POSK och problemen

Jag har egentligen semester men satte mig att läsa igenom lite bloggar - då jag upptäckte att Dag Sandahl hade kommenterat min och ordförande Wanjas närvaro vid problemfestivalen som ordnades av Norra Ölands pastorat fast på initiativ av Frimodig kyrkas styrelse i Växjö stift.

Jag skrev fyra bloggposter om festivalen - och uttryckte mina tankar om innanför och utanförskap. Om problem och andra funderingar.
1. På plats på Öland>>
2. Problemfestivalen på Öland>>
3. Biskopen drog en vals, Problemfestivalen rapport #3
4. Problemfestivalen rapport #4

Jag försökte hålla mig till det som hände på själva festivalen, föredragen och de frågor som kom upp där. Ur ett POSK-perspektiv men också ett personligt perspektiv, eftersom det är min uppgift. Positiv och negativ kritik.

På detta har Dag Sandahl reagerat.

Dag Sandahl: POSKare på problemfestivalen>>
Dag Sandahl: Jakten på POSK>>

Jag trodde att festivalen var till för att just diskutera de problem och de tankar som finns om Svenska kyrkan. Inbjudare var Norra Ölands pastorat - därför var också alla välkomna. Även om man var POSKare. Därför blir jag fundersam när jag problematiserar problemet som jag upplevde det - och så blir hela POSK påhoppad.

Visst hade jag kunde jag skriva om att jag tillsammans med POSKs ordförande i Växjö blev inbjudna till prästgården på måndag kväll efter vi ätit sallad i ladan.
Jag och Dag har ju varit med i samma nomineringsgrupp i många år, vi har varit på många resor tillsammans. Varför skulle vi inte kunna få umgås utanför festivalen? Men varför jag skulle skriva om det förstår jag inte. (För övrigt drack jag vatten och inte pommac, eftersom jag varken klarar av att dricka sprit eller kolsyrat efter min operation).

Jag tyckte det var en mycket intressant festival, den blottla problemen än tydligare. Men vem är det som bestämmer vilken vinkel som är den rätta att betrakta problemet ifrån? Jag ville vara med och lyssna och lära mig. Att försöka se det från ett konstruktivt sätt. Att det inte har uppfattats så är bara att beklaga.

Att det finns problem inom Svenska kyrkan är vi nog rörande eniga om. Och som jag skrev förut:

Hur en fortsatt diskussion skall komma till stånd det där alla känner att de blivit hörda och förstådda - det vet jag inte. Men det är en nåd att stilla bedja om.