Stort eller litet pastorat

I radio P4 Västmanland meddelas idag att 139 pastorat i Svenska kyrkan i Västerås stift ska bli nio pastorat.

SVENSKA KYRKAN

Storpastorat ska spara pengar åt Svenska kyrkan

  Nyheter P4 Västmanland

 

139 pastorat i Västerås ska enligt ett förslag bli nio. Svenska kyrkan hoppas kunna spara pengar på längre sikt.

Den dåliga ekonomin slår även mot Svenska kyrkan. För att spara pengar föreslås nu en stor omorganisation som innebär att de administrativa enheterna, pastoraten, slås ihop och att de folkvalda ledamöterna blir färre.

"På lång sikt kanske en farlig utveckling"

I Västerås måste Svenska kyrkan spara sju miljoner kronor.
– Dessa är nödvändiga förändringar som måste vidtas. Det är inte ett alternativ att bara förbli vid det gamla, säger Sven Sörbring, förvaltningschef i Svenska kyrkan i Västerås.
– Vi måste hushålla bättre med resurserna i framtiden, vi vet att vi får knappare resurser och då är den här förändringen en absolut nödvändighet, säger Sven Sörbring till P4 Västmanland.

Ett pastorat är en administrativ enhet och i det så samverkar församlingarna bland annat om ekonomiska frågor och personalfrågor.
Förhoppningen inom Svenska kyrkan är att man genom att slå ihop alla små pastorat kan effektivisera verksamheten och därigenom spara pengar.
– Har man en relativt stor enhet så kan man klara vakanser och tjänstledigheter på ett helt annat sätt än om man har väldigt små enheter, för då blir man väldigt sårbar, säger Sven Sörbring.

Sven Sörbring säger att de flesta inte kommer märka av övergången till storpastorat, eftersom förändringen framförallt sker bakom kulisserna.
Men demokratiforskaren Bengt Lundell vid Lunds universitet varnar för att åtgärderna kan göra Svenska kyrkan mindre demokratisk på sikt.

Detta eftersom antalet folkvalda ledamöter minskar:
– Risken med detta är att det blir längre mellan medlemmarna i kyrkan och de som är förtroendevalda.  Det här är av flera skäl på lång sikt en farlig utveckling, säger Bengt Lundell till P4 Västmanland.

Men Sven Sörbring anser att man inte behöver oroa sig för demokratin inom Svenska kyrkan, eftersom man samtidigt som antalet ledarmöter minskar stärker de lokala församlingarnas inflytande:
– Det är en fråga som vi kommer följa väldigt noga, för det är viktigt att vi är en folkkyrka, och demokratiaspekten är väldigt viktig, säger Sven Sörbring till P4 Västmanland.

Reporter
Max Pröcklnyheterna.vstm​@sverigesradio.se

Att det är stora organisationsförändringar på gång är ju något som vi förtroendevalda i Svenska kyrkan har vetat om under en längre tid. Är det bra eller dåligt med stora pastorat?

Jag tycker att fördelen överväger betydligt mer än nackdelarna.
Det är det stora pastoratet som får ansvar för de grundläggande uppgifterna, gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Det är pastoratet som får ansvaret för ekonomin och personalen. Detta betyder att ungdomsverksamhet eller konfirmandverksamhet kan bedrivas i den delen av pastoratet där ungdomarna finns. Eller ett diakonicenter kan byggas upp för att serva ett större område än en församlingsgräns.

Och inom pastoratet kan det bildas församlingar runt varje invigt kyrkorum. Runt varje kyrka där det finns minst fyra personer som vill vara med och ta lokalt ansvar, kan det bli församlingar. Om man vill. Minimum för det ansvaret är att vara med och se till att det firas regelbundna gudstjänster (och dessa kan mycket väl vara lekmannaledda!)

Det innebär att Svenska kyrkan har alla möjligheter att leva och frodas på ett sätt som inte var möjligt förut. Anledningen till att vi också delar på de stora administrativa kostnaderna är ju att vi ska få pengar och resurser över till vår verksamhet. Gudstjänster, konfirmander, diakoni osv.
Och som det också står inslaget ovan - det gör också att man blir mindre sårbar i händelse av sjukdom och så vidare.

Och framförallt så går det att ordna församlingarna och pastoraten på ett sätt som är det bästa lokalt. Inte så att det blir lika överallt i landet. Utan allt kan lokalanpassas.

Detta kommer kräva goda, engagerade och kloka förtroendevalda. Vill du vara med och ta ansvar för Svenska kyrkan där du bor? Engagera dig i din lokala POSK-grupp eller ta kontakt med POSK i ditt stift för att höra hur du kan göra!

Ur POSKs vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är en demokratisk riksorganisation för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda i Svenska kyrkan utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti. POSK är den klart största grupp som förser kyrkan med beslutsfattare och samtidigt står helt självständig från de politiska partiorganisationerna. POSK bidrar på alla nivåer aktivt till utvecklingen av Svenska kyrkan.

Slutet som statskyrka öppnade för ett nytt ansvartagande

Slutet som statskyrka öppnade för ett nytt ansvarstagande

Martin Garlöv är poskare i Uppsala. Genom sitt jobb kommer han i kontakt med många församlingar och flera stift. Den här hösten har han engagerats av Västerås stift i ett större projekt om social ekonomi. Om det handlar hans gästbloggpost.

När statskyrkosystemet i Sverige avskaffades och Svenska kyrkan vid millenieskiftet blev fri som de andra trossamfunden i Sverige, då öppnades möjligheter till ett nytt slags ansvarstagande och församlingarna i Svenska kyrkan kunde bli en annan slags aktör i det som kommit att kallas för den sociala ekonomin. En annan sektor än den offentliga ekonomin och den näringslivet.

Redan på den korta tid som gått sedan 2000 har mycket hänt. Och det trots att Svenska kyrkan i sin nya form först nästa år fyller tonåring. Församlingar runt om i landet har gått in i olika slags verksamheter som syftar till att göra det möjligt för människor att lämna ett socialt och ekonomiskt utanförskap.

I år har i Västerås stift inletts en omfattande satsning på kompetensutveckling för arbete med social ekonomi i stiftets församlingar. Projektet har getts namnet Aktör för välfärd och kommer att pågå under tre år. Europeiska Socialfonden stöder satsningen.

Under vårens mobiliseringsfas har fler än 800 anställda medarbetare svarat på en enkät som gett underlag för en kartläggning. 1 oktober samlades över 200 människor från stiftets församlingar, plus stiftsmedarbetare, människor från kyrkans samarbetspartners och intresserade från andra delar av Svenska kyrkan. En öppningskonferens hölls i den anrika gruvorten Grängesberg. Här ifrån gick det sista malmtåget 1990. Idag är största arbetsgivaren Spendrups bryggeri.

Aktör för välfärds öppningskonferens följs av inspirationsdagar i stiftets alla kontrakt i oktober och november.  Ett utbildningsprogram kommer att presenteras med möjlighet till fortbildning för alla yrkesgrupper i församlingarna. Meningen är att uppmuntra församlingarna att starta eller vara aktiv part i nya verksamheter inom social ekonomi och erbjuda sina medarbetare nya arbetsuppgifter.

Social ekonomi är diakoni i nya former. Och Aktör för välfärd är ett projekt som också handlar om att ge människor arbete och nya inkomster. Det är är ett projekt för det goda samhället.

Västerås stift har flera församlingar som är pionjärer inom olika delar av den sociala ekonomin. I Norrbärke finns familjecentralen Arken, i Leksands församling sköter man trädgårdar, snickrar och syr på beställning,  i Gränges-Säfnäs finns ett fritis på kommunuppdrag, i Grytnäs samordnas stöd till vuxna genom egna bolaget Gateway och i Lindesberg tog man över kommunens café.

Församlingar i andra stift har gått in i likande verksamheter och ännu fler har planer på att starta. Luleå stift har nyligen get ut ett specialmagasin med titeln Därför att ingen har lejt oss, som en del av projektet Svenska Kyrkan öppnar portarna.

Aktör för välfärd på webben www.svenskakyrkan.se/aktorforvalfard

Aktör för välfärd på Facebook www.facebook.com/AktorForValfard

Svenska Kyrkan öppnar portarna på webben www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=856225

Magasinet Därför att ingen har lejt oss www.issuu.com/luleastift/docs/ingenharlejtoss

Handbok för samarbete med socialt företagande www.sofisam.se

Martin Garlöv



En annan församling som varit tidigt framme i Västerås stift när det gäller social ekonomi och Svenska kyrkans sociala roll är Västanfors Västervåla som bedriver näringsverksamhet i form av bland annat skola och begravningsbyrå.

Sensus Nya möjligheter>>

Ur POSKs Vision och program:

Svenska kyrkans sociala roll

Vi lever i ett samhälle som snabbt förändras. Det finns nu möjligheter för Svenska kyrkan att på ett nytt sätt vara aktör i samhället och därigenom möta människor i nya sammanhang. Staten och SKL (Sveriges kommuner och landsting) har slutit en överenskommelse med organisationer inom den ideella sektorn i syfte att underlätta och öka det samhälleliga ansvarstagandet från dessa och här finns stora förväntningar på att kyrkan tar ansvar som aktör. Svenska kyrkan är i dag den klart största organisationen inom denna sektor.

POSK vill verka för att församlingar och pastorat noga följer denna utveckling och utifrån sitt uppdrag som kyrka överväger på vilket sätt man kan ta ansvar och finnas närvarande i samhällslivet. Exempel på detta är verksamhet inom förskola, fritidsgård, hemtjänst och boenden av olika slag. POSK anser att även begravningsbyråverksamhet har en naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift med dess diakonala och liturgiska dimension. Begravningsbyråverksamhet i Svenska kyrkans regi bör därför vara tillåten.

Svenska kyrkan har en lång tradition av engagemang inom bland annat sjukvård och skola. Det är fortsatt en angelägenhet för kyrkan att, när det finns förutsättningar, själv bedriva sådan verksamhet. För verksamhet som kräver större investeringar och mycket personal bör man finna organisatoriska former som inte riskerar att sådan verksamhet sammanblandas med och urholkar de lokala enheternas ekonomi. Sådana verksamheter bör därför normalt bedrivas organisatoriskt fristående från, men i nära samverkan med församlingar och pastorat.

Svenska kyrkans sociala roll

Jonas Lindberg, POSK i Uppsala, skriver på sin blogg om att "Det rör sig kring Svenska kyrkan som välfärdsaktör">>. Han hänvisar till den särskilda dag som Västerås stift ordnar under hösten och också till Lund.

I POSKs vision och program:

Svenska kyrkans sociala roll

Vi lever i ett samhälle som snabbt förändras. Det finns nu möjligheter för Svenska kyrkan att på ett nytt sätt vara aktör i samhället och därigenom möta människor i nya sammanhang. Staten och SKL (Sveriges kommuner och landsting) har slutit en överenskommelse med organisationer inom den ideella sektorn i syfte att underlätta och öka det samhälleliga ansvarstagandet från dessa och här finns stora förväntningar på att kyrkan tar ansvar som aktör. Svenska kyrkan är i dag den klart största organisationen inom denna sektor.

POSK vill verka för att församlingar och pastorat noga följer denna utveckling och utifrån sitt uppdrag som kyrka överväger på vilket sätt man kan ta ansvar och finnas närvarande i samhällslivet. Exempel på detta är verksamhet inom förskola, fritidsgård, hemtjänst och boenden av olika slag. POSK anser att även begravningsbyråverksamhet har en naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift med dess diakonala och liturgiska dimension. Begravningsbyråverksamhet i Svenska kyrkans regi bör därför vara tillåten.

Svenska kyrkan har en lång tradition av engagemang inom bland annat sjukvård och skola. Det är fortsatt en angelägenhet för kyrkan att, när det finns förutsättningar, själv bedriva sådan verksamhet. För verksamhet som kräver större investeringar och mycket personal bör man finna organisatoriska former som inte riskerar att sådan verksamhet sammanblandas med och urholkar de lokala enheternas ekonomi. Sådana verksamheter bör därför normalt bedrivas organisatoriskt fristående från, men i nära samverkan med församlingar och pastorat.

Maria

Min krubba är tom. Kom.

Den vackraste Mariahymn jag vet, det är när man länge färdats i skogsbygden. Plötsligt öppnar sig den täta terrängen och mjukt böljande fält breder ut sig. Horisonten vidgas.

Är det en klar eftermiddag kring fjärde advent drar solen sina sista strålar över snövidderna. Då är det som om Maria hade lagt sin mantel över jorden till skydd för allt som växer.

I det gamla Sverige var tillvaron kodad av Marias närvaro. Blommorna på ängen bar hennes namn. Som läkedom mot ormbett och barnlöshet viskade man ramsor om den heliga jungfruns beskydd. Skickliga konstnärer  snidade hennes bild och man beställde dyrbara altarskåp till hennes ära. Marias  blå mantel färgade av sig på kyrkvalv och korkåpor. Därifrån spred den sig till brudkistor och skåp. 

Är det underligt att Maria är ett populärt flicknamn i Sverige? 

På fjärde söndagen i advent sjunger Maria sin lovsång genom evangelietexten:
Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare. 
På latin börjar sången med ordet Magnificat, prisar. Det är därför  Marias lovsång även heter Magnificat.
I Östkyrkan är Marias lovsång en del av morgonbönen, i Västerlandet är den höjdpunkten i kvällsbönen, vespern. Så bestämde Benedikt av Nursia redan på 500-talet.

Ur all den musik, konst och arkitektur som hyllar Maria hörs hennes röst. Det är en fjortonårig flicka som sjunger om den son som hon skall föda och lägga i en krubba.

Kristus skall skingra dem som har övermodiga planer och störta härskare från deras troner.
Rika skickar han tomhänta bort.
Hungriga blir mätta och de som har gällt för ringa ska upphöjas.

Vi är inte längre objekt för andras handlingar, min kropp är inget slagfält för andras tyckande.  Den som trodde sig vara ingenting är inget  ting.

Det är som en arabisk vår skulle blåsa genom nordisk midvinter. Maktbaser som stod som gjutna i betong blåser bort som pudersnö. För den som fått lära sig att man ingenting duger till, kan det vara svårt att skaka av sig förkrympningens istäcke när de gamla härskarnas röster tystnar. Marias lovsång lenar det frusna.

Martin Luther skrev en bok om Maria som han kallade Magnificat, Marias lovsång. För honom var det självklart att Maria var helig, eftersom hon var moder till Kristus. Samtidigt ogillade han att Maria sattes i stad och ställe för Kristus.

Riktade man mer sitt hjärta till Maria än till Kristus, menade Luther att det kunde förminska Kristus. 
Det är om Kristus Maria sjunger. Hennes lovsång behöver höras i ett samhälle som får allt mer av valfrihet och allt mindre säkerhet. När vårt inre är som en tom krubba, är det ett mäktigt löfte att Kristus finns just där.

Maria  sjunger sin lovsång med kraft åt alla kraftlösa.

Jag trevar, lyssnar till berättelser om värk och leda. Känner på det frusna och blir berörd över hur djupt det tagit.
Kvar blir en bön: Min krubba är tom. Kom.

Mikael Mogren
stiftsadjunkt i Västerås stift.

Då sade Maria:

”Min själ prisar Herrens storhet,

min ande jublar över Gud, min frälsare:

han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.

Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:

stora ting låter den Mäktige ske med mig,

hans namn är heligt,

och hans förbarmande med dem som fruktar honom

varar från släkte till släkte.

Han gör mäktiga verk med sin arm,

han skingrar dem som har övermodiga planer.

Han störtar härskare från deras troner,

och han upphöjer de ringa.

Hungriga mättar han med sina gåvor,

och rika skickar han tomhänta bort.

Han tar sig an sin tjänare Israel

och håller sitt löfte till våra fäder:

att förbarma sig över Abraham

och hans barn, till evig tid.”

En öppen dörr

Kyrkan öppen för besök o andakt, stod det på kyrkporten i Bjursås.

En lördag på vårvintern var jag på resa med bil från norr till söder i vårt stift och kände för en paus.

Därför svängde jag in till Bjursås kyrka.

När jag tog i kyrkporten för att gå in kom jag att tänka på en klasskamrat för länge sen. Han härstammade  från Karibien och berättade ibland om sin hemby på stranden. En gång sade han att när någon kommer ny till byn, så tittar alla efter vart personen går:
– Vi skulle aldrig lita på en främling som inte först besöker begravningsplatsen. 

Medan solen drog långa strålar över slänten ner mot Rogsjön, gick jag och läste på gravarna. Där stod platsnamn som Gopa, Morsveden och Bortas. Några träkors fanns kvar.  Försvinner träkorsen så är minnena av socknens fattigfolk borta. Direktörernas och folkskolelärarnas stora gravstenar bevaras länge, medan träkorsen riskerar att inte bytas ut när de ruttnat ner. Det kan göra att kyrkogården till slut bara minner om historiens höginkomsttagare. 

Jag stannade en stund framför varje träkors och tänkte på slitet i torpstugans kök när det varken fanns rinnande vatten eller barnbidrag.

Det måste ha varit en högtid att vara torparhustru från Bjurs och gå in i sin kyrka. När jag öppnade dörren var rummet stort som en insjö. Taket rundades som en mjuk våg och lyste medelhavsblått.  Det var tyst i kyrkan så att det kändes i kroppen. Det luktade välskött.

Planlöst strövade jag mittgången fram. Vid altaret fanns  ännu en öppen dörr. Den ledde till en annan kyrka. Den kyrkan var stor för en hel  socken. Senare, på vägen ut, hittade jag en broschyr bredvid utgången. Där läste jag att den mindre kyrkan varit sakristia.

Vid hyllan med broschyrer och böcker blev jag stående en stund. Där såldes en av de bästa böcker jag läst: Flyga drake av Khaled Hosseini. Den handlar  om att växa upp i Afganistan och uppleva hur land och människor förstörs  av krig. Det gjorde mig lite berörd  att en församling har valt att sälja just den boken. Intill bokhyllan hängde  ett slöjdat skrin där man kunde lämna förbönslappar. Det fick vara, den här gången.

När stora porten slog igen bakom mig kom en ponnyhäst förbi på vägen med en vuxen och ett barn på kärran. De körde om flera som var ute och promenerade i vårsolen. Jag gick till bilen och fortsatte resan. Pausen hade gjort mig stärkt. Bygden lever.

Kyrkan är en öppen  dörr.

Mikael Mogren
stiftsadjunkt i Västerås stift

Kekke lämnar POSK

Kekke Paulsson, som sitter i kyrkomötet från Västerås stift har meddelat att han lämnar POSK och kommer i nästa val ställa upp för ViSK (Vänstern i Svenska kyrkan).

Han kommer inte att lämna sin kyrkomötesplats utan kommer de kommande två åren att vara med som "vilde".

Vi i POSK beklagar beslutet som Kekke har tagit. ViSK kommer att få en kompetent och duktig kandidat på sin lista.

När änglar kraschlandar

Från min bokblogg>> där jag idag har läst ut Mikael Mogrens senaste bok. Mikael Mogren sitter för POSK i kyrkomötet och sitter också i teologiska kommittén. 
 
När änglar kraschlandar

Mikael Mogren
Västerås stift & Sensus
2012
88 sidor

Det är ett litet häfte, stort som ett A6 papper. Framsidan pryds av en vinge och det går att ana en rörelse i bilden.

Nio längre berättelser tar oss med genom ett Sverige och ett Europa som omdanas genom århundraden och världskrig. Vi får berättelser om Selma Lagerlöf, Nathan och Anna Söderblom, Carl Milles och samerna för att nämna några. Hur har de påverkat oss och samhället och kyrkan? Och vilka erfarenheter kan vi dra?

Mikael Mogrens underfundiga och undervisande texter hjälper mig att få andra perspektiv. Att se saker på ett nytt sätt. Att små skeenden kan spela stor roll.

Och underförstått så går det att sätta in Svenska kyrkans nutid och framtid i berättelserna. Och det finns hopp.

Det är en lättläst liten bok som jag varmt kan rekommendera.

Så här står det på bokens baksida:

Framför domkyrkan i Västerås står en biskop med oknutna skosnören och läser. Plötsligt landar en ängel på hans högeraxel. Då vrider sig biskopen förvånat åt sidan. Det är inspirationens ögonblick som skulptören Carl Milles har gjutit i brons. Men vad händer när änglar kraschlandar? Det är en av de frågor Mikael Mogren diskuterar i sin nya bok. I nio texter berör han sårbarhetens möjligheter och pris med exempel från kabbala, samerna och Selma Lagerlöf.


Samtidigt rymmer boken en vision. Framtidens Sverige kommer att behöva en historiskt och andligt djup förankrad kyrka med människor som är präglade av samtalen med andra religioner, en stringent samtidsanalys och ett modigt socialt ansvarstagande.

(Ett litet minus för boken är att den är layoutad alldeles för kompakt. Jag hade gärna sett att det hade varit bredare marginaler och mer luft på sidorna - då hade den varit än mer tilltalande att läsa!)

Bön via SMS i radion

Kekke Paulsson, musiker på stiftsgården i Rättvik och en av POSKs ledamöter i kyrkomötet, har tillsammans med prästen Cecilia Redner tagit ett initiativ till att använda telefonen under radiogudstjänsten på söndag.

Alla som lyssnar på gudstjänsten kan medverka med sina böner eller synpunkter under gudstjänsten.

