Valbevakning

20 09 2009 var det kyrkoval. Inför det valet skrev Kyrkans Tidning och Dagen om kyrkovalet och gjorde flera olika intervjuer med personer som de tyckte var intressanta. Kyrkans Tidning gjorde bland annat en artikelserie med partiledarna. Ja, nu var det alltså inte de nomineringsgrupper som ställer upp i kyrkovalet som var det viktiga - utan det var partiledarna i riksdagen som blev intervjuade.

I och för sig så handlade frågorna om Svenska kyrkan och valet. Bland annat fick vi veta att varken Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin tillhör Svenska kyrkan.(läs vad jag skrev på min blogg då>>)

Nu är det val igen. Den 19 september är det riksdagsval och tidningen Dagen har dragit igång en rejäl valbevakning och gjort många artiklar och intervjuer. Nu senast med Maud Olofsson som berättar att centern är inte intresserade av att prästerna bestämmer i kyrkan och det är ett av deras argument för att ställa upp i kyrkovalet.

Maud Olofsson nämner klimatarbete och socialt engagemang som frågor där kyrkan spelat en viktig roll. I nästa sekund använder hon frågor om kvinnliga präster och vigsel av homosexuella som bevis för att politikerna behövs i kyrkan.

Så när politikerna och prästernas uttolkning av Bibeln krockar så är det politikerna som ska bestämma?

- Jag menar att det ingår i folkkyrkan att diskutera hur kyrkan ska vara och agera. Kyrkan är alla vi som är medlemmar. Sen är prästerna uttolkare av det kristna budskapet som man predikar, men det kan ju vi andra också vara. 

Kyrkan Tidning har också dragit igång en slags valbevakning med en blogg som de skriver tillsammans med Sändaren. Du kan läsa den bloggen här>> , där finns fyra bloggposter hittills. (det finns en länk till den på POSKs bloggsida också)

Tidningen Dagen har bloggat under en längre tid. Du hittar deras blogg här>>. (det finns en länk till den på POSKs bloggsida också) Där hittar du länkar till deras artiklar och deras inspelningar på intervjuerna. Här hittar du också valspecial på Dagen>>

När det gäller intervjun med Maud Olofsson så har den genomgått många turer innan det ens blev en intervju - och om jag förstått det rätt så blev det till sist en telefonintervju.

Det uttalande som Maud Olofsson gjort i tidningen Dagen har föranlett några reaktioner. På bloggen hos Frimodig kyrka skriver Jan-Anders

Olofsson verkar inte ha funderat speciellt mycket över att Svenska kyrkan är en bekännelsekyrka där prästerna har fått ett speciellt uppdrag att värna om bekännelsen och att detta är en förutsättning för att kunna vara en folkkyrka. Olofsson verkar överhuvudtaget inte fatta att de politiska partiernas inbladning i kyrkan är starkt ifrågasatt år 2010. 

På bloggen Stillsam undrar Lars B Stenström

Vilken kyrka tillhör Maud Olofsson egentligen? Tillhör hon verkligen den kyrka som riksdagen stiftat en lag om? I Lagen om Svenska kyrkan § 2 står det: Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet. I lagen står det alltså att präster (kyrkans ämbete) i samvekan ska driva kyrkans verksamhet. Då måste de ju vara med att leda och bestämma!

Både Frimodig och Stillsam ställer helt relevanta frågor till Olofsson.

Både (s) och (c) verkar mycket bestämda med att det är viktigt att finnas kvar i kyrkopolitiken och ställa upp som partier i kyrkovalet. Men varför? När kyrkan inte får vara med i samhället, när barnen inte får gå till kyrkan på skolavslutningar, när religionen skall sorteras bort och ut och bara bli ett pittoreskt inslag i samhället. Som bara skall finnas för ceremonier och tröst när det är sorg.

Nej, det är inte därför vi finns som kyrka! Det är en del av kyrkan - men det är inte därför vi finns bara! Vi finns som kyrka för att vi vill tala om att Jesus Kristus i alla högsta grad är en levande Gud som vill leva med oss, för oss och ibland oss.

En viktig uppgift för POSK är att skapa möjligheter för och uppmuntra människor med engagemang i Svenska kyrkans gudstjänst- och församlingsliv till att också ta ansvar som förtroendevalda i kyrkan. 

POSK vill att Svenska kyrkan ska vara en fri kyrka som vågar tala klarspråk i vårt samhälle och i världen. Detta främjas av möjligheten att ta på sig kyrkliga förtroendeuppdrag utan krav på bundenhet till de politiska partierna. POSK rekryterar sina kandidater oberoende av vederbörandes politiska uppfattning eller eventuella medlemskap i politiskt parti.

Gotlands kyrkvecka

Idag drar Gotlands kyrkvecka igång - för andra gången. (Som min pappa brukar säga "En gång är ingen gång, två gånger är en vana").

Det är ca 140 personer som samlas för att under fem dagar diskutera teologi i alla dess former. Alla får vara teologer. Huvudinspiratörer är POSKs egen Mikael Mogren (som också fick flest röster i nomineringsvalet för biskop i Linköping) fd ärkebiskop KG Hammar samt Åsa Nyström, präst, studieledare, inspiratör och lärare.

Förhoppningsvis kommer vi att få direkta rapporter från dagarna av några POSKare som finns på plats. Vi får hoppas att det fungerar.

När POSK samlade till sina kyrkodagar i Uppsala i januari var vi också ca 140 personer. Dessa fick också möjlighet till inspiration i ledarskapsfrågor och teologiska frågor som rör förtroendevalda. Vi hade ingen samarbetspartner, men var sponsrade av Sensus. Ideellt forum kom också och hade utställning samt ett seminarium. Detta kan du se här>> 
Ideellt forum har en blogg och kommer säkert att skriva under kyrkveckan. Bloggen hittar du här>>

Dödshjälp eller livshjälp? #6

I tidningen Dagen är det en bra artikelserie nu om dödshjälp och dess vara eller inte. Ur den senaste artikeln kan vi läsa (läs hela artikeln här>>)

- Ett politiskt beslut att legalisera läkarassisterade självmord skulle bli ödesdigert för hela sjukvården. Det skulle vara ett dödsskott mot den palliativa medicinen som är till för att lindra och ledsaga människor på den sista sträckan. Den palliativa sjukvården accepterar att man blivit beroende. Det är den som är svaret på tabletterna i badrumsskåpet. Bygger vi ut den minskar ropen på aktiv dödshjälp och läkarassisterade självmord. 

Den som säger det är etikprofessorn och prästen Erwin Bischofberger som var med i den statliga utredningen som kom 2001 "Döden angår oss alla".

Hur länge är jag en aktör? Hur länge skall jag själv få bestämma över mitt liv? Och på vilket sätt skall jag få bestämma? Vad är den fria viljan? Och vad säger Svenska kyrkan?

Jag påpekar det igen, detta är ingen fråga som POSK som organisation driver, men jag personligen tycker detta är en oerhört viktig fråga.

Vad betyder en plats på listan?

Tidningen Dagen har gjort en undersökning av hur många gånger Tomas Bodström, Carl Bildt och Beatrice Ask har varit på kyrkofullmäktige sen de blev invalda i sina församlingar vid kyrkovalet i september 2009.
Svaret för herrarna är noll gånger. För Beatrice Ask så var utfallet två möten av tre.

Det här ställer givetvis frågor om varför dessa herrar överhuvudtaget valde att tacka ja till en nominering. Att vara en valmagnet kan vara bra - men det måste vara en valmagnet som är beredd att ta ett ansvar! Tänker de göra likadant inför höstens val?

Läs vad jag skrev förra året när det var klart att de var invalda, här>>

Det finns många partipolitiskt obundna kyrkopolitiker som också väljer att ställa upp i de politiska valen (och då på en politisk lista). Som är beredda att gå in och ta sitt ansvar som förtroendevald i samhället. Jag undrar om det är någon av dessa som ens skulle komma på tanken att sen inte gå på mötena. Som ställer upp på en lista utan att vara beredd att ta sitt ansvar.

_____________________
PS en stillsam undran… varför läser jag inte om detta i Kyrkans Tidning - Svenska kyrkans egen tidning - utan i Dagen? Dagen är utmärkt, mycket aktuella artiklar, men borde inte Kyrkans Tidning ha varit först med detta… eller?

En hundraårig parentes

Från vår ordförande kommer följande ord - hämtade ur vårt startpaket.

En gräsrotsrörelse

POSK är en gräsrotsrörelse. Partipolitiskt obundna grupper i Svenska kyrkan har uppstått på många platser och under en lång tidsperiod – den första redan år 1927 (i Lundby församling i Göteborg). Anledningarna har växlat. Ibland har det varit en krissituation i församlingen som de partipolitiskt valda inte förmått hantera. Ibland har verksamheten gått i stå och alla försök till förnyelse eller utveckling bromsats. Ibland har några som gärna ville eller längtade efter att få ta ansvar i kyrkan hindrats – av krav på partimedlemskap, av misstänksamhet eller av rädsla för förnyelse.

