga nya sanningar, inte på något sätt. Och här är de också presenterade på ett amerikanskt sätt. Men det är något befriande i det ibland. (Översättningen är gjord med hjälp av google)

De fyra sätten är Relationer, Guds ord, diciplin och WOW-effekt.

STEG # 1 - RELATIONER

Som 1 Kor 13 påminner oss, det spelar ingen roll hur vältaligt du predikar eller hur skicklig du är. Om du inte har kärlek äera insatser värdelösa. Alla behöver kärlek, men inte varje barn får det. Några kommer från splittrade hem. Vissa misshandlas fysiskt, känslomässigt eller sexuellt. Vissa bor i ganska mörka verkligheter. Lärare som gör att barnen känner sig älskad är viktiga i livet för alla barn. En kärleksfull lärare är det viktigaste ett skadat barn kan uppleva i kyrkan.

Ett förskolebarn kanske går till kyrkan en enda gång, kommer inte ihåg ett ord av lektionen, men ser tillbaka 15 år senare på universitetet och säger: "Livet har inte varit rättvist. Jag har blivit sårad. Men jag minns den kyrkan. De älskade mig när ingen annan gjorde. Kanske borde jag gå till kyrkan. Jag kanske skulle ge Gud en chans. "Autentiska kärleksfulla relationer gör kyrkan klibbigt och minnesvärd på ett mycket positivt sätt.

STEG # 2 - GUDS ORD

Skriften är ett frö som förändrar liv när den planteras. Ta inte död på din söndagsskolas lektioner. Barn är anmärkningsvärt intelligent och kan hantera avancerade teologi. Gör Guds ord som är relevanta för barn. Relevanta lektioner betyder inte tala om Xbox och High School Musical. Relevanta lektioner talar om de andliga behoven hos det moderna barnet. De andliga behoven hos barn som har blivit antastad eller prövat droger eller har att göra med föräldrarnas skilsmässa är mycket djupare än uppfluffade lektioner och referenser till popkultur.

Jag uppmuntrar barns söndagsskollärare att alltid överväga det djupaste ont och undervisa på ett sätt som ger andligt stöd till dem som skadar utan att beröva oskuld hos dem som har turen att vara i skyddade, friska hem.

Steg # 3 - Disciplin

Vissa personer som arbetar med barn känner sig obekväma med att disciplinera de barn de undervisar. Självklart handlar det inte om ett klassrum där du styr med järnhand, men du behöver disciplin. Även om barn är inte förtjusta i att bli tillsagda, så skapar god disciplin faktiskt en klassrumsstruktur som gör det möjligt att det känns roligare. Disciplin gör barnen tryggare. Och slutligen, det får dem att känna sig älskade (även om de agerar som de inte uppskattar det). Utan ordentlig disciplin, kommer barnen inte att respekterara dig, och miljön kommer att distrahera dem från att lära sig.

STEG # 4 - WOW

Att använda material på lektioner som till exempel blixt papper, slask pulver, knivskarpa svärd, eller datorgrafik är coolt. Barn älskar dessa saker precis som de älskar videospel och uppblåsbara lekplatser i kyrkan. Det gör att din berättelse känns ny. De skapar en WOW effekt.

Lägga WOW till din söndagsskolas lektioner gör andliga sanningar klibbig. Det gör det möjligt barnen att komma ihåg lärdomar för år eller tom decennier. Men utan djupa andliga sanningar, är WOW bara flyktigt nyhet. Utan andliga sanningar, kommer barnen bara vara i väntan på nästa lek att övertrumfa det sista tricket. Så lägg till WOW men inte för WOW skull. Använd den för att göra Guds ord ännu segare så att det fastnar.

För diskussion:
- Vilka tips har du för att skapa bra söndagsskols lektioner?

POSK säger om barn och ungdomar:

Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang. POSK menar att en stark barn- och ungdomsrörelse är viktig för kyrkan och stöder Svenska Kyrkans Unga.