Tre biskopar och (tre) fyra domprostar

Tre biskopar och (tre) FYRA domprostar bloggar. (Har jag kanske missat någon? Tipsa mig i så fall!).

Uppdaterad 10.40
Tipstack till Torvald. Det fanns en domprost till! Strängnäs domprost Johan Dalman bloggar också!

Jag har lagt länkar till deras bloggar på min blogg till höger (och du hittar dem också längst ner i bloggposten). Det finns också länkar till allt det som biskoparna skriver under en av flikarna ovan.

Varför är det inte fler biskopar och domprostar som finns med i bloggosfären? Och kom nu inte med argumentet att de inte har tid eller att det är viktigare med mänskliga (ansikte mot ansikte) möten.

Jag tror det handlar om en rädsla att våga. Själv hade jag ingen aning om vad jag gjorde när jag började blogga - men det var ju bara att ta ett djupt andetag och slänga sig ut i blogghavet. Det går upp och ner. Ibland hittar man något viktigt att skriva om. Ibland blir det bara tankar. Ibland blir det debatt och synpunkter. Men om jag inte hade vågat hade jag heller inte fått någon respons.

Varför förstår inte biskoparna och domprostarna att detta är en väldigt bra arena att finnas på? Att vi faktiskt vill veta vad de tycker? Att det faktiskt är viktigt för Svenska kyrkan att de syns och hörs?

Snart kommer Skara stift att få en ny biskop. Det har funnits en blogg>> och en facebook-grupp>> där diskussioner har förts fram och tillbaka om olika kandidater. Nyttigt och bra. Den 10 januari kommer det "riktiga" nomineringsvalet att äga rum. Men redan då har många av kandidaterna redan diskuterats, många har kunnat ta del av synpunkter och funderingar och man behöver inte bara gå på de pläderingar som görs på plats.

Det är ju bara att hoppas att den nya Skara-biskopen är modig nog att också slänga sig ut i blogghavet och låta sin röst bli hörd.

Här har du de länkar som jag har hittat av biskopar och domprostar:

Biskopar och domprostar bloggar

• Domprost Mats Hermansson

  Föräldrarbön

  3 dagar sedan
• Domprost Åke Bonnier

  Vad går det ut på?

  5 dagar sedan
• Domprost Annica Anderbrant

  Storstad och människor

  1 vecka sedan
• Ärkebiskopen

  Tron allena är aldrig allena

  1 vecka sedan
• Domprost Tor Frylmark

  En dag jag aldrig glömmer

  1 vecka sedan
• Biskop Tuulikki

  Visst är ålder värt att fira!

  5 veckor sedan
• Biskop Esbjörns tankar

  Hur vi vill att vår identitet ska uppfattas

  för 1 månad sedan
• Domprosten i Strängnäs
  

Uppdaterad 10.27

Läs vad Jacob Sunnliden skriver - när hans möten på nätet också blir möten i verkliga livet - och det sprider sig! #Kyrktweetup

Fördomar och Svenska kyrkan

Domprosten i Visby, Mats Hermansson har skrivit följande inlägg på sin blogg, vilket vi har fått tillåtelse att publicera:

Ibland är det svårt att hantera människors fördomar mot kyrkan. Jag tycker mig mer och mer kunna tala om en tämligen fördomsfri kyrka och en alltmer fördomsfull bild av kyrkan. Det är ibland frustrerande att vara företrädare för denna kyrka, som alltså kommit en bit på väg, och mötas av människors cementerade fördomar om hur kyrkan är.

Jag hörde för ett tag sedan en kvinna uttala sig om Svenska kyrkan. Hon förkunnade för de församlade: – Jag ska gå ur Svenska kyrkan. Jag tål inte när biskoparna motarbetar kvinnliga präster. Det är förskräckligt så nu slutar jag betala kyrkoavgiften.

Det är naturligtvis fritt att utträda ur en kyrka. Men det kan ju vara bra att göra det på
riktiga grunder. Ingen hävdar väl idag att man vägrar besöka Tyskland på grund av att det reageras av Nationaldemokrater. Inte heller tar vi väl avstånd från Afrika och afrikaner för att vi inte gillar Idi Amin. På samma sätt är det något ogrundat att utträda ur Svenska kyrkan för biskopars behandling av kvinnliga präster. Det är nu rätt länge sedan den sista biskop som var kvinnoprästmotståndare gick i pension.

Men en del myter/bilder och fördomar är svåra att komma till tals med. Det räcker att jag säger att jag arbetar i Svenska kyrkan så sköljer människors bilder av kvinnoprästmotståndet över mig. För ett tag sedan söktes jag upp av en kvinna som tyckte at jag var en sådan fantastisk präst. Hon gick riktigt i gång i sin lovprisning av mig som person och präst. Hennes bild hade formats utifrån något jag skrivit. Det känns lite ovant att stå i ett sådant flöde av superlativer om sin egen person. Jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Så säger hon: – Det kan inte vara lätt för dig att verka i Svenska kyrkan, du med din radikala syn på kvinnan och homosexuella. Fy vad jobbigt du måste ha det med alla kvinnoprästmotståndare och alla homofober i Svenska kyrkan.

Jo, jag vet att vi har haft lik i garderoben, jo jag vet att vi måste städa en del, jo, jag vet att en del återstår – eller rättare sagt – att det reflexionsarbetet och renhållningsarbetet ständigt måste pågå. Men min fråga blir ändå – när ska vi sluta krypa och be om ursäkt? För visst kan vi vara lite stolta över allt gott som gjorts och görs i vår älskade kyrka.

Mats Hermansson
Domprost i Visby domkyrka

14 maj - 6 september har Masthuggets kyrka, i Göteborg, en utställning med Mats Hermanssons ikoner, målade på presenningar. Läs mer här>>

Kyrkoantikvarisk ersättning

På radion i morse hörde jag att Visby stift blivit utan kyrkoantikvarisk ersättning på grund av slarv. I Gotlands Tidning (Hela Gotland) på webben, läser jag en intervju med domprost Mats Hermansson där han säger:

- Det var jag själv som slog larm när jag insåg att arbetet inte blivit utfört och heller inte skulle komma att ske, säger Mats Hermansson.

- Jag förstod att pengar hade betalats ut felaktigt och skyndade mig att betala tillbaka dem, fortsätter han.

(…)

Mats Hermansson var beredd på att domen från Svenska kyrkans styrelse skulle bli hård.

- Vi har brustit i våra rutiner och jag räknade med ett skarpt beslut. Revisionsrapporten fanns ju med när beslutet om nästa års fördelning togs i dag (läs torsdag).

Med att ta beslutet om att ansöka om pengar var dåvarande ordförande Inger Harlevi. Så här säger hon i Gotlands Tidningar

- Jag har följt den ordning vi fick att förhålla oss till för det projektet, säger hon i en kommentar till GT.

Du har ju med ditt namn försäkrat att ett arbete var utfört trots att det inte alls var det. Förstod du inte att det var fel?

- Ibland händer det att pengar rekvirerats i förväg. Vi hade en faktura och därför rekvirerade vi pengar. Men det är givetvis olyckligt om det skett på fel sätt, säger hon.

Visby stift har fått 400 000 kronor i bidrag istället för 62 miljoner som man fick förra året. De 400 000 kronorna är tänka att användas till en stiftsantikvarie som bland annat skall ha hand om ansökningarna för kyrkoantikvariskt bidrag. Läs om tjänsten här>>

Varken Mats Hermansson eller Inger Harlevi har ännu kommenterat saken på sina bloggar. Jag skall försöka få kontakt med dem under dagen.

Jag har ingen aning om vad den här saken gäller, men Gotland är fylld med gamla kyrkor och de är ett kulturellt arv som inte bara tillhör Svenska kyrkan utan hela samhället.

Här>> kan du se alla 92 kyrkorna som finns på Gotland. Om jag uppfattat det rätt så är nästan alla medeltida kyrkor.

Gotland har en särskild samfällighet för skötseln av alla kyrkorna. Du kan läsa om samfälligheten här>>

Ansökningarna för kyrkoantikvarisk ersättning är komplicerade. Nedan hittar du länkar hur det kan se ut.

Göteborgs stifts information om kyrkoantikvarisk ersättning>>

Länsstyrelsen Gotland>>

I POSKs handlingsprogram:

Stiften som har ansvaret för att församlingar och pastorat är lagom stora behöver föra en nära dialog med församlingar som berörs av förändringar. POSK anser att denna måste utgå från en reflektion över vad en församling är och hur den kan verka med utgångspunkt i det lokala engagemanget. Stiften bör i framtiden ges en större roll i den ekonomiska utjämningen och erbjuda pastoraten stöd i ansvaret för kyrkobyggnader och fastighetsförvaltning.
(…)
Våra kyrkor och kyrkogårdar är viktiga kulturarv. Svenska kyrkan har också tillgångar i form av jord, skog och värdepapper. Vi vill genom en klok förvaltning av kyrkans egendom och ekonomiska medel bevara dessa värden och skapa förutsättningar för en aktiv församlingsverksamhet.

Dagens fråga no8

Dagens fråga från Kyrkodag Väst handlar om Domprostens roll i ett stort pastorat och biskopsmötets syn på utredningens förslag.

Är Sverige ett kristet land?

Domprost Åke Bonnier skriver på sin blogg>>

Är då Sverige ett kristet land? Nej, det är det inte. Goda handlingar, god etik, god moral, goda värderingar överlag gör ingen och inget till kristen/kristet. Kristus måste få vara i centrum. En relation med den korsfäste och uppståndne är det som gör oss till kristna, som sedan naturligtvis drar konsekvenser av tron. Allt annat är ett urvattnat användande av ordet kristet/kristen. Låt oss tala öppet och tydligt om detta.

Att vara öppen och tydlig med sin kristna tro och sin kristna övertygelse är både svårt och enkelt. Vi lever i ett land där vi inte blir förföljda och dödade för att vi är kristna. Men vi kan bli förlöjligade och ifrågasatta. Religionen skall vara så privat att den inte skall märkas.

Men jag vill inte att min kristna övertygelse skall vara privat. Jag vill att det skall märkas på mig att jag är kristen, jag vill att mina handlingar, att allt jag gör skall påverkas av att jag är kristen och att Kristus i mig skall påverka även mina medmänniskor.

I Länstidningen Östersund finns en artikel Livet efter religionen>> som handlar om författaren Eva Ströms senaste bok "Den flödande lyckan".

Skulle hon själv kalla sig religiös? Eva Ström tvekar.

- Jag vet faktiskt inte. Men jag förstår i alla fall vad religion handlar om. Man kanske kan bejaka både logos och mythos. Jag har en naturvetenskaplig utbildning, styrd av logos: logik och förnuft. Men jag kan inte skriva poesi om jag inte använder den mytiska delen i mig - det blir liksom ingen resonans i det jag gör då.

Det går alltså inte att skriva poesi om man är ateistisk? Religionen och mystiken behövs. Men trots vårt rika litterära land, är Sverige ett kristet land? Nej, jag böjd att hålla med Åke Bonnier, det är det inte. Vi är en av världens mest sekulariserade länder.

Men Kristus bor i mig och jag hoppas att det skall spegla sig till dem som möter mig. Jag hoppas att mitt hjärta skall vara så fyllt av Kristus att det syns på mig och det jag gör.

Ur POSK:s handlingsprogram:

Svenska kyrkan är en folkkyrka, en öppen kyrka som har ansvar för alla som bor i landet och därför inbjuder alla att delta. En kyrka som inte kräver personlig bekännelse av sina medlemmar, måste för att behålla sin identitet ha medarbetare som är förpliktigade till kyrkans lära genom vigning till biskop, präst eller diakon. Vigningstjänsten är ett uttryck för viljan till livslång tjänst i kyrkan under självständigt läroansvar.

Svenska kyrkan har uppdraget att ge vidare sin tro i varje tid och behöver en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan måste församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap.

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa kontaktpunkter med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter och delaktighet i samhället. Centrum i kyrkans liv är alltid gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Thomas Petersson domprost i Växjö

Kyrkoherde Thomas Petersson, Berlin, som POSK:s kyrkomötesgrupp besökte i helgen, har enligt Smålandsposten och Kyrkans Tidning fått tjänsten som ny domprost i Växjö.
Smålandsposten: Thomas Petersson ny domprost i Växjö>>
Kyrkans Tidning: Thomas Petersson ny domprost i Växjö>>

När POSK var i Berlin höll Thomas Petersson en lysande föredrag om Svenska kyrkans verksamhet i Berlin och vad de kyrkoherdar och övrig personal hade gjort, särskilt under andra världskriget.

Det fanns svenskar som var nazister och bodde i Berlin och gick i Victoriaförsamlingen. Detta gjorde att församlingen på många sätt var en fredad zon och kyrkan kunde gömma undan flyktingar och smuggla ut viktiga papper. Svenska kyrkan kom att spela stor roll för många personer.

Nu tar Thomas Petersson med sina erfarenheter från utlandskyrkan och Berlin och kommer att flytta till Växjö till hösten.