Idag har jag varit på spännande föreläsningar. Det började med en heldag på Göteborgs stift där Jonas Eek började med att berätta om sin prästmötesavhandling "Stanna i vattnet, Kateketikens syfte och sammanhang". På 1/2 timme gick han igenom vad han använde en hel dag för att gå igenom för prästerna.
Han sa att vi kristna skall vara smittbärarare, att få andra att bli nyfikna på vad vi har sett. Och en kyrka som inte berättar är ingen kyrka. Därför är konfirmationsarbetet så viktigt och en av de största kontaktytorna vi har i kyrkan idag med våra medlemmar - oavsett om statistiken går ner.
I Svenska kyrkan är vart femte gudstjänstbesök konfirmandrelaterat på något sätt (konfirmand, förälder eller annan släkting till konfirmanden).
Det finns framförallt en viktig verksamhet som har ökat de senaste åren och det är konfirmandmedhjälpare/konfirmandfaddrar. Vilket betyder att vi har kvar ungdomarna betydligt längre än vi om de bara varit med i konfirmandgruppen.
Jag tycker det här är superspännande. Som det står i POSKs handlingsprogram:
Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.
Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang. POSK menar att en stark barn- och ungdomsrörelse är viktig för kyrkan och stöder Svenska Kyrkans Unga.
Efter Jonas Eek tog Jonas Bromander över och berättade om undersökningen Medlem 2010. (Den boken kommer i juni).
Det är fortfarande 6,6 miljoner människor som är medlemmar i Svenska kyrkan. Alla bär de en berättelse om Svenska kyrkan - både positivt och negativt. Det Bromander kunde konstatera är att det inte sällan handlar om "ni" i Svenska kyrkan och inte "vi". Medlemmen ser sig alltså inte som en del av Svenska kyrkan. Det är endast tio procent som säger att de har en stark relation till Svenska kyrkan. (Min reflektion är att det är väl samma personer som också går och röster i kyrkovalet).
70 procent av våra medlemmar möter vi under ett år i våra kyrkliga handlingar (dop, konfirmation, vigsel och begravning). Och vi möter 50 procent av alla dem som inte är medlemmar. (Därför är de kyrkliga handlingarna viktiga mötesplatser med Gud och med medlemmarna, något som inte får gå på löpande band!)
Bromander sa också att det inte finns någon gräns för hur mycket kyrkan kan tala om Gud och Jesus - men det måste vara relevant! För är inte det vi säger om Gud och Jesus relevant så kommer det att gå åt pipsvängen.
Nu har statistik från 2010 släppts från Svenska kyrkan. Många av siffrorna visar en nedgående trend om än viss statistik har ökat.
Kyrkans Tidning: Fler deltar i kyrkans söndagsskola>>
Det som oroar mig är det minskade gudstjänstdeltagandet. I POSKs handlingsprogram står det:
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande församlingar är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse till alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras. Det är angeläget med ett brett utbud av gudstjänstformer för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.
Dag Sandahl (Frimodig kyrka) skriver på sin blogg Östrans Dagblogg :gudstjänstfri söndag>>
Av 24 000 anställda var hur många i gudstjänsten? Präster och diakoner är drygt 3000. Många var i tjänst och därmed i gudstjänst - men hur många lediga prioriterade något annat? Kanslipersonal, vaktmästare, barnledare, församlingspedagoger m fl - hur var det där? Och har vi 50 000 förtroendevalda - många med familjer. Hur var det med dem? Är det så att "firman" drivs runt på kontorstid men vad som egentligen gäller, det är vi oense om?
Jesus sa att den som inte församlar, förskringrar. Om de som står på lönelistan inte vill komma - varför ska vi vänta att andra skulle vilja komma då? Skulle väckelsen börja inte med dessa andra utan med dem som reser på kurser och konferenser och deltar i otaliga samtal - timmar och åter timmar! - om arbetet i kyrka och församling?
Så tillbaka till Jonas Eek och det han sa i morse, nämligen att vi kristna skall vara smittbärare, så att andra blir så nyfikna på vad vi har sett och hört att de vill vara med! Kan vi klara det - vi medlemmar i Svenska kyrkan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar