Dessa grundvärderingar styr POSK, Karin Söder!

Seglora smedja återpublicerar Karin Söders välkomsttal som hon höll när Centerpartiet hade kyrkoträff i Adolf Fredriks kyrka.
Seglora Smedja: Frivilliga är viktiga för kyrkans framtid>>

Karin Söder:
En intensiv debatt pågår om nomineringsgruppernas namn. Centerns partistyrelse har bestämt, att vi skall gå fram med partinamnet. Genom detta har vi också avgivit en tydlig varudeklaration vad gäller våra samhälleliga grundvärderingar, som också bär oss när vi skall fatta beslut i Svenska Kyrkan. Däremot skall vi vara tydliga med att vårt beslutsfattande inte får styras av t.ex. partistyrelsen. Det finns anledning att fundera över vilka gemensamma grundvärderingar, som styr t.ex. POSK, Frimodig kyrka eller Borgerligt alternativ.

Då skulle jag vilja svara Karin Söder att de grundvärderingar som styr POSK finns att läsa i vår vision och vårt program.

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska
•    erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
•    förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
•    se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
•    respektera individen och glädjas åt mångfalden
•    vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
•    vara en brobyggare mellan kyrkor
•    sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Vår vision utmynnar sedan i ett program där vi utvecklar hur vi tänker oss verka för detta i Svenska kyrkan. Detta, och inget annat, styr alla våra förtroendevalda. Detta ligger i botten när våra förtroendevalda är med och beslutar om verksamhet, ekonomi, personal, fastigheter och kyrkans framtid.

POSK är uppbyggt av personer som är aktiva i församlingen och som har ett lokalt förtroende i församlingen, genom den person man är och det man gör.

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

Detta, Karin Söder, är grundvärderingarna som driver POSK! 

En verktygslåda och satsning i lokalpressen

Jag läser på Svenska kyrkans intranät (du vet väl om att om du är förtroendevald så har du möjlighet att också få inloggning till intranätet? Hör med din församling eller ditt stift så hjälper de dig) följande artiklar om kyrkovalet.


Dels är det i Härnösands stift, där informatör Hans-Åke Grinde i Brunflo kyrkliga samfällighet berättar om sin annonssatsning för att locka nomineringsgrupper.

Svenska kyrkans intranät: Jämtar mobiliseras i kyrkovalet>>

Jämtar mobiliseras i kyrkovalet

[2012-10-29 23:40]

I Brunflo kyrkliga samfällighet har just informatören annonserat för att mobilisera nomineringsgrupper.
- Valnämnden är klok och har redan begärt annonsering i lokalpressen i jakt efter engagerade församlingsbor inför valet, säger Hans-Åke Grinde, informatör i samfälligheten.

Valnämnden i samfälligheten har haft sitt första möte, men själva valarbetet är i sin linda.

  - Vi ska kommunicera mångfalden i Svenska kyrkan. Allt det som inte syns utanför kyrkan. Att vi har en omfattande diakonal verksamhet och tillika stor barnverksamhet, säger Hans-Åke Grinde.

   Samfälligheten består av fem församlingar, förutom Brunflo, Ängsmon, Lockne, Marieby och Näs församlingar. Brunflo församling, som också består av stadsdelen Torvalla i Östersund, hade det sämsta resultatet i stiftet under kyrkovalet 2009. Valdeltagandet var under tio procent.

  Övriga församlingar gick det bättre för. De är relativt små med en högre grad av vallojalitet och folk känner bättre till vilka som sitter i kyrkoråden, menar Hans-Åke Grinde.

  - Jag tycker vi gjorde en hyfsad bra insats med mer marknadsföring av valet 2009, jämfört med 2005. Ändå tappade vi i Brunflo. Men å andra sidan har vi lägre andel kyrkotillhöriga där, speciellt i Torvalladistriktet, förklarar han.

Personligt tilltal
Arbetet inför 2013 går litet trögt, men en valstrategi börjar formuleras och budgeten för valnämnden är 150 000. I den ska även tryckning av valsedlar och ersättning till valförrättare rymmas.

  - Valet handlar rätt mycket om löpande internkommunikation, understryker Hans-Åke Grinde. Inför förra valet hade vi t ex en idébank där personalen kunde bidra med spännande idéer.

  Till satsningarna för 2013 hör en 12-sidig valbilaga i församlingstidningen "Hela livet! som kommer som bilaga i magasinet Amos . Bilagan ska bl a ge nomineringsgrupperna bra utrymme och inte bara spegla deras program utan ha ett personligare tilltal och mer lokal förankring. I alla kommande nummer av församlingstidningen kommer det att puffas för valet.

Roland Asplund
Kyrkoval 2013

Sen är det en artikel där kyrkokansliets kyrkovalsavdelning berättar att en verktygslåda håller på att ställas samman - liknande den som fanns tillgänlig inför förra valet 2009. Verktygslådan kommer att innehålla artiklar, annonser och bilder som går att använda i församlingarna och stiften när man sprider information om kyrkovalet.

Svenska kyrkans intranät: Verktyg för vinnande val>>

Verktyg för vinnande val

[2012-10-29 22:07]

Även till 2013 års kyrkoval erbjuder nationella nivån en verktygslåda full med nedladdningsbara annonser, trafikreklam, bilder, artiklar etc för församlingar och stift.
Syftet är att skapa en gemensam och enhetlig extern kommunikation i kommande kyrkoval.

Verktygslådan planeras vara färdig och ligga på intranätet i december.
  - Vi uppdaterar verktygslådan från valet 2009 med bl a nya collagebilder som visar livet  i Svenska kyrkan och dess verksamhet. Vi fick en god respons på verktygslådan från församlingarna i förra valet, berättar Maria Svensk, informatör på nationell kommunikation,

  Röstkorten ska samspela med verktygslådan och kännas igen från föregående val. De ska informera om vad kyrkan gör och vad man kan påverka.  Det blir även valkommunikation i rikstäckande medier från nationell nivå. Tanken är att stift och församlingar följer upp med mer lokalanpassad information.

2013 startar kommunikationsåret
2013 är också starten på det s k kommunikationsåret, en ambitiös informationssatsning varje år från nationell nivå, som kyrkostyrelsen har beslutat om. 

Kommunikationsåret nästa år kan man se som den strategiska delen i kyrkovalet, som ligger före den taktiska om själva valet. Det blir en bred kommunikation med kyrknära teman, möjligen  ”bön” under våren och ”kulturarv” under sommaren i kanaler som fackpress, rikspress och kanske TV.

    - Kulturarvsfrågorna är ett av de viktigaste motiven för medlemskap. Det kan vi se i Jonas Bromanders medlemsundersökning från 2010. Så varför inte också lyfta kulturarvet i kyrkovalet? föreslår Maria Svensk. 

Roland Asplund
Kyrkoval 2013

Det här är något som vi i POSK måste komplettera med vår egen information. Kyrkokansliet, församlingarna och stiften kan bara berätta OM att det är kyrkoval, VAR det är och HUR det går till. Men vi i nomineringsgrupperna måste tala om VAD VI VILL.

POSK har sin Vision och sitt program klart sedan i maj i år. Nu jobbas det i stiften och på lokalplanen med de lokala programmen. Allt grundat på det gemensamma programmet.

Och ni som sitter förtroendevalda i församling. Hur ser församlingens gemensamma satsning ut inför kyrkovalet? Har ni avsatt pengar? Planerar ni någon debatt, torgmöte, informationskväll för församlingen? Hur kommer valdagen att se ut i er församling? Kommer ni att utnyttja tillfället när det kommer extra mycket människor till församlingen att göra en FestiVALdag?

Mannen bakom kyrkoordningen får medalj

Gunnar Edqvist Foto: IKON

I Göteborg kyrkliga samfällighet inrättades en medalj 2011, med anledning av att kanslichef Staffan Holmgren gick i pension.

Medaljen ska utdelas till personer inom Svenska kyrkan som gjort betydande insatser när det gäller administration och organisation inom kyrkliga förvaltning.

Nu meddelar Svenska kyrkan i Göteborg att medaljen kommer att tilldelas Gunnar Edqvist.

Gunnar Edqvist är diakonvigd, men har under många, många år arbetat på kyrkokansliet i Uppsala där han varit ansvarig bland annat för kyrkorättsfrågor. Så om du har ringt till kyrkokansliet för att fråga om bland annat kyrkoordningen så är det troligt att du har talat med Gunnar Edqvist.

Han har suttit med som sekreterare och utredare i alla de stora utredningarna som Svenska kyrkan har genomfört. Bland annat när det gäller kyrkoordningen och nu senast Närhet och samverkan.

Så här skriver Svenska kyrkan i Göteborg i sitt pressmeddelande:

Kyrklig förvaltning står i fokus när Staffan Holmgren-medaljen ska delas ut. Första medaljör efter Staffan Holmgren själv blir Gunnar Edqvist.

Staffan Holmgrenmedaljen i silver delas ut en gång per mandatperiod till en person, som gjort sig förtjänt av Svenska kyrkans uppskattning för insatser inom kyrklig förvaltning.
När nu medaljen ska delas ut för första gången (efter att Staffan Holmgren själv fått den) så är det Gunnar Edqvist som uppmärksammas för sina insatser när det gäller kyrklig förvaltning.

Även om Gunnar Edqvist diakonvigdes 1974 så är han mest känd för sina insatser när det gäller kyrklig förvaltning. Han har sedan 1998 arbetat med kyrkorättsfrågor inom kyrkokansliet. Han har ibland också kallats ”kyrkoordningsorakel” och är en av huvudförfattarna till kommentarerna till den nuvarande kyrkoorodningen.

