Nu har ÄB börjat blogga igen, efter ett uppehåll sedan påsknatten. Det är roligt.
Kyrkans Tidning skriver:
I strategidiskussionerna på kyrkokansliet behöver man nå fram till en lösning där medarbetare - inte minst på kyrkokansliet - får den frihet att twittra och facebooka personligt som behövs för att det ska leda till samtal med verklig substans och kvalitet. Tyngden av att vara "representativ" kan annars få den mest entusiastiske att krokna".Det ligger något i det här. Jag kan personligen tycka att just ÄB:s röst är viktig att den finns med. Det finns en särskild poäng med att faktiskt få höra den högste ledare i den största kyrkan i Sverige.
Men sen, som Jacob Sunnliden också sa under panelsamtalet förra fredagen i Malmö, så är vi mitt i ett paradigmskifte. Det är inte bara en som kan (eller ska) tala. Vi alla medlemmar har samma möjlighet att höras och vara kyrkans röst. Och detta kan inga riktlinjer eller policys ändra på.
Jag har just varit med på två utbildningsdagar, Webbdagarna. En av programpunkterna var en intervju med VisitSweden Maria Ziv som administrerar och delar ut twitterkontot @visitsweden.
(här kan du se samtalet)
http://bambuser.com/v/2973250#t=242s
Man startade alltså twitterkontot och låter en person under en vecka i taget att skriva på kontot. De har tre regler - men annars är det helt upp till den som skriver. Och det har fått genomslagskraft, även utanför Sveriges gränser.
Genas (under den intervjun) kom det upp en fråga på twitterflödet - tänk om Svenska kyrkan skulle låna ut sitt officiella twitterkonto till sina medlemmar. En vecka i taget. Följ Svenska kyrkan - folkkyrkan genom sina medlemmar. Olika röster, mångfalden… Det vore verkligen att släppa kyrkans medarbetare fria på twitter!
Ja du, sug på den karamellen en stund…
1 kommentar:
Bra bloggpost. Det var en spännande diskussion om ett svenskakyrkan konto som byter twittrare en gång i veckan. jag tycker absolut att vi borde prova. vi måste våga. våga släppa kontrollen. Kyrkokansliet! Vågar vi det!?
Skicka en kommentar