Verkade lokalt

De obundna grupperna verkade länge mest lokalt, och under många olika namn: Arbetsgruppen levande församling, Kyrkans Väl, Kyrksam, Kyrkans Vänner och så vidare. Det är först under de senaste decennierna som obundna stiftsorganisationer byggts upp, riksorganisationen bildades år 1987. Alla lokala obundna grupper har ännu inte bytt namn till POSK. Men tillsammans börjar vi bli riktigt många och stora, och nya grupper bildas för varje nytt val.

En hundraårig parantes

Kanske blir den partipolitisering, som slog igenom på allvar år 1930 när kyrkofullmäktige ersatte kyrkostämman i alla större församlingar, en hundraårig parentes i Svenska kyrkans tusenåriga historia?

Om du känner att du har en uppgift som beslutsfattare i kyrkan, om du vill ställa dina kunskaper och erfarenheter till förfogande för din församling eller samfällighet, men inte vill verka genom ett politiskt parti: tveka då inte att starta en obunden grupp. Det kostar naturligtvis en del tid och arbete, men det är på inget sätt oöverstigligt, många, många människor har gjort det förut. Vi i POSK på stifts- och riksplan stöttar dig gärna. Kontakta oss!

Välkommen till POSK

Det är inte ”finare” att sitta i kyrkorådet än att sjunga i kören eller delta i besöksgruppen eller att ordna med kyrkkaffe. Kyrkan behöver många olika sorters medarbetare. Men det är heller inte fult att vara ”kyrkpolitiker”. Församlingen eller samfälligheten behöver engagerade och kunniga människor som tar ansvar för styrelsearbetet, i nära samverkan med kyrkoherden/chefen och i god kontakt med församlingens medlemmar. Välkommen till gemenskapen i POSK!

Hans-Olof Andrén

POSKs ordförande

Ta kontakt med oss för att få veta mer!
info@posk.se

Texten är också publicerad på vår webbsida www.posk.se

Musik kan förändra

Har ni sett den underbara serien som har gått i SVT som heter Kören?
På SVTs webbsida så står det:

Brittisk realityserie från 2009. Denna gång ska Gareth leta upp en hel stad där ingen sjunger och skapa en kör som snart ska uppträda. Gareth undersöker om staden South Oxhey med 12 000 invånare är lämplig att jobba med.
De körer som Gareth har startat i South Oxhey har blivit succéer, men nu väntar den stora utmaningen. Alla bör sjunga och alla kan sjunga. Eller?

Har du inte sett serien när den gick så rekommenderar jag dig att gå in på SVT Play och se de fyra avsnitten. Här en teaser från avsnitt fyra.

Det som händer i South Oxhey när Gareth har startat körerna är fascinerande. Invånarna som inte har talat med varandra, grannar som inte umgås - plötsligt har de fått ett gemensamt intresse och körerna (för det är flera olika körer) blir en angelägenhet för alla i samhället. Det händer något när man sjunger!

Vad har detta med kyrkan att göra då? Ja, för det första - jag vill minnas att det var kyrkoherden i församlingen som hade bett Gareth komma och starta de olika körerna.

Men sen - framför allt - och för att koppla det till vår egen Svenska kyrka, kyrkans folk är ett sjungande folk.  (Kloka ord som jag har fått från min vän Martin Garlöv). Vi har alltid haft psalmerna och lovsångerna, sånger till tröst, till glädje, till lovsång, och för att förklara det obegripliga. Att få komma tillsammans i lovsång, psalmsång - det är något som bär oss idag och som har burit de kristna sedan den första gudstjänsten. Detta kan ingen, någonsin ta ifrån oss!

Och därför tror jag att det är något som vi skall fortsätta att erbjuda och dela med oss av, till alla våra församlingsbor.

POSK skriver om musik i sitt handlingsprogram:

Musiken i kyrkan ska vara ett redskap att utforska, förmedla och fördjupa tron. Detta ska ske med hjälp av en musikalisk bredd från dåtid till nutid. Musiken har en stor roll i vårt gudstjänstliv. Den tillför det talade ordet ytterligare en dimension som kan förstärka och förtydliga evangeliet om Jesus Kristus. Svenska kyrkan är en betydande aktör i det offentliga kultur- och musiklivet i landet och POSK menar att detta arbete är viktigt även i framtiden.

Syndabekännelse eller inte?

I Kyrkans Tidning 25/26-2010 får vi veta (läs här>>) hur de olika stiften (domkapitlen) har svarat på kyrkohandboksgruppens förslag till ny ordning. Du kan läsa allt om remissen här>>

Det som remissinstanserna har reagerat på var förslaget att vid vissa tillfällen, vissa gudstjänster, ha syndabekännelsen och trosbekännelsen som ett frivilligt alternativ.

Personligen är jag inte så förtjust i tanken på att ta bort syndabekännelse och trosbekännelse. De få gånger jag har varit på en gudstjänst där detta saknats har känts som halva gudstjänster. Men det har säkert mycket att göra med vanan också.
Men jag oroar mig för vad som händer om det blir mer vanlig att utesluta dessa moment. Vad händer med vår syn på gudstjänsten då? Vad händer med vår Gudsbild? Vår tro?

Jag tycker det känns tryggt när min biskop Carl Axel Aurelius (Göteborgs stift) säger

Göteborgs stift ifrågasätter i ett utförligt svar kyrkohandboksgruppens motiveringar och efterlyser en mer grundläggande reflektion över gudstjänstens väs­en.
– I vår tradition är gudstjänsten platsen där Gud kommer oss till mötes och nåden delas ut. Vi saknar den för Svenska kyrkan viktiga nådemedels­tanken i dokumentet, säger biskop Carl Axel Aurelius.
– I och med det avviker man från den tradition Svenska kyrkan står i. 

Har ni diskuterat gudstjänsten i er församling? Har ni en kyrkvärdsgrupp, en gudstjänstgrupp, bibelstudie eller annan "naturlig" grupp där ni kan diskutera gudstjänsten med prästerna? För det här kommer givetvis att påverka hela vår Svenska kyrka - för hur vi firar gudstjänst och att vi firar gudstjänst är på ett sätt grundbulten.


POSK om gudstjänsten:

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande församlingar är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse till alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras. Det är angeläget med ett brett utbud av gudstjänstformer för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Ekonomin - stjälper eller hjälper?

I helgen (22-2010) hade Dagens Industri ett stort reportage (sex sidor) i sin helgbilaga DiWeekend. Reportaget var gjort i samarbete med Sändaren och handlade om frikyrkornas ekonomi.
Läs hela artikeln här>>

22 av de största frikyrkoförsamlingarna har tillsammans tillgångar på nästan 2,7 miljarder kronor. Det visar DI Weekends granskning. Men samtidigt som kapitalet växer brottas kärnverksamheten med en existentiell kris – antalet medlemmar har minskat med nästan 20 procent de senaste 20 åren. ”Görs inget radikalt blir vi den sista generationen i frikyrkan. Efter oss kommer ingenting”, konstaterar Niklas Piensoho, föreståndare för ­Sveriges största frikyrkoförsamling, Filadelfiakyrkan i Stockholm.

Di refererar till Niklas Piensohos föredrag under Hönökonferensen 2009 där han direkt under sitt föredrag förklarade att frikyrkan stod inför ett katastrofläge och jämförde med SAAB.

”Först av allt måste jag vända mig till dig som är församlingsledare, pastor eller på annat sätt djupt engagerad i en lokal församling. Alltså, det är med svensk frikyrka som det är med Saab – vi har ett otroligt starkt varumärke men det är ett katastrofalt läge.”

Han tog ny sats:

”Om det inte sker något väldigt dramatiskt, se dig nu omkring, så är de du ser i detta tält den sista generationen kristna av den sort som vi tillhör. För efter oss kommer ingenting.”

Vad kan vi i Svenska kyrkan dra för lärdom av detta? Står vi inför samma och liknande förhållanden?

Både ja och nej. Vi är ett stort trossamfund - med hela den nationella ekonomin och det gemensamma ansvarstagandet där vi låter rikare församlingar vara med och stötta svagare församlingar. Allt för att vi skall kunna uppehålla en nationell kyrka med församlingar i hela Sverige.

Jag tror att det är viktigt att vi tar till oss det som händer i frikyrkorna. Drar lärdom av deras erfarenheter och tänker framåt.
Jag läser Carl-Henrik Jaktlund (journalist på tidningen Dagen) som twittrar på från konferensen "Nyhemsveckan". Där står det plötsligt i twitterflödet

Magnus Malm refererade till att han hört en uppgift om att pingströrelsen kunde varit en miljon medl idag om den inte förlorat så många.#Nyhem

Och när det läste det så tänkte jag - ja, men visst! Svenska kyrkan kunde också ha haft en medlemsstock på närmare 100% om vi inte hade förlorat så många. Självklart kunde vi varit fler!

Men frågan är väl i stället - hur behåller vi de medlemmar vi har idag? Hur kan de medlemmar som är med i Svenska kyrkan känna en glädje och vilja att tillhöra Svenska kyrkan? En mening och ett syfte? 

Och hur kan vi som kyrka, som medlemmar, visa att vi i Svenska kyrkan finner ett liv som ger mening, ett liv som är något mer än bara ett jagande efter vind? Hur kan vi våga leva så att Jesus lyser igenom i våra dagliga gärningar i vårt vardagsliv? Även när det gäller pengar?

Visst handlar det om att vi måste ha pengar. Men det är inte detta som är huvudsyftet med vår verksamhet. Men det är viktigt att vi förvaltar alla våra tillgångar klokt. 

POSK skriver i sitt handlingsprogram:

I hela landet måste det finnas rimliga möjligheter att delta i kyrkans gudstjänstliv och verksamhet. POSK vill verka för att kyrkans system för ekonomisk utjämning ändras så att olikheterna i kyrkoavgift för personer med samma betalningsförmåga inte blir orimligt stora. Men för att på sikt klara ekonomin krävs också ändringar i församlings- och pastoratsindelningen.

Stiften som har ansvaret för att församlingar och pastorat är lagom stora behöver föra en nära dialog med församlingar som berörs av förändringar. POSK anser att denna måste utgå från en reflektion över vad en församling är och hur den kan verka med utgångspunkt i det lokala engagemanget. Stiften bör i framtiden ges en större roll i den ekonomiska utjämningen och erbjuda pastoraten stöd i ansvaret för kyrkobyggnader och fastighetsförvaltning. (…)

POSK anser att all förvaltning av egendom i kyrkan ska göras i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar. Förvaltarskapet i bibeln utmärks av att vi av Gud har fått gåvor, som både vi och våra medmänniskor ska ha glädje av. Att förvalta dessa Guds gåvor är ett uppdrag som sträcker sig mot framtida generationer. POSK menar därför att all egendoms- och kapitalförvaltning ska vara långsiktig, effektiv och bedrivas på ett etiskt och ekologiskt ansvarigt sätt.

Bilden är lånad från http://www.brannkyrka.org/artiklar/bilder/bkb04dec_kollekt1.jpg och personerna inget med innehållet i texten att göra.

Uppdaterad 23 juni 2010 kl 13.20
Tidningen Dagen har en artikel om de undersökta Frikyrkorna. De har en liten annorlunda vinkling på ekonomin. Framtiden ser ljus ut för frikyrkona Läs här>>

Yttrandefrihet

Gästbloggare är Dan Bernspång:

För ett par veckor sedan såg jag ett mycket bra program på SVT. Det handlade om yttrandefriheten i USA och vilka hot och hinder det finns med den. I programmet fick vi se många exempel på hur yttrandefriheten är hotad.

Det var krigsmotståndare som motarbetades och fängslades. Det var en muslimsk kvinna som ville starta en skola där man bl.a. talade arabiska.

Hon blev oerhört motarbetade efter ett uttalande som inte var politiskt korrekt gällande elfte september. Det ledde i förlängningen till att hon blev av med sitt arbete. Ett tredje exempel var en student som hade tillverkat en t-shirt med ett bibelcitat som säger att det är fel med homosexualitet. Han blev tystnad av skolledningen och fick höra att han skulle lämna religionen hemma. Från vänster till höger på den politiska skalan alltså, men det gemensamma att deras yttrandefrihet begränsades.

Vi har liknande och andra exempel i Sverige också.

En vän till mig från Frankrike sade en gång så här: ”Sverige är ett litet land. Ni har bara plats för en åsikt i taget”.  Jag tror tyvärr att han har rätt. Det finns ofta en åsikt som är ok inom en fråga. Tycker man annorlunda blir man stämplad som ond, dum eller bara konstig. Detta synsätt gäller allt från religion till politik. Inget område verkar vara fritt från denna typ av åsiktsregistrering.

Vi vill så förtvivlat gärna stämpla andra som antingen goda, (alltså de som står på min sida och tycker som jag), och de onda, (alla de som är dumma nog att tycka fel). Jag tror att detta är förödande för vårt samhälle. Ett samhälle där yttrandefriheten och åsiktsfriheten är hotad är ett litet och krympande samhälle.

Tyvärr är det inte bättre ställt i Kyrkan. Även vi följer med i denna utveckling. Även inom Kyrkan, (både Svenska kyrkan och andra delar av Kristi kropp i Sverige), är åsiktsregistrering stark. Trycket att vara politiskt korrekt är hårt, (det kan gälla det politiskt korrekta i samhället, eller i det egna sammanhanget), och jag tror tyvärr att det hårdnar. Det som är allvarligt i samhället i stort, är ännu allvarligare för Kyrkan.

Om vi som kristna inte vågar stå upp för Jesus, vem skall då göra det? Om vi inte försvarar kristen tro, vem skall då göra det? Om vi inte lyfter fram Bibeln som Guds ord och som vårt rättesnöre, vem skall då göra det?

Vi behöver se allvaret i denna samhällsutveckling. Läget är allvarligt, men inte hopplöst. Min bön är att vi skall bevara vår frimodighet, även om det blåser. Låt oss alla be om uthållighet och kraft från Gud. Ett tyst samhälle är ett farligt samhälle, låt oss gemensamt ta vårt ansvar och inte låta oss tystas. Med Guds hjälp går det!

/Dan Bernspång

Dan Bernspång är kyrkoherde i Backa på Hisingen, Göteborgs stift.
Dan har suttit för POSK i Göteborgs samfällda kyrkofullmäktige  tidigare mandatperiod.

Läs Dan Bernspångs blogg>>
 ______________________________________
Vi har en skör yttrandefrihet i Sverige. Som Dan skriver så är det lätt att yttrandefriheten blir begränsad när åsikter går isär, eller snarare går emot eller när det framstår hot. Låt oss fortsätta att värna vår yttrandefrihet - och låt oss också fortsätta kämpa för den även i andra länder. 

Jag tänker nu främst på Dawit Isak, svensk medborgare och fd anställd i Domkyrkan i Göteoborg, som sitter fängslad i ett ökänt fängelse i Eritrea i snart 3200 dagar,  läs här>>

Där undrar jag varför kungahuset inte valde att låta bli att bjuda in Eritreas diplomatiska ledning till bröllopet - det hade väl varit en markering! Eller satt utrikesminister Carl Bildt bredvid Eritreas Chargé d'Affares vid middagen (om han nu var bjuden på middagen också - det vet jag faktiskt inte.)

Gå på utbildning idag med Ideellt forum

Ideellt forum har utbildning på kyrkokansliet idag. En dag som handlar om det ideella arbetets betydelser i Svenska kyrkan. En heldag om drivkraft, delaktighet och engagemang.

Du kan följa evenemanget här:


Uppdaterad den 24 juni
Läs artikeln i Kyrkans Tidning om evenemanget>>

Sommarlov här - hör om Hoppet på radio!

Idag startade sommarlovsföljetongen på P1. Varje morgon 8.45 kan man lyssna på en berättelse. Denna vecka handlar det om Felix som väntar på att pappas skepp skall komma hem.

En sannhistoria sänds i fem delar den 21-24 juni kl 8.45 i P1.
”Käre Gud i himlen, det här är Felix som ber, gör så att min far kommer tillbaka nu genast. Han heter Algot Lilja och är styrman på skonaren Hoppet. Min far är världens snällaste och kan berätta roliga historier som är alldeles sanna.”

Har du missat något avsnitt så kan du lyssna här eller läsa mer om följetongen. Sommarlovsföljetongen>>

För mig är sommarlovsföljetongen ett säkert sommartecken. Det var något jag brukade lyssna på som barn och som jag har försökt att föra över till mina barn (med blandat resultat, får jag i ärlighetens namn säga).

Det vore väl något för Svenska kyrkan att satsa på. En sommarlovsföljetong som sänds på radio (ja, för vi bör väl ha en egen radiokanal?) och på webben. Med material som församlingarna kan använda i sin barnverksamhet när de har kyrkan öppen för sommarlediga barn och ungdomar. Kanske är det redan någon församling som gör något likande?

Lördagsnöje

Jag vet inte vad ni gjorde i lördags. Men jag, personligen, satt klistrad framför TVn från 8.20 på morgonen till midnatt. Och bara frossade i bröllopet.

Och varför då? Tja, egentligen är det konstigt med kungahuset, att tronen kan ärvas och allt det här. Det kan man verkligen fundera över. Men, precis som jag älskar att läsa skvallertidningarna när jag går till frisören, så är det alldeles underbart att få frossa i glädjen och klänningar och diadem och kungligheter.

Och där satt jag och såg när de sa Ja till varandra (och fällde en tår), hörde ärkebiskopens tal - vilket jag tycker var ett bra tal. Personligt och samtidigt offentligt och med många bibelord insprängda. Ord, som alla också kan ta till sig.

Mot varandra behöver ni inte vara duktiga – men ni behöver ha blicken på varandra. ”Visa varandra tillgivenhet. Överträffa varandra i ömsesidig aktning och kärlek. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter.”

Vi mår väl av ett ömsesidigt, tryggt, kärleksfullt beroende. Det har ni gått in i. Må er frizon få behållas fri, fridlyst, men ändå välkomnande för dem ni vill ha allra närmast!

Och ett liv kan bli långt. Den som är stark kan bli svag, den som föds svag blir stark. Det får ni förvalta i er familj. Den som är trygg törs bli buren!

I en nära och förtroendefull relation kan man be, både tillsammans och var för sig. Ta vara på den kraften!

Kyrkans Tidning om vigseltalet>>
Tidningen Dagen om vigseltalet>> 
Läs hela talet här>>

Bröllopet blev också ett tillfälle för Svenska kyrkan att synas. Fyra präster fick vi se vid altaret, alla fick bidra med en liten del i vigselgudstjänsten.

Det har diskuterats om vigseln och psalmer och annat. Två fina psalmer tycker jag brudparet hade valt - för oss som är vana att gå i kyrkan kan psalmerna vara vanliga och kanske till och med "tråkiga" - men jag tror att de var precis rätt nivå på gammalt och nytt, vant och ovant. Sen beklagar jag att brudparet valt att ha Fader vår istället för Vår Fader. Men det handlar kanske om hur man är van. I min kyrka använder vi Vår Fader sedan många år och den känns helt naturlig för mig. Men jag vet andra kyrkor där man fortfarande använder Fader vår och många som går i den kyrkan har mycket svårt att tänka sig att byta till Vår Fader.

Domprost Åke Bonnier var en av prästerna som var med på vigseln och den efterföljande festen. Läs hans personliga  blogginlägg om vigseln och festen här>>

Åke Bonnier berättar att det var 1000 personer som deltog i gudstjänsten i Storkyrkan på söndagen och att köerna efteråt för att komma in och titta på blomsterprakten ringlade långa. Det borde ju betyda att Storkyrkan får sig ett gott tillskott i sin kassa eftersom det kostar 40 kronor att besöka kyrkan, om man inte skall delta i gudstjänst eller gå in och be förstås.

Tidningen Dagen skriver om hur bröllopet har bevakat utomlands här>>

Hur skall jag lyckas koppla det här till POSK då?

Tja, jag hörde hur Magdalena Ribbing, vett och etikett-expert, i SVT sändningen berättade om de två kronorna som var placerade bredvid altaret. Det var kronprinsessan Victorias krona och prins Daniels krona.

Och hon berättar att detta är en symbol över att kungahuset/staten fortfarande har makt över kyrkan. Och då tänkte jag att det är precis som det fortfarande är. Staten bestämmer över Svenska kyrkan. Med hjälp av de politiska partierna som blir invalda i kyrkomötet, genom de beslut som antas i riksdagen och som påverkar Svenska kyrkan att ta beslut och genomföra förändringar där man egentligen inte är beredd att göra.

Om vi skall kunna förändra detta så måste Svenska kyrkan bli helt fri - helt fri från de politiska partierna som bestämmer. Svenska kyrkan skall istället bli en fri kyrka som kan vara en profetisk röst i samhället, en kyrka som kan peka på Jesus Kristus som enda sanna vägen.

Leo Hotter, från ÖKA - Öppen kyrka för alla - gör en intressant iakttagelse när det gäller gästlistan. Där står Svenska kyrkan under rubriken myndigheter - men de andra kyrkorna (katolska, judiska osv) står under trossamfund. Läs Leos bloggpost om ärendet här>>

Vilket ytterligare visar att Svenska kyrkan måste bli en riktigt Fri kyrka!


Bilden är lånad från Kyrkans Tidning, ScanPix>>
Läs mer på kungahusets egen webbsida>>

Hallå Sofia Rosenqvist!

Jag får tag på Sofia Rosenqvist, dagen efter biskopsnomineringen i Växjö och vi får en kort pratstund på en raspig telefonlinje.
Sofia sitter i stiftsstyrelsen och har varit med i beredningsgruppen och planerat inför biskopsvalet.

Hur många var ni i beredningsgruppen?

- Vi var en från varje nomineringsgrupp som sitter i stiftsstyrelsen och en präst och en diakon från domkapitlet. Jag satt för POSK i beredningsgruppen.
Vår uppgift var att bereda biskopsvalet och hjälpa till med nomineringarna.

- Vi startade med att en kväll ha tre samlingar runt om i stiftet, Jönköping, Kalmar och Växjö, där vi samlades för att prata om vad vi förväntar oss inför biskopsvalet och prata om framtiden. Vi ville inte hamna i namnfrågan direkt.

- Trots att det var kort beredelsetid inför dessa samlingar så kom det ca 200 personer till Jönköping, ca 150 personer till Kalmar och ca 100 personer till Växjö.
Samlingen började med en kort information om vad som hänt och sedan var det personer som prostarna hade utvalt som fick berätta två minuter var om hur man ser på framtiden. Efter det satte sig alla i bikupor och diskuterade vidare. Diskussionerna samlades in och ur dessa kunde beredningsgruppen vaska fram vissa nyckelord till sökprofilen.

- När samlingarna var genomförda öppnades möjligheten att nominera personer till stiftet. Vi hade en webbsida öppen också. Personerna skulle vara tillfrågade innan de nominerades och stiftskansliet dubbelkollade sedan att de verkligen tackat ja till nomineringen.
Alla fick sedan lämna in en CV på en A4 som också publicerades på webben.

Hur gick det på nomineringsvalet den 17 juni?

- När vi samlades i Växjö för nomineringsvalet frågade beredningsgruppen om det fanns någon ytterligare kandidat som var aktuell för nominering. Det fanns det inte. Då berättade vi vilka 13 kandidater som tackat nej till nominering.
Efter det presenterade beredningsgruppen de 12 kandidaterna som var aktuella för nomineringsvalet och som tackat ja till att kandidera. Det förekom inga pläderingar.

Hade ni i POSK pratat om någon särskild kandidat innan?

- Nja, vi pratade lite löst i början, men har inte gjort den nu. Men jag vet att någon annan nomineringsgrupp har pratat ihop sig om en särskild kandidat.

Vad säger du om det starka stöd som domprost Jan-Olof Johansson fick?

- Jag tror det handlar om att många ser Jan-Olof som en trygghet och stabilitet.

Jag har förstått att det finns grupper som gärna vill se Lisa Tegby som biskop och att det förekommit särskilda upprop för det. Vad tror du kommer att hända inför biskopsvalet den 30 augusti?

- Ja, det vet jag inte. Nu skall ju de fem kandidaterna behörighetsförklaras och sen vet man ju inte om det blir som i Linköping där några hoppade av.

- Det jag kan säga är att det har varit en god stämning under förberedelserna, ett "surrande" på träffarna och ett stort ansvarstagande för stiftet. Det har varit roligt.

/Carina Etander Rimborg

Läs om alla biskopsvalen på POSKs webbsida>>
Läs nomineringarna på Växjö webbsida>>
Läs pressmeddelandet från Växjö om nomineringsvalet>>
Smålandsposten om uppropet för Lisa Tegby>>

"att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle"

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och måste innebära att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Flyktingar, alkohol- och drogberoende, ensamma, sörjande, människor med relationsproblem, arbetslösa – nöden är skiftande och behoven är stora och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. 

Så skriver POSK om diakoni i sitt handlingsprogram. I tidningen Dagen och i Kyrkans Tidning kan vi läsa om den rapport som Stadsmissionen i Stockholm har publicerat med anledning av de hemlösa. 
Läs tidningen Dagen här>> (där finns även en länk till rapporten)
Läs Kyrkans Tidning här>>


Stadsmissionen framför en skarp kritik mot de insatser som görs för att minska hemlösheten.
Marika Markovits, direktor för Stadsmissionen skriver i förordet till rapporten.

