Gudstjänst

 Med tillåtelse från författaren har vi fått låna en text från Sollentunas församlingsblad.

Flera gånger i veckan är det gudstjänst i kyrkorna. Inte bara i Svenska kyrkan ut
an i alla kyrkor i Sollentuna, och i stockholmstrakten. Inne i stan dundrar kyrkklockorna ungefär på samma gång varje söndag.

De flesta tycker det är vackert, andra gillar det inte. Varje gång klockorna ringer – och det sker över snart sagt hela världen – påminner de oss om ”Nu är det gudstjänst”. När sedan gudstjänsten startar kan det vara väldigt olika.

Inte ens i Svenska kyrkan i Sollentuna är gudstjänsterna lika. Hur skulle de då kunna vara det i ett världsperspektiv eller ens i ett svenskt sammanhang? Rummen är olika, vi människor är olika, instrumenten är olika, de som leder gudstjänsterna är olika! Hur skulle då gudstjänsterna vara lika?

Gudstjänsterna har skiftat ansikte genom åren. Jag tror inte att vi skulle vara särskilt nöjda om vi firade gudstjänst som man gjorde på 1800-talet, eller på 1700-talet. Inte ens om vi gjorde det som på 1940-talet. Varje tid och varje plats och varje människa präglar gudstjänsten. För några veckor firade vi en gudstjänst med 130 ungdomar. Ibland var det alldeles tyst, men ibland fylldes kyrkorummet av ett högljutt sorl. Inte var det samma sånger som ”normalt” sjungs på en 11-gudstjänst en söndag. Men gudstjänst var det – en härlig gudstjänst!

Man känner igen sig. (Ja, det vill säga om det nu inte vara väldigt länge sedan man gick i kyrkan!) På något sätt finns det en ordning och ett centrum, sedan kan variationerna vara väldigt stora. En del säger kanske ”det vara bättre förr” men menar kanske att en gudstjänst ska vara tråkigt igenkännande. Men man vill känna igen sig. Det skapar trygghet. Samtidigt vill man ha en spänning, en överraskning, något som berör. Det får inte vara helt identiskt. Om man vet hur allt börjar och slutar blir det långt, tråkigt och utan värme.

Vi har funderat mycket över hur en gudstjänst borde vara – försökt hitta kärnord som kort uttrycker hur vi tror och vill att det ska vara. Det är nog inte alltid gudstjänsterna blir sådana det måste nog erkännas, men försöken är tappra och ärliga!

Några säger att man upplever Gud – eller något heligt – starkare i naturen eller på annat sätt. Det kan vara så. Men jag vill inte sätta den upplevelsen i motsats till det som vi får uppleva i gudstjänsten i kyrkorummet. Det är två sidor av samma mynt och det är nog klokt att titta på båda sidorna av ett mynt. De brukar se olika ut, men det är samma mynt! Så är det också i mötet med Gud. Det kan vara värt att pröva både i naturen (eller annan plats) och i kyrkan.

Under flera år har vi i Svenska kyrkan funderat över och försökt formulera hur vi på vår tids språk kan fira gudstjänst, berätta om Gud, lovsjunga Gud. Det är ett spännande och viktigt arbete. Nu har vi kommit så långt att vi vill pröva materialet i ”skarpt läge”. Vi gör det från början av december i år och ett år framåt!

Lugn!! Du kommer att känna igen dig. Ordningen är densamma, innehållet detsamma, men ibland blir orden och musiken litet annorlunda.

Du får gärna vara med att uppleva, tänka, säga din mening! En gudstjänst är inte en föreställning. Den är något vi firar tillsammans – ja, just firar. Inget man gör eller går till som vilken teater som helst. Det är Du och Jag och Gud som firar tillsammans.

Centrum i gudstjänsten är som alltid – JESUS!
Vi ses!

Anders Roos
Kyrkoherde i Sollentuna församling
Ombud för POSK i kyrkomötet