Åthutning

Så har jag läst och bläddrat igenom dagen Kyrkans Tidning. Några saker vill jag peka på.

Överklagandenämnden ger av någon anledning Ulla Karlsson en ny chans och river upp domkapitlet i Västerås beslut om att ge henne tre års prövotid.
Kyrkans Tidning: Domkapitlet får bakläxa om Ulla Karlsson>>

Stiftsjurist Göran Broås konstaterar att domkapitlet fått kritik för att det gått för fort fram med sitt beslut i juni. Det är en typ av kritik som domkapitlet sällan får.
– Vi har kallat Ulla Karlsson vid vårt nästa domkapitelmöte i oktober. Det hade vi bestämt redan innan överklagandenämndens beslut kom.
– Det som då ska diskuteras är innehållet i de debattartiklar Ulla Karlsson skrivit i Kyrkans Tidning i våras.
I debattartiklarna tog hon frispråkigt upp sin syn på synd och skuld.

När domkapitlet fattade sitt beslut i juni kom Ulla Karlsson inte till det möte hon var kallad till. Hon svarade heller inte på de frågor som ställts till henne. Det var två saker om låg bakom domkapitlets beslut att ge henne en treårig prövotid.

Hur sådana beslut fattas kan du läsa mer om i kyrkoordningen, Svenska kyrkans eget regelverk.

Utan att vara mer insatt i ärendet än det jag kunnat läsa mig till på nätet så måste jag säga att jag är förvånad över överklagandenämndens beslut. Men jag litar på att domkapitlet i Västerås går vidare med frågan och inte släpper taget.

När jag sedan läser på sidan 17 om filmen "Gud är inget lyckopiller" som handlar om Kristina Nielsens väg till att bli präst - så blir jag inte förvånad att vi har ett ärende som Ulla Karlssons i domkapitlet. Tyvärr hittar jag inte den recensionen på nätet. Men du kan se en faximil här bredvid.

I denna hennes tolkning vill hon inte tillbedja en "Herre" utan byter ut ordalydelsen i Välsignelsen mot Gud. En Gud som hon inte vill definiera utan som hon uppfattar finns i varje människas inre och som var och en måste hitta en väg för att finna.

Överlag vill hon göra annorlunda, enklare och på sitt eget vis. Det stöter på patrull i det arbetslag där hon skall tjänstgöra som pastorsadjunkt, men omfamnas av vänner, släkt och de sammanhang där hon kan göra på sitt sätt.
(…)
Hon blir kritiserad av sin handledare kyrkoherden för att hon inte följer kyrkohandboken och får byta arbetsplats till hon hittar en församling där hon får friare händer.

När jag läser det här så blir jag inte förvånad att vi får problem. Visst är det sunt med inomkyrklig kritik. Visst är det sunt med inomkyrklig debatt. Och vad hade hänt om Martin Luther på sin tid bara hade följt kyrkans alla påbud. Men det blir problematiskt när vi har en rad präster som gör helt egna tolkningar eller som inte vill följa handboken. Jag tror att alla domkapitlen behöver fundera över hur man skall hantera dessa frågor. Det handlar både om prästerna och deras kyrkoherdar!

Så till något helt annat. Utbildningsfrågorna. Det är något som Svenska kyrkan har utrett under många, många år. Nu ligger det äntligen ytterligare ett förslag på bordet.

Kyrkans Tidning: Församlingspedagog blir kvar>>

Vi i Svenska kyrkan behöver teologiskt, kompetenta och välutbildade medarbetare som kan vara ett stöd för alla förtroendevalda och frivilliga medarbetare. Hur grundutbildningarna skall se ut, för präst, diakon, församlingspedagog, kantor/organist och andra yrken inom kyrkan är viktiga frågor. Jag hoppas verkligen att vi kommer till vägs ende snart när det gäller utbildningsfrågorna.

Under hösten kommer förslaget att diskuteras runt om i stiften och vi kommer också att diskutera det inom POSK. Att ta ansvar för de kyrkliga utbildningarna är viktigt!

Ur POSKs handlingsprogram:

Utbildningarna till tjänst i kyrkan ska tillföra den kompetens som församlingarna behöver för att fullgöra sitt uppdrag att fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni och mission. Svenska kyrkans anställda måste ha en god teoretisk och praktisk utbildning. POSK anser att teori och praktik behöver integreras mer med varandra och delar av utbildningarna bör vara gemensamma. Diakonvigning är ett uttryck för viljan till livslång tjänst i kyrkan. Svenska kyrkans diakonutbildning bör öppnas för fler yrkesgrupper inom kyrkan.

Svenska kyrkan måste bli bättre på att rekrytera kandidater för tjänst inom kyrkan. Den gudstjänstfirande församlingen är den naturliga basen för rekrytering. Att finna blivande kyrkoarbetare är en viktig uppgift i alla församlingar och stift. Programmet Volontär i Svenska kyrkan är ett sätt att låta unga människor pröva tjänst. Det är avgörande för rekryteringen av kyrkomusiker att ungdomar tidigt uppmuntras och får möjligheter att musicera. Därför bör kyrkomusikernas tjänster också innefatta instrumentalundervisning. Rekryteringen måste förstärkas för att undvika att det uppstår brist på kvalificerade kyrkomusiker i Svenska kyrkan.

Varje församling behöver väl fungerande arbetslag där företrädare för de olika kompetensområdena måste ha en hög yrkeskompetens och kunna verka tillsammans för att församlingens grundläggande uppgift ska bli utförd på ett bra sätt.

Såväl kyrka som samhälle är stadda i ständig förändring och därför anser POSK att en ny utbildningsorganisation också bör innefatta möjligheter till kontinuerlig fortbildning för alla.

Sen till en rolig notis i Kyrkans Tidning

Det är Turebergskyrkan i Stockholms stift, Sollentuna församling som har blivit nominerad till priset Helgjutet av Svenska fabriksbetongföreningen. (Det låter nästan otroligt - men så är det tydligen…) POSK hade sitt årsmöte i Sollentuna församling i maj i år och firade mässa i Turebergskyrkan, som ligger precis vid Sollentuna köpcentrum. Altare, dopfunt och orgelfront är skapade av spillvirke. Mycket speciellt. Korset och nattvardskärl av återvunnit glas. Alla mässhakar är sydda av församlingen och är tänkta att användas tills de är utslitna. Då syr man nya.