Allt fler människor i Sverige lever i hemlöshet. Problemet var relativt begränsat på sjuttiotalet men växte från mitten av åttiotalet och har fortsatt att öka sedan dess. De nationella mätningar av hemlöshet som gjorts, med delvis olika undersökningsmetoder, pekar på en ökning på mellan 30 och 45 procent sedan 1999. Den senaste mätningen, från 2005, visade att 17 783 personer levde i hemlöshet. Stockholm Stads mätning från april 2010 som visade att 2982 personer levde i hemlöshet i staden, en minskning med knappt 100 personer på två år. Oavsett hur man mäter är hemlöshet ett högst verkligt problem för enskilda individer och för samhället som helhet. (…)

I takt med ökad hemlöshet har efterfrågan på den hjälp Stockholms Stadsmission erbjuder
ökat. Vi ser i dag också nya kategorier av människor som lever i hemlöshet. Vi möter allt fler unga, allt fler som inte lever med missbruk och allt fler utländska medborgare. Hemlöshetens ansikte håller på att förändras. I många avseenden har problemen blivit mer allvariga, och mer mångfacetterade. (…)

Vi, medarbetare och deltagare i Stockholms Stadsmission, hoppas att denna rapport kan
bidra till en debatt om hemlöshet och hur hemlösheten kan minska både i Stockholm och i
övriga landet. För att utvecklingen ska kunna vändas behöver det offentliga göra mer, såväl stat som kommuner. Men det kommer också behövas en tätare samverkan med
frivilligorganisationer, däribland Stadsmissionen. Hemlöshet kan inte reduceras till den
enskildes problem, vi måste axla utmaningen tillsammans.

Rapporten är skriver av Stadsmissionen och professor Hans Swärd och är ett inlägg i debatten med anledning av att socialstyrelsen snart kommer med ut med en utvärdering av regeringens strategi mot hemlöshet.
Rapporten, som är på 53 sidor, avslutas med förslag på hur man skall gå vidare.

1. Inför en fungerande bostadsgaranti
2. Tvinga bostadsbolagen att sänka inträdeskraven
3. Omöjliggör vräkning av barn
4. Låt den enskilde välja sin "vistelseort"
5. Personligt ombud för människor i hemlöshet
6. Försörjningstöd för unga 18-20 år
7. Garanti för akutbehandling av missbrukare

Marika Markovits är förtroendevald för POSK i Stockholms stift och sitter i kyrkomötet. 

Riksföreningen Sveriges stadsmissioner>>
Stockholms stadsmission>>
Göteborgs kyrkliga stadsmission>>
Malmö kyrkliga stadsmission>>

Mandatbidagens vara eller inte vara…

I Kyrkans Tidning står det flera artiklar idag om de nedskärningar i budgeterna som måste göras för att få ekonomin att gå ihop på nationell nivå i Svenska kyrkan. Beslut som kyrkomötet har tagit.

Tuffa sparkrav för kyrkan kommande år>> 
Friedner bekräftar avsteg från turordningsregler>> 
Uppmanad ta sin väska och gå hem>>

En av de utgifter som är ganska stora för Svenska kyrkan är den demokratiska processen. Och det är viktigt - demokrati ska få kosta. Men det skall inte få kosta hur mycket som helst.

Till exempel kan Svenska kyrkan spara på mandatbidraget till kyrkomötet. Före förra valet höjdes mandatbidraget rejält, vilket gjorde att POSK hade möjlighet att anställa en person, nämligen mig.

Men - och det är oerhört viktigt att komma ihåg - POSK var väldigt tydligt emot att höja bidraget. (Från början var det inte ett mandatbidrag utan ett utbildningsbidrag som man fick per mandat. POSK använde då pengarna för att göra utbildningsresor föra sina ledamöter. Nu heter det mandatbidrag och måste inte särskilt användas för utbildning). När förslaget trots allt gick igenom valde POSKs styrelse att anställa en informatör som bland annat skall arbeta för att få fler POSK-grupper och stöjda de som redan finns.

Något annat som Svenska kyrkan kan spara in på är de direkta valen. Dessa val kostar oss oerhörda massor pengar och vi i POSK vill att vi åter skall införa indirekta val till alla nivåer utom till den lokala. På det viset så kan vi spara minst 50 miljoner kronor per val och vi är övertygade om att det blir ett säkrare och mer demokratiskt val för Svenska kyrkan.

Domprosten i Växjö fick flest röster

Idag har det varit nomineringsval inför biskopsvalet i Växjö. Sammanlagt röstade 541 av de 700 elektorerna.
Jan-Olof Johansson, domprost i Växjö, fick överlägset flest röster, 238 stycken.
Sen kom
Lisa Tegby 57 röster
Kjell O Lejon 54 röster
Per Eckerdal 36 röster
Dag Sandahl 35 röster
(reserverar mig för fel - rätt lista kommer upp på Växjös stifts webbsida under eftermiddagen)

Sammanlagt fick 14 kandidater röster i nomineringsvalet.
Läs listan med kandidaterna här>>

Tidningen Dagen var först med nyheten läs här>> 
Kyrkans Tidning skriver om nyheten här>>

uppdaterat 15.55
Om jag räknar rätt behöver man ha 28 röster för att gå vidare (det är över 5% av rösterna som var 541). Det skulle i så fall innebära att det är dessa fem som jag räknat upp ovan som går vidare - under förutsättning att de blir behörighetsförklarade av domkapitlet.

Uppdaterat fredag kl 10.57
Tidningen Dagen gör en intervju med Jan-Olof Johansson>>

Dödshjälp eller livshjälp? #5

I Kyrkans Tidning läser jag om CPCE, Community of Protestant Churches som håller på att sätta samman ett dokument om dödshjälp och hur protestantiska kyrkor skall förhålla sig till detta, målet är en gemensamt ståndpunkt om dödshjälp.

Läs artikeln här>>

- Den gemensamma ståndpunkten ska hjälpa de kyrkliga ledarna med en teologisk orientering i frågan om dödshjälp. Den ska också kunna vara en hjälp i politiska processer. Materialet kommer även att innehålla konkreta exempel på hur kyrkorna kan se till människor i utsatta situationer. Det säger Thomas Flügge, pressekreterare vid CPCE i Bern, Schweiz. 

Jag har under många år tagit upp frågan om dödshjälp i kyrkomötet. Jag har önskat att Svenska kyrkan skall uttala sig klart emot dödshjälp. Här kan du hitta alla dokument som handlar om dödshjälp bland kyrkomöteshandlingarna>>

2003 ställde jag en fråga i kyrkomötet och fick svaret från kyrkostyrelsen där de säger

Frågan om dödshjälp är svår och känslig på olika sätt. Även om man tar sin utgångspunkt i respekten för människovärdet och motsätter sig aktiv dödshjälp kan till exempel olika gränsdragningsproblem aktualiseras. Det är viktigt att Svenska kyrkan deltar i samtal inom detta område. Att medverka i sådana samtal kan vara minst lika angeläget som att utforma officiella dokument med färdiga svar. Detta förutsätter emellertid både en förtrogenhet med vårdens villkor och verklighet och en teologisk och etisk reflektion. Kyrkostyrelsen strävar efter att säkerställa att den kompetens som behövs för att delta i samtalet finns till hands även framgent.

Eftersom Svenska kyrkan inte är fullvärdig medlem i CPCE, utan bara har observationsstatus, så gissar jag att Svenska kyrkan inte kan påverka detta dokument så mycket. Men eftersom Svenska kyrkan har lovat att följa frågan hoppas jag verkligen att detta görs.

Jag inser också att detta är oerhört komplicerat, men det är därför som Svenska kyrkan måste vara med i debatten och föra de inomkyrkliga teologiska diskussionerna. I september har CPCE sagt att de skall ha dokumentet färdigt - det kan kanske vara lämpligt för mig att ställa en ny fråga på kyrkomötet hur Svenska kyrkan ser på saken.
 

Svenskarna - ett bedjande folk

I dagarna har det kommit en rapport om den bönesite som finns på Svenska kyrkans webbsida. Hela 2010 är bönens år och den interaktiva bönesidan startade inför kyrkovalet 2009 och ligger fortfarande kvar.
I början var den nästan 10000 personer träffar om dagen, som gick in och skrev eller läste böner. Nu ligger det på stadiga 100-200 träffar per dag.

Folk skriver och tackar Gud, och ber om hjälp.

Många ser Gud som en kompis säger Mikael Hansson som har skrivit rapporten.

Läs artikeln i tidningen Dagen här>>
Läs artikeln i Kyrkans Tidning här>>

Det är fascinerande att bönerna är så personliga, så nära och så mycket relaterat till vänner och familj. Jag har sökt på stora händelser som inträffat men inte hittat mycket. Kyrkan kan lära sig mycket genom att analysera bönerna, kyrkan kan också dra in dem i gudstjänstlivet, säger Mikael Hansson.

