Återigen utestängs nomineringsgrupperna

En debattartikel som inte kom in i Kyrkans Tidning. Då får jag publicera den här istället…

Återigen utesluts nomineringsgrupperna från ett arrangemang ordnat av nationella nivån.

Nu är det ärkebiskopens möte om barn och unga i Uppsala den 16-17 november som på sin utställningsyta inte har plats för några nomineringsgrupper.

Enligt utställningsansvarig så är utrymmet avsett för "utställare med direkt anknytning till arbete med barn och unga". Och dit räknas tydligen inte de förtroendevalda och nomineringsgrupperna.

Och återigen så slängs också rättviseaspekten upp "säger vi ja till en så måste vi också ge alla kyrkopolitiska grupperingar möjlighet att ställa ut". (samma argument som användes när vi vägrades att ställa ut vid Världens fest i Malmö).

Varför är Svenska kyrkan så rädd för oss som är förtroendevalda? Varför är Svenska kyrkan så rädd att låta nomineringsgrupperna berätta vad man vill med Svenska kyrkan? Mindre än ett år före kyrkovalet - mindre än ett halvår kvar till alla nomineringar ska vara färdiga - och de som är ansvariga får inte vara med och stå till svars för sin kyrkopolitik? Varför?

Ärkebiskopen skriver på sin blogg (16 okt) med anledning av en kommentar att de politiska partierna finns i kyrkopolitiken "Ytterst bestämmer medlemmarna allt och kan också bilda precis vilka nomineringsgrupper som helst, vilket man ju gör i ökande grad, och rösta på vilka som helst. Jag tycker det är ett bättre system än något annat jag kan komma på (…)"

Trots detta får alltså inte dessa medlemmar och kyrkopolitiker vara med och ställa ut och berätta vad de vill med barn och ungdomar vid ärkebiskopens möte.

Varför?

Carina Etander Rimborg
(POSK Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan)
Kyrkomötesombud Göteborgs stift
Förtroendevald i Göteborg

Alla måste med och det måste vara lika - eller?

Min debattartikel i Kyrkans Tidning 1 augusti "Nomineringsgrupper är inte välkomna" har inte rönt några större kommentarskaror.

Men i dagens Kyrkans Tidning svarar generalsekreterare Helén Ottosson Lovén på kritiken och säger:

Vid nationella arrangemang inom Svenska kyrkan bör det i den omfattning som är möjlig ges tillfälle för nomineringsgrupperna – lika för alla – att presentera sitt arbete i form av utställningsbord eller liknande. Världens fest är ett sådant arrangemang.
Det finns emellertid ingen fastställd policy för varken ideella eller kommersiella utställare utan det är upp till arrangören från gång till gång att göra en bedömning utifrån sin planering, lokaltillgång och så vidare. Årets arrangörer har genom sin styrgrupp gjort bedömningen att det inte är möjligt med utställning för nomineringsgrupperna denna gång.

Kyrkans Tidning: Upp till arrangören vem som får ställa ut>> 

Jag måste säga att jag är tycker det är ett oerhört lamt svar.

Jovisst, det är klart att nomineringsgrupperna ska få vara med - men då måste alla vara med. Och jovisst det är klart att det ska finnas möjlighet att göra detta på våra nationella arrangemang - men det är arrangören som bestämmer.

Hur ska de ha det egentligen?

Sara Blom, skriver på tankesmedjan Areopagen Heja förtroendevalda!>>

När jag kommer till vallokalen fanns endast en grupp representerade utanför (minns inte vilken). Och hör och häpna – de ville inte berätta vad de hade för hjärtefrågor. För eftersom de andra grupperna inte var representerade skulle det bli orättvist.
Så jag röstade blankt. Vad skulle jag göra?

I Kyrkans tidning 31/31 väckte Carina Etander Rimborg (POSK, informatör och kyrkomötesledamot) frågan om att nomineringsgrupper inte välkomnats som utställare på Världens fest 2010. Idag kom det ett svar i samma debattforum från Helén Ottosson Lovén (generalsekreterare Svenska kyrkan). Svaret innehåller i korthet att nomineringsgrupper är viktiga och att styrgruppen för Världens fest 2012 ”gjort bedömningen att det inte är möjligt med utställning för nomineringsgrupperna denna gång”. Ett svar som gör att jag fortfarande blir sittande med en mängd frågetecken. Självklart är det upp till arrangören att göra en bedömning. Frågan är hur bedömningen gjordes.

Varför inte säga som det är? Den här diskussionen om att det ska vara "lika för alla" är bara ett sätt att skjuta frågan framför sig. Här finns en rädsla för vissa nomineringsgrupper tror jag. Och genom att inte säga ja till en och hänvisa till att det ska vara lika behandling så stänger man ute alla nomineringsgrupper, av rädsla.

Helén Ottosson Lovén igen:

Med anledning av inlägget från Carina Etander Rimborg i Kyrkans Tidning nummer 31/32-12 och nomineringsgruppen POSK vill vi från kyrkokansliet sida understryka att kyrkomötets nomineringsgrupper är en grundläggande del av vår kyrkas demokratiska beslutsstruktur.

Jo, jo… det låter sig höras. Men när det kommer ner till att låta nomineringsgrupperna få synas blir det svårare.

Bra att kyrkokansliet lovar ett demokratiskt torg till Karlstad 2014. Vi ser fram emot det. Och nu hoppas jag att Karlstads stift som då är arrangör inte kan dra sig ur det.

Att vi inte kan få ett bord under Världens fest i Malmö blir väl arrangörens förlust. De blir av med inkomsten av en betalande utställare. Att vi kommer att finnas med på något sätt är ändå är klart. Vi är flera POSKare som är anmälda och vill någon fråga hur POSK ser på Svenska kyrkan och de internationella frågorna så kommer vi mer än gärna att berätta det.

För det är ju de förtroendevalda som beslutar om budget och inriktning på verksamheten. Och om ett år så kommer de förtroendevalda som skall sitta och besluta 2014-2017 att väljas. Då borde de som ska välja (eller de som vill ställa upp som förtroendevalda) få en chans att veta vad nomineringsgrupperna tycker. Ett år efter valet, 2014, är för sent.

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkan i utlandet är en betydelsefull del av kyrkan som vänder sig till alla de svenskar som vistas utanför Sverige en längre eller kortare tid. Visby stift har ett särskilt ansvar för församlingar och präster i utlandet.

POSK anser att det arbete som utförs inom Svenska kyrkan i utlandet är en naturlig och viktig del av Svenska kyrkan. Det är angeläget att knyta starkare band mellan församlingar i Sverige och församlingar i utlandet. 
(…)
POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges Kristna Råd. Det görs även genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete för att stärka den kristna gemenskapen. Det sker också internationellt inom Kyrkornas världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

POSK menar att anslagen till dessa organisationer bör prioriteras och att ett närmare samarbete mellan KV och LVF bör eftersträvas. Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valt att stå utanför det ekumeniska arbetet. Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.

Den ökade integrationen inom Europa kräver förstärkta resurser framförallt till den europeiska kyrkogemenskapen (KEK) för bevakning av och påverkan på det arbete som EU bedriver inom framför allt det sociala området och i invandringsfrågor.

Församlingarnas medarbetare behöver vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga tro och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det allt mer mångkulturella och mångreligiösa samhället har vi som kyrka också ett ansvar att mötas i religionsdialog.

Svenska Kyrkans Ungas årsmöte rapport #4

Nu har vi firat friluftsgudstjänst på Fyrishovs camping. Uppe på kullen, vilket var passande idag när det är Kristi förklaringsdag. Gudstjänsten firades tillsammans med den lokala församlingen, Gamla Uppsala. Härligt att få fira gudstjänst tillsammans.