Gunnar Edqvist har bland annat varit utredningssekreterare åt kyrkostyrelsen och sekreterare åt de stora utredningarna ”Styra och leda” samt ”Närhet och samverkan” som arbetat med strukturfrågorna i Svenska kyrkan.

Medaljen delas ut i samband med kyrkofullmäktiges middag vid sammanträdet den 11 december. (Då delas också Svenska kyrkan i Göteborgs årliga kulturstipendium ut.)
Medaljen instiftades av Svenska kyrkan i Göteborg i samband med att förvaltningschefen Staffan Holmgren avtackades efter över 30 års tjänstgöring inom Göteborgs kyrkoförvaltning.

Medaljen är formgiven av konstnären Peter Linde. Han är tidigare representerad med flera statyer i Göteborg, bland annat Karin Boye vid stadsbiblioteket (just nu tillfälligt placerad i Trädgårdsföreningen). I Stockholm står hans staty av Hjalmar Söderberg utanför Kungliga Biblioteket.

Kyrkomötets ordförande samt generalsekreteraren i kyrkokansliet utgör jämte representanter för Svenska kyrkan i Göteborg den kommitté, som väljer ut personer, som skall tilldelas medaljen. Den här första gången blev det Gunnar Edqvist.

Gudstjänstglädje

En av prästerna på Öland, Dag Sandahl, skriver på sin blogg i fredags om gudstjänstglädje. Det är en sån underbart fin beskrivning av gudstjänsten att jag tycker ni borde läsa det.
Dag sitter i kyrkomötet för Frimodig kyrka. 

BloggarDag: Gudstjänstglädje>>

Så här skriver Dag bland annat:

Allt som sägs i predikan behöver inte angå mig - men det kanske är bäst att lyssna innan man konstaterar det? Jag vet att det med predikningar är som med frukostar. Mitt livs flesta frukostar minns jag inte, men de gjorde vad de skulle med min kropp. Precis så är det med predikningar också. De flesta minns jag inte - men några. Alla byggde något i mig trots det.
(…)

Är det någon som undrar över varför jag vill fira gudstjänst? Svaret är: Därför att det är på riktigt. Gudstjänsten gör skillnad i mitt liv och i världens liv.

  Ur POSKs vision och program:
Levande församlingar
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Vilket val är det egentligen socialdemokraterna ställer upp i?

När infaller kyrkovalet egentligen?
Ja, det verkar socialdemokraterna inte vara riktigt på det klara med. På deras webbsida så söker de folk till kyrkovalet 2014…

http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Arbetarekommuner/Vaxjo/Pa-gang/Nyheter/KYRKOVAL-2014/

Då kan jag tala om för socialdemokraterna att de kommer att ligga ett år efter… Kyrkovalet äger rum 15 september 2013.

Det är riksdags och kommunalvalet som äger rum 2014.

Så kan det gå ibland…

www.svenskakyrkan.se/kyrkoval

Folkkyrka - lästips om två böcker

Forskningsenheten i Svenska kyrkan har givit ut två böcker som handlar om folkkyrkan. Det står att läsa på intranätet.
Så om du inte har något att göra till helgen så kan du läsa dessa två böcker. De finns också att ladda ner som pdf här>>

Eller så läser du dem direkt i ISSUU här nedan.

Den första boken heter Folkkyrka nu? och vill öppna för samtal om Folkkyrkan idag. Den bygger på möten i tre olika stift och är redigerad av Urban Claesson.

Open publication - Free publishing - More folkkyrka

Den andra boken heter Folkkyrkotanken - innehåll och utmaningar, och presenterar studier gjorda under 2000-talet. Redaktionen hoppas att översikten kan ge ökad förståelse för idén om folkkyrkan. 
 

Open publication - Free publishing - More folkkyrka

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkan är en folkkyrka, en öppen kyrka som har ansvar för alla som bor i landet och därför inbjuder alla att delta. En kyrka som inte kräver personlig bekännelse av sina medlemmar behöver, för att behålla sin identitet, ha medarbetare som är förpliktigade till kyrkans lära genom vigning till biskop, präst eller diakon. Vigningstjänsten är ett uttryck för viljan till livslångt uppdrag i kyrkan under självständigt läroansvar.

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka

Ahlberg: den nuvarande konstruktionen med sitt urusla valdeltagande på elva procent en simulerad demokrati.

Anders Ahlberg slutar på Kyrkans Tidning från och med torsdag när det sista nummer han medverkar i kommer ut.
POSKvalblogg: Anders Ahlberg avgår från Kyrkans Tidning>>

Redan nu finns hans ledare på webben:

Kyrkans Tidning: Det har varit tre, rika, spännande år!>>

Anders Ahlberg jämför tidningsbranschen och kyrkans värld och ser att det finns många likheter, han kallar dem krisbranscher.

Kurvorna går neråt: läsning och prenumerationer för pressen; medlemstal, gudstjänstbesök och de kyrkliga handlingarna för kyrkan. Dock är utförslöpan brantare för dagspressen de senaste åren.

Och han fortsätter:

Kyrkan har låtit sig föras bort från offentligheten och accepterat en avsides position i samhället där tron inte får tränga sig på, ta plats, höras eller synas. Religionsfrihet ekvivalent med frihet från religion – ett förhållningssätt som gör mission i vardagen nästintill omöjlig. Det sekulära som en tvångströja.

Och senare tar han upp demokratin i Svenska kyrkan och kyrkovalet:

Ska det allmänna prästadömet återvinnas utmanas bland annat hur kyrkan styrs. I sammanhanget är det demokratiska underskottet en böld som inte kommer att självläka. De facto innebär den nuvarande konstruktionen med sitt urusla valdeltagande på elva procent en simulerad demokrati. Att låta det förhållandet råda i val efter val är att underkänna också diskussionen inom kyrkan. Den som betraktar kyrkan från sidan måste fråga sig: Är det ingen som bryr sig, är det ingen som ser att kejsaren är naken?

Jag tror att Anders Ahlberg har flera poänger i sin ledare som är väl värda att fundera vidare på.

Och för att hålla mig kvar vid kyrkopolitiken just nu, så tror jag att ett system där vi inför indirekta val på alla nivåer utom de lokala vore det absolut bästa för Svenska kyrkan och dess demokrati.

Ur POSKs vision och program:

En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till ansvarstagande och tjänst i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet. POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige. Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

Foto: Kyrkans Tidning

Gudstjänst

 Med tillåtelse från författaren har vi fått låna en text från Sollentunas församlingsblad.

Flera gånger i veckan är det gudstjänst i kyrkorna. Inte bara i Svenska kyrkan ut
an i alla kyrkor i Sollentuna, och i stockholmstrakten. Inne i stan dundrar kyrkklockorna ungefär på samma gång varje söndag.

De flesta tycker det är vackert, andra gillar det inte. Varje gång klockorna ringer – och det sker över snart sagt hela världen – påminner de oss om ”Nu är det gudstjänst”. När sedan gudstjänsten startar kan det vara väldigt olika.

Inte ens i Svenska kyrkan i Sollentuna är gudstjänsterna lika. Hur skulle de då kunna vara det i ett världsperspektiv eller ens i ett svenskt sammanhang? Rummen är olika, vi människor är olika, instrumenten är olika, de som leder gudstjänsterna är olika! Hur skulle då gudstjänsterna vara lika?

Gudstjänsterna har skiftat ansikte genom åren. Jag tror inte att vi skulle vara särskilt nöjda om vi firade gudstjänst som man gjorde på 1800-talet, eller på 1700-talet. Inte ens om vi gjorde det som på 1940-talet. Varje tid och varje plats och varje människa präglar gudstjänsten. För några veckor firade vi en gudstjänst med 130 ungdomar. Ibland var det alldeles tyst, men ibland fylldes kyrkorummet av ett högljutt sorl. Inte var det samma sånger som ”normalt” sjungs på en 11-gudstjänst en söndag. Men gudstjänst var det – en härlig gudstjänst!

Man känner igen sig. (Ja, det vill säga om det nu inte vara väldigt länge sedan man gick i kyrkan!) På något sätt finns det en ordning och ett centrum, sedan kan variationerna vara väldigt stora. En del säger kanske ”det vara bättre förr” men menar kanske att en gudstjänst ska vara tråkigt igenkännande. Men man vill känna igen sig. Det skapar trygghet. Samtidigt vill man ha en spänning, en överraskning, något som berör. Det får inte vara helt identiskt. Om man vet hur allt börjar och slutar blir det långt, tråkigt och utan värme.

Vi har funderat mycket över hur en gudstjänst borde vara – försökt hitta kärnord som kort uttrycker hur vi tror och vill att det ska vara. Det är nog inte alltid gudstjänsterna blir sådana det måste nog erkännas, men försöken är tappra och ärliga!

Några säger att man upplever Gud – eller något heligt – starkare i naturen eller på annat sätt. Det kan vara så. Men jag vill inte sätta den upplevelsen i motsats till det som vi får uppleva i gudstjänsten i kyrkorummet. Det är två sidor av samma mynt och det är nog klokt att titta på båda sidorna av ett mynt. De brukar se olika ut, men det är samma mynt! Så är det också i mötet med Gud. Det kan vara värt att pröva både i naturen (eller annan plats) och i kyrkan.

Under flera år har vi i Svenska kyrkan funderat över och försökt formulera hur vi på vår tids språk kan fira gudstjänst, berätta om Gud, lovsjunga Gud. Det är ett spännande och viktigt arbete. Nu har vi kommit så långt att vi vill pröva materialet i ”skarpt läge”. Vi gör det från början av december i år och ett år framåt!

Lugn!! Du kommer att känna igen dig. Ordningen är densamma, innehållet detsamma, men ibland blir orden och musiken litet annorlunda.

Du får gärna vara med att uppleva, tänka, säga din mening! En gudstjänst är inte en föreställning. Den är något vi firar tillsammans – ja, just firar. Inget man gör eller går till som vilken teater som helst. Det är Du och Jag och Gud som firar tillsammans.

Centrum i gudstjänsten är som alltid – JESUS!
Vi ses!

Anders Roos
Kyrkoherde i Sollentuna församling
Ombud för POSK i kyrkomötet

Svenska kyrkan och den sociala rollen

På radion kan vi höra ett inslag om hur Svenska kyrkan i Örebro har satsat på äldre- och studentbostäder.

SR.se Kyrkan ger sig in i välfärdssektorn>>

Kyrkan ger sig in i välfärdssektorn

Publicerat: måndag 22 oktober kl 12:11 , Ekot 8 kommentarer

 

Domkyrkan i Lund. Foto: Janerik Henriksson/Scanpix.

Svenska kyrkan kan bli en av de tunga aktörerna inom vård, skola och omsorg. Just nu utreds frågan om hur kyrkan på ett samlat sätt ska ge sig in i välfärdssektorn, och församlingar har redan börjat agera.

Kyrkan agerar i välfärden 

Och eftersom kyrkan arbete drivs med tesen att vinsten ska tillbaka in i verksamheten kan kyrkans agerande få en stor betydelse för andra privata aktörer. Det tror Kerstin Alberius som utreder frågan. Men redan nu har olika församlingar börjat agera på egen hand.
– Vi har ingen samlad kunskap om hur stort det här är. Om bara kyrkan kunde samla ihop kunskapen om den verksamhet som bedrivs, så kunde ju kyrkan vara en del av påtryckarna kring villkoren i den här branschen.

Svenska kyrkan sitter på stora tillgångar, bland annat i forma av mark, skog och värdepapper. Men hur stor aktör kyrkan skulle kunna vara, om man tar ett samlat grepp, vill Kerstin Alberius inte gissa.
Kyrkan bedriver sedan lång tid diakoni och hjälpverksamhet, både på lokal, regional och nationell nivå. Och det Kerstin Alberius bland annat vill ha svar på i sin utredning är hur en framtida organisation,  där alla resurser samlas, skulle kunna se ut.

I Örebro, som är ett område där församlingarna har agerat, har Svenska kyrkan byggt 200 äldre- och studentbostäder för 150 miljoner kronor.
– Det var en av våra kyrkoherdar som hade funderat på det här. Kyrkan i Örebro har ett stort kapital, som andra förvaltar. Och då tänkte han att det var bättre att vi gör någonting, säger Timmy Leijen, socialdemokrat och ordförande i såväl kyrkonämnd som kyrkans fastighetsbolag.

– Det här med socioekonomi och diakonala, att de här pengarna får arbeta för en god sak i stället som kyrkan kan stå för.
Och erfarenheterna är goda, så det kyrkliga engagemanget i välfärdssektorn kan bli större, säger han:
– Vi har tittat på andra markområden som vi äger själva. Men konjunkturen har inte varit möjlig för att få ihop kalkyler som gör att det håller.

Men i framtiden kan ni bli en större  fastighetsägare?
– Ja, absolut.

Detta är en av de frågor som POSK kommer att ta upp på sina kyrkodagar i januari 2013. Den 12-13 januari samlas vi i Sollentuna för att diskutera framtidsfrågor och Svenska kyrkans sociala roll. Då kommer Erik Eckerdal och berättar hur man jobbat i Knivsta pastorat med frågorna.

Den utredningen som Kerstin Alberius håller på att göra (som beskrivs i inslaget från SR.se) ska presenteras för kyrkostyrelsen nästa höst.
Dagen: Svenska kyrkan vill ta på sig an välfärdsuppdrag>> 

POSK: Kyrkodagar>>

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkans sociala roll

Vi lever i ett samhälle som snabbt förändras. Det finns nu möjligheter för Svenska kyrkan att på ett nytt sätt vara aktör i samhället och därigenom möta människor i nya sammanhang. Staten och SKL (Sveriges kommuner och landsting) har slutit en överenskommelse med organisationer inom den ideella sektorn i syfte att underlätta och öka det samhälleliga ansvarstagandet från dessa och här finns stora förväntningar på att kyrkan tar ansvar som aktör. Svenska kyrkan är i dag den klart största organisationen inom denna sektor.

POSK vill verka för att församlingar och pastorat noga följer denna utveckling och utifrån sitt uppdrag som kyrka överväger på vilket sätt man kan ta ansvar och finnas närvarande i samhällslivet. Exempel på detta är verksamhet inom förskola, fritidsgård, hemtjänst och boenden av olika slag. POSK anser att även begravningsbyråverksamhet har en naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift med dess diakonala och liturgiska dimension. Begravningsbyråverksamhet i Svenska kyrkans regi bör därför vara tillåten.

Svenska kyrkan har en lång tradition av engagemang inom bland annat sjukvård och skola. Det är fortsatt en angelägenhet för kyrkan att, när det finns förutsättningar, själv bedriva sådan verksamhet. För verksamhet som kräver större investeringar och mycket personal bör man finna organisatoriska former som inte riskerar att sådan verksamhet sammanblandas med och urholkar de lokala enheternas ekonomi. Sådana verksamheter bör därför normalt bedrivas organisatoriskt fristående från, men i nära samverkan med församlingar och pastorat.

Kristdemokraterna förtydligar sitt namn

Från ett pressmeddelande på Mynewsdesk meddelar Kristdemokraterna i Svenska kyrkan att de byter namn.

Kristdemokrater förtydligar sitt namn

Kristdemokrater i Svenska kyrkan har justerat sitt namn till Kristdemokrater för En levande kyrka. Det nya namnet speglar bättre förbundets målsättning med sin verksamhet i och för Svenska kyrkan.

Namnjusteringen beslutades vid höstens extra förbundsstämma och Kyrkostyrelsen har ombetts att registrera nomineringsgruppens namnjustering inför kyrkovalet 2013.

- Vi längtar efter en livskraftig kyrka nära människorna. En kyrka som erbjuder gemenskap, värme och ett andligt kraftcentrum, säger förbundsordförande Therese Engdahl. Församlingslivets gemenskap är därför något vi prioriterar mycket högt.

Förbundets förkortning är oförändrat KR och det färgglada hjärtat är fortsatt förbundets kännetecken i framtoning och logotyp. Hjärtat har varit förbundets kännetecken i fyra år men innebörden i bilden är förmodligen okänd för många.

Symboliken i hjärtat:

Hjärtat symboliserar kärleken
Färgrikedomen står för den befriade (evangeliska) glädjen i att kunna se olikhet som en rikedom.
Det övre högra hörnet av hjärtat ger ett intryck av att ett färgfält saknas. Det symboliserar den viktiga tanken om människans ofullkomlighet.
Hjärtat ser även ut att ha brustit, vilket symboliserar berättelsen om Jesu död på korset på grund av människans ofullkomlighet.
Hjärtat blir helt endast när det är inneslutet i den fullkomlighet som Anden (den vita färgen) ger.
Samtidigt är en levande kyrka något som växer vilket gör det naturligt att hjärtat i bilden får tankarna att gå till ett växande träd.
Förbundets ordförande Thérèse Engdahl formulerade i samband med stämman sin vision för förbundet.
Läs mer här: www.enlevandekyrka.se

För mer information:
Thérèse Engdahl
Förbundsordförande

Stanley Ekelund
Kampanjledare

Det återstår att se om kyrkostyrelsen godkänner namnändringen, men det finns väl ingen anledning till att de inte skulle göra det. Möjligen om det finns grupper på lokal nivå som redan registrerat Levande kyrka - vilket inte är otroligt. Men det återstår som sagt att se.

Anders Ahlberg avgår från Kyrkans Tidning

Anders Ahlberg, chefredaktör för Kyrkans Tidning slutar med omedelbar verkan efter torsdagens nummer skriver Kyrkans Tidning och Medievärlden.
Kyrkans Tidning: Kyrkans Tidnings chefredaktör avgår>>
Medievärlden: Anders Ahlberg lämnar Kyrkans Tidning>>

Anledningen till att Anders Ahlberg slutar förklarar Ahlberg i Kyrkans Tidning så här:

- Som VD och chefredaktör har jag haft det fulla ansvaret inför ägarna, både för ord och för pengar. Nu har styrelsen beslutat att dela på uppgifterna och jag har tackat nej till att vara enbart chefredaktör. Det känns rätt att kliva av under de omständigheterna, säger Anders Ahlberg.

I Medievärlden står:

Anders Ahlberg blev chefredaktör på Kyrkans Tidning i mars 2010. Innan var han chefredaktör på Pressens Tidning och Medievärlden mellan 2006 och 2009. Han har också bland annat varit chefredaktör på Land Lantbruk och huvudredaktör på VLT.

Jag kan bara beklaga att Anders Ahlberg slutar. Jag tycker att Anders har fört med sig ett nytt och spännande sätt att se på kyrkliga nyheter som har varit präglat av en större oräddhet för vad som är rätt och fel, än tidningen hade innan Anders.

Jag hoppas bara att den som tar över ansvaret på samma sätt vågar täcka och bevaka alla kyrkliga nyheter – inte bara de som är politiskt korrekta inom Svenska kyrkan.

