Vem har rätt och vem har fel?

I fredags när Kyrkans Tidnings nyhetsbrev kom på e-posten blev jag mycket fundersam. Två av rubrikerna, som låg bredvid varandra såg ut så här:

Missionsprovinspräst får inte fortsätta i Svenska kyrkan
Den tidigare kyrkoherden i Brastads församling i Göteborgs stift, Jan-Erik Appel, 61, har fråntagits rätten att verka som präst i Svenska kyrkan.
Läs mer

Avkragad präst får kragen tillbaka
En präst i Skara stift som förlorade rätten att utöva kyrkans vigningstjänst efter att ha sexofredat en flicka på Facebook, får tillbaka ämbetet.
Läs mer

Jag började ju undra vad Svenska kyrkan håller på med - och jag var nog inte den enda som undrade över det. En präst som vill hålla gudstjänster blir av med sitt ämbete - en som ofredar unga flickor får tillbaka sitt ämbete. Jamen… hallå eller???

Torsdagens Kyrkans Tidning tog upp domkapitlens arbete och de anmälningar som de tretton domkapitlen handlagt sedan relationsförändringen 2000.
Det kan du läsa om här:
Kyrkan Tidning Anmälningarna har ökat dramatiskt>>

Så tillbaka till de två artiklarna från i fredag.

Prästen som blivit av med sitt prästämbete har ju varit aktiv och hållit gudstjänster i Missionsprovinsen. Ett organisation som själv säger sig vila på Svenska kyrkans grund, men tydligt tagit avstånd genom att viga egna biskopar och egna präster. Svenska kyrkan betraktar Missionsprovinsen som en egen organisation och så länge som det inte finns något skrivet avtal för hur våra två organisationer ska agera tillsammans - så länge kan inte Svenska kyrkans präster verka inom missionsprovinsen.

Den andra prästen, som ofredat unga flickor. Han blev faktiskt av med sitt ämbete. Det beslutade domkapitlet i Skara.

Men… det överklagades och överklagandenämnden (vars ledamöter och uppgifter du hittar här>>) gav tillbaka ämbetet.

Jag tycker det är mycket, mycket beklagligt! Det är inte bra när överklagandenämnden undergräver domkapitlens beslut. Kanske borde också överklagande nämnden granskas lite mer i sömmarna?