Panel om religion och skola och möten

Tankesmedja Areopagen i Göteborg kommer under hösten att medverka i två olika panelssamtal. Läs också här>>
Det ena samtalet är redan ikväll, på Interreligiösa centret i Göteborg.

Bör religion barnförbjudas?
Tisdagen den 11 september, 18-20.30 är det panelsamtal på Interreligiösa centret i Göteborg. Rubriken är ”Bör religion barnförbjudas?”. I programmet skriver man:

Kan vi låta våra barn besöka andra religioners helgedomar? Är det lämpligt att våra barn deltar i skolundervisning om andra religioner? Vad säger våra heliga skrifter, och hur tolkas de i dagens moderna samhälle när det gäller umgänge över religionsgränserna? Skall vi låta barnen växa upp utan religion tills de blir myndiga?

I panelen sitter Rabbi Peter Borenstein, Karolina Mikhail (Koptiska ortodoxa kyrkan), Imam Rashid Mohammed (Göteborgs moské), Julia Carlberg (Hare krishna). Och moderator är Sara Blom från Tankesmedjan Areopagen.
Interreligiösa centret ligger på Södra Kyrkogatan 25 i centrala Göteborg.


Gud, vetenskapen och skolan
Den 12 november 18.00 är det panelsamtal på Folkuniversitetet i Göteborg:

Har skolan ansvar för att förmedla en viss syn på relationen mellan religion och vetenskap? Vilken bör den synen i så fall vara? Är det önskvärt att nå konsensus om hur denna relation bör uppfattas?
Det pågår en angelägen debatt om relationen mellan religion och vetenskap såväl inom landet som internationellt och då inte minst utifrån skolans roll i sammanhanget. I den nya läroplanen för gymnasieskolan, GY11, har en analys av denna relation skrivits in som ett obligatoriskt innehåll i kursen Religionskunskap 1, vilken alla elever läser. Vilka utmaningar och möjligheter medför detta?

I panelen medverkar:  Fredrik Sjögren, fil dr i statsvetenskap vid Högskolan Väst, Jonna Bornemark, fil dr i filosofi vid Södertörns högskola och Sara Blom från Tankesmedjan Areopagen.
Kvällen är gratis, men man bör anmäla sig. Det gör du här.

Det kan hända mirakler

Jacob Sunnliden tipsar om en bloggpost som berättar om en händelse på ett tåg.
Läs Jacobs bloggpost här>>
Läs om händelsen på tåget här>>

Mirakler på grund av bön - vem har varit med om det?

Ja, jag har varit det. Inte så genomgripande och snabba som i det här fallet. Men bönesvar där jag efteråt kan se att Gud varit med och hjälpt, stöttat och gjort saken lättare (även om det kanske inte kändes så just då).

Att tro på mirakler är klokt. Att våga ifrågasätta mirakler är också klokt. Men det som är från Gud står sig och klarar en granskning. Och Gud kan också använda händelser eller påstådda mirakler för att nå människors hjärtan.

Uppdaterad 17 augusti
Tidningen Dagen: Artisten Pernilla Wahlgren vittne till helandebön: Jag blev väldigt fascinerad>>

Vad håller oss samman?

Vad är det som gör att vi är Svenska kyrkan? Vad är det som konstituerar oss? Det finns de som säger att gudstjänsten är det som håller oss samman. Att det är det viktigaste i vår verksamhet, navet, hjärtat - grunden till all vår verksamhet.

Håller du med om det? Jag var med om ett samtal igår när vi diskuterade just detta. En person sa "Gudstjänsten kan inte vara vår viktigaste verksamhet - det kommer ju färre och färre! Och om det är vår viktigaste verksamhet - varför berättar vi inte om den mer då?".

Tja, vad svarar man på det? För tron på Gud och Jesus Kristus är inte på något sätt en förutsättning för att vi är Svenska kyrka. Jag menar alltså - det går lika bra att tro på Gud och Jesus Kristus utan att tillhöra Svenska kyrkan.

Personligen tycker jag så här (jag höll på att skriva att jag känner… men, det handlar inte bara om känslan här, även om den också är viktig, för mig handlar det både om hjärta och hjärna), gudstjänsten är den plats där jag hämtar kraft, vila och ork att klara ytterligare en vecka. Genom texterna, psalmer och sånger, böner och eventuell måltid, får jag komma Gud nära.

Jag vet att det är usla gudstjänster på många ställen, mediokra förkunnare och präster, tråkiga psalmer och så vidare. MEN… oavsett det, så är det gudstjänsten som är källan!

Hur skall vi då hantera de här usla gudstjänsterna? Vems är ansvaret?

Det finns massor av församlingar där gudstjänsterna fungerar. Fredrik Modéus har beskrivet flera av dem i sin bok "Längtan efter liv". Gudstjänster där det händer något. Där det finns något mer. Det handlar alltså inte om superhäftiga saker, men det handlar om närheten, kontakten med mysteriet. Där Den helige Ande finns levande.

