I söndags åkte jag alltså - tillsammans med ordförande för POSK i Växjö stift, Wanja Malmström, till problemfestivalen.
Anledningen till att jag vara med var att jag läst på Dag Sandahls blogg om festivalen. Jag hade sett att det skulle handla om problemen i Svenska kyrkan. Men där stod också "Men Kristus har uppstått och anförtror Kyrkan åt människor. Då är det ett glädjefyllt förtroende att få hantera också problem."
Det verkade mycket hoppfyllt och spännande och jag och Wanja var på plats i Högby kyrka i söndags kväll där biskop Jan-Olof Johansson inledde med vesper. Jag skrev om detta här>>
Jag skall säga något kort om Dag Sandahls inledande föredrag.
Jag trodde det skulle bli en berättelse om Svenska kyrkan och dess problem. Det blev ett föredrag om Dag Sandahl och de problem han har med Svenska kyrkan. Det gjorde mig ganska besviken. Jag kan förstå en del av kritiken - och när den framförs på ett klokt sätt så är det viktigt att lyssna.
Men det var en man i publiken som, efter Dag Sandahl var färdig, reste sig och berömde honom för ett alltid så lysande föredrag, men eftersom han själv var för prästvigda kvinnor så tyckte han det handlade mer om Dag Sandahls problem med Svenska kyrkan än hans.
Det var en bra sammanfattning. Jag blev lite konfunderad när jag satt där på söndag kväll. Vad skulle den här problemfestivalen egentligen handla om? För i programmet stod det att det skulle "vara till inspiration och glädje".
Måndagen inleddes med att biskop Jan-Olof Johansson celebrerade mässan i Högby kyrka. Efter det samlades vi återigen i församlingshemmet. Vi var mellan 40-50 personer som trängde in oss i samlingsrummet.
Första föredraget hölls av Maria Eckerdal under rubriken "Det mest förbjudna. Vad är det som inte får sägas?"
Maria Eckerdal är komminister i Sigtuna, men vikarierar just nu som kyrkoherde på Gotland. Hon forskar också, om jag förstod det rätt så var det om Yngve Brilioth (biskop i Växjö stift och senare också ärkebiskop)
Maria Eckerdal pratade om sanning.
Att omskrivningar är vanliga. Att vi känner igen sanning när vi hör den. Att sanningen är livsviktig.
Men att nu är det inte sanningen som är rättesnöret i Svenska kyrkan - utan moralen. Det är moralen som bestämmer vad som är sanning.
Använder vi ett moralistiskt perspektiv eller ett sanningens perspektiv?
Jesus frågade inte vad som var rätt eller fel - han frågade vem som var utan synd.
Frälsningen är inte demokratisk - andens gåvor är inte demokratiska. När vi förväntar oss att det skall vara demokratiskt så begär vi att Gud skall vara rättvis och under lagen. Så är det inte - säger Maria Eckerdal.
Hon sa också att det är Folkets konsensus som nu skapar legitimitet åt Svenska kyrkan - och det är långt borta från Nathan Söderbloms brokyrka.
Hon sa mycket mer saker, men jag stannar vid detta. Det var ett mycket bra föredrag och det skulle inte förvåna mig om det kommer i Svensk kyrkotidning så småningom.
Efter föredraget fick vi samtala med dem vi satt bredvid om saker som vi tänkt på. Och biskopen modererade sedan ett gemensamt samtal med synpunkter och frågor.
Likadant blev det efter nästa föredrag som hölls av kyrkoherde Anna Lundin Leander. Hon pratade om att se problemen, förstår hur de hör samman och lära sig nysta upp problemhärvor. Av henne fick vi en massa siffror över Norra Ölands pastorat och hur de arbetar med det som de ser som problem (tex att det kommer få till gudstjänsterna).Efter dessa två föredrag och diskussioner var man ganska trött av intryck. Eftermiddagen fick ägnas åt sightseeing i fantastiskt vackert - men disigt och molnigt Öland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar