Många teologiska röster

Det ropas ibland på teologiska arenor där man kan debattera teologiska frågor och ämnen. En arena där frågor kan blötas och stötas och där man på ett konstruktivt sätt kan möta olika ställningstagande.

Jag tycker mig nu se att det ordnas allt fler sådana arenor. På olika platser framförallt i cyberrymden. Och det är inte Svenska kyrkans arenor - utan oberoende arenor med koppling till Svenska kyrka eller teologi på något sätt.

Seglora smedja:
Säger sig vara "en mötesplatsen för andlighet, kultur och samhälle". Har startats av Helle Klein och Eva Lindqvist Hotz och säger om sig själva "Seglora smedja är en oberoende röst som verkar i kritisk solidaritet med Svenska kyrkan. Vi vill inspirera medarbetare i stift och församlingar och uppmuntra till både tanke och handling. Det är vårt sätt att värna Svenska kyrkans öppna folkrörelseidentitet.

Dagens Kyrka:
En portal med tolv kyrkliga bloggare som säger sig vara "En ingång till svenskkyrkliga skribenter - vid sidan av ledarsidor och opinionsbildare". Startades av Sofia Lilly Jönsson, Gabriel Fjellander & Mattias Thurfjell.

Tankesmedjan Areopagen:
Säger sig vara "en teologisk röst i det offentliga samtalet." Har startats av Sara Blom och Olof Bäckersten. Säger "Vi vill vara en kristen röst, grundad i evangeliet, som lyfter frågor av existentiell betydelse, som inte räds de svåra frågorna, och som vågar tala både om det många talar om och om det ingen annan talar om. Tankesmedjan räknar sig till Svenska kyrkans tradition och sammanhang."

Kristen opinion
Blogg som drivs av Annika Borg, Christer Hugo och Johanna Andersson.  Säger sig vara "Forum för frihet och kritik"

Svenska kyrkans bloggportal
Här samlas anställda inom Svenska kyrkan som bloggar.  Allt från ärkebiskopen till utrikeschefer och pedagoger. En sorts bredd inom Svenska kyrkan.

Churchmill
Blogg/webbsida som drivs av Kristen opinions grundare Annika Borg och Christer Hugo. "Sanningen finns därute". Skriver om sin sida "Vi bryr oss inte om vilken kyrklig eller politisk hemvist du har, utan om vad Du säger. Bidrar Du till att höja, bredda, spetsa eller fördjupa debatten om kyrka, religion och samhälle vill vi publicera Dig. Vi har saknat en sajt för OLIKA uppfattningar. "

Nätverket Livet i Svenska kyrkan
Startades av Martin Garlöv för att ge en plattform för det som händer i Svenska kyrkan. "Livet i Svenska Kyrkan. Om det som gör församlingen vardagshel och söndagsglad"

Religionsvetenskapliga kommentarer
Om bloggen står det "På Religionsvetenskapliga kommentarer (RVK) erbjuds religionsvetenskapliga perspektiv på aktuella händelser som på olika sätt rör religion. Vi som skriver på RVK är alla forskare verksamma vid olika svenska universitet och högskolor. Bloggen har ingen huvudadministratör, utan varje skribent ansvarar själv för sina inlägg. RVK kommentarer är en religiöst och politiskt obunden blogg."

Kyrkans Tidning
"Kyrkans Tidning bevakar och analyserar bättre än någon annan det som händer i Svenska kyrkan. Varje vecka, året runt, levererar Kyrkans Tidning avgörande information och inspiration till dig, så att din församling upplevs som viktig och kan relatera till sina medlemmar. Sveriges främsta samfundsjournalister ger dig viktiga nyheter och analyser av händelser i kyrka och samhälle, i Sverige och ut över världen."

Dagen
"Dagen är en politiskt oberoende dagstidning på kristen grund. Visionen är ett samhälle som är genomsyrat av kristen tro och kristna värderingar."

Världen idag
"Världen idag är en rikstäckande och fristående nyhetstidning på kristen grund och startade som veckotidning i september 2001 och blev tredagarstidning i maj 2004. Den kommer på måndagar, onsdagar och fredagar och publicerade redan under första året avslöjande artiklar som nominerades till Stora journalistpriset och vann Guldspaden."

Så detta är några få av de arenor där man kan möta teologiska diskussioner och debatter.
För att inte glömma POSKs egen blogg. :-)

Den allra senaste och en av de största grupperna jag sett är den som startade på Facebook igår. Diskussionsgrupp om kyrkohandboken .
En öppen grupp för alla som vill diskutera förslaget till ny kyrkohandbok som jag skrev om igår. Jag hoppas det blir bra teologiska diskussioner i den gruppen.

Ur POSKs vision och program:

Mångfald – en möjlighet

En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är självfallet inte en homogen åsiktsgemenskap. Bland oss som är engagerade i kyrkan finns det en mångfald av uppfattningar. Inom ramen för den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för finns det avsevärt utrymme att tolka och konkretisera vad kristen tro och kristet liv innebär i ord och handling. Hela församlingen har del i ansvaret för kyrkans lära. Det är fråga om ett gemensamt uppdrag att förkunna det kristna budskapet. Ett särskilt ansvar har de förtroendevalda, liksom de som är vigda till tjänst inom kyrkan.

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom ödmjukheten hos alla som gör anspråk på att stå för den enda sanna uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar. POSK har idéer för framtiden och vill leda utvecklingen mot en kyrka som karaktäriseras av mångfald och respekt.

Öppet brev

Öppet brev till Jesusmanifestationen

”POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus”

Så inleds POSKs Vision och program 2014-17.

POSK har som utställare deltagit i två år i Jesusmanifestationen. Vi har uppfattat Jesusmanifestationen som en möjlighet för alla som älskar Jesus att vara med och visa detta, oavsett deras samfundstillhörighet eller teologiska inriktning.

I Jesusmanifestationens bekännelse står det:
”Vi har olika sätt att tala om och förstå det heligaste, be, sjunga och fira gudstjänst, men vi är ett i det grundläggande: vår tro på Herren Jesus Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp (1 Korintierbrevet 12:13)”.

POSK rymmer också en mångfald: ”De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom” (ur vårt nyantagna program).

Vi har nu fått veta att en kristen organisation som velat delta i Jesusmanifestationen som utställare nekats detta. Det gäller KRISS, som deltar i projektet Religion Hjärta HBT, som på detta sätt inte fått tillfälle att manifestera sin kärlek till Jesus. Mot bakgrund av vår inställning till öppenhet och mångfald beklagar vi detta djupt.

För styrelsen för POSK Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan

Hans-Olof Andrén, ordförande

Carina Etander Rimborg, informatör





Dagen.se: Missionskyrkan besviken på Jesusmanifestationen>>
Kyrkans tidning: HBT-frågor nobbas av Jesusmanifestationen>>

För 100 år sedan

För 100 år sedan, den 11 juni 1911, predikade en prästvigd kvinna för första gången i Svenska kyrkan. Det var rösträttsaktivisten, läkaren och metodistpastorn Anna Howard Shaw från Amerika. Hon predikade under den gudstjänst som inledde den internationella rösträttskongress som ägde rum i Stockholm.

Dock fick hon inte stå i predikstolen, utan predikade från golvet - så som många präster väljer att göra idag.

Om detta kan vi läsa på Seglora smedjas blogg: Kvinnlig predikan jubilerar idag>> och hela artikeln kan läsas på Svenska Dagbladet: Andliga verktyg öppnade för kvinnlig rösträtt>>

Frimodig kyrka skriver på sin blogg Ämbetsfrågan - kan man inte göra på något annat sätt?>> och berättar om en kvinnligt nätverk som ber för frågan och diskuterar den vid sina sammankomster. Nätverket kallar sig Kvinnor kring Jesus och består av kvinnliga lekmän, präster, teologer och förtroendevalda.
Nätverket hade med en artikel i Svensk Pastoraltidskrift>> som Frimodig kyrka publicerar i sitt blogginlägg.
Marcus Wallgren har också kommenterat blogginlägget i sin egen blogg Ur försonad mångfald kommer gott>>

Jag tycker det är oerhört intressant att kyrkan var en så stark och hade en så tydlig roll i arbetet med kvinnlig rösträtt. Det är 90 år sedan kvinnor fick rösta för första gången i Sverige. Kyrkan har i alla tider varit med (både positivt och negativt ibland) i många av samhällets förbättringar och förändringar. Samtidigt som kyrkan har fått stå till svars för att vara bakåtsträvare och konservativ.

Idag fortsätter kyrkan att ta ansvar för de som inte kan göra sin röst hörd.

Hör ett radioprogram om ämbetsfrågan Bitter strid om ämbetsfrågan i Svenska kyrkan>>

När det gäller försonande mångfald i ämbetsfrågan säger POSK i sitt handlingsprogram:

År 2008 firade Svenska kyrkan 50-årsjubileum av beslutet att öppna prästämbetet i Svenska kyrkan för kvinnor. För de allra flesta i Svenska kyrkan är det självklart och glädjande att det numera finns diakoner, präster och biskopar av båda könen i Svenska kyrkan. POSK delar denna positiva inställning och är självklart emot all slags särbehandling på grund av kön, såväl när det gäller anställda och förtroendevalda som frivilligarbetare i Svenska kyrkan.
(…)

Liksom de stora kyrkorna ute i världen rymmer Svenska kyrkan många andliga traditioner. Arvet från väckelserörelserna under 1800-talet, liberalteologin från förra sekelskiftet, folkkyrkligheten i början av 1900-talet, de lågkyrkliga och högkyrkliga traditionerna, det sociala engagemanget sedan 1960-talet, befrielseteologi, feministisk teologi, skapelseteologi, karismatisk förnyelse, mystik och så vidare – rörelserna är många och mycket ryms inom Svenska kyrkans tradition.

