Tron som berör

Kombinationen av att hört den affekterade diskussionen om religion i Ring P1 och tankarna som jag delade om tidningen AMOS och Nära igår så är det så tydligt att Tron berör. Berör och ibland också upprör. Vi må leva i ett sekulariserat samhälle - men diskussionen och åsikterna om tron existerar i högsta grad.

Vi som kristna, som lever i en gudstjänstgemenskap och församlingsgemenskap, har ett viktig ansvar att vara tydliga med att tron faktiskt berör. Berör i livet och också i döden. Vi kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört…

Jag blev medveten om detta när jag häromdagen läste i dagstidningen två helt olika typer av dödsannonser.

Den ena annonsen rörde en person jag kände, en kristen människa som mycket hastigt rycktes bort, helt oväntat och ganska dramatiskt. Den andra annonsen rörde en människa jag inte vet vem det är. Enligt annonsen gick det att utläsa hade att personen varit sjuk länge och att döden inte kom som en överraskning.

Den första annonsen andades, trots det ofattbara som inträffat, ett hopp. En tacksamhet och trygghet. Den andra annonsen andades bara sorg och tomhet.

Jag vet ju givetvis inget om den andra familjen. Det kan vara djupt troende människor som givetvis känner ett hopp och en visshet - men som i annonsen inte skriver om detta. Familjen jag känner till, känner givetvis också stor, stor sorg och ofattbar tomhet. Men i annonsen finns ändå hoppet…

Jag tänker på vad det står i POSKs handlingsprogram:

Det är angeläget med ett brett utbud av gudstjänstformer för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.