Snart ska kyrkomötet behandla strukturutredningen Närhet och samverkan, som bland annat föreslår att flerpastoratssamfälligheter inte längre ska finnas, utan övergå till att bli pastorat. Kyrkostyrelsen har föreslagit två års respit för Göteborgs kyrkliga samfällighet.
Orsaken är att Göteborg ska hinna förbereda en uppdelning i flera pastorat, minst sex stycken men troligen åtta eller nio. En remissomgång i Göteborg med förslaget att bilda sex nya pastorat visade att församlingarna helst av allt önskade behålla samfälligheten.
Inget tyder på att kyrkomötet kommer att tillmötesgå detta. Valet står då mellan ett pastorat eller en uppdelning i ett antal nya.
Vi vill ifrågasätta behovet av en respit och nyttan med en uppdelning. Som skäl mot att låta Göteborg bli ett pastorat har anförts att det blir lika stort som ett genomsnittligt stift i Svenska kyrkan, att kyrkoherdens ställning i ett så stort pastorat som hela Göteborg blir ohållbar, och det demokratiunderskott som uppstår genom att direktval bara sker till hela pastoratets gemensamma kyrkofullmäktige. Låt oss skärskåda dessa tre invändningar.
1. Det är riktigt att det skulle bli ett stort pastorat, men det beror ju helt enkelt på att Göteborg är en stor stad. Pastoratet blir precis lika stort som Göteborgs kyrkliga samfällighet har varit. Varken ekonomiskt eller administrativt blir det någon förändring.
I stället för många församlingar och en samfällighet får vi många församlingar och ett pastorat, skillnaden är marginell och borde inte medföra några stora problem. Positivt är att Göteborg då får en pastoral ledning, låt vara att den i praktiken behöver delegeras för att inte bli en chimär.
2. Vi tror att biskopen kan tydliggöra sitt uppdrag även för en kyrkoherde i Göteborg. Uppdragen är olika och hierarkin är tydlig. Eftersom kyrkoherden är domprost har de en naturlig fortlöpande kontakt. Att även domprosten lyder under biskopen är självklart.
Naturligtvis kan inte en kyrkoherde utöva personlig pastoral omsorg om alla Göteborgare. Det kan dock knappast en kyrkoherde med ansvar för 1/6 av dem heller. Det prästerliga ansvaret för enskilda måste i huvudsak utövas av komministrar. Även ledningsansvaret måste förstås delegeras. Men en kyrkoherde borde själv kunna leda sådan verksamhet som delas mellan flera församlingar i pastoratet, exempelvis sjukhuskyrkan, och även genom att skapa kluster av församlingar kunna leda verksamheten i dessa.
Tillsynen måste kunna utövas inte bara genom personliga inspektioner utan också genom en ordning för hela pastoratet där kyrkoherdens medarbetare biträder. Fördelarna med en enhetlig tillsyn är tydliga bland annat på grund av personers rörlighet mellan olika församlingar beroende på var de bor, arbetar, har sina fritidssysselsättningar, med mera. Enskilda personer och deras familjer kan inte enkelt knytas till en viss stadsdel och det finns skäl för att alla ska behandlas lika oavsett var de söker sin gemenskap eller hjälp. Detta gynnas av ett pastorat.
3. Kyrkostyrelsens förslag till beslut innehåller, jämfört med den ursprungliga utredningen, tydliga riktlinjer för hur pastoraten ska ta hänsyn till församlingarna när de utser församlingsråd. Syftet är att garantera lokalt inflytande.
Ett kyrkofullmäktige som bortser från församlingsbornas nomineringar till sina församlingsråd kommer knappast att få förnyat förtroende i nästa val.
Problemen med en uppdelning i flera pastorat är däremot uppenbara, och har belysts i den utredning som stiftet har gjort. Solidariteten kommer att sättas på hårda prov när det gäller fortsatt stöd av gemensamma satsningar som Göteborgs kyrkliga stadsmission, sjukhuskyrkan, skolkyrkan med mera.
Begravningsverksamheten kommer att kräva en speciallösning. Bärkraften i de olika pastoraten kommer att variera kraftigt mellan resursstarka områden med hög tillhörighetsgrad, som Askim i söder, och svagare med låg tillhörighet, som Angered och Bergsjön i nordost. Stiftet kan givetvis inte stödja enskilda pastorat i Göteborg utan att erbjuda samma sak åt andra områden i stiftet som också har en svag ekonomi. Detta kan inte ske utan en höjning av kyrkoavgiften till stiftet, och någon sådan har inte föreslagits i sammanhanget. Om detta är planen så borde den redovisas öppet.
Den avgörande frågan är ändå om vi tycker att det behövs en kyrklig strategisk ledning av mission, diakoni med mera för hela Göteborg, och om vi tycker det finns något värde i att kunna tala om Svenska kyrkan i Göteborg? I så fall bör vi inte dela upp detta område i flera pastorat.
Mats Rimborg (POSK)
ledamot i stiftsstyrelsen, vice ordförande i stiftsstyrelsens församlingsutskott
Jonas Ransgård (M)
ledamot i stiftsstyrelsen, vice ordförande i stiftsstyrelsens personalutskott
Tord Nordblom (FK)
ersättare i stiftsstyrelsen, ordförande i Frimodig kyrka i Göteborgs stift
_____________________
Det är bara att konstatera att strukturutredningen orsakar diskussion på fler platser än Göteborg. I flera andra stora samfälligheter, som är den organisationsform som drabbas av störst förändring, först det diskussioner.
I Kyrkans Tidning står också en artikel på sid 8 om Örebro (som jag skrev om på bloggen här>>) Där är det Johan Unger (POSK) som är starkt emot att göra ett pastorat av de åtta församlingarna. Detta medan kyrkoherden Ingemar Söderström är för ett pastorat. Omröstningen som skedde i deras kyrkofullmäktige var oerhörd jämn. Nu ska stiftsstyrelsen besluta.
Men detta sagt så är det också tydligt att det åsikterna slår rätt igenom nomineringsgrupperna.
Ur POSKs vision och program:
Församlingen är kyrkans grundläggande enhet. Varje församling behöver personal med bred och djup kompetens för att tillsammans med frivilliga arbeta i enlighet med församlingens grundläggande uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Pastoraten behöver vara stora nog för att klara sin ekonomi och de många uppgifter som ligger på en arbetsgivare, bland annat ansvaret för en god arbetsmiljö. Många församlingar möter ekonomiska påfrestningar. Detta gäller såväl glesbygdspastorat som storstadsförsamlingar med få kyrkotillhöriga.
I hela landet ska det finnas rimliga möjligheter att delta i kyrkans gudstjänstliv och verksamhet. POSK vill verka för att kyrkans system för ekonomisk utjämning ändras så att olikheterna i kyrkoavgift för personer med samma betalningsförmåga inte blir orimligt stora. För att på sikt klara ekonomin krävs också ändringar i församlings- och pastoratsindelningen.
Uppdaterad 2012 09 20
Frimodig kyrka bloggar: mellan Scylla och Charybdis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar