En annan värld är möjlig

En annan värld är möjlig - det var huvudtemat för Världens fest i Växjö i helgen.

En annan värld…

Alice Bah Kunkhe ställde frågan "Är det EN annan värld eller flera andra världar?" Och hon gav oss ett svar "EN annan värld! För mig som kristen är den stora utmaningen att göra handling av det jag är medveten om"
(se klippet här - tyvärr ganska dålig kvalitet)

Samtidigt som Världens fest pågick var det ett stort ekumeniskt möte i Edinburgh. Ett möte som en uppföljning på det möte som hölls för 100 år sedan, på samma plats, där man pratade om mission. Nu har det lagts upp nya planer och frågor har diskuterats. Kyrkornas världsråd är bland annat en frukt av Edinburgh 1910.
Nu säger Kyrkornas Världsråds generalsekreterare Olav Fykse Tveit från Norge, till tidningen Dagen, att man vill satsa på enhet.

- Det första är att det centrala i det kristna evangeliet ska bli ekumenikens bas. Det andra är att förstärka banden med de delar av kristenheten som inte är medlemmar i KV. Det tredje är att vi slutar sortera mellan "evangeliska" och "sociala" frågor - de kan inte skiljas, säger han till Dagens utsände vid Världsmissionskonferensen i Edinburgh i Storbritannien.

När han avslutar säger han:

Och Tveit svävar inte på målet när det gäller uppgiften.
- Vårt uppdrag är enhet, det är inget vi kan välja eller välja bort.

Stefan Gustafsson, generalsekreterare i Credo, åkte till Edinburgh precis när konferensen var slut. Jag blev förvånad och frågade på facebook varför han skulle dit när konferensen var slut. Det visade sig att han skulle på sammanträde med IFES (en internationell studentrörelse) och han skrev ett svar till mig på sin facebook;

Missionskonferensen som just avslutats har lite mer Kyrkornas Världsråds-stuk, dvs större inflytande från liberalteologi. 100-årsminnet av Edingburgh 1910 firas förövrigt med fyra stora konferenser i år: Tokyo, Edinburgh (som båda redan varit) Cape Town och Boston.

Tja, så mycket för den enheten… Det börjar ju bra. Och Svenska kyrkan, var de överhuvudtaget representerade på något sätt i Edinburgh, förutom för Marika Palmdahl?
Läs min bloggpost den 1 juni >>

Jag tycker mycket väl att man kan och ska vara kritisk och fundersam över mycket. Allt skall ställas i ljuset av Jesus Kristus och prövas med bibeln. Men… om man inte är där kan man heller inte påverka. Om man inte samtalar så kan inget förändras.

Jag är också kritisk till många av de saker som händer inom kyrkan.

Ett exempel. Jag var kritisk under Världens fest. Till exempel varför öppningsanförandet på torget inte innehåll en enda bön eller ordet Jesus från varken ärkebiskop Anders eller biskop Ragnar. Utan den första som tog upp en bön det var Svenska kyrkans unga - och då bad vi "Gud som haver…". Det är jag kritisk mot.

Men det betyder inte att jag inte är där, eller själv försöker påverka. Därför jag tror att jag kan vara med och påverka. Jag tror att min röst är lika viktig som någon annans. Och jag tänker inte lämna fältet fritt om jag upplever att något inte är som det borde, när samtalen inte förs med en gemensam riktning.

POSK skriver i sitt handlingsprogram:

POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges kristna råd, bland annat genom överläggningar med andra kristna kyrkor och samfund samt genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete. Det sker också internationellt inom Kyrkornas Världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

POSK menar att anslagen till KV och LVF bör prioriteras och att ett närmare samarbete mellan KV och LVF bör eftersträvas. Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valt att stå utanför det ekumeniska arbetet. Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.

Den ökade integrationen inom Europa kräver också förstärkta resurser framförallt till den europeiska kyrkogemenskapen (KEK) för bevakningen av och påverkan på det mångfasetterade arbete som bedrivs inom EU:s många organ.

Församlingarnas medarbetare måste vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga värdegrund och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det alltmera mångkulturella och mångreligiösa samhället vi lever i har vi som kyrka också ett ansvar att mötas i religionsdialog.