Ahlberg: den nuvarande konstruktionen med sitt urusla valdeltagande på elva procent en simulerad demokrati.

Anders Ahlberg slutar på Kyrkans Tidning från och med torsdag när det sista nummer han medverkar i kommer ut.
POSKvalblogg: Anders Ahlberg avgår från Kyrkans Tidning>>

Redan nu finns hans ledare på webben:

Kyrkans Tidning: Det har varit tre, rika, spännande år!>>

Anders Ahlberg jämför tidningsbranschen och kyrkans värld och ser att det finns många likheter, han kallar dem krisbranscher.

Kurvorna går neråt: läsning och prenumerationer för pressen; medlemstal, gudstjänstbesök och de kyrkliga handlingarna för kyrkan. Dock är utförslöpan brantare för dagspressen de senaste åren.

Och han fortsätter:

Kyrkan har låtit sig föras bort från offentligheten och accepterat en avsides position i samhället där tron inte får tränga sig på, ta plats, höras eller synas. Religionsfrihet ekvivalent med frihet från religion – ett förhållningssätt som gör mission i vardagen nästintill omöjlig. Det sekulära som en tvångströja.

Och senare tar han upp demokratin i Svenska kyrkan och kyrkovalet:

Ska det allmänna prästadömet återvinnas utmanas bland annat hur kyrkan styrs. I sammanhanget är det demokratiska underskottet en böld som inte kommer att självläka. De facto innebär den nuvarande konstruktionen med sitt urusla valdeltagande på elva procent en simulerad demokrati. Att låta det förhållandet råda i val efter val är att underkänna också diskussionen inom kyrkan. Den som betraktar kyrkan från sidan måste fråga sig: Är det ingen som bryr sig, är det ingen som ser att kejsaren är naken?

Jag tror att Anders Ahlberg har flera poänger i sin ledare som är väl värda att fundera vidare på.

Och för att hålla mig kvar vid kyrkopolitiken just nu, så tror jag att ett system där vi inför indirekta val på alla nivåer utom de lokala vore det absolut bästa för Svenska kyrkan och dess demokrati.

Ur POSKs vision och program:

En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till ansvarstagande och tjänst i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet. POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige. Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

Foto: Kyrkans Tidning