10 juni 2010

Gudstjänsten - livgivaren?

Kyrkans Tidning har idag skrivit mycket om gudstjänsten, ut många olika synvinklar.



Bland annat diskuteras om det verkligen är nödvändigt att ha gudstjänster just på söndagarna. Biskoparna har olika åsikter om detta. Läs hela artikeln här>> 
Läs också Även de anställda sviker>>
En av dem som ifrågasätter söndagens betydelse är Eva Brunne, biskop i Stockholms stift. Enligt Eva Brunne är det viktigt att kyrkan låter sig påverkas av hur människor lever och vilka behov de har.
– Jag tycker att vi ska rätta kyrkoordningen och vårt tänkande efter hur det faktiskt ser ut i världen. Vi kan inte vara dem som står kvar och säger att vad som än händer med människorna i världen så kommer vi att fortsätta precis som vi alltid har gjort. Det är inte livet i en luthersk reformerad kyrka, säger hon.
Hon får medhåll av bland annat Lennart Koskinen som drar ännu längre och säger
Visbys biskop Lennart Koskinen är mer drastisk. Kyrkoordningens kriterium att varje församling ska fira huvudgudstjänst på söndag får ”bisarra” följder, säger han.
– Jag har präster som firar fem–sex gudstjänster varje söndag med ett tiotal personer på varje plats. Jag förstår att de nästan går sönder.
Det viktiga måste vara att varje församling regelbundet firar gudstjänst, säger Lennart Koskinen. Tidpunkten måste avgöras av både församlingsbornas och kyrkans anställdas efterfrågan och möjligheter.
– I dag saboterar kyrkoordningen församlingarnas frihet och möjlighet till flexibla lösningar.  
Men det finns biskopar som vill behålla gudstjänsten på söndagen och en av dessa är Carl Axel Aurelius som säger:
En av dem som har den uppfattningen är biskop Carl Axel Aurelius i Göteborgs stift. Han vill inte ta sin utgångspunkt i siffrorna utan i en, formulerar han sig, ”fördjupad reflektion över gudstjänstens väsen och församlingen som gudstjänstgemenskap”. Just nu skriver Carl Axel Aurelius på ett antal teser om detta som ska presenteras nästa år.
– Söndagens gudstjänst är höjdpunkt och startpunkt i kyrkans liv. De andra gudstjänsterna är utflöden från söndagen, säger Carl Axel Aurelius.
– Samtidigt måste det finnas lite olika typer av gudstjänster och dagar beroende på var man är, andra former kan hjälpa mig att hitta till söndagens gudstjänst.
Biskop Tomas Söderberg säger:
– Vi ska fråga oss hur vi bäst når människor i det sammanhang vi befinner oss. Jag är inte främmande för högmässa klockan sex på söndag kväll.
Den förändrade synen på söndagen påverkar också hur biskoparna ser på själva gudstjänsten och dess betydelse för kyrkans identitet. Thomas Söderberg efterfrågar ett teologiskt samtal kring detta.
– Är det dag och tid som är identitetsskapande för kyrkan eller är det att man bryter brödet och delar ut vinet? frågar sig Tomas Söderberg. 
Anders Ahlberg, skriver på Kyrkans Tidning ledarsida och uppmanar till att släppa söndagarna klockan elva, läs hela artikeln här>>
Han får svar av Susanne Wigorts Yngvesson och Bo Brander. Bo Brander svarar bland annat:
Svenska kyrkan måste tro att det finns ett värde i kyrkans liturgi och förkunnelse om Jesus Kristus som är av betydelse för alla människor. Om inte kyrkan tror på sin egen gudstjänst kan den läggas ner. Undersökningar visar att de kyrkor där förkunnelsen är central, och där liturgin bygger på kyrkans rika erfarenhet är de ställen där gudstjänstlivet frodas – även när gudstjänsten firas kl 11.
Och Susanne Wigorts Yngvesson tror jag slår huvudet på spiken när hon säger:
Orsaker till mitt låga högmässofirande kan vara att jag inte känner mig hemma i en församling. Eller att jag inte har gett en församling chansen att bli hem­ma i mig. Då beskriver jag mig ändå som troende och kristen. Jag kan liturgin och jag älskar att sjunga psalmerna. Men när jag väl går blir jag irriterad över liturgisk tafatthet, fromma floskler eller frånvaron av intellektuell spänst. Jag kan få en pockande lust att skrika svordomar för att bryta fromlerierna. Så jag avstår hellre och tränar i stället.
Precis så! Liturgisk tafatthet, fromma floskler eller frånvaro av intellektuell spänst. Gudstjänsten skall vara livgivande, inte något gulligt evenemang. Det skall vara spänst och påfyllning. Och mycket av detta skriver Fredrik Modéus i sin bok Levande församling. Det handlar om ett äkta möte, att ha en autentisk relation, att jobba uppåt, inåt och utåt och ett ledarskap och följarskap. Modéus skriver bland annat "Mission är inte överkurs. Om inte vi berättar, gör ingen det."

POSK säger om gudstjänsten:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa kontaktpunkter med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter och delaktighet i samhället. Centrum i kyrkans liv är alltid gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande församlingar är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse till alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras. Det är angeläget med ett brett utbud av gudstjänstformer för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor. 

1 kommentar:

Leif Ekstedt sa...

Något som fungerade för 70 år sedan var Söndagsskolan. Kristen utbildning för mindre gossar och flickor. Modellen var ju att skapa ett sug efter att få del av en viktig händelse och vad den förde med sig. Man fick sjunga psalmer höra om Jesus.
Färgbild av ängel att ta med hem och ibland saft och kaka som avslutning.

Varför inte tillämpa modellen i skarpt läge när kyrkobesökarna sviker ?
Farligt blir det först om Svenska Kyrkan kokar ner hela religionsutövningen till att gälla anpassning till allt nytt och skymma sikten mot huvudmålet - Missionera Mera!

Anpassa