Att vara eller inte vara - det är frågan

I Kyrkans Tidning kan vi läsa om beslutet att lägga ner två kyrkor i Luleå stift. Det är Näsby kyrka och Sangis kyrka i Nederkalix som skall stängas. Beslutet togs av församlingens kyrkofullmäktige i höstas och nu skall stiftsstyrelsen godkänna stängningen vid sitt sammanträde på onsdag.

I Sangis är man upprörd och har skrivit protestlistor. Där säger, enligt Kyrkans Tidning, Anette Hedman att hela byn kommer att påverkas om kyrkan stängs. Läs om kampen och prästen Per-Arne Knabbs sista predikan i NorrbottensKurien här>>

Jag vet ingenting om dessa kyrkor, inte mer än vad jag har kunnat leta upp på Internet. Jag ser att man har firat gudstjänst i Näsby kyrka bara mellan september till juni. Tydligen inga gudstjänster alls på sommaren.

Sangis kyrka är från början ett missionshus som så småningom har tagits över av Nederkalix församling.

Har man firat regelbundna gudstjänster i båda dessa kyrkor varje vecka? Vem har haft ansvaret för gudstjänsterna? Har de varit på en tid på söndagen som passar församlingen? Jag vet inget om detta. Men jag vet att Fredrik Modéus skriver i sin bok Längta efter liv, att det är viktigt med regelbundenheten, att det är viktigt med rutinerna, igenkänningen.

Jag kan se att båda kyrkorna, som nu skall läggas ner, har haft nära samarbete med de lokala EFS och Missions-föreningarna, på lite olika sätt.

I POSK säger vi i handlingsprogrammet:

I hela landet måste det finnas rimliga möjligheter att delta i kyrkans gudstjänstliv och verksamhet. POSK vill verka för att kyrkans system för ekonomisk utjämning ändras så att olikheterna i kyrkoavgift för personer med samma betalningsförmåga inte blir orimligt stora. Men för att på sikt klara ekonomin krävs också ändringar i församlings- och pastoratsindelningen.

Stiften som har ansvaret för att församlingar och pastorat är lagom stora behöver föra en nära dialog med församlingar som berörs av förändringar. POSK anser att denna måste utgå från en reflektion över vad en församling är och hur den kan verka med utgångspunkt i det lokala engagemanget. Stiften bör i framtiden ges en större roll i den ekonomiska utjämningen och erbjuda pastoraten stöd i ansvaret för kyrkobyggnader och fastighetsförvaltning.

Jag tycker personligen att det är tragiskt när kyrkor och gudstjänster läggs ner. Men jag kan också som förtroendevald se nödvändigheten när det handlar om att fördela resurser och pengar.

Jag tror att vi måste bli bättre i Svenska kyrkan på att hitta alternativa lösningar för att få församlingar med liv. Jag tror på ett större lekmannaansvar, jag tror på gudstjänster, undervisning, mission och diakoni. 

När jag läser på Nederkalixs församlings webbsida så hittar jag ett dokument med församlingsidé och måldokument.

Församlingens verksamhet skall präglas av en helhetssyn. Alla samverkar. Verksamheten skall ha en sådan inriktning att den ger möjlighet till att utveckla:

•    möte mellan människor och Gud
•    kristen tro och kristet liv
•    öppen och förtroendefull gemenskap
•    bästa service för församlingsbor
 

VISION: Ur ett helhetsperspektiv och i en medveten relation till vardagslivet vill vi i mötet med församlingsborna verka för att öka delaktigheten i kyrkans olika aktiviteter.

Gudstjänst och musikliv

Målet för denna verksamhet skall vara att:
•    framhålla dopets betydelse genom att öka församlingens medverkan i dopgudstjänsterna t.ex. genom kyrkvärdars medverkan
•    fira en gudstjänst med namnuppläsning o ljuständning för döpta barn under året.
•    Att församlingen inbjuder familjen till kyrkans verksamhet ex vid dopet.
•    utveckla gudstjänsterna genom att engagera de befintliga grupperna i församlingen t.ex. syföreningar, daglediga för Kalix kyrka.
•    bedriva kontinuerlig körverkmedverkan i gudstjänsten under enkla former i genomsnitt 2 ggr per månad.
•    bedriva fria musikverksamheten – mot kyrkomusikaliskt engagemang med mål att minst 2 elever skall få regelbundna lektioner i orgelspelning.            
•    fira minst två gudstjänster på finska under kyrkoåret

Jag ser att här finns en vilja till engagemang. Hur det har präglat församlingsarbetet vet jag inte. Men lite talade är det som står i NorrbottensKurien:

40-talet personer fanns på plats i kyrkbänkarna för att ta del av Per-Arne Knabbs predikan. Ett antal som vida överskrider de fem sex personer som annars är vanligt. Per-Arne Knabb fick stöd av dem.
-  Vi stöttar honom helhjärtat men har också dåligt samvete över att vi har besökt kyrkan för lite, säger bybon Ella Johansson.

Handen på hjärtat, hur är det i din egen församling? Hur fungerar dina gudstjänster? Hur fungerar undervisningen, missionen, diakonin?

Märks din församling i ditt närområde? Som ett salt, ett ljus? Eller finns församlingen bara som en invand sko, en sko som är bekväm att använda när man går och hämtar tidningen - men som man aldrig skulle använda till något annat och som egentligen borde slängas…

(Bilden är lånad från http://www.kolumbus.fi/larsil/P1020522.JPG och har inget med texten eller församlingarna att göra.)