Kyrkklockor och fyllda gudstjänster

Vi vet att kyrkan växer snabbt i Kina och vi har flera studenter som är nykristna. Vi vet också att många av dessa nya kristna försöker hålla det hemligt av rädsla för att förlora förtroendet från familj och vänner eller för att det kan hindra dem i deras karriär. Trots detta väljer de livet med Kristus, för som en ung, framåt tjej sa till mig: ’Det är det viktigaste och bästa jag gjort.’

Så skriver Gunnel Hjort, utsänd av Svenska kyrkan i Chifeng i Inre Mongoliet (Kina) på bloggen "Svenska kyrkans internationella arbete"

Så här skriver hon:

För många Shanghaibor var detta en helt vanlig söndag i maj. Men för oss, min man Per-Martin och mig, var det en ovanlig söndag, dels för att vi befann oss i Shanghai och dels för att kyrkklockorna ringde. Det var första gången sen vi kom hit 2001 som vi hörde klangen av verkliga kyrkklockor i Kina. Det är möjligt att de brukar ljuda i Shanghai men i de provinser där vi arbetat (Fujian, Gansu och nu Inre Mongoliet) har det inte varit fallet. Inte ens Zhongwenmen-kyrkan i centrala Beijing som ofta med stolthet presenteras för utländska besökare brukar bjuda på klockklang.

Men är det så märkvärdigt med lite klockklang?
Ja, det är märkligt. Särskilt i en kommuniststat som Kina där många kyrkor stängdes under kulturrevolutionen och där kyrkklockorna liksom miljontals kristna definitivt tystades.

Och hon fortsätter sin berättelse om sina erfarenheter av olika gudstjänster i Kina och de olika församlingarna.

Gudstjänsten här i Chifeng i Inre Mongoliet kan se olika ut från gång till gång. De nio husförsamlingarna som slagits samman och lyckats bli registrerade som en församling inom Tre Självkyrkan kommer från olika traditioner och tycks lida av barnsjukdomar som ibland skapar oro i leden. Den kvinnliga församlingsföreståndaren arbetar energiskt med att få ordning på både teknik och åhörare i den långsmala lokalen som egentligen är en galleria som församlingen hyr av kommunledningen. Efter söndagsgudstjänsten skingras församlingen och försvinner in i mindre rum för Ungdomsgruppen, Bönegruppen eller Bibelstudiegruppen. Det senaste tillskottet är en Barngrupp som samlas under gudstjänsttid, vilket är ännu ett tecken på öppenhet eftersom det (så vitt jag vet) formellt sett fortfarande inte är tillåtet att samla barn på detta sätt.

Trots att de yttre förutsättningarna kan vara helt olika har jag noterat vissa gemensamma drag. Unison sång och bön är viktiga inslag och bibeln intar en central plats i förkunnelsen. På många håll har man flera samlingar varje söndag. Och kyrkan är alltid full.



Gunnel Hjort, utsänd av Svenska kyrkan till Chifeng i Inre Mongoliet (Kina)

Mer om kyrkan i Kina kan du läsa på www.hjortikina.dinstudio.se

Gunnel och hennes man Per-Martin arbetar som lärare i engelska vid högskolan i Kina, genom Svenska kyrkans partner Amity Foundation.

Det är helt andra förutsättningar än vad vi har i Sverige.

Men visst kan vi också känna igen glädjeämnena och svårigheterna. Vi har också kyrkor som är fulla i Svenska kyrkan. Där man funderar på hur man ska kunna fördubbla gudstjänsterna för att kunna få plats med alla som vill komma. Vi ska inte glömma av det.

Vi har glädjen att kunna använda våra kyrkklockor för att samla till gudstjänst - det ska vi göra med glädje och stolthet!

Men vi i Sverige står också inför svårigheterna med myndigheter och ett samhälle som inte vill att kyrkan ska ta plats. Där det finns en rädsla och en misstänksamhet mot religion och mot kristna.

Låt oss glädjas över hur våra utsända i världens hittar vägar till att fira gudstjänst och möta kristna i gudstjänst och andra samlingar och låt oss lära oss av detta och använda det även hos oss i Sverige.

/Carina Etander Rimborg
informatör