Det riktas också kritik på kyrkokansliet, från församlingarna, i rapporten.

Inför rapporten gjorde Mikael Hansson intervjuer med 20 av de största församlingarna i landet. Bara tre av dem berättar om bönewebben på sin lokala startsida på nätet. Flera av de anställda och förtroendevalda riktar kritik mot Svenska kyrkans nationella nivå. De sa att de behövde hjälp från den för att kunna bidra i marknadsföringen av bönewebben.
- Jag tycker att församlingarna borde se över hur man använder webben och hur den kan vara ett verktyg för att stötta människors samtal med varandra. Bönewebben är ju en sån plats, säger han.

Rapporten kommer samtidigt som nio kyrkor i Europa samlas i Sigtuna för att diskutera hur kyrkan skall finnas på internet. Det är  European christian internet conference.
Peter Reinmann från Tyskland berättar:

- Vi är ett fyrtiotal personer från nio europeiska länder, som samlas för årets internetkonferens. Vi diskuterar kyrkornas närvaro och arbete på internet. Den första konferensen hölls 1996 i Tyskland och sedan dess har vi varit i olika länder, i år är vi i Sverige.
- Vi som kyrka har ett budskap som vi vill sprida. Vi har diskuterat om kyrkorna egentligen bör presentera det budskapet på sina egen webbplatser, eller om vi bör försöka sprida det även på andra webbplatser, överallt. Det är egentligen en strategifråga. Det finns ju inget rätt eller fel svar, men det verkar som att de flesta tycker att vi borde utnyttja alla de kommunikationsvägar som finns.

Läs Kyrkans Tidning här>>

I POSKs handlingsprogram står det:

POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Att vara eller inte vara - det är frågan

I Kyrkans Tidning kan vi läsa om beslutet att lägga ner två kyrkor i Luleå stift. Det är Näsby kyrka och Sangis kyrka i Nederkalix som skall stängas. Beslutet togs av församlingens kyrkofullmäktige i höstas och nu skall stiftsstyrelsen godkänna stängningen vid sitt sammanträde på onsdag.

I Sangis är man upprörd och har skrivit protestlistor. Där säger, enligt Kyrkans Tidning, Anette Hedman att hela byn kommer att påverkas om kyrkan stängs. Läs om kampen och prästen Per-Arne Knabbs sista predikan i NorrbottensKurien här>>

Jag vet ingenting om dessa kyrkor, inte mer än vad jag har kunnat leta upp på Internet. Jag ser att man har firat gudstjänst i Näsby kyrka bara mellan september till juni. Tydligen inga gudstjänster alls på sommaren.

Sangis kyrka är från början ett missionshus som så småningom har tagits över av Nederkalix församling.

Har man firat regelbundna gudstjänster i båda dessa kyrkor varje vecka? Vem har haft ansvaret för gudstjänsterna? Har de varit på en tid på söndagen som passar församlingen? Jag vet inget om detta. Men jag vet att Fredrik Modéus skriver i sin bok Längta efter liv, att det är viktigt med regelbundenheten, att det är viktigt med rutinerna, igenkänningen.

Jag kan se att båda kyrkorna, som nu skall läggas ner, har haft nära samarbete med de lokala EFS och Missions-föreningarna, på lite olika sätt.

I POSK säger vi i handlingsprogrammet:

I hela landet måste det finnas rimliga möjligheter att delta i kyrkans gudstjänstliv och verksamhet. POSK vill verka för att kyrkans system för ekonomisk utjämning ändras så att olikheterna i kyrkoavgift för personer med samma betalningsförmåga inte blir orimligt stora. Men för att på sikt klara ekonomin krävs också ändringar i församlings- och pastoratsindelningen.

Stiften som har ansvaret för att församlingar och pastorat är lagom stora behöver föra en nära dialog med församlingar som berörs av förändringar. POSK anser att denna måste utgå från en reflektion över vad en församling är och hur den kan verka med utgångspunkt i det lokala engagemanget. Stiften bör i framtiden ges en större roll i den ekonomiska utjämningen och erbjuda pastoraten stöd i ansvaret för kyrkobyggnader och fastighetsförvaltning.

Jag tycker personligen att det är tragiskt när kyrkor och gudstjänster läggs ner. Men jag kan också som förtroendevald se nödvändigheten när det handlar om att fördela resurser och pengar.

Jag tror att vi måste bli bättre i Svenska kyrkan på att hitta alternativa lösningar för att få församlingar med liv. Jag tror på ett större lekmannaansvar, jag tror på gudstjänster, undervisning, mission och diakoni. 

När jag läser på Nederkalixs församlings webbsida så hittar jag ett dokument med församlingsidé och måldokument.

Församlingens verksamhet skall präglas av en helhetssyn. Alla samverkar. Verksamheten skall ha en sådan inriktning att den ger möjlighet till att utveckla:

•    möte mellan människor och Gud
•    kristen tro och kristet liv
•    öppen och förtroendefull gemenskap
•    bästa service för församlingsbor
 

VISION: Ur ett helhetsperspektiv och i en medveten relation till vardagslivet vill vi i mötet med församlingsborna verka för att öka delaktigheten i kyrkans olika aktiviteter.

Gudstjänst och musikliv

Målet för denna verksamhet skall vara att:
•    framhålla dopets betydelse genom att öka församlingens medverkan i dopgudstjänsterna t.ex. genom kyrkvärdars medverkan
•    fira en gudstjänst med namnuppläsning o ljuständning för döpta barn under året.
•    Att församlingen inbjuder familjen till kyrkans verksamhet ex vid dopet.
•    utveckla gudstjänsterna genom att engagera de befintliga grupperna i församlingen t.ex. syföreningar, daglediga för Kalix kyrka.
•    bedriva kontinuerlig körverkmedverkan i gudstjänsten under enkla former i genomsnitt 2 ggr per månad.
•    bedriva fria musikverksamheten – mot kyrkomusikaliskt engagemang med mål att minst 2 elever skall få regelbundna lektioner i orgelspelning.            
•    fira minst två gudstjänster på finska under kyrkoåret

Jag ser att här finns en vilja till engagemang. Hur det har präglat församlingsarbetet vet jag inte. Men lite talade är det som står i NorrbottensKurien:

40-talet personer fanns på plats i kyrkbänkarna för att ta del av Per-Arne Knabbs predikan. Ett antal som vida överskrider de fem sex personer som annars är vanligt. Per-Arne Knabb fick stöd av dem.
-  Vi stöttar honom helhjärtat men har också dåligt samvete över att vi har besökt kyrkan för lite, säger bybon Ella Johansson.

Handen på hjärtat, hur är det i din egen församling? Hur fungerar dina gudstjänster? Hur fungerar undervisningen, missionen, diakonin?

Märks din församling i ditt närområde? Som ett salt, ett ljus? Eller finns församlingen bara som en invand sko, en sko som är bekväm att använda när man går och hämtar tidningen - men som man aldrig skulle använda till något annat och som egentligen borde slängas…

(Bilden är lånad från http://www.kolumbus.fi/larsil/P1020522.JPG och har inget med texten eller församlingarna att göra.)

Pris till dataspel om stridande ängel

Dataspelet som utvecklats i samverkan med bibelsällskapet "Testamentet" har fått pris i kategorin Best serious game, alltså klassen för utbildningsspel. Detta hos tävlingen Swedish game awards.
Det kan vi läsa i Kyrkans Tidning här>>

Jag har fortfarande inte hört någon 14-åring som har testat spelet. Min egen 14-åring kunde inte ladda ner det eftersom det inte gick att köra på en Mac.
Någon som har testat?

Läs vad jag skrev här>> om spelet (och 14-åringens kommentar)

Här hittade jag en kommentar på en blogg - Fredrik har testat spelet >>

Församlingarnas webbsidor - finns det något innehåll?

Elisabeth Sandberg på Kyrkans Tidning skriver i sin krönika om församlingarnas webbsidor att de i stort saknar något som helst trosinnehåll. Läs här>>

När jag går igenom de tretton domkyrkoförsamlingarnas webbplatser möter jag en kyrka som vill att människor ska komma men den säger aldrig riktigt varför.

Själv tog jag upp församlingarnas webbsidor här>>  Där riktar jag kritik främst mot att församlingarna inte har uppdaterat de förtroendevalda eller hur kyrkorådet ser ut eller hur man får kontakt med dem.

För er som sitter i kyrkorådet, så gäller det att komma ihåg att ni är ytterst ansvariga för informationen i församlingen. Ni skall se till att det finns information i församlingen. Genom att regelbundet gå igenom er församlings informationskanaler (det kan vara församlingsblad, internet, annonser, radio) så får ni en bra blick för hur andra kan uppfatta er församling och ert budskap. Stämmer detta med era uppsatta mål i kyrkorådet?

Skolavslutningar och Svenska kyrkan

Kyrkans Tidning skriver om skolavslutningar och kan berätta att fortfarande sker cirka varannan avslutning i kyrkan. Den artikeln ligger tyvärr inte ute på nätet men du kan läsa den här på sidan 2>>

Lars B Stenström skriver också bra på sin blogg Stillsam om detta med skolavslutningar och Svenska kyrkan.
Han skriver om Christer Sturmark, Humanisterna, som i radioprogrammet Människor och Tro intervjuas. Så här skriver Stenström:

Han använde det märkligaste argument som hittills förekommit i diskussionen. Argumentet utvecklades ungefär: kyrkan tillhör vårt gemensamma kulturarv och därför bör alla få använda kyrkorna! Det är rimligt att ge prästen ledigt, sa Sturmark. Är inte det lite orättvist mot vaktmästare, städare och kantorer, vars tjänster man på många håll vill nyttja?

Till argumentet hörde att man ju betalar till underhållet av kyrkorna via skattsedeln. Betänk då att man betalar även till landets försvar vilket inte innebär att man kan låta officerarna gå hem och använda regementets lokaler för egna syften.

POSK säger i sitt handlingsprogram:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa kontaktpunkter med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter och delaktighet i samhället. Centrum i kyrkans liv är alltid gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Gudstjänsten - livgivaren?

Kyrkans Tidning har idag skrivit mycket om gudstjänsten, ut många olika synvinklar.



Bland annat diskuteras om det verkligen är nödvändigt att ha gudstjänster just på söndagarna. Biskoparna har olika åsikter om detta. Läs hela artikeln här>> 
Läs också Även de anställda sviker>>

En av dem som ifrågasätter söndagens betydelse är Eva Brunne, biskop i Stockholms stift. Enligt Eva Brunne är det viktigt att kyrkan låter sig påverkas av hur människor lever och vilka behov de har.
– Jag tycker att vi ska rätta kyrkoordningen och vårt tänkande efter hur det faktiskt ser ut i världen. Vi kan inte vara dem som står kvar och säger att vad som än händer med människorna i världen så kommer vi att fortsätta precis som vi alltid har gjort. Det är inte livet i en luthersk reformerad kyrka, säger hon.

Hon får medhåll av bland annat Lennart Koskinen som drar ännu längre och säger

Visbys biskop Lennart Koskinen är mer drastisk. Kyrkoordningens kriterium att varje församling ska fira huvudgudstjänst på söndag får ”bisarra” följder, säger han.
– Jag har präster som firar fem–sex gudstjänster varje söndag med ett tiotal personer på varje plats. Jag förstår att de nästan går sönder.
Det viktiga måste vara att varje församling regelbundet firar gudstjänst, säger Lennart Koskinen. Tidpunkten måste avgöras av både församlingsbornas och kyrkans anställdas efterfrågan och möjligheter.
– I dag saboterar kyrkoordningen församlingarnas frihet och möjlighet till flexibla lösningar.  

Men det finns biskopar som vill behålla gudstjänsten på söndagen och en av dessa är Carl Axel Aurelius som säger:

En av dem som har den uppfattningen är biskop Carl Axel Aurelius i Göteborgs stift. Han vill inte ta sin utgångspunkt i siffrorna utan i en, formulerar han sig, ”fördjupad reflektion över gudstjänstens väsen och församlingen som gudstjänstgemenskap”. Just nu skriver Carl Axel Aurelius på ett antal teser om detta som ska presenteras nästa år.
– Söndagens gudstjänst är höjdpunkt och startpunkt i kyrkans liv. De andra gudstjänsterna är utflöden från söndagen, säger Carl Axel Aurelius.
– Samtidigt måste det finnas lite olika typer av gudstjänster och dagar beroende på var man är, andra former kan hjälpa mig att hitta till söndagens gudstjänst.

Biskop Tomas Söderberg säger:

– Vi ska fråga oss hur vi bäst når människor i det sammanhang vi befinner oss. Jag är inte främmande för högmässa klockan sex på söndag kväll.
Den förändrade synen på söndagen påverkar också hur biskoparna ser på själva gudstjänsten och dess betydelse för kyrkans identitet. Thomas Söderberg efterfrågar ett teologiskt samtal kring detta.
– Är det dag och tid som är identitetsskapande för kyrkan eller är det att man bryter brödet och delar ut vinet? frågar sig Tomas Söderberg. 

Anders Ahlberg, skriver på Kyrkans Tidning ledarsida och uppmanar till att släppa söndagarna klockan elva, läs hela artikeln här>>
Han får svar av Susanne Wigorts Yngvesson och Bo Brander. Bo Brander svarar bland annat:

Svenska kyrkan måste tro att det finns ett värde i kyrkans liturgi och förkunnelse om Jesus Kristus som är av betydelse för alla människor. Om inte kyrkan tror på sin egen gudstjänst kan den läggas ner. Undersökningar visar att de kyrkor där förkunnelsen är central, och där liturgin bygger på kyrkans rika erfarenhet är de ställen där gudstjänstlivet frodas – även när gudstjänsten firas kl 11.

Och Susanne Wigorts Yngvesson tror jag slår huvudet på spiken när hon säger:

Orsaker till mitt låga högmässofirande kan vara att jag inte känner mig hemma i en församling. Eller att jag inte har gett en församling chansen att bli hem­ma i mig. Då beskriver jag mig ändå som troende och kristen. Jag kan liturgin och jag älskar att sjunga psalmerna. Men när jag väl går blir jag irriterad över liturgisk tafatthet, fromma floskler eller frånvaron av intellektuell spänst. Jag kan få en pockande lust att skrika svordomar för att bryta fromlerierna. Så jag avstår hellre och tränar i stället.

Precis så! Liturgisk tafatthet, fromma floskler eller frånvaro av intellektuell spänst. Gudstjänsten skall vara livgivande, inte något gulligt evenemang. Det skall vara spänst och påfyllning. Och mycket av detta skriver Fredrik Modéus i sin bok Levande församling. Det handlar om ett äkta möte, att ha en autentisk relation, att jobba uppåt, inåt och utåt och ett ledarskap och följarskap. Modéus skriver bland annat "Mission är inte överkurs. Om inte vi berättar, gör ingen det."

POSK säger om gudstjänsten:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa kontaktpunkter med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter och delaktighet i samhället. Centrum i kyrkans liv är alltid gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande församlingar är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse till alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras. Det är angeläget med ett brett utbud av gudstjänstformer för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor. 

POSK överklagar till Domkapitlet

POSK i Borgsjö-Haverö har överklagat det första kyrkorådssammanträdet på grund av att de anser att det saknades underlag och ledamöterna kände sig överkörda. Ärendet tas upp på Domkapitlet i Härnösand i dag. Detta kan vi läsa i Dagbladet.se>>

Kyrkomusikersymposium i september

Idag skulle jag leta upp information om kyrkomusiersymposiet i Uppsala som jag visste var i september.

Så jag googlade, jag visste att jag hade varit inne på en webbsida. Jag hittade ingenting.

Så jag letar vidare på Svenska kyrkans webbsida. Tänkte att de nog har information om symposiet. Men icke, jag hittar ingenting.

Så jag går in och letar på Uppsalas webbsida - nix, inget där heller.

Jag letar vidare på kyrkomusikernas riksförbund - deras webbsida borde ju innehålla information om detta - det rör ju ändå deras medlemmar. Men icke sa nicke - inte ett ljud, inte en länk.

Jag letar igen kyrkomusikernas tidning (KMT) som jag har hemma. Tänkte det kunde vara en blänkare, en annons, något skrivet om det som händer vart fjärde år. Men inte ett ord…

Då skickar jag i desperation en e-post till KMTs redaktion och får veta att det är Sensus som ordnar symposiet och det finns information på deras sida. Så här kan man hitta information>>

Ja… så kan det gå. Är inte kyrkomusikerna viktiga för Svenska kyrkan? Varför går det inte att hitta information, enkelt om symposiet?

Förra gången det var symposium, var det i Göteborg. Jag var med på det och var på många, fantastiska föredrag och konserter. En riktig energikick, och otrolig fortbildningstillfälle för kyrkomusiker och andra kyrkoarbetare.

Jag hoppas att många tar tillfället i akt att åka på kyrkomusikersymposiet och att ni som sitter i kyrkoråden har avsatt pengar till fortbildning så att era kyrkomusiker och andra intresserade kan vara med.