POSK ser mångfald som en rikedom och vill verka för respekt, förståelse och möten mellan olika traditioner. POSK-grupperna lokalt, i stiften och på riksnivå vill vara mötesplatser i kyrkan där en förtroendefull dialog kan föras och en stark gemenskap kan uppstå trots skilda bakgrunder och traditioner.

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och uppmuntrar därför samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan.

För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar för att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

Uppdaterad 13 juni: Angelica Karlsson "Viktiga nyheter" Första kvinnliga predikanten>>

Hur skall man analysera medlems"raset"?

Efter ett tips från Brygubben så läser jag Ideella Sektorns blogg där Christer Leopold skriver:

TT skriver oklart om medlemstappet i Svenska kyrkan. Om det bara är en procent är det mycket väsen för ingenting. Men jag tror att den stora prövningen ännu inte börjat.

Christer Leopold är förvånad över att tidningen som skriver artikeln inte har frågan en organisationskonsult hur man skall se på medlemstappet. Han fortsätter i sin artikel:

Med tanke på kyrkans komplexa struktur och ideologi och superlånga tradition som organisation kommer en transformering att bli besvärlig. Den kommer också att kräva ett starkt och dynamiskt ledarskap och måste bygga på väl genomtänkta strategier. Kanske finns dessa redan utformade?

Att en transformering kommer att påverka medlemsantalet är fullt klart. Hur det påverkas beror till stor del på strategin. Efteråt kommer det att stabilisera sig på en ny normal nivå. Vilken den är för en icke-statlig, svensk folkkyrka är det ännu ingen som vet.

Om ingen transformering sker, d.v.s. om kyrkan fortsätter agera som vore den beroende av staten (och partipolitiken) och inte av sina medlemmar och aktiva, så kommer medlemsantalet också att minska. Min gissning är att den minskningen på sikt kommer att bli mycket mer dramatisk. Kanske går botten ur. Men inget tyder på att en sådan process har börjat ännu.

Jonas Bromander på Svenska kyrkans forskningsavdelning skriver i sin rapport Medlem i Svenska kyrkan (Verbum 2005) att beslutet att lämna Svenska kyrkan är ett beslut som mognat fram. Det finns minst fyra orsaker till att man lämnar - oftast fler. Men plötsligt blir det något som väger över. Det kan vara avgiften, det kan vara bemötandet eller ett beslut i Svenska kyrkan. Men det är högst ovanligt att man plötsligt bara lämnar kyrkan.

Jonas Bromander beskriver att medlemmarna har fyra relationsytor med Svenska kyrkan 1. Kyrkliga handlingar, 2. Tro, 3. Tradition och 4. Idealitet. Han skriver också att kyrkans kanske starkaste uppgift handlar just om traditionsbevarande, medan en betydligt mindre och sannolikt avtagande del medlemmar känner att medlemskapet främst motiveras av direkt religiösa skäl.

Christer Leopold skriver avslutningsvis:

Om minskningen totalt ligger på drygt en procent är det egentligen inte mycket att tala om. I de flesta folkrörelser skulle man se det som tämligen stabilt. Detta skulle TT-journalisterna säkert fått höra ifall de också intervjuat någon som i folkrörelse arbetar med medlemsfrågor.

En enprocentig minskning är en icke-nyhet. Den framtida minskningen riskerar att inte vara det.

Hur kan vi möta medlemsminskningen? Enligt Jonas Bromander så ligger faran i att då kontakten med kyrkan inte är mer än sporadisk för de flesta medlemmar skapar andra aktörer än kyrkan själv, bilden av den. Inte minst medias många gånger polariserade förmedling av kyrkans liv och lära. Bromander tycker inte att media skall sluta skriva, utan utmaningen för kyrkan ligger i att förmedla bilden av sig själv - även till dem som inte befinner sig i kyrkan närhet.

Då tänker jag så här. När möter vi många medlemmar? Jo, just nu, i jultid. Här bjuds in till julfester, adventsgudstjänster, julmässor, julottor och julsångsgudstjänster. Enligt Jonas Bromander möter kyrkan 85 procent av sina medlemmar under ett år (gudstjänst, kyrkliga handlingar). Ingegerd Sjödin (rektor på pastoralinstitutet i Lund) säger att man mött alla sina församlingsbor under en treårsperiod.