Just nu pågår det ett omfattande arbete i Svenska kyrkan med att se över kyrkohandboken. Det vill säga - den bok som talar om hur Svenska kyrkan skall fira sina gudstjänster. Det vill säga, enligt min och mångas mening, det som faktiskt konstituerar oss som kyrka!

Nu finns på POSK:s webbsida ett föredrag där Lena Petersson, som ingått i expertgruppen, berättar om kyrkohandboken och arbetet. Hon berättar också om Gudstjänstsång (läs mer här>>), den nya mässmusikbok som nyligen har givits ut på Verbums förlag, efter en motion i kyrkomötet (som initierades av en POSK:are, Thomas Forsner).

En rapport från referensgruppen som är knuten till handboksarbetet kan du läsa här>> De skall träffas igen den 12 maj för att höra vad arbetsgrupperna som arbetar med de kyrkliga handlingarna har kommit fram till.

Från POSKs handlingsprogram:

En viktig uppgift för POSK är att skapa möjligheter för och uppmuntra människor med engagemang i Svenska kyrkans gudstjänst- och församlingsliv till att också ta ansvar som förtroendevalda i kyrkan.
(…)
I hela landet måste det finnas rimliga möjligheter att delta i kyrkans gudstjänstliv och verksamhet.
(…)
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande församlingar är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse till alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras. Det är angeläget med ett brett utbud av gudstjänstformer för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Nya New Age

I tidningen Kupé som finns på alla tåg har jag idag läst en artikel som hette "Harmonijakten" (Sid 40-44 nr 01/11). Den handlade om alla de rörelser som finns och som människor är med i på ett eller annat sätt eller deltar i för att finna sin inre harmoni.

För att på något sätt balansera artikeln fanns på en sida en liten ruta med rubriken "Svenska kyrkan då?"

Svenska kyrkan, då?
Medan allt fler människor ägnar sig åt själv-andlighet (se huvudtext) så förlorar Svenska kyrkan allt fler medlemmar. Under 2009 begärde till exempel över 70000 svenskar utträde ur kyrkan. Så vad gör Svenska kyrkan åt det? Kupé tog kontakt med Cristina Grenholm, direktör för sekretariatet för teologi och ekumenik, som ibland beskrivs som Svenska kyrkans tankesmedja.
- Svenska kyrkans uppgift är densamma nu som förr - att berätta för människor att Gud vill dem väl. Men vi får arbeta på delvis nya sätt och kan inte utgår från att de flesta känner till bibliska berättelser, varför vi firar påsk, etc.
Men vad gör ni mer konkret? Hur når ni "vanligt" folk?
-Det bästa exemplet är väl att vi idag använder oss av flera olika gudstjänster, bland annat är våra så kallade sinnesrogudstjänster mycket populära. Vi arbetar även med pilgrimsvandring, som ligger i tiden, med hjälp av våra pilgrimscenter i Vadstena och i Karlstad har vi barnens katedral som också är populär. Och så låter vi människor själva vara med och utforma sina dop, vigslar och begravningar.
-Man skulle kunna säga att vi varierar utbudet för att nå olika grupper.
Gudsbilden då? Har er syn på Gud också anpassats till "vanligt" folk?
- Både ja och nej, Självfallet är det svårt för folk idag att tro på en äldre, skäggig man på ett moln. Idag betonar vi också att Gud ligger bortom vår föreställningsvärld, och att det finns flera Gudsbilder.
- Det viktiga är dock att betona att Gud är god och att Kyrkan har ett budskap om hopp för världen som alltid är aktuellt.

Hmm… känner jag mig nöjd med vad "direktören" säger på "Svenska kyrkans tankesmedja"? Nja, att vi inte tror på en skäggig man på ett moln - det har väl inte varit aktuellt på väldigt, väldigt länge - om ens någonsin.

Jag tycker det är intressant att Kupé väljer att fråga vad Svenska kyrkan gör. Det säger mer om öppenheten. Men jag är inte så imponerad av vad som förmedlades. Artikeln avslutas med "Kyrkan har ett budskap om hopp för världen som alltid är aktuellt". Varför vågar Svenska kyrkan inte tydligt säga vad budskapet är. Att det är Jesus Kristus som är hoppet.

På en av sidorna i Kupé har de gjort en fyrfältare där de har placerat in de olika andliga företeelserna i förhållande till om de är "iskalla" eller "heta" - "gammelmodiga" eller "moderna". I förklaringen står.
"Med modernt menas metoder som kommit fram efter förra sekelskiftet (1900). Gammalmodigt syftar på mycket äldre metoder, vissa av dem flera tusen år gamla. Diagrammet är ej heltäckande utan visar ett antal exempel."

Där hittar jag Gud. Långt ut till höger, för att han är "het" dock långt ner i botten eftersom Gud är "gammalmodig". Tja - vad säger vi om det?
(bilden från tidningen Kupé)