POSK skriver om kyrkomusik i sitt handlingsprogram:

Musiken i kyrkan ska vara ett redskap att utforska, förmedla och fördjupa tron. Detta ska ske med hjälp av en musikalisk bredd från dåtid till nutid. Musiken har en stor roll i vårt gudstjänstliv. Den tillför det talade ordet ytterligare en dimension som kan förstärka och förtydliga evangeliet om Jesus Kristus. Svenska kyrkan är en betydande aktör i det offentliga kultur- och musiklivet i landet och POSK menar att detta arbete är viktigt även i framtiden.

Svenska kyrkan måste bli bättre på att rekrytera kandidater för tjänst inom kyrkan. Den gudstjänstfirande församlingen är den naturliga basen för rekrytering. Att finna blivande kyrkoarbetare är en viktig uppgift i alla församlingar och stift. Programmet Volontär i Svenska kyrkan är ett sätt att låta unga människor pröva tjänst. Det är avgörande för rekryteringen av kyrkomusiker att ungdomar tidigt uppmuntras och får möjligheter att musicera. Därför bör kyrkomusikernas tjänster också innefatta instrumentalundervisning. Rekryteringen måste förstärkas för att undvika att det uppstår brist på kvalificerade kyrkomusiker i Svenska kyrkan.

Varje församling behöver väl fungerande arbetslag där företrädare för de olika kompetensområdena måste ha en hög yrkeskompetens och kunna verka tillsammans för att församlingens grundläggande uppgift ska bli utförd på ett bra sätt

En annan värld är möjlig

En annan värld är möjlig - det var huvudtemat för Världens fest i Växjö i helgen.

En annan värld…

Alice Bah Kunkhe ställde frågan "Är det EN annan värld eller flera andra världar?" Och hon gav oss ett svar "EN annan värld! För mig som kristen är den stora utmaningen att göra handling av det jag är medveten om"
(se klippet här - tyvärr ganska dålig kvalitet)

Samtidigt som Världens fest pågick var det ett stort ekumeniskt möte i Edinburgh. Ett möte som en uppföljning på det möte som hölls för 100 år sedan, på samma plats, där man pratade om mission. Nu har det lagts upp nya planer och frågor har diskuterats. Kyrkornas världsråd är bland annat en frukt av Edinburgh 1910.
Nu säger Kyrkornas Världsråds generalsekreterare Olav Fykse Tveit från Norge, till tidningen Dagen, att man vill satsa på enhet.

- Det första är att det centrala i det kristna evangeliet ska bli ekumenikens bas. Det andra är att förstärka banden med de delar av kristenheten som inte är medlemmar i KV. Det tredje är att vi slutar sortera mellan "evangeliska" och "sociala" frågor - de kan inte skiljas, säger han till Dagens utsände vid Världsmissionskonferensen i Edinburgh i Storbritannien.

När han avslutar säger han:

Och Tveit svävar inte på målet när det gäller uppgiften.
- Vårt uppdrag är enhet, det är inget vi kan välja eller välja bort.

Stefan Gustafsson, generalsekreterare i Credo, åkte till Edinburgh precis när konferensen var slut. Jag blev förvånad och frågade på facebook varför han skulle dit när konferensen var slut. Det visade sig att han skulle på sammanträde med IFES (en internationell studentrörelse) och han skrev ett svar till mig på sin facebook;

Missionskonferensen som just avslutats har lite mer Kyrkornas Världsråds-stuk, dvs större inflytande från liberalteologi. 100-årsminnet av Edingburgh 1910 firas förövrigt med fyra stora konferenser i år: Tokyo, Edinburgh (som båda redan varit) Cape Town och Boston.

Tja, så mycket för den enheten… Det börjar ju bra. Och Svenska kyrkan, var de överhuvudtaget representerade på något sätt i Edinburgh, förutom för Marika Palmdahl?
Läs min bloggpost den 1 juni >>

Jag tycker mycket väl att man kan och ska vara kritisk och fundersam över mycket. Allt skall ställas i ljuset av Jesus Kristus och prövas med bibeln. Men… om man inte är där kan man heller inte påverka. Om man inte samtalar så kan inget förändras.

Jag är också kritisk till många av de saker som händer inom kyrkan.

Ett exempel. Jag var kritisk under Världens fest. Till exempel varför öppningsanförandet på torget inte innehåll en enda bön eller ordet Jesus från varken ärkebiskop Anders eller biskop Ragnar. Utan den första som tog upp en bön det var Svenska kyrkans unga - och då bad vi "Gud som haver…". Det är jag kritisk mot.

Men det betyder inte att jag inte är där, eller själv försöker påverka. Därför jag tror att jag kan vara med och påverka. Jag tror att min röst är lika viktig som någon annans. Och jag tänker inte lämna fältet fritt om jag upplever att något inte är som det borde, när samtalen inte förs med en gemensam riktning.

POSK skriver i sitt handlingsprogram:

POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges kristna råd, bland annat genom överläggningar med andra kristna kyrkor och samfund samt genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete. Det sker också internationellt inom Kyrkornas Världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

POSK menar att anslagen till KV och LVF bör prioriteras och att ett närmare samarbete mellan KV och LVF bör eftersträvas. Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valt att stå utanför det ekumeniska arbetet. Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.

Den ökade integrationen inom Europa kräver också förstärkta resurser framförallt till den europeiska kyrkogemenskapen (KEK) för bevakningen av och påverkan på det mångfasetterade arbete som bedrivs inom EU:s många organ.

Församlingarnas medarbetare måste vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga värdegrund och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det alltmera mångkulturella och mångreligiösa samhället vi lever i har vi som kyrka också ett ansvar att mötas i religionsdialog.

POSK och biskopsvalen #6

I Växjö har nu presenterats en lista med kandidater som skall upp för nominering den 17 juni. Tidningen Dagen presenterade listan igår, måndag och Kyrkans Tidning skriver om kandidaterna idag, tisdag>>

På Växjös webbsida kan du också läsa om kandidaterna.>>
Här läser du om själva nomineringsvalet>>

Följande personer har accepterat att vara kandidater till biskop i Växjö stift.

• Teol dr, VDM  Annika Borg, Stockholm
• Teol. doktor, styrelseordförande för Bräcke Diakoni Per Eckerdal
• kyrkoherde Torbjörn Edebol, Mjöbäck, Göteborgs stift
• Kyrkoherde Mats Hagelin, Simrishamn
• kyrkoherde Magnus Hedin, Tingsryd
• Domprost Jan-Olof Johansson, Växjö
• Universitetslektorn, teol dr V D M  Lennart Johnsson, Växjö.
• Professor  Kjell O Lejon, Linköping
• Enhetschefen för ekumenik vid kyrkokansliet, teol dr Christopher Meakin
• prosten, komminister Pär A J Persson, N Sandsjö, Växjö stift
• Komministern, teol dr Dag Sandahl, Högby - Källa - Persnäs
• Kyrkoherde, kontraktsprost Lisa Tegby, Ålidhem, Umeå
• domprost  Håkan E. Wilhelmsson, Lund

Då är det viktigt att ställa sig frågan - är det någon bland dessa tretton kandidater som ni anser lämplig? Annars så gäller det att hitta fler kandidater innan den 17 juni. Och gärna sprida information om den kandidaten i förväg och göra en bra presentation vid nomineringen. För den som inte kommer med då finns inte i leken. 

En POSKare som sommarpratar

Idag presenterade Sveriges Radio alla sommarpratare och jag konstaterar att det är minst en känd POSKare som är med, nämligen Ted Harris, teol.dr, präst och Kirkengaardkännare.

Ted skall sommarprata den 12 augusti. Läs här>>

I valet i höstas ställde Ted upp på POSKs lista i Adolfs Fredriks församling, där han nu sitter i kyrkofullmäktige för POSK.>>

Läs nyheten i Kyrkans Tidning>>

Bilden är lånad från Sveriges Radios webbsida>>
Så här står det på Sveriges Radios webbsida om Teds program:

Titel: teologie doktor, prästÅlder: 58 årFödd på Barbados i Västindien, bosatt i Stockholm Debuterar som Sommarvärd

Präst i Adolf Fredriks församling i Stockholm och Kirkegaardforskare. Skrev boken Konsten att leva innerligt om 1800-filosofen Sören Kirkegaard tillsammans med Ann Lagerström. Bedriver kurser i andlighet och har undervisat konfirmander under många år. Leder även workshops i existentiella frågor, retreater och pilgrimsvandringar.
– Mitt program kommer att handla om den inre resan och några av de smultronställen som vi kan uppleva längs vägen. Vi människor kan resa till vackra och intressanta fysiska platser, till Niagarafallen mellan USA och Kanada, till den kinesiska muren, till pyramiderna i Egypten. Men vi kan också resa till vackra platser i vårt inre. Vi kan uppleva fantastiska ögonblick av stillhet, tillit, kreativitet och generositet. Dessa upplevelser - livets smultronställen, den inre resans vackra platser - är viktiga för vårt välmående.