KT frågar socialdemokraterna…

Kyrkans Tidning har nu uppmärksammat att socialdemokraternas partistyrelse har antagit det kyrkopolitiska programmet som socialdemokraterna ska driva inför kommande mandatperiod.

De frågar gruppledare Olle Burell varför partiledningen, som består av olika trosinriktningar och av ateister, ska vara med och besluta om det kyrkopolitiska programmet.

Jag uppmärksammade att socialdemokraternas partiledning antagit deras program den 12 oktober här>>

Kyrkans Tidning: Hallå där… Olle Burell…>>

Hallå där…

…Olle Burell, gruppledare för Socialdemokraterna i kyrkomötet. Er partistyrelse har antagit partiets nya valmanifest inför kyrkovalet 2013. Hur ser du på att det antas av partistyrelsen, alla ledamöterna är ju inte medlemmar i Svenska kyrkan? 

Och Morgan Johansson var tidigare ledamot i Humanisternas styrelse, medan Mariam Osman Sherifay är muslim?
-Jag ser det som en kvalitetssäkring av förslaget som vi i den kyrkopolitiska gruppen tog fram. Vi i gruppen vill inte driva en politik som kränker någon, varken muslimer, humanister eller andra, så jag ser inget problem med att partistyrelsen fastställer det. Snarare tvärt om.

I manifestet beskrivs Svenska kyrkan som en viktig resurs i arbetet för solidaritet, mänskliga rättigheter och religionsdialog och som en kraft i arbetet mot rasism och klassklyftor.
Kyrkoordningen beskriver Svenska kyrkans uppgift som att bedriva mission, diakoni, undervisning och att fira gudstjänst.
Lägger ni partiets politiska agenda på kyrkan?
- Vi vet vilka kyrkans grundläggande uppgifter är, men det här är en valplattform så vi har velat välja ord som engagerar och är konkreta så att människor förstår vad vi vill. Och den första punkten i programmet, kyrkan ska visa lyhördhet och omsorg vid konfirmation, vigslar och begravningar, handlar ju om gudstjänster.
- Svenska kyrkans medlemsstudie 2010 visade att de kyrkliga handlingarna är viktiga för människors möte med folkkyrkan, liksom diakonin, kyrkorna och kyrkogårdarna. Så vi har lyft fram de ämnena också.   

En av de tolv punkterna i manifestet lyder: Visa att kvinnoprästmotstånd och homofobi inte hör hemma i folkkyrkan. Det är den punkt i manifestet som har den tydligaste kopplingen till teologisk debatt.
Tycker ni att de är kyrkans viktigaste teologiska frågor?
- I ett valmanifest tar vi fram frågor som skiljer oss från andra nomineringsgrupper. Utan oss hade kyrkan inte haft vigselrätten kvar och homosexuella hade inte kunnat gifta sig i kyrkan. Vi valde att driva frågorna, vi är stolta över det, men de ställningstagandena måste försvaras. Det finns hela tiden de som vill vrida klockan tillbaka. Det kan komma ett ”backlash”, det har vi sett i jämställdhetsfrågan.

Hur väl hanteras frågor om mission, diakoni, undervisning och gudstjänst av riksdagspartier?
- Vi hanterar dem bra. Socialdemokraterna är för ett religionsneutralt men religionsvänligt samhälle, vi är en folkrörelse som ställer upp på arenor som är öppna för demokratisk påverkan och är viktiga sammanhang för att utveckla Sverige som välfärdssamhälle för alla.
- Vi som kandiderar ser det politiska engagemanget som ett sätt av flera att uttrycka vår kristna tro, vi ser inga motsättningar mellan ett samhällsengagemang och ett kristet. Gör någon det finns det många andra nomineringsgrupper att rösta på i kyrkovalet.

• Extern länkSocialdemokraternas valmanifest inför kyrkovalet

Kristoffer Morén

kristoffer.moren@berlingmedia.se

010-199 34 74

Foto: Kyrkomötet/IKON

Glimtar från Världens fest

Igår hade Svenska kyrkan lagt upp filmer från Världens fest. Du hittar alla dessa på

www.svenskakyrkan.se/varldensfest

Så om du inte var med eller bara vill uppleva det igen - gå in och titta på filmerna.

Jesusbarnet portat från julfirandet

På SvD Nyheter läser jag följande nyhet>>

Jesusbarnet portat från julfirande

Jesusbarnet, Maria och de tre vise männen är inte välkomna när julen firas på Fredriksdals museer och trädgårdar i Helsingborg. Tjänstemännen hävdar att frälsaren inte passar in i kommunens krav på religiös och politisk obundenhet.

Fredriksdal säger nej till en levande julkrubba med deltagare från två församlingar. Kyrkofullmäktiges ordförande Eva Åsare (M) är mycket kritisk och undrar om julfirandet enbart ska vara ett kommersiellt jippo.
- Jag är bedrövad och tycker att det här går över en gräns. Vad är det man firar på Fredriksdal? frågar hon i Helsingborgs Dagblad.
- Får man sälja en julstjärna? Får man sjunga O helga natt på Konserthuset?
Efter kritiken har kulturchefen Andrea Danielsson dock lovat att kulturförvaltningen ska återuppta en dialog med kyrkan.

Ja, det är bara att hoppas att  tjänstemännen tänker om. Det är ju helt otroligt att det ska vara en sådan skräck för allt som är kristet - utan att man för den skull funderar på alla religiösa attribut och traditioner som vi har. Av alla olika slag.

Lika dumt som att inte släppa till församlingarna att finnas till hands utanför skogskyrkogården i samband med allhelgonahelgen.

PS Jacob Sunnliden skojar till det och skriver på sin facebooksida "Enligt ryktet har nu kristna smitit in på Fredriksdal och gömt sig där. Jag har lyckats komma i kontakt med en aktivist som uppger att hen kommer vara gömd där fram till julmarknaden."

Helsingborgs Dagblad: Jesusbarnet portat från julspel på Fredriksdal>>

Uppdaterad kl 18.15
Jacob Sunnliden har gjort en aktion mot Fredriksdal.

Uppdaterad 18.30
Fredriksdal har tydligen erkänt att de tagit ett förhastat beslut. Så här skriver de på sin webbsida:

Julkrubban i pressen

I dagens tidningar kan man läsa om hur Fredriksdal stoppat svenska kyrkan från att medverka på Jul på Fredriksdal. Verksamhetschef Joakim Thomasson tog ett lite förhastat beslut.

Bakgrunden är i korthet att en förfrågan kommit från svenska kyrkan om att medverka med en gestaltning av julkrubban. Verksamhetschef Joakim Thomasson sa nej till deras medverkan mot bakgrund att han uppfattade att det innebar någon form av gudstjänst.
”Jag var lite för snabb med ett beslut och hade inte gjorde min hemläxa. Svenska kyrkan vill uppföra ett julspel på vår julmarknad och jag uppfattade det som att det innehöll någon form av kyrklig ritual. Nu hade jag inte på fötterna, så vi har kontaktat Svenska kyrkan igen för att höra efter lite bättre om vad det är de vill göra.”
Joakim säger nu att beslutet var förhastat och att en ny dialog har inletts.
”Det innebär inte att Fredriksdal ska vara utan de kristna inslagen i julen. Julen med alla sina traditioner och hur man firar det, inklusive det religiösa, är ett kulturarv som vi givetvis vill belysa på julmarknaden.”
Vi kommer även att fokusera på att ta fram ett bra förhållningssätt för att kunna hitta rätt i sådana här situationer i framtiden.

Håll dig uppdaterad om vad som händer på Fredriksdal och följ diskussionerna kring julkrubban på vår Facebooksida.

Publicerad:

2012-10-18

Uppdaterad 2012 10 19
Dagen: Levande julkrubban nära portas vid Helsingborgs julfirande>> 
Världens idag: Julkrubban får vara med på julmarknaden>>

Hjälp mer och betala mindre

Hjälp mer och betala mindre - så står det på det blad som jag fick med posten igår. Det är Svenska kyrkans internationella arbete som skickar ut information till sina månadsgivare.

Det handlar om de nya reglerna som infördes 26 april 2012 om att man kan få skattereduktion om man skänker minst 2000 kronor om året till välgörande ändamål.

Och mer står att läsa på Svenska kyrkans webbsida>>

Så får du gåvorna att räcka längre
Ett konkret exempel på hur du kan få dina pengar att räcka längre tack vare skattereduktionen är om du idag till exempel ger 150 kronor per månad. Eftersom varje gåva är mindre än 200 kronor, och gåvorna under ett kalenderår understiger 2 000 kronor, så får du ingen skattereduktion.

Men om skulle höja ditt givande till 200 kronor per månad ger du totalt 2 400 kronor under ett år. Under förutsättning att det gått ett kalenderår får du skattereduktion med 25 procent, det vill säga 600 kronor, för det året.

Efter skatt har du alltså precis som när du gav 150 kronor per månad gett 1 800 kronor på ett år, men Svenska kyrkans internationella arbete har fått ta emot hela 2 400 kronor för kalenderåret.

* Eftersom Svenska kyrkan godkändes av skatteverket 26 april 2012 så gäller skattereduktionen bara gåvor som registrerats tidigast från detta datum.

Så mycket kan du spara på skattereduktionen

• Skattereduktionen är 25 procent.
• Ger du 2000 kronor (minsta belopp) på ett kalenderår får du dra av 500 kronor.
• Ger du 4 000 kronor på ett kalenderår får du dra av 1 000 kronor.
• Ger du 6 000 kronor (maximalt belopp för skattereduktion) på ett kalenderår får du dra av 1 500 kronor.
• För Svenska kyrkan gäller skattereduktionen för gåvor registrerade från och med 26 april 2012. 
• Avdragsrätten gäller bara för privatpersoner.
  Läs mer på Skatteverkets webbplats

 Så har du möjlighet att skänka mer pengar ena året, så får du tillbaka detta i skattereduktion nästa år.
Är detta något som ni har talat om i er församling? Någon information som har gått ut?

Ny struktur gör mig hoppfull

Med tillåtelse av artikelförfattaren och Kyrkans Tidning publicerar vi här Hannah Krokssons artikel från 18 oktober.

Kanske  borde jag vara en av de stora skeptikerna till Strukturutredningen? En del menar ju att det är vi – engagerade, men ovalda, medlemmar som kommer i kläm. Maktlösa, förutom i kyrkovalet. Det sägs att det kommer att toppstyras över våra huvuden, och att jag aldrig mer kommer att kunna känna mig som tillhörig eller inkluderad i en församlingsgemenskap.

SIGNERAT Att vi maktlösa dessutom tycks bli fler bäddar väl för tragedi – ja, för så blir det väl nu när kyrkoråden ska basa över större geografisk yta? Att färre får vara med och bestämma?
Dessutom har jag nu i tio års tid engagerat mig i en organisation som känt hur illa det kan gå när det bildas större enheter, större församlingar. ”Jaha, ni ville ha tre lokalavdelningar här i församlingen? Men vi har ju bara två pedagogtjänster kvar nu. Ni borde nog gå samman till en. Hur ska de annars veta vem de ska prata med om Svenska kyrkans unga?”. Ur ekonomi- och självständighetssynpunkt är det förödande.

Men jag är ju inte skeptisk. Inte ett dugg. Jag är nyfiken och hoppfull om att det kommer en utmanande tid där vi allihop behöver fundera över vad vi egentligen vill i vår församling. Och vad är en församling? Ibland får jag frågan hur många som är det minsta antalet medlemmar för en aktiv lokalavdelning – vi har bestämt att det är fem stycken. Men vad är egentligen minsta antalet för en församling? Där två eller tre är samlade står det i Bibeln. Spännande, eller hur?
Några har förstått redan att det är i församlingsinstruktionen det händer. Det är där församlingen får formulera visioner, instruktioner och drömmar. Men det räcker inte! ropar en del – för vad händer om pastoratet säger nej?

Jag önskar mig smidiga och trygga pastorat. Enförsamlingspastorat eller flerförsamlings spelar ingen som helst roll. Svenska kyrkan behöver kyrkoherdar och kyrkoråd som låter församlingarna få utvecklas dit de vill, med stor och tydlig delegation så att de också vågar ta för sig. Våga vara frikostiga med makten och framförallt med att släppa in alla medarbetare i processen. Vi är ju många som väljer att tillhöra Svenska kyrkan. Många som arbetar för den varje vecka – avlönat eller ideellt. Nu är tid för utmaning – det kan hända stora saker om vi vill.

Jag önskar också att vi för den sakens skull inte glömmer att saker får ta tid. Omställningsprocesser är tufft och måste förankras. Svenska kyrkans unga ska diskutera framtiden nu i helgen – vem vet vart vi är på väg? Men förhoppningsvis färdas vi dit som ett enat folk.

Hanna KrokssonVice ordförande i Svenska Kyrkans Unga

Svenska Kyrkans Unga Ett enat folk - demokratiprojekt>>
I helgen träffas Svenska Kyrkans Unga och diskuterar demokrati.

Volontäråret blev PULS

Volontäråret som har funnits i flera decennier inom Svenska kyrkan har numera avslutats på nationell nivå. Istället har det tagits fram ett helt annat koncept som ska ersätta unga människors möjlighet att pröva tjänst i Svenska kyrkan.

Läser på Svenska kyrkans intranät följande:

Projektet Puls erbjuder unga en folkhögskoleutbildning med verksamhetsförlagd utbildning i församling.

Puls – Projektarbete för Unga i Lärande om Svenska kyrkan

Då Volontäråret på nationell nivå har avslutats, satsar nu Svenska kyrkan och Svenska Kyrkans Unga tillsammans med Sigtuna folkhögskola på Puls, ett projekt där unga vuxna går en folkhögskoleutbildning med stort fokus på verksamhetsförlagd utbildning i församling.

Utgångspunkten är att det behövs nya arenor i Svenska kyrkan där unga människor kan prova på medarbetarskap och samtidigt bidra till framtidens kyrka. Utbildningen ska ge de studerande kunskaper om Svenska kyrkan, dess uppdrag, dess organisation och dess aktörskap i det civila samhället. De studerande får bearbeta sin kristna tro och aktivt bidra till församlingslivet. Utbildningen ska ge teoretisk kunskap och praktisk tillämpning inom projektmetodik och projektledning.

Huvudmän för Puls är Svenska kyrkan och Svenska kyrkans unga. Utförare och kursansvarig är Sigtuna folkhögskola. Projektet ska pågå i fyra år med start i augusti 2012. Under läsåret 2012/2013 genomförs förberedelser, planering, rekrytering och handledarutbildning. Den första av tre utbildningsomgångar startar hösten 2013. Kostnaderna för projektet fördelas mellan den nationella nivån, de stift som är med i samarbetet och de församlingar som tar emot en studerande.

Utbildningen
Utbildningen riktar sig till personer mellan 18 och 30 år som inom ramen för en 10 månaders folkhögskoleutbildning vill lära mer om projektmetodik och aktivt bidra till församlingslivet. Formen för utbildningen är verksamhetsförlagd praktik i församling varvat med internat, studiebesök med mera.

Församlingarnas vinst
En deltagande församling får genom den studerande en ung människas perspektiv på er församling och verksamhet. Även den som ska vara handledare får en kortare utbildning arrangerad av Sigtuna folkhögskola. Handledarutbildningen innehåller bland annat projektmetodik och handledarskap. Inom ramen för folkhögskoleutbildningen genomför den studerande projekt relaterat till församlingens verksamhet. Projektarbetet innebär även breddade lokala kontaktytor med andra organisationer i det civila samhället.

Handledarskap och församlingens ansvar
Församlingen har ett övergripande ansvar för den studerande och förbinder sig att medansvara för den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen. Församlingen utser en handledare som genomför sitt uppdrag i samarbete med kontaktperson i stiftet och kursansvarig lärare. Församlingen bemannar även den arbetsgrupp som krävs för genomförandet av projektarbetet. Utbildningen är helt kostnadsfri för de studerande. Församlingen står för kost, logi och fickpengar för den studerande samt vissa omkostnader som relaterar till arbetsplatsen. För höstterminen 2013 blir det cirka 58 000 kr och för vårterminen 2014 samma summa, cirka 58 000 kronor.

Stiftet stödjer
Strängnäs och Härnösands stift är med i projektet under första utbildningsomgången och förhoppningsvis kommer fler stift att vilja vara med längre fram. De deltagande stiften är med och bekostar handledarutbildning för "sina" församlingar. Stiftet arrangerar också två av de internat som ingår i utbildningen. Utöver detta svarar stiftet även på frågor kring projekten och stöttar med besök i församlingen.

PULS
Puls står för Projektarbete för Unga i Lärande om Svenska kyrkan.
Ordet puls kan även stå för att ta pulsen på församlingslivet, att öka pulsen i samarbeten med andra organisationer, att pulsa nya vägar, att få finnas med i det liv som pulserar hos er och att vara en ”pulsare” i det här projektet.
Pilotsiften (Härnösand och Strängnäs) förbereder för den första utbildningsomgången som startar höstterminen 2013.
FRÅGOR?
Hör av er med frågor om Puls till projektledaren Mia Peterson på Sigtuna folkhögskola.
Telefon: 08-595 582 82 eller e-post: mia.peterson@sigtunafolkhogskola.se.
LÄS MER OM UTBILDNINGEN: www.sigtunafolkhogskola.se/utbildninar-och-kurser/puls/

Personligen så tycker jag att detta är ett bra komplement - men jag tycker inte om att det ersätter möjligheten för en ungdom att pröva på att arbeta i en församling på samma sätt som volontäråret erbjöd.

Vad tycker du - är detta något som din församling skulle kunna tänka sig att vara på på? Har ni haft volontärer förut? Är detta något som kan ge din församling något?

Ur POSKs Vision och program:

Svenska kyrkan behöver stärka rekryteringen för tjänst inom kyrkan. POSK menar att de gudstjänstfirande gemenskaperna är en naturlig bas för rekrytering. Att finna blivande kyrkoarbetare är en viktig uppgift i alla församlingar och stift. Gruppen unga konfirmandledare är ett av kyrkans största ungdomsarbeten och därför en viktig rekryteringsbas. POSK vill verka för möjligheten att vara volontär i Svenska kyrkan som ett sätt för unga människor att pröva hur det är att arbeta där. 

333 Änglarna sjunger i himlen

333 - så många dagar är det kvar till kyrkovalet 15 september 2013.

Ps 333 i psalmboken är Änglarna sjunger i himlen… gör de verkligen de när de tänker på kyrkovalet?

Nje… jag tror inte det.

"Änglarna sjunger i himlen, Halleluja. Glädjen är stor när Guds Ande väcker och styrker vår tro"
"Änglarna sjunger i himlen, Halleluja. Glädjen är stor när vi söker leva som Frälsaren lär"
"Änglarna sjunger i himlen, Halleluja. Glädjen är stor när Guds kärlek bryter igenom hos oss"
"Änglarna sjunger i himlen, Halleluja. Änglarna, sången och glädjen väntar oss hemma hos Gud"

Jag hoppas verkligen att alla förtroendevalda, de som sitter nu och de kommer att väljas nästa år - har den här psalmen inför ögonen och i hjärtat.

333 dagar kvar…

4035

4035 dagar - i över 11 år har Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea utan att få någon rättegång. 11 år!!!! Fattar ni hur lång tid det är? Vad gjorde du själv för 11 år sedan? Vad har hänt under dina 11 senaste år?

Dawit Isaak är både svensk och eritriansk medborgare. Han bodde i Göteborg innan han återvände till Eritrea och när han bodde i Göteborg han jobbade i Domkyrkoförsamlingen som städare.

Regelbundet genomförs aktioner för att lyfta frågan om Dawit Isaak. Varje fredag är det en twitterkampanj. Och Medievärlden skriver den 16 oktober om en aktion genomförd i Eritrea. En omfattande telefonaktion till 10 000 person i Eritrea som blivit uppringda.

Så här skriver Mediavärlden>>

16 oktober, 2012

Aktion för Dawit Isaak i Eritrea

En eritreansk människorättsaktivist höll i helgen en omfattande telefonaktion för den fängslade svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak.

Över 10 000 personer i Eritrea blev uppringda och fick frågan: "Vet ni något om min bror Dawit Isaak?" genom en förinspelning.
Dawits bror Esayas hade spelat in telefonmeddelandet, som löd:
"Kära eritreaner, mitt namn är Esayas Isaak och jag är bror till journalisten Dawit Isaak. Min broder Dawit försvann tillsammans med 18 andra journalister, när eritreanska säkerhetsmän förde bort honom för elva år sedan. Sedan dess har vi inte några konkreta uppgifter om hur han mår eller var han finns. Om någon har information om min bror eller hans vistelseort vänligen ring mig på detta nummer...".

– Regimen i Eritrea har jobbat hårt för att gripna journalister ska glömmas bort i sina fängelser. Vår aktion får förhoppningsvis människor att inte glömma, säger människorättsaktivisten och journalisten Meron Estefanos till Expressen.

Det handlar om att Dawit - tillsammans med flera journalistkollegor, blivit fängslade utan någon rättegång, utan att få en human behandling, utan att få besök. Att ingen har fått träffa Dawit på flera år, att ingen advokat fått föra hans talan, eller att straffet är tidbestämt - det är fullständigt absurt och under all kritik.

Sverige borde våga ställa krav på att en av våra medborgare ska ha en rättssäker behandling. Att få medicinsk behandling och att få ta emot besök.

Kan Svenska kyrkan göra något? Vad har vi för möjligheter att bidra i kampen för att Dawit Isaak kan få en rättvis och rättssäker behandling?

Besök i Grava och låna en biskop

Igår söndag var jag i Grava, i Karlstad stift. Tyvärr inte inne i kyrkan men i bygdegården/församlingsgården som ligger precis bredvid.

Jag fick träffa en härligt gäng POSKare från Karlstad stift som hade en första träff inför kyrkovalet. Jag fick berätta om POSK och vårt program och de började lägga upp lite planer och strategier inför kommande kyrkoval.

Väldigt roligt för mig att komma dit och träffa dessa härliga POSKare!

I tidningen Dagen läser jag att det går att låna en biskop. Det vore något det.

Nu visar det sig att det bara är under 15 minuter i samband med att Elsbodakyrkan i Umeå firar 30 år.

Vad tror du att besökarna kommer att låna dig till?
– Bra fråga! Ja, vad har jag gett mig in på egentligen? Förhoppningsvis vill de få till ett bra samtal eller kanske ställa några frågor, säger Luleå stifts biskop Hans Stiglund.

Dagen: Nu kan du låna en biskop>>

Ja, det var kanske en trevlig idé. Vad skulle du göra om du fick "låna" din biskop i 15 minuter?

Foto: Tidningen Dagen

Satsa eller förtvina!

Följande artikel var publicerad i Svensk Pastoraltidskrift nr 20 och 21 2012. Vi har här, med tillstånd av SPT och artikelförfattaren fått lov att publicera texten.
Denna artikel är en omarbetad och utbyggd version av en artikel som tidigare har publicerats i Svensk Kyrkotidning, SKT, 34-35/2008.

Erik Eckerdal kommer att vara en av huvudtalarna på POSKs kyrkodagar 12-13 januari 2013.

Satsa eller förtvina! – exempel: S:ta Maria Alsike

Erik Eckerdal

Den 4 september 2010 invigde ärkebiskop Anders Wejryd S:ta Maria Alsike i samband med en utomhusmässa med ca 900 deltagare,

och drottning Silvia klippte bandet och öppnade byggnaden för allmänheten. Invigningen var kulmen på en mångårig offensiv satsning av Knivsta pastorat i Uppsala Ärkestift att bygga ett helt kvarter för 135 miljoner kronor. Komministern i Knivsta pastorat och projekt-ledaren för S:ta Maria Alsike, Erik Eckerdal, redogör i denna artikel (se också Eckerdals presentation av S:ta Maria Alsike i SPT nr 10/2010) för bakgrunden till det som blev S:ta Maria Alsike – i grunden ett missionsprojekt som många församlingar kan ta efter.



Redan från allra första tid har kyrkan haft en gemensam ekonomi och förvaltning. Evangelierna berättar att Judas hade hand om lärjungarnas kassa, Apostlagärningarna skildrar hur människor sålde allt de ägde och skänkte till kyrkan, som avskilde sju män och vigde dessa till diakoner för att förvalta och administrera den gemensamma ekonomin. I Apostlagärningarna 2:42 möter vi också de välkända fyra B:na som beskriver gudstjänstens struktur och väsen där Brödrahjälpen, eller offergåvan är ett av de fyra. Följaktligen ger också vi kollekt varje söndag när vi firar vår gudstjänst och därutöver skänker vi vår offergåva genom kyrkoavgiften.

Denna institutionalisering av varje kyrkotillhörigs gåva och offer har fördelen att den säkerställer kyrkoavgiftens uppbörd. Nackdelen är att den naturliga relationen till eukaristin inte är självklar och att det kan bli oklart vad offergåvan handlar om. Inte sällan behandlas den som en medlemsavgift, och glada (eller desperata?) utrop från församlingar om att »detta får du för medlemsavgiften», riskerar att fördunkla inte bara kyrkoavgiften utan även kyrkan som sådan, då relationen mellan kyrkoavgift och kyrkotillhörighet är den motsatta. Vi betalar vår kyrkoavgift som en konsekvens av vår kyrkotillhörighet, inte tvärtom.

Duktiga förvaltare?

Att betala kyrkoavgift är med andra ord en religiös handling som bidrar till kyrkans gemensamma liv och säkerställer evangeliets förkunnelse. Detta var anledningen till att jord avskildes och skänktes till kyrka och prästgård, vilket är grunden för prästlönetillgångarna, och har genom historien givetvis påverkat med vilken kraft och framgång kyrkan har lyckats. Så var t.ex. en av orsakerna till cistercienserordens remarkabla framgång och tillväxt att en av ordens tidiga ledare, abboten Stephan Harding, förstod att han måste förbättra de materiella villkoren för munkarna.

Detta är ett förhållande som inte har ändrats. Kyrkan är andlig, inte i motsats till det materiella, utan i motsats till det världsliga, och hennes materiella resurser skall användas som ett vittnesbörd om skapelsens godhet och förvaltas på ett sätt som ger andlig tillväxt. Frågan är dock hur väl kyrkan förvaltar sina ekonomiska och materiella tillgångar. Eller annorlunda uttryckt, vilket förhållningssätt har vi till kyrka och pengar?

När frågan om kyrka och ekonomi diskuteras framträder inte sällan en kluven inställning, som att pengar, det vill säga symbolen för ett materiellt värde, per definition skulle vara tveksamt och vinst i än högre grad. Skulle förlust vara mer etiskt riktigt? Denna tveksamhet finns samtidigt som Svenska kyrkan hanterar medel värda mångmiljardbelopp. Den kritiska fråga vi ställde i Knivsta var om vi kunde använda våra medel på ett bättre sätt. Är vi goda förvaltare eller är det snarare så att vi förhåller oss till ekonomi som den förlorade sonen? Vi tar in pengar via kyrkoavgiften och gör av med dem. Om än inte på festande och prostituerade så ändå. Är det verkligen detta förhållningssätt som vår Herre Jesus Kristus menar med att vara goda förvaltare? (Matt. 25:14-30).

Dessa frågor är ännu angelägnare eftersom pastoratets kostnader ökar snabbare än dess kyrkoavgiftsintäkter trots att antalet kyrkotillhöriga genom inflyttning i Knivsta blir fler, även om de procentuellt minskar. Situationen är inte unik för Knivsta utan delas av de flesta församlingar i Svenska kyrkan. Antingen följer vi med utvecklingen och får kontinuerligt minskade resurser eller så bemöter kyrkan utvecklingen så att hon återigen blir självförsörjande och mindre beroende av kyrkoavgiften.  Arbetet med att bygga upp nya områden av verksamhet och nya autonoma institutioner måste få ta både tid och resurser från det löpande arbetet sam-tidigt som vi måste våga ifrågasätta, omvärdera och lägga ner etablerad verksamhet.

Den fråga vi ställde oss när vi på allvar började arbeta med Alsikeprojektet, det vill säga det som skulle bli S:ta Maria Alsike, var: Hur kan vi använda kyrkans resurser på ett bättre sätt, så att de inte bara används utan också förmeras och ger ett både pastoralt och ekonomiskt mervärde? En annan fråga var hur vi skulle förhålla oss till den faktiska situationen i Knivsta kommun och i nya Alsike.