Vi har alltså världens chans att berätta om kyrkans innersta budskap. Att vara klara och ärliga, berätta om frälsningen och om Jesus Kristus. Rakt och tydligt!

Det tror jag är enda sättet för kyrkan att klara sig. Att hejda att botten går ur kyrkan genom att använda det klister, det kitt som är livsviktigt. Kärleken till Jesus Kristus, hans liv, död och uppståndelse, nåden och hoppet om det eviga livet.

Ur POSKs handlingsprogram:

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande församlingar är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse till alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras. Det är angeläget med ett brett utbud av gudstjänstformer för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Ta hand om dessa mina minsta…

Det talas om "ensamkommande" barn, flyktingar, falska uppehållstillstånd, avvisningar och utvisningar, en rättvis flyktingpolitik och vilka regler som skall gälla i Sverige. Jag har i dagarna fått reda på två fall som kan personifiera vad det kan handla om.

Jag kom i samspråk med en präst som i sin församling kommit i kontakt med en person. Denna person är född muslim men har genom olika vägar blivit kristen. Personen har därför blivit helt avskuren från sin familj i sitt hemland där de tagit avstånd från den här personen och dragit in allt ekonomiskt bistånd. Prästen berättade att personen önskar att bli döpt och har därför gått i dopundervisning i prästens församling. Och nu uppstår det stora dilemmat. Eftersom personen inte får något ekonomiskt bistånd hemifrån kan uppehållstillståndet i samband med studierna dras in. Men det är omöjligt att återvända eftersom personen lämnat sin tro.

Det andra fallet är en person från ett afrikanskt land. Personen har varit i Sverige under åtta år, med upphållstillstånd. Personen studerar, har en "svensk" familj som tar hand om personen. Har nu svenskt sällskap, talar utmärkt svenska, jobbar, studerar och är fullt integrerad i Sverige. Då tänker plötsligt myndigheterna dra in uppehållstillståndet eftersom personen inte studerat i tillräckligt snabb takt.

Två "exempel" från vardagen. Jag gissar att många av er har liknande händelser och berättelser.

I vissa församlingar är detta "vardagsmat" - där jobbar man hela tiden med flyktingar, invandrare och andra behövande. I andra församlingar får man ta hand om andra uppgifter i Guds rike och ser andra sidor av det diakonala arbetet.

Och jag kommer att tänka på texten från domsöndagen, från Matteusevangeliet.

"Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?" Så skall han svar dem: "Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig"

Ur POSKs handlingsprogram:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och måste innebära att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Flyktingar, alkohol- och drogberoende, ensamma, sörjande, människor med relationsproblem, arbetslösa – nöden är skiftande och behoven är stora och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra.

När Jesus kommer…

Domsöndag och texterna handlar om Kristi återkomst.

För det handlar om NÄR han kommer, INTE om han kommer! För detta kan vi vara helt säkra på, JESUS KOMMER TILLBAKA! Det har han lovat och i alla texterna idag så uppmanas vi att vara beredda.

En sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att yppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig"
2 Petr 3:8 ff

Jag var idag på gudstjänst i en kyrka som var alldeles full med folk. Vi fick nästan inte plats i bänkarna. Och de skulle ha en gudstjänst till kl 17.00 idag. Församlingen bestod av äldre människor, men framförallt av unga vuxna, unga familjer med barn och fullt med ungdomar. Detta är människor som vill dela gudstjänst, bön och nattvard tillsammans och som faktiskt fyller kyrkan på en domsöndag! Och inte bara i dag - så är det varje söndag i denna kyrka.

Är denna gudstjänst mer värd än en där det bara samlas 3 personer till gudstjänst? Nej, givetvis inte. Vem som helst förstår att det är underbart att få dela gudstjänst med många, höra lovsången ljuda - MEN - Jesus har lovat att där två eller tre samlas i hans namn, där är han med. Och oavsett om vi är många eller få i en gudstjänst så har vi alla fått höra texterna om Jesus återkomst idag.

Jesus återkomst är anledningen till att jag ställer upp som förtroendevald i Svenska kyrkan. För Jesus kommer tillbaka, det kan vi vara helt säkra på. Vi vet inte när - men vi vet att vi har ansvaret för att sprida budskapet om Jesus Kristus, att tjäna honom genom att ta hand om "de minsta" som han säger i Matteusevangeliet. För mig handlar mitt förtroendeuppdrag att se till att förbereda för Jesus återkomst.

I mitt uppdrag ingår att värna om mångfalden i Svenska kyrkan. En mångfald som kan innebära "enfald" på det lokala planet men som tillsammans innebär mångfald - när delarna läggs samman. När varje församling, varje kyrka, får växa in sin kontext och in sin uttryck i tillbedjan, lovsång och tjänande - det är då vi är en stark kyrka, i sin mångfald.

Det är därför jag ställer upp som förtroendevald!