Strukturutredningen
Går det att förena lokal gemenskap och rationell förvaltning, och hur ska i så fall den strukturen se ut?Det är den stora knäckfrågan som strukturutredningen på nationell nivå har försökt att lösa med sitt förslag. På samfällda kyrkofullmäktiges sammanträde i början av juni presenterade Hans-Olof Andrén, posk, utredningens förslag och vad det skulle innebära för Göteborg.
- Vi har velat skapa en enkel, tydlig och begriplig organisation där ansvar för verksamhet och resurser hör samman, sa han. Det är nytt, för i dag skiljer man på det andliga och världsliga.
Strukturutredningens förslag innebär att självständiga församlingar ska sköta allt - den grundläggande uppgiften, ekonomisk förvaltning och begravningsverksamhet. För församlingar som ingår i ett pastorat är det pastoratet som har den rollen. Pastorat blir samverkansformen, samfälligheter ska inte finnas.
- På det sättet får vi en pastoral ledning överallt, och om man vill går det att lägga verksamhet direkt under pastoratet utan att använda resursförsamlingar.
Kraven på en församling minskar, för i förslaget räcker det om pastoratet klarar av de uppgifter som i dag ligger på församlingen.
- Men en församling måste fira gudstjänst, annars är man inte en församling, sa Hans- Olof Andrén.
Utredningens förslag innebär också att pastoratet bestämmer över församlingsindelningen inom pastoratet. De direkta valen blir till kyrkofullmäktige i pastoratet. I Göteborg blir det då en enda valkrets. Det innebär bland annat en besparing när det gäller antalet valsedlar.
- Anledningen till att direktvalet är till kyrkofullmäktige i stället för till församlingsråden är att man velat att det organ som sköter utdebiteringen också ska vara direktvalt.
En annan nyhet är att oavsett var man bor i Göteborg är man valbar till vilket församlingsråd som helst, men bara till ett.
Församlingen definieras som gemenskapen runt en kyrka och behöver inte ha någon egen administration om man inte vill det, så länge man ingår i ett pastorat.
Utredningen lägger också ett förslag att stiften ska ta över ansvaret för vård och underhåll av de kyrkobyggnader som ägs av en församling, men där måste man fortsätta att utreda detaljerna för hur övergången ska gå till.
- Vi förutsätter att man samverkar om administrationen, det finns en mängd system som borde kunna vara gemensamma, sa Hans-Olof Andrén.
I Göteborg skulle förslaget innebära att den gemensamma ekonomin bibehålls och därmed också fortsatt solidaritet med församlingar med få kyrkotillhöriga.
- Jag tror att vi på det här sättet kan nå det ideal vi satte här för många år sedan, nämligen stora administrativa och små pastorala enheter. Vi har ännu inte nått dit.
Hans-Olof Andrén trodde också att det skulle bli lättare att genomföra pastoral samverkan och samordning när det finns en gemensam pastoral ledning.
- Men självklart måste det finnas en mellannivå, en kyrkoherde för hela Göteborg räcker inte. Vi får fundera ut någon flashig titel på dem som nu är kyrkoherdar, då kanske det går, sa han. Det blir förmodligen också omfattande delegation från kyrkorådet till församlingsråden.
Reaktionerna från ledamöterna i fullmäktige var blandade. Per Bodemar, kvg, undrade hur man skapar myndiga församlingar om man beslutar det mesta uppifrån och tyckte att det var synd att kyrkan kopierade den kommunala organisationen med stadsfullmäktige och stadsdelsnämnder.
- Vi tycker att vi har stärkt församlingen, svarade Hans-Olof Andrén. Jag ser inte centraliseringen, men jag kanske är blåögd.
- Jag tycker inte att man tar hänsyn till de speciella förhållanden som finns i en storstad och i församlingen som vår, sa Werner Wildfang, öka, från Tyska Christinæ församling. Jag retar mig särskilt på uttrycket "Gemenskap runt kyrkan". Det låter som dans och bakning. Vi vill ha "Den gudstjänstfirande församlingen" som begrepp. Det här är svårt, tungt och inte inspirerande. Varför har man inte direktvalda kyrkoråd?
- Gudstjänsten är grundläggande för församlingen, det säger vi tydligt i vårt förslag, svarade Hans-Olof Andrén. Jag tror inte heller att direktvalda kyrkoråd är så viktiga för folk, de har inte funnits så länge.
Jan Herbertsson, posk, var positivt inställd till strukturutredningens förslag.
- Jag tror att det kan finnas en framtid i detta, sa han. Församlingarna kan ägna sig åt det pastorala, det blir mindre papper och vi kanske kan få ner kostnaderna för administration.
Morgan Fröling, öka, undrade om utredningens förslag tillåter direkta val till församlingsråden.
- Man kan ha valdistrikt och på så vis läsa av stämningarna i församlingarna, svarade Hans-Olof Andrén, men direkta val är inte förbjudna.
- Men om man följer gängse regler för indirekta val blir den politiska sammansättningen lika i alla församlingsråd, oavsett olikheter mellan församlingarna, invände Johannes Hellberg, FK.
- Ja, om det är politiserat, men min förhoppning är att man ska ta hänsyn till hur det ser ut i församlingarna, och att råden ska utses efter samråd, sa Hans-Olof Andrén. Det är ni som bestämmer, det kommer ju inte att vara främmande personer som utser församlingsråden utan ni. Ni bestämmer hur en rimlig demokrati ser ut.
Han utmanade också ledamöterna att komma med egna förslag i remissen om de inte tyckte att utredningens var bra.
Charlott Emgård
Tidsplan
- Svaren på remissen ska vara inne den 15 december i år.
- Beslut kan fattas i kyrkomötet i november 2012.
- Valet 2013 blir till den nya organisationen.
- Förslaget träder i kraft 2014.
- Kyrkobyggnadernas överföring till stiften görs 2015.
5 kommentarer:
Hej
Vill börja med att tacka för det arbete du gör med bloggen. Den bidrar verkligen till att ge nya insikter och kunskap, även för en "frimodig". Bra jobbat!
Själv är jag klart skeptisk till den nya utredningen. Långtifrån i allt, mycket är bra och välbehövligt, men där det brister gör det det tyvärr på områden som är helt grundläggande för vår kyrkas hälsa och överlevnad. Det stora för mig är avskaffandet av församlingsvalen, det absolut viktigaste av de fyra (!) vi har.
Det finns mycket som jag tror kommer att påverkas negativt av detta, men jag tänker framförallt på två områden: andlig mångfald och lekmännens roll.
Johannes ställer en mycket bra fråga. Om alla väljer upp till en högre pastoratsnivå, som sedan pytsar ut folk i församlingsråden, så finns det en stor och konkret risk att vår kyrka blir än mer konformisk och förlorar sin rika skatt som hennes olika fromhetsinriktningarna utgör.
Min församling är en blandning av anglo-katolicism och lågkyrklig väckelsefromhet. Båda tydliga avvikare från svenskkyrklig mainstream och även det övriga andliga livet i Örebro. Även med all god vilja i världen hos de valda i pastoratsnivån tror jag inte att det går att undvika en likriktning med tiden, det är inbyggt i systemet. Jag ser också att Hans-Olof och flera andra med honom försvarar detta genom förhoppningen om en generös hållning gentemot olika andliga traditioner, i ett opolitiserat styrande organ för pastoratet. Men hur är det i verkligheten? Det finns säkert flera goda exempel på just detta men på många ställen är ju politiseringen stark. Och Svenska kyrkan har ju en välkänd historia av hård och kompromisslös hållning gentemot avvikare. Att måla fan på väggen är verkligen inte konstruktivt, men här tror jag att man idealiserar verkligheten. Om de fromma förhoppningarna går om intet, vad händer då? Nog behöver väl vår organisation hålla ändå? Vågar vi verkligen riskera ett misslyckande vad det gäller vår andliga mångfald? Insatserna är höga.
Min andra farhåga gäller lekmännens roll i kyrkan. Frågan om hur vi tar tillvara den kallelse, de gåvor och det engagemang som icke-avlönade medlemmar utrustats med är en ödesfråga för Svenska kyrkan, det tror jag att de allra flesta kan skriva under på. I långa loppet har vi inte så mycket till val med tanke på medlemsflykt och sämre ekonomi, men att lekmännen är med och bygger församlingar är minst lika mycket en andlig fråga. Det är en fråga om andligt levande församlingar. De kan vi inte upplåta åt några få anställda att producera. Svenska kyrkan har här en lång väg att gå och att detta på många håll inte funkar är en stor svaghet.
Jag finns själv i ett EFS-sammanhang, en rörelse som speciellt betonar lekmännens viktiga roll och funktion i kyrkan. Rörelsen har under 150 år arbetat med dessa frågor och vår kyrka präglas av några få anställda som samordnare för en stor mängd ideellt engagerade. Att också bidra ekonomiskt (utöver kyrkoavgiften) för att bära upp arbetet är för många självklart.
En av nycklarna och förutsättningarna för att detta ska fungera är att den enskilde har ett reellt och konkret inflytande över den verksamhet de med tid, engagemang och pengar förväntas delta i att bygga upp. Eftersom detta är en svaghet i Svenska kyrkan finns en specialmodell för samarbetskyrkor som går ut på att kyrkorådet delegerar ansvar för verksamheten till en förening med dess styrelse. På detta vis kan den enskilde medlemmen på ett mycket direkt och konkret sätt ta ansvar för sin kyrka, genom föreningens årsmöte och genom att styra val av styrelseledamöter.
I mitt fall kommer val endast till pastoratet innebära att alla röstar till en enda jättelik nivå som täcker hela Örebro med omnejd. De församlingsbor som inte är engagerade i samarbetskyrkan kommer att få gå till valurnorna tillsammans med flera tiotusentals andra medlemmar. Det lilla inflytande de ändå hade att kunna välja sitt kyrkoråd blir nu utspätt många gånger om. Dessutom kommer ledamöterna i det församlingsråd de blir tilldelade att väljas av en grupp människor där många aldrig varit del i gudstjänstlivet i deras församling. Dåligt blir sämre.
Som sagt, det finns mycket bra i utredningen och det är svårt att inte imponeras över det stora arbete som lagts ned. Jag betvivlar inte för ett ögonblick de goda intentionerna, men jag tror att det finns allvarliga brister i förslaget som det nu ser ut.
Tack Simon för långa och innehållsrika inlägg.
När det gäller valen så håller jag helt med dig. Jag ser också att det är framförallt ett informationsproblem att försöka få väljarna att förstå att de måste rösta till ett stort gemensamt fullmäktige istället för till den lokala församlingen.
Dock är det ju så att församlingsråden kan ha nästan samma befogenheter och ansvarsområden som idag - om pastoratet bestämmer det. Om man vill att det skall regleras i kyrkoordningen så måste det också framgå i remissvaren.
Det strukturutredningen har gjort är att utgå från minsta gemensamma nämnare. Minimum 4 lekmän på församlingsnivå (det får vara många fler), minumum med ansvar (det kan delegeras mycket mer). Men mer kanske inte behöver stå i kyrkoordningen?
Eller så behövs det? I så fall är det viktigt att det framkommer i remissvaren.
Jag anar att det finns ett problem med de som tycker att kyrkoordningen "bestämmer" och reglerar för mycket - och de som tycker att det nu blivit för lite regler. Det gäller väl att vi hittar den gyllene medelvägen.
Jag är tacksam för den öppna diskussion som sker när det gäller strukturutredningen och hoppas verkligen att församlingarna tar sig tid att sätta sig in i förslaget och processa det - för det tar tid att vänja sig vid de nya tankarna.
Utredningen skriver om detta på sidan 248. "Vi har övervägt om detta ska regleras i kyrkoordningen men funnit att det inte bör föras in några direkta bestämmelser. Det får bli en fråga som avgörs lokalt om man t.ex. vill ha någon form av församlingsmöte eller på annat sätt bereda valet av församlingsråd".
Om detta är en knäckfråga - så är det väl bra om många församlingar också är tydliga med detta i sina remissvar.
När det gäller lekmännens roll i kyrkan så förstår jag inte riktigt varför deras intresse för att engagera sig lokalt skulle förändras. Min vilja att engagera mig i min församling hänger väl inte bara på att jag kan välja "kyrkoråd"? Jag tror att det är av underordnad betydelse på det lokala planet. Men det är kanske naivt?
Simon - ser att mina stycken hamnat lite konstigt. 4 stycket från slutet skulle stå sist - då blir det kanske lite lättare att läsa?
Hej
Som sagt så har jag stor respekt för de duktiga människor som tagit fram förslaget. Det kan sannerligen inte vara lätt att blidka alla viljor om detta. I det kyrkofullmäktige jag själv sitter uppfattar jag förslaget som impopulärt, men har svårt att avgöra hur stor del av motviljan som handlar om ovilja att förändra i största allmänhet.
Vi har väl olika erfarenheter av lekmannaengagemanget verkar det som. Som sagt så anser jag att inflytandet redan idag är på tok för litet och luddigt och att det är en bromskloss för ett sunt lekmannaengagemang. Med förslaget blir det helt enkelt bara ännu sämre. Så på så vis så kanske du har rätt i att skillnaden inte kommer att bli så stor. Olika grader av dåligt. Fast det hade behövt gå åt andar hållet.
Min egen erfarenhet från mitt sammanhang är att ett djupare engagemang för sin kyrka och verksamheten där nästan alltid har en koppling till att bli anförtrodd ansvar och inflytande på riktigt. Att få möjligheten att på ett aktivt sätt ansvara för och påverka arbetet med t.ex. musik, ekonomi, mission, personal eller fastighet leder i princip alltid till ett ökat engagemang och ansvarstagande. I mitt sammanhang sker det genom utskott. Men ingen regel utan undantag förstås.
Min poäng är att reellt och stort inflytande är en viktig komponent för ett blomstrande lekmannaengagemang, och att det försämras med förslaget. I vår förening är vi 100 röstberättigade medlemmar, på ett årsmöte är kanske 50-60 där. I församlingen är vi ca 10000 tillhöriga och ca 1000 röstar. I det framtida pastoratet är det ca 100000 tillhöriga och 10000 som röstar. I vilket sammanhang är jag, min röst, mina gåvor och mitt perspektiv viktigast?
Det är från detta perspektiv jag ser det hela. Men jag förstår att min situation är rätt olik de flesta församlingar inom SvK.
Allt gott
Skicka en kommentar