Lovsång med riktning?

Jag var på gudstjänst i Åh kyrka igår. Hela kyrkan var knökfull (som vi säger på "götebosska"). Där var två stora konfirmandgrupper tillsammans med nästan lika många faddrar. Där var föräldrar, vänner och "vanliga" församlingsbor. (så säg INTE att våra kyrkor är tomma, för de är de INTE!)

Gudstjänsten börjar med en härlig psalm. Ps 712. Och den spelades med ett härligt jazzkomp som för mig förde den psalmen till nya höjder.

Och så var det med all musik. Härligt komp som utökade lovsången på ett nytt sätt. Ett skönt komplement till vanlig orgel.

Jag njöt av gudstjänsten, bönerna, gemenskapen och ungdomarna. Och givetvis av lovsången.

Men - här vill jag lägga in en brasklapp. Tja, eller rättare sagt, dags att ta på sig tanthatten och knorra - "så var det inte när jag var ung…"

De här nya lovsångerna som vi sjunger. Många av dem är på engelska. Inget fel i det. Många är översatta till svenska. Funkar bra också. Men… varför är det så otydligt vem man sjunger till? Riktning går till "dig" - "du" osv. Varför saknar så många lovsånger namnet Jesus, namnet Gud i sina texter? Är det för att sången skall funka i alla sammanhang? För att jag själv skall få lägga in vem jag sjunger sången till? Att jag kan sitta och tänka Jesus när jag sjunger att jag vill att han skall bo i mitt hjärta - eller att jag kan tänka på min käresta - och det blir lika riktigt?

Nja… jag är inte så förtjust i detta… sorry…

Jag gillar när det är ös och drag i kyrkan. Men jag vill också att det skall vara tydligt. Namnet är viktigt och skall vi sjunga lovsånger så tycker jag det skall vara tydligt vem de är till. Kläm in namnet Jesus - så det inte råder något tvivel om vem lovsången är till. Det är min fundering efter en underbar gudstjänst i Åh kyrka!