Nils Gårder om församlingssyn och struktur

Efter Berth Löndalhs medverkande i tidningen Världens idag den 12 september "Sammanslagning oroar i Malmö>>" där han uttrycker en stor oro för hur församlingarna ska överleva om Malmö blir ett enda stort pastorat, svarar Nils Gårder (POSK) i tidningen 21 september.

Tyvärr hittar jag ingen länk till den artikeln i tidningen, men här kommer Nils svar på Berth Löndahls funderingar:

Att forma en struktur för framtiden
Med anledning av Berth Löndahls artikel ”Omorganisation utan perspektiv” vill jag ge några synpunkter på frågan om en ny struktur för Svenska kyrkan. Som ledamot av kyrkostyrelsen står jag bakom dess skrivelse till kyrkomötet. Dessa synpunkter är dock helt mina egna.

Jag delar i mycket Berth Löndahls  grundläggande uppfattning inte minst den om vems kyrkan är. Jag har dock en annan uppfattning om vad förslaget till ändringar i kyrkoordningen kan leda till. Jag hoppas att ändringarna kan positivt bidra till det fortsatta byggandet av Kristi kyrka. Förslagen är naturligtvis inte i allt vad jag önskar men jag tycker fördelarna överväger.

För det första är förslaget uttryck för en decentralisering. Det ges ökade möjligheter att fatta lokala beslut om indelning i församlingar. Jag ser detta som en möjlighet och hoppas att den tillvaratas. Jag har med oro sett hur antalet församlingar minskat under det senaste årtiondet. Antalet gudstjänster har minskat. Församlingen har ibland upphört att vara en lokal mänsklig gemenskap med den gemensamma gudstjänsten i centrum.

Utvecklingen kan inte sägas påtvingad utan är tyvärr ofta en bekräftelse på ett allt svagare församlingsliv. Denna negativa trend måste brytas. Det bör finnas en levande kristen församling kring varje kyrka. Detta bör gälla såväl i städernas skilda stadsdelar som på mindre orter på landsbygden. Skall detta bli möjligt måste dock församlingarna samverka i pastorat, som kan fördela vissa uppgifter så att de utförs gemensamt. 

De nya reglerna ger möjlighet att skapa detta. Jag är medveten om att det krävs kloka lokala beslut men om sådana fattas kan vi gå i en ny och positivare riktning. Om inte kyrkostyrelsens förslag antas tror jag vi tvingas se en fortsatt minskning av antalet församlingar och en fortsatt minskad delaktighet.

För det andra ser jag det som positivt att varje ekonomisk enhet blir ett pastorat , som har en kyrkoherde i sin ledning. Den nuvarande ordningen med ekonomiska samfälligheter utan prästerlig pastoral ledning är olämplig. Samfälligheterna har idag de facto givits uppgifter, som de inte är lämpade för. Hur stort ett pastorat blir beror på sakliga omständigheter.

Det är naturligt att det finns ett kyrkligt helhetsansvar, en missionsstrategi och ett diakonalt ansvarstagande för varje ort. Är det en stor stad blir pastoratet en spegel därav. Naturligtvis måste arbetet inom ett stort pastorat bedrivas decentraliserat i skilda församlingar var och en med sin inriktning.

Berth Löndahl pekar med rätta på riskerna med omflyttningar av personal. Den risken finns emellertid i ännu högre grad om vi fortsätter att sammanlägga församlingar och förlorar kopplingen mellan gudstjänstgemenskap och församlingsbegreppet.

Enligt min mening bör pastoratet bedriva all sin verksamhet genom de i pastoratet ingående församlingarna. Alla församlingar behöver inte göra allt och lika men varje församling skall ha sin gudstjänst i centrum och all dess verksamhet utgå från denna. Det är församlingarna som samverkar i pastorat.

Varje församling bör ha sin/a/ präst/er/ och besluta om sin gudstjänst och i övrigt ansvara för det som är den församlingens särskilda uppgift/er/. Mindre församlingar kan behöva hjälpa varandra i vad avser t ex vikariat men ”ambulerande personal” bör inte förekomma. Jag tror på små välutbildade och hängivna arbetslag med ansvar för sin församling. Man bör enligt min mening undvika att pastoratet driver verksamhet genom ”anstalter” direkt underställda pastoratets kyrkoråd. Det finns då risk att verksamheten förlorar sin knytning till gudstjänstgemenskapen.  För vissa specialfunktioner kan det dock vara motiverat med undantag.

Närdemokratin är en kyrklig tradition som måste värnas. Därför har bl a jag verkat för att kyrkostyrelsen i sitt förslag föreskriver att församlingens medlemmar skall ha rätt att nominera ledamöter av församlingsråden. De i församlingarna engagerade måste också engagera sig i valet till pastoratets kyrkofullmäktige. På det sättet kan vi stärka demokratin. På sikt bör hela valsystemet i kyrkan ändras så att det lokala engagemanget får bättre genomslag. I kyrkan skall den omvända ordningens princip gälla. Demokratin skall byggas nedifrån. I det arbetet måste vi vara många som samarbetar.

Lund den 18 september 2012

Nils Gårder
Ledamot av kyrkostyrelsen (POSK)