Kyrkans Tidning: Radiogudstjänst med aktiva lyssnare>>

Musiker Kekke Paulsson och präst Cecilia Redner vill att lyssnarna ber via sms under söndagens radiogudstjänst. FOTO: Åke Paulsson

Radiogudstjänst med aktiva lyssnare

På söndag sänds radiogudstjänsten från Stiftsgården i Rättvik. Lyssnarna bjuds in att vara aktiva genom sms och facebook.

Prästen Cecilia Redner och musikern Kekke Paulsson beslöt att använda modern teknik för att få radiolyssnarna att bli mer delaktiga i den direktsända gudstjänsten på söndag. De hoppas på ungefär hundra deltagare i Enhetens kapell på stiftsgården och cirka 170 000 radiolyssnare. Via facebook har man sedan länge kunnat gå in och önska psalmer. Och under gudstjänsten kommer en mobiltelefon på altaret ta emot lyssnarnas böner via sms.

- Om vi på allvar tror att Gud hör alla böner så hör Gud också sms, säger Cecilia Redner i ett pressmeddelande.

Hanna Wallsten

hanna.wallsten@kyrkanstidning.se

010-199 34 71

Uppdaterad 2012 04 20
Dagen: Radiogudstjänst med facebook och sms-böner>>

Den villkorslösa nåden

Från SKT ledarsida>>

Drop-in-dop och den villkorslösa nåden.

”vanskött folkkyrkoförsamling”

Det är en lätt avläsbar utveckling i Svenska kyrkan, att dopgudstjänsterna samlar fler och fler deltagare. När det firas dop är det festligt och ofta fullsatt. Samma utveckling har en längre period gällt vigselgudstjänsterna. Under samma period har förväntningarna och därmed kostnaderna för kyrkbröllop skjutit i höjden. Vigsel i kyrkan har alltmer blivit en fråga om brudparets resurser.

Vad säger att samma sak inte håller på att ske med dopet? Nåden är ”folkkyrkans fördolda rikedom” skriver Einar Billing i sitt herdabrev 1920. Nåden ges gratis, av nåd. Men hur går det med nåden, om den inte är gratis längre?

”Det finns intet mer profant och intet mer fruktansvärt att tänka på än en vanskött folkkyrkoförsamling.”

Orden är Einar Billings, hämtade från hans herdabrev till Västerås stift. För Billing är folkkyrkan ett sätt att manifestera att Guds nåd inte är beroende av våra gärningar utan föregår allt som människor kan åstadkomma. Billing talar om den förekommande nåden.
Motsatsen hittar han i en ”vanskött folkkyrkoförsamling”. Där finns inte längre någon nåd, rikedomen har blivit bortslarvad och profanerad. Det finns ”intet mer fruktansvärdt” skriver biskopen.

Guds nåd kan skymmas och förfuskas av slarv och profanering, det visste Billing. Det gäller allt mänskligt liv, och det blir särskilt tydligt i gudstjänstlivet. Även förväntningar som kräver pengar och förberedelser kan skymma och förfuska Guds nåd. Det behöver man ingen djupare studie för att upptäcka: Kräver dopet inbjudningskort med speciell bakgrundsfärg och matchande rosetter, lunch för 70 personer, fina kläder och presenter, då är det ekonomin som avgör om dopet är genomförbart. Tror vi att dopet rymmer sakramental verklighet, så liknar kostsamma kringarrangemang salighetshinder. De är i alla fall nådeshinder, eftersom pengarna utgör villkor för Guds nåd.

I Apostlagärningarnas åttonde kapitel finns den första berättelsen om ett dop efter att Jesus hade döpts. Det är Filippos som träffar den etiopiska drottningens hovman. Han är evnouksos, eunuck, enligt Apostlagärningarna 8:27. Filoppos stiger upp i hans vagn och de för ett mycket kort samtal. Hovmannen frågar: Vad hindrar att jag döps?
Filoppos svarar ingenting. I stället stannar hovmannen vagnen och kliver ner i vatten där han blir döpt.

I denna tidiga dopberättelse finns tre tydliga nycklar för dopet: För det första är etiopiern afrikan. För det andra är han eunuck och för det tredje undervisas han inte före dopet. Han delar inte apostlarnas etnicitet, hans sexualitet är utanför judisk norm, och han får ingen djupare undervisning. När dopet skett, rycks Filoppos bort, och de två ses aldrig mer. Eftersom den etiopiske hovmannen inte nämns härefter, måste han ha ordnat sin växt in i kristen tro i andra sammanhang än dem som Apostlagärningarna beskriver.

Det som blir tydligt i berättelsen om den etiopiske hovmannens dop är nåden. Varken hovmannens etnicitet, sexualitet eller förmodade brist på förkunskaper, utgjorde något hinder för dopet. Nåden är starkare, djupare och närmare än de skiftande normer och begränsningar som utgör förutsättningar i många mänskliga sammanhang.

Billings varnande finger mot ”vanskött folkkyrkoförsamling” gäller också 2010-talet. I en vanskött folkkyrkoförsamling ställs krav för att få del av Guds nåd. I frånvaro av analys blir kraven osynliga förväntningar som kan handla om ekonomi, etnicitet, sexualitet och förkunskaper. Då villkoras nåden. Drop-in-dopet bjuder motstånd mot villkorad nåd.

Mikael Mogren
Stiftsadjunkt för gudstjänstutveckling i Västerås stift
Kyrkomötesombud för POSK

Kyrkans Tidning 5 dec Domkapitel gillar drop in-dop>>

Mistlarna i Västmanland

För tre månader sen flyttade jag till Västerås. Det är mycket som är nytt för mig som aldrig har bott i trakten. En sak är att det finns mistlar i träden. Jag kan inte minnas att jag någonsin sett en mistel i Sverige innan jag kom till Västmanland. Här ser jag dem lite varstans, speciellt nu i jultid.

Innan jag flyttade till Västerås bodde jag två år i Frankrike. Där är det mycket tal om mistlar, särskilt i Bourgogne. Liksom Västmanland har landskapet Bourgogne misteln som sin symbol. Deras speciella vårblomma, nästan som vår tussilago, kommer i februari. Då är det mistlarnas vita blommor som lyser högt uppe i trädkronorna.

När jag hälsade på i Bourgogne träffade jag ett par danskar och frågade om de hade mistlar hemma i Danmark. Danskarna såg förvånade ut och sa att de finns i nästan varenda trädgård. Hur kommer det sig? undrade jag:
- Vi planterar dem förstås, sa det danska paret. Fröna köper vi på en handelsträdgård och sen sätter vi dem i äppelträden.

För mig är det märkligt med alla mistlar i Västmanland. Häromveckan var jag i Kungsör och där såg jag så mycket mistlar att träden verkade gröna, trots att det var mitt i vintern. Jag frågade Linda Angman som är präst i Kungsör om alla mistlarna i församlingen. Av hennes svar förstod jag att hon ser dem som det mest självklara i världen, eller åtminstone det mest självklara i Kungsör. Själv blir jag fortfarande förundrad varje gång jag upptäcker något grönt och burrigt uppe i ett träd.

Fransmännen tar in sina mistlar kring första januari. I Frankrike är mistlarna en del av det julfirande som pågår över trettondagen.

