Näst sist ut i raden av politiska företrädare som tycker till i Kyrkans tidning om kyrkovalet är Maria Wetterstrand från miljöpartiet. Hon slår fast att "många mår bra av att ha en tro".Hon säger också:
"Politiker ska inte behöva redovisa var de står religiöst. Man kan komma från så många olika bakgrunder och ändå dela ideologi".Jamen, just det! Det är ju precis så vi i POSK menar (fast tvärtom) när vi säger att vi är partipolitiskt obundna. Det vill säga att som kyrkopolitiker skall du inte behöva redovisa var du står politiskt. Man kan komma från lika bakgrunder och ändå dela den kristna ideologin - tron och kärleken till Jesus och kyrkan. Och att det är detta som är det väsentliga och viktiga!
Och i konsekvens av detta så borde väl ändå miljöpartisterna förstå att de inte kan komma särskilt långt med att ställa upp som MiSK (miljöpartister i Svenska kyrkan)?
En intressant avslutning på artikeln är när Maria Wetterstrand berättar om viktiga miljöpartistiska frågor i kyrkovalet. Och säger att Miljöpartiet vill att kyrkan ska stå för välsignelsen. Gifta sig lagligt får man göra på annan plats.
Betyder detta alltså att MiSK inte tänker rösta för förslaget från kyrkostyrelsen? Att MiSK tycker att kyrkans inte skall söka vigselrätt?
För jag hittar inte ett ord om detta på deras webbplats eller i deras valbroschyr.
Nej, jag säger det igen - det är ett urkonstigt system vi har i Svenska kyrkan att partierna går in och kandiderar i kyrkovalet.
Läs den historiska kommentaren i POSKs handlingsprogram:
Historisk kommentar
I Göteborg infördes kyrkofullmäktige redan 1883, och där uppstod också den första partipolitiskt obundna kyrkofullmäktigegruppen, Föreningen K, år 1902 och den första obundna nomineringsgruppen Kyrkans Vänner år 1927. När kyrkofullmäktige infördes allmänt år 1930 fick de politiska partierna ett större intresse för Svenska kyrkans lokala nivå (församlingar, pastorat och kyrkliga samfälligheter), och det blev efterhand svårare för kyrkligt intresserade att bli nominerade om de inte gick in i ett politiskt parti. Som en motreaktion uppstod så småningom partipolitiskt obundna grupper på skilda platser, och från 1970-talet växte partipolitiskt obundna stiftsorganisationer fram, med olika namn i olika stift.
Den tilltagande politiseringen i kyrkomötet, som blev tydlig efter kyrkomötesreformen 1983, framtvingade en bättre organisering av de kandidater som inte hade partipolitisk förankring. POSK på riksnivå konstituerades år 1987 i S:t Jacobs församlingshem i Stockholm med Rolf Nordblom som förste ordförande. Tillkomsten av stiftsfullmäktige 1989 accentuerade behovet av stiftsorganisationer som kunde leda nomineringsarbetet inför valet. Det nya valsystem som infördes 2001 med direkta val till både stift och kyrkomöte gynnar en rikstäckande organisation med ett gemensamt namn. Samtliga stiftsorganisationer och de flesta grupper på lokal nivå har nu bytt namn till POSK.
Läs vad jag tyckte om Maud Olofssons intervju här
Läs vad jag tyckte om Lars Ohlys intervju här
Läs vad jag tyckte om Jan Björklunds intervju här
Läs vad jag tycket om Fredrik Reinfelts intervju här
Läs vad jag tyckte om Mona Sahlins intervju här
Läs vad jag tyckte om att Kyrkans tidning intervjuar partiledarna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar