14 apr. 2009

Tillbaka i vardagen

Nu är jag tillbaka på plats. Har haft en underbar resa tillsammans med dotterns blåsorkester i Tjeckien. Vill du följa våra öden och äventyr kan du läsa en sammanfattning på Clöhs webbplats.

Tisdagen har ägnats åt att läsa ikapp e-post och försöka sortera upp uppgifter som blivit liggande när jag inte varit på plats. Jag hoppas att jag inte har missat något, då får ni höra av er i så fall.

Jag vill passa på att göra en liten"kyrklig spaning" av Tjeckien. Jag åkte ju dit med kulturskolan och en helt vanlig blåsorkester. Inget kyrkligt alls alltså. Så spaningen på kyrkan får ske ur ett "allmänt" perspektiv.

Tjeckien är ett oerhört vackert land. Mycket fint och välordnat. Husen är upprustade och välmålade. Inget skräp, inget klotter. Affärerna blomstrade. I skolan vi besökte var det inte ett pennstreck på väggen. Det är lätt att glömma att detta land hade stängda gränser för bara tjugo år sedan. Att de som hade hunnit ut ur landet innan gränserna stängdes inte fick ha någon kontakt med sina anhöriga. Att de som hade anhöriga som hunnit fly inte fick avancera på sina jobb eller blev av med jobben.

De som gick i kyrkan registrerades. Människor fick inte döpa sina barn utan var tvungna att göra detta i lönndom hos prästerna på kvällen eller natten. Kyrkor användes som förråd och baracker.

Förstår vi hur bra vi har det i Sverige, egentligen? För jag skulle säga att här talar vi om flera generationer av förlorad kunskap och medvetenhet om kyrkan.

Det fanns kyrkor, givetvis. Men jag måste nog säga att jag märkte inte av religionen särskilt mycket. Vi åkte hem på långfredagen. Då var alla affärer fullt öppna. Inga särskilda gudstjänster märktes av. Däremot var den det en del människor i rörelse som verkade ha ledigt (bra för orkestern som hade konsert på torget).

På morgonen när vi kom in till torget i Olomouc stod det några människor och läste i bibeln. Först trodde jag att de hade en gudstjänst, men när de bara läste och läste och läste… så förstod jag att de läste bibeln. Och jag tror nästan de läste från pärm till pärm. På tjeckiska givetvis. Jag förstod inte så mycket, men tror att jag bland annat fick höra om Josef och Egypten och kungen. Några ord kändes bekanta.

Jag passade på att gå in i en kyrka i Olomouc, en kyrka med Fransicaneranknytning. Deras orgel såg ut så här… Inte en pipa kvar i hela orgeln. Men där fanns en hel del fina målningar på Jesu lidandet historia.

Under eftermiddagen såg jag plötsligt ett litet långfredagståg med ungdomar och ett kors. De gick och ställde sig på torget vid den stora statyn som symboliserade Gud, Jesus och Den heliga anden.
Ja, för er är det nog inte så lätt att se på denna bild, men de står faktiskt där, längst ner vid foten på den stora statyn. De var ca 10-15 människor.

Enligt Wikipedia är Tjeckien det land som har lägst antal troende i Europa. 59% sägs vara ateister. 2,1% är protestanter och 26,8% är romersk katolska. (Samma källa säger att Sverige är lägst troende i världen med 46-85% ateister eller agnostiker).

Jag gissar att mitt sätt att se på Tjeckien som turist liknar det som människor ser när de kommer till Sverige. Knappt några kyrkklockor som ringer, inga affärer som stänger när det är helgdagar, inga präster i prästskjortor. Det ger en tankeställare.

Inga kommentarer: