Reaktion på gästbloggen "Fördomar och Svenska kyrkan"

Med anledning av de reaktioner som kommit på domprost Mats Hermanssons gästblogg som publicerades här "Fördomar och Svenska kyrkan">> har Mats Hermansson skrivit ett svar.

Hej Simon, Carina och ev andra som läst mina rader. Här kommer ett försök till att utveckla mina tankar.

Mitt blogginlägg, som alltså först publicerades på min egen blogg, var ett försök att uttrycka stolthet över vår kyrka. En mening sammanfattar bra det jag ville få sagt: "Jag tycker mig mer och mer kunna tala om en tämligen fördomsfri kyrka och en alltmer fördomsfull bild av kyrkan."

Möter man folk utanför kyrkan så tror de direkt att man är homofob och kvinnoprästmotståndare, bara för att man är kristen. Jag är varken eller - och stolt över att få tjäna i en kyrka som tagit svåra och modiga beslut i just dessa frågor. När man möts av dessa fördomar om kyrkan så tycker jag att vi mer än vad som görs ska stå upp för de beslut som vår kyrka fattat. (Detta att stolt stå upp för sin kyrka gäller mig själv och alla som tycker om besluten i de här nämnda frågorna)

Om detta ville jag skriva på min blogg. När jag skulle publicera min text så kom jag på att jag är varken homosexuell eller kvinnlig präst. Så jag är egentligen inte rätt person att säga hur långt vi kommit i vår kyrka. Därför la jag till de sista 6 raderna i min text. För vem är jag att säga att bögar och kvinnliga präster inte kan känna sig sidsteppade på olika sätt. Även i vår kyrka. Och visst är det så - att reflexionsarbetet - och renhållningsarbetet ständigt måste pågå. Vi är ständigt på väg som kyrka.

I liknelsen om agnarna och vetet har alltför många förkunnare tolkat att det handlar om olika människor. En del är värda att spara i ladan - andra ska brinna i den eld som aldrig upphör. Med den tolkningen, medvetet eller omedvetet i bakhuvudet, så kan jag förstå att någon blir orolig över ordet "renhållningsarbetet". För mig handlar agnarna som förtärs av eld om det i mig och det i min medmänniska som behöver rensas bort och brinna upp. Alltså; vi behöver hela tiden, som kristna individer och kyrka, arbeta med att tillsammans rensa i vår egen täppa. Och sedan minnas att det är vår Herre som håller i kastskoveln.

Att bedriva renhållningsarbete som betyder att människor ska rensas ur vår kyrkas gemenskap, för att man tycker det ena eller andra, tycker jag ligger närma fascism. Och då är jag inte med.

Mats Hermansson
Domprost, Visby