Epiphanie heter trettondagen på franska och det betyder uppenbarelse. Gud har gjort sig uppenbar genom Kristus. Genom Kristus fick det gudomliga kropp och ansikte. Hos orientaliska kristna, från länder som Syrien, Iran, Irak och Turkiet, lever den mycket gamla traditionen att sjätte januari är en större högtid än 25 december.

Att trettondagen är en viktig festdag även i Sverige visar den svenska almanackan, eftersom trettondagen är en ledig dag. Då hänger mistlar i många franska hem, i alla fall i Bourgogne.
När mina föräldrar kom på sitt första besök hos mig i Västerås visade jag dem mistlarna. Pappa var skeptisk:
- Det är skatbon, sa han. Sen upptäckte han att de var gröna.

Mikael Mogren
stiftsadjunkt i Västerås stift.

Kritiserad debattör kvar som präst

Ulla Karlsson, präst i Västerås stift, som i våras skrev en artikel i Kyrkans Tidning där hon ifrågasatte synden och försoningen. Debatten har både i Kyrkans Tidning och på andra medier varit hög. Vilket är bra - självklart ska vi prata om teologiska djupa och svåra frågor. Men det har också riktats kritik mot att biskopar och företrädande teologer har hållit sig tysta.

Ulla Karlsson anmäldes till domkapitlet i Västerås och kallades till ett möte som hon inte kom på. Ja, turerna har varit många. Överklagande och nya möten.

Tidigare i höst meddelade Ulla Karlsson att hon slutar sin anställning som präst i församlingen.
Och nu har domkapitlet i Västerås beslutat (13 december) att Ulla Karlsson får vara kvar som präst i Svenska kyrkan. Hon får en prövotid under tre år.

Kyrkans Tidning skriver:

Domkapitlet menar dock att ”Ulla Karlsson har ett förenklat sätt att se på försoningsbegreppet och att hon synes missat begreppets komplexitet och mångfald. Hon lyfter av flera möjliga alternativ genomgående fram ett enda”.
(…)
Det ömsesidiga ansvar som domkapitlet och Ulla Karlsson har innebär istället att Ulla Karlsson under en prövotid bearbetar frågor rörande sin roll och sitt ansvar som präst. Prövotiden ska användas på sätt som Ulla Karlsson och biskopen kan finna lämpligt.

Dagen: Präst får tre års prövotid>>
Kyrkans Tidning: Ulla Karlsson kvar som präst>>
DalaDemokraten: Ulla Karlsson får bli kvar som präst i Svenska kyrkan>>
Kyrkans Tidning: Webbdebatt - Plocka bort talet om synd, skuld och slaktade lamm>>

Storasyster i Vassen skriver bra om beslutet: Om jag inte var så trött>>

POSK i Köping bjuder in till samtalskväll om kyrkans framtid

”En kyrka i flera världar - hur möter vi utmaningen”

Onsdagen den 1 februari kl 19.00 inbjuds du till St Olovsgården, Stora Kyrkogatan 3, Köping där Jonas Bromander talar om kyrkans framtid

Så här ser programmet ut;

18.30 samling för anmälan och enklare servering.

19.00 inledning

19.05 anförande av Jonas Bromander

Efter anförandena ges möjlighet till frågor och samtal - moderator Jerker Alsterlund

Mötet avslutas med andakt

21.00 mötet avslutas

Seminariet vänder sig till alla förtroendevalda i församlingarna i Södra Västmanlands valkrets.

Anmälan deltagande till;

Barbro Larsson e-post; sylta.larsson@telia.com, 0221-20177

Carl Olov Persson e-post; c.o.p@koping.net, tfn 0221-146 81

Sofia Moberg e-post; sofia.moberg@sensus.se, tfn. 021-17 11 74

Anmälan senast 20 januari

Arrangörer - POSK i Köping i samarbete med studieförbundet Sensus.

Utmaningen!

6,6 miljoner tillhör Svenska kyrkan

Av 10 700 tillfrågade medlemmar säger

15 % att de inte tror på Jesu Kristus

40 % uppger att de har en osäker eller obefintlig Gudstro

90 % säger att de inte tycker att kyrkan är viktig för deras del

Ändå fortsätter så många att vara medlemmar.

Jonas Bromander är forskare och arbetar som chef för Svenska kyrkans analysenhet i Uppsala, med särskild inriktning på omvärldsanalys. Under de senaste åren har hans forskning varit fokuserad på frågor som rör

Svenska kyrkans medlemsutveckling. Han är även författare till boken ”Svenska kyrkans medlemmar” där han försökt vara kyrkomedlemmarnas röst.

Angående moderater och kyrkovalet

Från en av våra POSKare, Peter Mellgren i Västerås stift, har vi fått följande debattartiklar.

Det var en insändare i Bergslagsbladet angående Moderaternas planer att inte ställa upp i kommande kyrkoval.

Insändaren var skriven av Hans G Eriksson (Moderat och ledamot i kyrkomötet & stiftsfullmäktige i Västerås) och Gerd Holmström (Moderat och ledamot i stiftsfullmäktige i Västerås).
Tyvärr lägger inte Bergslagsbladet ut allt material på nätet, så jag gör en kort sammanfattning:

Andemeningen var att Moderaterna behövs i kyrkans politiska korridorer för att utveckla Svenska kyrkan samt att ta ansvar för dess budskap i framtiden...

Man undrar hur kyrkofrågor kommer att hanteras i Moderata samlingspartiet om partistyrelsens förslag går igenom (dvs att Moderaterna inte ställer upp som nomineringsgrupp i nästa kyrkoval).

Hans och Gerd menar att man idag har ett stort förtroende bland väljarna, men undrar hur det kommer bli nu? Kommer man att bli en grupp i samma storlek som tex Öppen kyrka, Frimodig kyrka och Kyrklig samverkan (Hur kan man i samma artikel påstå att man har stort förtroende från sina väljare när man senare i texten tror att man ska bli en mycket mindre grupp om "Moderpartiet" drar sig ur? Då har man litet förtroende till sina väljare skulle jag påstå).

Hans och Gerd skriver så här: "Ska vi överlåta till S och C samt mindre grupper att ta ansvar för kyrkans gudstjänst, undervisning, mission och diakoni samt för alla kulturskatter i kyrkorna? Undertecknade är inte beredda att medverka till detta!"

Min replik till Hans G Eriksson och Gerd Holmström, Bbl/AT 14/9.>>

Självklart ska vi ha kvar moderater i Svenska kyrkan, men inte som nomineringsgrupp*. Ni moderater som sitter med i olika kyrkopolitiska organ borde istället för att kritisera er partistyrelse vara stolta att partistyrelsen äntligen kommer med ett klokt förslag. Ni är ett föredöme för både S och C.
Mitt råd till er är att engagera er i redan befintliga nomineringsgrupper eller göra som folkpartister, kristdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister redan gjort – starta en partipolitisk obunden nomineringsgrupp för moderater. Då är ni inte ”bundna” till ”partipiskan” och behöver inte rätta er efter vad er partistyrelse/stämma bestämmer. Då är ni fria att fatta beslut med hjärtat och utifrån er tro även i frågor som ni anser att er partistyrelse/stämma har en annan åsikt i.

När partier ställer upp som nomineringsgrupper i Svenska kyrkans val kan inte partimedlemmar ställa upp som valbara i partipolitiskt obundna grupper, även om dess medlemmar anser att kyrkan inte ska styras av partigrupper, utan att bli sedda som svikare. Vissa partier tillåter inte ens sina medlemmar att ställa upp för partipolitiskt obundna grupper. Tycker ni att detta är bra?
Dessutom är det väldigt många politiska nomineringsgrupper som inte får ihop fulla listor med personer som är engagerade i kyrkans gudstjänst- och verksamhetsliv. Då plockar man in ”partikamrater” på listan som egentligen inte ens är intresserade av kyrkan utan bara råkar vara medlemmar, döpta, 18 år eller äldre samt folkbokförd på aktuell ort (vilket är kraven för att vara valbar).

Detta gör att vi i kyrkan idag har folk som sitter i våra politiska organ som aldrig sätter sin fot i kyrkan förutom på sammanträden. Dessa personer sitter sedan och beslutar över ekonomi och vilken verksamhet som vi aktiva ska ha. Varför har då dessa partipolitiska nomineringsgrupper så hög procentsats? Ja, inte är det för att folk vet vad ni står för inom kyrkopolitiken utan på grund av tradition av vad man brukar rösta i de allmänna valen, för att man där har ett ”hum” om vad partierna står för.

Valdeltagandet till Kyrkomötet ligger dessutom på ynka 11,9% (förhoppningsvis är valdeltagandet höger på de val som gäller lokal nivå). Istället för att lägga er energi på vilka beslut ert parti tar så lägg er energi på hur vi ska få våra egna medlemmar i Svenska kyrkan på att bli mer engagerade i kyrkopolitiken. Får vi fler engagerade kyrkobesökare att bli kyrkopolitiker. Förenklar vi dessutom sättet att rösta i kyrkopolitiken så kommer också valdeltagandet att öka.

Jag tycker att ni har en mycket tråkig inställning till ”mindre grupper” som ni kallar oss som är partipolitiskt obundna. Bara för att man engagerar sig i en partipolitiskt obunden grupp så innebär det inte att man är okunnig. Många av våra medlemmar röstar dessutom på Moderaterna i de allmänna valen. Det innebär ju i samma stund att ni kritiserar era egna väljare som okunniga personer som inte kan göra ett gott arbete.

Ni skriver att ni inte är beredda att överlåta kyrkans verksamhet till andra nomineringsgrupper. Tror ni på största allvar att engagerade moderater som finns i kyrkans politiska organ kommer sluta att engagera sig på grund av att Moderaterna, som parti, eventuellt inte ställer upp i nästa kyrkoval? I så fall är de personerna engagerade av fel orsak.
Jag engagerar mig i Svenska kyrkan för jag tror på Jesus Kristus och inte på ett politiskt parti.

Peter Mellgren
POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) Tidigare kyrkopolitiker i Göteborg, numera boende i Kungsör

* Nomineringsgrupp är det nya begreppet istället för parti i kyrkovalet för Svenska kyrkan.

Åthutning

Så har jag läst och bläddrat igenom dagen Kyrkans Tidning. Några saker vill jag peka på.

Överklagandenämnden ger av någon anledning Ulla Karlsson en ny chans och river upp domkapitlet i Västerås beslut om att ge henne tre års prövotid.
Kyrkans Tidning: Domkapitlet får bakläxa om Ulla Karlsson>>

Stiftsjurist Göran Broås konstaterar att domkapitlet fått kritik för att det gått för fort fram med sitt beslut i juni. Det är en typ av kritik som domkapitlet sällan får.
– Vi har kallat Ulla Karlsson vid vårt nästa domkapitelmöte i oktober. Det hade vi bestämt redan innan överklagandenämndens beslut kom.
– Det som då ska diskuteras är innehållet i de debattartiklar Ulla Karlsson skrivit i Kyrkans Tidning i våras.
I debattartiklarna tog hon frispråkigt upp sin syn på synd och skuld.

När domkapitlet fattade sitt beslut i juni kom Ulla Karlsson inte till det möte hon var kallad till. Hon svarade heller inte på de frågor som ställts till henne. Det var två saker om låg bakom domkapitlets beslut att ge henne en treårig prövotid.

Hur sådana beslut fattas kan du läsa mer om i kyrkoordningen, Svenska kyrkans eget regelverk.

Utan att vara mer insatt i ärendet än det jag kunnat läsa mig till på nätet så måste jag säga att jag är förvånad över överklagandenämndens beslut. Men jag litar på att domkapitlet i Västerås går vidare med frågan och inte släpper taget.

När jag sedan läser på sidan 17 om filmen "Gud är inget lyckopiller" som handlar om Kristina Nielsens väg till att bli präst - så blir jag inte förvånad att vi har ett ärende som Ulla Karlssons i domkapitlet. Tyvärr hittar jag inte den recensionen på nätet. Men du kan se en faximil här bredvid.

I denna hennes tolkning vill hon inte tillbedja en "Herre" utan byter ut ordalydelsen i Välsignelsen mot Gud. En Gud som hon inte vill definiera utan som hon uppfattar finns i varje människas inre och som var och en måste hitta en väg för att finna.

Överlag vill hon göra annorlunda, enklare och på sitt eget vis. Det stöter på patrull i det arbetslag där hon skall tjänstgöra som pastorsadjunkt, men omfamnas av vänner, släkt och de sammanhang där hon kan göra på sitt sätt.
(…)
Hon blir kritiserad av sin handledare kyrkoherden för att hon inte följer kyrkohandboken och får byta arbetsplats till hon hittar en församling där hon får friare händer.

När jag läser det här så blir jag inte förvånad att vi får problem. Visst är det sunt med inomkyrklig kritik. Visst är det sunt med inomkyrklig debatt. Och vad hade hänt om Martin Luther på sin tid bara hade följt kyrkans alla påbud. Men det blir problematiskt när vi har en rad präster som gör helt egna tolkningar eller som inte vill följa handboken. Jag tror att alla domkapitlen behöver fundera över hur man skall hantera dessa frågor. Det handlar både om prästerna och deras kyrkoherdar!

Så till något helt annat. Utbildningsfrågorna. Det är något som Svenska kyrkan har utrett under många, många år. Nu ligger det äntligen ytterligare ett förslag på bordet.

Kyrkans Tidning: Församlingspedagog blir kvar>>

Vi i Svenska kyrkan behöver teologiskt, kompetenta och välutbildade medarbetare som kan vara ett stöd för alla förtroendevalda och frivilliga medarbetare. Hur grundutbildningarna skall se ut, för präst, diakon, församlingspedagog, kantor/organist och andra yrken inom kyrkan är viktiga frågor. Jag hoppas verkligen att vi kommer till vägs ende snart när det gäller utbildningsfrågorna.

Under hösten kommer förslaget att diskuteras runt om i stiften och vi kommer också att diskutera det inom POSK. Att ta ansvar för de kyrkliga utbildningarna är viktigt!

Ur POSKs handlingsprogram:

Utbildningarna till tjänst i kyrkan ska tillföra den kompetens som församlingarna behöver för att fullgöra sitt uppdrag att fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni och mission. Svenska kyrkans anställda måste ha en god teoretisk och praktisk utbildning. POSK anser att teori och praktik behöver integreras mer med varandra och delar av utbildningarna bör vara gemensamma. Diakonvigning är ett uttryck för viljan till livslång tjänst i kyrkan. Svenska kyrkans diakonutbildning bör öppnas för fler yrkesgrupper inom kyrkan.

Svenska kyrkan måste bli bättre på att rekrytera kandidater för tjänst inom kyrkan. Den gudstjänstfirande församlingen är den naturliga basen för rekrytering. Att finna blivande kyrkoarbetare är en viktig uppgift i alla församlingar och stift. Programmet Volontär i Svenska kyrkan är ett sätt att låta unga människor pröva tjänst. Det är avgörande för rekryteringen av kyrkomusiker att ungdomar tidigt uppmuntras och får möjligheter att musicera. Därför bör kyrkomusikernas tjänster också innefatta instrumentalundervisning. Rekryteringen måste förstärkas för att undvika att det uppstår brist på kvalificerade kyrkomusiker i Svenska kyrkan.

Varje församling behöver väl fungerande arbetslag där företrädare för de olika kompetensområdena måste ha en hög yrkeskompetens och kunna verka tillsammans för att församlingens grundläggande uppgift ska bli utförd på ett bra sätt.

Såväl kyrka som samhälle är stadda i ständig förändring och därför anser POSK att en ny utbildningsorganisation också bör innefatta möjligheter till kontinuerlig fortbildning för alla.

Sen till en rolig notis i Kyrkans Tidning

Det är Turebergskyrkan i Stockholms stift, Sollentuna församling som har blivit nominerad till priset Helgjutet av Svenska fabriksbetongföreningen. (Det låter nästan otroligt - men så är det tydligen…) POSK hade sitt årsmöte i Sollentuna församling i maj i år och firade mässa i Turebergskyrkan, som ligger precis vid Sollentuna köpcentrum. Altare, dopfunt och orgelfront är skapade av spillvirke. Mycket speciellt. Korset och nattvardskärl av återvunnit glas. Alla mässhakar är sydda av församlingen och är tänkta att användas tills de är utslitna. Då syr man nya.

Prövotid för omstridd präst

Ulla Karlsson, Västerås stift, får tre års prövotid efter sina uppmärksammade artiklar om synd och skuld i Kyrkans Tidning.

När Ulla Karlsson skrev sina artiklar i mars/april utbröt en vild diskussion. Och Ulla Karlsson anmäldes till domkapitlet för att ha brutit mot sina prästlöften.

Hon kallades därför till domkapitlet och biskopen för samtal. Nu visade det sig att Ulla Karlsson inte dykt upp till de samtal som hon var kallad till. Det har nu fått till följd att hon under en prövotid på tre år får behålla sitt prästuppdrag. Därefter gör domkapitlet en ny prövning.

Jag hoppas nu innerligt att frågan i stort kan diskuteras öppet och klart - en stor teologisk anda. Jag hoppas att Ulla Karlsson möter sin biskop och för samtal - och jag hoppas att Ulla Karlssons kyrkoherde får hjälp att handleda och stödja samtal och diskussioner om synd och skuld, både med Ulla Karlsson och med församlingen.

Kyrkans Tidning: Ledare Rätt att ge prövotid>>
Kyrkans Tidning: Präst får tre års prövotid>>
Länk till domkapitlets beslut http://t.co/M46MsjK

Uppdaterad 7 juli
Storasyster i Vassen (Miriam) har skrivit mycket bra på sin blogg: Domkapitlet i Västerås>>
Fjärde väggen: Ulla Karlsson och domkapitlet i Västerås>>

"-Vi ville väl sänka trösklarna lite till dopet"

I Västerås, i Tomaskyrkan, erbjöds i söndags "Drop-in-dop". Kyrkan hölls öppen mellan 13-16 när fem personal var närvarande. Det var två präster, en husmor, en musiker och en vaktmästare. Vem som ville fick komma och döpa sig eller sitt barn. Resultatet blev att två barn och sex vuxna blev döpta.

Jaha… vad tänker jag om det här? Jag tänker så här…

Ett dop är en nådegåva. Det är inget vi skall ta för lätt på. Men det är en gåva där Gud verkar på ett betydligt större sätt än jag någonsin kan förstå. Det är bra att det görs enkelt att döpa sig eller sitt barn. Men… jag är ändå tveksam. Drop-in-dop…?
Så här säger präster Mia Ehrengren till P4

– Vi vill sänka trösklarna lite till dopet, att det ska vara enkelt att döpa sig och när man tänker på dop så är det väl det här att man ringer och bokar en tid, man bjuder in släkten och fixar dopkaffe och det kan vara ganska jobbigt när man ska ta tag i det där. Eller när man som vuxen inte blivit döpt så är det kanske inte helt självklart att bjuda in vänner till dopgudstjänsten. säger Mia Ehrengren.

Ändå blir jag väldigt tveksam. Det känns som om mycket kan bli fel med det här upplägget. Eller så är jag bara paraniod?

Läs bloggen Solen i ögonen: Ett enda dop>>
P4 Västmanland: Drop-in dop på söndag>>
Kyrkans Tidning: Församling ordnade drop in-dop>>

Ur POSK:s handlingsprogram:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge vidare sin tro i varje tid och behöver en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan måste församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap.

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa kontaktpunkter med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter och delaktighet i samhället. Centrum i kyrkans liv är alltid gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Bild: IKON bildbyrå. Bilden har inget med personerna i artikeln att göra.

Den villkorslösa nåden

Från SPT ledarsida>>

Drop-in-dop och den villkorslösa nåden.

”vanskött folkkyrkoförsamling”

Det är en lätt avläsbar utveckling i Svenska kyrkan, att dopgudstjänsterna samlar fler och fler deltagare. När det firas dop är det festligt och ofta fullsatt. Samma utveckling har en längre period gällt vigselgudstjänsterna. Under samma period har förväntningarna och därmed kostnaderna för kyrkbröllop skjutit i höjden. Vigsel i kyrkan har alltmer blivit en fråga om brudparets resurser.

Vad säger att samma sak inte håller på att ske med dopet? Nåden är ”folkkyrkans fördolda rikedom” skriver Einar Billing i sitt herdabrev 1920. Nåden ges gratis, av nåd. Men hur går det med nåden, om den inte är gratis längre?

”Det finns intet mer profant och intet mer fruktansvärt att tänka på än en vanskött folkkyrkoförsamling.”

Orden är Einar Billings, hämtade från hans herdabrev till Västerås stift. För Billing är folkkyrkan ett sätt att manifestera att Guds nåd inte är beroende av våra gärningar utan föregår allt som människor kan åstadkomma. Billing talar om den förekommande nåden.
Motsatsen hittar han i en ”vanskött folkkyrkoförsamling”. Där finns inte längre någon nåd, rikedomen har blivit bortslarvad och profanerad. Det finns ”intet mer fruktansvärdt” skriver biskopen.

Guds nåd kan skymmas och förfuskas av slarv och profanering, det visste Billing. Det gäller allt mänskligt liv, och det blir särskilt tydligt i gudstjänstlivet. Även förväntningar som kräver pengar och förberedelser kan skymma och förfuska Guds nåd. Det behöver man ingen djupare studie för att upptäcka: Kräver dopet inbjudningskort med speciell bakgrundsfärg och matchande rosetter, lunch för 70 personer, fina kläder och presenter, då är det ekonomin som avgör om dopet är genomförbart. Tror vi att dopet rymmer sakramental verklighet, så liknar kostsamma kringarrangemang salighetshinder. De är i alla fall nådeshinder, eftersom pengarna utgör villkor för Guds nåd.

