Svar på repliken

Som ni sett så har det sedan en liten tid förts en diskussion mellan Frimodig kyrka och POSK angående ämbetsfrågan och dess hantering, samt äktenskapsfrågan.

Mats Rimborg, ledamot i riksstyrelsen, ställde ett par frågor till Frimodig kyrka, som de, genom sin ordförande Jan-Anders Ekelund samt Anna Sophia Bonde, har kommenterat på sin blogg, läs här>> .

Nu har Mats Rimborg svarat Frimodig kyrka på deras frågor.

Dag Sandahl kommenterade de frågor som vi ställt på sin blogg häromdagen, och skrev då att Frimodig kyrka ska driva de krav i ämbetsfrågan som POSK gjorde på 1990-talet: hederlighet och utrymme samt teologisk reflektion. Det är väl ungefär detsamma som ni nu skriver, fast med fler ord, och det låter sig naturligtvis sägas.

Det är utmärkt att det fortfarande pågår samtal, och det är utmärkt att det på sina håll finns fungerande samexistens. POSK har ingen önskan att det ska byggas nya murar där det inte finns några. Men faktum är att de allra flesta är helt ointresserade av att samtala om detta i dag. Det gäller nog framförallt den vinnande sidan, men debatten för mindre än ett år sedan i Kyrka och Folk visar att det finns motstånd mot försoning på båda sidor. http://www.kyrkaochfolk.se/index.php/hem/debatt/143-frimodig-kyrka-och-ambetsfragan-se-kof-nr-46-2011

Att åter börja prästviga unga män med åsikter liknande dem som Stefan Pehrson företräder, som är långt ifrån beredda att tjänstgöra med andra präster oberoende av deras kön, är varken möjligt eller önskvärt. Det är just följderna av detta krav från Frimodig kyrka som skulle bli ohållbara, och som föranleder våra frågor om hur det ska gå till att undvika samma uppslitande konflikt som förra gången man försökte. Detta svarar ni fortfarande inte på. I slutet av 1990-talet, när organiserade samtal fortfarande pågick och utgången av dessa ännu inte var helt klar, var situationen en annan än den är nu.

För de flesta inom Svenska kyrkan är, som vi har försökt säga hela tiden, ämbetsfrågan numera slutdiskuterad och avgjord. Hur gärna ni än skulle vilja vända på frågeställningarna så går därför inte det. Genom de bestämmelser som finns har man försäkrat sig om att den inte ska orsaka nya praktiska problem, och det är flertalet nöjda med. POSK konstaterar att det förhåller sig så, och väljer att engagera sig för sådant som går att påverka.

Äktenskapsfrågan är dels annorlunda till sin karaktär och dels i ett annat skede. Det finns som vi bedömer det goda möjligheter att det beslut som kyrkomötet har fattat kan bestå, men det är långt ifrån givet. Krav på att riva upp det kan mycket väl mötas av krav från andra hållet på försvåra det ytterligare för dem som motsätter sig denna reform. Något hinder mot prästvigning ska det aldrig vara att man inte vill viga par med samma kön, och POSK skriver i sitt program att antagningarna till vigningstjänst ska vara rättssäkra och likvärdiga i stiften.

POSK anser således att det beslut som har fattats i äktenskapsfrågan ska stå fast. Det innebär att kyrkomötet har ställt sig bakom kyrkostyrelsens skrivelse 2009:6 Vigsel och äktenskap, där det står att frågan om hur man ser på vigsel med par av samma kön inte ska ha betydelse vid anställning av personal i kyrkans tjänst. Så måste det vara eftersom båda uppfattningarna ryms inom Svenska kyrkans tro och lära enligt det beslut som har fattats.

Mats Rimborg
styrelsemedlem i POSKs riksstyrelse