Allsång som heter duga

Nu till helgen kan du åka till Pelarne församling i Linköpings stift och vara med och sjunga alla psalmerna i psalmboken. 


Något för den som inte gillade allsångsmässan i radion som sändes den 17 juni. (Den kan du lyssna på här>>) Då sjungs ju sånger som inte var psalmer.


Men nu är det alltså psalmbokens psalmer som ska sjungas, allihopa, och alla verser. Så från klockan 7.00 på lördag morgon till söndag kväll 19.00 räknar församlingen med att hålla på att sjunga alla 800 psalmer.


Det är organiserat av kantorn Yvohn Thunborg som fick idén när församlingen för några år sedan läste hela bibeln tillsammans i ett högläsningsmaraton. Nu är det alltså dags för psalmboken. 


Så passa på och kom och sjung med, lär dig nya psalmer eller sjung med i dina älsklingspsalmer.

Musik är friskvård. Och att sjunga lovsånger blir ju dubbelfriskvård. Ta chansen att vara med om du är i närheten.

Det skulle ju vara väldigt roligt om de kunde göra en bambusersändning på hela maratonet så att vi var fler som kunde vara med.

Kyrkans Tidning: Psalmsång dag och natt i Pelarne>>

Ur POSKs vision och program:

Musiken i kyrkan är ett redskap för att utforska, förmedla och fördjupa tron. Detta ska ske med hjälp av en musikalisk bredd. Musiken är en viktig del i vårt gudstjänstliv och tillför en dimension som förstärker och förtydligar evangeliet om Jesus Kristus.

 Uppdaterad 2012 07 11
Så här gick det under psalmmaratonet:
Kyrkans Tidning: Hallå där, kantor Yvohn Thunborg>> 

Och hur lång tid tog det?
- 34 timmar och 15 minuter, något snabbare än vi planerat. Det gick fortare på slutet när vi kom till tilläggspsalmerna.
Hur mycket folk kom det?
-Fler än vi hade trott, cirka 200. Alla man möter nu pratar om vilken stor och positiv överraskning det var att få vara med. Många berättar att de bara tänkt stanna en stund men blev kvar först under femtio psalmer och sedan hundra till. En dam var i princip med hela tiden.

Allsångsmässan på radio

Idag sändes Allsångsmässan på radio, den som jag berättade om här>>
Nu kan du också vara med och sjunga med i gudstjänsten (eller bara lyssna om du hellre vill det).

Så här står det på P1 webbsida>>

Simon Ljungman leder allsång i Annedals kyrka. Foto: Mikael Ringlander

Allsångsmässa med Simon Ljungman

Gudstjänst (kl 11:03)

Musiken i programmet

Det är tryck i allsången när Simon Ljungman från Augustifamiljen tar oss med – med kanske inte helt väntade ”psalmer” i Annedals kyrka i Göteborg. Musik av bl.a. Benny Andersson, Paul Simon och Mikael Wiehe möter här mässans sånger och koncept.

Mässan spelades in under Gudstjänstfestivalen i mars och leds av kyrkoherde Ewa Selin.

Sånger i tur och ordningÄlska mig (B Andersson, M Nilsson Lind).
Jag vet en dejlig rosa/Håll mitt hjärta (trad; P Hallström, L Andersson, B Skifs).
Fångad av en stormvind (S Berg).
Ps 777 Tacka Herren (J Berthier)..
Så länge du finns där (Stand by me av B E King; arr o sv. text S Ljungman)
Esmeraldas bön från Ringaren i Notre Dame (A Menken, S Schwartz; M Forsberg).
Ps 717 Innan gryningen (B Andersson, Y Eggehorn).
Ps 767 Möt mig nu som den jag är (J L Bell; V Rudebark) Ps 727 Ät mitt bröd (J Berthier).
Som en bro över mörka vatten (P Simon; Å Arenhill).
Mitt hjärtas fågel (M Wiehe).
Mässidé och textläsare: Carina Etander Rimborg.
Text ur Psaltaren 107:1‐9.

MusikerSimon Ljungman, sångledare/gitarr/piano.
Helena Ljungman, bas.
Tobias Ljungman, trummor, klockspel.
Lisen Rylander, saxofon, flöjt.

Från gudstjänstfestivalen sänds även en lovsångsgudstjänst med Jenny Berggren m.fl. den 29 juli i P1.
Ljudtekniker: Henrik Henriksson och Thor Andersson.
Producent: Roger Blomqvist, Sveriges Radio Göteborg.

Det låter nästan som det är bara Simon som sjunger när man lyssnar på radion, men vi som var där vet att hela kyrkan vibrerade av sång. Alla sjöng så det kändes i varje por, i varje lem i kroppen. Hela kyrkan var proppfull av människor som bara sjöng och sjöng. Det var härligt. Eller som en av de som var med på gudstjänsten sa efteråt "det är nästan så man blir religiös"…

Påfyllning - växandets tid

Jag har semester.

Det är alltid trevligt och för elfte året i rad började semestern med att familjen åkte på Credos sommarläger på Hjälmared.

Det är ett läger som börjar på onsdag eftermiddag och slutar på söndag efter gudstjänsten och lunchen. Under dessa knappt fem dagar när man umgås, får alla vuxna bibelföredrag på förmiddagarna medan barnen är tillsammans med barnledarna och leker samt får egen undervisning. På eftermiddagarna är det mycket fri tid som kan ägnas åt badning, samtal, sportaktiviteter eller så finns det möjlighet att gå på föredrag om olika saker.

På kvällarna är det en alldeles särskild aftonbön för barnen och sen går de riktigt små barnen och lägger sig. De äldre barnen är med sina barnledare och vi vuxna går på kvällsföredrag. Kvällarna brukar avslutas med lovsångsgudstjänst eller mässa. Mellan alla dessa aktiviteter så äter vi underbart god mat i matsalen.

Detta har för mig de senaste tio åren varit en kraftkälla. För här har jag fått. Bara fått. Jag har inte behövt göra någonting mer än att vara där. Och jag har kunnat lyssna till bra bibelföredrag, i lugn och ro. Det har alltid funnits möjlighet att gå till samtal eller själavård för de som vill det.

Jag tror (och hoppas verkligen) att vi alla kristna har liknande påfyllningsstationer. För, för mig, som aktiv i en församling och de senaste tio åren också som bland annat ordförande i ett kyrkoråd, har det varit så underbart att bara få hämta kraft. Och jag har också under dessa dagar fattat beslut som har påverkat mitt kyrkliga liv.

Sen är det inte alltid roligt när man skall åka. Jag har varit trött, sur eller bara grinig. Att behöva umgås – blää, alla andra är så kristna – blää, alla andra har det så mycket bättre – blää…

Men det har inte spelat någon roll, trots att jag inte alltid varit på topphumör vare sig när jag kom eller åkte, så har jag alltid fått en påfyllning som har varit viktig.

De senaste sex åren har jag hittat min nisch på lägret. Jag ansvarar för bokbordet. Och det är inte för att jag är en hejare på att läsa andlig litteratur – för det mina vänner – är något av det tråkigaste och svåraste jag vet. Som tur är har många av de andra deltagarna på lägret läst olika böcker och rekommenderar och berättar och på det sättet delar med sig.
Sen är det väldigt skönt att fixa med bokbordet, för då kommer alla till mig och jag får träffa dem och prata med dem i lugn och ro över en bok (som jag oftast inte läst).

Oavsett var du hittar din påfyllnadsstation - ett församlingsläger, OAS, Retreat, Familjeläger eller vad det kan vara - se till att du hittar ditt kraftställe! Där du får vila inför Jesus fötter och bara bli påfylld.

Du behöver inte bli euforisk eller himlastormande lycklig - men du som jag behöver påfyllning, en rejäl påfyllning. Och är du som jag förtroendevald så är det jätteviktigt att fylla på med bibelkunskap och ställa in riktningen för sitt arbete i Guds rike.

Svenska kyrkans kyrkohandbok #2

Som ni vet så håller kyrkohandboksgruppen på att arbeta och har nu ute en remiss till alla domkapitlen.
Du hittar alla underlag och allt som kyrkohandboksgruppen skrivit här>>.

Såg i förra veckans Kyrkans tidning att man också söker ny sekreterare till gruppen. Läs jobbannonsen här>>
Är det något för dig kanske?

Men tillbaka till arbetet som kyrkohandboksgruppen håller på med. I Kyrkomusikernas tidning (5/2010) som kom förra veckan handlar i princip hela numret om handboksarbetet och olika vinklingar på gudstjänsten.

Kyrkomusikernas tidning har artiklar som

• Hänförelsens språk
• Den gemensamma sångens kraft
• Mot en ny kyrkohandbok för Svenska kyrkan
• Från varsam översyn…
• Mässans grundordning
• Musikalisk bredd

Tyvärr ligger inte några av dessa artiklar på nätet, men din organist har säkert tidningen, eller beställ den hos KMT>>

Återvinn tro

Jag har ju varit på semester. Tillbringade två veckor i Indien. Där var det 30 grader varmt både i luften och vattnet, härligt.

Där jag befann mig fanns det gott om vatten, både att duscha och vattna med. Värre kan det vara på andra ställen. Det är därför POSK har anslutit sig till Svenska kyrkans fastekampanj och samlar in pengar till Rent vatten!

Nu är det fasta och Amos uppmanar till mediefasta. (Medievärlden uppmärksammar Amos fasta här>>) Mediefasta har jag ägnat mig åt i två veckor. Det var väldigt skönt faktiskt (även om det var före fastan). Å andra sidan blir det lite att gå igenom när man kommer hem. Idag hittade jag den här bilden

Artikeln handlar om en gratistidning - men jag tycker att bilden var väldigt rolig. Kanske något för svenska folket? Att återvinna sin tro!

Tro tar sig uttryck på olika sätt i världen. Förra veckan, dagen innan askonsdagen, fick jag vara med om ett sätt, då en Madonna bars från ett hus till ett annat, från en församlingsmedlem till en annan. Vi blev inbjudna att vara med. Madonnan flyttar runt hos församlingsmedlemmarna och "bor över" en natt, för att sedan flyttas vidare till nästa hus. Under högtidliga former, sånger och böner samt avfyrande av smällare, bärs Madonnan till huset och dekoreras med blommor. Efteråt bjuds alla som är där på dricka och en kaka. Allt som allt tog det ca en timme.

Jag befann mig i Goa som är ett starkt katolskt område. Men det finns även hinduer där. De lokala katolska sederna påminner mycket om de hinduiska, där man också bär omkring på sina gudabilder, smäller smällare och dekorerar med blommor och ljus.

Vi har inte riktigt dessa seder i vår lutherska tradition. Men jag kommer ihåg när jag för drygt tio år sedan var i Uppsala på palmsöndagen och vi alla fick små palmkors i händerna och sen gick vi runt hela domkyrkan (på utsidan) sjungandes en palmsöndagspsalm. Det kändes högtidligt. Ibland behöver vår tro fler uttryck än de som erbjuds i en vanlig gudstjänst.

Tänk om vi skulle gå hem till till våra varandras hem, tillsammans be för hemmet och få det välsignat. Tänk vad som kunde hända i våra närområden då - när bönen får bli än mer tydlig, när vi på ytterligare sätt kommer samman och ber tillsammans.
Då kan vi fortsätta att bygga levande församlingar och återvinna vår tro:

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande församlingar är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse till alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras. Det är angeläget med ett brett utbud av gudstjänstformer för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Viktigast att möta unga

Dag Tuvelius skrev i gårdagens Kyrkans tidning en ledare om medlemmarna i Svenska kyrkan. Han satte fingret på några viktiga punkter:

Det innebär att andelen svenskar som är medlemmar hamnar på runt 60 procent, jämfört med 73 procent 2008.
Prognosen förtjänar att tas på allvar. Men den ska tas för vad den är. Det handlar om det yttre ramverket, främst de ekonomi ska förutsättningarna. Varken mer eller mindre. Antalet medlemmar säger ytterst lite om hur kyrkan kommer att förändras, vilken betydelse den har i samhället om tio år och hur relevant den upplevs.

Precis - som jag skrev igår om dopet och medlemskapet så är givetvis ekonomin viktig för att vi skall kunna bedriva verksamheten. Men det är inte ekonomin i sig som driver oss. Om vi har fokus på Jesus Kristus och gör allt för att hjälpa andra att också få fokus på Jesus - då blir vi en sann kyrka.

Tuvelius skriver också:

Vill Svenska kyrkan påverka är det åren före 20 som räknas. Liksom arbetet bland unga vuxna mellan 20 och 30.

Det är precis detta som Jonas Bromander har sagt i sina undersökningar. Och jag vill minnas att han pekade på att när man varit med i en grupp, till exempel en fast barngrupp (och inte ett öppet hus eller annan öppen verksamhet) så var också viljan att stanna kvar mycket större.

Vi måste alltså se till att bygga relationer med människor, på många och på olika plan. Det kan vara mänskliga, virtuella eller i brev-form. Men vi måste bygga relationer till folk, därför det är när man har en relation som vi kan påverka.

Svenska kyrkan bedriver nu ett teologiskt arbete om teologi och barn. Du hittar information här>>.
Det finns också en särskild satsning på barn 0-25 år.

Och då skall vi vara väldigt medvetna om att det går att nå de unga. För det finns en andlig törst och ett andligt sökande bland unga. Och unga människor åker på läger, åker ut och missionerar, finns i våra kyrkor och vill vara med och driva kyrkan framåt.

Se bara här vad SKU gör>> och Credo gör>> och SALT gör>> .
Fullt med unga som varit med på läger här>> och läger här>> och läger här>>. Flera läger än så har det varit och tillsammans är det tusentals ungdomar som varit tillsammans i flera dagar och hört Guds ord, varit på gudstjänster, lovsjungit och bett tillsammans. Vi har en otrolig potential att bygga på!

POSK skriver i sitt handlingsprogram

Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang. POSK menar att en stark barn- och ungdomsrörelse är viktig för kyrkan och stöder Svenska Kyrkans Unga.

Ett pärlband av sånger

Lena Petersson, vår vice ordförande i POSK, tillika präst och lärare på pastoralinstitutet i Lund har tillsammans med sin make Göran Söderqvist skrivit en andaktsbok.

Boken bygger på Martin Lönnebos "Frälsarkransen". Lena har skrivit texterna och Göran har komponerat melodier.

Enligt Verbums webbplats kan boken vara till hjälp i den personliga andakten eller andakt med andra (konfirmadgruppen, ungdomsgruppen, föräldragrupper och samtalsgrupper.

POSKare vinner psalmtävling

En av våra duktiga POSKare, Marianne Bokblad (till vänster på bilden från Kyrkans tidning), har vunnit första pris i Växjös psalmtävling. Hon har skrivit texten till psalmen "När inga ord finns kvar". Linda Sandström har skrivit musiken (till höger på bilden).
Andra pris gick till Oskar Ganestål med psalmen Inom mej och tredje priset gick till Karin Edwardsson med psalmen Vilken Gud vi har av .

- Det var inte helt lätt att sålla fram tre vinnare bland alla fantastiska bidrag som kommit in, men dessa tre psalmer var någonting utöver det vanliga. Dessutom var det dem som ungdomarna i juryn gillade bäst, säger domprost Jan-Olof Johansson som är ordförande i Växjö stifts kyrkosångsförbund.

161 bidrag kom in till tävlingen och femton av dessa kommer att presenteras i ett särskilt häfte "15 psalmer för unga". Det var Växjö stifts kyrkosångsförbund som ordnade tävlingen.

Ett stort grattis säger jag till Marianne och hennes kollega Linda!

Marianne Bokblads vinnande psalmtext:

När inga ord finns kvar

Var hos mig
gå med mig hela vägen,
ge mig mod att ta emot din nåd.

När inga ord finns kvar
och tystnaden är stum
när frågor tornar upp sig
och inte finner svar…

Var hos mig
gå med mig hela vägen,
ge mig mod att ta emot din nåd.

När framtidstron är svag
och oron sakta tär
När ångest närs av tvivel
- ge mig tro som bär!
-
Var hos mig
gå med mig hela vägen,
ge mig mod att ta emot din nåd.

© Marianne Bokblad 2009

Läs artikeln i Kyrkans tidning>>
Läs artikeln i tidningen Dagen>>
Bilden är lånad från Kyrkans tidnings artikel

Semester och familjeläger

Jag har ju semester nu - i fyra veckor. Mer eller mindre. (Men jag lovar att kolla e-post och blogg minst en gång om dagen, samt att jag svarar i telefon).

Idag har familjen åkt till Hjälmareds folkhögskola där vi är med på Credos familjeläger och för vår familj är det 10:e året i rad. Att åka på familjeläger är ett underbart koncept. Dels är det en väldigt vacker miljö här på Hjälmared. Sen, varje förmiddag så får man en långt undervisningspass och alla barn vaktas av barnledarna. På eftermiddagarna finns tillfälle för fritid, kantoting, mer undervisning. På kvällarna är det kvällseminarium. Maten är god och man behöver inte göra någonting, bara komma och äta. Till detta, alla tillfällen till gudstjänster, bönestunder, förböner, möjlighet till bikt eller enskilda samtal.

Jag kan verkligen rekommendera familjeläger, för stora som små familjer.

På Hjälmareds folkhögskola finns denna bild som altartavla. Så underbar - det gäller att komma ihåg detta - även i valarbetet!
Himmelske Fader, var när mig
all kraft utav dig är ett lån.
Om du inte lyfter och bär mig
var tager jag vingar ifrån.

Lovsång med riktning?

Jag var på gudstjänst i Åh kyrka igår. Hela kyrkan var knökfull (som vi säger på "götebosska"). Där var två stora konfirmandgrupper tillsammans med nästan lika många faddrar. Där var föräldrar, vänner och "vanliga" församlingsbor. (så säg INTE att våra kyrkor är tomma, för de är de INTE!)

Gudstjänsten börjar med en härlig psalm. Ps 712. Och den spelades med ett härligt jazzkomp som för mig förde den psalmen till nya höjder.

Och så var det med all musik. Härligt komp som utökade lovsången på ett nytt sätt. Ett skönt komplement till vanlig orgel.

Jag njöt av gudstjänsten, bönerna, gemenskapen och ungdomarna. Och givetvis av lovsången.

Men - här vill jag lägga in en brasklapp. Tja, eller rättare sagt, dags att ta på sig tanthatten och knorra - "så var det inte när jag var ung…"

De här nya lovsångerna som vi sjunger. Många av dem är på engelska. Inget fel i det. Många är översatta till svenska. Funkar bra också. Men… varför är det så otydligt vem man sjunger till? Riktning går till "dig" - "du" osv. Varför saknar så många lovsånger namnet Jesus, namnet Gud i sina texter? Är det för att sången skall funka i alla sammanhang? För att jag själv skall få lägga in vem jag sjunger sången till? Att jag kan sitta och tänka Jesus när jag sjunger att jag vill att han skall bo i mitt hjärta - eller att jag kan tänka på min käresta - och det blir lika riktigt?

Nja… jag är inte så förtjust i detta… sorry…

Jag gillar när det är ös och drag i kyrkan. Men jag vill också att det skall vara tydligt. Namnet är viktigt och skall vi sjunga lovsånger så tycker jag det skall vara tydligt vem de är till. Kläm in namnet Jesus - så det inte råder något tvivel om vem lovsången är till. Det är min fundering efter en underbar gudstjänst i Åh kyrka!