Den nya staden Alsike

Alsikeprojektet har en historia som går mer än 20 år tillbaka i tiden. Uppsala kommun planerade att bygga en ny stadsdel för 30 000 personer, Alsike stad, beläget mellan Uppsala och Stockholm. Svenska kyrkan blev tidigt involverad och gav projektmedel till arbetet med »Framtidens kyrka i framtidens stad». När den finansiella krisen kom i början av 1990-talet kunde dock inte planerna realiseras vilket även innebar att kyrkans planerade Alsikeprojekt lades i malpåse. Det skulle dröja innan nya Alsike började växa och denna gång i mindre skala.

Den typiska personen som flyttar in i området är sjuttiotalist med 1-3 barn, pendlar till arbetet och bor i villa. Detta ger området en speciell karaktär med åldersmässig och ekonomisk segregering. Knivsta kommun har i dag Sveriges yngsta befolkning och för var tjugonde villa som byggs behövs en ny förskoleavdelning. Den stora inflyttningen ställer både kyrka och kommun inför stora utmaningar.

Barnen tar det första spadtaget

S:ta Maria Alsike - ett komplement

När Knivsta pastorat återupptog Alsikeprojektet 2005 ägde pastoratet mark i det nya området och en insikt om en förändrad ekonomisk situation. Tomten kunde endast bebyggas genom att lägga ner verksamhet i de andra församlingarna i pastoratet eller genom att finansiera en satsning med externa medel. Av dessa valde Knivsta pastorat det senare alternativet. Projektet är som sådant ett pastoralt affärsprojekt som finansieras genom gåvor och de intäkter som fastigheten genererar, medan kyrkoavgiftsmedel används till annan verksamhet. Genom projektet vill pastoratet utveckla en tydligt kyrklig verksamhet i en tydligt kyrklig miljö med pastoralt och ekonomiskt mervärde. De människor som berörs skall kunna erfara att de befinner sig i kyrkans lokaler och deltar i kyrkans verksamhet.

Byggnationen av S:ta Maria Alsike har möjliggjort främst sex verksamheter: Förskola för 40-80 barn, skola för ca 125-150 barn, gruppboende för fem boende, 24 hyresrättslägenheter, en liten konferensanläggning med 11 övernattningsrum och upp till 22 bäddar, samt lokaler för annan kyrklig verksamhet. Gemensamma lokaler för dessa verksamheter är gymnastiksal, restaurangkök, matsal, café och kapell. Cirka 40-45 anställda beräknas arbeta med dessa verksamheter.

Projektet syftade inte till att bygga en traditionell distriktskyrka, eftersom pastoratet redan har sju kyrkor och firar minst sex huvudgudstjänster varje söndag. S:ta Maria Alsike skall i stället ses som ett komplement till pastoratets gudstjänstliv och övriga verksamhet. Detta är ett medvetet val som syftar till att koncentrera pastoratets resurser och gudstjänstfirare snarare än att sprida ut dem på allt fler platser. I stället för att fira gudstjänst på ytterligare en plats kan församlingarna fira fler gudstjänster i de kyrkor som redan finns. Målet är alltså inte att fira färre gudstjänster utan fler. Samtidigt innebär detta att det krävs ett större mått av engagemang och egeninsats av de människor som firar gudstjänsten. Det är rimligt att människor gör denna uppoffring för att ta sig till kyrkan likaväl som de kör för att handla eller träna.

Genom sin satsning har Knivsta pastorat blivit en tyngre aktör i lokalsamhället. Detta motverkar kyrkans marginalisering och för den närmare människor och deras vardag, vilket kan bidra till att människor motiveras att vara med och upptäcka kyrkan. Genom att starta förskola och skola når pastoratet mångdubbelt fler barn och familjer än genom »traditionell» dag- och kvällsverksamhet. Genom denna verksamhet kan kyrkans personal tillbringa 15–50 timmar i veckan tillsammans med ca 200 barn – att jämföra med en till två timmar i veckan i en vanlig barntimmeverksamhet, oavsett hur bra denna än må vara.

Integrerande miljö

Genom kvarterets lägenheter kan pastoratet bidra till en åldersmässig och social integration i ett socialt och åldershomogent område. Far- och morföräldrar ges möjlighet att flytta närmre sina barn och barnbarn och avlasta dem i deras vardag. Pensionärer i kommunen ges möjlighet att bo kvar på orten i stället för att flytta till annan ort när de säljer sin villa. Frånskilda ges möjlighet att bo kvar i området nära sin ex-partner och barnen slipper byta skola och kan ges en mer enhetlig uppväxt. Gruppboendet visar på livets mångfald och ger erfarenhet och kunskap om ett område av samhället som kyrkan sedan 1862 i stort har förlorat möjligheten att påverka. Gruppboendet leds av en diakon med sjuksköterskekompetens.

Genom kyrkans historia har det visat sig vara viktigt att skapa andliga miljöer som kan vara ett tecken för omvärlden och en plats för människor att komma till. Klostren är sådana platser liksom miljöerna med kyrka, prästgård och skola har haft denna funktion. Genom lägenheterna ges människor möjlighet att bo enskilt och samtidigt delta och bidra till ett gemensamt liv i kapell och kvarterets övriga lokaler. Dessa personer kan utifrån intresse och gåvor bli en resurs för skola, boende i området, bönelivet i kapellet och för Knivsta pastorat som helhet. Denna vision är under uppbyggnad och vi hälsar varje bedjande person välkommen att flytta till denna gemenskap.

Ledord i planeringen av projektet har varit långsiktighet och flexibilitet. Fastighetens dryga 5 100 m2 är byggda så att de kan konverteras till annan verksamhet om det skulle behövas i framtiden. Vid sidan om lokaler för förskola, skola, lägenheter, gruppboende och konferens samutnyttjas vissa lokaler för att bedriva annan verksamhet som öppen förskola, barntimmar, soppluncher för daglediga m.m. Endast 38 m2 av fastighetens lokalyta saknar hyresintäkt, andra ytor har i gengäld flera hyresintäkter genererade från olika verksamheter. Tillsammans med kapell, öppen förskola, gymnastiksal och café skapas en miljö som föräldralediga och boende kan besöka och utnyttja.

Även restaurangkök och matsal servar flera olika verksamheter. Förutom mat till förskola, skola, boende och förskolor med andra huvudmän kan människor i området köpa mat och äta i matsalen eller ta med sig hem. Sistnämnda verksamheter kan tyckas vara perifera i ett kyrkligt sammanhang och är en bieffekt av projektets huvudverksamheter, men öppnar upp för människor att hitta till kyrkans lokaler, samt skänker goodwill. Att köket ger familjer möjlighet att köpa med sig färdig husmanskost samtidigt som de hämtar sina barn från förskola eller skola är både en konkurrensfördel i förhållande till andra skolaktörer och ett sätt för kyrkan att hjälpa barnfamiljer att få ihop sin vardag. Samtidigt ställer detta krav på att både verksamheterna och miljön har den tydliga kyrkliga förankring som projektet syftar till.

Att profilera byggnaden

För arkitekten har den stora frågan varit hur de olika verksamheterna kan integreras i samma byggnad utan att de stör varandra. Lisa Melin vid White arkitekter i Stockholm har löst detta genom att skapa ett antal innergårdar kring byggnadens centrum som utgörs av kök, matsal, café och kapell. Miljön är inspirerad av Berget och S:t Davidsgården i Rättvik, där varje verksamhet kan fungera för sig, avskild från de andra, samtidigt som samtliga verksamheter är lätt nåbara. Byggnadens kyrkliga profilering har skapats i en samverkan mellan arkitektur, ute­ och innemiljö och utsmyckning. Krav på arkitekturen var att den inte skulle vara nostalgisk eller romantisk utan modern och förankrad i kyrkans kulturarv. Utsmyckningen skall som en integrerad del av helheten bidra till byggnadens harmoni och profilering.

Förankring och kompetens

Förutsättningen för att en verksamhet skall vara motiverad i kyrkan är att den är förankrad i kyrkan. Detta gäller inte bara »ny» verksamhet som begravningsbyråer, förskola, skola, vård och omsorg utan i lika hög grad öppen förskola, babysång, pensionärsresor eller vad det kan tänkas vara. Den avgörande förutsättningen för att detta skall lyckas är att de människor som bedriver en verksamhet själva är förankrade i kyrkan och lever kyrkans liv. Detta står inte i motsättning till en mångfald hos dessa kyrkliga företrädare, det vill säga anställda och ideellt arbetande.

Personalen skall inte endast vara förankrade i kyrkan, de skall härutöver ha rätt kompetens och genom sina personligheter bidra till förverkligandet av projektets vision. Undervisningen får inte betraktas som delad mellan kyrklig och annan undervisning. I stället är all undervisning lika viktig och ett uttryck för människans sökande efter sanning som ytterst ges och garanteras av Gud själv. Kyrkans skolverksamhet kan ses som en slags intellektuell och kulturell diakoni som bidrar till att barnen utvecklas, mognar och fullkomnas som människor och därigenom får kunskap om och förbereds för evangeliet.

För pastoratet räcker det inte bara med att rekrytera personal. Denna måste också vidareutbildas och andligen formeras till en gemenskap som återspeglar visionen om en tydligt kyrklig verksamhet i en tydligt kyrklig miljö och kultur. I kapellet firas i dagsläget mässan varje fredag och personalen inleder sina möten med att be med och för varandra. Regelbundet träffas lärare och personal och undervisas i och fördjupar sig i kyrkans tro och liv. I detta behöver kyrkan som helhet arbeta tillsammans för att utveckla fördjupande utbildningar och program för kyrkans skolpersonal såväl som för all kyrkans personal.

