Jesus gick vidare och kyrkan står kvar
Carl-Henric Jaktlund
Marcus Förlag
160 sidor
2009
Detta är en bok som är lättläst. Jag brukar inte gilla andlig eller religiös litteratur, för jag tycker ofta att författarna staplar religiösa klyschor på varandra. Men den här boken var inte alls så utan istället var den mycket lättläst.
Carl-Henrik Jaktlund tar oss igenom funderingar över kyrkornas ungdomsarbete och vad som händer med de ungdomar som är med i verksamheten - och varför kyrkan då inte växer mer. Vart tar ungdomarna vägen?
Och det är naturligtvis helt logiskt och riktigt att satsa på barn och unga. 70-90 procent av alla beslut om tro tas före 20 års ålder brukar det påstås och jag ser ingen större anledning att ifrågasätta påståendet. Det räcker att göra en enkel handuppräckning i vilket kyrkligt sammanhang som helst för att se att det stämmer.Känns det igen? Detta är inte endast ett frikyrkoproblem som Jaktlund beskriver - vi är många även i Svenska kyrkan som känner igen oss i beskrivningen. Något hände när vi var ungdomar, när vi åkte på läger och var på gudstjänster. Men sen…?
(…)
De allra flesta är någon annanstans idag. Den stora merparten av dem som gick till min barn- och ungdomkyrka finns inte där idag, inte heller i någon annan kristen gemenskap. Vissa gör det, men den stora andelen har lämnat eller har ett passivt förhållande till kyrkan.
Hur kyrkan satsar på ungdomarna, som vi så ofta säger är framtidens kyrka. Jaktlund beskriver själv hur han som 20-åring blev insatt som ungdomspastor, helt oerfaren att sköta ungdomsarbetet. Vilket kanske inte var det mest lämpliga egentligen.
Hela boken har en röd tråd, Emmausvandringen. När Jesus vandrar med de två lärjungarna, lyssnar till vad de har att säga, undervisar dem från bibeln och sedan bryter bröd med dem.
Jaktlund skriver:
Kyrkans uppdrag är att förmedla sanning - Gud själv- till människor. Det är ärendet, uppdraget. Att backa på det området är en katastrof, då förloras existensberättigandet, Kyrkan, Jesus lärjungar, ska vittna om sin tro på honom, lära ut det han lärde dem - ge som gåva det de själva fått som gåva - och göra människor till lärjungar.Han pratar om problemet med att vi har delat upp så mycket verksamhet i olika generationer. De finns inga äldre som kan dela med sig till de yngre. Mentorskapet saknas. Berättelserna, erfarenheterna.
Detta är en bok som borde läsas av alla som sitter i ett kyrkoråd, arbetar med ungdomar eller på något annat sätt är på något sätt intresserade av församlingsarbete.
Jag rekommenderar den varmt!
Jag tänker på det jag hörde Jonas Eek berätta om sin bok "Stanna i vattnet" där han också använder Emmausvandringen som en pedagogisk modell. Återigen handlar det om ungdomarna!
Ur POSK:s handlingsprogram:
Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.
Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang. POSK menar att en stark barn- och ungdomsrörelse är viktig för kyrkan och stöder Svenska Kyrkans Unga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar