Dopet - en handboksfråga och teologisk fråga

I dagens papperstidning av Kyrkans tidning (dessa artiklar ligger ännu inte på nätet, men du kan bläddra i tidningen) kan man läsa om dopet.
(uppdaterad 15.41. Nu kom det en e-post med länkar till alla artiklarna så nu lägger jag upp det i bloggposten)

Anna Karin Hammar tycker att dopteologin måst göra upp med arvsynden. Hon har i höstas doktorerat på dopsynen i Svenska kyrkan (Skapelsens mysterium, Skapelsens sakrament: Dopteologi i mötet mellan tradition och situation) och tycker att den augustinska traditionen om arvsynd är en komplikation som innebär att barnet innan dopet inte har någon gemenskap med Gud. I artiklen står det att hon menar att en god dopteologi måste ta sin utgångspunkt i föräldrarnas glädje över gåvan, det nyfödda barnet. Och att Gud, som skapare, måste tas på allvar. Det Gud har skapat är gott och Gud är inte skild från sin skapelse.
Läs artikeln här>>

I Alingsås pastorat har man fått testa en annan dopordning (med godkännande av Skara stift). En dopordning där befrielsebönen och frågan till föräldrarna är borttagen bland annat. Det berättar Jan Kesker om som är kyrkoherde där.

Det berättas också i tidningen att det har utkommit en bok på ett förlag som är skriven av Margareta Melin. Boken heter Dopet och enligt Margareta Melin innehåller den boken byggstenar, som kan användas i ett dop. Margareta Melin vänder sig också mot den klassiska synen att det är först i dopet som barnen får gemenskap med Gud.

Den här boken är anmäld till Luleås domkapitel. Anledningen är att boken innehåller en så förändrad dopsyn mot den som Svenska kyrkans handbok har, att det är viktigt att titta på den. Det säger Lennart Lindquist som är stiftsadjunkt vid kansliet i Luleå.
Läs artikel här>>
och här>>

Den kyrkohandboksgrupp som håller på att se över kyrkohandboken skall givetvis också titta på dopet. Kanske kommer Lena Petersson att berätta något om detta under POSKs kyrkodagar. Du POSKare som är där kommer i alla fall kunna få fråga henne om detta.

Med tanke på den artikel som Kyrkans tidning inleder med idag - nämligen den krympande kostymen för kyrkan i framtiden (mindre pengar, alltså) är detta med dopet högaktuellt.

Den minskade ekonomin hänger ihop med att vi har ett sjunkande medlemstal beroende av olika orsaker 1. De som är med i kyrkan idag dör 2. De som föds döps inte 3. De som inte döptes när de föddes (alla efter 1 januari 1996) och som står kvar i våra kyrkböcker "i väntan på dop" fyller snart 18 år (och går då troligen ur kyrkan) 4. De som är med i kyrkan, är unga och börjar tjäna pengar går ur för att slippa betala kyrkoavgift.
Läs artikeln här>>
och här>>

Då säger vän av ordning - vi vill väl inte att folk skall vara med i kyrkan för att betala avgiften? Nej, det är inte huvudorsaken!

Huvudorsaken till att vi vill att människor skall vara med i kyrkan är för att de skall få en personlig relation med Gud, att de skall finna ett liv som kristna.
Men - rent krasst - det är också så att skall vi kunna bedriva verksamhet, som mission, diakoni, undervisning och gudstjänst - så kostar det pengar. Och därför kommer vi alltid att vara beroende av inkomster. På ett eller annat sätt.

Uppdaterad 15.50
Dag Sandahl har bloggat här>> om dopet och Kyrkans tidning
Läs också Martin Garlövs blogg Livet i Svenska kyrkan här>> där han skriver om dopet