Kyrkomötet behöver inte tänka mer - men oj, vilket mod och stöd som krävs lokalt!

Med tillåtelse av Kyrkans Tidning och artikelförfattaren publicerar vi här Hannah Krokssons krönika från Kyrkans Tidning v 44.

Över är tiden då det gick att tänka om huruvida kyrkomötet tänkte besluta sig för förändringarna i Närhet och samverkan. Vissa mindre förändringar kommer att diskuteras, men jag är övertygad om att vi nu har det förslag som går igenom framför oss..

Jag tycker, precis som jag skrivit tidigare, att det är ett välarbetat och spännande förslag. Jag tror på det. Men visst går det att dra paralleller till andra. Varningen från ungdomsorganisationen var redan i remissen att förenklingar alltid är lockande – inte behöver väl vi på nationell nivå besluta om det här och det?

Roligare är det om den lokala församlingen själva gör det. Förenklingarna i kyrkoordningen kan, precis som kyrkostyrelsen vill, ge enorma möjligheter för pastoratets församlingar – men det kan också sluta med att ingenting händer. Inga nya strukturer, inga lokala viljor hörs.

Ibland står vi som lamslagna för att ingen frågar vad vi tycker. Risken är att den förlamningen sker i församlingarna när det inte finns tydliga riktlinjer om vilka råd som ska fyllas, vilken organisation som krävs för starkt medlemsinflytande.

I Svenska kyrkans unga valde vi att förenkla. Ibland är jag rädd att vi förenklade för mycket. Genom att föreslå andra demokratiska sätt att styra än den traditionella styrelsen så riskerar lokalavdelningarnas demokrati att förenklas så att den ibland tycks rinna ut i sanden. Det är farligt.

Samtidigt är det ju just detta som är så fantastiskt! I en församling som ges frihet att delegera till de råd och de grupper som vill vara med och forma kyrkans framtid och nutid så får det plats.

Det finns inget som hindrar att stora församlingar återgår till sina mindre församlingar – och reder sig administrativt med hjälp av smidiga pastorat.

Kyrkomötet behöver inte fundera mer – men oj, vilket mod och stöd som krävs lokalt!

Hanna Kroksson
vice ordförande i Svenska Kyrkans Unga
_______________________________
Hannah Kroksson tar upp något väldigt centralt i själva strukturutredningen. Det kommer att krävas att man tar ansvar lokalt. Det kommer att krävas att man tänker själv. Och det kommer att krävas stöd bland annat från stiften, som har som sin främsta uppgift att främja församlingarna.

Jag tror, precis som Hannah Kroksson att det i grunden är ett bra förslag som ligger på kyrkomötets bord i november. Det finns vissa delar som kan bli ännu bättre - tillexempel valet av församlingsråd.

Men jag tror att just mångfalden har en stor chans att leva och blomstra i Svenska kyrkan. Och vi som är valda för POSK kommer att ta vårt ansvar för att det kommer att bli just så. Mångfalden är viktig.

Ur POSKs vision och program:

En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är självfallet inte en homogen åsiktsgemenskap. Bland oss som är engagerade i kyrkan finns det en mångfald av uppfattningar. Inom ramen för den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för finns det avsevärt utrymme att tolka och konkretisera vad kristen tro och kristet liv innebär i ord och handling. Hela församlingen har del i ansvaret för kyrkans lära. Det är fråga om ett gemensamt uppdrag att förkunna det kristna budskapet. Ett särskilt ansvar har de förtroendevalda, liksom de som är vigda till tjänst inom kyrkan.

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom ödmjukheten hos dem som gör anspråk på att stå för den enda sanna uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar. POSK har idéer för framtiden och vill leda utvecklingen mot en kyrka som karaktäriseras av mångfald och respekt. 

Därför är också kyrkohandboksarbetet så viktigt i Svenska kyrkan. Det är gudstjänsterna som binder oss samman. Det är kyrkohandboken som manifesterar grunden för vår tro. Vi i POSK kommer att ta ansvar på alla de nivåer som vi finns på, för att handboksarbetet ska bli bra, genomarbetat och förankrat.