Yttrandefrihet

Gästbloggare är Dan Bernspång:

För ett par veckor sedan såg jag ett mycket bra program på SVT. Det handlade om yttrandefriheten i USA och vilka hot och hinder det finns med den. I programmet fick vi se många exempel på hur yttrandefriheten är hotad.

Det var krigsmotståndare som motarbetades och fängslades. Det var en muslimsk kvinna som ville starta en skola där man bl.a. talade arabiska.

Hon blev oerhört motarbetade efter ett uttalande som inte var politiskt korrekt gällande elfte september. Det ledde i förlängningen till att hon blev av med sitt arbete. Ett tredje exempel var en student som hade tillverkat en t-shirt med ett bibelcitat som säger att det är fel med homosexualitet. Han blev tystnad av skolledningen och fick höra att han skulle lämna religionen hemma. Från vänster till höger på den politiska skalan alltså, men det gemensamma att deras yttrandefrihet begränsades.

Vi har liknande och andra exempel i Sverige också.

En vän till mig från Frankrike sade en gång så här: ”Sverige är ett litet land. Ni har bara plats för en åsikt i taget”.  Jag tror tyvärr att han har rätt. Det finns ofta en åsikt som är ok inom en fråga. Tycker man annorlunda blir man stämplad som ond, dum eller bara konstig. Detta synsätt gäller allt från religion till politik. Inget område verkar vara fritt från denna typ av åsiktsregistrering.

Vi vill så förtvivlat gärna stämpla andra som antingen goda, (alltså de som står på min sida och tycker som jag), och de onda, (alla de som är dumma nog att tycka fel). Jag tror att detta är förödande för vårt samhälle. Ett samhälle där yttrandefriheten och åsiktsfriheten är hotad är ett litet och krympande samhälle.

Tyvärr är det inte bättre ställt i Kyrkan. Även vi följer med i denna utveckling. Även inom Kyrkan, (både Svenska kyrkan och andra delar av Kristi kropp i Sverige), är åsiktsregistrering stark. Trycket att vara politiskt korrekt är hårt, (det kan gälla det politiskt korrekta i samhället, eller i det egna sammanhanget), och jag tror tyvärr att det hårdnar. Det som är allvarligt i samhället i stort, är ännu allvarligare för Kyrkan.

Om vi som kristna inte vågar stå upp för Jesus, vem skall då göra det? Om vi inte försvarar kristen tro, vem skall då göra det? Om vi inte lyfter fram Bibeln som Guds ord och som vårt rättesnöre, vem skall då göra det?

Vi behöver se allvaret i denna samhällsutveckling. Läget är allvarligt, men inte hopplöst. Min bön är att vi skall bevara vår frimodighet, även om det blåser. Låt oss alla be om uthållighet och kraft från Gud. Ett tyst samhälle är ett farligt samhälle, låt oss gemensamt ta vårt ansvar och inte låta oss tystas. Med Guds hjälp går det!

/Dan Bernspång

Dan Bernspång är kyrkoherde i Backa på Hisingen, Göteborgs stift.
Dan har suttit för POSK i Göteborgs samfällda kyrkofullmäktige  tidigare mandatperiod.

Läs Dan Bernspångs blogg>>
 ______________________________________
Vi har en skör yttrandefrihet i Sverige. Som Dan skriver så är det lätt att yttrandefriheten blir begränsad när åsikter går isär, eller snarare går emot eller när det framstår hot. Låt oss fortsätta att värna vår yttrandefrihet - och låt oss också fortsätta kämpa för den även i andra länder. 

Jag tänker nu främst på Dawit Isak, svensk medborgare och fd anställd i Domkyrkan i Göteoborg, som sitter fängslad i ett ökänt fängelse i Eritrea i snart 3200 dagar,  läs här>>

Där undrar jag varför kungahuset inte valde att låta bli att bjuda in Eritreas diplomatiska ledning till bröllopet - det hade väl varit en markering! Eller satt utrikesminister Carl Bildt bredvid Eritreas Chargé d'Affares vid middagen (om han nu var bjuden på middagen också - det vet jag faktiskt inte.)