I Apostlagärningarnas åttonde kapitel finns den första berättelsen om ett dop efter att Jesus hade döpts. Det är Filippos som träffar den etiopiska drottningens hovman. Han är evnouksos, eunuck, enligt Apostlagärningarna 8:27. Filoppos stiger upp i hans vagn och de för ett mycket kort samtal. Hovmannen frågar: Vad hindrar att jag döps?
Filoppos svarar ingenting. I stället stannar hovmannen vagnen och kliver ner i vatten där han blir döpt.

I denna tidiga dopberättelse finns tre tydliga nycklar för dopet: För det första är etiopiern afrikan. För det andra är han eunuck och för det tredje undervisas han inte före dopet. Han delar inte apostlarnas etnicitet, hans sexualitet är utanför judisk norm, och han får ingen djupare undervisning. När dopet skett, rycks Filoppos bort, och de två ses aldrig mer. Eftersom den etiopiske hovmannen inte nämns härefter, måste han ha ordnat sin växt in i kristen tro i andra sammanhang än dem som Apostlagärningarna beskriver.

Det som blir tydligt i berättelsen om den etiopiske hovmannens dop är nåden. Varken hovmannens etnicitet, sexualitet eller förmodade brist på förkunskaper, utgjorde något hinder för dopet. Nåden är starkare, djupare och närmare än de skiftande normer och begränsningar som utgör förutsättningar i många mänskliga sammanhang.

Billings varnande finger mot ”vanskött folkkyrkoförsamling” gäller också 2010-talet. I en vanskött folkkyrkoförsamling ställs krav för att få del av Guds nåd. I frånvaro av analys blir kraven osynliga förväntningar som kan handla om ekonomi, etnicitet, sexualitet och förkunskaper. Då villkoras nåden. Drop-in-dopet bjuder motstånd mot villkorad nåd.

Mikael Mogren
Stiftsadjunkt för gudstjänstutveckling i Västerås stift
Kyrkomötesombud för POSK

Kyrkans Tidning 5 dec Domkapitel gillar drop in-dop>>

Foto: IKON

Inspirationsdag i Västerås

Från POSK i Västerås kommer följande inbjudan:

POSK i Västerås anordnar en inspirationsdag. Alla POSK i Västerås stift (och övriga POSkare) är välkomna!

Vi som varit med på POSK-dagar i Vadstena och Uppsala och teologifestival i Uppsala har upplevt något annorlunda och mycket inspirerande. På dessa möten finns en mix mellan information, andlighet, föredrag, diskussioner och umgänge som går utöver vårt vanliga gudstjänstfirande. Dessa arrangemang sker på riksnivå med andra resurser än de vi kan åstadkomma men vi tror att vi kommer att kunna ha ett arrangemang som kommer att kännas rätt och medföra att vi som är med blir fortsatt stärkta i vårt engagemang för Svenska kyrkan.

Viksängskyrkan med Arken är bokad hela dagen och kvällen
Det preliminära programmet ser just nu ut som följer:
Kl
09.30 Registrering och fika
10.00 Mässa
10.30 Aktuella frågor. Informatör Carina Etander Rimborg, Riks POSK
12.00 Lunch
13.00 Kommunikation kring dagens frågor i Svenska kyrkan. Konsult Martin Garlöv
17.00 Teolog Sven Hillert
19.00 Middag
21.00 Vesper

Under eftermiddagen finns möjlighet att sträcka på benen

Kostnad 250 kr för hela dagen inkl. fika, lunch och middag.

Anmälan snarast genom betalning till pg 2 67 95-5 Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan i Västerås. Ange namn och församling.

Ev frågor rörande anmälan rune.vikman@se.abb.com

Övriga frågor:
ingemar.egelstedt@svenskakyrkan.se
ann-sofie.berglund@svenskakyrkan.se

Västerås samfällda kyrkofullmäktige

Efter kyrkovalet 20 september 2009 fördelades platserna i samfällda kyrkofullmäktige i Västerås med att POSK fick 23 mandat av de sammanlagt 45 mandaten. Allt enligt reglerna i kyrkoordningen. Se resultatet här>>

Mot detta har (S), (C) och (Fisk) reagerat och tillsammans enligt vlt.se skrivit en motion där de yrkar på en ändring av kyrkoordningen. Även tidningen broderskap skriver om detta här>>

”När ett väljarstöd på över 61 procent inte räcker till majoritet i en samfällighets kyrkofullmäktige är det rimligt att kyrkostyrelsen ser över det nuvarande regelverket inför 2013 års kyrkoval”, skriver Kerstin Björk (S), Tomas Jansson (FISK/Folkpartister i Svenska kyrkan) och Lennart Kjellin (C) i en motion till kyrkomötet, Svenska kyrkans egen riksdag.

Ingemar Egelstedt, ordförande i POSK i Västerås svarar på kritiken här:

S+M+C+FiSK i Västerås har till kyrkomötet skickat in en motion om att få tillstånd utjämningsmandat i val till Samfällda kyrkofullmäktige. Anledningen är att POSK i det valet fick knappt 40 procent av de totala rösterna och ändå 23 mandat av 45, det vill säga, egen majoritet.

Samfälligheten bildades för att ta hand om vissa delar av församlingarnas uppgifter som är rationellt att hantera gemensamt: ekonomi, personal, fastigheter, begravningsväsende, IT. Man kan säga att samfälligheten utför sina uppgifter åt församlingarna, det vill säga, församlingarna är uppdragsgivare. Det finns elva församlingar i Västerås. Tre församlingar bildar ett pastorat.

Det känns naturligt att Samfällda kyrkofullmäktige speglar styrkeförhållandena i församlingarna och att dessa finns representerade i fullmäktige. POSK-gruppen har flest röster i Barkarös, Domkyrkos- Lundbys-, Skerike-Gideonsbergs-, Norrbos- och Önstas församlingar. I några finns andra samlade grupperingar. Utan tvekan är POSK i Västerås den dominerande nomineringsgruppen i Västerås, vilket naturligen också skall speglas i resultatet. Valkretsindelningen gör också att den största gruppen får en viss överrepresentation.

S+M+C+FiSK gick till val var och en för sig men efter valet gick de samman och vill räkna sig som en grupp. Som valsystemet fungerar med många valkretsar får en mindre grupp färre mandat än i förhållande till sin andel än en större grupp.

Nu vill dessa partiet få till något slags utjämningsmandat för att klara sig runt konsekvenserna av att uppträda olika före och efter valet. Det låter märkligt. I stället kanske man borde fundera kring på hur den framtida strukturen skall vara för att göra valet mer ”rättvist” i ett demokratiskt perspektiv.

Det finns en del tankar i den strukturutredning som nu haft ute sitt diskussionsmaterial och kommer med en remiss nästa år. Det finns också en möjlighet att fundera kring justeringar i den nuvarande strukturen i Västerås. Sedan går det också att fundera kring vem man kan tänka sig att samverka med framöver och tala om det innan valet.


För POSK, Partipolitiskt obundna, i Svenska kyrkan i Västerås Ingemar Egelstedt Ordförande