I Jesu fotspår

Tio dagar i det heliga landet Israel. Pilgrimsvandring tillsammans med andra familjer, barn, ungdomar och äldre. Vi var 28 personer, nästan alla kom från samma kyrka, som tillsammans fick dela upplevelser, texter och platser där Jesus hade vandrat för 2000 år sedan.

Det är stort.

Men det är inte nödvändigt. För den som inte har möjlighet att resa till Israel för att se det med egna ögon, så vill jag bara säga - det är inte nödvändigt. Det går att möta Jesus lika bra i ordet hemma i församlingen. Det går att förstå texterna och dela upplevelserna. Men vi som har haft möjligheten att vara där på plats får ytterligare en dimension. Den är inte att förakta och jag hoppas att jag kan föra vidare en del av detta till fler.

Israel är ett kontrasternas land. Ett mycket litet land. Ett land där människor lever just här och just nu - och samtidigt kommer vi turister och vill se ett land som var just då - för 2000 år sedan. Vi vill se de platser där Jesus talade, Jesus gjorde under, Jesus undervisade och Jesus bodde. Och lyckligtvis finns det spår nästan överallt efter Jesus. Oftast i form av gigantiska kyrkor, byggda för att hedra, ära och göra så fint som möjligt. På ett sätt som ibland kan vara svårt att ta till sig. Men som ger oss en vägledning om var det hela hände.

Området runt Tiberiassjön är inte stort. Där rörde sig Jesus en stor del av sin tid. Dopstället vid Jordanfloden (det finns några olika), Jerusalem och alla dess utgrävningar från olika tider. Överallt hittar vi lämningar av olika slag som som kan hjälpa oss att förstå.

Mitt i allt detta så finns också den underliggande och mycket tydliga konflikten mellan Israel och Palestina som är högst påtaglig i den vardagliga miljön i Israel. Överallt ser man soldater med sina gevär. Runt hela Betlehem är en hög mur och passövergångar. Som turist drabbas man sällan av förseningar på grund av detta. Men för den vardagliga medborgaren så kan det innebära flera timmar i kö för att komma in till Jerusalem för att uträtta sitt ärende. Det enda jag kan säga om det här att det är långt ifrån en enkel konflikt och det finns verkligen inte en enkel lösning där den ena eller andra får rätt.

Ja, jag är full av intryck som inte är så lätta att dela med sig av i en enkel bloggpost.

(Översta bilden: Jag vid Västra muren i Jerusalem, Mellanbilden: Utsikt över Tiberiassjön, där Jesus kallar lärjungar, undervisar och gör under, Nedersta bilden: Målning på muren runt Betlehem.)

Informatören har semester

Informatören, jag, har semester den 28 oktober till den 6 november. Jag kommer tillsammans med en församling i Göteborg att åka på en familjeresa till Israel tillsammans med sonen.

Det skall bli väldigt spännande och roligt att återse landet som jag inte varit i på 24 år. Och extra roligt att få göra detta med sonen.

Bloggen kommer därför inte att uppdateras lika ofta som förut. Martin Garlöv har dock lovat att titta till bloggen och eventuellt skriva något.

POSK och problemen

Jag har egentligen semester men satte mig att läsa igenom lite bloggar - då jag upptäckte att Dag Sandahl hade kommenterat min och ordförande Wanjas närvaro vid problemfestivalen som ordnades av Norra Ölands pastorat fast på initiativ av Frimodig kyrkas styrelse i Växjö stift.

Jag skrev fyra bloggposter om festivalen - och uttryckte mina tankar om innanför och utanförskap. Om problem och andra funderingar.
1. På plats på Öland>>
2. Problemfestivalen på Öland>>
3. Biskopen drog en vals, Problemfestivalen rapport #3
4. Problemfestivalen rapport #4

Jag försökte hålla mig till det som hände på själva festivalen, föredragen och de frågor som kom upp där. Ur ett POSK-perspektiv men också ett personligt perspektiv, eftersom det är min uppgift. Positiv och negativ kritik.

På detta har Dag Sandahl reagerat.

Dag Sandahl: POSKare på problemfestivalen>>
Dag Sandahl: Jakten på POSK>>

Jag trodde att festivalen var till för att just diskutera de problem och de tankar som finns om Svenska kyrkan. Inbjudare var Norra Ölands pastorat - därför var också alla välkomna. Även om man var POSKare. Därför blir jag fundersam när jag problematiserar problemet som jag upplevde det - och så blir hela POSK påhoppad.

Visst hade jag kunde jag skriva om att jag tillsammans med POSKs ordförande i Växjö blev inbjudna till prästgården på måndag kväll efter vi ätit sallad i ladan.
Jag och Dag har ju varit med i samma nomineringsgrupp i många år, vi har varit på många resor tillsammans. Varför skulle vi inte kunna få umgås utanför festivalen? Men varför jag skulle skriva om det förstår jag inte. (För övrigt drack jag vatten och inte pommac, eftersom jag varken klarar av att dricka sprit eller kolsyrat efter min operation).

Jag tyckte det var en mycket intressant festival, den blottla problemen än tydligare. Men vem är det som bestämmer vilken vinkel som är den rätta att betrakta problemet ifrån? Jag ville vara med och lyssna och lära mig. Att försöka se det från ett konstruktivt sätt. Att det inte har uppfattats så är bara att beklaga.

Att det finns problem inom Svenska kyrkan är vi nog rörande eniga om. Och som jag skrev förut:

Hur en fortsatt diskussion skall komma till stånd det där alla känner att de blivit hörda och förstådda - det vet jag inte. Men det är en nåd att stilla bedja om.

Påfyllning - växandets tid

Jag har semester.

Det är alltid trevligt och för elfte året i rad började semestern med att familjen åkte på Credos sommarläger på Hjälmared.

Det är ett läger som börjar på onsdag eftermiddag och slutar på söndag efter gudstjänsten och lunchen. Under dessa knappt fem dagar när man umgås, får alla vuxna bibelföredrag på förmiddagarna medan barnen är tillsammans med barnledarna och leker samt får egen undervisning. På eftermiddagarna är det mycket fri tid som kan ägnas åt badning, samtal, sportaktiviteter eller så finns det möjlighet att gå på föredrag om olika saker.

På kvällarna är det en alldeles särskild aftonbön för barnen och sen går de riktigt små barnen och lägger sig. De äldre barnen är med sina barnledare och vi vuxna går på kvällsföredrag. Kvällarna brukar avslutas med lovsångsgudstjänst eller mässa. Mellan alla dessa aktiviteter så äter vi underbart god mat i matsalen.

Detta har för mig de senaste tio åren varit en kraftkälla. För här har jag fått. Bara fått. Jag har inte behövt göra någonting mer än att vara där. Och jag har kunnat lyssna till bra bibelföredrag, i lugn och ro. Det har alltid funnits möjlighet att gå till samtal eller själavård för de som vill det.

Jag tror (och hoppas verkligen) att vi alla kristna har liknande påfyllningsstationer. För, för mig, som aktiv i en församling och de senaste tio åren också som bland annat ordförande i ett kyrkoråd, har det varit så underbart att bara få hämta kraft. Och jag har också under dessa dagar fattat beslut som har påverkat mitt kyrkliga liv.

Sen är det inte alltid roligt när man skall åka. Jag har varit trött, sur eller bara grinig. Att behöva umgås – blää, alla andra är så kristna – blää, alla andra har det så mycket bättre – blää…

Men det har inte spelat någon roll, trots att jag inte alltid varit på topphumör vare sig när jag kom eller åkte, så har jag alltid fått en påfyllning som har varit viktig.

De senaste sex åren har jag hittat min nisch på lägret. Jag ansvarar för bokbordet. Och det är inte för att jag är en hejare på att läsa andlig litteratur – för det mina vänner – är något av det tråkigaste och svåraste jag vet. Som tur är har många av de andra deltagarna på lägret läst olika böcker och rekommenderar och berättar och på det sättet delar med sig.
Sen är det väldigt skönt att fixa med bokbordet, för då kommer alla till mig och jag får träffa dem och prata med dem i lugn och ro över en bok (som jag oftast inte läst).

Oavsett var du hittar din påfyllnadsstation - ett församlingsläger, OAS, Retreat, Familjeläger eller vad det kan vara - se till att du hittar ditt kraftställe! Där du får vila inför Jesus fötter och bara bli påfylld.

Du behöver inte bli euforisk eller himlastormande lycklig - men du som jag behöver påfyllning, en rejäl påfyllning. Och är du som jag förtroendevald så är det jätteviktigt att fylla på med bibelkunskap och ställa in riktningen för sitt arbete i Guds rike.

Semesterstängt på kansliet

Under tiden 12 juli till 6 augusti har informatören (dvs jag) semester. Därför kommer det att bli glest med blogginläggen, om ens något. Och kansliet är stängt.

Jag önskar er alla en skön sommar.

E-post läses sporadiskt och telefonen kan avlyssnas ibland också. Behöver du ha tag på någon i styrelsen hittar du information här>>

Återvinn tro

Jag har ju varit på semester. Tillbringade två veckor i Indien. Där var det 30 grader varmt både i luften och vattnet, härligt.

Där jag befann mig fanns det gott om vatten, både att duscha och vattna med. Värre kan det vara på andra ställen. Det är därför POSK har anslutit sig till Svenska kyrkans fastekampanj och samlar in pengar till Rent vatten!

Nu är det fasta och Amos uppmanar till mediefasta. (Medievärlden uppmärksammar Amos fasta här>>) Mediefasta har jag ägnat mig åt i två veckor. Det var väldigt skönt faktiskt (även om det var före fastan). Å andra sidan blir det lite att gå igenom när man kommer hem. Idag hittade jag den här bilden

Artikeln handlar om en gratistidning - men jag tycker att bilden var väldigt rolig. Kanske något för svenska folket? Att återvinna sin tro!

Tro tar sig uttryck på olika sätt i världen. Förra veckan, dagen innan askonsdagen, fick jag vara med om ett sätt, då en Madonna bars från ett hus till ett annat, från en församlingsmedlem till en annan. Vi blev inbjudna att vara med. Madonnan flyttar runt hos församlingsmedlemmarna och "bor över" en natt, för att sedan flyttas vidare till nästa hus. Under högtidliga former, sånger och böner samt avfyrande av smällare, bärs Madonnan till huset och dekoreras med blommor. Efteråt bjuds alla som är där på dricka och en kaka. Allt som allt tog det ca en timme.

Jag befann mig i Goa som är ett starkt katolskt område. Men det finns även hinduer där. De lokala katolska sederna påminner mycket om de hinduiska, där man också bär omkring på sina gudabilder, smäller smällare och dekorerar med blommor och ljus.

Vi har inte riktigt dessa seder i vår lutherska tradition. Men jag kommer ihåg när jag för drygt tio år sedan var i Uppsala på palmsöndagen och vi alla fick små palmkors i händerna och sen gick vi runt hela domkyrkan (på utsidan) sjungandes en palmsöndagspsalm. Det kändes högtidligt. Ibland behöver vår tro fler uttryck än de som erbjuds i en vanlig gudstjänst.

Tänk om vi skulle gå hem till till våra varandras hem, tillsammans be för hemmet och få det välsignat. Tänk vad som kunde hända i våra närområden då - när bönen får bli än mer tydlig, när vi på ytterligare sätt kommer samman och ber tillsammans.
Då kan vi fortsätta att bygga levande församlingar och återvinna vår tro:

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande församlingar är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse till alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras. Det är angeläget med ett brett utbud av gudstjänstformer för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Semesterstängt på kansliet

Idag hade jag tänkt att vara så duktig och slutföra små projekt, innan jag stänger kontoret och går på semester i eftermiddag. Men jag märker att jag mest far runt som en yr höna och får ingen struktur på arbetet alls.

Jag gör helt enkelt så att jag stänger kansliet nu!

Jag är alltså på semester 4 februari till 19 februari. Är åter på kontoret måndag 22 februari. Ingen telefon eller e-post kommer att besvaras under denna tid. Vill du ha kontakt med POSK så kontakta styrelsen. Du hittar alla uppgifter här>>

Förhoppningsvis kommer det att dyka upp några gästbloggare här på bloggen. Martin Garlöv och Gustaf Bengtsson är tillfrågade.

Semesterlycka

Visst är det semesterlycka när man går upp vid 7.30 och sätter sig med morgontidningen ute på en solvarm altan. Det är vindstilla och humlorna surrar. En sen plötsligt på morgonen så hör man kyrkklockorna ringa. Så började min dag. Och det kallar jag semesterlycka!

(läs min recension av Tomas Sjödins bok "Ett brustet halleluja")

Intervju på semestern

Just nu sitter jag i skuggan under ett träd. Till vänster om mig står en grupp 14-åriga killar och säljer glass i glasskiosken. Till höger om mig hörs badplask och förtjusta skrik från badplatsen. Kanoter glider fram på sjön. Fotboll spelas på planen.

Nu är det alltså fritid på familjelägret och vi njuter alla i solen eller i skuggan.

Och jag har alldeles nyss blivit intervjuad av Ekot. De skall göra ett inslag om kyrkovalet på måndag så händer det inget exeptionellt så kommer jag att höras på morgonekot på måndag. Då är det nämligen 2 månader kvar till kyrkovalet.

Men nu skall jag ha semester och prata med mina vänner och bara njuta. Och sen skall jag gå och sjunga lite i gospelkören.

Semester och familjeläger

Jag har ju semester nu - i fyra veckor. Mer eller mindre. (Men jag lovar att kolla e-post och blogg minst en gång om dagen, samt att jag svarar i telefon).

Idag har familjen åkt till Hjälmareds folkhögskola där vi är med på Credos familjeläger och för vår familj är det 10:e året i rad. Att åka på familjeläger är ett underbart koncept. Dels är det en väldigt vacker miljö här på Hjälmared. Sen, varje förmiddag så får man en långt undervisningspass och alla barn vaktas av barnledarna. På eftermiddagarna finns tillfälle för fritid, kantoting, mer undervisning. På kvällarna är det kvällseminarium. Maten är god och man behöver inte göra någonting, bara komma och äta. Till detta, alla tillfällen till gudstjänster, bönestunder, förböner, möjlighet till bikt eller enskilda samtal.

Jag kan verkligen rekommendera familjeläger, för stora som små familjer.

På Hjälmareds folkhögskola finns denna bild som altartavla. Så underbar - det gäller att komma ihåg detta - även i valarbetet!
Himmelske Fader, var när mig
all kraft utav dig är ett lån.
Om du inte lyfter och bär mig
var tager jag vingar ifrån.

På kurs

I tre dagar går jag på kurs. Det har inget med POSK att göra, men det är roligt än då.

Jag är på nordiska akvarellmuseet och går en akvarellkurs "för oss som inte vågar måla". Jätteroligt och grundligt. Och jag har med mig mina två barn vilket också är väldigt roligt.

Och de har också en fantastisk utställning med Elsa Beskow målningar.

Så det kommer inte att bli så mycket bloggat om POSK denna helg -jag återkommer på måndag!

Dock - läs vår webbplats på söndag kl 12.00 - då kan ni se vad biskop Lennart Koskinen spikar upp på kyrkporten 12.15.

Tillbaka i vardagen

Nu är jag tillbaka på plats. Har haft en underbar resa tillsammans med dotterns blåsorkester i Tjeckien. Vill du följa våra öden och äventyr kan du läsa en sammanfattning på Clöhs webbplats.

Tisdagen har ägnats åt att läsa ikapp e-post och försöka sortera upp uppgifter som blivit liggande när jag inte varit på plats. Jag hoppas att jag inte har missat något, då får ni höra av er i så fall.

Jag vill passa på att göra en liten"kyrklig spaning" av Tjeckien. Jag åkte ju dit med kulturskolan och en helt vanlig blåsorkester. Inget kyrkligt alls alltså. Så spaningen på kyrkan får ske ur ett "allmänt" perspektiv.

Tjeckien är ett oerhört vackert land. Mycket fint och välordnat. Husen är upprustade och välmålade. Inget skräp, inget klotter. Affärerna blomstrade. I skolan vi besökte var det inte ett pennstreck på väggen. Det är lätt att glömma att detta land hade stängda gränser för bara tjugo år sedan. Att de som hade hunnit ut ur landet innan gränserna stängdes inte fick ha någon kontakt med sina anhöriga. Att de som hade anhöriga som hunnit fly inte fick avancera på sina jobb eller blev av med jobben.

De som gick i kyrkan registrerades. Människor fick inte döpa sina barn utan var tvungna att göra detta i lönndom hos prästerna på kvällen eller natten. Kyrkor användes som förråd och baracker.

Förstår vi hur bra vi har det i Sverige, egentligen? För jag skulle säga att här talar vi om flera generationer av förlorad kunskap och medvetenhet om kyrkan.

Det fanns kyrkor, givetvis. Men jag måste nog säga att jag märkte inte av religionen särskilt mycket. Vi åkte hem på långfredagen. Då var alla affärer fullt öppna. Inga särskilda gudstjänster märktes av. Däremot var den det en del människor i rörelse som verkade ha ledigt (bra för orkestern som hade konsert på torget).

På morgonen när vi kom in till torget i Olomouc stod det några människor och läste i bibeln. Först trodde jag att de hade en gudstjänst, men när de bara läste och läste och läste… så förstod jag att de läste bibeln. Och jag tror nästan de läste från pärm till pärm. På tjeckiska givetvis. Jag förstod inte så mycket, men tror att jag bland annat fick höra om Josef och Egypten och kungen. Några ord kändes bekanta.

Jag passade på att gå in i en kyrka i Olomouc, en kyrka med Fransicaneranknytning. Deras orgel såg ut så här… Inte en pipa kvar i hela orgeln. Men där fanns en hel del fina målningar på Jesu lidandet historia.

Under eftermiddagen såg jag plötsligt ett litet långfredagståg med ungdomar och ett kors. De gick och ställde sig på torget vid den stora statyn som symboliserade Gud, Jesus och Den heliga anden.
Ja, för er är det nog inte så lätt att se på denna bild, men de står faktiskt där, längst ner vid foten på den stora statyn. De var ca 10-15 människor.

Enligt Wikipedia är Tjeckien det land som har lägst antal troende i Europa. 59% sägs vara ateister. 2,1% är protestanter och 26,8% är romersk katolska. (Samma källa säger att Sverige är lägst troende i världen med 46-85% ateister eller agnostiker).

Jag gissar att mitt sätt att se på Tjeckien som turist liknar det som människor ser när de kommer till Sverige. Knappt några kyrkklockor som ringer, inga affärer som stänger när det är helgdagar, inga präster i prästskjortor. Det ger en tankeställare.

Semester och möjlig gäst på bloggen

Nu skall jag alldeles strax stänga av min telefon och stänga av min dator. Kl 15.15 sätter jag mig på en buss som tillsammans med min dotters blåsorkester "Clöhs" och åker till Tjeckien under påsklovet. Där skall orkestern spela minst en konsert varje dag, för andra musikskolor, tillsammans med andra musikskolor och på allmänna platser.