Det är anmärkningsvärt att S:ta Maria skola är endast den tredje skolan i Svenska kyrkans regi och den första som rubriceras som konfessionell! Detta i kontrast till att Svenska kyrkan är den största organisationen i Sverige sett till antalet tillhöriga. Detta är ett av många exempel på att kyrkan fortfarande mentalt ser sig själv som statskyrka, fastän vi i praktiken i mångt och mycket befinner oss i samhällets marginal. S:ta Maria Alsike syftar till att förändra detta i vår lokala situation och är som så-dant att förstås som ett missionsprojekt som går utöver de verksamheter som bedrivs i kvarteret.

Vägen till beslut

Framväxten av S:ta Maria Alsike har varit en omfattande process internt i Knivsta pastorat. Många frågor har dryftats och paradoxalt nog var en »framgångsfaktor» i denna process den vikande ekonomin. Denna har fått oss alla att inse att vi är vid ett vägskäl, att satsa eller att förtvina. När väl den insikten sjönk in var det ett tämligen kort steg till att se att det inte är fel att tala om vinst, om den verksamhet som denna görs på samtidigt är pastoralt försvarbar eller till och med nödvändig.

En annan avgörande faktor har varit den i det närmaste totala frånvaron av partipolitik bland pastoratets förtroendevalda. Hade pastoratets olika organ varit tillsatta av partipolitiska företrädare hade S:ta Maria Alsike inte funnits i dag. Det är tankeväckande och ställer på allvar frågan om hur vi förvaltar kyrkans medel att kostnaden för S:ta Maria Alsike motsvarar kostnaden för det partipoliskt baserade kyrkovalet! Ett nytt S:ta Maria var fjärde år, utan en krona i upplåning, om vi reformerar kyrkovalssystemet, det är väl ingen dum vision!

Avgörande har också samarbetet med Knivsta kommun varit. Detta var inte självklart från början, utan det tog lång tid att arbeta upp kontakter och få en insikt om den ömsesidiga vinsten av ett samarbete. Därefter var Knivsta kommun en drivande faktor i samarbetet, vilket pastoratet också har nytta av även i andra frågor.

Var skaffa kapital?

Tre tankar har varit ledande i S:ta Maria Alsike: 1. Kyrkan bygger en fastighet som finansieras av de hyror som fastighetens verksamhet genererar. 2. Dessa pastoralt motiverade verksamheter finansieras av externa medel, som exempelvis skolpeng, och bedrivs av pastoratet. 3. Härigenom uppnås en pastoral vinst genom verksamheten såväl som en kapitalackumulering i form av byggnaden och en intäkt från denna byggnad. Även verksamheterna ger i sig en avkastning som kan återinvesteras i pastoratet.

Ytterligare en tanke är att skapa ett system där människors vardagliga ekonomiska utgifter, som t.ex. bostadshyra eller betalningen för en lunch, bidrar till kyrkans gemensamma ekonomi. Detta bidrar till kyrkans ekonomi utan några merkostnader för dessa personer, eftersom de hur som helst redan har en boendekostnad. Dessutom ges dessa personer möjlighet till en fördjupad spiritualitet genom att de lägenheter som erbjuds är byggda i anslutning till ett gemen-samt kapell, vilket samtidigt kan bidra till ett fördjupat andligt liv i kyrkan som helhet och har betydelse för övriga verksamheter i kvarteret.

Under de 5 år vi planerade och projekterade S:ta Maria Alsike har ekonomin varit en ständig följeslagare. Inte minst har frågan om anskaffning av kapital varit en svårighet. Förutom med banker har vi haft en kontinuerlig dialog med Uppsala stiftskansli och Kyrkokansliet i Uppsala. I båda fallen blev svaret att »vi arbetar inte på det sättet». Frågan är dock om vi inte måste börja använda kyrkans gemensamma medel på ett mer flexibelt sätt, så att de verkligen investeras i verksamheter som ger pastorala vinster.

Självklart skall en sådan förvaltning ske på affärsmässiga grunder så att inte medlen försvinner. Men snarare än att investera i fonder som är svåröverblickbara är det önskvärt att mer av kyrkans samlade resurser investeras i projekt som inte bara ger ekonomisk avkastning, utan även pastorala vinster i det lokala sammanhanget. Därigenom kan de samlade medlen bidra till att pastorala projekt som annars inte hade varit genomförbara kan realiseras, genom att föra över kapital och i vissa fall även under en övergångsperiod ge förmånliga villkor. Många gånger räcker det med att biskop och stiftsorganisation går in med borgensåtagande för att få med sig en finansiär.

Det är dags att Svenska kyrkan startar en bank som kan arbeta med dessa frågor och som kan vara till nytta för kyrkan som helhet genom rådgivning och finansieringshjälp.  Kyrkan behöver vidare lära sig att med bevarad integritet använda sig av den kommersiella mekanismen, eftersom vi lever i ett kommersialiserat samhälle, för att visa på ett liv i Kristi efterföljd. Därigenom tar vi Jesu ord om att vara goda förvaltare och att använda oss av den ohederliga mammon för Guds rike på allvar.

Hur har det gått?

Ovan har jag skildrat en del av de tankar och planerade effekter som är S:ta Maria Alsike. I dag efter nära två års verksamhetsdrift, beroende på vilken av S:ta Marias verksamheter vi talar om, kan vi se många goda effekter av satsningen.

Några siffror:
Pastoratet har mer än fördubblat sin omsättning, och nära tredubblat antalet anställda, från 24 till i dag dryga 70.
Vi står i dag på solid ekonomisk grund.
Pastoratets ledningsstruktur har förstärkts, konsoliderats och byggts ut med en personaladministratör, vilket avlastar kyrkoherden och har tillfört nödvändig arbetsgivarkompetens, prästkollegiet har vuxit från fem till sju präster.
En del av de kostnader som tidigare bars av kyrkoavgiften bärs i dag av S:ta Maria Alsike.

Verksamheten har lokalt mycket gott rykte. Vi fyller skolan underifrån via förskolan som i sin tur fylls bl.a. via vår öppna förskola. Till hösten 2012 välkomnar vi barn i fyra förskoleavdelningar och elever i F-klass och upp till 6:e klass. Gruppboendet är fullt och samtliga lägenheter är uthyrda med en god tillströmning av intressenter. Konferensverksamheten är under uppbyggnad och vi har skapat en god grund för expansion. Antalet gudstjänstfirare ökar i flera av våra sex församlingar.

Mycket arbete återstår dock att göra för att målsättningen skall kunna sägas vara fullt ut realiserad. Personalen behöver fortbildas och i än högre grad bli bärare av kyrkans kultur, vision, spiritualitet och hopp. Detta gäller inte enbart personalen i S:ta Maria Alsike, utan all personal i kyrkan – liksom alla döpta – behöver medvetandegöras om sitt missionerande uppdrag.

Verksamheterna behöver genomlysas och analyseras utifrån kyrkan som huvudman, så att det blir tydligt både för kyrkan, dess personal och för det omgivande samhället på vilket sätt kyrkan som huvudman sätter sin prägel på respektive verksamhet och ger ett mervärde som världen inte kan ge (vilket självklart inte står i motsättning till allt det goda enskilda kristna eller alla människor av god vilja gör genom sina respektive arbeten).

Detta arbete tar tid, då flera av de verksamheter som vi har startat är nya för oss, men det ger samtidigt mycket tillbaka eftersom vi tvingas att reflektera över vår relation till samhället – inte minst över den kritik som också finns mot att kyrkan skall vara huvudman för skola, gruppboende eller ta en sådan tydlig plats i lokalsamhället med många gemensamma frågor i relation till den lokala kommunen. Just dessa relationer ger samtidigt en utmärkt grund för evangelisation!

Erik Eckerdal
komminister

Bilderna hämtade från S:ta Maria Alsike webbsida>>

Not
 1. I sammanhanget kan det vara värt att notera att innan den Romersk katolska kyrkan i Sverige fick hjälp med uppbörden av kyrkoavgift fick den in motsvarande 17 % av den summa den idag tar in med hjälp av Skatteverket. Det finns ingen anledning att tro att detta inte skulle gälla även Svenska kyrkan om hon förlorade uppbördshjälpen. Tanken är hissnande. Vad skulle hända om Svenska kyrkan förlorade 4/5 av sin inkomst? Eller till och med mer än 4/5?
 
2. Alsikeprojektet leddes av min företrädare i Alsike km. G unnar Göranzon, som tillsammans med Sune Sagström, Per Harling och Karl-Gunnar Elversson och Ulla Brobäck och många andra la ner mycket tid, arbete och resurser. Arbetet dokumenterades och publicerades i en skriftserie och har sammanfattats i två böcker: Vänd mot Guds framtid, Knivsta 1993 och Omvänd till verklighet - Gudstjänst for 2000-talet, Origo 1994.

3. Frågan om att starta en Svenska kyrkans bank har tagit upp i kyrkomötet ett flertal gånger, men som i så många andra frågor är de de politiska partierna som säger nej, då de inte vill ha konkurrens för den bankverksamhet de själva bedriver. Ändå borde en kyrkans bankverksamhet vara självklar och ge många fördelar för kyrkans interna kapitalflöde, dess försäkrings- och pensionshantering liksom kyrkans biståndsarbete. Svenska kyrkans internationella arbete har ju sedan många år valt att arbeta med mikro-finans. Enbart i minskade kostnader för kollekthanteringen skulle kyrkan spara många miljoner årligen genom en egen bank.