Skolavslutningar

Från Svenska kyrkans webbsida hittar jag följande artikel med anledning av skolavslutningar>>

Skolavslutningar i kyrkan

[2012-11-26 11:40]

Ärkebiskop Anders Wejryd har de senaste dagarna intervjuats av ett flertal olika medier angående frågan kring skolavslutningar i kyrkor, som i söndags blev extra aktuell efter Skolverkets debattartikel om att Gud inte får vara med när skolan samlas i kyrkan.

Skolverkets debattartikel i söndagens DN, Gud får inte vara med när skolan samlas i kyrkan, undertecknad av verkets generalsekreterare Anna Ekström och undervisningsrådet Claes-Göran Aggebo, har väckt stor debatt. Ärkebiskop Anders Wejryd har de senaste dagarna medverkat i flera intervjuer i frågan. Han menar att det är svårt att låta skolorna fira advent i kyrkan om man inte samtidigt får berätta vad julen handlar om.

Artikeln har även skapat debatt på Svenska kyrkans facebooksida.

Här kan du läsa mer om Svenska kyrkans syn på barns rätt till kyrkligt kulturarv.

Foto: Magnus Aronson

Barn har rätt att få uppleva kyrkligt kulturarv

Den återkommande debatten om skolavslutningar i kyrkan kan ge sken av att kyrkobyggnaden nästan är farlig för barn. I själva verket är den en viktig del av vårt gemensamma kulturarv, ett kulturarv som alla barn och unga faktiskt har rätt att få uppleva. Det menar prästen Boel Hössjer Sundman och Henrik Lindblad, Svenska kyrkans kulturarvsamordnare.
Läs mer

 Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Religionen och skolan

Debatten vill aldrig sina när det gäller adventssamlingar, krubbesök och luciafirande i kyrkan.

Biskop Antje Jackelén har twittrat med skolverkets generaldirektör Anna Ekström, det kan vi läsa på kyrkoordnarens blogg: Biskop Antje och skolverkets generaldirektör>>

Jonas Eek, präst i Göteborgs stift, teologie doktor vid Lunds universitet, har också skrivit en debattartikel som jag finner på SVTs webbsida:
Skolverket vantolkar skollagen>>

Jonas Eek avslutar med att skriva:

Denna tydliga skrivning skärper grundfrågan: Varför ska en skola besöka kyrkan i advent? Svaret är fortsatt detsamma: Ja, varför inte. Advent är en kristen högtid som starkt har präglat och fortfarande präglar vårt samhälle. Skolan är en del av detta samhälle och bör kunna samverka med samhället. I linje med detta anger skolans läroplan att kyrkans högtider och traditioner ska behandlas i skolans undervisning. Som komplement till skolans undervisning ger skollagen dessutom stort utrymme för andra aktiviteter inom ramen för begreppet utbildning.

Här kunde – och borde – debatten ha varit slut. Att den inte är det vittnar om att debatten är betydligt mer emotionell än förnuftsbaserad, och att Skolverkets tolkningar av lagen är djupt problematiska.

Ur POSKs handlinsgprogram:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa kontaktpunkter med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter och delaktighet i samhället. Centrum i kyrkans liv är alltid gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Invandrartäta områden i storstäderna med sin mångkulturella och mångreligiösa befolkning är en stor utmaning för Svenska kyrkan. Som ”minoritetskyrka” måste Svenska kyrkan utveckla nya arbetsformer för diakoni, undervisning, gudstjänst, ekumenik och mission. Bland våra invandrare finns många kristna grupper. Dessa kan vara en tillgång som inte får glömmas bort. Med sina skilda erfarenheter kan de berika och inspirera församlingarnas gudstjänstliv och övriga verksamheter.

(…)

Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Jesus och Julen

Vad kan Jesus och kristendomen ha med julen att göra? Någonting? Ingenting?

Ja, den 13 december har humanisternas ordförande Christer Sturmark och Patrik Lindenfors en stor debattartikel i Sydsvenskan "Sluta ljuga om julen">> där de avslutar hela artikeln med orden:

Jul och lucia är därför inte alls bara kristna högtider, utan helgdagar som hör till årstiden. De angår alla människor. I den karga nordiska vinternatten behövs högtider som minner om ljus och generositet.