Detta skall bli spännande och roligt - även om en natt på en buss genom Europa inte är vad man längtar efter i första taget.

Vill du följa orkesterns väl och ve så läs resedagboken på Clöhs webbsida.

Jag kommer alltså inte att skriva på bloggen förrän vecka 16 igen. Men förhoppningsvis kan jag få en gästbloggare! Vi får se vem som eventuellt dyker upp…

Så länge önskar jag er en GLAD POSK!

Njuter av solen

Jag jobbar och försöker tänka ut allt jag måste hinna med att fixa innan jag går på semester på fredag em, så inget blir glömt.

Det gör jag samtidigt som jag sitter ute på altanen i solen, TV står på i vardagsrummet och jag lyssnar på riksdagsdebatten inför beslutet om könsneutral äktenskapslagstiftning.

Frågan berör - det är alldeles tydlig. De har redan debatterat i sex timmar. Det blir säkert tillfälle att återkomma till det.

Mellan dagarna

Nu är det mellan dagarna - inte mellandagarna. Det är de där dagarna mellan, när man har lite tid över. Kanske egentligen är ledig, kan sova ut, läsa böckerna som pockar på uppmärksamhet, tänka och promenera. Dagarna mellan de stora helgerna. De är fantastiskt sköna. Men också lite frustrerande. För dagarna mellan helgerna gör också att dagarna efter helgen kommer så fort på…

Men det tänker vi inte på nu.

Jag har tagit ett par dagar utan att ha telefonen på. Utan att kolla e-post eller sätta på datorn. Det kallas visst semester. Jag har bara spelat julmusik, ätit julskinka, gått en promenad, umgåtts med familjen och vänner och varit på gudstjänster. Men gudstjänserna har jag inte recenserat. Men jag märker att mitt recenserande (det är väl snarare ett högst subjektivt tyckande…) gör att jag börjar fundera mycket över gudstjänsten och Svenska kyrkan.

Just nu håller jag på att läsa Göran Skyttes bok Omvänd. Jag har bara några få sidor kvar. Den handlar om hans resa som kristen, om hans tankar inför Jesus, Svenska kyrkan och saker som händer i kyrkan och gudstjänsterna. Om människor som betytt mycket för honom och hur han förhåller sig till detta. Sett ur ett journalistperspektiv. Mycket intressant! Den är rak, utlämnande och träffande. Åtminstonde för mig. Jag känner igen mig…

Det är intressant att se hur han som journalist får ingångar och utrymme i medierna som ingen annan kristen skulle få. Hur Gud väljer att använda honom på ett sätt som ingen vanlig präst någonsin skulle få möjlighet till. Visst är det fantastiskt hur Gud använder sig av oss människor - för att vi skall kunna få vara hans redskap att sprida ordet om Gud vidare.

Göran Skytte är också starkt kritiskt till den partipolitisering som är rådande inom Svenska kyrkan. Han tycker inte att man kan blanda kyrka och politik. En ledare i Expressen på juldagen tar också upp detta problemet.

Befria kyrkan - Ledare på Expressen

Detta är också en av de frågor som POSK driver. Ur vårt handlingsprogram kan vi läsa:

Detta är POSK

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är en demokratisk riksorganisation för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda i Svenska kyrkan utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti. POSK är uppbyggt av lokalorganisationer och stiftsorganisationer, och arbetet inom POSK följer svensk demokratisk tradition. POSK nominerar kandidater som är förtrogna med Svenska kyrkan och har ett engagemang i dess gudstjänst- och församlingsliv. POSKs kandidater är alltid partipolitiskt obundna i de kyrkliga sammanhangen, men vissa tar också samhällsansvar genom att verka inom ett allmänpolitiskt parti i exempelvis kommunen.