Dödshjälpdebatt utan inblandning av religion? #2

Prästen Johanna Andersson har i dagens GP en bra artikel med anledning av den motion i riksdagen som handlar om att legalisera dödshjälp som jag skrev om här>>

GP: Johanna Andersson: Varför ska bara de sjuka få dö?>>

Johanna Andersson skriver:

Det är smärtorna som ska bort, inte människan. Sjukvården ska bota och lindra, inte döda. Svårt sjuka kan komma att känna press att avsluta sina liv istället för att ligga samhället och familjen till last. Varför ska bara de sjuka få dö och inte också de olyckliga och livströtta, vem ska bestämma hur sjuk jag måste vara?
(…)
I motionen målas följande mörka samtidsbild upp: vår lagstiftning hänvisar människor att fortsätta plågas eller begå våldsamma självmord. Inte sällan är skjutvapen inblandade, fordon av olika slag eller med hjälp av någon i sin närhet. Inte sällan misslyckas försöket med utökat lidande som följd.

Detta resonemang vänder upp och ner på många värderingar. Hur blir det i ett tänkt framtida Sverige där aktiv dödshjälp är tillåtet: ska man försöka rädda en människas liv efter ett självmordsförsök? Hon har ju uttalat en stark och tydlig önskan om vad hon vill. Vem ska avgöra? Och vad händer med människosynen i ett land där det uppfattas som ett misslyckande när någon överlever ett självmordsförsök?

Jag håller helt med Johanna Andersson i hennes resonemang. Var skall vi dra gränsen? Vem skall sätta den? Vem av oss har rätt att bestämma?

Jag inser självklart att detta inte är en enkel diskussion som kan avslutas med ett enkelt ja eller nej - här finns många gråzoner och olika förhållanden som är etiskt svåra att ta hänsyn till.

Det är därför jag tycker det är så oerhört viktigt att Svenska kyrkan finns med och diskuterar i alla möjliga sammanhang. Att Svenska kyrkan finns med och värnar människovärdet och ser till den enskilda människan.

(Obs - detta är ingen fråga POSK driver eller har med i sitt handlingsprogram. Detta är mina personliga åsikter!)