Nästan som ett svar…

Nästan som ett svar på mina egna frågor i förra blogginlägget "Vem är kyrkan till för?" får jag idag en länk från USA. Det är Churchrelevanse.com som svarar på frågan om varför människor väljer att komma till kyrkan.

(Min översättning med hjälp av Google translate)

FRÅGA: Har du någon statistik som visar de bästa 5 skälen till varför människor väljer att stanna eller ha kontakt med en kyrka?- Debbie; Kalifornien
SVAR: Nedan visas höjdpunkter från 4 studier som publicerades under de senaste 5 åren. Anledningen till att människor går till kyrkan (Forskning utförd av Gallup)

    23% - för andlig tillväxt och vägledning
    20% - håller mig fast i övertygelsen/vägledd
    15% - det är min tro
    15% - att dyrka Gud
    13% - gemenskap med andra medlemmar (församlingen)
    12% - tror på Gud / religion
    12% - uppväxt på detta sätt (tradition)

Top 13 orsaker att "okyrkliga" människor väljer en kyrka (Forskning utförd av Thom Ranier)

    90% - Pastorn / predikan
    88% - Läran/trossatserna
    49% - Gemenskapen i församlingen
    42% - Övriga frågor
    41% - Någon från kyrka har vittnat för mig
    38% - Familjemedlem
    37% - Känner Guds närvaro / atmosfären i kyrkan
    25% - Förhållandet, annat än familjemedlem
    25% - Söndagsskolan
    25% - Barn / Ungdomsundervisningen
    12% - Övriga grupper / verksamheter
    11% - Lovsångsstil / Musik
    7% - Läge

Top 6 saker som håller den tidigare "okyrkliga" aktiv i kyrkan (Forskning utförd av Thom Ranier)

    62% - Delaktighet i gudstjänsten
    55% - Söndagsskolan
    54% - Lydnad till Gud
    49% - Gemenskapen i församlingen
    38% - Pastorn / predikan
    14% - gudstjänsterna

Topp 4 Anledningar som ges av ungdomar som väljer att fortsätta sina kyrkobesök (Forskning utförd av Lifeway Reasearch)

    65% - säga kyrkan är en viktig del av deras relation med Gud
    58% - säger att de vill att kyrkan ska vägleda deras beslut i vardagen
    50% - säger att de känner att kyrkan hjälper dem att bli en bättre människa
    42% - delar kyrkans övertygelse och arbetet i kyrkan

Statistiken talar för sig själv. Sammantaget; läran, prästen och hans förkunnelse, samt vänlighet och gemenskapen i församlingen är de mest inflytelserika kvaliteter.För diskussion: Subjektivt sett vad tycker du är de främsta anledningarna till varför människor stannar eller har kontakt med en kyrka?

Ja, vad säger ni? Om vi jämför med SOM-institutets siffror bland Sveriges befolkning. 

Vad är viktigast? Hur ska Svenska kyrkan satsa? 

Att gudstjänsten faktiskt spelar stor roll är viktigt att tänka på. Särskilt nu när vi jobbar med den nya handboken. Att förkunnaren i församlingen är viktig, undervisningen, läran… Allt det där är grundstenarna i vår kyrka. Som all vår verksamhet, vårt sociala engagemang och allt annat bygger på.

Så att vi har en bra handbok, att vi har bra utbildning av våra präster och att vi har god fortbildning grunden för att vi kommer att ha en bra och relevant Svenska kyrka, som människor känner en samhörighet och en glädje att tillhöra.


Ur POSKs vision och program:

En kyrka som inte kräver personlig bekännelse av sina medlemmar behöver, för att behålla sin identitet, ha medarbetare som är förpliktigade till kyrkans lära genom vigning till biskop, präst eller diakon. Vigningstjänsten är ett uttryck för viljan till livslångt uppdrag i kyrkan under självständigt läroansvar.

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

Vuxenkonfirmation - att få var följeslagare och medvandrare

Jag talade med en Kvinna A idag, som är aktiv i en församling utanför Göteborg. I hennes kyrka hade det börjat en Kvinna B i 25-årsåldern, eftersom Kvinna B var tillsammans med en man i församlingen.

Det visade sig att Kvinna B inte var konfirmerad, men blev så småningom ändå intresserad av kristen tro. Kvinna A var med i en smågrupp och de bjöd in Kvinna B till sin grupp och gjorde om den till en alpha-grupp för att hjälpa Kvinna B.

Förhållandet till mannen hade tagit slut men Kvinna B stannande ändå kvar i församlingen. Och igår kväll konfirmerades hon vid kvällmässan i församlingen. Detta berättade Kvinna A med tårar i ögonen.

Och jag blir lika berörd. Visst är det härligt när man får följa med och vara följeslagare på en andlig och kristen resa.

Tänk så många sådana fantastiska kristna följeslagare vi har i våra församlingar, som den här Kvinna A och hennes hemgrupp. Tänk så många personliga möten som får påverka och vara avgörande i människors liv.

Precis som Jesus sa åt oss att gå ut och döpa och berätta, för över 2000 år sedan, så håller vi fortfarande på. De stora berättelserna, den personliga tron, den stora gemenskapen, gudstjänsten och bönen.

Ur POSK vision och program:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Niklas Grahn och Jonas Eek skriver i Svensk Pastoraltidskrift 12/5 2012 om unga konfirmandledare
 
En erfarenhet för livet – unga konfirmandledare i Svenska kyrkan.

Fattigdom i världens rikaste kyrka

Svenska kyrkan är en av världens rikaste kyrkor. Aldrig tidigare har Svenska kyrkan haft så många anställda, så många väl underhållna kyrkor och församlingslokaler, som idag.  Trots de goda materiella och personella förutsättningarna så pekar de ”relationella” siffrorna nedåt. Antalet konfirmander, dop, vigslar och begravningar i Svenska kyrkans ordning sjunker. Allt färre av kyrkans medlemmar upplever att de har en relation till sin församling och många väljer att lämna sitt medlemskap i Svenska kyrkan. Kyrkan upplevs i allt större utsträckning vara en institution som ”ägs” och drivs av anställda och förtroendevalda. Utan att romantisera det ekonomiska armod som många av världens kyrkor lever i, inte minst många lutherska kyrkor i Europa, är det relevant att fråga: Vad är fel i världens rikaste kyrka? Var finns människorna? Hur kommer det sig att världens rikaste kyrka, gång på gång uttrycker, att det största hindret i församlingsarbetet är brist på ekonomiska resurser?

I relationell mening har Svenska kyrkan blivit fattigare. Det är inte bara de kyrkliga handlingarna som tappat mark. Allvarligast för självbild och självkänsla är förmodligen den kris som församlingarnas huvudgudstjänster genomgår. Allt färre deltar och en betydande andel av gudstjänstdeltagarna uppger att gudstjänsterna inte handlar om dem själva och deras liv. Genom en ökad professionalisering av kyrkans verksamhet har människors engagemang i hög utsträckning ersatts av anställd personal.

Det är en ödesfråga för Svenska kyrkan att utveckla ett församlingsliv där människors engagemang och ansvarstagande utgör utgångspunkt. Ett församlingsliv där människors engagemang går hand i hand med behovet av andlig växt och fördjupning. Svenska kyrkan behöver återerövra en identitet som evangelisk-luthersk folkkyrka genom att förstärka ideella medarbetares plats och mandat. En förutsättning för att detta ska ske är en fördjupad reflektion kring församlings och kyrkosyn, kallelsesyn, syn på medarbetarskap och ledarskap.

Unga konfirmandledare

En av de största kontaktytorna som kyrkan fortfarande har med sina medlemmar är konfirmandverksamheten. En tredjedel av landets 15 åringar deltar i den 60-timmars kurs i kristen tro som konfirmandverksamheten innebär. Ingen annan organisation, utöver skolan, möter en så stor andel av en åldersklass i samtal om livsfrågor. I vår tid då kyrkan inte längre kan räkna med skola och familj som bundsförvanter i dopundervisningen är denna i hög grad ett ansvar för kyrkan själv. Utan dopundervisning – ingen kyrka. Svenska kyrkans konfirmandarbete utgör en unik plattform för denna dopundervisning.

Det råder en delvis ny situation i kyrkans konfirmandverksamhet. Samtidigt som antalet deltagande tonåringar blir allt färre, stannar allt fler konfirmander kvar i verksamheten efter konfirmationen som unga konfirmandledare.

Antalet unga konfirmandledare i Svenska kyrkan har under perioden mellan år 2001-2010 totalt ökat med 75 % vilket innebär i genomsnitt 8 % per år. Detta har skett samtidigt som rekryteringsunderlaget för unga konfirmandledare har minskat i och med att antalet konfirmander i Svenska kyrkan under perioden har gått från 45 482 till 35 483.  Det är inga överord att benämna unga konfirmandledare som det snabbast växande ungdomsarbetet i Svenska kyrkan. Samtidigt som Svenska kyrkan möter en allt mindre andel av ungdomsgenerationen i sitt konfirmandarbete, pågår mötet med allt fler av dem kyrkan möter under en betydligt längre tid än tidigare. Detta ger möjligheter till fördjupad relation, ökad församlingsidentitet och ökat lärande.

Varför unga konfirmandledare?

Det finns flera motiv för Svenska kyrkan att utveckla verksamhet med unga konfirmandledare. Ett är att unga konfirmandledare ger förutsättningar för kvalitetsutveckling av konfirmandarbetet genom att de bidrar med sina gåvor samt med ungt perspektiv.

Ett annat motiv är att unga konfirmandledare fungerar som förebilder för konfirmanderna. De unga ledarna är gränsöverbryggande mellan konfirmander och konfirmandarbetslag. Genom närhet i tid till sin egen erfarenhet av att ha varit konfirmander samt genom att de befinner sig nära konfirmanderna i ålder utgör de personer som konfirmanderna kan identifiera sig med.

Ett tredje motiv är synsättet att unga konfirmandledare är ett ungdomsarbete i sig själv. I en tid när många församlingar uppger att det är svårt att samla ungdomar till ”traditionellt” kyrkligt ungdomsarbete visar arbetet med unga konfirmandledare på en möjlig väg. Även i små församlingar, med begränsade resurser, kan ett antal ungdomar finnas med som ledare i konfirmandarbetet. Unga konfirmandledare är ett ungdomsarbete att lyfta fram, utveckla och vara stolt över.

Ett fjärde motiv är unga konfirmandledare som en modell för ”ideellt” engagemang i Svenska kyrkan. Unga människor får i ledaruppgiften stöd i växt och ansvarstagande i församlingen.

En verksamhet med potential

I de omfattande enkätundersökningar som årligen genomförts bland Svenska kyrkans konfirmander det senaste decenniet instämmer en tredjedel av konfirmanderna i påståendet: Jag skulle kunna tänka mig att bli ung konfirmandledare. Detta trots att de allra flesta konfirmander aldrig möter en ung konfirmandledare. År 2010 saknade en majoritet av Svenska kyrkans pastorat modeller för unga konfirmandledare i sitt konfirmandarbete. Det innebär att det finns en stor potential för ett ökat antal unga konfirmandledare i Svenska kyrkan om fler församlingar väljer ett sådant arbetssätt.

En erfarenhet för livet

För att utveckla församlingarnas verksamhet med unga ledare krävs det kunskap om deras motiv och upplevelse. År 2010 tog Karlstads stift initiativ till en undersökning om unga konfirmandledare. Tio av Svenska kyrkans stift samverkade i undersökningen.

Undersökningen omfattade sex delstudier. Två av dessa genomfördes som enkätundersökningar bland två kategorier unga konfirmandledare. Den första gruppen utgjordes av förstaårsledare och den andra gruppen av unga konfirmandledare som var ledare för tredje året eller mer. Sammanlagt besvarade 720 unga ledare enkäter som genomfördes så nära konfirmationen som möjligt.

Resultaten från undersökningarna har presenterats i boken En erfarenhet för livet – unga konfirmandledare i Svenska kyrkan, utgiven av Karlstads stift år 2011. I boken jämförs de unga ledarnas enkätsvar med resultatet från tidigare genomförda konfirmandenkäter.  Det är uppenbart att ett engagemang som ung konfirmandledare för de flesta innebär växt. För det första växer man som människa. Man tas i anspråk och får prova på olika uppgifter. Man upplever gemenskap, får nya vänner, lär sig nya saker och får ökat självförtroende. Motiven bakom engagemanget är en samverkan av lust, längtan efter sociala kontakter och en vilja att få göra en insats.

För det andra växer den unge ledaren som kristen. Unga ledare skiljer sig från konfirmander i det att de har mer frekventa bönevanor och tenderar att i högre utsträckning definiera sig själva som kristna. Dessutom har de unga ledarna betydligt mer positiva attityder till kristen tro och har mer positiva upplevelser till kyrkans gudstjänst. Det är tydligt att konfirmationens initiering i kyrkans tro och liv bär frukt i arbetet med de unga ledarna.

Slutligen, för det tredje, som ung konfirmandledare växer man som kyrkomedlem. Förtroendet för de som arbetar inom kyrkan och viljan att förbli kyrkomedlem i kyrkan ökar avsevärt från det att en individ är konfirmand till att man är ung ledare.

Det torde finnas få andra verksamheter som utifrån pastorala och medlemsvårdande perspektiv är en så tydlig växtplats för de som deltar som verksamheten med unga konfirmandledare.  Det är en utmaning för Svenska kyrkan att kraftsamla kring arbetet med unga konfirmandledare som en naturlig fortsättning på konfirmandtidens kateketiska arbete

Sedd, bekräftad och tagen i anspråk

För flertalet av Svenska kyrkans konfirmander är konfirmandtiden en period som pågår under ett halvt till ett år. Men genom det ökande antalet unga konfirmandledare pågår ”konfirmandtiden” för allt fler i två år eller mer. Svenska kyrkan går, enligt denna syn på ledaruppdraget, mot en flerårskonfirmation, något som inte är ovanligt i andra europeiska kyrkor t.ex. i Tyskland.

Om konfirmandtidens evangelium är att bli bekräftad som tillhörig och tillräcklig, utgörs dess fortsättning i att bli tagen i anspråk. Att bli tagen i anspråk och räknad med i ett ledaruppdrag; ett uppdrag där den kristna initiationen tar fart; ett uppdrag av praktisk tillämning av konfirmandtidens mer teoretiska initiation.

Det underliggande mönstret i denna process verkar vara att ungdomarna får ut mer och ju längre de stannar i kyrkans verksamhet: flerårsledarna uppvisar mer positiva upplevelser och attityder än förstaårsledarna, som i sin tur är mer positiva än konfirmanderna. Flerårsledarna drivs också i högre utsträckning av ledarskapets andliga motiv, att få berätta för andra om sin tro, att finna svar på livsfrågor, samt att lära sig mer om Gud, bibel och bön.

Arbetet med unga ledare kan illustrera ett pedagogiskt skifte där ungdomen går från att vara objekt till att bli subjekt, från att bli ledd och tagen i besittning till att bli sedd och tagen i anspråk. Arbete med en flerårskonfirmation innebär att unga människor växer som människor, kristna och kyrkomedlemmar, vilket väcker flera frågor: Är det pastoralt rimligt att neka någon som vill bli ung ledare att bli det? Borde inte alla som vill erbjudas möjligheten att vara ledare? Även om ledaruppdraget inte passar alla borde åtminstone möjligheten att få prova eller erfarenheten av att bli tagen i anspråk vara allmän? Om inte måste kanske flerårskonfirmationens ianspråktagande identifiera fler uppgifter i församlingen än att bli ung ledare?

Flerårskonfirmationens pastorala strategi handlar om en folkkyrklig ansats kring ledorden fördjupning, utveckling och renodling. Fördjupning innebär att som kyrka försöka göra mer av de pastorala möten som man redan har; man fördjupar konfirmandrelationen. Utveckling handlar om att göra annorlunda och förändra och förbättra verksamheten, till exempel så att alla kan bli ledare, fler erbjuds ledarutbildning, andra och mer varierade uppgifter identifieras, etc. Exempel på kyrkor som utvecklat och i grunden förändrat sitt arbete är Finska kyrkan där antalet unga ledare markant har ökat de senaste decennierna; antalet unga ledare är så stort att alla inte kan praktisera sitt ledarskap.  Renodling sker när kyrkan i sitt kateketiska arbete och sin ungdomsverksamhet pekar in mot sin egen kärnverksamhet som är undervisning och gudstjänst; då blir ungdomsarbetet inte en påklistrad subverksamhet i församlingshemmets källare utan något som har bäring för församlingens huvuduppgifter.

Det har skett stora satsningar för att utveckla konfirmandarbetet i Svenska kyrkan det senaste decenniet. Erfarenheter från detta utvecklingsarbete har gett Svenska kyrkan kunskap om vad som är fruktbart i kyrkans möte med unga människor. Att utveckla modeller för unga människor att tas i anspråk som ledare i kyrkans kateketiska arbete är en sådan framgångsfaktor. Att det samtidigt är en fråga som kyrkan själv förfogar över och som står henne själv fritt att utveckla ger hopp och tillförsikt. Utifrån det vi vet om unga konfirmandledare bör det enligt vår mening vara självklart för varje församling att utveckla strukturer för hur unga människor ska erbjudas att tas i anspråk.  Både för konfirmandernas, de unga ledarnas, och församlingens skull. Unga konfirmandledare utgör en pastoral winwin.

Niklas Grahn
Stiftsadjunkt
Karlstads stift

Jonas Eek
Stiftsteolog
Göteborgs stift

____________________
Niklas sitter i kyrkomötet för POSK från Karlstads stift. Han sitter också i nämnden för utbildning, forskning och kultur.

Läs en recension av boken En erfarenhet för livet>>

Dopet är en fest, 800 samlas i helgen

På fredag och lördag, 13-14 januari, är det en stor dopfestival som äger rum i Stockholm. Det är Stockholms stift som bjuder in sina församlingar och deras dopteam att komma för att prata och jobba med dopet. Frågeställningarna som ligger till grund för festivalen är:
Stockholms stifts webbplats>>

• Hur tänker vi i Svenska kyrkan kring dopet idag?
• Vad händer när vi döps?
• Vad är det att leva av och i sitt dop?
• Hur arbetar vi med dopet i församlingarna?
• Vilken är dopets plats i den världsvida kyrkan?
• Vad tänker människor kring dopet och hur bemöter vi dem?

Martin Garlöv från Uppsala, berättar att han varit involverad i en del av arbetet, på olika sätt, inför festivalen.

Jag hade ett uppdrag för Stockholms stift i början av sommaren. Inventerade hur stiftets församlingar "doparbetar" och samlade in förväntningar och önskemål på dopfestivalen som är deras medarbetarmöte för anställda, valda och ideella. Överlämnade min rapport i början av september.

Jag ska hålla en workshop om kommunikation med antecknade barn och ungdomar och deras föräldrar. Den kör jag en gång på fredagen och en gång på lördag. "De 100.000 antecknade" är rubriken man gett mig och jag ska ge skäl, strategier och verktyg för kommunikation med den här målgruppen.

Maria Mannheimer har en workshop på fredagen med Gunnar Lamin om förtroendevaldas ansvar i doparbetet.

På fredagen är det ett seminarium om bekännelsen och hemsidorna. Kristina Thorin, präst i Lunds stift har jämfört bekännelseskrifternas ord om dop och vad det står på församlingarnas webbplatser.

Det är några av alla seminarier och inspirationstillfällen som ges under fredagen och lördagen. För dig som vill läsa mer så kan du göra det här:

Facebook https://www.facebook.com/groups/150144535055086/
Blogg http://blogg.svenskakyrkan.se/dopfestivalen/
Webbplats http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=842158

På webbplatsen läser jag:

Över 800 samlas på Dopfestivalen

Över 800 personer kommer att samlas på Dopfestivalen den 13-14 januari och de flesta har fått plats på sina förstahandsval när det gäller seminarier och workshops. Före jul kommer alla också att få en anmälningsbekräftelse via mail.

DOPFESTIVALEN Tack vare att Dopfestivalen har tillgång till olika lokaler har populära seminarier och workshops i de flesta fall kunnat flyttas till större lokaler. Endast en workshop har fått ställas in och endast ett fåtal personer har blivit hänvisade till sina andrahandsval. Det innebär dock att de lokalhänvisningar som finns i festivalbroschyren i vissa fall har ändrats, men uppdaterad lokalinformation kommer självklart att finnas på plats.
Eftersom många är samlade på samma plats kan det vara en god idé att vara ute i tid på fredagsförmiddagen.

TV-sända seminarier
Anmälningsformuläret till Dopfestivalen har också stängts, men det går fortfarande att anmäla sig genom att maila kontaktuppgifter och val till: dopfestivalen2012@svenskakyrkan.se
De som inte kan följa Dopfestivalen på plats kommer att kunna ta del av alla seminarier via Svenska kyrkans webb-tv-plattform Svk-play. Här kommer alla gemensamma seminarier att sändas direkt. Övriga seminarier spelas in och kommer att finnas tillgängliga i efterskott. Svk-play hittar du på: http://play.svenskakyrkan.se

Dela ditt dop
Till festivalens inledande gudstjänst får den som vill får gärna ta med sig en symbol för sitt dop eller sin tro. Efter gudstjänsten är det tänkt att vi tillsammans ska skapa en utställning av dessa symboler och den som inte har någon symbol med sig ska kunna skapa en symbol på plats.
I anslutning till utställningen ska den som vill också kunna dela sin dopberättelse genom att själv spela en den på film. Dessa korta filmer kan sedan användas i samband med vårens dopkampanj. För genom att dela och tala om vårt dop och vår tro kan vi få fler att vilja dela öka intresset för både dopet och tron.

Öppna programpunkter
Den som inte har bokat upp all sin tid kan ta del av appellerna på balkongen. Här berättar till exempel författaren Carolina Johansson om sin roman Bråkdelen av en sekund om hur hon fann sin tro. Flerspråkighet, Drop-in dop och dopstatistik är andra ämnen för andra appellerna.
Läs mer om programmet

På och i anslutning till balkongen kommer festivaldeltagarna också att kunna ta del av ett antal utställningar.
Det kommer också att finnas en helt öppen scen för den som spontant vill berätta, framföra eller visa något under festivalen. Musiker har redan visat intresse för scenen och den som vill framföra något anmäler sig direkt vid scenen. Den kommer att vara placerad i anslutning till den stora seminarielokalen och kommer främst att vara öppen under lunchpausen.

Bibelskola mitt i livet

Kom i samspråk med en god vän igår och vi pratade om bibelskola.

Själv gick jag på bibelskola en termin när jag var ung. En termin på Helsjöns folkhögskola. Det var fantastiskt. Dels att gå på folkhögskola. Dels att få ägna en hel termin åt bibeln på alla möjliga sätt.

Men vad gör man om man vill gå på bibelskola nu, när man är mitt i livet? Nu när man inte har möjlighet att ta en termin ledigt utan har jobb, familj och vardag? Och om man inte kan ta en kväll i veckan till bibelstudie? Eller kan ta en dag i veckan för Alphakurs?
För även om både bibelstudie och Alphakurs är bra undervisning så kan det vara svårt för en som har heltidsarbete och familj att hinna avsätta tid en gång i veckan.

Tänk om det kunde ordnas bibelskola för oss mitt i livet en gång i månaden - en hel lördag med bibelundervisning, ungefär som på en bibelskola. Med undervisning om Gamla testamentet och Nya testamentet. Om historia, geografi och allt det där som man får när man går en bibelskola.

Är det kanske någon församling som redan har så här? Kanske någon kan berätta hur det fungerar hos dig? Finns det en bibelskola för oss mitt i livet - där vi några dagar per termin kan få rejäl bibelundervisning och genomgång?

Jag tänker att detta borde vara en bra verksamhet som flera församlingar kan tänka sig att samverka om. För det kräver en del planering och det är bra om flera lärare (präster, frivilliga eller pedagoger) är involverade och tar ansvar för olika bitar.

Ur POSKs handlingsprogram:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge vidare sin tro i varje tid och behöver en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan måste församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap.
(…)
För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.
(…)
Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid.

Bygg om och tänk nytt

Morgonen har jag ägnat åt ett mycket spännande seminarium. Det handlade om "Det sociala företaget - framgång i en ny tid". Föreläsaren var givetvis inriktad på olika företag - men jag kunde lätt se att det han berättade var fullt applicerbart på Svenska kyrkan i mångt och mycket.

Till exempel det stora datorföretaget som för drygt sex år sedan höll på att gå under totalt. En teknikbloggare hade skrivit ner företaget totalt och berättat att det var fullständigt omöjligt att få kontakt med dem.

Sen brann en av deras maskiner upp under ett stort seminarium. Givetvis filmades detta och lades ut på nätet. Trots detta - tre år senare rankas företaget som näst bäst när det gäller sociala medier och engagemang. Vad hände?

Jo, ledningen i företaget sa att nu måste man tala med sina kunder. De sociala medierna ska vara en del av jobbet - för alla. Och man synkroniserade innehållet över flera kanaler. På det viset kunde många hjälpa till och ta ansvar och svara och kunden blir nöjd. Man involverade också kunderna, de fick komma med idéer på förbättringar, andra fick rösta på vilka idéer som var bra - och så visste utvecklingsavdelningen vad kunderna efterfrågade och kunde komplettera utbudet i företaget med detta.

Ett annat företag, som säljer hemelektronik, har plötsligt blivit otroligt stora - trots att de inte gjort så mycket annonsering eller annat. Men vad som hände var att en av de anställda byggde en litet program där han kunde söka upp diskussioner efter ett sökord.
http://spy.appspot.com/
På det sättet hittade han om det pratades om en vara eller om företaget på de sociala medierna. Vad gjorde företaget då?

Jo - de sa "Vilken himla bra idé, se till att alla får tillgång till detta program. Alla som jobbar i företaget kan gå in och svara på frågor som handlar om hemelektronik - oavsett om det är våra varor eller inte. Tala gärna om att du jobbar på vårt företag och var hövlig!"

På detta sättet har företaget fått otrolig gott rykte och alla deras säljare i alla deras butiker visar att de är med och tar ansvar. Vad företaget har sagt är att de litar på sina anställda.

Eller TED talks. TED - Ideas worth spreading. En egentligen mycket exklusiv organisation som bygger på ett koncept att man tar in en talare som får 18 minuter på sig att tala om sitt ämne. Man har många mycket namnkunniga föreläsare (Tex Bill Clinton, Steve Jobs, Hans Rosling osv). De som kommer på föreläsningarna betalar 6000 dollar för att få lyssna. Vad gör TED då?

Jo, de bestämmer sig för att lägga ut ALLA föreläsningar gratis på nätet. ALLA kan få tillgång till föreläsningarna. Trots detta betalar folk för att komma och sitta i lokalen. Man har alltså inte förlorat något på att dela med sig - istället har man gratis fått översättningar till över 70 språk på sina föreläsningar! Man lånar också ut sitt namn och sitt koncept om någon annan vill ordna föreläsningar, så länge man håller sig inom vissa kriterier enligt konceptet.

Och hallå! Visst har vi i Svenska kyrkan också något som vi vill berätta som är värt att spridas!

Kära vänner… tänk om vi i Svenska kyrkan kunde tänka på samma sätt! Om vår sociala medie-policy var "Tänk på att du företräder Svenska kyrkan och tala om det, samt var hövlig när du svarar. Vi litar på dig! Vårt budskap är för viktigt för att inte spridas av alla medlemmar!"

På tal om att tänka nytt.

Hittar på nätet det här inslaget från SR.se
SR.se: Rädda kyrkorna genom att bygga om dem>>
Det är Svenska kyrkan i Blekinge som vill bygga om sina kyrkor så att det också går att driva verksamhet där och på det viset frigöra församlingshemmet så att det kan säljas. I den aktuella församlingen Ronneby finns det enligt uppgift 12 kyrkor och lika många församlingshem. Det blir rätt så mycket fastigheter att underhålla.

Detta är ju ett av förslagen i strukturutredningen "Närhet och samverkan" - att stiften skall ta över skötseln av kyrkorna. Men inte över församlingshemmen. Utan församlingshemmen skall ligga kvar på församlingarna.

Om nu stiften skulle ta ansvar också för församlingshemmen - tror ni att det är någon församling som börjar tänka som Ronneby gör nu? Nej, det tror inte jag.

Så därför tycker jag faktiskt att det är en bra idé att skilja på kyrkorna och på andra fastigheter. Att stiften får ansvar för kyrkorna - men att församlingarna behåller ansvaret med kostnader och underhåll för övriga byggnader. Byggnader som man kan göra sig av med om det skulle behövas.

Så - bygg om strukturen och bygg om kyrkorna - så tänker jag idag!

Ur POSKs handlingsprogram:

Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.
(…)
Att stärka känslan av att höra till Svenska kyrkan är en uppgift för alla kyrkans församlingar även i ett mångkulturellt sammanhang.
(…)
POSK anser att all förvaltning av egendom i kyrkan ska göras i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar.
(…)
Våra kyrkor och kyrkogårdar är viktiga kulturarv. Svenska kyrkan har också tillgångar i form av jord, skog och värdepapper. Vi vill genom en klok förvaltning av kyrkans egendom och ekonomiska medel bevara dessa värden och skapa förutsättningar för en aktiv församlingsverksamhet.

Facebook och predikan

En församling som testar ett nytt grepp för att få input inför predikan är Backa församling i Göteborg. Där har prästen lagt ut de kommande texterna på facebooksidan och uppmanat till tankar och reflektioner som kan komma med i predikan på söndagen.

Spännande grepp tycker jag! Vad tycker du? Har ni kanske gjort något likande i din församling? Eller är detta fel väg att gå?

https://www.facebook.com/backakyrka

Gladpack för kristna

kristen opinion-blogg skriver om ett nytt bokpaket som lanseras av Gaudete förlag den 29 augusti i Helsingör. Bokpaketet heter Gladpack för kristna och är ett överlevnadskit (enligt bloggen) för kristna.
Så här skriver Annika Borg:

kristen opinion har snappat upp att bokförlaget Gaudete ska ge ut ett litet kit med skrifter för kristna: Gladpack för kristna kallar man det. Låter kanske som inspirerat av dagens coachningsindustri, men har faktiskt en allvarlig underton. Det handlar om hur man ska överleva som kristen. Och det är en viktig fråga.

Som våra läsare vet har ju kristen opinion några egna svar på den frågan: Identitet. Teologisk Reflektion. Självförtroende. Utveckling från en politiserande myskyrka som böljar ut som en amöba, till en identitetsstark kyrka med högt till tak. Vad gäller det sistnämnda: det går utmärkt att förena identitet med öppenhet. Men inte genom att rusta ned yrkesidentiteter och teologins roll, stringens och status.

I detta Gladpack ingår faktiskt en förkortning av Confessio Augustana. Det gör i alla fall oss glada.

Annika Borg

Spännande med det här bokpaketet. Är det någon som skall dit så får ni gärna höra av er med recension av paketet och berätta mer om de olika böckerna.

Kan jag vara med och lösa problemen?

På söndag åker jag, tillsammans med POSKs ordförande i Växjö stift, Wanja, till Problemfestivalen på Öland.

Det här skall bli spännande - vilka är det som kommer? Vilka frågor är det som kommer upp? Hur kan jag bidra till diskussionen?

Jag ser mycket fram emot vad som kommer att hända.

Just nu pågår också Gotlands kyrkvecka i Visby. 140 personer har samlats för fortbildning och för att prata teologi.

Jag vet några POSKare som är där och jag hoppas att jag så småningom kommer att få rapporter till bloggen.

Det finns alltså arenor där människor träffas för att prata teologi, för att be och fira gudstjänst tillsammans - därför att det finns en önskan om att vara med och ta ansvar för den kyrka som verkar och finns i Sverige.

Runt om i Sverige ordnas också olika läger. Själv åker jag sedan över 10 år tillbaka på ett sommarläger på Hjälmared, många åker på EFS-läger, Credo-läger, OAS-läger, församlingsläger, ungdomsläger, konfirmandläger…

Där träffas människor, läser bibeln, ber, firar gudstjänst, diskuterar, umgås, sjunger och delar tankar och idéer med varandra. Det händer alltså väldigt mycket bra i vår kyrka! Men hur märker vi detta i diskussionerna? Hur märker vi detta i kyrkomötet - Svenska kyrkans högsta beslutande organ, som tar beslut om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära?

Kanske kan jag få något svar efter problemfestivalen?

Skolavslutningar i kyrkan

Från Dan Bernspångs blogg har vi fått tillåtelse att publicera följande bloggpost>>

Hörde idag på radion att den vanliga diskussionen om skolavslutningar i kyrkan är igång igen. Vid den här tiden på året så får vi alltid höra om detta. Får man hålla avslutningen i kyrkan eller inte?

En jurist på skolverket svarade idag att man får ha avslutningen i kyrkan antingen om skolan inte har en tillräckligt stor lokal själva, eller om det är tradition på skolan att man har avslutningen där. Tydligt nog kan man tycka. Det är alltså ok att fira skolavslutning i kyrkan. Men det är sällan så enkelt som man kan tro.

Juristen påpekar att man inte får be eller välsigna och man får inte sjunga psalmer, eftersom det är ”religiöst”. Det är i och för sig bra att skolverket vet att bön, välsignelse och psalmsång är religiösa uttryck. Men man kan fråga sig varför man tillåter ”den blomstertid nu kommer” om man nu är emot psalmer och böner. Svaret blir att den förknippas med sommar. Att man i vers två sjunger: ”de skola oss påminna Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna, som räcker året om” och i vers tre ”skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud” spelar tydligen i sammanhanget ingen roll. .

Hur det än är med konsekvensen här så tycker jag att vi som kyrka bör fundera på om det är viktigt för oss att ha skolavslutningen, och i så fall varför det är viktigt.

Som jag ser det är det roligt och trevligt om skolan väljer att lägga sin avslutning i kyrkan, men om det betyder att vi slätar ut vår identitet helt och hållet tycker jag att det är bättre om vi tackar nej till skolan om de frågar. Det måste finnas en ömsesidig respekt mellan skola och kyrka om detta skall fungera. Ena sidan skall inte behöva lägga sig platt.

Så jag säger ja till skolavslutningar i kyrkan om man visar ömsesidig respekt, annars tycker jag att det är bättre att vi säger nej.

/Dan Bernspång
Kyrkoherde i Backa församling, Göteborg

P4 Skolavslutning i kyrkan - men inte religiöst>>

Skolavslutning i Örgryte nya kyrka juni 2009, Orkesterklassen spelar "Sommartider" och Den blomstertid nu kommer"

Rinner av som på en gås

Från USA (var annars?) får jag nyheten att man tagit fram en vattensäker bibel.

Den finns givetvis bara på engelska ännu - men kanske något för Svenska bibelsällskapet att fundera på?

Med tanke på vårt sommarväder kanske det kan vara en produkt som lockar lägeråkande bibelläsande kunder? Detta borde vara den perfekta konfirmandbibeln egentligen - eller vad säger Verbum och Berlings förlag?

Waterproof Bible - features from Bardin & Marsee on Vimeo.

Ärkebiskopen ställer frågor men ger inga svar

I Borgå stift i Finska kyrkan har man just lanserat en ny webbsida läser jag på stiftets blogg>>.

Borgå stift är de församlingar i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland som har svenskspråkig majoritet. Dessutom hör Tyska församlingen i Finland till stiftet.
Här var den gamla sidan>>

Nu ser sidan ut så här>>
Biskopen bloggar, här kan man läsa mer om tron, här kommer man till alla församlingar som kan svara på frågor.

Spännande att se hur våra grannar gör med sina webbsidor.

Ännu har vi bara två biskopar som bloggar i Svenska kyrkan. Det är ärkebiskop Anders och biskop Esbjörn i Karlstad.

Ärkebiskop Anders berättar igår att de har haft en heldag med biskopsmötet och kyrkostyrelsen och diskuterat följande:

Idag har biskopsmötet och kyrkostyrelsen haft en heldag om hur vi berättar för varandra och vad vi berättar för varandra om Jesus och om kristen tradition. Skillnaderna mellan dem som kan mycket och litet om de bibliska berättelserna och kyrktraditioner blir allt större. Några vet nästan ingenting. Hur ska man då förstå det som till exempel sägs i predikningar? Är inte situationen oerhört allvarlig – och missionsansvaret mycket större än de flesta vågat ta in?

Jag kan inte mer än säga Amen till det! Det är oerhört allvarligt. Och jag hänvisar till boken av Carl-Henric Jaktlund "Jesus gick vidare och kyrkan står kvar" och Jonas Eeks prästmötesavhandling "Stanna i vattnet".

Det jag kan tycka är ett problem är att ärkebiskopen bara låter frågan stå obesvarad. Han ger ingen riktning, ingen hänvisning till hur vi i kyrkan går vidare - hur vi skall lösa problemet! Varför inte det? Inte vet jag - men jag vet vad vi i POSK vill i alla fall!

Ur POSK:s handlingsprogram:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge vidare sin tro i varje tid och behöver en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan måste församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap.
(…)
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande församlingar är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse till alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras. Det är angeläget med ett brett utbud av gudstjänstformer för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Jesus gick vidare och kyrkan står kvar

Här är en bokrecension som jag lagt upp på min bokblogg>>

Jesus gick vidare och kyrkan står kvar
Carl-Henric Jaktlund
Marcus Förlag
160 sidor
2009

Detta är en bok som är lättläst. Jag brukar inte gilla andlig eller religiös litteratur, för jag tycker ofta att författarna staplar religiösa klyschor på varandra. Men den här boken var inte alls så utan istället var den mycket lättläst.

Carl-Henrik Jaktlund tar oss igenom funderingar över kyrkornas ungdomsarbete och vad som händer med de ungdomar som är med i verksamheten - och varför kyrkan då inte växer mer. Vart tar ungdomarna vägen?

Och det är naturligtvis helt logiskt och riktigt att satsa på barn och unga. 70-90 procent av alla beslut om tro tas före 20 års ålder brukar det påstås och jag ser ingen större anledning att ifrågasätta påståendet. Det räcker att göra en enkel handuppräckning i vilket kyrkligt sammanhang som helst för att se att det stämmer.
(…)
De allra flesta är någon annanstans idag. Den stora merparten av dem som gick till min barn- och ungdomkyrka finns inte där idag, inte heller i någon annan kristen gemenskap. Vissa gör det, men den stora andelen har lämnat eller har ett passivt förhållande till kyrkan.

Känns det igen? Detta är inte endast ett frikyrkoproblem som Jaktlund beskriver - vi är många även i Svenska kyrkan som känner igen oss i beskrivningen. Något hände när vi var ungdomar, när vi åkte på läger och var på gudstjänster. Men sen…?

Hur kyrkan satsar på ungdomarna, som vi så ofta säger är framtidens kyrka. Jaktlund beskriver själv hur han som 20-åring blev insatt som ungdomspastor, helt oerfaren att sköta ungdomsarbetet. Vilket kanske inte var det mest lämpliga egentligen.

Hela boken har en röd tråd, Emmausvandringen. När Jesus vandrar med de två lärjungarna, lyssnar till vad de har att säga, undervisar dem från bibeln och sedan bryter bröd med dem.

Jaktlund skriver:

Kyrkans uppdrag är att förmedla sanning - Gud själv- till människor. Det är ärendet, uppdraget. Att backa på det området är en katastrof, då förloras existensberättigandet, Kyrkan, Jesus lärjungar, ska vittna om sin tro på honom, lära ut det han lärde dem - ge som gåva det de själva fått som gåva - och göra människor till lärjungar.

Han pratar om problemet med att vi har delat upp så mycket verksamhet i olika generationer. De finns inga äldre som kan dela med sig till de yngre. Mentorskapet saknas. Berättelserna, erfarenheterna.

Detta är en bok som borde läsas av alla som sitter i ett kyrkoråd, arbetar med ungdomar eller på något annat sätt är på något sätt intresserade av församlingsarbete.

Jag rekommenderar den varmt!

Jag tänker på det jag hörde Jonas Eek berätta om sin bok "Stanna i vattnet" där han också använder Emmausvandringen som en pedagogisk modell. Återigen handlar det om ungdomarna!

Ur POSK:s handlingsprogram:

Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang. POSK menar att en stark barn- och ungdomsrörelse är viktig för kyrkan och stöder Svenska Kyrkans Unga.

Ytterligare rapport från 14 maj

Anders Göranzon skriver på sin blogg Moruti: Kyrkans världsdag>>
och berättar om hur han upplevde dagen på Uppsala slott i lördags.

Han avslutar sin bloggpost med orden:

En eftersmak är att vi är tillbaka till uppdelningen mellan Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen. Diskussionen handlar om att vi ska arbeta både med ord och handling men redan detta är ju att förstärka uppdelningen. Hur når vi fram till helheten? Det undrar jag!

Jag hoppas att det kommer ytterligare rapporter om dagen, som kan komplettera bilden från Anders Göranzon och Sofia Rosenquist.

Problem-festival på Öland och övriga teologiska samtal

Dag Sandahl (Frimodig kyrka) har på sin blogg berättat om den Problemfestival som skall genomföras på Öland i sommar 3 juli-5 juli. Avslöjad Problemfestival>>

Festivalen ordnas i Nordölands församling efter en idé i styrelsen för Frimodig kyrka i Växjö stift med avsikt att vara till inspiration och glädje.

Gott så, tycker jag!

Programmet ser ut så här:

Program

Söndagen den 3 juli

18.00 Inledning. Vesper med musik och predikan av biskopen Jan-Olof Johansson. Högby kyrka

Inledningsföredrag. Problem - men de är i alla fall våra. Dag Sandahl

Smörgås

Måndagen den 4 juli

8.45 Mässa i Högby kyrka

Därefter: Det mest förbjudna. Vad är det som inte får sägas? Maria Eckerdal

Seminarium där vi fortsätter säga det som inte får sägas.

Att se problemen, förstå hur de hör samman och lära sig nysta upp problemhärvor. Anna Lundin Leander.

Seminarium igen

Lunch - som var och en ordnar själv. Sommaröland har gott om matställen

Under eftermiddagen är det fritid och möjlighet för turism. Den som vill kan följa med till Källa gamla kyrka

17.30 Inifrån och ändå utanför. Om många döptas situation i en kyrka som kallar sig öppen. Ylva Willborg

19.00 Festival i och kring Gummerusladan

Tisdagen den 5 juli

8.45 Laudes i Högby kyrka

Därefter:

Börja i Anden och sluta var då? Stillsamma reflektioner kring livets gång och föränderlighet. Torbjörn Lindahl

Seminarium

Att möta motgångar med bevarad livslust. Lillemor Högerås.

Ett försök till summering: Jubilate - ett kyrkoprogram? Dag Sandahl

Avslut och lunch på egen hand.

Festivalen är gratis men de tar upp kollekt för det serveras kvällsmat och sallad. Lunch skaffar man sig själv liksom boende. På www.olandskyrkor.com ges tips på ställen där man kan bo men vandrarhemmet som heter Pensionat Lantgården och Sandby Pensionat ligger rätt nära och fina campingplatser finns i närheten.Vill någon alldeles enkelt slå upp ett tält finns det lite gräsplättar vid församlingshemmet.

Kör man bil till norra Öland är det aldrig fel att haka på cykeln.

Anna Fendin Ahlström tar emot anmälningar. Adressen är anna.fendin@svenskakyrkan.se. Envisas man att skicka brev, skriver man Problemfestivalen, Högby Sjögata 6, 387 73 Löttorp.

Så skriver Dag Sandahl på sin blogg om Problemfestivalen. Han har inbjudit alla att vara med, även POSKare. Så den som vill tillbringa några dagar på Öland i sommar kan passa på att vara med.

Det går också att föra teologiska samtal under Gotlands Kyrkvecka som du kan läsa om här>>

Och i början av nästa år kommer också Teologifestivalen att genomföras i Uppsala>> Den festivalen avslutas med att POSK har en samling på söndag eftermiddag den 5 februari. Mer information om detta kommer!

Stanna i vattnet och var smittsam!

Idag har jag varit på spännande föreläsningar. Det började med en heldag på Göteborgs stift där Jonas Eek började med att berätta om sin prästmötesavhandling "Stanna i vattnet, Kateketikens syfte och sammanhang". På 1/2 timme gick han igenom vad han använde en hel dag för att gå igenom för prästerna.

Han sa att vi kristna skall vara smittbärarare, att få andra att bli nyfikna på vad vi har sett. Och en kyrka som inte berättar är ingen kyrka. Därför är konfirmationsarbetet så viktigt och en av de största kontaktytorna vi har i kyrkan idag med våra medlemmar - oavsett om statistiken går ner.

I Svenska kyrkan är vart femte gudstjänstbesök konfirmandrelaterat på något sätt (konfirmand, förälder eller annan släkting till konfirmanden).

Det finns framförallt en viktig verksamhet som har ökat de senaste åren och det är konfirmandmedhjälpare/konfirmandfaddrar. Vilket betyder att vi har kvar ungdomarna betydligt längre än vi om de bara varit med i konfirmandgruppen.

Jag tycker det här är superspännande. Som det står i POSKs handlingsprogram:

Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang. POSK menar att en stark barn- och ungdomsrörelse är viktig för kyrkan och stöder Svenska Kyrkans Unga.

Efter Jonas Eek tog Jonas Bromander över och berättade om undersökningen Medlem 2010. (Den boken kommer i juni).

Det är fortfarande 6,6 miljoner människor som är medlemmar i Svenska kyrkan. Alla bär de en berättelse om Svenska kyrkan - både positivt och negativt. Det Bromander kunde konstatera är att det inte sällan handlar om "ni" i Svenska kyrkan och inte "vi". Medlemmen ser sig alltså inte som en del av Svenska kyrkan. Det är endast tio procent som säger att de har en stark relation till Svenska kyrkan. (Min reflektion är att det är väl samma personer som också går och röster i kyrkovalet).

70 procent av våra medlemmar möter vi under ett år i våra kyrkliga handlingar (dop, konfirmation, vigsel och begravning). Och vi möter 50 procent av alla dem som inte är medlemmar. (Därför är de kyrkliga handlingarna viktiga mötesplatser med Gud och med medlemmarna, något som inte får gå på löpande band!)

Bromander sa också att det inte finns någon gräns för hur mycket kyrkan kan tala om Gud och Jesus - men det måste vara relevant! För är inte det vi säger om Gud och Jesus relevant så kommer det att gå åt pipsvängen.

Nu har statistik från 2010 släppts från Svenska kyrkan. Många av siffrorna visar en nedgående trend om än viss statistik har ökat.
Kyrkans Tidning: Fler deltar i kyrkans söndagsskola>>

Det som oroar mig är det minskade gudstjänstdeltagandet. I POSKs handlingsprogram står det:

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande församlingar är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse till alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras. Det är angeläget med ett brett utbud av gudstjänstformer för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Dag Sandahl (Frimodig kyrka) skriver på sin blogg Östrans Dagblogg :gudstjänstfri söndag>>

Av 24 000 anställda var hur många i gudstjänsten? Präster och diakoner är drygt 3000. Många var i tjänst och därmed i gudstjänst - men hur många lediga prioriterade något annat? Kanslipersonal, vaktmästare, barnledare, församlingspedagoger m fl - hur var det där? Och har vi 50 000 förtroendevalda - många med familjer. Hur var det med dem? Är det så att "firman" drivs runt på kontorstid men vad som egentligen gäller, det är vi oense om?

Jesus sa att den som inte församlar, förskringrar. Om de som står på lönelistan inte vill komma - varför ska vi vänta att andra skulle vilja komma då? Skulle väckelsen börja inte med dessa andra utan med dem som reser på kurser och konferenser och deltar i otaliga samtal - timmar och åter timmar! - om arbetet i kyrka och församling?

Så tillbaka till Jonas Eek och det han sa i morse, nämligen att vi kristna skall vara smittbärare, så att andra blir så nyfikna på vad vi har sett och hört att de vill vara med! Kan vi klara det - vi medlemmar i Svenska kyrkan?

Reklamfilm om Påsken

Skolgruppen Prosit på Fässbergsgymnasiet i Mölndal hade gjort en "reklamfilm" inför påsken som jag hittade idag. Måste bara dela den med er. Tycker ungdomarna har varit mycket innovativa och fantasirika. Vad säger ni?

Reformationen pågår fortfarande efter 500 år

Kerstin Wimmer är präst och befinner under ett år i Lutherstadt Wittenberg, på Lunds stifts uppdrag, med anledning av det Lutherdekad som just nu pågår.

Lutherdekadet firas från 2008 fram till 2017 då det är 500 år sedan Luther enligt traditionen spikade upp sina teser på slottskyrkan i Wittenberg.

Läs mer om jubileet här>>

Under detta årtionde, som startade 20 september 2008, har varje år ett särskilt tema.
2008 Lutherdecenniet börjar
2009 Reformation och bekännelse
2010 Reformation och utbildning
2011 Reformation och frihet. Det är också ett speciellt "Schweden-Jahr"
2012 Reformation och musik
2013 Reformation och tolerans
2014 Reformation och politik
2015 Reformation - Konst, medier och bibel
2016 Reformation och en enad värld
2017 Jubileumsår som kulminerar den 31 oktober i Wittenberg.

Dessutom ordnas det en mängd andra aktiviteter och evenamang.

"Även om världen går under i morgon så planterar jag mitt äppleträd idag" är ett citat som tillskrivs Martin Luther.

Därför har Lutheran World Federation ett projekt i Wittenberg där det byggts upp en stor trädgård "Luther garden" med femhundra träd, ett för varje år sedan reformationen startade. Träden doneras och planteras av kyrkor, församlingar och stift som också förbinder sig att plantera ett träd hemma i sin församling. På det viset blir det ytterligare ett sätt att visa på reformationens spridning.

Svenska kyrkan har inbjudits att plantera ett träd, men har ännu inte svarat. Jag hoppas verkligen att ärkebiskopen och kyrkostyrelsen bestämmer sig för att vara med och stödja projektet och - kanske under kyrkomötet till hösten - plantera ett träd utanför Uppsala domkyrka.

Svenska kyrkan fick en förfrågan att skicka en forskare till Wittenberg och det blev Lund stift som svarade och då skickade Kerstin Wimmer. Hon kommer under året att forska om Luther samtidigt som hon skriver på sin doktorsavhandling vid Köpenhamns universitet "Martin Luther och psaltarpsalmernas betydelse för gudstjänstlivet".

Det finns också möjlighet för teologer att under en månad gå en kurs i Wittenberg. Kurserna ordnas två gånger om året och har olika tema. Svenska kyrkan har inbjudits att skicka teologer, men ännu har ingen präst från Sverige varit med på någon kurs. Vi får hoppas att Svenska kyrkan skickar några av sina präster så småningom.

POSKs kyrkomötesgrupp var på besök i Lutherstadt Wittenberg den 2 april och träffade då Kerstin Wimmer och Hans W Kasch som berättade om Lutherjubileet och visade oss Lutherträdgården som är under uppbyggnad. Vi fick också tillfälle att gå in i kyrkan där Luther predikade över 2000 gånger och vi besökte också Lutherhaus där vi bland annat såg Luthers arbetsrum.

Kerstin Wimmer sa att det som var mest spännande är att reformationen pågår fortfarande. För även om vi firar jubileum och har museer så är det inte något som bara hände då - reformationen pågår fortfarande och är pågående.

Som medlem i en evangelisk-luthersk kyrka tycker jag det var mycket roligt att få se Wittenberg, där allt hände. Att få gå på gatorna där Luther gick, vandra runt i huset där han höll sina bordsamtal, där hela hans familj levde och verkade. Det gör också mig mer intresserad av att få veta mer om Luther, precis som Kerstin Wimmer berättade.

Jag hoppas verkligen att Svenska kyrkan också passar på att utnyttja möjligheten att använda sig av Lutherjubileet, så att vi kan lära oss mer om vår bakgrund som protestanter och evangeliskt lutherska och vad det betyder för oss idag i Svenska kyrkan.

/Carina Etander Rimborg
informatör

Foto av Kerstin Wimmer: Maria Lundström

Webcoast - kan det bli churchcoast?

Jag är på en mycket, mycket spännande konferens den här helgen i Göteborg - nämligen Webcoast>>

Webcoast är en konferens för människor som älskar internet och webben. Här är 200 personer som på olika sätt och i olika grad finns i de sociala medierna och som i sitt jobb eller privat kommunicerar med olika människor digitalt.

Eftersom vi i POSK finns i de sociala medierna, men jag behöver lära mig mer, så är jag här.

Och jag säger bara -det är superspännande! För det fanns nämligen inget färdigt program när vi kom hit igår. Utan klockan 20 släpptes "griden" - det vill säga ett stort schema där var och en som ville hålla en föreläsning, workshop eller berätta något fick tillfälle att sätta upp sig. Man kunde sätta upp sig på 20 minuter eller 40 minuter. Och det dröjde inte länge (typ 5 min) innan nästan hela schemat var fullt. Superspännande! Vilken entusiasm och kreativitet!

Så mycket spännande ämnet, så många duktiga människor och så mycket erfarenheter som utbyts.

Så idag har jag varit på flera olika föreläsningar. En handlade hur man kunde omvärldsbevaka med hjälp av internet och vilka olika hjälpmedel det finns på nätet. En handlade om problemet när man inte har med sig sin styrelse/chefer när man vill använda sociala medier i sitt arbete. (hmm… någon som känner igen sig…?) En handlade om hur en organisations kultur påverkas när medarbetarna använder sociala medier och hur man skall hantera det.

Jag har också varit och lyssnat på Brit Stakston som var en som pratade om regeringens projekt "Den digitala agendan" - ett projekt som it-minister Anna-Karin Hatt driver och där de gärna vill ha synpunkter från de som finns ute i den digitala världen.

Dessutom har jag varit och lärt mig hur man gör för att skriva effektiva texter (hmm… är inte så säker på att denna bloggpost skulle gå igenom ett sådant test) och alldeles nyss var jag på en föreläsning om minnesträning.

Högt och lågt alltså. Flera sponsorer finns där här också, och det pågår tävlingar av olika slag. Jag har köpt lotter och jag är med och tävlar om Bineros grymma “surfplatta” som surfar runt här på Webcoast i de olika föreläsningssalarna.

Jag funderar ju på hur det här konceptet skulle kunna gå att använda i Svenska kyrkan.

Jag jag tror att det skulle fungera alldeles utmärkt. Tänk om vi kunde samlas så här på olika platser. Alla delar med sig av sina erfarenheter. Vi har ju så himla mycket bra som görs i våra olika församlingar - vi borde lära oss att dela detta bättre! Föreläsningarna har inte bara handlat om att lära ut - utan också för att få input av de som är här och utbyta erfarenheter.

Här finns massa bra fikaplatser och möjligheter till personliga möten (ytterligare saker som vi i Svenska kyrkan är bra på) - förutom alla de möten som sker på internet med hjälp av twitter och bambuser. Är du intresserad av att följa med vad som händer här på Webcoast så kan du göra det på twitter under #webcoast och på bambuser där många av föreläsningarna ligger uppladdade under #webcoastTV.

Definitivt ett koncept som skulle fungera för Svenska kyrkan det här. Och så många spännande människor som jag har fått möta!

Är kläderna viktiga?

Idag hittar jag en mycket intressant artikel i SvD: Lektorns ombyte förbryllade>>

Det handlar om Margareta Melin, högskolerektor i Malmö, som valde att komma iklädd olika typer av kläder på sina föreläsningar. För den del elever tog det flera dagar att förstå att det var samma lärare som undervisade.

Margareta Melin är lektor vid Malmö högskola och undervisar i medie- och kommunikations­vetenskap. Hon ville få studenterna att bli mer kritiska, att reflektera över vem det är som står i katedern. När hon fick en ny kull studenter beslöt hon att byta identitet till varje lektionstillfälle. Studenterna fick se henne bland annat som punkare, muslimsk kvinna i niqab, iförd militärbyxor och palestinasjal, ljuvt romantisk i blommig klänning, sexig i kort kjol och som äldre dam med ullkjol. Smink och peruker förstärkte identiteterna.

– För en del studenter tog det tre-fyra dagar innan de förstod att jag var samma person.

(…)

På Margaretas institution kände kollegorna till experimentet, men inte på andra institutioner. När hon var klädd som en äldre kvinna med grått hår, omoderna glasögon, ullkjol och grova bekväma skor fick hon hjälp av en kollega att plocka fram material i förrådet. Samme man körde ut henne ur kopieringsrummet när hon var iförd militärbyxor och palestinasjal och sade att hon inte hade där att göra. Båda gångerna hade hon presenterat sig som ”Margareta från K3”. När hon hade kort kjol, djup urringning och höga klackar var det flera som flirtade med henne.

(…)

Margareta Melin är modeintresserad och klär sig normalt i en blandning av vintage, designkläder och egendesignade skapelser. Experimentet har fått henne att bli lite försiktigare, hon tänker igenom mer vad hon sätter på sig. Margareta är praktiserande kristen i svenska kyrkan, men avstår numera från att ha halsband med kors. Hon har också dragit ner på sina mer spektakulära kläder.

Jag tyckte detta var oerhört intressant och kopplar genast detta till Svenska kyrkan och tänker här på de liturgiska kläderna och på hur de används och hur vi uppfattar dem.

De liturgiska kläderna är ett sätt att ikläda sig Jesus - att visa att man går in i en annan uppgift.
Likadant är det att använda sin präst eller diakonskjorta, tänker jag. Det är en signal att "här är jag - jag representerar Svenska kyrkan och jag finns här som en tjänare i Kristus".

Hur viktigt är det inte att faktiskt tänka på vad vi säger, hur vi säger det och vad vi också säger med kläder och kroppsspråk.

Därför tycker jag det är viktigt att präster och diakoner använder sina präst och diakonskjortor. Därför vill jag själv använda mig av mitt halsband med mitt kors. Det är för mig ett sätt att ytterligare visa på min kristna hemhörighet.