Med anledning av min närvaro här har jag funderat en del på de som inte är här…

Alla nomineringsgrupper i kyrkomötet hade blivit inbjudna att komma och prata med Svenska Kyrkans Unga över en lunch. Den skulle äga rum idag. Men den har blivit inställd för att ingen (!) hade hörsammat inbjudan (det gäller alltså även POSK). MEN… det är ju alldeles förfärligt tycker jag! Varför är det ingen som vill höra vad ungdomarna tycker och tänker?

POSK är nu med och har ett utställningsbord, där vi informerar om vårt arbete och ber om synpunkter och kommentarer.
Johannelunds högskola är också här och informerar om sina utbildningar - den student som är här har ett förflutet i Svenska Kyrkans Unga (bra tänkt!).
Igår var Verbum här ett par timmar och ställde ut en (!) bok. Det var den nya konfirmandbibeln.

Igår var ärkebiskop Anders här och höll ett tal under invigningen. Idag skall visst biskop Tomas (Västerås) komma. Men var är alla andra biskopar? Tycker de inte att ungdomarna i deras stift är viktiga? En stiftsstyrelse har skickat hit ledamöter som deltar under mötet. Det är Västerås stiftsstyrelse som har skickat några ledamöter. Men var är alla andra stiftsstyrelser? Tycker de inte att ungdomarna i deras stift är viktiga?

Jag vet att just nu pågår den stora utlandskyrkokonferensen i Sigtuna och många från kyrkokansliet är säkert där. Men varför är det ingen här och berättar om Svenska kyrkans verksamhet vid ett utställningsbord? Vilket stöd man kan få när man bedriver ungdomsverksamhet och vilket material som finns? Tycker inte Svenska kyrkan att Svenska Kyrkans Unga är viktiga?

Här pågår det högsta beslutande mötet för ungdomar inom Svenska kyrkan. Varför är inte kyrkomötets presidium här? Är de inte intresserade av vad ungdomarna gör och vad de tycker?

Varför finns det inte ett innehållsrikt bokbord? Varför har ingen kristen bokhandel fattat att här når man ut till ungdomar i hela landet, ungdomar som tar ansvar och som vill ha input?

Nej, jag är förvånad över att så många inte har insett att Svenska Kyrkans Ungdoms stora årsmöte är ett gyllene tillfälle att möta duktiga, kompetenta, engagerade, roliga ungdomar som vill och kan ta ansvar i Svenska kyrkan.

Ur POSKs handlingsprogram:

Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang. POSK menar att en stark barn- och ungdomsrörelse är viktig för kyrkan och stöder Svenska Kyrkans Unga.

Jesus och manifestationen

I lördags var POSK med bland utställarna på Jesusmanifestationen. Det var en strålande dag i Kungsträdgården i Stockholm, även om det var lite kyligare än förra året.

Många tusen personer var där på torget och sjöng lovsånger, hörde predikningar och tillsammans tillbad Jesus. Det var härligt.

Åke Bonnier skriver på sin blogg: Efter gårdagen>>

Ju fler kristna av olika traditioner som kan visa att Jesus inte är några speciellas Jesus utan vår gemensamme Jesus, att ingen kan ta patent på Honom och säga att sådan är han och inte så, ju bättre är det. Jag saknade verkligen fler från Svenska kyrkan.

För oss i POSK känns det viktigt att vara med och berätta om att vi finns. Här träffas många kristna som vill vara med och ta ansvar. Många är också medlemmar i Svenska kyrkan. Och de allra flesta håller med oss - det skall inte vara partipolitik i Svenska kyrkan. Det skall vara de som är med i verksamheten och i gudstjänsten som också skall vara med och bestämma i kyrkan.

Det är viktigt för oss kristna att faktiskt få komma samma och göra saker, med Jesus i centrum. Vi gör det varje söndag, varje gudstjänst som vi firar. Vi har våra kyrkklockor som ringer samman till våra gudstjänster, vi vet att människor ber. Men det är roligt när man är riktigt, riktigt många som är tillsammans.

Kyrkans Tidning: Jesusmanifestation i Stockholm>>
Dagen: Jesusmanifestationsbloggen>>
Dagen: Jesusmanifestationen blev en glädjefest>>

Bilden visar vår utställningsplats innan mötet började.