Utrota hungern

Vi måste tro att det är möjligt! Annars dömer vi många människor i världen till ständig fattigdom och oss själva till att alltid ha dåligt samvete och skuld. Egentligen tycker jag att det engelska uttrycket ”Make Poverty History” är bättre än vårt svenska upprop.

Utrota har något negativt i sig. Historien lär vi av.

När en gång fattigdomen är borta så ska vi minnas den som ett gissel som band stora delar av mänskligheten i slaveri och förtryck. Men vi måste minnas och påminnas om det helvete fattigdomen var (och just nu är!) Kom ihåg! Låt oss aldrig glömma!

Min facebooksida översvämmas ibland av länkar om förhållandena i Palestina och Israel. För några veckor sedan blev jag irriterad av några kommentarer och gav uttryck för min irritation. Nu kommer det inte så många länkar längre. Beror det på att jag har blivit deletad (borttagen) som en otrogen hund? Tur att det finns andra sätt att följa händelserna och att förfasas över de övergrepp som sker från israeliska soldaters och politikers sida.

Makt ställer sig mot maktlöshet. Det är inte rättfärdigt! Alltså ”Gör orättfärdigheten till historia!” I rimlighetens namn måste protester också höjas mot palestiniernas övergrepp och terrorhandlingar såväl mot det egna folket som mot Israel.

”Gör FREDEN till vår framtid!”

Länder i norra Afrika går genom ett stålbad av ofrihet och våld. Detta trots ”våren”. Det är en stilla nåd att bedja om att mänskliga rättigheter och demokrati slutligen segrar. Det är tydligen inte lätt att lämna från sig makten. Den som en gång gjorde mig segerrik och framgångsrik. Den makt som får andra att hata och kämpa för sitt liv.

SYRIEN är ett sorgebarn. Inte landet i all sin skönhet utan regimen och de regimtrogna kretsarna. Hur länge ska det få hålla på? Hur många människor ska behöva dö i kampen för frihet? Sanktioner sätts in som vapen från FN:s och Europas sida. Jag saknar kyrkornas röst!

För några år sedan gjordes positiva uttalanden om presidenten. Uttalanden som sedan bortförklarades. Vad händer nu? Varför vågar ingen stå upp och säga mördarpack om regimen i Syrien? Är det av hänsyn till alla kristna bröder och systrar i Syrien eller av omsorg om alla kristna i Sverige med rötter i Syrien?

Det var få som ropade på 1940-talet. Det var tyst. Nu säger man Låt oss aldrig glömma! Kan vi inte ändra den ordningen? Jag tror att kyrkornas röst är viktig också i nutidshistorien, viktig för att påverka det politiska skeendet. Då kan man inte vara tyst i väntan på att vägar ska öppnas för humanitär hjälp. Inte så länge Din brors blod (ordet står underligt nog i pluralis på hebreiska) ropar till mig från marken. (1 Mos kap 4).

Det är inte bara hungern som måste förpassas till icke-varandets land. Den måste få orättfärdiga regimer, våld och förtryck som dåligt sällskap på sin resa. Vår kamp måste vara för bättre fördelning av resurser, fred och rättvisa för alla människor, för hela skapelsen!

Gud vill det!

Anders Roos

kyrkoherde i Sollentuna, Stockholms stift
Kyrkomötesombud för POSK

Ur POSKs program:
POSK vill att Svenska kyrkan ska vara en fri kyrka som vågar tala klarspråk i vårt samhälle och i världen.