Julen är inte exkluderande utan alla kan vara med i firandet, oberoende av religiös tillhörighet eller livsåskådning. Om man håller sig till sanningen är lucia- och julfirande i skolan inga som helst problem. Men ge de kristna inslagen ledigt, de kan den som vill lägga till därhemma.

Julfirandet tillhör alla.

Ett av "avslöjandet" som Sturmark och Lindenfors skriver om - att Jesus antagligen inte var född 25 december är faktiskt inget avslöjande. Vi kristna vet att det antagligen inte var den dagen, vi vet att det fanns olika högtider som lagts samman. Men oavsett det så är det den 25 december den kristna kyrkan firar Jesus födelse! Och det kan faktiskt inte humanisterna ta ifrån oss.

Självklart tillhör julfirandet alla. Vem har sagt något annat. Men om vi tog bort de kristna inslagen i julen - vad skulle vi fira då? Egentligen?

Per Westberg skriver bra i sin blogg Kyrkoordnaren: Gör Sturmark till teologie hedersdoktor>>

Sturmark måste bli teologie hedersdoktor. Hans gärning är enorm då han nu för alla berättat den stora sanningen att all kristen koppling till julen är lögn. Men kanske ska jag låta bli att vara ironisk. Humanisternas kristofoba hållning är bekymmersam. De gör sig lustiga över kristna och vill hindra kristna att uttrycka sin tro. Ordet humanism betyder mänsklig. Förbundet Humanisternas utfall är ofta intoleranta och långt ifrån begreppet humanism.

På POSKs facebooksida får jag följande synpunkter från Ragnhild Sorin:

Funderar på varför det alltid blir så mycket väsen om kyrkan vid skolavslutningar... Många engagerar så i det utan att inte vara engagerad annars... kommentarer någon?

Ibland tror jag att det finns en sorts skolavslutningsreligion i Sverige. Detta innebär att man (läs: skolbarn) går till kyrkan i början av juni och strax före jul. Detta är en del av vår gemensamma svenska historia. Traditionen är gammal och var viktig under statskyrkans tid när banden mellan skolan och kyrkan var starka, musikläraren på skolan var kantor i kyrkan mm. När kyrkan och staten skildes åt försvann detta och staten började tala om vikten av religionsfrihet. Detta innebar, i slutänden, att alla slags kristen "indoktrinering" för skolbarn blev fel. Alltså, inte ens "skolavslutningsreligionen" blev godkänd av staten.

Läste just om Bollebygds förskolelärarchef som har ställt in det årliga besöket kring krubban för kommunens förskolebarn. Detta "statligt korrekta" beslut kommer dessvärre i fel händer och blir politisk propagande för de partier som värnar om "svenskheten" (Sverigedemokraterna). "Det tillhör vårt svenska kulturarv att skolbarn går till kyrkan vid skolavslutningen". Jag menar att det är bra att skolbarnen får möta den svenska kyrkan, men inte BARA som en svensk kulturtradition utan som ett sätt att visa på det kristna budskapet.

Som kristen så tycker jag givetvis att det är bra att alla får möjlighet att höra budskapet om Kristus. Särskilt under de högtider som kyrkan firar till åminnelse av Jesus på olika sätt. Att som agnostiker eller ateist bli upprörd över detta är att vara överkänslig. Tycker jag!

Jag är så redigt trött på de här debatterna varje gång det är avslutningar, jul eller påsk. Det går inte att radera ut religionen! Lika lite som jag kan förhindra ateistiska föreläsningar eller att humanisterna sprider sina budskap - lika lite kan och ska humanisterna förhindra kristna att sprida sina budskap. Det gäller att förhålla sig till varandra.

Att låta barn och ungdomar gå på julavslutningar i kyrkan är inget konstigt. Det är en del av vår tradition och vårt arv. Och sen ska vi låta skolan också berätta om varför vi firar jul och varför det firas just den 25 december - med alla andra inslag av midvinterblot och kalendrar osv. Helt OK. Skolan skall ge alla sidorna, hjälpa till att visa på olika infallsvinklar. Men de kan inte ta bort en sida. Och man kan inte ta bort de kristna inslagen från julen.

Ur POSKs handlingsprogram:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa kontaktpunkter med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter och delaktighet i samhället. Centrum i kyrkans liv är alltid gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Bibelskola mitt i livet

Kom i samspråk med en god vän igår och vi pratade om bibelskola.

Själv gick jag på bibelskola en termin när jag var ung. En termin på Helsjöns folkhögskola. Det var fantastiskt. Dels att gå på folkhögskola. Dels att få ägna en hel termin åt bibeln på alla möjliga sätt.

Men vad gör man om man vill gå på bibelskola nu, när man är mitt i livet? Nu när man inte har möjlighet att ta en termin ledigt utan har jobb, familj och vardag? Och om man inte kan ta en kväll i veckan till bibelstudie? Eller kan ta en dag i veckan för Alphakurs?
För även om både bibelstudie och Alphakurs är bra undervisning så kan det vara svårt för en som har heltidsarbete och familj att hinna avsätta tid en gång i veckan.

Tänk om det kunde ordnas bibelskola för oss mitt i livet en gång i månaden - en hel lördag med bibelundervisning, ungefär som på en bibelskola. Med undervisning om Gamla testamentet och Nya testamentet. Om historia, geografi och allt det där som man får när man går en bibelskola.

Är det kanske någon församling som redan har så här? Kanske någon kan berätta hur det fungerar hos dig? Finns det en bibelskola för oss mitt i livet - där vi några dagar per termin kan få rejäl bibelundervisning och genomgång?

Jag tänker att detta borde vara en bra verksamhet som flera församlingar kan tänka sig att samverka om. För det kräver en del planering och det är bra om flera lärare (präster, frivilliga eller pedagoger) är involverade och tar ansvar för olika bitar.

Ur POSKs handlingsprogram:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge vidare sin tro i varje tid och behöver en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan måste församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap.
(…)
För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.
(…)
Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid.

Ta bort stilla natt och nu tändas…?

Jag tror jag fått spatt! Läser i Kyrkans Tidning följande:

Kyrklig skolavslutning får kritik

Skolinspektionen har slagit ned på att T 4-skolan i Hässleholm höll höstterminens avslutning i kyrkan, där det sjöngs julpsalmer.

En anonym förälder anmälde skolan. Under avslutningen, som arrangerades av Hässleholms kyrka, sjöngs Stilla Natt och Nu tändas tusen juleljus.

Skolinspektionen anser att Hässleholms kommun har brutit mot kravet på att undervisningen ska vara ickekonfessionell, rapporterar SVT:s Sydnytt.

TT

Jamen… hallå eller? Får man inte lov att sjunga Stilla natt och Nu tändas tusen juleljus? Då borde samma förälder anmäla i princip var enda affär i hela Sverige som spelar julsånger från november.

Nej, nu får det faktiskt vara någon måtta i det här anmälandet. Och det borde vara någon måtta i hur skolverket agerar - för det här är sanslöst - tycker åtminstone jag!

Uselt att föräldern är anonym och inte vågar stå för sin anmälan. Uselt att skolverket är så flata att de inte vågar stå upp för att det är naturligt att sjunga psalmer i kyrkan - psalmer som nästan kan räknas till Sveriges stamsånger.

Så här skriver skolverket på sin webbsida:

Utformas skolavslutningen så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och att det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse, kan skolavslutning ske i kyrkan.

Kan inte Stilla natt och Nu tändas… räknas till "tradition, högtidlighet och gemensam samvaro"?

Ja, jag är så upprörd att jag nog får sluta skriva nu.

Ur POSKs handlingsprogram:

Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang.

Bön i kyrkan - hur kan det vara en nyhet?

I Kyrkans Tidning har det gjorts en stor undersökning där man har frågat församlingar om de närliggande skolorna har sin avslutning i kyrkan. Och hur församlingen i så fall medverkar. Om det förekommer bön och/eller välsignelse.

Och tänka sig - i flera församlingar så svarar man att man ber i kyrkan och utdelar välsignelsen! (Pris vare Gud! säger jag)

Alltså… vi kan väl inte sluta vara kyrka? Vi kan väl inte sluta vara oss själva?

Det finns något alldeles speciellt i väggarna i en kyrka. Det är något med det heliga rummet. Men när det inte används till heliga ting, när våra heliga handlingar (bön och välsignelse och lovsång) inte får ljuda och höras i rummet så blir det tokigt. För det handlar också om att kyrkorummet används värdigt.

Därför har jag svårt att hålla med Brita Häll helt i ledaren i Kyrkans Tidning som tycker att kyrkans lokal kan användas till sekulär skolavslutning utan präst. Däremot håller jag helt med henne att det kan vara mer förödande att låta en präst vara med som är så utslätad att den bekräftar alla fördomar som finns.

Detta är dilemmat tycker jag - men vill ändå trycka på att det viktigaste måste vara att vara sann mot sig själv (dvs kyrkan måste vara sann mot sig själv).

Och det är inget konstigt med att vi ber i kyrkan - så skäms Kyrkans Tidning att göra det till en "dålig" nyhet!

(Eller så får väl prästerna göra som en präst gjort vid en skolavslutning, som jag berättat om förut. När skolavslutningen nästan var färdig i kyrkan så säger prästen: " Nu får jag inte lov att uttala välsignelsen över er - men skolverket har inte sagt något om StarWars - så… May the force be with you!")

Ur POSK:s handlingsprogram

Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang.

Kyrkans Tidning: Få svenskar är emot skolavslutning i kyrkan>>
Kyrkans Tidning: Bön under skolavslutning strider mot reglerna>>
Kyrkans Tidning Ledare: Låt barnen komma till kyrkan>>
Dagen: Bön på skolavslutning mot reglerna>>
Leo Hotter blogg: Låt inte kyrkan reducerat till att enbart vara en lokal>>
Dan Bernsprång blogg: Skolavslutningar i kyrkan>>

Skolavslutningar i kyrkan

Från Dan Bernspångs blogg har vi fått tillåtelse att publicera följande bloggpost>>

Hörde idag på radion att den vanliga diskussionen om skolavslutningar i kyrkan är igång igen. Vid den här tiden på året så får vi alltid höra om detta. Får man hålla avslutningen i kyrkan eller inte?

En jurist på skolverket svarade idag att man får ha avslutningen i kyrkan antingen om skolan inte har en tillräckligt stor lokal själva, eller om det är tradition på skolan att man har avslutningen där. Tydligt nog kan man tycka. Det är alltså ok att fira skolavslutning i kyrkan. Men det är sällan så enkelt som man kan tro.

Juristen påpekar att man inte får be eller välsigna och man får inte sjunga psalmer, eftersom det är ”religiöst”. Det är i och för sig bra att skolverket vet att bön, välsignelse och psalmsång är religiösa uttryck. Men man kan fråga sig varför man tillåter ”den blomstertid nu kommer” om man nu är emot psalmer och böner. Svaret blir att den förknippas med sommar. Att man i vers två sjunger: ”de skola oss påminna Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna, som räcker året om” och i vers tre ”skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud” spelar tydligen i sammanhanget ingen roll. .

Hur det än är med konsekvensen här så tycker jag att vi som kyrka bör fundera på om det är viktigt för oss att ha skolavslutningen, och i så fall varför det är viktigt.

Som jag ser det är det roligt och trevligt om skolan väljer att lägga sin avslutning i kyrkan, men om det betyder att vi slätar ut vår identitet helt och hållet tycker jag att det är bättre om vi tackar nej till skolan om de frågar. Det måste finnas en ömsesidig respekt mellan skola och kyrka om detta skall fungera. Ena sidan skall inte behöva lägga sig platt.

Så jag säger ja till skolavslutningar i kyrkan om man visar ömsesidig respekt, annars tycker jag att det är bättre att vi säger nej.

/Dan Bernspång
Kyrkoherde i Backa församling, Göteborg

P4 Skolavslutning i kyrkan - men inte religiöst>>

Skolavslutning i Örgryte nya kyrka juni 2009, Orkesterklassen spelar "Sommartider" och Den blomstertid nu kommer"

Roliga klipp

Fick tips om ett klipp på YouTube. Det är Påven som har varit på besök i Spanien och medverkat i en gudstjänst i Santiago de Compostela, den kända pilgrimskyrkan.

I denna kyrka har de tydligen ett gigantiskt rökelsekar som tänds, enligt uppgift, varje vecka. Det kräver åtta vuxna män att få karet att svinga - vilket det gör med en väldig hastighet!

Är detta ett sätt för våra församlingar i Svenska kyrkan att få fler frivilliga aktiva under gudstjänsten? Kom med och svinga vårt rökelsekar…



(Nej… jag menar inte allvar. Men medge att det ser ganska roligt ut! Påven verkar också ganska road…)

Ok - sen kommer den löjligt stolta mamman som är så glad för sin dotter och hennes kompisar. Nu har de satt ihop en kortare film, som också finns på YouTube där de bjuder in till en ny kristen skolgrupp på Fässbergsgymnasium, Mölndal, Göteborgs stift.

Hjälp till och be för att det skall bli en bra kristen skolgrupp!

Då spelar vi in en film…

Ibland klappar modershjärtat lite extra. Som när det visar sig att dottern, tillsammans med två kompisar i klassen tänker starta en kristen skolgrupp på sin skola - och för att göra reklam så spelar de in en film. (tyvärr kunde jag inte lägga upp filmen, men klicka på länken!)

http://www.facebook.com/home.php#!/video/video.php?v=1813014568903&oid=142956272427739&comments

Så innovativa - så fantasifulla och så enkelt. Mer sånt i vår Svenska kyrka!

Ur POSKs handlingsprogram

Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Ska man inte krama sitt barn?

Biskop Antje har gjort det igen. Lyckats peka på det fullständigt ohållbara att försöka mota bort religionen i vårt samhälle.

Denna gång har hon skrivit en underbar krönika i Blekinge Läns tidning under rubriken "Ska man inte krama sitt barn?"
Biskopen skriver:

Så fort det talas om religion – och kristen tro i synnerhet – fruktar man indoktrinering och kränkning. Hur kan det bli så, när kristendomen manar till kärlek till medmänniskan, även när hon visar sig vara provocerande annorlunda? Varför är det sektvarning på all religion i Sverige numera?
(…)

Än galnare blir det om föräldrar drar slutsatsen: om skolan är neutral när det gäller trosfrågar så måste vi också vara det! Hur ska barn då ha en chans att rota sig i tro och tillit? Ibland intar föräldrar en roll när det gäller tro som de inte skulle drömma om när det gäller kärlek. För vem skulle på allvar säga: jag ska inte krama mitt barn tills det kan bestämma själv? Varför säger ändå många föräldrar så när det gäller att lära sina barn att be? Ett moget ställningstagande för eller emot något underlättas av att veta vad det handlar om.

Studentpräster oroas över ökande psykisk ohälsa bland unga människor. Bön och tro vaccinerar visserligen inte mot psykiska problem, men tro och bön är definitivt en tillgång – både när det blåser snålt och när livet är som vackrast. En del av de problem unga vuxna brottas med hänger samman med brist på andlig utveckling.

Min julönskan är att föräldrar vågar göra de stora andliga traditionerna, som berättelserna i bibeln, bön och gudstjänst, tillgängliga för sina barn. När skolan ser det som otillbörlig påverkan när barn i en kyrka får ta del av den bibelöversättning som Sveriges riksdag beslutat, då är det egentligen bara föräldrarna som kan se till att barnkonventionens hela artikel 27 uppfylls. Det finns en visdom i den som det vore lättsinnigt att nonchalera.

Amen till det säger jag!

Och jag kan bara hänvisa till det vi säger i POSKs handlingsprogram

POSK vill att Svenska kyrkan ska vara en fri kyrka som vågar tala klarspråk i vårt samhälle och i världen.

Tipstack till Martin Garlöv!